”Hedniska Tankar” har känt till denna nyhet ett längre tag. När Länsstyrelsen i Värmlands Län ger sitt godkännande, kommer vårt land ha sin första – men inte den sista – legalt godkända gravplatsen för Asatroende. ”Svenska” Kyrkan har lidit ett nytt nederlag, eftersom den nu tvingats erkänna Asatron – vårt lands ursprungliga religion – som ett fullvärdigt religiöst alternativ. ”Fornsederiets” alltmer fåtaliga anhängare har inte lyckats skapa någonting alls på mer än 25 år, men Nordiska Asa Samfundet, som fortfarande är den överlägset största Hedniska organisationen i Sverige, med mer än 5000 medlemmar, har lyckats åstadkomma detta på mindre än två år sedan förslaget först väcktes; enligt vad Hedniska Tankar erfar.
I Molkom och utanför Nyeds kyrkogård kommer en gravplats för totalt 60 stycken urngravsättningar att uppföras vid Borssjöns stränder. Kyrkoförvaltningen har redan godkänt anläggningen, och därmed föreligger inget hinder för Länsstyrelsens snara godkänande. Gravplatsen är tänkt att följas av många fler, utspridda över hela landet, och utgör bara det första steget i det som varit den Hedniska folkrörelsens viktigaste mål – erkännandet av Asatron som den huvudsakliga religionen i landet, och ännu ett steg på vägen emot de Monoteistiska religionernas avskaffande. Ett detaljplaneförslag föreligger redan i färdig form, och det kan ni ta del av via bilderna här nedan, eftersom ”Hedniska Takar” alltid är först med det senaste. Anläggningen är inte avsedd för såkallade ”fornsedare” eller anhängare av New Age, utan bara och endast bara Asatroende – men 60 platser är snålt tilltaget. Minst 8 liknande anläggningar behövs, innan man täcker upp det framtida behovet, varför inte på den UNESCO-skyddade Skogskyrkogården i Stockholm, eller invid Uppsala Högar, som omedelbart också borde förklaras som Världsarv i enlighet med UNESCOs bestämmelser.
Idag har Ulrik och Alrik namnsdag enligt 1905 års almanacka. Vad Ulrik, ett allt igenom tyskt namn gör i den svenska almanackan kan man undra över, särskilt om det funnits två svenska konungar av Ynglingaätten som hetat Erik och Alrik. De var söner till Kung Agne, samme kung som dog vid Agnefit eller det senare Stockholm, Angefit var en gång Agnes ängar, och där firas nu en bög-festival, som jag helt och hållet kommer bojkotta.
I Agnehögen vid Sollentuna station vilar Kung Agne än – hans hög har aldrig blivit utgrävd, men är daterad till 400-talet – och en intilliggande hög, som grävdes ut på 1920-talet och sedan förstördes, är i alla fall gjord före år 600, så Ynglingasagans kronologi är faktiskt inte helt omöjlig i alla fall, trots att den akademiska forskningen såklart förnekar den.
Kung Agne vilar ännu ostörd vid Sollentuna station
Men Erik och Alrik betyder samma sak – ensam allhärskare. De två bröderna var en dag ute och red, och slog ihjäl varann med hästbetsel, berättar sagan – ett högst ovanligt sätt att dö på. De bör ha levat vid 300-talets slut, eller under det tidiga 400-talet båda två. De skulle i sin tur ha efterträtts av Alf och Yngve – men båda dessa namn är varianter på guden Frejs namn – Yngve-Frej är ju av Alfernas ätt, och Alvheim är Frejs gudaboning i det hinsides.
Därför har man velat se dem som ohistoriska, och likaså historien om Dageid, Alreks hustru och mor till Alf och Yngve, har man velat peta bort ur historieböckerna. Men Hugleik, som var son till Alf, är i alla fall en fullt historisk person, som nämns i inte mindre än 3 olika Europeiska källor från 510-talet, så vilka var då Erik, Alrik och Dageid, och var någonstans i Sverige residerade de ?
