Idag har Gerd namnsdag enligt den svenska almanackan. Hon kallas även Jord, Hertha, Nerthus, Njärd och många andra namn förutom det – men trots sk ”pingstvänner”, muslimer och alla kristna; så lever hon alltjämt, och Våren kommer till vårt land helt utan att några påstått ”allsmäktiga” gudar behöver vara inblandade i den saken.
Även Gerds älskade, den store Vanen Yngve-Frej, går bra att ära på denna dag. Vi citerar ur Vilhelm Mobergs klassiska skådespel ”Gudens Hustru” från 1946:
Om våren stiger han med stora ljuset, med solens gång och skinande. Han växer upp ur vädren och värmer och strålar. Hans träd spricker, hans marker blommar, hans strömmar flödar, hans åker står grön. När ormbunkens blomma slår ut i den kortaste natten, då är hans makt full. Då vänder han om med solen.”
Vilhelm Moberg skrev också en egen svensk historia, och boken ”Svensk Strävan” ur vilken vi hämtar följande tänkvärda ord – kanske lite dystra, men så länge Moder Jord eller Gerd finns, föds då inte vi alla åter. Gerd och Frej var ett gift par – varandras motsatser – lika väl som gamle Ville – en man som dock på slutet sökte sig till havet, vattnet och Roslagen – som den Viking, Svensk och Hedning han innerst inne var..
Danska TV2 Östjylland rapporterade idag från Vårbloten i Danmark, som firades av mer än 4000 organiserade, Asatroende Hedningar. Hur många icke-organiserade Hedningar som finns i det danska riket, är dock okänt. Kanhända är deras antal så stort som 20 000 – det finns ingen som egentligen vet. I Sverige tillhör mindre än 300 personer det lilla politiserade fringe-sällskapet ”Forn Sed” men drogliberalism, kombinerat med en hel del andra extrema läror typ Klimataktivism, kriminalitet och liknande är en föga vinnande kombination.
Nordiska Asa Samfundet hade i alla fall mer än 5000 medlemmar år 2022, och antalet lär nog inte vara mindre just nu. Utöver detta kan vi räkna med att det finns minst lika många oorganiserade Hedningar, varför vi i Sverige sannolikt kommer upp i över 11 000 Asatroende – även om det är svårt att bevisa exakt hur många vi är.
Vårdagjämningen har, precis som Jul och Midsommar helt unika egenskaper, och kan firas av vem som helst, oberoende av vilken religion man tror på eller inte tror på, medan döds-trista fester som Påsk och Ramadan är omöjliga att tänka sig utanför ett kristet eller islamistiskt kontext.
Alla svenska fester har skildrats i poesi och musik och väldigt ofta är stämningen i dessa uttryck kopplade till naturen. Julen är snö och mörker, midsommar är grönska och solsken, och så vidare. Sådana uttryck saknas i islam. Det som betonas är islams universella budskap, profeten Muhammed och Koranen. Om något landskap berörs så är det Arabien.
De svenska festernas starka koppling till årstiderna och den rika kultur som växt upp kring dem gör att de går att fira oavsett om man tror eller inte. Det går att fira en rik jul utan kristna inslag. Det finns tillräckligt mycket av religiöst neutrala eller sekulära sånger, dikter, lekar, ritualer och annat för att man ska kunna fylla julen med kvalitativt innehåll. Julen är ju, liksom de flesta av våra fester, äldre än kristendomen. Men eid-festerna går knappast att plocka ur sitt islamiska sammanhang. Tar man bort moskén, Koranen och bönen så blir det ingenting kvar förutom maten.. — —
Som Hedning och Asatroende kan du HYLLA DET VÄXANDE LIVET istället. Då behövs ingen sjuk ”korsfästelse” eller förvridna frälsnings-läror…
”Liksom de andra stora kristna högtiderna inom sin ram bibehållit eller dragit till sig en del gamla hedniska bruk, har det också varit med påsken. Tiden för den kristna påskens firande sammanföll hos de germanska folken i det närmaste med deras hedniska offer vid vårens ankomst eller måhända rättare vid sommarens början.”
— —
Jag har svårt att se hur de islamiska högtiderna som ramadan och eid, även om islam skulle bli majoritetsreligion i Sverige, med sina datum som flyttar från år till år, ska kunna genomgå samma inkulturationsprocess. Högtider är sedan urminnes tider i Sverige, och i hela Europa, förknippade med stämningar och känslor som hör ihop med årstidernas växlingar eller ”tidens hjul”. Det inre livet, hur vi tänker och känner, hör ihop med solen på himlen och landskapet runtomkring oss.
– Mohammed Omar, 2023-03-20
Kristendomen är för mig helt väsensfrämmande från allt sunt och naturligt tänkande. De kristna tror på en allsmäktig gud, som ska ha skapat människan till sin avbild, men samtidigt tycker då den guden att mänskligheten är ond, syndig och dålig. Vi hedningar tycker precis tvärtom. Människan är alls ingen ond varelse av naturen, utan bättre än sitt rykte. Hon kan lära sig, och utvecklas framåt, medan de kristna och islamisterna står på samma sorgligt låga nivå som förut.
Tage Danielsson, den store svenske humoristen och humanisten skrev en gång: ”Om gud finns, då hade han väl inte varit så dum att han skapat hedningarna ?”
Formuleringen är skämtsamt vald, men de kristna svänger sig med argument om ”fri vilja” – som i sig helt motsäger deras påståenden om ”allsmäktigheten” hos deras påstådde gud, för om mänskligheten har fri vilja, så kan den guden inte vara allsmäktig. Vidare önskar deras mycket destruktiva gudom hela tiden straffa, förinta och förgöra mänskligheten om den inte blir ”frälst” vilket bara anses kunna ske om den kristne guden får tortera sin egen son till döds, för då blir han såå snäll såå, tror de kristna. Detta faktum – att den påstådde gudens påstådde son torteras ihjäl – är grunden för hela kristendomen, och vi förväntas alla bli ”saliga” av sådan homosexuellt betonad vålds-pornografi. Själv kan jag faktiskt inte se något gott eller meningsfullt i detta alls.
Hedendomens gudamakter vill inte straffa någon. De ser ingen mening i sådant, och vill inte mänskligheten illa. De framkallar inte lidande och plåga bara för dess egen skull, eftersom det är fullständigt onödigt att göra så – och dessutom ovärdigt för både gudar och gudinnor. Istället tror de på fruktbarhet, kärlek mellan kvinna och man, samt självständighet och ansvar.
Vilken religion väljer du ? Vilken kultur skulle du helst vilja tillhöra ??
Den som bara straffar och fördömer, samt dyrkar blod och utför sjuka kannibal-ritualer, sk ”Nattvard” där man förutsätts äta ”frälsarens” kött och dessutom dricka människoblod, fast det bara är rödvin som ska ha förvandlats när de kristna prästerna mumlar någotslags konstig besvärjelse över det…. Eller vill du ha en religion som säger att du får frälsa dig själv, om du nu vill – tänka själv och själv ta ansvar för dina handlingar, utan några krav på obrottslig lydnad, påståenden om att ”ingen frälsning är möjlig utanför kyrkan” osv…
Idag är det vårdagjämningen, ett faktum som vi verkliga Hedningar och Asatroende observerar. Många, som håller på med New Age och eländiga multi-kulti imitationer av typen ”forn sed” – en kristen spe-glosa från 1200-talet som inte har ett enda förbannat dugg med Nordisk Hedendom att göra – vet inte ens när de ska fira Vårblot, utan besudlar vårt eget lands vackraste fornminnen och orter som borde vara Heliga för alla och envar – Gamla Uppsala är bara ett exempel – vid totalt fel tidpunkt.
(Jag antar att ni inte säger ”niggers” om svarta eller ”lappar” om samer – då skall ni heller ALDRIG använda ordet ”forn sed” – Asatro är en levande TRO och visst inte ”forn” – den är heller ingen ”sed” – alltså en tom, mekanisk upprepning utan ursprung eller form)
Vårblotet har vissa regler, och vår tro är inte o-organiserad eller kaotisk. Inget meningslöst bönerabblande eller ett tomt upprepande av gudamakternas namn utan mål och mening, sammanhang eller innehåll. Vet du inte ens hur ett vårblot skall firas, så kan du lära dig det under underubriken ”Vårblot” under huvudrubriken ”Högtider och Blot” här ovan, men ändå finns det klåpare, klantskallar och knarkare som fortsätter släpa vår tro i smutsen – måtte deras skägg växa inåt och långsamt förkväva dem, måtte Tor spräcka deras mindervärdiga skallar med sin hammare Mjölner, och måtte Särimner lyfta sitt vänstra bakben, och bepissa deras ruttnande lik !
Vårblotet har inget med den kristna Påsken att göra, och varför vissa människor är såpass dumma att de firar Vårblot på Påskdagen, kan jag inte förstå. Det är lika ologiskt som det kristna påskfirandet, som skall firas efter någotslags skäggig Mellanöstern-gubbes dödsdag, efter vad jag hört – men hur kan någons dödsdag infalla på olika datum varje år ? det är ju fullständigt ologiskt, och det är ingen ordning alls på de kristnes kalender. Redan för tusentals år sedan hade våra förfäder tillräckligt mycket astronomiska kunskaper för att räkna ut, när Vårdagjämningspunkten inföll, och det torde räcka för de flesta.
