Kristna och Islamister pratar ständigt om hur bra deras egna religioner är, och påstår alltid att deras religioner skulle vara så mycket kärleksfullare eller godare än alla andras. Men det stämmer inte alls, som den existerande verkligheten kan visa oss. Redan det senaste vansinnesdådet i Frankrike, eller attentaten emot värdefulla kulturföremål i Berlin motbevisar deras påståenden – och för övrigt – Med vilken rätt kan man alls säga, att någon religion överhuvudtaget skulle vara kärleksfullare än någon annan ?
Det tre ökenreligionerna snobbar med att de har ett kärleksbudskap. Detta budskap ska vara något i stil med ”älska din nästa”. Nu bevisar ju dessa monoteister dagligen att de inte älskar sin nästa eller för den delen med sin nästa. om de gjorde det sistnämnda så skulle det varit ett ändlöst ”nuppande” och intet skulle bli gjort.
Det är lätt att raljera över monoteismen i sin abrahamitiska prydno. Men faktum är att de inte har en enda kärleksgudinna, de kristna har förvisso Maria men hon är ändå bara en blek kopia av en riktig gudinna. Alla polyteistiska religioner har gudinnor och alla har vad man kan kalla en kärleksgudinna. Främsta av asynjorna är Freja och hon är förvisso inte bara kärleksgudinna utan en hel del annat, men hennes funktion som kärleksgudinna är den viktigaste.
Kärlek hos monoteisterna är ett medel att tjäna gud, hos hedningarna är kärlen ett mål i sig. Vi anser att hedendomen har ett finare och bättre kärleksbudskap än de monoteister som skriker högt om någon har sex utanför äktenskapet, ännu ett bevis på att kärleken inte står så högt hos dem, men väl kontrollbehovet!
I Valborgs eldar ser vi Freja – Vanernas Dis eller Vanadis, som härskar över Maj månad, den vackraste tiden på året
Det har också funnits och finns fortfarande andra hedniska traditioner än Valborgsfirandet och Majdrottningarna, som jag skrivit om förr om åren. Vi har kampen mellan sommar och vinter, illustrerad i en dust eller envig mellan ”Majgreven” och ”Vintergreven” – något det skrivit hela uppsatser om – men något av det mest underliga jag sett på senare år är Gullan Gerwards ”Majgrevefesten” från Lunds Universitet, en avhandling som helt förnekar alla källor före år 1500 och väljer bort dem – ett mycket underligt sätt att bedriva vetenskap på – ifall en forskare bara väljer källor hon ”gillar” är resultatet knappast vetenskap…
På kontinenten och i resten av Europa har man alltid tyckt, att den kamp mellan Vinterns och Sommarens representanter och Frejs gestalt, lätt kamouflerad till ”Majgreve” med gröna blad i sin krona, och ridande en yster häst är mycket mycket äldre än medeltiden, och snart är det också dags för Frösgången över åkrarna, och firandet av ”Sankt” Erik, som ju ursprungligen var Yngve-Frej han också.
Striden mellan Frej (Sommaren) och ”Vintern” enligt Olaus Magnus historia om de Nordiska Folken, 1555
Vad alla de här riterna har gemensamt, är iscensättandet av ett slags kultiskt skådespel, liksom vid Midsommar, då man firat Frej och Gerds bröllop – ni som är obevandrade inom Asatro måste observera att det är Frej och Jordgudinnan det gäller, inte hans syster Freja – men det är hon som ensam äras vid Vanadisblotet….
Själv tycker jag det är synd att några sådana hedniska skådespel inte förekommer så ofta nuförtiden, särskilt inte detta oår, drabbat av Corona, men jag minns den tid då jag själv redan på 1990-talet satte upp ett slags pjäs om Gudarnas bröllop i Tyresta naturreservat söder om Stockholm – och det var med ett riktigt bröllopspar som skulle gifta sig den gången, även om det äktenskapet inte hörde till de bestående. Man säger ju att ”den som varit Blomsterbrud, ej bär riktig brudeskrud” eller att den som iklätt sig Frejas roll, har svårt att bli gift i Midgård eller i den rådande verkligheten – något av det gudomliga kommer alltid att låda vid henne, och det stämde också vad den kvinna det gällde den gången nu anbelangar.
Frej och Gerds bröllop om våren, Iduns äpplen och Skörden, illustrerade av en engelsk konstnärinna
Jag minns att jag i mina teaterplaner den våren fick hjälp av en man, som kallades Kardinal Kaos, ty han var känd för att driva med de kristna, och för övrigt en icke oäven teaterregissör. Han led av en obotlig sjukdom, som fick honom att åldras i förtid och bli sjukpensionär, och numera finns han sorgligt nog inte bland oss längre – själv saknar jag honom – för han var en sann vän och som vänner skall vara.
Kanske återses vi bortom Midgårds dalar, kanske inte – men efteråt sa åhörarna att min pjäs och jag själv varit vacker – mycket har man i sanning kallat mig för, och mycket blir jag kallad än av de som är kristna moralister innerst inne och hedningar bara till namnet, men aldrig till gagnet – och deras sort finns ju nog och övernog.
Emellertid, för någon vecka sedan fick jag mig snabbt tillsänd Vilhelm Mobergs ”Gudens Hustru” från ett känt antikvariat, och det är en hednisk kultkomedi som heter duga. Det är mycket synd att den pjäsen inte spelas numera, för den är både välskriven och respektfylld emot hedendomen, vilket få om ens någon pjäsförfattare är numera, men Vilhelm Moberg skrev sina texter med stor känsla för poesi, svenska språkets inneboende skönhet – när det behandlas rätt – och framförallt med en stor kärlek till Asatron och det hedniska, eftersom han framställde det på ett helt annat sätt än det vanligen brukar framställas i teatervärlden.
”Riksteatern” satsar detta år på ”Christian Belittlement” eller kristet förminskande när det är som värst…
Jag har skrivit för er om begreppet ”Christian belittlement” eller Kristet Förminskande, och hur moderna teatermakare hela tiden försöker förlöjliga våra gudar och vår tro, och utsätta den för öppet hat och hån. Ofta görs det här under en mask av självpåtagen ”modernitet” eller såkallad ”fri bearbetning” – något som blir allt vanligare och vanligare på teatern nuförtiden.
Man skarvar, kortar ned och vanställer kända pjäsförfattares texter till rent vansinne, lägger till än mer själv – repliker utan kvalitet – och låter sedan William Shakespeares ”Hamlet” till exempel, spelas av feta Etiopiska Dvärgar i 50-tals kostymer med miljön hämtad från en bensinmack utanför Säffle, och sedan säger man ”jamen detta är Shakespeare, detta är stor teater” fast vad man hittat på, är ren djävla dumhet.