Hugo Hamiltons uppfattning om hur Erik och Alrik slog ihjäl varandra, tecknad 1830
Samtidigt med den förmodade Alriks existens fanns i alla fall en fullt historisk Alarik ibland Goterna, vars urgamla kungaätt, Amalerna, ju skulle ha kommit från Götaland. Alarik och hans Västgoter var de första att inta Rom, och under hans faders, Atanriks tid, upplevde goterna ett inbördeskrig mellan hedniska och arianskt kristna goter.
Alarik, Roms besegrare, dog år 410 och det är nog hans minne vi bör fira, just denna dag. I Kimstad, Östergötland, mitt i goternas gamla hemland, rider ännu två takryttare från 1600-talet mot varann på kyrktaket som figurer i plåt, och dessa har man länge antagit skulle föreställa Alrik och Erik, men inte någon Ulrik ! Senare har man försökt bortförklara dem som söner till Olof Skötkonung, vilka skulle ha ridit i kapp, men det stämmer inte – ryttarna på taket rider helt enkelt emot varann, som var och en kan se – så de kristna undanflykterna kan vi glömma
Nu när det förra inlägget i denna Hedniska blogg handlat om en verklig plats, som existerar i sinnevärlden – nämligen Konungariket Sveriges huvudstad och vi också nämnt vad som pågår där, så kunde vi också nämna andra platser, händelser och personer. Visste ni att öar som Singö i Roslagen, och Samsö i Södra Östersjön faktiskt är både omnämnda och beskrivna i Eddan ? – Jodå, så är det…
Samsö är omnämnt i Harbardsljod, där Tor möter färjkarlen Harbard, och uppmanas ”gå runt” Östersjön, vilket han också gjorde – eftersom – se ovan under Asatro, sidan för ”Tor” – han faktiskt dyrkats i alla de länder och av alla de folk som kantar Östersjöns stränder, inklusive alla samer, finnar, balter och slaver – Horagalles, Tore-Karl, Perkele, Pirun, Perun, Perkunas har nämligen varit känd som åskgud hos dem alla, och det har också Donar hos kontinentalgermanerna, liksom Thor eller Tor hos oss – och han är rakt igenom samma gudom, sedan bronsålder fram till nutid.
Harbard (i förgrunden) och Thor enligt Frank Stassen, 1920
I Harbadsljod nämns också Järavallen och Öresund – sundet där Harbards och Tors träta utspelar sig – också detta är platser som finns i verkligheten, och som är solitt förankrade i Midgårds eller den här Världens geografi. Harbard har av vissa kristna fähundar förklarats vara densamme som Oden, men det stämmer inte alls. Andra har i honom sett Loke, vilket är en riktigare hypotes, men den Harbard eller hårige bard som beskrivs är lika unik som någonsin Alexander Bard i vår nutid (han är som bekant en man med ett skägg, han också ) och därför att se som ett helt självständigt väsen, ja en ”Värn” eller landvärnare för Danmark. Ni vet väl att det inte alls står ”Dom över död man” i Havámáls ofta groteskt felöversatta och vantolkade 77:e strof, för där står faktiskt uttryckligen ”Hvern” eller just ”Värn, värnare” och inte alls ”man” i största allmänhet. Det är inte om allmogemän den 77:e strofen handlar, utan om krigare, ja de som värnar och försvarar sitt land.
Eddans geografi är grundad på faktiska observationer av Nordisk natur, gjorda av praktiskt sinnade sjöfarare. Inser man inte det, förstår man den inte överhuvudtaget. Detta är Singö, i det yttersta Roslagen…
På Singö finns till exempel skyttevärn från två världskrig, och de är tillräckligt starkt gjutna i betong för att stå kvar i kanske tusen år till av Nordisk historia. Den som inte begriper detta, kan inte tolka eller begripa Eddan överhuvudtaget, för det är inte allom givet att förstå, vad den faktiskt handlar om.