Vårdagjämning vid Ales Stenar – en helig plats som ”fornsedare” och annat patrask inte ska smutsa ned eller profanera…
Våren kommer sent till Svealand och Mälardalen i år, trots det myckna sluddret om ”Klimatförändringar”, Jordens Undergång med mera, som de kristna alltid är pigga på att förutspå, inte minst därför att de liksom islam representerar en renodlat destruktiv religion, och en destruktiv människosyn, där Världen tvunget måste läggas i spillror för att deras profeter skall komma åter och de ska få sitt ”tusenåriga rike”.
Vi hedningar och Asatroende håller inte på med sådant trams, och vi tror inte på deras dumma Armageddon-drömmar. Vi vet, att Ragnarök och pånyttfödelsen är ett cykliskt förlopp, och att klimatet på bronsåldern var nära fem grader varmare än nu – men mänskligheten gick inte alls under för det – tvärtom anpassade den sig efter läget, och fortsatte att utvecklas – eller ja – rättare sagt, en del av oss har i alla fall utvecklats framåt – inte alla religioner, etniciteter eller kulturer är ju likvärdiga. En del är fortfarande ”forna i huvudet” och lite ”efter” så att säga – de vill spika fast folk på stora plustecken eller sk ”kors” nu i Påsk, eller stena folk till döds, medan vi hedningar har gått framåt så till den grad, att vi inte längre behöver några människo-offer, som dessa efterblivna islamister och kristna..
Såhär långt har Våren kommit i vårt land, enligt SMHI den 20 Mars 2023…
Statens Meterologiska och Hydrologiska Instituts årstidskarta ser ut såhär just nu, och som ni ser har våren inte kommit så långt. Ändå vet vi att Fader Frej och hans tjänare Skirnir, den eviga och obesegrade Solen kommer åter, och Gerd – jordgudinnan – Frejs åtrådda – har namnsdag senare i veckan, då huggormarnas avföda vill fira något som de kallar Ramadan.
Det har de inte mycket för – inte på dessa breddgrader, för vi Asatroende kommer att äta bacon varje dag, doppa den i sprit och förtära alltsammans FÖRE solnedgången, bara för att retas. Somliga – som kallar sig ”fornsedare” tror felaktigt, att det är Freja som är Frejs älskade, men allt sådant är den mest avskyvärda Incest, och något som bara finns i den perverse Lokes perfida fantasi.
Gerd är den grönskande jorden. Gerd är Nerthus, Hertha, Earth och Moder Jord. Nu reder hon sig, och marken tinar sakta upp för att hon ska motta Frejs säd, och sin älskade. Vid slutet står segern, detta år som alla andra – och först i Maj, firar vi Vanadisblot.
Lär er sanningen för en gångs skull – gå i frid och gör inget dumt hädanefter !
Nu över till ett nytt inlägg från Jawad Mofrad, ”Hedniska Tankars” fjärde redaktionsmedlem…
”Brage är bland annat sångens och poesins guddom enligt Asatron. Orfeus däremot var den store sångaren i Grekisk och Romersk mytologi, som har samma Indoeuropeiska ursprung. Han kom från Thrakien och var den främste representanten för musikkonsten i grekisk mytologi. Hans sång och spel på lyran var så vacker att djur, träd och till och med stenar påverkades. (jämför Väinömöinens Kantele-spel enligt Kalevala – red.s anmärkning)
Den Finlandssvenske konstnären R.W. Ekmans version av Väinömöinen gjord före 1874 (observera brunbjörnen till vänster i bild !)
Eurydike – Orfeus hustru – dör efter ett ormbett strax efter deras bröllop. Nedstigningen i underjorden: Utom sig av sorg beger sig Orfeus till dödsriket (Hades) och
lyckas med sin musik beveka Hades och Persefone att låta Eurydike följa med honom tillbaka från dödsriket, men förlorade henne igen när han bröt löftet att inte se sig om.
Orfeus dödas senare av Menader (Dionysos följeslagare) men hans huvud sägs fortsätta sjunga (som Mimers huvud).
Idun och Brage enligt Nils Henrik Blommér 1846 – Magasinerat original från Malmö Museum, som inte längre visas offentligt i Sverige av år 2026…
Myterna om Brage och Idun är en av de centrala berättelserna i nordisk mytologi, främst för att de förklarar gudarnas eviga ungdom. Idun är gudinnan för ungdom och vår, och hon
vaktar de gyllene äpplen som asagudarna äter för att inte åldras. Etymologi av Orfeus: Fulgentius, en mytograf från slutet av 400-talet till början av 500-talet e.Kr., gav den troligaste
etymologin för Orfeus som betyder ”han med den bästa rösten” , ”Oraia-phonos”, Eurydike betyder kanske ”bred urminnes sedvänja” eller ”vidsträckt urminnes sedvänja” på grekiska.
Det fanns en tid när Germanfolk härskade över hela den Iberiska Halvön och dessutom Nordafrika. Sveberna från Schwaben och Visigoter eller Västgoter innehade hela den Iberiska Halvön, och det var först efter Roms plundring år 455 som ordet ”Vandaler” fick en dålig klang – när de i själva verket var kulturellt framstående för sin tid, och accepterades av Bysans…
Brages Etymologi: Brage (isländska: Bragi, ”den med förträfflig poesi/skaldekonst”) är skaldekonstens gud. Han är son till Oden och Gunnlöd och gift med Idun ”den föryngrande” eller ”den som gör ung igen”.
(Reds anmärkning: Snarare en personifikation av ”id” eller arbete, som i ”idoghet”- ”idrott” är arbete för en konung eller ”drott” – men idrott och arbete föryngrar också, eftersom Nordborna räknade också poesi, skaldekonst och musik til idrotterna)
Orfeus var son till Apollon och Kalliope, känd för att med sin lyra kunna förtrolla både natur och gudar. Här är huvuddragen i myten om Iduns bortrövande, som främst återges i Skáldskaparmál i den Prosaiska Eddan:
(Myten om Tjatse och Loke)
Loke blev tillfångatagen av jätten Tjatse och tvingas för att rädda sitt liv locka ut Idun ur Asgård med hennes äpplen. Loke lurar iväg Idun till en skog utanför gudarnas boning genom att påstå att han
hittat äpplen som är bättre än hennes egna. Där väntar återigen jätten Tjatse, förklädd till en örn, och rövar bort Idun och hennes ask med magiska äpplen till sin boning i Jotunheim. Utan Iduns äpplen börjar asagudarna omedelbart att åldras, gråna och tappa sin vitalitet. De inser snart att Loke ligger bakom hennes försvinnande.
Räddningsaktionen: Under dödshot tvingas Loke att hämta tillbaka Idun. Han lånar Frejas falkhamn och flyger till Jotunheim. Där förvandlar han Idun till en nöt (eller sparv i vissa
källor) och flyger med henne i klorna tillbaka mot Asgård. Tjatses död: Tjatse förvandlar sig till en örn och förföljer dem. När de når Asgård tänder gudarna en stor eld som Tjatse flyger in i, varpå han dör.
Skades hämnd: Tjasses dotter, Skade, kommer till Asgård för att kräva hämnd. Försoningen sker genom att hon får gifta sig med en asagud (Njord) och gudarna försonas med Loke – i skratt och skämtan..
(Reds Anmärkning: För våra förfäder var ett skämt eller Skaemtun aldrig roligt, om det inte var något skabröst, ekivokt som man också kunde Skämmas över… Vilket Loke visade, gång efter annan)
Till straff för Iduns bortrövande fick Loke sin blygd fastbunden vid skägget på en get, och detta skedde efter Vintergudinnan Skades bröllop med Njord, gud för handel, sjöresor och köpenskap. Det bör ha skett just NU – vid VÅRDAGJÄMNINGEN då detta inlägg publiceras. OCH SE – SKÄGGET PÅ EN GET, LIKNAR JU DET PÅ AYATOLLAHN OCH ISLAMS PROFET…
Den Nordiska Loke (”lockande”, Lodur) är identisk med slaviska eld- och smidesguden Veles (Volos, ”magiker”;): Veles (Volos, Vile): Detta är den gud som oftast jämförs med Loke. Veles är en formskiftare
och en bedragare (trickster) som förknippas med magi, underjorden, boskap och trolldom. Precis som Loke ofta står i motsats till asarna, stod Veles ofta i konflikt med den högsta slaviska guden, åskguden Perun, och anklagades i myter för att ha stulit Peruns fru eller barn och fört ner dem till underjorden.
”Lockespindlar” är uppkallade efter just Loke – vars namn SKALL uttalas ”locke” med kort ”k” ljud på norröna – så är det ännu i Isländskan – och så var det också i Norskt ”Bokmål” från Vestlandet och Västsvenska dialekter från tidigt 1900-tal. Att Lodur, samt Vile i triaden Voden, Vile, Ve – Tor omnämns som ”Vilin” på Rökstenen – också är densamme som Loke är välkänt, medan gudatriaden Oden-Thor-Loke uppträder i flera varianter av Ask och Emblas skapelse. Perun är – som vi tidigare nämnt – se under ”Thor” i rubriken ovan – densamme som Horagalles hos samerna, Perkele hos finnarna, Perun hos Ryssarna, Perkuno hos Ester och Letter, Perkunas hos Litauerna, Donar hos kontinentalgermanerna, och så blir han Thor igen hos Danskar, samt stavas ”Tor” på den svenska sidan av Öresund – se våra texter om Harbadsljod – där Oden själv förklarar för Tor att det var han som slog ihjäl Tjatse, när denne flög in i bålet, som gudarna rest åt honom. Bakom alltsammans syns en Indoeuropeisk, minst 3000 år gammal myt om Vårens återkomst i Eurydikes gestalt – eller Iduns…
Bålet vid vårens ankomst syns också i det persiska NewRoz, som INTE har med Islam att göra, utan är HEDNISKT – och i våra Valborgs- och våreldar.
