Etikettarkiv: Asatro

Profilbild för Okänd

Sveriges Namn – och solens, eldens och ljusets Gudar – Ull och Frej

av

Nu över till åter ett intressant inlägg från ”Hedniska Tankars” ständige medarbetare Jawad Mofrad – som sänt oss många spännande artikelmanus i år – 2025.  Verksam inom Mytologi, Etymologi, Språk och historia som vännen Jawad är – har han en spännande teori – som han faktiskt inte är den förste att lansera…

Varifrån kommer egentligen namnet ”Sverige”  ? Var inte bronsålderns gamle solgud Ull, eller Ullr – liksom senare Frej – Svearnas huvudgud ? Har Tyr, eller Ziu, Zeus Jupiter, Djaus Pitar hos perserna i Iran kanske också med saken att göra – Himmels- och solgudarna har varit många till antalet, fast ingen av dem har varit helt allsmäktig, som hos Monoteisterna ?  Har vi inte alla ett Indoeuropeiskt förflutet, och binds inte såpass olika länder som dagens Sverige och Iran ihop av saker som Zoroasters lära, Mithraismen och mycket, mycket mer – ”alternativa” former av Hedendom eller Humanism, som råkat i skymundan ?

Ja, vem vet… ?  Vetenskapen om det som varit och det som är framtiden går vidare…liksom hela Världshistorien…

Redan i början av 1900-talet fanns det faktiskt forskare i Sverige som tänkte mycket djupt kring dessa frågor, och skrev böcker som först nu – sådär 120 år senare – kommit i nyupplaga…  Josef Helander (1870 – 1905) var präst i ”Svenska” Kyrkan, men blev bara 35 år gammal… Hans anteckningar utgavs år 1906 – och återpublicerades år 2017 på Virvelvinds förlag…

 

Men nu – utan vidare spisning – ger vi ordet till Jawad Mofrad:

Sveriges namn har anknytning till sol-ljus-eld guden Ull-Frej

Sammanfattning: Vad har guden Frej gemensamt med guden Ull i nordiska mytologin ?

1- De forntida grekerna ansåg att Hyperborea (Norden) var sol-ljus guden vinters hemvist och han påminner mest sol-ljus guden Ull (glans, härlighet) – på Gotiska ”Wultuz” – Hedniska tankars anmärking.  Å andra sidan har Sveriges speciella gud varit Frej med binamnet Skirner (den strålande). Frej i betydelsen vän är synonym med den östliga sol-ljus guden Mithra (vän).

2- Ull är skidåkare och Frej är ägaren av redskapet Skidblaner, som kan vecklas ihop och stoppas i en pung. Det visar att de kan varit identiska från början. (Ull eller Ullr har en strålande sköld – ”Ullar gulli” som står framför honom som en solskiva – han är också Vintersolens gud…)

Ull eller Ullr, som den tyske konstnären Johannes Gehrts tänkte sig honom anno 1915 – senare kom man att blanda ihop denna bild med månguden Balder…

 

3- Det kan antas att svearnas namn har anknytning med både gudar Ull och Frej. Med andra ord Ull kan vara en aspekt av Frej, eftersom slaviska sol-ljus -och eld gudar Svarog och Svarogich är identiska med Ull.

4-  Den Nordiska sol-ljus guden Ull har även varit eldens gud och traditionen med kremering hör till hans kult enligt Grimnismal:
”Ulls gunst äger alla gudar, den som först mig frälsar ur flamman.”

Men varifrån kommer namnen Sverige och Sweden?

Gåtan har en enkel lösning:

Eftersom svenskarna dyrkade sol-eldens gud, fick de namnet sve[d]ar. Se i Svensk etymologisk ordbok av Elof Hellquist: Varianter av ordet sveda/ sve[d]a (bränna) i svensk etymologisk ordbok härleder båda namnen Sweden och Sverige från ordet sveda, som uttalades  ”svea”. I så fall betyder de här två namnen ”landet av folk som dyrkar sol-eldguden Ull (glans)” Oden säger: “Ulls gunst äger alla gudar-  den som först mig frälsar ur flamman.” (Grímnismál 42)

Ull (glans) är son av gudinnan Siv är ett annat namn till gamla Sveda-/Svea-. Saxo nämner att Ollerus (Ull) ersatte Oden som högste gud. I ett kväde omtalas man avlägger ed vid Ulls ”ring” (symbol för solguden): Wulthus ett ord i silverbibeln som betyder gudomlig strålglans – härlett ur Ull. Ull anses vara en kvarleva av bronsålderns ljus-eld gud. Valborgsmässa är den kristna versionen av  festen för ljus-eld-skogsguden Wulthus (Phul, Ull)…

 

Solen som en sköld fanns redan som föreställning och idé under Nordisk bronsålder..

 

Vul-kan (phul-kana, bål-kana):  härleds som ”brandspray” – Sanskrit कण m. kaNa spray (eldsprutande – phol finns omnämnd i ”Merseburger-formlerna” )

Otto Sjögren skriver i Sveriges historia, häfte 7 att ”ljusets och livets modergudinna hette hos venederna Siva (Siv), vars namn betyder den ljusa eller vita.”
Han skriver i häfte 9 att ”Folket kallade sig svear, vilket namn redan den gamla prosakrönikan och efter henne Laurentius Petri härledde av svedjandet (sveda).”
Götarnas asadyrkan har ersatt den gamla svearnas sol-eldsdyrkan. Ptolemaios nämner svenskar, samer och finländare i tur och ordning under namnen firasoi (eldguds- dyrkare), fauonai (fä-unnai, renskötare) och finnoi (finnar, sumpmarksfolket).

Namnet Ull har även haft liknande berydelse som samernas under eldstaden boende väsen Sarakka som var främst de havande kvinnornas eldgudinna. Både män och kvinnor offrade till henne. Samerna hade henne “alltid på tungan och i hjärtat”. Hennes namn kommer av sarrat, fläka sönder senor till trådämnen. Samerna kan ha inspirerats sin gudinnas namn av svenskarnas eldguds (Ulls) namn.

Etymologi för Asken Yggdrasill:  Jag tror att den korrekta etymologin av detta namn är: Ygg: huge द्रु m. dru tree -शिला f. shilA (syll) top of the pillar supporting a house
tree (n.): ”perennial plant growing from the ground with a self-supporting stem or trunk from which branches grow,” Middle English tre, from Old English treo, treow ”tree,” also ”timber, wood, beam, log, stake;” from Proto-Germanic *trewam (source also of Old Frisian tre, Old Saxon trio, Old Norse tre, Gothic triu ”tree”), from PIE *drew-o-, suffixed variant form of root *deru- ”be firm, solid, steadfast,” with specialized senses ”wood, tree” and derivatives referring to objects made of wood.

sill (n.):
Middle English sille, from Old English syll ”beam, threshold, large timber serving as a foundation of a wall,” from Proto-Germanic *suljo (source also of Old Norse svill, Swedish syll, Danish syld ”framework of a building,” Middle Low German sull, Old High German swelli, German Schwelle ”sill”), perhaps from PIE root *swel- (3) ”post, board” (source also of Greek selma ”beam”).

Man har redan antagit: Yggdrasill betyder ”idegranspelare”, som härleder yggia från *igwja (som betyder ”idegransträd”) och drasill från *dher- (som betyder ”stöd”). Idegranen blev symbol till eld-skog guden Ull (Ask). Ask (aska, egentligen glödande kol) syftar på sol-eldguden Ull: Ask (Ull) och Embla (Jumala/Jubmel) som räknades förfäder till svenskar och samer/finnar.

Shivini – jämför Hinduismens Shiva (?!?) – en sol- himmels- och skapargud från Uratu ca 1200 – 600 år före vår tideräknings början…(a drawing based on an image on an object (a belt) from the History Museum of Armenia)

About the word root  svea:

The name svea itself had the meanings light and fire in ancient times:
Shivini (Urartian: 𒀭𒅆𒄿𒌑𒄿𒉌, romanized: dši-i-u2-i-ni), also known as Siuini, Artinis, Ardinis, was a solar god in the mythology of the Iron Age kingdom of Urartu in the Armenian Highlands.[a] He is the third god in a triad with Khaldi and Theispas. The Assyrian god Shamash is a counterpart to Shivini. He was depicted as a man on his knees, holding up a solar disc. His wife was most likely a goddess called Tushpuea who is listed as the third goddess on the Mheri-Dur inscription.

Armen Petrosyan and other scholars argue that his name derives from a Hittite source, and is, therefore, of the same Indo-European origin as the names of Ancient Greek Zeus and Roman Jupiter.
Zeus: supreme god of the ancient Greeks and master of the others, 1706, from Greek, from PIE *dewos- ”god” (source also of Latin deus ”god,” Old Persian daiva- ”demon, evil god,” Old Church Slavonic deivai, Sanskrit deva-), from root *dyeu- ”to shine,” in derivatives ”sky, heaven, god.” The god-sense is originally ”shining,” but ”whether as originally sun-god or as lightener” is not now clear.

The Norse sun-fire god Ull (shine) and his mother Siv (light) are equivalents to these gods and they are another names for Sveda-/Svea-: In Hittite: siu-, siuna- (c., §73): god
In Slavonic: Svarog: *Skvara, Old Russian: Skvara (skvara), Old Church Slavonic Skvara (skvara) (fire, flame, sacrifice, smoke, vapors). In Sanskrit:
Svar (स्वर्).—i. e. sū + an (with r for n), I. n. ([Rigveda.] i. 105, 3), The sun.  In avesta: Khvan (svan): shining Hvara (khvara, svara): shiner In Persian:
Su- (sva-): light In German: sun (n.) ”the sun as a heavenly body or planet; daylight; the rays of the sun, sunlight,” also the sun as a god or object of worship; Middle English sonne, from Old English sunne ”the sun,” from Proto-Germanic *sunno (source also of Old Norse, Old Saxon, Old High German sunna, Middle Dutch sonne, Dutch zon, German Sonne, Gothic sunno ”the sun”), from PIE *s(u)wen-, an alternative form of root *sawel- (svar-) ”the sun.”