Loke och Heim-Dall har båda med eld och ljus att göra. Därför är det inte så konstigt att tänka sig dödsfienderna, kämpande i sälhamn om den nedåtgående solen vid det nordliga havets stränder…
Solen är också Frejas smycke, eller just ”Brisinga-men” alltså Havsglansen – och det är om dess sista ljus Sälhanarna kämpar, när den sjunker i havet – för på Singö finns de facto både gråsäl och knubbsäl än idag… Att Singö är ett äkta nordiskt namn har också varit känt i hundratals år, liksom -arn och -garn namnen, som är vanliga i Roslagen – Rusernas rike, varifrån Väringar kom och Ryssland en gång grundades – så mycket är i alla fall känt också av de ytterst få, som idag skall gälla för väl utbildade svenskar.
Att Singö är en välsignad ö, och att dess granit kan sjunga som hårt stål vet var och en som varit där, och det är kanske värt att komma ihåg i vad som av hävd är Njords och Rans månad – havets gudomar är aldrig så väl sinnade emot människorna som just nu, alldeles före hösten. En annan, mer legendarisk plats är Gunnilsöra eller Gunnarstenarna, som till skillnad från Singö, Samsö, Anholt eller andra isolerade öar i Nordliga vatten faktiskt INTE existerar på några moderna sjökort – men en gång fanns faktiskt Gunnilsöra på riktigt, vilket enbart de som vuxit upp i Roslagen eller är vana skärkarlar kommer ihåg, och det är för dem, som denna text skrivs. Inte för Stockholmare, eller därmed likställda. ”Gun” i Gun-hild eller Gun-nar, Gun-lög och så vidare betyder ju strid, och är numera på Engelska namnet på ett slags vapen, likgiltigt vilket. Gunhild, hustru till Erik Blodyx fick i England namnge flera kastmaskiner, eftersom de inte på något sätt var okända till sin konstruktion av Vikingarna heller – sådant artilleri byggdes som bekant redan under Paris belägring på 800-talet.
Samsö, Singö och andra holmar i havet var ju lämpliga inte bara för försvar, utan också för Holmgång, Holmgangr, och om detta skedde i djurens värld – som sälarna ovan visar, i gudavärlden också – så skulle det ju även kunna ske i människornas – efter hur man faktiskt tänkte, kände och trodde.
Gunnarstenarna tillhörde Ran eller Havsfrun, som är ett och samma slags väsen. I fallet Gunnilsöra hann dock ingen fiskare kasta stål över dem, och därför sjunker de i havet likt solen varje kväll – så trodde man också under 1950-talet, enligt Edward och Edwin Matz skärgårdshandböcker, publicerade kring år 1980, där de sista uppgifterna om Gunnilsöra och Rospiggar finns. Numera tror ingen på just dem, men att hägringar av öar kan synas även på Östersjön i klart väder, företrädesvis under Augusti och vid soluppgång eller solnedgång är förvisso sant. De som sett det, vet !
De kristna har alltid försökt bortförklara eller förvanska den kärlek till den Nordiska naturen och Havet, som vi Hedningar ännu känner, och alltid har känt – i tusentals år.
Märkets fyr och Signilskär bortom den svenska Riksgränsen tillhör rätteligen Åland och Sverige. Det är bara en naturlig fortsättning på Singö i Roslagen, och med samma namn…
Utanför Åland ligger till exempel Signilskär– som är den första ö man kommer till, förutom Märket – ett sjömärke – ifall man seglar emot Åland. Till och med Eckerö eller Åkerö-linjens färjor tar idag samma rutt, ty Eckerö är den första bofasta socknen på just Åland, och så har det varit sedan urminnes tid. Man talar ännu klockren svenska och inte finska där, för Åland är svenskt, svenska är det enda officiella språket, inte arabiska eller något annat – 95 % eller så av Ålands befolkning är etniska svenskar – och det är skillnad emot hur det svenska fastlandet numera gestaltar sig. Själv känner er hedning inte mindre än två familjer med ”Riks-svenskar” som utvandrat till just Åland och bosatt sig där, för i Stockholms förorter är det idag tack vare Svensk Såsialdemokratur och Fredrik Reinfeldts regering så förbannat illa med ”skjutningar” och allt annat, att inget hederligt folk kan bo kvar. Den som i likhet med Hedningen själv besökt Åland denna sommar kan också konstatera, att nästan alla taxichaufförer, vårdpersonal, poliser, biblioteksanställda osv på Åland talar god och ren svenska, mycket bättre än på det svenska fastlandet, och att man även vintertid lever lyckligare där som svensk eller svenska, är ett som är säkert. Moskéer finns inte på Åland, kyrkorna är stängda om Söndagarna, används knappast och utlänningar finns bara i Mariehamn, Ålands enda huvudstad, grundad på 1860-talet av ryssar – den är döpt efter en Tsarhustru och har inte ett enda förbannat dugg med någon katolsk ”Jungfru Maria” att göra.