Allt hör samman. Alla är vi Indoeuropéer, ifall vi inte är Asiater eller Afrikaner…
Under Chaharshanhabe Suri hoppar Kurder och Iranier över samma eld, som Tjatse flög in i.
Festen firas på en ODENS DAG eftersom riten ibland infaller sista ONSDAGEN före egentliga NEWROZ – men allt detta är HEDENDOM – det är INTE Islam eller Kristendom…
(och vi ÄR Hedningar här, einverstanden, wakarimasu, da eto panimaju, comprende, har ni förstått)
Den äktsvenska seden att fira en hednisk Ramadan, som Hedningar i Sverige lanserat, sprider sig som en löpeld på nätet och har redan engagerat många svenskar. Vi äter bacon, som vi har doppat i sprit, och vi gör det under dagtid medan vi är lättklädda. Detta är nu en svensk tradition, för den lanserades i år, och vi som skapade den är ju själva etnisk svenskar, så något svenskare än att fira en Hednisk Ramadan i Asatrons namn finns inte !
Ni måste se detta med HUMOR godvänner – en del personer och kulturer tycks sakna detta, men vi är HEDNINGAR…
1. Som jag redan förklarat bör du köpa ditt bacon offentligt, och hålla upp bacon-paketet i luften medan du går hem, så att alla kan se att du köpt bacon, och berätta gärna högt och ljudligt för alla att du ämnar fira en Hednisk Ramadan, såklart..
2. När du steker ditt bacon, som du marinerat i SPRIT (brännvin, whiskey eller gin – allt går lika bra) kan du gärna lägga de två dagliga Bacon-strimlorna i ett kryss, som bilden ovan visar. Då bildar de ju en hednisk Gifu eller Gåvo-runa, som är den första av Frejas runor.
Glöm inte att din hund bör ha rikligt med vatten, om den får en bacon-bit av dig. Bacon är salt och kräver mycket vätska – själv kan du ju dricka öl och mjöd !
4. Medan du äter Baconet bör du anropa Freja, Hildisvin och Särimner – Galten är ju en av gudinnans heliga djur – och ett av Frejas binamn är ju Syr, som betyder Suggan.
Helt Naturligt och inget att vara RÄDD för – Och ändå SKRÄMMER detta Muslimerna och de Kristna…
5. Bjud gärna dina muslimska grannar på bacon eller en skinksmörgås hemma i köket – och om de inte vill ha, så kan du ju försiktigt blanda pulveriserad bacon i deras föda, utan att tala om det. Med hjälp av en pepparkvarn kan du finfördela baconet till små små partiklar, som kommer att sprida sig överallt i grannskapet, lik röken från en utegrill – lägg en extra skiva nystekt bacon på en undanskymd plats i trapphuset, och känn hur den mjuka, goda lukten sprids…
Det smakar bättre än man kan trooo….
Något får man väl unna sig – också under Fastan !!
Också Kelterna och inte bara Germanerna hade en fruktbarhets- (och därmed även kärleks-) gudinna som hade grisar, katter och även fågeln som symbol, och som i likhet med Freja också var en gudinna för trolldom och magi – ibland också strid. Hon hette Ceridwen, eller ”den stora vita” enligt vissa – vilket också kan syfta på en enorm sugga – och även om Ceridwen bara hade en höna som symbol, istället för Frejas högt flygande falk, symbolen för den hedniska extasen och kärlekslyckan, så har de båda två gått tillbaka på ett gemensamt, Indoeuropeiskt ideal, spritt över hela Europa.
Ur Ceridwens heliga kittel – liksom Medeas hos Grekerna – kunde gamla galtar återuppstå som skära kultingar – märk likheten med Andrimner, som i kitteln Eldrimner kokar Särimner åt Enherjarna. Det här är Indoeuropeiska myter, som ingen Monoteist, kristen eller islamist någonsin kommer att förstå innebörden av…
”Hildisvin” – strids-galten bär Freja på hennes resa emot underjorden och dödsriket…
När alla är mätta råder harmoni, fred, frid och Frodefred. Då undviker man Monoteisternas ständiga förföljande av oliktänkande, deras häxjakt, deras korståg och deras Jihad, som de alltjämnt utövar och tillämpar, överallt på vår jord. Självförsvar är en nödvändighet för oss hedningar, men för den skull glömmer vi inte detta livets goda, eller Midsommarens budskap, som snart besannas. Vi ska hedna alla män, hedna alla kvinnor – och få dem att gå åter till sitt sanna, naturliga ursprung och åter bli vad de borde bli – i kärlek och frihet under Särimner, för Särimner och av Särimner !
Vi avvisar fastan, vi avvisar de kristnas ohyggliga nattvard och andra kannibal-ritualer, som är deras skenheliga travesti på allt vad som är gott, sant och riktigt – och som vi hedna skapat och uträttat, långt före dem och deras fula förvanskningar. Må gloson ta er, om ni utövar sådant – men fira en Hednisk och Asatrogen ramadan först som sist – för det hjälper och Freja Frälser, evinnerligen !
Våren har kommit till det norra halvklotet, och med den Idus Martii, the Ides of March – en ödesdiger dag som innebär förändring i form av ett politiskt mord – fast det inte är något att fira. Vi Midgårds barn – dödliga som vi är – bör undvika att blanda ihop mat och politik, eller föda och religion, exempelvis. Låt oss därför rikta våra Hedniska Tankar emot ett annat ämne – i lagom takt, så väl som vi nu förmår.
Sankt Urhos dag instiftades 1956, när en oförskämd Irländare frågade varuhusbiträdet Richard Mattson på Ketolas varuhus i Virginia, Minnesota, om inte finnarna hade något helgon som de hedrade genom att dricka sig redlöst berusade, precis som katolikerna på Irland. Mattson svarade att det hade finnarna visst det, och sannerligen sannerligen – hans namn var Urho – vilket lär betyda ”Hjälte” på finska och dessutom alluderade på Urho Kekkonen, undertecknaren av VSB-avtalet med Sovjetunionen och dessutom Finlands längst sittande President – han styrde ju och ställde i Finland på den tiden.
Snart restes Hedniska Avgudabilder av Urho överallt i Minnesota, och många av dem står där än.
Urho antas vara en Finsk bonde, som före den senaste Istiden drev alla vandringsgräshoppor från Finland, så att den finska vindruvsskörden och därmed det finska lantvinet kunde räddas. Nu invänder säkert någon: ”Men vad är det här för trams ? Det finns ju inga vandringsgräshoppor i Finland !” – Men Urhos trogna svarar då: ”Nuförtiden ja – Och där ser du själv hur effektiv Sankt Urho är !” Om någon sedan inte tror, att finskt lantvin kan existera, ber jag er observera det faktum, att det står ”Viina” eller vin på varje Koskenkorva-flaska, och därigenom är ju det Finska Lantvinets existens ett bevisat faktum.
Finskt lantvin när det är som bäst !
Urho skildras därför som en finsk bonde med en dyng-grep i näven, och på den en spetsad gräshoppa i jätteformat. Som en ringa hyllning till vårt Östra Grannland, spelar jag nu en sång med det finska hårdrocksbandet KorppiKlaani, som ju inte har med Korpar att göra, men väl med skog – Korpilombolo, till exempel, betyder ju faktiskt skogskullen..
Urhos heliga namn är också närbesläktat med det finska uttrycket ”ropa på Yrjö” vilket härmar ett spy-ljud – jämför ”Yrrrjööh!” eller det närliggande svenska ”ropa på Ulrik” vilket enligt svenska akademins ordbok är belagt sedan åtminstone 1600-talet, och återgår på ett ännu äldre tyskt ”Dem grossen Ulrich anrufen”.
SAOB skriver såhär:
(numera bl. ngn gg, vard.) ss. anrop o. d. i samband med illamående, särsk. i sådana uttr. som ropa Ulrik, förr äv. ropa på l. offra åt Ulrik, kräkas, kasta upp, spy. Så stod likwäl alleredan et Becken vppå Bordet, vti hwilket man St. Ulrick en liten Kalf vpoffra kunde. Weise 273(1697). Ulrik, hvar ä du, här ä jag? sa Bonden som spydde vijd Giestebudzbordet. Celsius Ordspr. 5: 24(1718). På däck började den ene karlen efter den andre att ropa Ulrich. Tullberg Bibl. 29(1835). Sjösjuk .. var den ena kinesen. Han låg och ropade på Ulrik, tills han höll på att avlida. Hedin Pol 2: 521(1911).
Och i Svensk Etymologisk ordbok, står följande om ”Sankt Ulrik” som katolikerna fortfarande dyrkar:
Ulrik, mansn., från ty. Ulrich, av fhty. Uolrîch, Uodalrîh, motsv. ags. Éðelríc, till fhty. uodal, arvegods, osv. (= odal) o. rik. Vokalen -i- för väntat -ek i obetonad stavelse (jfr Götrek) beror här som i en mängd liknande fall (Fredrik, Henrik osv.) på yngre lån. — Ropa Ulrik, skämts, uttryck för ’kräkas’, Dagl. Alleh. 1771, efter ty. Sankt Ulrich anrufen, i ty. dial. dem Ueli rüefen, till kortformen Ueli. Vanl. tolkat som syftande på den helige Ulrik av Augsburg († 973), som anropades i
nöd o. faror o. även vid dryckeslag, i det han t. o. m. ansågs välsigna det drickande, som översteg måttlighetens gränser. Är dock icke snarare uttrycket ursprungl. en skämtsam ombildning av det ljud, som kräkningen framkallar; jfr sv. dial. ulka, kräkas? — Härtill kvinnon. Ulrika med kortformen Ulla.