Torslunda helmet: Two warriors with boars upon their helmets (Frejs svener, ynglingar)

Svearnas namn i förhållande till guden Frej

Det är troligt att man har tolkat Frejs svenner till ”de med galthjälm”, en senare uppfattning (från järnåldern, Hedniska Tankars anmärkning) Namnet Frej i avestaiska betydelsen “vän” syftar väl på hans guda släkte namn “van” (vän) även på den östliga sol-ljus guden Mithra och Arya: मित्र n. mitra friend मित्र m. mitra sun अर्यमन् m. aryaman bosom friend अर्यमन् m. aryaman sun Arya (अर्य). A friend

Enligt Otto von Friesen är svear ett adjektiv med betydelsen «de besläktade» alltså «släkten, fränderna (friends), stam förvanterna».

Nordiska folkstammar hos Ptolemaios

Ptolemaios nämner svenskar, samer och finnar i tur och ordning under namnen firasoi (eldgudsdyrkarna, väringar, svenskar), fauonai (fä-unnai, renskötarna, samer) och finnoi (finländarna, sumpmarksfolket, finnar).

De andra nordiska folkstammarna hos Ptolemaios: Chaideinoi (avigt folk) och levoni (samlare). Enligt Ptolemaios bodde de i nordvästra och centrala  Skandinavien. De kan ha varit norrmän och finnvedingar (smålänningar):  Chaideinoi har fått även namnen hill-evioner och hyperbore’er.  Hill-evioni (avioni): de som är i avig-sidan av berget.  Hyperbore’er (de övernordliga) har varit norr-avigner: norrmän.

Dauciones och gutae som enligt Ptolemaios bodde i södra Skandinavien: Dauciones (daner) har tolkats som de som har haft skräckinjagande krigshundar (”grand danois ” ??)
Gutae (götar) kan betyda häst skötare: घोट m. ghoTa horse Skandinavien enligt Ptolemaios: ”Västra delen” bebos av (1) Chaedini ”Östra delen” bebos av (2) Favonae och (3) Firaesoi
”Norra delen” bebos av (4) Finni ”Södra delen” bebos av (5) Gutae och (6) Dauciones ”Mellersta delen” bebos av (7) Levoni

(Jämför också med Jordanes, och de stammar han nämnde i ”Getica” – från 500-talet – Hedniska Tankars anmärkning)

 

 

Profilbild för Okänd

FOLKET BOJKOTTADE ”Kyrkovalets” Pajas-konster – BEDRÄGERIER sker vid ”Johannes Kyrka” – i Stockholm

av

Den kristna propagandan i svenska medier fortsätter oavbrutet, med målet att diverse samfund och sekter skall ta över den politiska makten i Sverige, trots att Statskyrkan upplöstes genom Regeringsbeslut år 2000, dvs för nu mer än 25 år sedan. Man skränar och hycklar i alla nationella media om det såkallade ”Kyrkovalet”, en politisk fars och ett rent gyckelspel, som detta år kan ha samlat 17,0 % av den röstberättigade befolkningen, och inte som förra gången 18,7 %. 

BOJKOTTA DEM ! Organisationer som dessa skall INTE få ägna sig åt att styra det svenska samhället… Till och med ärkebiskop Martin Modéus sade år 2022 att ”Kyrkan” främst skulle ägna sig åt församlingsarbetet, inte Missionera eller försöka ta över Regeringsmakten…

I Statstelevisionen SVT, som är helt partisk för de kristna och aldrig någonsin berör landets största och snabbast växande religion – Asatron eller Hedendomen, lika lite som Humanismen eller samfundet Humanisterna – som anser att religion och politik skall hållas åtskilda i alla moderna stater – påstår man på helt falska och uppdiktade grunder, att ”de unga” skulle ha sökt sig till den kristna kyrkan, bara för att rösta i ett idiotiskt, arrangerat och osakligt hållet val, som inte alls representerar folkviljan i någon enda församling eller kommun, ens på det allra mest lokala av nivå. 

Demokrati innebär att folkflertalet skall styra, och för det krävs att man uppnår en absolut majoritet av just ett folkflertal.

Röstar så lite som 17 % av de röstberättigade, finns ingen majoritet överhuvudtaget, och om det går som i den ”rådgivande” EU-omröstningen i Sverige år 1990, där valdeltagandet var nere på omkring 83 % men bara 51 % eller så röstade för ett medlemskap, fanns heller ingen demokratisk grund alls – därför att det innebar att bara ca 48 % av folket gav någotslags råd – men ”Kyrkovalet” är ett ännu större fiasko helt utan legitimitet, just därför att man pådyvlar oss svenska medborgare den groteska åsikten att det skall vara ”styrande” och inte ”rådgivande” för hela vårt samhälle.

Vad denna sk ”Svenska” Kyrka eller rättare sagt den Evangelisk-Lutheanska Andliga Ockupationsmakten – som väl det bör heta – har ägnat sig åt detta år är – allvarligare än så.

 

Rapporter om GROVA BEDRÄGERIER, oegentligheter och bedrägligt beteende från de kristnas sida har översvämmat media den senaste veckan. Inte nog med att dessa kristna lögnare försöker sälja ”evigt liv” via olika sekter och präster – också tillhörande ”Svenska” Kyrkan – bedrägerierna fortsätter i form av något som liknar organiserad ekonomiskt brottslighet, antyder ”Uppdrag Granskning” från en annan redaktion på SVT, som har granskat de åtskilligt märkliga turerna kring Johannes Kyrka och Johannes Församling eller Förslamning i Stockholm, landets huvudstad...

Påståendena om ”evigt liv” är och förblir REN LÖGN, för det finns inga kristna som lever för evigt. Det är falsk marknadsföring, hitte-på och idel dumheter, för de kristna hamnar i Hel, och de är i högsta grad dödliga – precis som alla andra människor på denna jord. Att lura intet ont anande personer i Sverige – många av dem invandrare som inte kan vårt språk så bra – eller rent av förståndshandikappade och mentalt sjuka personer med ”evigt liv” via en fantasi-figur vid namn ”söte lille jesus” eller snickaren Jeschua ben Yussuf från Mellanöstern, en person som aldrig någonsin existerat, därför att det inte finns ett enda historiskt hållbart bevis för hans existens är falsk marknadsföring om något, och ett rent bedrägeri-försök. Låt er inte luras av sådant, goda medborgare !

”Uppdrag Granskning” har avslöjat hur den fula och vanprydande Johannes-Kyrkan i ”Eslövs-gotik” – en föga bevarandevärd tegelhög från 1883 – på Brunkebergsåsen skulle rustas upp för mer än 100 miljoner kronor – samtidigt som man skulle bygga ”underjordiska församlingslokaler” – med mycket dunkla syften – vad försiggår egentligen där ? – för 40 miljoner. Alltsammans blev såklart ett gigantiskt fiasko, eftersom byggena vansköttes av okunniga ”kyrkopolitiker” som valts just i såkallade ”kyrkoval” helt utan insyn och demokratisk legitimitet, ens från Stockholms Stad.


17 September i år kunde vi som alla år sedan 1631 fira SLAGET VID BREITENFELD – men vad gör den sk ”Svenska” Kyrkan – Jo, den viker ned sig och krälar i stoftet för Katoliker och Islam !!

 

Istället har man nu sålt hela rasket till den Katolska Kyrkan, ett samfund som inte hör hemma i Sverige och inte skall vara här, eftersom hundratusentals, ja milliontals svenska soldater och svenskar i mer än 500 har har DÖTT för att hålla denna Katolicism och allt det onda den för med sig borta från vårt land. Alla som kallar sig Protestanter, borde verkligen PROTESTERA – för av Moskéer och Katolsk styggelse, har vi redan nog och övernog ! Pedofili. Dyrkan av ruttnande likdelar från människor, sk ”heliga reliker” i katolska kyrkor. Abortmotstånd, sjuklig vidskepelse som ”jungfrufödslar”, Djävuls-tro ,exorcism och ritualer där man ägnar sig åt ren kannibalism, sk ”helig nattvard” – alltsammans saker som Katoliker än idag ägnar sig åt...

Försäljningen av Johannes Kyrka skedde i hemlighet den 26 Juni i år – till ett pris av 5 miljoner. En nätt förlust för skattebetalarna om minst 95 miljoner, som man stulit från vårt folk genom sk ”kyrkoavgift” eller en straff-skatt. Man sålde också den omkringliggande kyrkogården, där General Georg Carl von Döbeln – han vars valspråk var ”ÄRA – SKYLDIGHET – VILJA !”” vilar, och dessa ord står ännu inristat på hans gravsten. Själv var han som bekant fritänkare, och ingen vän av de kristna eller präster överhuvudtaget, ända sedan han som ung löjtnant hade tjänstgjort i det Hinduiska indien, där han kom i kontakt med en sund, levande och polyteistisk religion. 