De kristna dillar och lallar ännu om att någon Engelsk eller möjligen Irländsk prinsessa vid namn ”Signill” skulle ha dykt upp på de ensliga skären, men detta är en 1200-talslegend, och bara dum kristifikation – för något sådant har aldrig inträffat, aldrig bevisats och tillhör inte den verkliga historien om dessa öar. Singö och Signillskär har samma upphov, och det är inom en Hednisk kultur, inget annat. Här jagades säl långt fram i tiden, och det är sjömän, fiskare och seglare som hör hemma i skärgården, inte präster eller munkar.
På Eckerö, slutligen – står idag ett gult och stort posthus, som är synligt långt långt ut till havs. Det är huset för den Ryska Posten, sedan dess ett talesätt – och en fånig lek för barn i Sverige (till och med i huvudstaden) men byggt 1828 av den tyske arkitekten Engel på Tsarens befallning. Densamme byggde också nästan hela det dåtida Helsingfors, men någon kristen ängel var han visst inte. Det var inte ryssarna heller. De försökte hela tiden erövra både Åland, Finland och Sverige – och än har deras ständiga krig emot oss och resten av Europa inte upphört, som alla vet – men historien om hur Ålänningar, Finnar och Svenskar besegrade det röda oket, får vänta tills en annan gång, för det är endast med Hedniska Tankars hjälp som de Nordiska folken kan överleva eller alls ha en framtid.
I hundratals år – och i det hårdaste väder gick Postleden över Ålands Hav. Albert Engström, som skrev ”Isbåten Pilens sista resa” och många andra har beskrivit hur det faktiskt var…
För övrigt var inte det ryska post- och tullhuset först.Det första ”gula hus” som byggdes för den urgamla postledens skull (organiserad post över Ålands hav har funnits sedan åtminstone medeltiden) byggdes 1756 i Grisslehamn, och där står det ännu – trots att ryssen anno 1755, 1719, 1718, 1717 och än tidigare gång på gång bränt ned alltsammans – vi ser fortfarande hur exakt samma ryssar far fram i Ukraina – och 1800-talets försök av diverse Tsarer att övertrumfa, vad svenskarna redan åstadkommit, blev inte heller det bestående. Idag är Eckerö posthus bara semestermål för turister, eller sommarnöje för postanställda på Åland, men Grisslehamns post fungerar ännu – och Postrodden – som funnits i modern upplaga sedan 1974 – och just i år kan fira 50 års jubileum som modern tävling – innehåller inte bara Allmogebåtar, utan även Vikingatida båtar – för under dess senaste 50-åriga historia har det hänt flera gånger.
Gaffelrigg eller Råsegel ? Det är bara att välja…Det här är INTE något för våra ”Muharrems” eller de med Center-bord…
Detta är något annat än de vattenkastningsfestivaler som vanpryder hela Stockholm, men så finns det också ett friskare, sundare Sverige utanför vår huvudstad.
Ett sant Sverige, vars folk vet vilka de är och var de kommer ifrån, inte minst och som hedrar allt det, som deras förfäder och förmödrar fick utstå, i hårdare tider än vår – och under annan väderlek – för snart nog är det höst även i Svea Rike, liksom i Njords, Rans och Ägirs.
Detta – ack ni Hedna och ni Ludna, borde ni allesammans noga besinna och samt och synnerligen rätta er efter !