Ett av de allra värsta exempel jag sett i år utgörs av någonting, som man inbillar oss skall vara ”Riksteater” och som nu dessvärre spelas via Internet – jag tänker inte länka till skiten, därför att den innehåller ren, rå rasism riktad emot oss Nordbor – Pjäsen ”Innan Jorden blev rund” innehåller lögn på lögn, förvridningar och vanställningar av vår tro – man påstår redan i inledningstexten att ”Gudarna skapar problem” vilket är ett uttalande fyllt av kristna fördomar – och dessutom insåg Nordborna mycket väl att Jorden är rund och inte platt – det var de kristna som kom med den lögnen – för som alla sjöfarande folk såg de skepp försvinna ned bakom horisonten när de var till sjöss, och kunde förstås dra den självklara slutsatsen att jorden var krökt utifrån det – dessutom beräknade matematiker som ”Stjarnar Oddi” och Erathostenes jordens omkrets med häpnadsväckande precision.
Det kunde man också göra redan från Stenålderns megalitmonument, om ni vill veta…
”Vi hade tänkt att sätta upp en PJÄS på Stora Teatern – detta är till exempel en LUFTVÄRNS-PJÄS, men den STÄLLER BARA TILL EN SJUDJÄKLA SCEN… ”
Vilhelm Mobergs pjäs, däremot innehåller så mycket hedniskt stoff, att den är det närmaste man kommer en ren lovsång till herren Yngve-Frej själv. Handlingen tilldrar sig i Värend, den del av Småland Vilhelm Moberg själv kom ifrån, och är hämtad från den Isländska sagatåten om Gunnar Helming och hans resa till Sverige.
Vilhelm Moberg undgår också skickligt den fallgrop, som mängder av pjäsförfattare före och efter honom hela tiden fallit i – Hedendomen och Asatron framställs alltid som ond eller enfaldig, och kristenheten hyllas på ett ensidigt och förljuget sätt – redan Petterson-Berger gjorde det misstaget i ”Arnjot” – ofta är man inte långt borta från 1800-talets skolplanscher, med sin Ansgar-idyll, så menlös att den bräker…
I Nära 200 år har vi tvångsmatats med förljugna, idylliserande skildringar av kristnandet, som inte har det minsta med sanningen att göra… Gudahov brändes och skövlades hänsynslöst, människor mördades för sin hedniska tro…
Istället innehåller Mobergs skildring av en torr och mycket kall vår i Värend mycket som kan betraktas som äkta, både galdrar och ”majvisor”, hedniska ramsor och ordstäv, men utan att vara skrivet på bygdemål, utan på allmängiltig, hög och naturlig svenska. Han skrev pjäsen under andra världskriget, och låter Gunnar Helming vara en högst motvillig kristen missionär, som blivit utsedd att offras till Frej efter att ha motsagt Sveakungen på tinget, efter vad vi – åhörarna – förstår – och i pjäsens början dyker han oförmodat upp i en skog i Värend, där fem Smålandsjäntor går och letar efter sina kor…
Här syns pjäsen i första upplaga med dedikation från författaren…
Kvinnorna berättar om Frej, den store guden, och Moberg sjunger ut om vad som också måste ha varit hans egen tro, för särskilt kristen var han ju aldrig:
”Lyss ! Lyss nu noga !
Om våren stiger han med det stora ljuset, med solens gång och skinande. Han växer upp ur vädren och värmer och strålar. Hans träd spricker, hans marker blommar, hans strömmar flödar och hans åker står grön. När ormbunkens blomma slår ut i den kortaste natten, då är hans makt full. Då vänder han om med solen…
Så går sommarn, han sjunker och krymper och kallnar. Hösten kläds naken i frost, hans mark hårdnar och hans åker gulnar. Och alla strömmar stannar. Då är han borta. Och borta är det stora ljuset. Det begynner sin kringfärd under jorden. Den färden räcker tusende raster genom mörka natten, den räcker från västan ända till östan.
Men när det stora ljuset hunnit fram där östanom, då stiger han åter opp i sin härlighet. han växer och värmer och glänser. Han kommer tillbaka till oss i sin ungdom. Så är hans kringfärd, den strålandes !”
Moberg skildrar i sin pjäs hur Ingegärd, den yngsta av flickorna, ”omedveten om mannens älskog” efter vad de äldre av dem säger, träffar på den flyende Gunnar, och säger insiktsfullt att han ändå inte kan undgå Frej, för ingen undgår sitt öde. Så blir det också. I byn kastar Locke, en korrupt gode – Ville Moberg hatade präster och överhet – lott om vem som ska bli Frejs brud, och lotten faller förstås på Ingegärd, vilket får hennes mor att närapå spricka av stolthet – för se sådana är Småländskorna…
Gunnar gömmer sig inuti Frejs heliga bild, och kommer – medan han funderar vad som är värt att offra livet för – alltid får man offra sitt liv ändå – antingen via ond bråd död inför sin fiendes vapen, eller genom ett långt liv fyllt av mödor och arbete – att bli buren in till det brudgemak där Ingegärd väntar, vilket får Moberg att skriva både sant Hedniska besvärjelser, bröllopskväden värda att minnas, och på sidorna 118 – 121 – som han tydlige fäste stort avseende på i sin personliga dedikation (se bevisen ovan !) detta:
”Vår Frej ! I frukt och korn har jag smakat ditt blod !
Du som spräcker åkerns tjäle ! Du som väcker kornets groe ! Du som spränger kvistens knopp – Du som öppnar blommans krona – du skall öppna mig, din brud !”
Varpå Gunnar Helming, som förstås också är Moberg själv, får svara;
”Du kvinna – av jordens saft, av mullens djup; av åkerns alv – av kornets gyllene kärna – du offrar mig din mark, dina fält , de jungfrugöna, bröstets korg med de hullmjuka frukter, och skötets röda dunkel. Det är kvinnans gåva, som du bjuder. Så säger du i månans natt till min ungdom att stanna..”
Mobergs högstämda text, om mannens och kvinnans förening – Himlens och Jordens makter – fortsätter sida upp och sida ned i en verklig Frejs och Gerds besvärjelse, som endast sanna Asatroende kan förstå och fatta – och till slut träder Gunnar – nu i den tidigare gudabildens kläder – fram inför folket och BLIR verkligen Frej i allas uppenbara åsyn, medan Locke – den korrupte goden – blir påkommen med att ha ätit av Frejs offrade blotmat, men storsint nog skonas, mot att han avstår från sitt ämbete – för gudar måste, förklarar den i guden omskapade Gunnar, vara storsinta och givmilda – och efter ett livgivande vårregn slutar pjäsen med att Frej och Gerd i människors gestalt drar vidare i vagn, under hoppets skimrande regnbåge.
Bara en Hedning skulle kunna skriva sådant, och det är allt bra synd att Mobergs pjäs inte spelas betydligt oftare, som sagt. Mycket av vad som ingår i den, skulle kunna ingå i hedniska ceremonitexter rätt av, och överglänser allt vad ”modern teater” heter. Pjäsen förblir en klassiker.
En fågel värjer sitt bo på kvist, Så gör också vilda djur förvisst, Nu märk, vad du bör göra! Gudarna gav dig sinne och själ: Var hellre fri än en annans träl, Så länge du dig kan röra!