”Ära – Skyldighet – VILJA !” Det är ord som förpliktigar, ord som INGA svenska politiker verkar ha förstått…

Honom kunde vi fira 13 September i år – årsdagen för slaget vid Jutas – som man i vår förlorade östra Rikshalva Finland ännu benämner ”Döbelns Dag”. Vi Hedningar är för att Johannes Kyrkogård bevaras, som nationellt minnesmärke, och att Johannes fula kyrka – som alltför länge fått besudla hela Huvudstadens ”skyline” RIVS NED och ersätts med ett nationellt minnesmärke över slaget vid Brunkeberg, och kampen för vårt lands oberoende och frihet. Detta – eller ett museum med samma ämne – kan med lätthet inredas i de ”underjordiska församlingslokalerna” som ”kyrkan” redan byggt, och som idag inte har något användningsområde alls, annat än som P-platser eller som skyddsrum för de omkringboende i händelse av fara och krig – vilket är högaktuellt med tanke på omvärldsläget anno 2025 i Europa…

2008 sålde samma Johannes förslamning dyra bostadsrätter på 58 miljoner till ”kyrkopolitikerna” Gunilla Svensson Pilefors och Hans von Schreeb som själv röstade igenom detta åt sig själva – ett solklart fall av JÄV – som det heter på juridiskt språk. 2014 byggde man den underjordiska ”johannes-salen” som blev en nätt miljonförlust, år efter år efter år – för skattepengarna man stal och lurade till sig på godtroget folks bekostnad, alltsammans genom sina kristna bedrägerier, fromlande och hyckleri. Man gjorde också andra fastighetsaffärer på sådär 84 miljoner senast år 2023 – under lögnaktiga förevändningar om att ”Kyrktornet behöver renoveras” – vilket inte alls ”behövdes” – eftersom det såldes till katolikerna för rena rama rövar-priset, mindre än 2 år senare – och nu riskerar vi att aldrig få bort dem – om Stockholms Stad inte upphäver köpet i Domstol, exproprierar och RIVER – vilket borde vara det bästa, för hela Huvudstadens skull..

Hans von Schreeb – som i likhet med flera ”kyrkopolitiker” kan anses ha berikat sig själv, och som vållat Stockholms stad ansenlig skada – enligt Hedniska Tankars uppfattning – uppges ha avgått kort före årets sk ”Kyrkoval”. Detta enligt vad SVT uppger. 

Vi vill riva också andra kyrkor i Storstockholm, bland annat i Jakobsberg och alla förorter – där arkitektoniskt mindervärdiga skapelser hindrar modern centrum-utveckling, låser markanvändningen och förstör närmiljön på andra sätt – Bollmoradalens Kyrka i Tyresö är ett annat exempel på en byggnad, som aldrig skulle ha byggts och som brändes i en lokal folklig protest-aktion redan 1988, även om man numera glömt bort det – liksom den mystiska ”Metropolit-kyrkan” i hörnet av Odengatan och Birger Jarlsgatan – ännu en ”Östkyrka” med möjlig anknytning till Patriarkatet Moskva. 

Vi vill riva dem allihop, för det här är inte några bevarandevärda byggnader, och de behövs inte mer – varken för Katolikerna eller några andra. 

Den sk ”Svenska” Kyrkan har påstått, att det finns 3400 kyrkobyggnader i Sverige, men bara 3000 eller färre av dessa har något byggnadshistoriskt värde enligt Kulturmiljölagen, och över den skall ”Kyrkan” själv INTE få bestämma. De 400 ”övertaliga” kyrkorna bör sekulariseras eller RIVAS – Domprosten HB Hammar – vars namn kanske kommer från TORS HAMMARE – ansåg på sin tid att det vore bättre om de övertaliga Kyrkorna SPRÄNGDES i tusen bitar, eller gjordes om till bostäder eller pizzerior – men aldrig mer Moskéer eller lokaler för Katolicism, Monoteism eller liknande villläror. Det var år 2011. Vi ber att få instämma. 

Så länge Humanisterna i Sverige inte får ha en enda egen samlingslokal, och så länge landets Asatrogna inte får ha ett enda officiellt Gudahov – DU kan bidra till en värdig insamling här – kommer vi att fortsätta förespråka RIVNING av onödiga kyrkor – och ett SLUT på ”Kyrkovalen”

Vi UPPMANAR till BOJKOTT av alltsammans, fredlig aktivism, ja Civil Ohörsamhet rent av…

”Religionsfrihet” innebär också FRIHET från religioner som skadar och förstör – vilket vi inte får glömma…

 

Profilbild för Okänd

Skattfynd i Stockholm – risk för ”kristifikation”

av

Mitt i en tid av osakligheter, ordvrängeri, politiska mord, internationella konflikter och vad som mycket väl kan vara förstadiet till ett kommande Världskrig, haglar rapporter av ett annat slag genom svenska media. Det gäller ett skattfynd, någonstans i Stockholmsområdet, som Sveriges Radio var bland de första att rapportera om. Fyndet skedde förstås tidigare i år, kanske under våren eller sommaren, då en person uppges ha grävt efter metmask nära sin sommarstuga – och fann mer än sex kilo silver – minst 20 000 mynt, samt ett stort antal smycken och andra silverföremål.

 

Foto: Länsstyrelsen i Stockholm

Var någonstans fyndet skedde vill man inte uppge, eftersom det är stor risk att plundrare och kriminella söker sig till den trakt, där fyndet hittades, och Hedniska Tankars redaktion håller inne med vad vi vet. Många – inte minst muslimer och kristna – vill skada vår inhemska kultur. Detta år har kristna galningar från ett visst ”Universitet” i Sköndal fått diktera fram vad som ska vara hela Sveriges ”Kulturkanon” och helt utelämnat alla fornminnen, och allt utom den kristna delen av vår historia – och samma politiska och religiösa elit arbetar också flitigt för ett befolkningsutbyte i vårt land, tillsammans med det största oppositionspartiet. Detta är väl känt sedan länge, och risken finns att de kristna nu helt försöker annektera alla dessa fynd och helt omintetgör dess vetenskapliga betydelse och sakinnehåll.

Media rubricerar hej vilt och helt utan kritiskt tänkande fyndet som ”tidigmedeltida” och daterar alltsammans till 1100-talet, trots att den vetenskapliga undersökningen långtifrån är avslutad, och kan komma att visa något annorlunda resultat. De ringar och den ornamentik som visas på bilden ovan erinrar om de som finns på Torshammare från hednisk tid – se vad som sticker fram unde den stora ringen till vänster – – bland annat ett med texten ”Canutus” vilket då skulle vara Knut Eriksson av Sverige, som regerade 1167 -1198 – efter hur Länsstyrelsens experter tolkar det för stunden.

 

Utan noggranna numismatiska studier kommer man inte långt med ett fynd som detta. Länsstyrelsen talar mycket om ”biskopsmynt” från resten av Europa – långväga handelsförbindelser fanns redan under vikingatid och bronsålder – men man överbetonar som vanligt allt kristet.

De myntbilder som visas här påminner lika mycket om ”Hedebymynt” från Danmarks 800-tal, eller de mynt som hittats vid Uppåkra i Skåne – en stad som existerat i mer än 1000 år av samlad historia, tills den brändes av de kristna, och tvångsmässigt ersattes med Sven Tveskäggs Lund – där myntmästare från London kom att verka. Den Hedning som skriver dessa rader hade en gång en far, som på 1930-talet fann ett mynt i Uppåkras plöjda lera redan som pojke, och det grundlade ett livslångt intresse för myntsamling – det ”Hedebymynt” han fann, har gått till en hängiven samlare i våra fäders bygd – och där är det i säkra händer för kristna och annat kriminellt slödder.

Än är sista ordet om den skatt man nu hittat långtifrån sagt, och än en gång skall vi Hedningar allt ha ett ord med i laget.

Vi försvarar det land som blev vårt, och det som är vår rättmätiga arvedel. 

Dateringen 1167 – 1198 är nog snarat en ”slutpunkt” vid vilken skatten grävdes ned i sin kopparkittel – för många föremål från den kan vara långt äldre än så, gissar vi. Lokaltidningen ”Mitt i” har redan skvallrat, den också. Svenska Dagbladet unnar skatten en artikel, men den vidriga ”blaskan” DN skriver förstås ingenting. Skatten är värd att ställas ut, och den tillhör det folk och det land i vars jord den fick vila – i mer än 950 år. Ända tills slaget vid Lena i Västergötland, där Oden själv lär ha visat sig, år 1208 – var vårt land långtifrån kristnat, och ända in i Svealands centralbygder, levde Hedendomen och Asatron kvar.

 

Somliga tog sin edsring, och svor vid Gungners spjut – Tiden går – Hedna släkten återstår…

Tidskriften ”Forskning & Framsteg” – nu på nätet – tar till överord som ”epokgörande” och formuleringar som ”ett fynd som ändrar på allt”. Den som lever, får väl se – intet bör tas ut i förskott – men ett är säkert:

Den dag randas, när våra Gudar kommer tillbaka.

Så segrar inte ökentron, monoteismen och de totalitära krafterna, som vill lägga allt i grus och aska – ty varje dag görs en ny upptäckt, idag som alla dagar…  

 

 

Profilbild för Okänd

”Det är om NAMN vi frågar…” – Svenskarnas namn enligt Torslunda-fynden (och andra källor)

av

Nu är det dags för ännu ett inlägg från Jawad Mofrad – återkommande medarbetare här på ”Hedniska Tankars” redaktion i Jakobsberg, Storstockholm, sektor Nordväst… Som vanligt resonerar han och vi om ord och namn från Asatrons och Historiens Värld – Ursprunget, och en Europeisk kulturs rötter – samma rötter som även finns i Persien eller Iran, då vi alla faktiskt är vad som en gång kallades Indo-Européer eller Människor.

Alla kulturer är långtifrån ”lika värda” – Monoteistiska och Totalitära kulturer av idag är bara ett exempel, förutom alla de kriminella ”gäng” och politiker som härjar i dagens värld.

Visa män och kvinnor har alltid funnits, liksom det vi numera kallar Humanism och Hedendom….