Glöm inte bort att den store UKKO PEKKA är Fyllskallarnas beskyddare !
Även Ukko, den finske himmelsgud som har liknats vid Tor, men snarare påminner om Oden, kan anas bakom ”Sankt Urhos” fiktiva gestalt. Odal-Runan, som syns bakom Ulrik – har också klart hedniska kopplingar, och även detta år firar man i Minnesota ”Sankt Ulrik” genom att klä sig i den anstötliga färgkombinationen grönt och lila, koka finsk fisksoppa och sjunga Urhos visa – Hedendomen uppfinns och nyuppfinns igen, men arketyperna bakom alltsammans blir bestående !
En vrålande Urho-bild från Minnesota – minns att ett Heite för Oden är Hropt – ”Roparen”
Ooksi kooksi coolama vee
Santia Urho is ta poy for me!
He sase out ta hoppers as pig as pirds.
Neffer peefor haff I hurd tose words!
He reely tolt tose pugs of kreen
Braffest Finn I effer seen
Some celebrate for St. Pat unt hiss nakes
Putt Urho poyka kot what it takes.
He kot tall and trong from feelia sour
Unt ate kala moyakka effery hour.
Tat’s why tat kuy could sase toes peetles
What krew as thick as chack bine neetles.
So let’s give a cheer in hower pest vay
On Sixteenth of March, St. Urho’s Tay.
(av KG Ossianilsson, ur ”Samlade Dikter” 1907 – delvis moderniserad av ”Hedningen”, Hedniska Tankar copyright 2026)
Frej Sveagud med ax i hår och blåklintglans i öga, giv åter bud om goda år och guldregn från det höga!
Giv solen kraft att lysa än ! Giv åkern saft, du markens vän ! Sätt hopp i hug och fart igen i våra händer tröga!
Vi sådde rikt, vi skördar armt, vår brist blott du kan bota: Låt oss blota friskt i vått och varmt att vi äring får, och sen ska vi ej knota !
— —
Vi ött vår tid med fåfängt tal, vi yppat strid och skördat kval, vi mejat halm och bärgat skal: blott du kan skänka kärna!
Vi letat långt från hem och tro den must, oss här är bjuden.
Vi funnit trångt vårt svenska bo och ful är den kristna skruden.
Men ännu väntar blid i skogens hägn med solgassfrid och majnattsregn: den gud, de kristna dolde som en sägn, den milde, svenske guden.
Frej sveavän med ax i hår och blåklintglans i öga, se, skimret än omkring dig står från Asars hallar höga.
Se, rik din dräkt som teg och vång; som kornets fläkt din gudagång vid syrsesurr och lärkesång: Men Islam, det lockar föga.
Nu far med brus från dal till dal en vårens vind, av Frej själv bjuden. Du sitter ljus i fjärran sal med solblink över huden.
Kom, lägg din must i svenskens jord ! Kom, tänd din lust kring bänk och bord !
Nu hyllar vi med Vaners ord den milde, svenske guden !
Förklarande fotnot, till alla dem som ingenting kan och ingenting vet:
Frej är ”Sviagod” elller Svearnas Gud framför andra enligt Eddan, och det falska Helgonet ”St Erik” – aldrig erkänt av den katolska kyrkan – är ingen annan än just Frej – det är han som är avbildad på Stockholms officiella vapensköld- Yngve-Frej var upphov till Ynglingaätten, Sveriges urgamla Kungaätt, som efterträddes av Erikarnas dynasti först på medeltiden.
KG Ossianilsson, som vi tagit upp här i bloggen förut, (se inlägg från 2021-05-10 på länk här i vårt artikelarkiv) levde 1875-1970 och var född i Lund, Skåne. Han är idag en skäligen bortglömd poet, men var otroligt produktiv som författare under ett helt liv, och inte bara det. Nästan allt han skrivit håller låg kvalitet, men han var från början Hedning, samt Socialist – och inte så konservativ som man i efterhand beskyllt honom för att vara.
Alla hans tidiga diktsamlingar, ”Masker”, ”Hedningar” och ”Örnar” från slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet var oerhört radikala för sin tid, och Karl Gustav Ossian Nilsson – som han egentligen hette – angrep framförallt förtryckar-organisationer som den ”Svenska” Kyrkan och dess negativa inflytande på vårt lands politik och samhällsliv – det eländet fortsätter ju som alla vet än idag. Han hyllade också den franska revolutionen, Japans strid mot Ryssland under det rysk-japanska kriget – Många svenskar upplevde Tsarernas Ryssland som ett regelrätt militärt hot – (så är det fortfarande) och förutom det skrev han i stort sett alla företeelser och personer, som man kunde tänka sig att folk diskuterade i den akademiska småstaden Lund innan första världskriget.
KG Ossiannilsson var SSU:s första ordförande, och utan honom hade nog aldrig något Socialdemokratiskt Ungdomsförbund alls bildats. Han ”petades” dock i en ful utrensning av en annan Lunda-akademiker, Bengt Lidforss, med hjälp av en debattartikel i tidningen ”Arbetet” som fortfarande finns kvar, men bara i nätupplaga, oerhört mycket sämre än den en gång var. ”Broderskapsrörelsen” – idag omdöpt till ”Tro & Solidaritet” – kristna ”Sossar” som öppet samarbetar med ”Muslimska Broderskapet” i Egypten, samt Salafister från Mullornas Iran, hatade honom redan på 1910-talet, men se det struntade han i. Istället skrev han en roman, kallad ”Barbar-skogen” 1908 som skildrade ”Sosseriets” styrande nomenklatura inifrån, eftersom han hade insikt i ett och annat.
”KG” – som borde stått för ”Kul Grej !” gjorde istället en ”Mohamson” på 1920-talet, och gick in i det ärke-konservativa Svensknationella Ungdomsförbundet, men blev snart grymt besviken på dem också. På 1920-talet kunde ingen i Sverige förutspå vad som skulle hända i Tyskland anno 1939 – liksom ”peace in our time” Neville Chamberlain och flera Liberaler med honom – inklusive tyska sådana – såg han aldrig kriget komma – USA:s krig mot Iran, samma USA:s krav på att ”Köpa Grönland” och den fullständigt galna Trump-administrationens väg emot makten kunde heller ingen av oss – som lever nu – ha förutspått – så gamle KG är nog ursäktad, nere i sitt tidiga 1900-tal. Det enda man kan lära av historien, är att mänskligheten aldrig någonsin lär sig något av den alls, men KG Ossiannilssons ”Sång till Frej” är hursomhelst en freds-dikt – vilket framgår om man läser den.
KG Ossiannilsson i 30-års åldern – en excentrisk man som aldrig gav upp, aldrig slutade skriva..
Själva har vi på Hedniska Tankar a-l-d-r-i-g läst något av hans senare produktion, förutom boktitlarna – som dock är ganska roliga.
Vad sägs till exempel om ”Vad kvinnan vill”, ”En turk i Östersjön”, ”Pappa & Människor emellan ”, ”Domedagsprofeten” eller ”Livet måste Levas !” Sådana boktitlar finns inte idag, och vi tvivlar allvarligt på att innehållet har så mycket värde, men OM någon hittade på sådana titlar nuförtiden – så skulle de nog fortfarande vara ”säljande” inför vilken skara av copywrighters som helst..
Internet fanns inte på hans tid, men om det funnits, hade han säkert skrivit egna bloggar, rakt av och helt utan omarbetningar – precis som vi på ”Hedniska Tankar” ALLTID gör – våra texter skrivs i realitd, helt utan kompromisser.
Vi säger: Ja ja pojkar – Ni FÖRSÖKER men uppnår ingenting, ni ynkliga SMÅ KULTINGAR… Endast SÄRIMNER vet vägen…
”Hedniska Tankar” LEDER – Ni bara ”Följer” – ”Man Hat uns oft kopiert, aber NIEMALS Erreicht” –
Men för all del – vi mottar eder hyllning, för vår blogg och SAMFUNDET SÄRIMNER fanns LÅNGT INNAN ni skrev det här…
För KG Ossianilsson gick det ganska bra. Han fick fem söner, gifte om sig med sin hushållerska på 1960-talet – när han var över 80 år gammal – och flyttade till trakten av Linköping, där ett sentida, vänsterinriktat universitet helt glömt bort honom och gömt undan allt han skrivit, eftersom han ansågs vara ”för mycket höger” på 1960-talet, fastän det egentligen var tvärtom. Han dog först vid 95 års ålder, och slutade nog aldrig skriva – även om han inte fick ett enda dugg utgivet på Kulturmarxismens längesen flydda 1960-tal.
Han fick också en son, som hette just FREJ Ossiannilsson – och döpte sitt Östgöta-hus till ”Frö-Stad” – också efter guden Frej. Frej Ossianilson blev entomolog – alltså insektsforskare, inte ”etymolog” – och arbetade med folkförsörjning, skydd mot bladlöss och annat sådant – tills också han dog, 6 Mars 1995 – 86 år gammal.
Bland annat har den senare klantskallen vid namn Lönnroth skrivit att ”mannar all herliga mannast !” (Om Thor i kvädet ”Harbadsljod”) MÅSTE översättas som ”pojkvasker” – Det måste det INTE alls – för det är KLOCKREN, ÖVERDJÄVLA IDIOTI att ersätta den ursprungliga betydelsen med raka motsatsen – så borde INGEN seriös akademiker eller översättare alls göra – och Lasse Lönnroths eviga dillande och lallande om att Loke måste vara ”bög” (vilket han upprepar, sida upp och sida ner, ungefär tio gånger om i sin Eddaöversätting – som är sämre än till och med Åke Ohlmarks) kan vi också lika gärna GLÖMMA.