Frihet är det bästa ting Som sökas kan all världen kring, Den frihet väl kan bära. Vill du dig själv vara huld, Så älska frihet mer än guld, Ty frihet följer ära.
Ur ”Frihetsvisan” från 1430-talet, något moderniserad
Viktigare för många är att vi firar Dagen Engelbrekt i den svenska almanackan, efter Engelbrekt Engelbrektsson från Bergslagen, den store folkhjälten och upprorsmannen, som blev dyrkad som helgon efter sin död och svekfullt mördad, precis som de flesta som kämpar för oberoende och rätt. Idag firar ingen honom officiellt längre, påminner oss vännen Mohamed Omar på sajten ”Det Goda Samhället” men Engelbrekts historia är alltjämt giltig, också i vår egen tid.
Under Engelbrekt gjorde hela vårt folk gemensam sak emot utländska legoknektar och främlingsvälde i form av fogdar och adelsmän. Och främlingsväldet och det rasistiska övervåld, som hela tiden drabbar oss svenskar har vi tyvärr kvar, fast nu i en annan form. Stat eller Kung tillsätter inte lägre män som Jösse Eriksson – han som enligt krönikorna lät oskyldiga bönder ”i rök upphänga” och spänna gravida kvinnor framför plogen, och Johan Vale, ståthållare på Stegeborgs slott, under vilken uttrycket ”Tvi Vale !” myntades av Östgötarna, är också ett minne blott.
Är då mordet på Engelbrekt – eller för den delen Olof Palme – verkligen så långt borta ?
Enligt vissa historiker skall det ha inträffat den 2 Maj, vilket beror på en sammanblandning av datumen i den dåtida Julianska och den sentida Gregorianska kalendern, men alla är överens om hur det gick till, mördarens identitet och motiv, liksom det faktum att han gick helt fri från straff, och slutade som adlig Lagman i Närke så småningom. Nomenklaturan skyddar sina egna, då som nu.
Engelbrekt var en gammal man är 1436, och stödde sig på en krycka. Mördaren högg först av tre fingrar på honom när han försökte värja sig med kryckan, högg honom sedan bakifrån och i ryggen, och krossade slutligen hans skalle, innan hans lejda hantlangare sköt Engelbrekts lik fullt med pilar. Vid Riksdagen i Arboga – det första Ting eller Riksdag med full folkrepresentation sedan den hedniska tiden – valdes Karl Knutsson till Kung med Adelns och Stormännens gillande, men folkets röst ignorerades helt.
Sven ”X:et” Erikssons berömda målning av Engelbreks död visar mördaren Måns Bengtsson som en feg adelsman, vilket han också var..
Men Engelbrekts folk glömde honom aldrig. Frihetsfacklan, som tändes i Bergsmännens gårdar, brinner ännu – och män som Vilhelm Moberg skrev en hel del om Engelbrekt i sin svenska historia, samtidigt som samme Engelbrekt fick stå som enande symbol för kampen emot nazisterna på 1940-talet. Idag är hotet emot vårt folk och land ett helt annat, och som vi alla kan se, har vi fienden mitt ibland oss, mitt inne i landet – då som nu. Engelbrekt var ”then lilsta man” står det i Erikskrönikan, vilket har tolkats så att han antingen var kortväxt eller en enkel man av folket, men fler statyer har rests av honom än av alla svenska Kungar, i alla fall om man får tro Ville Moberg, som ska ha räknat efter. Vackrast i mitt tycke är kanske Bror Hjorts Engelbreksmonument – den namnlöse skäggige mannen med den knutna näven höjd emot skyn – En ensam Hedning, skuren i sten… Snart är det den 1:a maj, och den dagen kan vi fira till minne av en nu tandlös arbetarrörelse, som i grunden svikit inte bara sina egna ideal, utan hela det folk den en gång skulle representera.
Hedniskt monument – till minne av en folkets befriare..
Ni får bidrag om ni lagar så att gubben på torget vänder aschölä åt Kristine Kyrka”.
På ett sätt är det helt följdriktigt. Man kan aldrig någonsin vara en fri människa, om man inte vänder ryggen åt ”Svenska” Kyrkan, och alla Monoteistiska slavreligioner med sina ”allsmäktiga” gudar överhuvudtaget, för under dem har man ingen frihet, varken andligen eller kroppsligen, utan bara en sorts diktatur. Det är bättre att förbli Hedning och Humanist.
Det visste Engelbrekt Engelbrektsson på sin tid. Och i sitt hjärta och sitt sinne var han nog också hedning, trots att han levde på den kristna medeltiden.
Värt att MINNAS: Ibland måste man VÄNDA RYGGEN åt ”Gud” och Kyrkan för att få någon Frihet – och FRIHETEN är ALLTID värd att FÖRSVARA !
Att den sista fullmåne som infaller i Gräsmånad eller April (enligt den gamla svenska kalendern) kallas Segerfull kanske de flesta Asatroende och verkliga Hedningar känner till. Och jo – det kan faktiskt slumpa sig så vissa år – att en och samma månad har två fullmånar...Däremot är det i-n-t-e bevisat, att just Tiburtius-dagen, 14 April skulle utgöra sommarhalvårets början i Sverige – detta är ”Wikipedia-kunskap” och slidder-sladder.
I Reykjavik hålls nu Segerblotet klockan 1400 i morgon.
I Skagafjord hålls det klockan 1300
I Blöndalsbodar vid Egilsstad hålls det klockan 1800
och – slutligen – i Akureyri på Islands nordkust hålls det också om kvällen, 1800.
Med lite god vilja kan ju dessa blot få representera de fyra fjärdingar det Hedniska Island var indelat i, på den tiden det var en Hednisk fristat. Dessutom var varje fjärding indelad i tre tredningar – men det visste ni väl redan – eller hur ?
Att Nordiska Asa Samfundet – det största samfundet för Asatro i det nutida Sverige firar Segerblot, nämnde HT redan för några dagar sedan. Nu sällar sig även ”Blotlaget Vergelmer” i Luleå till de lokala evenemangen – 27 April, inte den 25:e – men det är väl vackert så. Också i Norrbotten och Norra Norrland har man nu i alla fall kommit så långt, att man inser att Vårblot, Segerblot och Vanadisblot är tre olika saker, som sker i tur och ordning – vilket Hedniska Tankar och Samfundet Särimner införde i Sverige redan 2015. Sakta men säkert tar vi tillbaka det arv, som så länge förvägrats oss. Vi förvaltar den kultur och den tro som är vår – men ingen annans. Och vi är varken bättre eller sämre än någon annan kultur och tro i det avseendet, eftersom vi för det mesta håller fred, vill vara ifred och inte ”inkluderar” vem som helst.
Eikþyrnir heitir hjörtr, er stendr höllu, ok bítr af Læraðs limum; en af hans hornum drýpr í Hvergelmi, þaðan eigu vötn öll vega.
(Grimnesmál, 26:e strofen)
I Hedniska Tankars översättning lyder samma strof sålunda:
Ektyrnir heter hjorten
som står på Hallen
och biter av Lärads lemmar.