Viss språklig redigering av Jawad Mofrads text har gjorts av redaktionen, se infogade kommentarer nedan… (kursiv text)

 

Svenskarnas namn enligt Torslunda-fynden

Torslunda-fynden från Öland visar två grupper forntida svensk krigare, krigare med varghuvuds-hjälm (ulvhednar) och krigare med vildsvin på hjälmarna. Det första namnet syftar på väringarnas –och herulernas namn som kan härstamma från varg-ing och här-ulv (vargars skara). — — Namnet på Värmland och dess sjö Värmeln har ibland också kopplats till väringar. — — Värmland kan betyda vargland: Namnen på sjön Värmel och Värmland kunde härstamma från varg-mel (sjön som ligger mellan vargar), och vargen är – av okänd anledning – även Landskapsdjur i nutidens Värmland.

— — Krigare med varghuvuds-hjälm (ulvhednar) kan också vara danskar (eller nordbor i allmänhet) Namnet på den andra gruppen dvs. krigare med vildsvin på hjälmarna syftar på själva svearna och deras ynglinga-här. (Observera att Frej alltid varit Sveaväldets främste gudom, och att Galten eller Vildsvinet Gullinbursti tillhör honom ) Erik Harding ansåg sig rentav på språkliga och arkeologiska grunder kunna härleda namnet (sven) från det svenska ordet so eller ”sugga”. (Jämför den heliga kungaringen, Svia-gris enligt Rolf Krakes Saga )

 

Ringar i rent guld från Badelunda-Åsen i Västmanland, och 200-talet – då det redan fanns ett ”Svearike”

 

Bland annat på Vendelfynden från Uppland kan man se bilder av krigare utstyrda med vildsvins-ornament på hjälmarna eller med ansiktsmasker eller hjälmar, som föreställer vildsvin. Svear skulle enligt Harding ha betytt «de vildsvinsprydda» och ännu längre tillbaka «de från vildsvinet härstammande». Vildsvinet skulle från början ha varit svearnas totemdjur. Nordiska myter med Frejsgalten ”Gullin burste” (gyllenborst) stöder denna teori. Teorin stöds även av svenskarnas namn hos Ptolemaios dvs. favoni (boskaps-gudens folk, Frejs-dyrkarna).

 

Torslunda helmet: A weapon dancer followed by an ulvhedin (eller en Bärsärk med Björnhuvud )

 

Ptolemaios och antikens uppfattning om de Nordiska Länderna, enligt en avskrift från 1462

 

 

Hjälmbleck från Torslunda-Hjälmarna – Vendeltida Krigare med Vildsvins-Hjälmar

 

Gloson även kallad Gravson eller Gluffesuggan är ett sydsvenskt (och danskt) folktroväsen i form av en gris eller vildsvin. Gloson är möjligen skapad som en fiktion i samband med spådomstekniken Årsgång då man kunde möta henne och det förekom att man offrade de sista tre sädesaxen eller de tre sista äpplena (för året) till detta folktroväsen.  Andra har menat att detta är en kvarleva av Frejs galt Gullinburste. Gloson var en stor och farlig  sugga med glödande ögon.(Likt Gullinbursti kunde hon brinna eller lysa i nattens mörker)  Ibland kunde en person med en röd hätta ses rida på henne. Hon troddes bo på kyrkogårdar eller inuti rösen intill åkrar. ( källa: Wikipedia).

Ett vanligt motiv är att Glosons rygg var som en såg, eller att den var mycket vass. Faran var att hon försökte springa mellan benen och på så sätt klyva en person i två delar. Den som klarade sig från att bli fläkt, kunde istället bäras iväg på hennes rygg i en hiskelig fart. En del menar att den som överlever en sådan ritt kom så långt bort att det tog sju veckor, eller så mycket som två år, att vandra hem igen. Även om gloson inte fläker upp en person kunde springandet mellan benen betyda att personen blev dödssjuk.

Kan Gullinburstes namn tolkas som ”borr = stag” ?  Den mytiska stamfadern Burrs namn (med betydelsen burrigt hår) tyder på att han har trotts vara i svinskepnad. I Avesta (Zoroasternas heliga bok, inte staden Avesta i Dalarna)  skrivs det också om att  de första tvillingparet Yama (Ymer) och Yami fötts  som varelser i djurskepnad. Kan namnet till stamfadern Bure/Burr har haft koppling med Boar-e (vildsvin) ??

 

Glo-son, enligt Robin Kuusela – en vild so med glödande ögon

 

Profilbild för Okänd

Nya utgrävningar i Västergötland

av

I trakten av Husaby och Husaby källa sker just nu nya arkeologiska utgrävningar enligt lokalpressen. Kanske kan de besökas av våra lokala läsare. Husaby har rubricerats som en kristen kungsgård, trots att platsen är anlagd av hedningar i en hednisk tid. Först på medeltiden stod där en biskopsgård, som kan ha omgärdats av en pallisad och andra befästningar, vilket tydligt visar att kristendomen etablerade sig i Västergötland med våld, och att den var illa tåld, också långt fram i tiden.

Omedelbart norr om Husaby Kyrka, bekant för Olof Skötkonungs förräderi emot den etniskt svenska befolkning som forfarande bor i Västergötland, och hans fullkomligt onödiga dop, har arkeologerna funnit en liten hamare från bronsåldern, vilket bevisar att det sannolikt var Tor och inte Vitekrist som dyrkades vid Husaby källa, liksom vid många andra Torskällor i landet. Man kan jämföra med byn Lunkenende i Skåne, sedermera omdöpt till ”Sankt Olof”.

 

Här dyrkade man TOR och ingen fiktiv ”sankt Sigfrid”

I närheten finns också en källa som skall ha blivit helgad åt ett fiktivt keltiskt helgon vid namn ”Sankat Brigid” men Brigid var ursprungligen en keltisk gudinna som dyrkades under Vintern, och hon motsvarar sannolikt vår Skade, också en Vintergudinna. Skade-Vi eller Skövde känner alla Västgötar förhoppningsvis till, och där finns en källa, tillägnad en lika fiktiv ”sankta Elin” som aldrig blivit erkänd utan den katolska kyrkan, men som brukar avbildas med en bok i handen, medan ”sankta Brigid” också var en gudinna för skaldekonst och poesi. Sannolikt gick det väl till så, att en kallkälla på båda platserna tillhörde Skade, medan järnkällan tillhörde Tor – och så förvanskade de keltisk-engelska missionärerna alltsammans när de nästlade sig in vid den unge Skötkonungs hov. De visste att han bara var ett oklokt barn, som lätt lät sig förvillas av kristendomens avskyvärda smitta.

De nutida utgrävningarna pågår ända fram till mitten av September. Strax norr om Husaby ligger den gamla kungsgården Gum, en sägenomspunnen plats, som blivit dåligt undersökt av arkeologer, och som nu skall få mer uppmärksamhet. Gum är lite undersökt, men fungerade som en medeltida borg långt in på 1300-talett och marsken Tyrgils Knutssons tid. Under 11-1200 talen tillhrde borgen den Sverkerska ätten, och sannolikt bodde väl även Olof Skötkonung där, sedan han skänkt bort byn Husaby till sin nye utländske biskop. Man vet att det funnits en kalkugn på platsen redan under 800-talet, och kalk var ju nödvändigt för att mura upp borgmurar. Lokala traditioner vill göra gällande att Gum är ännu äldre, ja ända från 700-talet och än tidigare, och eftersom detta var en central bygd redan på Bronsåldern är det visst inte omöjligt att det faktiskt var så. Om sedan Sigurd Ring och självaste Ragnar Lodbrok residerat på Gum vill ”Hedniska Tankar” låta vara osagt, även om ”lokalpatrioterna” av Västgöta-skolan ännu tror det – men så har också Västergötland har en mycket rik fornhistoria, som alla vet.

 

Metertjocka murar från en kastal på 12 x 12 meter finns kvar från medeltiden, och kanske har detta varit ett solitt kärntorn i en större borg. Diverse fantasifulla rekonstruktioner har gjorts under 1900-talet, och kanske får vi senare i år veta hur det förhöll sig med det medeltida fästet via de utgrävningar som pågår för tillfället. Att det uppförts en borg på platsen redan under tidigt 800-tal verkar dock sannolikt, liksom att en Sigurd Ring verkligen kan ha funnits, som kung över Göta rike, men knappast Svealand – medan Ragnar Lodbrok förblir en mer eller mindre mytisk figur. Olof Skötkonung titulerade sig ”REX AN COL.” på sina mynt, eller ”Kung på Kullen” men vilken kulle som åsyftas har man varit osäker på – det kan ha varit Kinnekulle, eller Kullen vid Gum – men knappast ”Uppsala”.

 

Under 1900-talet rekonstruerade man Gums kungsgård med detta utseende

 

Lokala amatörforskare har också velat se spår av ett Hedniskt, Asatroget Gudahov vid Gum, eller som de påstått – ”tempel” – fastän de borde ha vetat, att detta är en helt felaktig beteckning, därför att det heter just Gudahov eller Vi, och inget annat. Kanhända ligger det en viss sanning i det, kanhända inte – men om diverse nu synliga stenar som finns på platsen skulle innehålla några direkta spår är i hög grad osäkert, och verkar mera som en ”Västgötaklimax” eller en ren skröna. Att det stått en Kungsgård på platsen från hednisk tid får dock anses som bevisat, och i och med det ingick gudahovet också i anläggningen, antingen det nu var som en ”stallr” vid ena kortväggen i ett större långhus eller en hövdinga-hall, eller om man nu får tänka sig Gudahovet som en separat byggnad, kanske placerad på kullens topp, ovanför vad som senare blev den medeltida borganläggningen.