Denna Midsommar kommer många par i Sverige gifta sig efter Asatrogna, men inte kristna ritualer. Jag känner själv till inte mindre än fyra par, som planerar sina Hedniska Midsommarbröllop, för de vill inte ha någon kyrka eller någon påstått ”allsmäktig” gud som ska lägga sig i deras personliga förhållande eller relationer, och varför skulle någon alls vilja det, förresten ?
Att gifta sig vid Uppsala Högar – utan någon kristen kyrkas inblandning – är numera en Hednisk tradition
Vi har skrivit om Bröllop och Trolovning under rubriken ”Högtider och Blot” här ovan, och även gett er ett fullt fungerande exempel på en hednisk bröllopsceremoni, som jag själv vigt folk efter under min tid som Gode, även om jag inte har något Godord för tillfället. Missupfattningarna om de Hedniska bröllopen är många. En av de mest spridda villfarelserna är att det som kallades Handfästning – som var ett löfte mellan Kungar, alltså en diplomatisk överenskommelse, likt Handfästningen i Konungahälla – dagens Kungälv – en Konungaförsäkring, som inte hade något med bröllop att göra. Allt wiccansk och new age trams om ”Handfasting” och andra skruvade ritualer kan ni därmed glömma – det är väl bara de fåtaliga utövarna av ”forn sed” som alls ägnar sig åt sådant.
Det amerikanska on-line magasinet Scandification publicerade nyligen en artikel, som påstår sig innehålla sanna fakta om Nordiska bröllopstraditioner, tyvärr helt utan att redovisa källor för sina ibland ganska märkliga observationer, som jag nu tänker kommentera i lite större detalj. Det hedniska bröllopet var först och främst en förbindelse mellan två olika ätter eller släkter – de älskande visste ju redan att de hörde samman, och trolovat sig hade de ju redan tidigare och inte så mycket en religiös ritual inför Gudamakterna, även om man nu kunde befästa sin trohet och löfte inför dem med, liksom inför Tinget och folkförsamlingen.
Det amerikanska magasinet skriver – dumt nog – att ordet Bröllop på vårt språk skulle komma av den kapplöpning, som de inbjudna skulle ha genomfört till närmaste krog eller gilleshall, så snart den högtidliga akten var avklarad. Det är förstås rena dumheter, eftersom fornsvenskans brūþløp (fornnordiska brúðhlaup), betyder brudfärd, rätt och slätt – även åar har sitt lopp och solen har sitt lopp över himlen, men det går sakta och rusar inte iväg – och det finns heller inga större belägg för att Bröllop alltid skulle ha skett på Fredagar – Friggs dag i Västnorden, men Frejas dag här i Svealand och Sverige.
Sant är emellertid att ”mundr” eller hemgift alltid skulle lämnas till bruden av brudgummens ätt eller familj – i händelse av en senare skilsmässa, skulle hon kunna ta dessa pengar att leva på – på järnåldern fanns ju inget system med socialförsäkringar – men på detta sätt kunde man från äldsta tid garantera att ingen kvinna gick lottlös från ett äktenskap, och att skilsmässa, om den nu inträffade – inte innebar något negativt för kvinnan. Som ni ser, har Hedendomen och Asatron alltid varit överlägsen den senare kristendomen på de flesta punkter, och hur långt efter islam är ifråga om kvinnosyn – ska vi inte ens tala om…
Mannen badade bastu tillsammans med sina vänner, ofta under ölande – och dagens ”svensexor” hörde nog till saken förr också – ingen skall föreställa sig något annat, eller att det gick till alltför annorlunda. Men viktigast var Vighammaren, den som skulle placeras med skaftet uppåtvänt i brudens knä, för god äring och fruktbarhet, bröllopskransarna av ängsblommor och ringeden, som skulle utväxlas på en stor Edsring, innan man själv gav varandra mindre fingerringar av guld- som vi fortfarande gör – kyrkan och de kristna lyckades inte heller utrota den fina sedvänjan, även om de träget försökt förstöra nästan allt annat som är vackert, inklusive att det var samvaron mellan man och kvinna det handlade om, för släktets fortbestånd och landets bästa, inte förhållanden mellan man och man, eller kvinna och kvinna, för slika hjonelag bör man ej sammanviga, och ingen kan heller tvinga en redlig Gode eller Gydja därtill.