Men av hans horn
dryper det ned i Hvergelmer
och dädan flödar vatten alla vägar.
Läser vi så den poetiska Eddan, närmare bestämt i Gylfaginning, där Oden själv blev till Hög, Jämnhög och Tredje – så ska vi finna att Hvergelmer omtalas flera gånger. ”Hallen” är här detsamma som Valhall, får vi veta, och hjorten Eiktyrnir på dess tak har så väldiga horn, att daggen som dryper av dem blir till alla floder, som rinner i underjorden. Eller – i Finnur Jonssons transkriberade original:
Þá mælti Jafnhárr: ”Fyrr var þat mörgum öldum en jörð var sköpuð er Niflheimr var gerr, ok í honum miðjum liggr bruðr sá, er Hvergelmir heitir, ok þaðan af falla þær ár, er svá heita: Svöl, Gunnþrá, Fjörm, Fimbulþul, Slíðr ok Hríð, Sylgr ok Ylgr, Víð, Leiftr. Gjöll er næst Helgrindum.”
”Då mälte Jämnhög: ”Före dess var många åldrar när jorden skapades (den skapades inte på en gång, utan byggdes av många gudar) och Nifelhem gjordes, och mitt i Nifelhem ligger så en brunn, som heter Hvergelmer, och därifrån faller det åar, som heter så: Svöl, Gunnthra, Fjörm, Fimbulthul, Slidr och Hrid, Sylg och Ylg, Vid, Leiftr, men Gjöll ligger närmast Helgrinden…
Nifel i Nifelhem är samma ord som ”nebel” på modern tyska, dis, töcken, dimma… Svöl är en sväljande underjordsflod, Gunn-Thra är ”Gunns” = stridens trånad, Gunn är också ett Valkyrienamn, Fjörm är Fjärran, Fimbulthul är ett Odens-heite, Slid och Strid är strida, vida floder, Sylg är ett annat ord för svalg, Ylg kan tolkas som glupande gap, Vid fodrar ingen förklaring, Leiftr är kanske den som kommer efter, men Gjöll eller Gäll är den flod, som faller nedåt i Hel, som ligger under själva Nifelhem – för världarna under jorden är i sanning många, och inte en – det är underjordiska glaciär-floder, slukhål, svalg och dolda djup man sett i naturen man talar om, inte bara ”grundvatten”.
Och vi läser också:
Ein er með ásum, en önnur með hrímþursum, þar sem forðum var Ginnungagap. In þriðja stendr yfir Niflheimi, ok undir þeiri rót er Hvergelmir, en Níðhöggr gnagar neðan rótina. En undir þeiri rót, er til hrímþursa horfir, þar er Mímisbrunnr, er spekð ok mannvit er í fólgit, ok heitir sá Mímir, er á brunninn. Hann er fullr af vísendum, fyrir því at hann drekkr ór brunninum af horninu Gjallarhorni. Þar kom Alföðr ok beiddist eins drykkjar af brunninum, en hann fekk eigi, fyrr en hann lagði auga sitt at veði.
Här talar Jämnhög eller Oden om de tre rötterna till Yggdrasil, Världsträdet:
”En leder till Asarna, en annan till Rimtursarna, där som fordom var Ginnungagap. Den tredje leder över Nifelhem, och under denna rot är Hvergelmer, men Nidhögg gnager ner (den) roten. Och under den rot, som vetter åt Rimtursarna, där är Mimersbrunnen, som ger talförmåga och manvett i följe, och han heter Mimer, som är i brunnen. Han är full av visdom, förty han dricker ur brunnen av det horn, som heter Gjallarhorn. Dit kom Allfader och bad om en dryck av brunnen, men han fick inget, innan han lade sitt öga i pant…”
Skall man ens översätta, skall man var så noggrann det går, och inte modernisera eller bastardisera. Och man får ingenting för ingenting. Också Oden själv måste BLOTA eller OFFRA för att uppnå Visdom – och att ”bedja” eller fä-aktigt be som de kristna, leder ingenstans, ingenvart, ingenstädes.
Så STÅR det i Eddan – Begrips !!
Där hör ni – Hedningar små – ack ni Hedna och mycket Ludna…
Varför ”Majgreven” slutligen segrade över ”Vintern” hör dock till Majandet, Valborg och Vanadisblotet – som är en pan-Europeisk sedvänja – utan förbindelse med all kristendom, och vida äldre... men – mer om det kan ni läsa under rubriken ”Högtider och Blot” här ovan… eller i Maj månad, Vårmånad – när den slutligen kommer…
Hedningar har förstås inte bara funnits i Norden, ty varje folk har sin egen Hedendom – och detta är något de enfaldiga Monoteisterna aldrig någonsin kan lära sig att förstå. På 1800-talet försökte de krista desperat leda i bevis, att det skulle ha funnits någotslags ”Ur-monoteism” men religionshistorikerna vet sedan länge, att Monoteismen strider emot hela mänsklighetens sanna natur, och att Polyteism eller rättare sagt Schamanism – Polyteismens första och numera föråldrade stadium – var den äldsta religionen.
Estlands kustbygder var befolkade av svensktalande långt in på 1900-talet. Först efter 1945 började den definitiva utrotningen, och det sista skedet i Josef Stalins folkmord. Ösel och Estland var koloniserat av Svear redan på 900-talet, och antagligen skattskyldigt under Sveakungen redan under tidigt 800-tal – liksom staden Apuole i den nutida Litauen…
Svenska ”Wikipedia” publicerade i vecka två dåligt översatta artiklar, som är mer läsbara i sin Engelskspråkiga version. Det gäller dels Ösel-borna, dels Kurerna. För några år sedan började det dyka upp rena villfarelser i svenska media, spridda av Dick Harrison i SvD och andra ”populärhistoriker” – fast ”vulgärhistoriker” borde nog vara ett bättre uttryck. Dåligt insatta journalister i Västerviks Tidning och andra organ förgrovade arkeologen Jonathan Lindströms påståenden i boken ”Biskopen och Korståget” från 2015 till rena falsarier. Man påstod att Ösel, Dagö, Ormsö, Runö, Nargö och de andra öarna i den Estländska arkipelagen aldrig skulle ha haft någon Hednisk befolkning, och att de aldrig skulle ha koloniserats av svenskar, danskar och andra Nordmän förrän under Medeltiden. Inget kunde vara felaktigare. Det är fel i sak, eftersom hela Estlands arkeologi och förhistoria utgör ett ytterst tydligt motbevis.