Gammal skiss från fantasi-fulla lokala forskare…Fanns där ett Gudahov vid Borgen i Gum, såg det nog inte ut såhär… Eller ??!?

 

Vi får väl se vad de vetenskapliga undersökningarna kommer fram till senare i år, och hursomhelst är Gums borgkulle en plats, som kräver grundlig forskning…

Profilbild för Okänd

Nya Utgrävningar på Birka

av

Historiska Muséet i Stockholm skall företa en ny utgrävning vid Korshamn i Birka, enligt vad Hedniska Tankar erfar med stöd av en pressrelease. Vid Korshamn hittade man redan år 2017 spår av en 40 meter lång Hövdingahall, och platsen har varit bebyggd sedan åtminstone Vendeltiden och 600-talet. Fanatiska kristna och andra galningar har försökt ”bevisa” att det skulle vara här Hergeir, Sveakungens Hövitsman på Birka residerade enligt Rimberts Krönika om den kristne inkräktaren Ansgar, som dessvärre lär ha fått uppföra ett kapell här under en kort följd av år. Men kapellet blev rättvist nedrivet fter Ansgars avfärd, och Sverige blev ingalunda kristet på minst 400 år.

De löjeväckande ”bevisen” utgörs endast av det faktum att ett mindre uthus på platsen har några stenar lagda i en halvcirkel på ena gaveln, och detta skall då utgöra en ”absid” och bevisa kapellets existens, enligt de kristna fanatikerna – men ingenting ingenting ingenting alls bevisas på ett sådant sätt – också romerska badhus och nordiska fähus hade ”absider” eller halvcirkelformade gavlar ibland, så därmed har man bara ljugit allmänheten full med kristen propaganda, precis som vanligt.

Några spår efter kristendomens pest har inte hittats, och detta var helt säkert en Hednisk Hövdingagård med tillhörande Gudahov, där Asar och Vaner tillbads. Grävningar skall nu fortsätta under hela vecka 39 enligt pressreleasen, och förhoppningsvis kommer man inte förvanska vår Hedniska Historia denna gång. Kortare guidningar skall ske varje dag klockan 13, sägs det – Tor Hjälpe och Bättre ! säger vi…

 

Karta, som utvisar korshamns läge vid viken längst i norr. Birka var inte bara ”Vikingarnas stad” utan också HEDNINGARNAS !!! – eftersom den var helt och hållet byggd och bebodd av Hedningar…

Profilbild för Okänd

Gäst-Inlägg – Om ursprungen av namnen Oslo, Norge, Viking och Själland

av

Härmed publicerar ”Hedniska Tankar” ännu ett gäst-inlägg från Javad Mofrad..

Oslo betyder slätten (=lo) vid älvmynning (os): AI-översikt om namnet os: I vissa gamla svenska ortnamn betyder älvmynning eller åmynning. Det är en äldre term
som används för att beskriva platsen där en flod möter en sjö eller ett hav. Exempel på detta är:

Djurås:Ljans mynning.
Älvros: (ursprungligen Älfuar os) betyder älvmynning
Lödöse: Innehåller också ”os” och ligger vid en älvmynning.
Orsa: Innehåller också os och ligger vid en älvmynning.

Så när vi ser os i ett ortnamn, kan det vara en ledtråd till att platsen ligger vid en vattendragsmynning.

AI-översikt om namnet lo: Lo (eller ló): betyder slätt, äng eller en platt mark nära vatten. Detta är mer logiskt än andra teorier – slätten vid åsen eller slätten vid gudarnas äng.Jag har redan kommit på att Norges namn egentligen har varit Norra- vigen eftersom de forna grekerna har översatt det på Hyperborea (övernordliga landet), eftersom Norge är Norden av Norden.

Namnet viking betyder också utsidans folk: Enligt svensk etymologisk ordbok av Elof Hellquist betyder ordet vik egentligen något som böjer sig (undan) buktar sig till vika. Namnen suetidy (sud-tidy) hos Jordanes och avion (avig-ion) hos Tacitus kan tolkas till sidfolk och bortre folk och från dem låter menas norrmän: Bland Nerthus dyrkande stammar variner, angler, eudoser, reudinger, avioner, svardoner och nuithoner kan vara i tur och ordning danskar, engelsmän, friser, skåningar, norrmän, svenskar och saxare.

I så fall har Nerthus ö varit Själland (kraft gudinnan land på slaviska-germanska): Namnet Nerthus kan härledas till det keltiska ordet nertos, som betyder «kraft». Denna kraft syftar sannolikt på naturens pånyttfödelse varje vår, naturens alstringskraft. Härledningen ur ordet nertos understryker den basala funktionen hos en modergudinna, nämligen att ge liv. Besläktade ord är iriska nert och kymriska nerth, båda med betydelsen ”kraft, makt”. På Själland ligger Nærum, som på medeltiden skrevs Niartharum, Njärds rum (Nerthus plats): Nerthus är en forngermansk gudinna som förknippas med fruktbarhet och fred. Hon beskrivs av den romerske historikern Tacitus i sin bok Germania som en gudom som besöker en ö och firas med festligheter och gästfrihet.

 

Vid hennes besök låstes vapen in för att inte störa hennes närvaro. Nerthus är också kopplad till gudinnan Njord, och det finns teorier om att de är samma gudom eller syskon. Nerthus och Tacitus beskrivning:
Tacitus beskriver en processionsvagn som dras av kor och som förvaras i en helig lund på en ö. Vagnen får endast beröras av prästen, som leder gudinnans procession.
Vid varje ort som vagnen besöker firas festligheter och vapen låses in. Efter processionen tvättas vagnen och gudinnan i en sjö, och slavarna som deltagit i ceremonin offras.

Så långt vår gästskribent – men i Tacitus originaltext står ingenting alls om offer, ty såhär står det faktiskt:

Sedan tvås vagnen och täcket och, om man vill tro det, själva kultbilden i en avsides liggande sjö. Slavar förrätta tjänsten, men genast uppslukar dem samma sjö

Uppslukar alltså – men detta är inte nödvändigtvis ett offer – det står bara att vagnen, gudinnan och hennes tjänare försvinner, utan vidare spår…

Den ena av de två vagnarna från Dejbjerg eller ”Degberg” i Danmarks Nationalmuseum, Köpenhamn – ett fynd som bevisar att Tacitus berättelse är sann – vagnarna återfanns verkligen i en forntida sjö

Profilbild för Okänd

Nej, vi Asatroende b-e-r ALDRIG till våra Gudamakter… (inlägg från 2018-05-22)

av

Det finns många groteska missuppfattningar om Asatro, som sprids ut av sk ”fornsedare” och obildade amerikaner på nätet. Oftast rör det sig om olika politiska rörelser till höger eller vänster som bara vill förvirra, desinformera eller skapa oordning, rena ”troll” med andra ord. Särskilt den lilla och mycket aggressiva sekten ”Samfundet Forn Sed” – ett slags New Age vänster med tydligt kristna inslag – gör allt vad den kan för att förstöra vårt kulturarv, eller rättare sagt vad som finns kvar av det i en tid som vår. Medan muslimer och makabra monoteister stör och förstör med ”böneutrop” och klockringning, tar detta patrask inte avstånd från de sanitära olägenheterna, utan försöker i likhet med ”Svenska” Kyrkan att förespråka och vidare utbreda dem istället.

I den ursprungliga svenska lagen om religionsfrihet, SFS 1951:860 stod det i själva portalparagrafen såhär:

Om religionsfrihet

1 § Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.

En religion som skriker, skränar, ropar, bönar och ber förargar onekligen allmänheten, och fastän (S) märkta politiker upphävde denna goda lag år 1995 finns det fortfarande lagar emot förargelseväckande beteende, lyckligtvis. Huvudparten av svenskarna vill numera inte ha någon islamism eller kristendom i sitt eget land, och därmed torde frågan om böneutropen vara avgjord.

Religionsfrihet får ALDRIG NÅGONSIN bli samma sak som frihet att störa, kränka och utöva herravälde över sina medmänniskor. Undersökningar från TV 4 visar, att minst 60 % av svenskarna vill vara ifred för klock-klang och minaret-skrän…

De dumma amerikanernas argument är, att ”alla” religioner skulle innehålla böner till gudamakterna, fastän vissa religioner – som vi hedningar till exempel – inte alls ser något behov av att ”be”, gå ned på knä, förödmjuka oss själva eller krypa och kräla i stoftet som dessa kristna och vissa andra.. Bön är i själva verket fullkomligt okänt som begrepp inom Asatron och Hedendomen, och det kan man bland annat bevisa både ur arkeologi, språkhistoria och inte minst de skriftliga källor vi har.  ”Gåva kräver att gengåva gives” står det i Havamal enligt Erik Brates kända översättning, och precis så är det också. Hela naturen och det naturliga kretsloppet vi ser i det universum vi har omkring oss följer samma princip.

NÄR skall alla dessa kristna hundar och österländska byrackor INSE SANNINGEN ?

Man får ingenting för ingenting. Materia eller energi kan inte nyskapas, bara omvandlas. För att du ska få något att skörda och äta, måste du först så och odla. Utan arbete, ingen inkomst. ”Den som inte vill arbeta, skall heller inte äta” sade Martin Luther på sin tid, och han var inte bara germanskt influerad, utan en mäkta hednisk person på sitt sätt. ”Och som man sår, får man skörda” lyder ett gammalt svenskt ordspråk. Att sitta som en liten barnunge i ett hörn, och bara tigga och be – eller förödmjuka och förnedra sig själv inför gudarna och hela kosmos är inte och har inte varit något för oss Nordbor. Och för övrigt – Hur är våra Gudar till sinnes, om vi följer Eddans och alla källors tydliga vittnesbörd ?