SVT och Sveriges ”journalistkår” förbereder som bäst den gamla S-märkta Nomenklaturans återkomst, och genomför en påverkansoperation till Sveriges och Ukrainas nackdel, men Islamismens, Trumps, Rysslands och Khomeini-regimens fördel – i alla fall som just vi tolkar dagshändelserna.
Kanske bäst ge FARBROR FREJ en chans i alla fall. Saven stiger om våren !
”VÅR I LUFTEN, MINA DAMER ! – MEN – VAR HAR NI ER ??”
Det är – som alla goda Nordbor redan vet – till VÅRDAJÄMINGEN man rätteligen firar sitt Vårblot, för så har det alltid varit – av rent arkeoastronomiska skäl. Redan under Europeisk stenålder och kanske än längre tillbaka visste människor var vårdagjämningspunkten låg, för just den region de bebodde – monument som New Grange på Irland, Stonehenge och även Ales Stenar i Sverige bevisar detta bortom allt rimligt tvivel, även om det finns de forskare som säger, att den berömda ”Himmelsskivan” från Nebra inte kan vara äkta. Vi Européer är på intet sätt sämre än någon annan kulturkrets på vår Jord, för andra civilisationer, världen över hade redan lika avancerade kunskaper i Astronomi och Matematik för flera tusen år sedan, utan att få några som helst besök av ”utomjordingar” eller kolonisatörer från Atlantis eller ens Nordeuropa.
Det fanns så gott som ingen tidig ”multikulturalism” i modern mening under förhistorisk tid, trots goda möjligheter att snabbt segla eller ro över långa avstånd, och vill ni läsa om allt detta och mycket mer, rekommenderar vi på ”Hedniska Tankar” att ni tar del av våra rön och artokar från tidigare år. Se under rubrikerna för ”Vårblot” och ”Dagjämningar” ovan !
I år infaller Vårdagjämningen på Fredag 20 Mars 2026, exakt klockan 15.46.45 för boende i Stockholm, vilket ju kan vara bra att veta.
I London och i Rekjavik däremot – får de Asatroende fira Vårdagjämningen 14.45 Greenwich Mean Time istället, och i Helsingfors infaller den förstås en timme senare i Sverige. Detta är rena fakta, inget annat.
Det stämmer inte alls, att det skulle ha rått någon ”global uppvärmning” i Sverige sedan i Midvinter. Detta är en ”grön lögn”, för på Bronsåldern var temperaturen i hela Nordeuropa 5 grader varmare än nu – och ändå överlevde mänskligheten, enbart med dåtidens teknik. Vad vår värld verkligen lider av , är en globaliserad, idiotiserad, amerikaniserad nonsens-kultur, halvilliterat, AI-nivellerad banalisering, företrädd av ”Galna Gretor” och totalitära politiker – kristna från USA och Ryssland, eller gamla Kommunister och Islamister från Kina och Iran omvartannat.
”Galna Greta” – som gav den svenska SKITUNGEN ett ansikte – borde åka på spö, få sina fiskar varma, erhålla ”rammelbuljong” – ja – ETT GOTT KOK STRYK !!
Så här såg medeltemeperaturen i Sverige ut under December 2025 – Februari 2026 ut – jämfört med 30-års perioden 1991 – 2020.
Som framgår av kartan, var det en KALLARE vinter än normalt överallt i hela Sverige, utom för ett litet, begränsat område i Norra Värmland och Södra Dalarna. Detta är fakta. Det kan man inte ha ”åsikter” om, och det kan heller inte ”tolkas” på annat sätt än det FAKTISKT var…
Ni självidiotiserade små Hipster-vrak bland våra läsare får faktiskt ursäkta, för vi kan bara förakta er och alla andra skäggmopsar och könisar ute i det svenska samhället – eller sveriges journalistkår och samlade media, ”faktaresistenta” eller rättare sagt vetenskapsfientliga som ni faktiskt ÄR.
Läget i stort – räknat från 1 Januari 2026 till 15 Mars, 2026 – då våren vanligen kommer till Mälardalen eller Mellansverige – jämfört med perioden 1961-1990 ser ut såhär. Högst genomsnittligt, som vi kan se – och det är INTE så att just år 2026 skulle ha blivit så mycket varmare än för cirka 70-80 år sedan. Tvärtom är temperaturen – sett med hur 2026 varit HITTILLS – märkvärdigt KONSTANT.
Våren kommer ungefär när den brukar komma i alla fall – så var det med den saken !
Men nu finns det ett antal IDIOTER ibland oss, som sagt. Allra värst är kanske en liten nyhednisk förslamning på cirka 30 ”ledande” individer eller eller halvkristen ”församling” eller vad tusan de nu är som kallar sig ”fornsedare” men som mestadels sysslar med New Age, drogmissbruk och lite av varje. Som vanligt ska de här förbannade barfotalassarna och gyckel-stinorna besudla Gamla Uppsala med sina pajas-artade upptåg och larvigheter, men det rätta vore att Svensk Polis avhyste dem från platsen – och förbjöd dem att vara där, en gång för alla. De kallar sin sammankomst – som aldrig haft det minsta legalt tillstånd att vara på platsen – för ”Påskblot” men något sådant har aldrig någonsin förekommit, annat än i deras egen, fullständigt urspårade version av ”Svensk folk-kultur”.
Vi vill – som förut – VARNA alla normala personer från att delta i detta ”Andens Tattar-följe” och AVRÅDER alla våra läsare och läsarinnor att delta i den här skändligheten. I år har det också kommit till vår kännedom att ”fornsedarna” inte ens lyckats skriva rätt datum på sina egna info-sidor eller annars, och MISSAT när den kristna Påskdagen infaller.Men – för all del – de kanske ”rökte på” medan de skrev i sina små digitala info-blad eller något…
Här på ”Hedniska Tankar” ä vi ASATROENDE, Hedningar och Humanister – INGET ANNAT ! – och vi tar fullständigt AVSTÅND från allt som kallas ”forn sed” – både nu och i framtiden.
Till och med Profeten Mohammeds anhängare i Mellersta Österns ofruktbara öknar, därifrån inget gott kan komma djur eller människor till del, VET och VISSTE att hålla ordning på Fullmånarna, men dessa Fullblods-Narrar från Svitjod vet det INTE.
Det har också varit god sed, folkvett och elementär kunskap i Svea Rike att Disablot hålls för att hylla Diserna, den tid hungern är som störst och förråden tryter i naturen, medan Vårblotet vid vårens BÖRJAN hålls för Yngve-Frej, Svearnas gud – och det torde inte vara svårt att begripa – även om det som sagt finns variationer, för när det råder vår i den svenska Naturen.
Det är JUST DÄRFÖR man firar Vårblot vid VÅRDAGJÄMNING och inget annat, eftersom man då har en naturlig punkt att räkna sin tid efter, given av sol, måne och stjärnor. Svårare än så behöver detta inte vara.
BEGRIPS !!
”Detta skall ni fullständigt rätta och packa eder efter, ack ni Hedna och ni Ludna !”
Disernas årstid och Disablotet är nu LÄNGESEN över – vi befinner oss i VÅRMÅNAD eller Mars, INTE Göje eller Goe Månad, som de kristna kallar Februari…
Våren har officiellt börjat komma till Sverige. Enligt SMHI måste det av en eller annan anledning vara så att Vårtemperaturer måste råda under hela 7 dagar, för att det skall kunna räknas som Vår. Vid Vinterns, höstens och sommarens inträde, räcker det enligt dem med 5 dagar av respektive årstids temperatur för att den nya årstiden skall ha hunnit anlända, men just med Våren skall det alltså förhålla sig helt annorlunda, av skäl som SMHI inte redovisar. Kanhända beror det på att Våren alltid varit en nyckfull årstid, som sällan eller aldrig inträffar vid exakt samma tid för olika år, och inte heller på samma breddgrad behöver våren anlända vid samma tid år efter år. Se efter vad jag skrivit om Vårens inträffande, och Vårbloten här ovan !
Som jag skrivit förr om åren använder man i Danmark och Skåne fortfarande uttrycket ”Förår” om den tid, som råder såhär års. ”Jorden reder sig” säger man, och i den fuktiga, töiga tid som råder, förbereder sig natur och människor för den nya äring eller årsväxt som skall komma. En ny vegetationsperiod med färska gröna blad ska ta sin början, men oftast bara under April eller gräsmånad, och inte under den egentliga Vårmånaden, som alltså inträffar under Mars. Vi Hedningar och Asatrogna har också alltid ansett, att Mars tillhör Gerd, jordgudinnan, och att detta är hennes stora tid, då det skall blotas åt henne., för bättre tider och ny årsväxt.