Långt före ärkebiskop Andreas Sunesson av Lund fanns även Danska Vikingar i Ösel-arkipelagen. Venderna – det heter ju Sveriges, Göta och Wendes Rikes Konung – detta är elementära historiekunskaper för envar svensk – plundrade ju Sigtuna och anföll Agnefit innan Stockholm ens grundlades – på 1100-talet. De bestod lika mycket av Öselbor som Dagö-dito, och av Ester såvälsom Estlandssvenskar och Danskar samt rena Svear, vars bosättningar på alla öarna inklusive Runö i Rigabukten ibland var mer än tio generationer lång, ibland bara någon generation – eftersom det med tvång och våld kristnade Svea rike gav upphov till våg efter våg av Hednisk utvandring, när etniska svenskar som blev förföljda i sitt eget hemland inte kunde bo där längre. Jämför också med Finland – Tavastland var knappast kristet alls, långt in på 1300-talet. Hedniska Tankar känner till flera Asatrogna och Hedna familjer från Svealand, som idag tvingats bort till Åland och Finlands Svenskbygder – i mycket därför att de delar av Sverige de bebott, råkat bli nedlusade med Muslimer. Det är samma process som alltid, överallt där Monoteisterna visar sitt fula tryne – men i mycket mindre skala – och troligtvis kommer den att fortsätta i framtiden. Andra vänner har flyttat så långt bort som till Akureyri på Island, mycket beroende på att Sverige blivit ett dåligt land att bo i – det är enbart de sanna patrioterna och de som svurit att försvara Sveriges och majoritetsbefolkningens intressen som stannar – och då går de verkligt Asatrogna alltid i främsta ledet.
I mer än 600 år kämpade Ester, Letter och Litauer emot de kristna och Korstågens TYRANNI ! Svärdsriddarna och Tyska Orden hade mer än 6 miljoner liv på sitt samvete, och utrotade nästan fullständigt den västslaviska språkgruppen (utom sorberna och några få folkspillror)
Det är inte bara vi svenskar som har Hedniska rötter, och inte bara Finland har ett hedniskt arv. Ester och Balter har det också – och i en sekulär framtid, utan kristna, utan muslimer och utan Monoteism – är upprorens tid och rötterna viktiga att komma ihåg.
Ansgar förbjöds av Påven att företa några som helst missionsresor till Svearnas land efter sin andra färd, skriver Rimbert – ty alla penningmedel drogs ”mystiskt” nog in. Det är inte den enda egendomligheten i Rimberts krönika. Vi har de ”litteraturintresserade piraterna” under den första resan som omedelbart beslagtog alla Ansgars biblar och annan kristen smutslitteratur, så fort han sjövägen landsteg norr om Blekinge – och samma ”pirater” ledsagade honom snällt och försiktigt till häst, utan att röra guld, mynt och andra dyrbarheter som han i sinom tid skulle frambära till Kung Björn i Birka – Vem var det då som var ”Pirat” ? Rätt svar är att det var Ansgar själv, som kränkte Svears och Götars gemensamma rike. Vi har ”pojkuppköpen” i Ribe, och hur Ansgar – olikt andra munkar i sin samtid – inte besov eller knullade sina små ”lekbröder” ens på sjöresor, vilket Rimbert framhåller. Vi har Munken Fulbert – i Nya Corvey i det nyligen kristnade Sachsen – där Ansgar var chef – som ”blev ihjälslagen med en bräda” varefter Ansgar avsattes. I Rimberts krönika står också om hur Ansgar med svärd och spjut i högsta hugg värjde Hamburg mot Vikingar – men misslyckades, därför att hans nya ”ärkestift” blev nedbränt i grund med katedral och allt, samt hur Ansgar blev vän med krigaren Hergeir – vilket inte alls var något ”mirakel” – och hur han – ombord på Hergeirs långskepp – berättade för diverse svea-krigare om att munkar inte får äta fläsk, och inte vältra sig i sänghalmen med kvinnor – åtminstone inte till sjöss – vilket storligen imponerade på i alla fall ett litet fåtal Svear – men när Julen kom, var allt som förut – öl dracks, mjöd också – fläsk åts i väldiga mängder, och det knullades i långhusen så att det stod det härliga till – allt detta står faktiskt att läsa i Rimberts krönika – även om den vanställts, censurerats – och de bästa bitarna plockats bort – i synnerhet på Internet.
Detta är ungefär som om chefen för Bundeswehr-Garnisonen Grafenwöhr i Tyskland – med Brigadchefs grad – skulle få besök av Överstelöjtnanten S4 och Chefen ToC, S3 och dessa båda i korus skulle utbrista ”Jamen visst serru – vi tycker vi schka pallra oss iväg till Strängnäs åsså bygga en j-ä-ä-ä-t-s-t-o-r Armébas prec-i-i-s dähr asså, FÖRE Jänkarna och Engelsmännen, ba’ fatt svenskarna e me i Nato nu så att asså liksom vettu va chiifen..” (fast på tyska, naturligtvis).
Kom ihåg att Ansgar och hans synnerligen provisoriska ”Ärkestift” Hamburg-Bremen hea tiden konkurrerade med Anglosaxiska munkar om vem som skulle få våldta och härja i Svea rike allra först, göra slut på ett självständigt rike och mörda en livskraftig kultur – som Ryssland i Ukraina, som Mullorna i Iran…
Katolska kyrkan och dess kloster var ett multinationellt företag, en makt-fabrik – inget annat. Det handlade inte om civilisationsförsök, eller ulliga små lamm på gröna ängar, som i de kristnas förljugna lögner från 1900-talets ”småskolor”.
Inget, absolut inget blev bättre med kristendomen – snarare tvärtom.
Kurerna besegrades med våld. Sverige kristnades med våld. Biskop Absalon, Köpenhamns grundare – var en våldsman. Kurerna besegrades i två fältslag – 1230, respektive 1266 – och som oss Svear och Götar, fortsatte de att in i det sista slåss för sin nationella överlevnad och frihet.
Ingen ska tro något annat. Idag är en Tyrs dag – och Tyr står för rättvisa och strid, som alla vet.
Representanter för den sk ”BDS-rörelsen” – ett mycket märkligt muslimskt brödraskap – följer också med. ”I Sverige har BDS-rörelsen starkt stöd i den Svenska kyrkan. Särskilt den tidigare ärkebiskopen Antje Jackelén och prästerna Anna-Karin Hammar (S) samt Gunilla Hallonsten har uttalat ett stöd för rörelsen ” skriver Johan Westerholm klarsynt.
För två dagar sedan meddelade SVT Rapport i sin 1930-sändning märkligt nog, att ”Det Danska Riksarkivet” skulle ha brunnit ned, till följd av en mystisk olycka. Det pågick byggnadsarbeten – men det var Börshuset från 1600-talet som brann, och vars spira störtade till marken. Vilket sammanträffande ! Något Riksarkiv befann sig inte i byggnaden, Danmarks Nationalbibliotek, kallat ”Den sorte Diamant” befinner sig inte ens i samma del av staden. Det hela erinrar osökt om Notre Dames brand i Paris, påstår SVT:s reportrar – men det är en falsk association – förutom detta med ”olyckan” och ”byggnadsarbetena”.
Ja – vi ska inte spekulera kring brandorsaker – alla storbränder i vårt land och kanske även Danmark skall utredas som Mordbrand, varken mer eller mindre – för sådan är lagen i Sverige – och i Danmark med – det är nog sannolikt att säga.