Oden, till exempel, struntar fullkomligt blankt i om du ”tillber” honom eller inte. Han ger dig inte något gratis, förutom goda råd om hur du skall klara dig själv; men för övrigt skall du nog inte tro att du kan befalla över just honom eller kräva att få någonting, om du inte ger Oden av vad du själv har först. Det är detta som menas med att blota eller offra, och oavsett om du offrar av arbete, tid, energi eller kraft eller till och med i form av materiella ting; så måste du göra detta först, av egen fri vilja och förmåga, innan du alls kan få något av Asatrons gudamakter. Asatro är en religion för vuxna människor, inte för drägglande, tjatiga barnrumpor, som tror att de kan få ”en gratis lunch” eller ”gratis glass” utan att själva anstränga sig eller arbeta för det.

Tigga och be, kravla i stoftet för en tarvlig allmosa ? Vill DU bli precis som dessa ”goda kristna” ?

”Ska ha, Ska ha, Ska ha” lyder Stortrutens och Skränfockens gälla böne-utrop…

Tiggar-religioner eller allmose-krav tilltalar verkligen inte mig som hedning, det måste jag säga. Allt detta finns tydligt angivet i Eddans och Havamals livshållning också, och under de följande dagarna tänker jag ge flera exempel på den saken. Nu argumenterar okunniga och lögnaktiga människor, att det i det sk ”Runatal Hávamáls” skulle finnas en enstaka versrad, som skulle ”bevisa” att Nordborna rabblade böner och föll på knä, precis som de kristna hundarna. Inget kunde vara mera felaktigt eller väsensfrämmande för en fri man eller kvinna i hednisk tid, för på det viset betedde sig bara trälar, dömda brottslingar och trälars vederlikar.

Versraden finns i den 144 strofen, som i original lyder:

Veistu, hvé rísta skal?
Veistu, hvé ráða skal?
Veistu, hvé fáa skal?
Veistu, hvé freista skal?
Veistu, hvé biðja skal?
Veistu, hvé blóta skal?
Veistu, hvé senda skal?
Veistu, hvé sóa skal?

Dessa okunniga drar sig inte ens för att göra våld på Odens egna ord, och de kallar sig själva för hedningar ! Ordet ”bidhja” som de hakat upp sig på, betyder inte alls ”att be” i någon kristen bemärkelse, och språkhistoriskt sett användes detta ord inte så förrän långt in på 1200-talet och i den kristna medeltiden. ”Bidhja” är avlett ur ”budh” eller bud, som i en Konungs bud, alltså direkt uppmaning eller order.  Ord som sändebud, ombud, budkavle, eller det nuförtiden så vanliga ordet ”ombudsman” har exakt samma upphov, och strofen om runorna handlar mycket riktigt om hur man skriver och skickar meddelanden, inget annat. Man sänder, ristar och råder, står det. Ingen skulle någonsin vara så dum, att han eller hon tror sig kunna befalla över själva gudarna, men blota och soa, alltså sjuda eller koka ett offer, står mycket riktigt med här.

Vi säger ännu idag ”får jag be om största möjliga tystnad” eller ”jag ska be att få tio kilo bacon” till exempel och det här är visst inget bönerabblande, för vi har tänkt betala för baconet, och vi uppmanar, äskar eller beordrar tystnad, när vi säger så. Ordet bud syns också i budskap, till exempel, och språkhistoriskt har det alltså inte ett enda dugg med kristna böner att göra – och det står skrivet i de flesta någorlunda bra kursböcker över Norröna…

Nej, ordet ”Bidhja” som i bud och förbud eller påbjuden verksamhet har inte ett enda förbannat dugg med det kristna ordet ”bön” att göra…

Förväxlingen mellan ”bön” i den mening de kristna på medeltiden använde ordet – och somliga av dem använder det ju än idag – och ”budh” (som är en helt annan sak) uppstod när latinets ”precari” vilket syns även i verbet predika, liksom ordet ”prekär” eller det gammalnorska ”preke” eller ”präka” på vissa svenska dialekter, dvs oja sig och förödmjuka sig som en kristen, bräka och utstöta oartikulerade ljud, som en riktig Monoteistisk fårskalle… lånades in i de germanska och nordiska språken. På normandernas gammelfranska blev det ”praye” och detta upptogs slutligen i engelskan i formen ”prayer” – men det var först på 1300-talet.

Nu fanns det ett närliggande frisiskt ”prian”, ”frijan” på gammalhögtyska, som låg mycket nära det nordiska ordet ”fria” (som en fri man gör till en vacker kvinna, när han vill gifta sig med henne) och vid detta tillfälle – och ifall man befann sig i krigsfångskap – var det ENDA säger ENDA tillfälle som en fri man någonsin gick ned på ETT knä, men aldrig TVÅ… Prian, fria, och präka – allesammans närbesläktade ord – togs alla upp i de nordiska språken, säger etymologerna, och så småningom – från 1200 – talet och framåt, lanserade man alltså begreppet ”bön” här också, fast det egentligen var något helt främmande för ett nordiskt tänkesätt. Jämför med hur ”underkastelsen” i form av islam nu också gör sig hemtam i de nordiska länderna !

Nej, denna romerska staty av en skägglös german eller kelt BER inte alls till någon gud, men anropar kejsaren i egenskap av krigsfånge…

På nätet kan man få se mycket amerikansk idioti, skriven av kristna. Nedanstående bild skall till exempel vara ”bevis” för att våra förfäder ”bad” på kristet vis redan under bronsåldern, men vad visar bilden egentligen ? – Jo, flera personer som ror och paddlar i båtar – som vi alla kan se !

De enda bilder med knäfallande figurer från arkeologiskt material man sett utöver det är personer som åker i vagnar eller liknande, eller kultbilder av olika slag, alltså skulpturer av Gudar eller Gudinnor som sänker sig till människornas nivå, för att kunna tala med dem – och INTE omvänt… Den här gudinnestatyn från bronsålderns Danmark, har påståtts föreställa gudinnan Nerthus eller Njärd, som sitter i en vagn och låter sig beskådas av människorna – henne skrev jag senast om igår…

Men ”Buslubön” då ? frågar plötsligt någon... Tillhör inte den dikten eller kvädet Eddan ? – Nej, svarar jag, men däremot sk ”Eddica Minora”, alltså små kväden utanför Codex Regius huvudhandskrift, som alla skrevs minst 250 år efter det att hedendomen upphört och blivit förbjuden i lag på Island. Själva namnet ”Busluboen” kommer från 1300-talet, och visar hur Nordborna såg på de kristna, och deras ständiga böne-rabblande.

Den första svenska översättningen av detta kväde kom till redan på 1600-talet, och gjordes av prästmannen Olof Verelius. Den berättar om hur den elaka  trollkonnan och tiggar-kärringen Busla – som var ett ”böss och ett löss” som det heter – trängde sig in, först hos en hederlig bonde och sedan hos kung Heidrek, som var konung över Götaland.

Där brast hon ut i de vildaste förbannelser och förebråelser, och hotade kungen med stryk, samt att han skulle bli ”riden av Rimtursar” och ”i röven krängd” som det heter i Åke Ohlmarks välfunna översättning, ifall han inte genast gjorde henne till viljes, och gav henne en massa saker.  Även i detta sena 1300-tals fall, så används ordet ”bön” alltså snarast om en order, en befallning eller ett bud och inte alls någon gudfruktig ”bön” på det kristna eller mohammedanska viset. Så var det med den saken !

Tänk på det – ifall ni nu inte vill bli ”i röven krängda” !

KNÄFALL ÄR INGET FÖR OSS HEDNINGAR – OCH HÄR HJÄLPER VARKEN BÖNER ELLER KLAGOSÅNGER…

Frihet – Självständighet – Människovärde. I alla tider har detta varit hedniska dygder – inte ”böner” och allmosor… Det är SKAMLIGT för en fri människa att leva på knä eller låta sig förslavas..

Profilbild för Okänd

Johnny Cash – Han var en ODINS Man….

av

John R Cash (1932 – 2003) gäller för att ha varit en kristen amerikan – men det är vi här på ”Hedniska Tankar” inte alls så säkra på… Hans engagemang för amerikansk urbeolkning och hans humanistiskt utformade texter röjer det faktum att han egentligen var en HEDNING och som sådan en vän av mänskligheten – och ingen sångare eller poet kan egentligen sägas vara Monoteist eller ens en kristen människa, eftersom de bästa av skalder helt enkelt blir HEDNINGAR – precis som salig Bellman på sin tid... Honom skrev vi ju om ganska nyligen, i samband med Bellmandagen den 26 Juli 2025.

Man kan inte höra på sånger som ”Drums”, ”The Big Battle” eller ens ”The Ballad of San Quentin Jail” utan att tänka på den etniskt svenska befolkningen här i Sverige, och vad vi nu alla tvingas uppleva i det som borde vara vårt eget land, medan världsläget anno 2025 runtomkring oss ständigt blir sämre och sämre. Just nu är det ”Bögens Vecka” här i Storstockholm och Mälardalen, ett tarvligt litet jippo som ingenting betyder i det stora hela, och som de flesta svenskar bojkottar, eftersom de vill fira återstoden av sin industri-semester någon annanstans. ”Pestivaler” ligger inte för oss, hursomhelst – och om någon nu tror att det ”frigör” mänskligheten med allmän sexualisering av offentliga utrymmen, eller narraktigt omkringdansande i fåniga krull-peruker, så får väl ni – kära läsare och läsarinnor – gärna hålla på med sådant tills ni stupar och svimmar av i sommarvärmen.

 

Detta är Oden eller Odin själv – BEGRIPS !!   (Märk den slående likheten med fotot ovan)

Vi Hedningar tänker inte göra det, och går inte med på era pöbel-fasoner hursomhelst.