Om årets Vår är dyster på grund av Pandemin, konstaterar han, så har mänskligheten upplevt det många många gånger förr, och den gick inte under då heller. Vårens, grödans och förnuftets makter segrar alltid till slut. Han tänker på Fimbulvintern, den Justinianska pesten på 500-talet och allt våra förfäder måste ha upplevt, liksom det faktum att det finns nu uttorkade offersjöar eller ”Kirkemoser” bakom snart sagt varje kristen kyrka i Danmark, där man en gång offrade till Asatrons makter. Så är förhållandet också i Skåne, vid Förslöv och Bjärehalvön, där också min ätt har sina rötter. Och jag citerar, från den danska tidningen:
Nabo til præstegården i Spentrup ligger en gammel kirkemose. I dag er mosen drænet landbrugsjord, men i fordums dage var den fugtig, sumpet og farlig. Her samledes vores asatroende forfædre til bøn om gudernes hjælp. Herud gik engang en kvinde med sit dyrebareste smykke for at give sit store spænde i guld til guderne. Hvorfor gjorde hun det? Uden skriftlige kilder kan vi ikke vide hvorfor, men holder dateringen, kan det have fundet sted i de frygtelige år midt i 500-tallet, hvor store vulkanudbrud havde gjort solen bleg og kold. Flere steder på kloden har vi fra den tid vidnesbyrd om, at solen var blegere end månen, fordi askeskyerne lå som en dyne på himlen. Afgrøderne slog på grund af det køligere klima fejl. Pesten fik fat. Flere moderne historikere peger på årene omkring 536 som de værste katastrofeår i menneskehedens historie. Solen, varmen og livet kom heldigvis igen, men begivenheden satte sig i vore forfædres fortællinger og religioner. På vore breddegrader finder vi sikkert rester af erfaringer fra den tid i fortællingerne hos den senere islandske digter Snorri Sturluson. Snorri fortæller, hvordan Fenrisulven slugte solen og indledte ragnarok. Uden sol, intet liv. Solvognen, som vi kender fra Nationalmuseet, var livsnødvendig. Solen skulle hver eneste dag trækkes hen over himlen fra øst mod vest. Om det var umiddelbart efter ofringen af kirkemosegård-smykket, at solen vendte tilbage, det ved vi ikke. Vi ved strengt taget ikke noget om, hvorfor ofringen fandt sted. Men hvis det hang sammen med den blege sol, så ”virkede” det at ofre et dyrebart smykke i mosen, i hvert fald kom solen igen.
Så ni ser. Även de kristna måste till slut erkänna sanningen. Blot och Hedniska offer är verksamma, mycket mer verksamma än allt kristet bönerabblande, som inte nyttar någonting till.
Endast genom att vi själva offrar något, det kan vara arbete och tid – eller pengar och dyrbarheter – kan vi få del av Vårens mysterium, och så grönska på nytt, också inuti oss själva.
Guldfyndet från Kirkemose, som det ser ut idag.
Bara genom att tänka som en Hedning, kan man leva som en Hedning – och man lever mycket bättre, utan all kristen ångest och helvetes-tro. Vi Hedningar vet, att Världsbrand och Ragnarök inte kommer inträffa på länge än, och att våren kommer åter. Låt oss nu göra ett jämfota-hopp till Rösa Ring, en av de många hedniska kultplatser jag besökt såhär års. Jens Flyckt på sajten ”Sverigereportage” påstår, att man ”inte skulle veta” varför den stora processionsvägen vid Rösa Ring blivit byggd, och han skriver också om den såkallade Labyrinten eller Trojeborgen från bronsåldern vid just Rösa Ring, vars ursprung man mycket väl känner. Vägen är en nord-sydlig axel, placerad enligt vädersträck och soluppgångar. Den 540 meter eller mer långa processionsvägen, förbättrades under 800-talet, skriver han, men var sannolikt ursprungligen byggd under bronsåldern. Av torvprov vet vi också att ”labyrinten” vid Rösa Ring har blivit anlagd då, och det finns också ett stort gravfält från järnåldern där, med en storhög som processionsvägen försvinner inunder. Det är också ”labyrinten” som talande nog har gett namn åt hela området.
Trojeborgen vid Rösa Ring är idag i mycket dåligt skick, och underhålls inte av Upplands-Bro Kommun. Hela området har heller aldrig blivit ordentligt undersökt, och vissa arkeologer teoretiserar om ett ”dödshus” eller benhus, som skulle ligga i början av processionsvägen, innan man kommer ut på den magnifika högplatån, 60 meter över dagens Mälaryta, med en strålande utsikt över hela landskapet. Men, vad man hittat i början på vägen är bara en halvcirkelformad stensättning, och visst inte grunden till något hus, skriver Jens Flyckt klarsynt. Där finns kolrester, och vad som kan vara en eldstad, men det kan lika gärna härröra från muren kring en fornborg på kullen, eller någon annan anläggning, som inte blivit utgrävd ännu. Jag citerar:
Hembygdsforskaren Börje Sandén, som tillsammans med sin hustru Gudrun grundade Upplands Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut, ägnade större delen av sitt liv till att dokumentera och beskriva Upplandsbros historia. Han var kritiskt till hur Rösaring hanterades och hur de fyra rösena som i alla år betraktats som bronsålderslämningar, i med undersökningen och dateringen av vägbanken 1982, plötsligt blev vikingatida. Detta trots att rösena inte hade undersökts.
Börje Sandéns uppfattning var att vägen var betydligt äldre än vikingatidatid, men att den sannolikt rustades upp eller byggdes om på 800-talet.
Högen i vägens södra ända, som vägen försvinner in under, är registrerad som gravhög och ligger intill rösena. Börje Sandén menade att det inte alls behövde vara en gravhög. Han refererade till närliggande Sighhildsberg. Där finns en liknande gravhög som han var med och undersöka under fem säsonger och som visade sig vara något helt annat.
”Hela problematiken kommer att lösa sig när den platta högen (Rösaring reds.anm.) blir arkeologiskt undersökt. Så skedde nämligen när en annan platt hög i kommunen med ungefär samma storlek undersöktes bara ett par år efter Rösaringsundersökningen. Den välkända Signhilds kulle i Signhildsbergs park var ingen grav. Det var inte heller någon gravkulle. Det visade sig vara en tingshög” skriver Börje Sandén.
Att Högen vid vägens början är en Tingshög, kanske placerad intill en bygdeborg, är en i högsta grad rimlig tolkning. Spår av bronsgjutning och boplatser från Bronsåldern har hittats vid kullens fot, och att alltsammans ingått i ett mycket gammalt bebyggelsekomplex från långt innan järnåldern, är faktiskt sannolikt. Arkeologer har också försökt göra mycket av ett 40-tal nuförtiden decimeterdjupa och meterbreda gropar, som utbreder sig längs den 540 meter långa vägen fram till labyrinten, och sagt att dessa måste uppburit 4 meter höga stolpar, som de stolphål man hittat vid Gamla Uppsala – men det är helt obevisat, och omöjligt av flera skäl.
Fördjupningarna har ingen stenskoning i botten, och skulle inte kunna burit upp några större stolpar överhuvudtaget. I och för sig finns det ingenting som hindrar, att vi tänker oss mindre permanenta ”fackelhållare” längs vägen, fram emot utsiktsplatån, och att den kanske var upplyst med lyktor och bloss som stod på marken, vid Midvinter, Alvablot eller Vårdagjämning – i Midsommartiden behövdes det ju inte – för den nordiska sommarnatten är tillräckligt ljus ändå. Och här samlades man, till Ting och till Vaka, med Blot och Offer.
Utsikten vid Rösa Ring är numera inte vad den har varit. Man underhåller inte platsen, och har låtit krattskog och granar växa upp, som fördärvar alltsammans. Men en gång var detta ett solens berg och en himlens plats, där man direkt kunde förenas med gudarna. Och Börje Sandén och hans hustru Gudrun är inte längre med oss. De dog som så många andra av våra gamla under våren 2020, kanske därför att Regeringen Löfvén förvägrade dem ordentlig sjukvård, men själv mötte jag dem båda två i deras bostad i Bro, när jag köpte en av forskaren Jon Krafts böcker direkt från dem under 2013, och deras livsverk – UKF – består fortfarande med mer än 30 år historisk och arkeologisk forskning. År 2008 tilldelades makarna Sandén Nordiska museets Hazelius-medalj för sina insatser. De blev 90 och 92 år gamla. Måtte jorden vila lätt på dem, nu när de är hos Gerd och Hel. Deras verk lever, och ska fortsätta leva i många år efter dem.
Om vi betraktar en karta med 20 meters högre vattenstånd – från ca 1100 före vår tideräkning och klassisk bronsålder – förstår vi mycket mer av bebyggelsen kring Rösa Ring, och de riter, som varje vår utspelades där – jag skall snart förklara hur och varför…
Men vi ser också hur iögonenfallande de dåförtiden 40 meter höga berget vid Rösa Ring måste ha varit i dåtidens landskap. Hit kunde man segla och ro, och alla de skepp som vattenvägen for in emot handelsplatsen och bronsgjutnings-verkstäderna vid Apalle, kunde enkelt bevakas härifrån. En bättre plats för en fornborg gick inte att hitta, och till den trånga viken bakom Rösa-ön kunde man också ro eller segla, och landstiga vid den boplats, som måste ha legat där. Sedan vandrade man upp längs vägen (markerad med röda streck på kartan) och kom fram till den stora dansplatsen…och ”labyrinten”.
Jämför läget med den Trojaborg, som en gång fanns vid Vårfru-kyrkan i Enköping, och som enligt vissa skall vara bevarad i form av rekonstruktion. Läget på den smala udde, som utgör Enköpingsåsens spets, behärskade en jättestor lagun, med stranden vid Ullunda – himmelsgruden Ulls heliga lund i väster, och ännu en segel-led in förbi det monumentala Brandskogsskeppet – som numera ligger högt uppe på land, och vars placering man inte alls kan förstå, om man inte vet var strandlinjen gick år 1000 fk.