Hedniska Tankars redaktion påminns för dagen om en helt annan händelse, som alla på SVT helt glömt bort – men som Köpenhamnsborna nog minns – nu när de räddar Kröyer-Tavlor och rester av Edda-illustratören Lorentz Frölichs fresker ur förödelsen..
21 Mars 1945 var en minnesvärd dag i Köpenhamns Historia – då inföll ”Operation Carthage” iscensatt av RAF, Brittiska Royal Airforce…
Den gången var det inte något Börshus som brann – utan det såkallade ”Shell-huset” som låg på Kampmann-gatan, Nörrebro – intill vallgraven. Shell-huset var inte någon skyskrapa, om någon nu tror det, utan ett vanligt femvåningarshus, som före Andra Världskriget tillhörde Oljebolaget Shell – men som blivit Gestapo-Högkvarter efter den 9 april 1940. På 1950-talet ersattes det av ett nytt hus med samma namn.
Den Danska Motståndsrörelsen hade noga kartlagt byggnaden, och man har i efterhand framställt hela ”Shell-raiden” så att de 20 Mosquito-flygplan som deltog – med jakteskort bestående av 30 stycken flygplan från de Nyazeeländska och Australiska flygvapnen skulle ha flygit in snett, och ”lobbat” in sina bomber mot husets mittersta våningar, eftersom man ville skydda de ”VIP-personer” på dansk sida som satt säkert inlåsta i förhörs-källorna längst upp under taket. Om det verkligen var sant, kan betvivlas.
En våg av Mosquitos på väg in över Köpenhamns takåsar…De flög så lågt de bara kunde… (källa: ”The people’s mosquito”)
Det var i den såkallade ”Ködbyen” – Köpenhamns gamla slakthusområde på Vesterbro, nära Hovedbangården och den slum, som långt fram i våra dagar bredde ut sig på Istedgade, Köpenhamns värsta horstråk – där 1980-talets stadsgeografer kunde konstatera, att Nordens enda verkliga innerstads-slum existerade.
”Ködbyen” har idag rustats upp till ett elegant restaurang-kvarter för turister, men på tiden när detta hände var där ett slags provisoriskt fångläger, liknande ”Slaughterhouse 5” eller ”Schlacht-Hof Fünf” i Dresden som den amerikanske författaren Kurt Vonnegut skulle skriva en roman om – 1969. Grafitti, inristat av de tyska soldater som höll vakt där finns fortfarande inristat på väggarna. Författaren Jan Fridegård skrev i en av sina böcker om ett stycke ”beundrarbrev” som han fick av tre unga danskar år 1955 – tio år efteråt. De var då alla över 30 år, men trodde att en av Fridegårds böcker – som de fick insmugglad till sig av en tysk medborgare – skulle vara den sista bok, de någonsin fick läsa. Fridegård själv gick ur tiden 1968 – och beskrev det i förordet till den bok de unga danskarna fick läsa – men vad den hette, skall inte nämnas här.
Hursomhelst – en dag öppnades Ködbyens portar – mycket beroende på ”Shell-Raiden” – och de unga danskarna blev tillsagda att fly, sparkades halvt om halvt ut på gatan och fick omgående rådet att ta sig till anhöriga, föräldrar, kärestor – ja vem som helst som stod dem nära – men stanna kunde de inte – de måste därifrån – och det fort.
Shell-huset, Köpenhamn, 22 Mars 1945… En totalförstörd, utbränd byggnad..
Även på andra sidan sundet fick raiden stora verkningar. I Malmö, vid Bulltofta flygplats – där allierade piloter satt internerade – i Nordanå, ända till Görslövs Prästgård syntes rökpelarna från det brinnande Köpenhamn. Många Malmö-bor bevittnade händelsen. En av dem var min far. Han berättade för mig om allt detta, det år jag fyllde 12.
Har vi lärt oss något nu – goda människor i Malmö – Inför er förbannade Pestival ?
Vad skall ni alls ha den för ?
Tänd en liten eld till Valborg – samlas runt den, fira våren och minns.
En blogg av ett helt annat slag – som HT också följt genom åren – skrivs av Sven-Olof Yrjö Collin i trakten av Kristianstad – en lärd man, som av och till också berör Asatron, och vad som händer i Riket. Han har också haft mycket att säga om identiteter, lagar och mycket annat som sker i den samtid och det svenska samhälle som är vårt.
Riksdagen har röstat om könstillhörighetslagen. 234 ledamöter röstade för lagen, 94 röstade nej. Således var 71% för förslaget medan 29% var emot.
TV4 gjorde en enkätundersökning, som visade att 59% anser att förslaget mycket eller ganska dåligt, medan 22% anser att det är bra. Demoskop har i en undersökning funnit att 60% är negativa och 20 procent är positiva. Riksdagens politiker röstade därför 2,84 gånger mer på ja än folket, 71% mot 25%. Det är ett ansenligt avstånd i attityd mellan folket och de som skall representera folket. Det är ett ansenligt demokratiskt gap som borde föranleda diskussioner om den representativa demokratin.
Vi har redan varit inne på det – i föregående inlägg. Varför förhäver sig vår del av mänskligheten så till den grad, att man låter rösta igenom ett fullständigt ofullgånget lagförslag inom sk ”Identitetspolitik”, när det i själva verket gör mer skada än nytta ?
Sådant inser inte en 12-åring, eller en människa som bara sett 16 år – och som ännu står under inflytande av sk ”målsmän”, idiotiska föräldrar, experimentlystna hormon-läkare, falska skolkuratorer och alla andra i en omgivning som driver sina egna agendor. Det krävs – som 1Sigfridsson fick säga i det förra inlägget – en hel del kraft för att stå emot. August Strindberg sade på sin tid att det är synd om människorna.
”I use the enemy I use anarchy — — Is this the M.P.L.A.? Or is this the U.D.A.? Or is this the I.R.A.? I thought it was the U.K. Or just another country Another council tenancy…”
– John Lydon, aka Jonny Rotten – från sången ”Anarchy in the UK”
Enligt den gamla Värmländska och Västsvenska lunisolära kalender Hedniska Tankar följer – den kommer från vår gamle vän Tekniske Johansson, som är bra på det mesta – är det snart Vanadisfull. Den 24 April, eller den 24 dagen i Gräsmånaden inträffar det. Sedan kommer Maj, eller Lövmånad. Vi lever i Valborgstiden – men mer om det i ett senare inlägg.