 

Risk för skurar… Jajamensan ! Bög-skval över land och stad – utav det så blir man föga glad…

 

Om John R Cash hade levat idag – år 2025 – och likt vi varit tvungen att stå ut med det nutida Sverige och människorna där – Hur hade han då sjungit ? Hur hade hans texter gått, och hur hade det kunnat låta ? Vi har nu gjort om och nödtorftigt moderniserat en av hans mest kända texter från det fjärran 1960-talet – ”The Man in Black” – till ”Heathens in Black” – och så här går den, denna ODENS DAG som idag ÄR…

 

HEATHENS IN BLACK

”Well, you wonder why we always dress in Black
  Why you never see bright colors on our backs
  And why does Herjan speak in such a loud a tone ?
  Well, there is a reason for the things that still go on..

We wear the black for the poor and beaten down
Living on the hopeless, hungry side of town
We wear it for the prisoners, who never did no crime
But are here, as victims of these times

We wear the black for those who never read
Or listen to the words, that ODIN said.
In the Book of Hávamál with peace and clarity
– Why, you’d think he’s talking straight to you and me !

We wear it for the sick and lonely old
For the reckless ones, whose bad trip left them cold
We wear the black for Kiev, and for the lives that could have been
– Each day they lose a thousand fine young men !

And we wear it for the thousands who have died
Believing that Allah was on their side…
We wear it for another hundred thousand who have died
Because Trump and Putin always lied and lied.

So, there are things that never will be right – we know !
And Greta Thunberg’s DEAD WRONG anyhow
But until we Swedes do move to make a few things right
You will NEVER see us wear a suit of white.

Oh, we are doing mighty fine, we do suppose
In electric Volvo cars and fancy clothes
But just so we are reminded of the ones who are held back
Up front, here stand the HEATHENS, dressed in Black !

Ah, We’d love to wear a rainbow every day
But – let’s face it – we’re not even lesbian or gay
So – if we try to carry off a little darkness in our pack
– Until things get better, we are HEATHENS, dressed in BLACK !

Copyrigth: Hedniska Tankar, 2025

 

 

Profilbild för Okänd

VARNING – Kristna HISTORIEFÖRFALSKARE härjar i Lund med Omnejd

av

I staden Lund med omnejd har en lokal debatt blossat upp kring tolkningen av ”Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum”. Den kristne medeltidsarkeologen Sven Rosborn vi Malmö museum gjorde för några år sedan stort oväsen om  en viss avsigkommen klerk vid namn Avico – han behandlade egentligen staden Wolin eller Jomsborg i Polen, och inte Lund, men skrev en kristen partsinlaga om Norden under det 960-tal då han förmodligen levde – lika partisk som någonsin Adam av Bremens meningslösa skräckhistorier om Gamla Uppsala – en plats han aldrig någonsin besökte själv, men fick höra om ryktesvägen vid Sven Estridsens hov.

Arkeologiska fynd har förvridits och vantolkats av kristna fanatiker, vars syfte är att förvanska och förfalska den skånska historien. Nu sprids lögner och ”fake news” om St Clemens Kyrka i Lund och utgrävningarna där – de slutfördes redan på 1980-talet – och även groteska påståenden om vilken kristen kyrka som var den första inom Sveriges nuvarande gränser. 

Visst står det mycket intressant om de Nordiska länderna – och inte bara Polen – i ”Gesta Wulinensis” – men kristet källmaterial skall tolkas med försiktighet, eftersom det är lika partiskt som Saddam Husseins eller de Iranska Ayatollornas utsagor om livet i det nutida väst. Det som står i krönikorna måste kompletteras med noggranna arkeologiska undersökningar som inte skall överdrivas de heller, och man måste använda sig av dendrokronologi och Kol-14 analys för att tidsbestämma eventuella träkyrkor – som också kan ha varit Asatrogna Gudahov – numismatik, osteoloi och tjogtals med hjälpvetenskaper förutom det. Rosborn är känd som en populär- och vulgär-historiker av kristet snitt, och har grundat tidskriften ”Populär Historia” som nuförtiden mest är en ”blaska” av till hälften AI producerad karaktär. 

Karta av Sven Rosborn från 2004. Vid Ringen fann man rester av en ”Trelleborg”, alltså en befäst, permanent Garnison och Förläggning för Danakungens Hedna Män !

Hittills har man ansett att Drottens Kyrka i Lund – som byggdes på Sven Tveskäggs befallning och uppkallades efter honom – Drott betyder ju Kung, Regent – är den allra äldsta i Norden, men Stenkyrkan kan omöjligen vara äldre än 1050-talet. De ömkliga resterna av tre små träkyrkor i närheten betyder INTE att det fanns tre kyrkor samtidigt i närheten av Kattesund, och Stortorget i Lund, utan att träkyrkorna brändes ned – av olika orsaker – Egil Skallagrimssons Saga berättar om det hedniska Uppåkras slutliga förstöring, efter att Lunds föregångare som stad hade existerat i mer än tusen år, ja ända sedan bronsåldern. Gudahovet i Uppåkra stod kvar ända till 900-talets slut, vilket är arkeologiskt bevisat.

Sven Tveskägg kristnades först mot slutet av sitt liv, då han var Kung också i England. Givetsvis skedde detta av rent handelspolitiska skäl, och man kan undra, hur pass ”kristlig” han egentligen var. Den äldsta träkyrkan i Kattesund är inte äldre än från cirka 1010-1014 – och har hittills alltid ansetts vara den äldsta i det nutida Sverige. De taffliga sagorna om Ansgars kapell i Birka är hittills ARKEOLOGISKT OBEVISADE trots diverse fanatikers försök att tolka en husgrund med stenar i en liten halvcirkel på ena gaveln nära Hergeirs förmodade Kungsgård vid Kugghamn, Björkö som ”bevis” för det kapell, som bara stod i högst 10-20 år, innan allt återgick till det gamla, och Hedendom och Asatro segrade under Birkas 850-tal. Men – och det är det viktiga – stenar eller en liten husgrund på 2-3 meter lagda i en halvcirkel på ena gaveln, bevisar INGENTING i sig. Detta kan lika gärna ha varit en efterbildning av romerska badhus (de hade absider redan före någon påstådd ”kristus”) – på 300-talet fanns det rikligt med dem i Trier, i Rhenlandet och övriga länder, som visst inte var okända för Birkas invånare, så hypotetiskt kan det lilla skjulet ha varit en bastu eller en badstuga, eller vävstuga, uthus eller vadsomhelst.. (se under ”arkeologi i Sverige” i vårt artikel-arkiv ovan)

Nu har de kristna fanatikerna försökt sig på att vantolka 1980-talets fynd från St Clemens (säg snarare Delirium Tremens ) gamla stenkyrka vid korsningen av Klostergatan och Stora Gråbrödersgatan istället.  Där har man hittat rester av en stavkyrka ja – tillika en medeltida stenkyrka och en gammal begravningsplats med halvruttna eller skletterade munkar, medeltidsmänniskor från 1200-talet och annat sådant – men vad bevisar det ?

1980-talets dendrokronologiska undersökningar och Kol-14 metod ska man inte lita alltför mycket på, eftersom de kan vara rysligt inexakta. Felmarginaler på 50 – 100 år är inte alls ovanligt – det vet till och med nybörjarstudenter inom arkeologi. Några vederhäftiga bevis för träkyrkans ålder har aldrig presenterats – men populärhistoriker har förvanskat och förvridit. Särskilt ”Svenska” Kyrkan eller rättare sagt den Evangelisk-Lutheranska Ockupationsmakten i Sverige har lagt sig i, och publicerat rena falsarier på sina hemsk- eller hemsidor, som vi inte alls tänker länka till…

Falsarierna har också spridit sig till ”Lunds Turistinformation”, Wikipedia med flera sajter – allt på grund av kristen fanatism…

Bild från en sjaskig bakgård i Lund och ett bortglömt 1980-tal

Såhär ser bakgården ut idag. Här låg inte alls någon ”första kristna kyrka i Sverige”

 Föreningen ”Lunds ideella Turistinformation” har idag gått ut med en dementi av ”Svenska” Kyrkans och andras tramsigheter på Facebook – för det finns fortfarande INGA bevis för att en äldre träkyrka vid St Clemens skulle vara från 970-960 talet, som man på FALSKA grunder påstår. Dateringen motsvarar den tidigaste tidpunkten för vad som verkar några enstaka C-14 eller dendrokronologiska samples – men BEVISLIGEN fanns Gudahovet i Uppåkra, bara några kilometer därifrån, obränt och upprätt stående ännu vid denna tid. Som bekant har man byggt en kopia av det, men bara i halv skala, liksom på pin kiv, för att tvångsmässigt förhindra att nutida Asatroende kan använda det, och för att förminska och förklena allt till en lekstuga för barn. ”Christian Belittlement” eller kristet förminskande alltså, precis som alltid – då hela deras tro bygger på förföljelse av oliktänkande, och ständiga ”omvändelseförsök” liksom alla Monoteistiska, totalitära religioner…

Nya arkeologiska undersökningar på samma plats och samma totalt ointressanta bakgård kunde ge fler bevis, tror den ideella föreningen.

Vi citerar, ur deras inlägg:

Det sitter fortfarande en skylt av metall på planket ut mot Stora Gråbrödersgatan som informerar de som ser den att kyrkan byggdes omkring år 1050. Än har ingen sett någon anledning till att ta ner den.