Torshammaren var också för att ge paret beskydd, och för att få starka och livsdugliga barn – sådan var den bakomliggande tanken. Det behövdes också, då folksjukdomar och risken för att dö i barnsäng var större än nu, liksom barnadödligheten. Man vet inte, om de små hammarförsedda ringar som hittats i hela Mälardalen kan ha varit föbundna med bröllopsceremonierna – men ”guldgubbarna” eller de små guldblecken, som i hundratal och tusental hittats vid Gudahov i stolphål och i marken, och som oftast bär avbildningar av en manlig figur och en kvinnlig, var det helt säkert. Kanhända deponerades de där inte bara för välgång och lycka, utan också som ett slags skatt till Goden och gudarna.
Nu skall det vigas, vad som redan parats – och månde det vara och hålla, till livets slut.
Idag är det Islands nationaldag. Vi här i Norden, och allra mest de av oss som är etniska nordbor och Asatroende hedningar har alltid haft och kommer alltid att ha nära band till denna ö i Nordatlanten. När de kristna kom med sina lögner, mördande och plundrade, lyckades ändå den Hedniska kulturen och religionen överleva i detta land av eld och is, långt långt borta från Europa.
I Europa flammade kättarbål, och häxprocesser rasade. Korståg företogs, och krig rådde då som nu i mellersta österns, av Monoteister dominerade ökenländer. Men lugn stod Thorgeirr på Lagberget, med Torshammaren och svärdet i sina händer. Minst 789 år före Franska Revolutionen, och ”Droits du Homme” fastslog han en gång för alla religionsfrihetens princip, som cirka tusen år senare skulle ta handfast form i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Hur ska vi Nordbor och vår kultur kunna överleva i framtiden ? Det är ju redan tydligt nog, att ”samlevnad” eller ”samexistens” med Öken-kulturer och Monoteister inte är möjlig. Snorre Sturlasson dräptes av andra kristna till sist, och hur situationen är i dagens Svitjod vet vi också. Kanhända är den enda chansen att göra som våra förfäder gjorde. De for ut för att kolonisera nya Världar, och använde de skepp de hade. För dem blev Grönland och senare Vinland det Goda en helt ny Värld, som de var i full färd med att kolonisera, innan kristendomen stängde dörren för all utveckling framåt och perverterade deras sinnen.
Men om vi kastar av oss all kristendom, all islam och all monoteism överhuvudtaget – tänka då på vad vi kan skapa, och åstadkomma… Kanske bygger vi ett nytt Island utanför vår egen Värld – och utan att vara alltför utopisk – tänk er ett homogent, väl fungerande samhälle av likar – utan främlingskap – som det Nordiska Folkhemmet en gång var, och kanske kunde bli – även om det lär ta oss hundratals år att skapa något sådant, nu när Slavreligioner och felaktig politik håller oss tillbaka…
Att tänka fritt är att tänka stort – och bakåt leder ingen väg…
Många svenska barn slutar skolan såhär års, särskilt denna fredag. Och det heter faktiskt SKOLAVSLUTNING och inte ”Kyrkavslutning” – av helt naturliga, sunda och förklarliga skäl.
Skolavslutningar skall hållas i skolan, och svenska barn – oberoende av etnicitet och ursprung – skall INTE tvingas marschera iväg till någon mörk och fuktig kyrka på sin stora dag, där någon jamsande, mässande präst ska stå och ”välsigna” barnen med en massa kristet Mumbo-Jumbo.
Trots allt trams vi får höra i media, är det faktiskt så detta år som alla år, att det är i Skolan skolavslutningarna skall hållas. Många kristna ljuger rakt ut, och påstår att det skulle ha varit ”tradition” att indoktrinera barnen i de kristna tramseri-templen på 1970- och 1980-talet när jag själv växte upp. Ingen av mina generationskamrater kan minnas, att det någonsin förekom något sådant – jag har talat med minst fyrtio av dem på jobbet idag.