Och den 15 april hade han följande att säga oss – om en Odenskrigares väg genom tillvaron:
IDENTITETER —
Fiendens söndrande av våra verkliga identiteter; alltmedan de ständigt stärker sin egen i skuggorna, är välkänd. På bekostnad av Gudarnas barn har fiendens terrorism alltid stegrats etappvis och sänkts något till deras skydd när det närmar sig att bli övertydligt för massorna. Det hela inleds alltid med rubbade lögner ingen tror på; lagda på äldre rubbade lögner, där de yngre och de omogna utan kunskaper blir de först drabbade innan det sprids vidare mot samhället. Detta är en god anledning till varför skräpkulturen mot barn och tonåringar, vilket är grogrund för defekta tankar, leder fram till störda beteenden och efterföljande konflikter ute i våra samhällen. Grunden är givetvis att “söndra och härska”, denna gamla härskarteknik där den verkliga identiteten från Allfader Odin och Gudarna ifrågasätts utan verklig anledning därtill, och “att leka” med fiendens låtsade “identiteter”, vilka faktiskt inte finns annat än i Den Stora illusionen, som i den Abrahamitiska skräpkultens illegala nonsens, låtsade och rubbade könsidentiteter, andligt kosmiskt dravel utan grund, och andra produkter vilka tränar de svaga i trams och till självhat de därefter riktar mot allt ovanför deras tragiska värdelöshet.
Visst speglar en sådan text tidsandan – och om bilden av Pietroassa-ringen från vad som idag är Rumänien verkar något malplacerad, må det då vara så. Förvisso finns det en skräpkultur, som förgiftar våra unga – och att leka med identiteter, könstillhörigheter och mycket mer, gör inte ens Allfader ostraffat, trots att han har många heiten och namn – Grimner och Hodd-mimer är bara två av dem.
Men – trots att ”fienden i hög grad är konkret” kanske också skräpkulturen räcker till att väcka något sinne, därute på allfarvägarna…
Övertydligt är att fienden gömmer sig bakom utsugande globalism och ytlig “mångkultur” där alla Folkslagen ska tvingas förlora sitt arv och särart och leva under en meningslös och tom monokultur, samtidigt smyger fienden med sitt skryt om hur de lurar de godtrogna och naiva till att förnedras och dödas för deras skull… Fienden lever i skräck för det nu oundvikliga skeendet i vår värld där miljontals vaknat till åtminstone vissa värdefulla insikter och fienden påstår vilka skräckinjagande lögner som helst i vanlig ordning till ordvapen. “Världsalltet kommer att gå under om ni inte röstar och blir som vi vill.” Taktiken med demoralisering och åberopande av falsk auktoritet är ständigt förekommande.
Fienden stryker omkring i denna, för dem främmande värld, tömda på vett och “medmänsklighet” och likt stolpskott vilka intalar sig själva utan anledning att de alltid är omtyckta och respekterade vägrar de godta att de är hatade på goda grunder. Fienden har ljugit så mycket att de inte kan sluta då detta direkt kommer att innebära döden för dem. De kommer med nya lögner där de återigen erkänner att de bara har “skojat och lekt med en stor fälla och plan” för Allfader och Gudarna, till priset av miljarder förstörda och dödade högre liv vilka de utnyttjat och har byggt på åt deras stulna och smutsiga “makt”.
SANNINGENS SEGER
Du kanske har upplevt att någon inte tror på dig medan du vet att du har rätt. Håll kvar den känslan av att bli misstrodd för Sanningen. Nu glöm den känslan och inse att rättade felaktigheter och framvisade falskheter och dumheter ger Godheten och Rätten fram till vår Seger.
Har han inte rätt ? 1Sigfridsson formulerar sig på ett helt annat sätt än vad Hedniska Tankar gör, men han kan ändå aldrig ersättas av någon AI, eller något annat slags mekanik. Hans röst är unik – och ändå vandrar han okänd – vi har inte fått möta honom i levande livet, känner inte hans verkliga namn.
Sådan är Odens väg. Tor – som i Tors Dag – kommer till oss på ett annat sätt – men Odens närvaro kan vi bara se i drömmar, syner eller kanske i livets mest smärtsamma ögonblick, det ögonblick då vi lämnar denna värld – eller det glädjefulla ögonblick vi andas ut, stannar upp mitt i steget – och ser en helt annan sorts sanning – kanske sanningen om oss själva. Så enkelt – eller så svårt – kan livet vara.
”Salus Hungaria” eller ”Det hälsosamma Ungern” är egentligen en gammal marsch från dubbelmonarkin Österrike-Ungerns svunna dagar. I dagens svenska ”gammelmedia” model (S) framställs Ungern hela tiden som en järnhård, fascistisk diktatur styrd av en främlingsfientlig Viktor Orban – men ser man till Ungerns geopolitiska situation, och hur Ungrarna alltid behandlats som folkslag av omgivande stater, är Ungerns tvekan inför en hejdlös våg av invällare från muslimska länder fullt förståelig.
Ungrarna eller rättare sagt Magyarerna hednar sig som aldrig förr, konstaterar hon. Den katolska kyrkan i Ungern håller fullständigt på att tappa greppet. En gång ansågs ”Hungaria” vara hunnernas land – och det är sanning, eftersom Attilas väldiga tältläger en gång befann sig där, och mycket riktigt finns en Ungersk Hedendom, som är rena rama Schamanismen, får vi veta.
2001 räknade man till 5.5 miljoner katoliker och 1.6 miljoner protestanter i Ungern, men år 2022 hade deras antal minskat till 2.9 miljoner respektive 950 tusen. Samma utveckling som hos oss, samma utveckling som över hela den fria Världen. Hedendomen och Humanismen låter sig inte hejdas !
En ny vår och Maj månad närmar sig, också på det forna Pannoniens slätter. ”Turul” – en falk, varken gam eller örn – flyger alltjämt i den höga himlen. Ännu finns det hopp om livet. Avarers guldskålar – som här ovan i skatten från NagySzentmiklos – en by i just Ungern visade redan på 700-talet vad som komma skulle – innan dagens Ungern ens uppstod. Låt oss hoppas att man kan bevara Ungern oförstört – och glädjas åt det Europeiska arv vi alla delar…
Idag tändes den heliga elden i ruinerna av antikens Olympia, en tradition som är helt och hållet Hednisk, och som såg dagens ljus för 2800 år sedan, långt innan all förbannad Monoteism, den snuskige månguden Allah och alla skäggmopsar till jesusar. Katolikerna dyrkar likdelar, såkallade ”heliga reliker” i sina kyrkor, och låtsas att de dricker människoblod och äter sin påstådde frälsares kött. Det är både frånstötande och äckligt. Sådana kannibalritualer har den bildade, Humanistiskt sinnade delen av mänskligheten vuxit ifrån för längesedan, men dessa kristna står fortfarande kvar på grottmänniskornas nivå, eller ännu lägre. Inte ens hundar och de flesta däggdjur äter sina egna döda, ifall de inte är drabbade av svält, sjukdom eller andra tragiska omständigheter.
Hedendomen är VACKER och REN. Den präglas av Humanism och alla nationers och kulturers längtan efter framåtskridande och ädel tävlan. Sådant är de Olympiska Spelens enkla budskap. Såhär såg det ut i Olympia idag. En Hednisk ceremoni, som den ÄR och BÖR vara…
Kristendomen är smutsig och onaturlig till sin natur. Den dyrkar plåga, tortyr, ”martyrskap” synd och lär ut att alla människor är dåliga, att de ska ”frälsas” osv. Hatet emot sexualitet, kvinnor och den egna kroppen är också utmärkande för Islam och alla kristna. De tror på helvetes-läran, och påstår att en halvnaken, homosexuell Pin-up figur som plågas till döds i en sadistisk mord-ritual, skulle vara en symbol för ”kärlek”. Vi säger NEJ till allt sådant !