På 970-talet härskade Harald Blåtand fortfarande över Skåne, och hans Jarl var Guld-Harald, ej att förväxla med Strut-Harald – dessa två var stora blotmän och Hedningar – och i och för sig är det väl inte helt otänkbart att kristendomens pestsmitta – som fortfarande hörjar i vårt land – spreds över till den Skånska sidan av Öresund under 970-80 talen. Skulle man slutligen kunna bevisa, att det funnits kyrkor som är äldre än tidigt 1000-tal på svensk jord, vore det en arkeologisk sensation, men vi Skåningar och Hedningar tar inte ut något i förskott. Numera lever vi med underkastelsens prakt-arslen och något som kallas ”Islam” mitt ibland oss alla, men vi lägger inte upp oss som de 40 rövarna för den sakens skull !

Många ”lägger upp sig” inför Monoteism, Islam och Kristendom – men det är inte vetenskap… (bilden är skapad med AI)

Profilbild för Okänd

För Humanism och Hedendom – Läs tidningen ”Humanisten” !

av

”Hedniska Tankars” redaktion har länge stött Humanisterna – en gång (1979) grundat som Human-Etiska Förbundet i Sverige. Humanist kan man vara på flera sätt. Det handlar inte bara om humaniora, eller Humanistiska Vetenskaper på något Universitet – de finns ännu de som anser att vår värld är överakademiserad – men dit hör inte vi Hedningar… Det fanns en tid när Ingemar Hedenius i sällskap med Herbert Tingsten och andra stridbara liberaler skrev vad som skulle leda fram till dagens Humanistförbund i Sverige, och Herr Hedenius filosofi var verkligen hednisk, även om man ibland säger att flera liberaler inte kan enas om samma sak… för alla kan inte vara hur liberala som helst, diverse manifestationer och marscher genom Uppsala och Budapest till trots.

I Budapest har något tiotusental människor samt ett femtiotal EU-politiker marscherat till stöd för HBTQB(r) eller någon bokstavskombination, ADHD kanhända – och det hela artade sig till Folkfest. I Uppsala däremot – dit ”Hedniska Tankars” hela redaktion om tre personer reste för dagen – artade det sig till slagsmål, trots att man med förstämda pukor och trummor i täten skulle tåga i Sorgmarsch, till stöd för Gaza. Vi hörde och såg alltsammans, även slagsmålet – just i den gatukorsning SVT:s eller den Svenska Statstelevisionen rapporterat om.  Själva var vi där till stöd för våra Kurdiska och Syrianska vänner, samt Salwan Momika – den före detta Plutonchefen från Irak, som brände en kopia av en ”helig” bok i protest, därför att han inte längre orkade se sitt hemland förödas av Islamisternas krig.  Fem månader har hunnit gå sedan hans död, och vi är många som sörjer – för trots att vännen Salwan – som vi aldrig fick möta i levande livet – och trots förment Polisbeskydd från den svenska statens sida – så mördade man honom. Han dödades, för sina åsikters skull – för tankar, inte handlingar – för vad han gjorde i livet, borde inte förtjäna döden genom en självutnämnd mördares hand.

”Wir können das nicht erlauben, wir können sowas nicht haben, und wir bekennen uns im sinn der Anklage ohne jede Schuld”.  Vi vill inte ha, se eller uppleva sådant i vårt land – Sverige.

Och därför – deswegen – therefore – förblir vi Humanister.

 

Vännen Salwan brände inga Eddor i Original, inga Koraner i värdefull upplaga heller. Han ville ha ett sekulärt samhälle, och ropade på fred. Och vi är ganska säkra på att våra gamla vänner – Patrik Lindefors och Christer Sturmark – den senare känd somledare för ”Sturmarkarna” på sin tid – den andre en god vän som rådde oss att utge en bok om Asatron av idag, fastän vi i så fall fick bekosta den helt själva – faktiskt håller med oss om andemeningen i vad vi nu skriver – om vi alls skall vara andliga i en Värld som den här.

Tidningen ”Humanisten” finns inte bara i pappersupplaga för medlemar – man kan också läsa den helt gratis på nätet, så länge man har tillgång till ett fritt och fungerande Internet, vilket man inte alls skall ta för givet i en Värld som vår. I Odessa och på andra platser i Ukraina intensifierar Ryssland just nu sina attacker emot civila mål, och i Iran är Internet inte alls fritt, utan hårt censurerat av Ayatollorna, och deras Regering. Vi ser samma tendenser även i vårt eget land, för den sortens kristna i förklädnad, politiker till vänster eller höger finns även här – och den senaste åsikten från vår mycket unga väninna Alvigunilla – vi har rekommenderat hennes alster på Instagram – som i sin oskuld tror att ”Internet har blivit mänsklighetens kollektiva undermedvetna” och att vi med dess hjälp allesammans på något sätt kan resonera oss fram till någotslags högre sanning, ger vi tyvärr inte mycket för. Modern teknik är inte alltid fri, och på ”nätet” vinner bara den som skriker högst och mest gällt, och därigenom kan rycka åt sig det diskursiva initiativet. ”Läsning utan eftertanke nyttar föga” sade en gång en viss Antonio Magliabechi från Florens, och han blev citerad av den svenske essäisten Frans G Bengtsson, eftersom Signor Magliabecci – på sin tid – 1600-talet – påstods vara den ende person som kunde läsa och förstå all skriven text, som utgavs just på den tiden.

Bryr sig någon längre om det skrivna ordet, när bilder, musik och måsars skränanden överröstar hela grannskap ? Vår nuvarande Regering vill göra skolbibliotekarier obligatoriska. påstår man – men vad nyttar det, i en värld där ingen längre läser det skrivna ?

Emellertid – David Rönnegard – ordförande i Humanisterna detta oår, 2025 efter västerländsk tideräkning – upplyser oss alla om hur man läser Blaise Pascals trossats baklänges – ”gud”, Jehova-1, utsugaren Akbar kanske inte finns, men om han eventuellt nu skulle finnas, förlorar man inget genom att tro på just honom. Detta kan ni själva läsa i ”Humanisten” nr 2 för i år – men det var ”framlänges” versionen. Om samme ”gud” rent av i-n-t-e finns, har allt meningslöst bönerabblande varit helt förgäves, och vi förlorar inget genom att inte tro på någon påstådd ”allsmäktighet”.

En ännu mer insiktsfull insats för dagen görs av en för mig okänd herre vid namn Bo Renberg, som skriver om ”Mångfald kontra Enfald” på sidan 22-23 i det senaste numret.

”Mångfaldsraseriet” är numera legio, men i Sverige är mångfaldsbegreppet sorgligt missbrukat till förmån för idel enfald, och någotslags Socialistisk hegemoni, blandat med pöbelvälde. Vänta bara tills nästa riksdagsval, så får vi se vad som dyker upp. Herr Renberg kåserar enkelt och elegant över de mänskliga kulturernas utveckling, från äldsta tid fram till idag – och det har aldrig någonsin funnits någon ”ur-monoteism”. Det Judeo-Kristna tänkandet kommer från Mellersta Österns ofruktabar öknar, där nästan inget liv finns och inget kan växa eller frodas har tagit över, och det får sin värsta konsekvens i Islam – så lyder Bo Renbergs credo och budskap för dagen.

 

 

 

 

Profilbild för Okänd

Våra Runor LEVER !!

av

Inför Nästa Riksdagsval – som kommer om ungefär ett år – kan det ”Såsialdemokraturiska” partiet komma till makten, återigen. Det vore en katastrof för hela Sverige, för vi vet vad som då kommer att hända med vår Försvars- och utrikespolitik i en orolig tid, liksom befolkningspolitiken. Ett radikalt minskat stöd till Ukraina, på bekostnad av mer stöd till extrem islam, inom som utom landet, ett fortsatt befolkningsbyte och en nedvärdering av svensk och nordisk kultur kommer att bli den enda följden, och andra rejäla bakslag kommer också att drabba oss alla i snabb takt. 

 

Vi minns alla hur Morgan ”Mollgan” Johansson, denne illa navlade, kortvuxne despot från Skåne – försökte förbjuda oss att använda Torshammaren och runorna – se avsnittet ”Runkampen” här ovan om hur ”Hedniska Tankar” reagerade först av alla , och såg till att omintetgöra detta gräsliga exempel på rasistisk hets emot etniska svenskar i deras eget land, och en fullständigt urspårad ”förbudsmentalitet” som gått till överdrift. Flera offentliga demonstrationer hölls – på vårt initiativ – framför Riksdagshuset vid Mynttorget i Stockholm, och så småningom kunde Nordiska Asa Samfundet överlämna en namnlista med över 5000 tungt vägande namn på hederliga medborgare och medborgarinnor,  som alla rest sig i en folklig protest emot runförbudet.

Nu har den skicklige journalisten Jens Flycht på bloggen ”Sverigereportage” skrivit om hur runor och runskriften – med runalfabeten från alla tider, både i form av den äldre 24-typiga och den yngre 16-typiga runraden FORTFARANDE används av allt fler och fler svenskar.

Vi rekommenderar er alla att läsa vad han skriver i sin synnerligen välskrivna och väl formulerade artikel – som ni kan nå om ni trycker på den rödmarkerade länken ovan.

Foto: Jens Flycht och Sverigebloggen

 

Runföljden ”Hufr” har setts på allt fler och fler platser i Stockholmsområdet. Andra exempel på runor som grafitti, varumärken, i magiskt syfte, som bomärken på bruksföremål och i reklam och logotyper finns också i Jens Flychts blogg

Runorna är offentliga symboler, och de kommer aldrig, aldrig aldrig någgonsin att kunna förbjudas. De står ristade i sten, ben, trä och metall – och en del medborgare i detta land bär dem till och med intatuerade på sina kroppar. Människor har svurit vid sina gudar att de hellre skall gå i fängelse som martyrer för sin tro, hellre att än att gå med på Socialdemokraternas idiotiska förbud…