Det hörs ju redan på namnet ”Skolavslutning” – det heter INTE ”Kyrkavslutning” – för det är den kristna indoktrineringen av våra barn, som måste upphöra och genast avslutas. Min kollega och granne i den Hedniska Bloggosfären, Henrik Andersson på ”Ideell Kulturkamp” skriver såhär idag – även om det märks mindre artiklar just i år, Corona-året 2021 än förr om åren:
En riktig hedning sitter inte i en kristen kyrka och sjunger psalmer. Sålunda uppmanar IKF alla hedningar inför de skolavslutningar som ännu sker i kyrkor att inte besöka dessa eller sjunga psalmer vid skolavslutningar. Vidare så uppmanar föreningen de hedningar som har barn om frågan kommer om de vill ha avslutning i kyrka eller ej att verka för att det sker utanför kyrkorummet samt att inga kristna sånger sjungs eller framförs. — — Vi ska heller inte tillåta muslimska eller judiska inslag i avslutningarna. Någon ekumenisk monoteism ska vi inte ha!
– Bloggen ”Ideell Kulturkamp” 2021-06-11
Här ser ni för de vapenlösa ett värn, och för de oskyldiga ett FÖRSVAR
DO skriver såhär på sin egen internet-sida – ni får förlåta, att jag blott citerar:
En rektor kan tillåta att skolan har skolavslutning i en kyrka om den utformas så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron och att det inte förekommer några religiösa inslag såsom bön, välsignelse eller trosbekännelse.
Det är kommunen eller ägaren för den privata skolan som ansvarar för skolans verksamhet och att skolan följer diskrimineringslagen. Rektor har alltså ett ansvar för att ingen elev ska känna sig missgynnad på ett sätt som har samband med religion eller annan trosuppfattning eller någon av de andra diskrimineringsgrunderna.
Det är viktigt, skriver DO också, att det inte förekommer några religiösa inslag såsom bön, välsignelse eller trosbekännelse.
Utsätts något barn eller någon familj i Sverige för de kristnas eller muslimernas ständiga dumheter, har ni alltså RÄTT ATT PROTESTERA emot vad som sker med ett brev till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Detta är väsentlig samhällsinformation till alla medborgare därute – och själv är jag en Hednisk man – som bara gör sin plikt.
Dygden är sin egen belöning, heter det ju – och den viktigaste gåvan till våra barn, blir att ge dem en trygg uppväxt, i fred och frihet – i ett fritt och härligt hedniskt land.
För egen del är jag MOTSTÅNDARE till allt vad religiösa friskolor heter, om ni vill veta. Jag anser att de borde förbjudas, allesammans, varenda en, todos – alle – each and every one of them – och det GÄLLER oberoende av vilken religion vi ens diskuterar.
Religiös indoktrinering av barn är ibland det värsta jag vet.Skol-lagen i Sverige – som den ser ut för närvarande – är tillför att garantera att alla barn får en opartisk, korrekt och icke-religiös utbildning, grundad på fakta och inte på meningslösa Monoteistiska floskler. Bara de sk ”Kristdemokraterna” (en ren självmotsägelse – hur kan man ens ha mage att kalla sig ”demokrat” när man bara tillåter en enda gud ?) tycker annorlunda, och vill sabotera och förvrida vårt lands lagar.
”Det är mycket allvarligt att våldsbejakande extremister tar sig in i skolväsendet”, säger skolinspektionens jurist Anders Gullberg till kvällstidningen Aftonbladet.
Själv säger jag som poeten Erik Blomberg en gång sa – i dikten ”Rådjur i en park” för övrigt. Idag såg jag nämligen ett rådjurskid, och då rann mig följande strof i sinnet, medan jag skrev det här:
Jag vet det, – Jag säger det.
Men därför att jag vet och vågar att säga det,
skall jag vinna en styrka att skydda de värnlösa,
som inga förmätna våldsverkare skall ha makt att beröva mig.