Under kristendomen var Olympiska spel förbjudna. Kroppskultur och nakenhet ansågs som en synd, och blev till något skamligt. De hedniska folken ansåg att träning, idrott och ädel tävlan var något att värdesätta. Ordet Id-drott kommer av Id, som i idoghet och flit. ”Drott” betyder ju Kung, eller Furste – och Id-drotten var det främsta man kunde företa sig – även en vanlig man eller kvinna kunde bli jämförd med en kung eller en krigare, ifall mannen och kvinnan vårdade sin kropp, så att den blev något att vara stolt och lycklig över.
Dorerna var enligt många ett germanskt folk, som redan 1100 år före kristus invandrade norrifrån till den Grekiska halvön, och följdes av två senare invandringsvågor, innan Greklands storhetstid inträffade från sådär 500 före kristus och framåt. Under medeltiden kom turkar och muslimer, samt de kristna. Och så gick det som det gick. Grekland var inte en kulturellt högstående nation längre, grekerna blev en spillra av sig själva, instängda i först Bysans och sedan det Osmanska riket. Först i och med EU har de brutit sig loss ur det kristna oket, nu kan de få vara Euopéer igen – om inte nya ”invällare” från öst och syd sätter punkt för alltsammans, och återför dem till den mörka medeltiden. Flera kristna forskare har emellertid försökt ”plottra bort” Heraklidernas återkomst, och försökt få begreppet ”Dorer” att betyda något helt annat.
Att det antika greklands kultur var Europeisk och kom norrifrån är dock alla ense om i stort – och det kan man inte förneka.
I Sverige lär den (S)-märkta parti-nomeklaturans media – och miljöpartiets ”svansdingel” inklusive gamla förhärdade kommunister av Schymans typ ut att alla anhängare av ”Hellenismos” skulle vara ”högerextrema” eller rötägg, fientliga emot islam osv osv osv bullshit, som de kristna hela tiden lär ut. Det stämmer inte. Pagan Federation godkänner både Hellenismos och Asatro, och man måste vara kritisk emot Monoteismen, och den meningslösa terror som den alltid för med sig.
Över hela Europa finns folk som vill dyrka SINA gudar, och till på köpet är Polyteister.
Här en bild från 2020, där två greker hämtar kraft hos Pallas Athene, gudinna för visdom och mod i strid..
Kvällstidningen Aftonbladet eller om det nu är Aptonbladet tillhör kanske inte de vederhäftigare bland svenska media, men den är för det mesta något sakligare än Excessen…nej..förlåt vi menar naturligtvis Expressen – för en sådan mediekälla kan man inte läsa, lika lite som någon ”fornsedisk” webbsida eller terror-sekten IS och Moskvaradions kommunikéer.
Vi HEDNINGAR måste vara Flitiga som Bävrar, Sega som Malungs Läder och Hårda som Svenskt Stål !
En BÄVER har för dagen siktats i Jakobsbergs Centrum, alldeles framför dörrarna till Hedniska Tankars Redaktion, och dess Chefredaktörs bostad. Här i vår huvudstads Nordvästra sektor lever vi med flera mord – numera kallade ”skjutningar” om året – inom en radie av 200 meter från samma ytterdörr. Minst en iransk kvinna har blivit ”balkongbrud” när hon sällskapade med en afrikan, och kastades ned från fjärde våningen, med påföljd att hon dog. Handgranater har hittats fast-tejpade under bilar, det lokala FOREX-kontoret inne i den shopping-galleria bävern ifråga just gick förbi har rånats med hjälp av en midjelastare – och då utbröt ”riots” eftersom vissa främmande befolkningsgrupper började plundra matbutiker, affärer för TV, stereos och elektronik, så fort ljuset slocknade i den lokala gallerian.
Sverige är inte längre något säkert land. Här ute lever vi i en krigszon. Narkotika säljs helt öppet vid den lokala pendeltågstationen, 100 meter ifrån där BÄVERN strosat, rök en serbisk ”dealer” – beväpnad med baseball-trä ihop med en turk – och flera ”knivningar” utanför samma port vi ser här har också skett – ”Hedniska Tankar” har varit åsyna vittne till en av dem så sent som förra sommaren och undsatt skadade… med första förband i högsta hugg…
KOM IHÅG: DU är alltid SKYLDIG att undsätta VARJE medmännska som behöver din hjälp, i mån av tid, krafter och resurser !
Jakobsbergs Centrum är inte ”no go” för Polis, Brandkår och Ambulans – men sådana utländska glosor får vi inte ta till. Nej Nej Nej – vi måste skriva ”socio-ekonomiskt utsatt område” och noga DÖLJA det faktum att inga av ovan nämnda myndigheter kan utöva sina sysslor just UTAN att åtföljas av beväpnad eskort. Ändå är detta bara ett ”gulklassat” område Beställer ”Hedniska Tankars” skribenter konsumtionsvaror från IKEA eller Amazon, är varubuden RÄDDA för att köra hit ut, och lämna saker vid den lokala lastbryggan ovan jord, eller i vårt underjordiska garage. Kvällstid eller nattetid vet man aldrig vad som händer här ute, och vad slags personer eller varelser man kan stöta på. Och ändå är Jakobsberg inte med på Polisens senaste lista över ”utsatta områden” överhuvudtaget. (December, 2023)
Vi är inte ens i ”code red” eller ”purple” ännu. Här gäller fortfarande ”gult läge”.
Morgan Johansson är illa ute – BÄVERN vet var han bor !!
Som ni vet har HEDNISKA TANKAR varit med och arrangerat en Demonstration på Mynttorget, när Regeringen Löfvén försökte FÖRBJUDA Torshammare och Tyr-runor, i ett försök att förfölja etniska svenskar och skada hela vårt kulturarv. (se under avsnittet ”Runkampen” ovan)
Med Meningslöst Thunbergeri och andra sakramentskade dumheter har den ingenting att skaffa.
Den bara ser på vad som sker, och den är i hög grad medveten om sin omgivning, ty Bävrar är inte bara flitiga utan också jämförelsevis intelligenta djur, och med ”gnaget” eller Allmänna Idrottsklubben har BÄVERN inget umgänge alls – den hör inte dit, men försvarar sig emot hundar och människor samt allt annat om den blir retad – enligt vad en tjänstvillig biolog berättat i dagens Aftonblad, TV-bilaga.
Också Oden själv handlar i självförsvar, och för Midgårds väl.
Därför sände han oss dagens Bäver, på det att vi må förbereda oss väl för vad som komma skall…
teckning: Dani Kaulakis
Enda SANNA Kyrkan – Freja-Dyrkan ?
Hedniska Tankar 