Mälardalen innehåller ännu fler Trojeborgar – eller som de oriktigt kallas ”Labyrinter”. Också på Enköpingsåsen, vid Vårfrukyrkan har de legat en, tills de kristna rev ned och förstörde den på 1830-talet – och på Badelunda-Åsen invid Västerås hittar vi ytterligare en Trojeborg, liksom vid Kungsör, där en anläggning med det falska och sentida namnet ”Drottning Kristinas Ridbana” utgör ytterligare en Trojeborg som med hjälp av torv och jordlager har kunnat dateras till Bronsåldern.
Alla de här Trojeborgarna är konstruerade på samma sätt, och det är faktiskt helt oriktigt att kalla dem för Labyrinter, eftersom de har en klar början och ett klart slut i mitten – de är visst inga ”irrgångar” och man kan helt enkelt inte gå vilse inuti dem, eftersom de leder till ett bestämt mål, och sedan tillbaka ut igen. Om vi vidgar perspektivet ännu mer, skall vi finna att mer än 300 av dem finns just i Sverige, där de är vanligast i hela Världen, och de finns även i det svenska Finlands gränstrakter och det övriga Norden, där de kallas ”Jungfrudanser” och i England ”Troy Towns”.
Den legendariske fornforskaren Jon Kraft spårade dem ända upp till Vita Havet vid Bjarmalands kust, och de är också kända från medelhavsområdet och så långt bort som det Indoeuropeiska Indien och Sumatra – men däremot är det inte sant att de skulle finnas på alla kontinenter – vad som står på Wikipedia är bara dravel – det finns inga sådana här anläggningar i Afrika, Australien eller Amerika, utan de finns bara där Indoeuropeiska folk och då framförallt Germanska stammar levat och verkat, även om de med hinduiska sjöfarares hjälp också spritts till den Indonesiska övärlden. Hos samer och andra folk förekommer den däremot inte alls, och i Norge kallas Trojeborgen ”Völundarhus” efter Völund, mästersmeden.
Trojeborgarna är helt igenom Hedniska, och har sitt ursprung i ett hedniskt, indoeuropeiskt förflutet – det bevisas inte minst av den berömda Tragliatella-vasen från 600 år före vår tideräkning – där man tydligt ser en Trojeborg av nordisk typ, och ordet ”Truia” prydligt utskrivet, medan två ryttare verkar rida ut från labyrinten, som till höger flankeras av två älskande par, våren till ära. Också Theseus, den grekiske hjälten, han som besegrade Minotauros i Kretas berömda labyrint, och Ariadne – med Ariadne-tråden i form av ett nystan – figurerar på den vasen – och att Troja-sagan – där Helena – ett grekiskt namn av många för jordgudinnan – också förekommer där, är inte så underligt, skriver Jon Kraft.
Det här är myter och sägner, som är flera tusen år äldre än kristendomen, och som inte har något med den att göra. I sin äldsta form är de bevarade i Indien, där det Hinduiska eposet Ramayana – om den himmelske guden Rama – han som motsvarar solguden Ull och sedan Frej hos oss – nedskrivet först på 200-talet före vår tideräkning, men mycket äldre än så – där Kung Rama förlorar Sita, jordgudinnan, som av demonen Ravana stängs in i en borg, kallad Lanka eller underjorden – de ariska hinduerna tänkte sig också den belägen på dagens Sri Lanka, och Sri skulle i sin tur vara ett namn på samma jordgudinna, medan demonens slott skulle se ut såhär:
Vi känner igen de här myterna i ytterligare en klassisk myt – den om Persephone och Hades, eller Demeter och hennes dotter Kore, Vårflickan, som blir bortrövad av underjordens gud Hades till dödsriket, vilket är anledningen till att vi har höst och vinter på jorden, för ingen gröda troddes kunna gro, medan Persephone eller Kore var borta. I den indiska versionen av samma myt, befriar den listige Hanuman, alla apors apa slutligen Sita, och hos oss känner vi alla till myten om Frej, som sänder solen eller Skirner – ett annat namn för Ull – för att fria till Gerd, jordgudinnan, som i sin tur är både Nerthus och Gaia – det här är gamla myter, som alla går tillbaka på samma ursprungsmyt.
Myten om Hades, Persephone och Årstidernas växlingar är universell för alla Indoeuropeiska folk i Nordliga klimat, och illustrerades såhär av Walter E Crane på 1880-talet.
Vi förstår nu också varför Trojeborgarna i Norden om och om igen är länkade till ”Jungfrudanser” och liknande, och varför man skulle springa och hoppa i dem just vid Vårdagjämningen och vårens inträde, precis som man gjorde i Grekland, och det gamla Rom – alla de överensstämmelser man hittat, kan nämligen inte vara rena tillfälligheter..
I engelsk översättning har man låtit Vergilius skriva:
… The column split apart
As files in the three squadrons all in line
Turned away, cantering left and right; recalled
They wheeled and dipped their lances for a charge.
They entered then on parades and counter-parades,
The two detachments, matched in the arena,
Winding in and out of one another,
And whipped into sham cavalry skirmishes
By baring backs in flight, then whirling round
With leveled points, then patching up a truce
And riding side by side. So intricate
In ancient times on mountainous Crete they say
The Labyrinth, between walls in the dark,
Ran criss-cross a bewildering thousand ways
Devised by guile, a maze insoluble,
Breaking down every clue to the way out.
So intricate the drill of Trojan boys
Who wove the patterns of their prancing horses,
Figured, in sport, retreats and skirmishes
Enklare var i så fall den Trandans, ”Geranos” av det grekiska ordet för Trana, som Theseus själv och hans män skall ha uppfört på ön Delos, efter att de besegrat Minotauren. Också här i Norden finns lustigt nog en tradition om att ”springa Trana” över åkrarna om våren, särskilt i sydsverige – och det nämns jämsides med ”Jungfrudanserna” i labyrinten, då Gerd, Freja eller en jungfru skulle symboliskt befrias från labyrintens mitt, säger Jon Kraft, och varför labyrinten vid Kungsör kallats ”ridbana” fastän inga hästar nog kunnat rida i den, förstår vi nu också.
För att återvända till Mälardalen, har man också kunnat konstatera en stor och klar koppling mellan ortnamn på Ull och Njärd – typ Njärdevi eller Mjärdevi, Härnevi och flera med dem, där Njärd, Gerd eller Nerthus nämns. Alla desa kultplatser ligger centralt i landskapet, alla har de anknytning till en Trojeborg, som var det ställe där bygdens tingsplats eller tingshög låg, under bronsålder. Se denna karta, från en av John Krafts böcker från 1980-taletm då UKF utgav dem.
Arkeologer har senare bevisat, att John kraft hade rätt. Det FINNS verkligen en klar indelning i bygder, folkland som Attundaland och Tiohundraland över hela Mälardalen ända sedan bronsåldern, och Håga-kungens tid.
Här kommer en illustration från s.88 i en skrift från ”Kulturarv Stockholm” som utgavs för ett antal år sedan, och som visar Håga-kungens välde på båda sidorna av Mälardalen, år 1100 – 1000 fk och det rike, som skulle bli Sverige – för Svearnas land, ”rikt på manskap och flottor” som Tacitus skriver tusen år senare, fanns redan då..
I mer än 3000 år har Sverige existerat som självständig stat – och inget främlingsvälde skall någonsin kunna ändra på det…
Här är Hågahögen och Enköpings-trakten utmärkt men också Kungör, Närke, Södermanland och Gästrikland ingick i det dåtida Sveaväldet, medan Bergslagens koppar och senare järn redan då fördes ned utefter älvar och åar till centralbygderna vid Mälaren. Man har också kunnat iaktta en tydlig social skiktning bland långhus och stormansgårdar redan på den här tiden, och man vet var häradernas centrum och ”Labyrinterna” eller rättare sagt Trojeborgarna, där man hälsade våren och gudarna låg.
Jon Kraft, och Badelunda Hembygdsförening, som fortfarande finns kvar, tyckte på 1980-talet att ”Jungfrudansen” vid Vårdagjämningen borde ha tagit sig ut ungefär såhär, och själv vet jag kollegor och män jag talat med, som var med den gången, och sett Gerds återkomst till den gröna jorden med egna ögon, precis som det också sker, varje år. Åren går, men Hedendom och Asatro består, och övriga teorier om saken, från det kristna Västergötland och på andra håll, kan vi i Svea Rikes kärnland helt glömma…
Det finns fortfarande – tragiskt nog – fortfarande de i Sverige som påstår sig syssla med ”forn sed” – ett kristet namn från 1200-talet på något som aldrig praktiserats i Norden, förrän under sent 1990-tal. Dessa New Age profeter med en politisk hemvist på den yttersta vänsterkanten säger att de är Hedningar, trots att ingenting kunde vara felaktigare.
Hur falsk får en offentlig person egentligen vara ?
I Kanada har man nu fråntagit Buffy Sainte Marie den prestigefyllda Kanadaorden, samt musikpriserna Juno Awards och Polaris Music Prize, uppger SVT, Sannolikt kommer hon också att fråntas och diskvalificeras från Canadian music hall of fame, enligt vad Kanadensiska media uppger. – Ja, vad säger man ? Så går det slutligen för lögnhalsar, och detta händer och sker en Odens Dag här i Midgårds vackra dalar…
Tänk om även vi etniska svenskar skulle ta bladet från munnen till slut, och reagera och agera på liknande sätt ?
Vi har sett diverse underliga profetissor och andra med finsk-ugriskt ursprung, som sagt sig vara Etniska Svenskar och till och med Asatroende, och som gjort anspråk på att företräda oss alla som såkallade ”rådsgydjor” (ibland mystiskt nog felstavade till ”rådgydjor” – ett begrepp som heller aldrig existerat i verkligheten) trots att de bara utsetts av ett litet, snurrigt kotteri på ungefär fem-sex personer.
Samma person har också visat sig tillhöra de ”autonoma” delarna av Extremvänstern, deltagit i en organisation som tillåter, att droger använts helt öppet på deras såkallade ”blot” och sammankomster, och som till råga på allt påstått, att Tors Hammare skall göras till en internationell symbol för homosex, vilket fått Nordiska Asa Samfundet med flera att öppet protestera emot alla dessa sakramentskade dumheter…
”Fornsederiet” och dess utövare i extremvänstern är minst lika FEL ute som Nynazisterna, när de försöker koppla ihop Torshammaren med Homosex…
Förr eller senare spricker hela bubblan, och New Age-tokarna blir avslöjade i all sin ömklighet, precis som i Kanada.
”Hedniska Tankar” tar helt avstånd från New Age, och vad personer som säger sig utöva ”forn sed” – som inte är något annat än en kristen smädebeteckning från 1200talet – håller på med… Man bör leva som man lär, vara den man verkligen är och omfattar man inte en kulturs och en etnicitets grundläggande värden, har man inte något med den kulturen och etnicitieten att göra. Så enkelt ÄR det…
Många är de märkesdagar, som vi hedningar får uppleva. Idag, till exempel, lär det vara den internationella minnesdagen för terrorismens offer, ett faktum som inte alls uppmärksammats i svenska media eller svenska tidningar. Kvällstidningen Aftonbladet har i alla fall vågat beröra ämnet, och så gör även min vän Henrik Andersson på bloggen ”Ideell Kulturkamp” vars sedvanligt frejdiga inlägg jag själv rekommenderar å det varmaste. Hör här bara:
De tre ”stora” världsreligionerna ligger bakom i princip all religiös terror. De tre monoteistiska religionerna ligger bakom våldet. samtidigt som deras anhängare har fräckheten att säga att de har ett ”kärleksbudskap”.
Hedendomen behövs mer än någonsin. Vi hedningar vare sig vi är anhängare av germansk, romersk, slavisk, keltisk eller annan form av hedendom må i och för sig ha krigiska gudar. Men vi har inga terroristgudar. Däremot så har alla hedniska religioner kärleksgudinnor. Inte en enda gudinna för kärlek finns inom abrahamitiska monoteism. Terrorreligionerna har bara en grym lättretad stamgud som är så primitiv att de inte ens kan avbilda eländet.
– Henrik Andersson på bloggen ”Ideell Kulturkamp” 2019-03-11
I Fredags, 8 maj, skulle det vara Internationella kvinnodagen, har vi fått veta. Denna tradition uppfanns av en fanatisk kvinnlig kommunist, Clara Zetkin, som propagerade för samhällets förändring med våld. jag säger inte mer än så, men det är alltså upphovet till alltsammans. Männen i Sverige eller Världen har aldrig fått någon dag uppkallad efter sig, och är det förresten någon som har sett en internationell kvinna på sistone ? Hur skulle en sådan se ut, eller vara beskaffad om hon ens fanns…? Och om det då skulle finnas internationella kvinnor, finns det då också internationella män, och får dessa båda bilda par och skaffa söta små internationella barn tillsammans, eller vad är det som menas ?
Men skämt åsido, FN:s Deklaration om de mänskliga rättigheterna fastslår redan, att ingen människa kan vara internationell. Varje människa på jorden har nämligen rätt till en nationalitet och en etnicitet, samt även en religiös eller kulturell tillhörighet, och därför finns det inte och kan heller aldrig finnas några ”internationella” människor. Och vem är denna ”kvinnodag” alls till för, om vi ska fira den här i Sverige ? Är det alla vita medelålders plus, gapiga klimakterikärringar, bakom alla #metoo och #boohoohoo-kampanjer ? Eller är det invandrarkvinnorna, eller de kvinnor som fortfarande är fångade i Islam och kristendomen, och som därför drabbas av våld och ”hedersmord” Antalet sk ”balkongflickor” är större än man tror, men dessa märkliga fallskador och andra fall skrivs det lite om, dagen till vanära.
Vem eller vilka är den sk ”Kvinnodagen” till för egentligen ? Dansk teckning ur ”Jyllands-Posten”
Rimligen måste man tänka så, att det k-a-n flera alternativa brottsrubriceringar, som t ex ofredande, våldförande, våldtäkt och grov dito – men det är bara i ”Feminismens Saudi-Arabien”eller Stefan Löfvéns och Såsial-Demokraturens Sverige, som man stämplar varje tänkbar förbrytelse, stor eller liten – med någotslags skamstraff enligt Sharia.
Tonårspojkar, 16-åringar, ja alla manliga och ibland kvinnliga förövare brännmärks, stämplas och skuldbeläggs för tid och evighet, därför att ”Hängbröstvänsterns” kvinno-junta vill ha det så.
Om inte uppsåtet finns, kan inte gärna någon våldtäkt föreligga. Motsatsen, dvs ”culpa” brukar sällan ens vara straffbelagd, om den inte tar sig formen av allmänfarlig vårdslöshet, som till exempel när en okunnig person med en engångsgrill, råkar starta en skogsbrand och därmed förstör stora värden för hela samhället. I de flesta någotsånär civiliserade stater är det så, att man inte kriminaliserar ”Culpa” eller vårdslöshet, som bara drabbar en enskild, exempelvis när någon glömt låsa ytterdörren, och därför råkar drabbas av inbrott i sitt hem. Tjuven straffas visserligen, men den som glömde låsa dörren får såklart inget straff.
Nu har det alldeles gått inflation i våldtäktsbegreppet, som därför urartat och börjat tillämpas på snart sagt vilka brott som helst. Före 1984 fanns ett något mildare brott, dvs Våldförande, vilket gav Domstolarna en realistisk staffskala och något att döma på, men med Morgan Johanssons och Regeringen Löfvéns senaste fadäser bortfaller helt den möjligheten.
SVT förklarar den ohållbara situation, som den nya lagen förorsakat såhär:
Om situationen är oklar har den person som genomför samlaget (eller en jämförbar sexuell handling) ett stort ansvar att försäkra sig om att det sker frivilligt.
Oaktsamhetsbrottet har varit den del i samtyckeslagen som bedömts kunna leda till fler fällande domar. Men än så länge är det mycket få som fällts för oaktsam våldtäkt – såvitt känt bara tre personer, enligt åklagare som TT talat med.
Hur ska då ”frivillighet” garanteras ? Ska samtycke för varje tänkbar handling inhämtas i skriftlig form, innan någon ger sig in på sex med en okänd person – minsta fall av ”oaktsamhet” eller slarv kan ju plötsligt resultera i en polisanmälan, och vad väntar runt hörnet, och i framtiden ? Ska personer stämma varandra inför domstol också pga ”dålig” eller slentrianmässig sex, dvs varje form av sexuell handling, som inte var helt tillfredsställande, eller bra nog – och så kräva ersättning för detta, eftersom de blivit ”kränkta” i efterhand… Vad man än må tycka, så är det inte svårt att se att Regeringens politik inte fungerar…
I internationell rätt och alla andra stater på jorden utom just Sverige och möjligen Saudi-Arabien, kommer man inte med sådana groteska påståenden inför rätta. Det hela börjar likna ett slags häxrättegångar. På 1600-talet kunde svenska män och kvinnor bli dömda för att ha kastat ”det onda ögat” på folk. Numera talar fanatiska feminister om ”en manlig blick” och vill räkna också ögonkast som våldtäkt, eller allvarlig kränkning, på något sätt. Ett samhälle där sådan lagstiftning förekommer, tenderar att likna en religiös diktatur.
En person som sover, kan rimligtvis inte ha något uppsåt, och heller knappast utöva ”våld” överhuvudtaget, förutom som ett stilla skuffande, eller genom att knuffa sin hustru ur sängen av misstag, fumla omkring eller bära sig oskickligt åt – men är detta verkligen våldtäkt ?
Freja själv, skulle ha en del att säga i sammanhanget, antar jag – och även om Saga och Siv – dessa fullgoda viv – har namnsdag idag ber jag att få citera Henrik Andersson igen:
Gudinnan Venus hörde av sig och lät meddela att om ni träffar på en feminist så säg till att gudinnan vill få sin symbol tillbaka. Venus som inte gärna själv kontaktar feminister säger vidare att hennes symbol är en religiös symbol och som inte ska användas som politisk propaganda. Många feminister är inte att förglömma våldsbejakande extremister som inte tvekar att bryta mot lagen.
Vidare säger kärleksgudinnan att något mer okvinnligt än en feminist finns inte. Gudinnan hade stötta feministerna om de haft förståndiga krav som exempelvis lika lön för lika arbete och arbetat för kvinnors rättigheter. Men feministerna av idag vill inte att det ska finnas kön. De vill inte att det ska finnas kvinnor.
Feminister påminner lite om antirasister. Förr sa antirasisterna att det fanns människoraser men att de var jämlika. Nu säger de att det inte finns raser allas. Förr sa feministerna att det fanns kön men de var jämlika. Nu påstår de att det inte finns några kön och att det bara handlar om social konstruktion.
Nej nu får det vara slut med dumheterna. Hjälp Venus att ta tillbaka hennes symbol från feministerna!
KOM IHÅG: Påsken, eller Ostaras fest – Ostern, Easter – var från början en HEDNISK fest – och inte en kristen….
Myten om Hades, Persephone och Årstidernas växlingar är universell för alla Indoeuropeiska folk i Nordliga klimat, och illustrerades såhär av Walter E Crane på 1880-talet.
Hedniska Tankar 