Många har frågat mig hur jag, som är en Asatroende Hedning kan vara så snuskigt rik – inte bara på pengar, utan på kunskap och upplevelser. De tror kanske att alla hedningar är fattiga eller någotslags white trash peroner, som det brukar vara i mörkaste Småland eller USA. Men nu ska jag förklara tricket för er – inte mindre än 43,6 % av Svenska Folket har redan insett det !
Du och din familj kan tjäna MASSOR av pengar till semestern, och även om det tyvärr kanske är försent för i år kan ni – Njord och alla Hedna gudar ske pris – göra det till nästa. Fredrik Reinfeldt har redan gjort det – han gjorde det vid 18 års ålder – jag gjorde det också när jag var lika gammal – och med ränta på ränta, kan du faktiskt – tack vare Njord – gud för handel, rikedom och samfärdsel till sjöss liksom skeppsbyggnad tjäna dig en mycket bra slant, som du kan dela med dina närmaste – helt utan att det kostar dig något – en enkel namnteckning på ett papper är allt som behövs..
GÅ UR SVENSKA KYRKAN – det kan du och din familj spara jättemycket pengar på. Varje år betalar nästan varje svensk – ja till och med små, späda barn som av någon obegriplig anledning tvingats med i denna obehagliga kannibalreligion (ja, du vet väl att de påstås äta sin frälsares kött under deras ohyggliga sk ”Nattvard” ) – minst sådär 3000 kr per år i tionde och skatt, numera lögnaktigt omdöpt till sk ”kyrkoavgift”.
För en genomsnittlig barnfamilj kan det här bli mer än 10 000 kr om året, och det ska väl du och din stackars familj ändå inte behöva ge bort, nu när semestersäsongen ändå varar !
Med lite av de pengar som blir över kan du förstås BLOTA TILL NJORD – så får du kanske ännu mera pengar i skatteåterbäring nästa år.
Såhär enkelt kan ett blot till Njord te sig – i Ranrike eller Bohuslän….
Sverige idag skall vara Multikulturellt, för så har de styrande bestämt. Det innebär att det finns religions- och tankefrihet, och därför behöver vi inte betala till någon kyrka, helt i onödan, eftersom vi hedningar anser att vi SJÄLVA är tillräckligt mogna för att ta hand om våra EGNA inkomster istället.
Du kan fortfarande tro på vad du vill, och få precis den begravning du önskar, eftersom alla svenskar ska betala något som heter ”begravningsavgift” nuförtiden, fast det också egentligen är en kamouflerad skatt och ett slags tionde, som vi tvingas betala till de kristna. De har nämligen etablerat ett hemligt ”Begravningsmonopol” eller en kartell, och driver alla begravningsplatser utom i Stockholms stad och Tranås, där kommunerna har hand om saken. Undersök det hela själv, eller via Humanisterna, så får du se ! Du kan också gifta dig gratis i ”Svenska” kyrkan utan att vara medlem, om du nu skulle vilja det. Din maka eller make kanske är kristen, ifall du nu skulle brinna av lust att gifta dig kristet, och till varje pris måste ha ett kyrkbröllop – och inte är du väl så elak, att du skulle gå åstad och ”döpa” dina egna barn ?
Tvångs-inskrivning i ett religiöst samfund är en barbarisk och mycket otäck vana, och inte heller skulle väl du vilja förbli tvångs-inskriven själv ?
Släpp in Njord och Havets friska bris i din egen ekonomi redan detta år – och sedan ordnar det sig med Skatteåterbäringen…
Njord gillar sjön och är schysst mot Sälen – Det är bra för din plån-bok – Var nu ingen kristen tok !
Många tror också, att det kostar pengar att bli hedning. Men – så är det INTE ALLS. Det finns flera ”firmor” på nätet, typ ”kyrkoavgiftningen.se” och ”kyrkoskatten.se” och allt vad de heter. De tar 400-500 spänn för sina tjänster, som dessutom ofta är ruffel och båg.
Att GÅ UR Svenska Kyrkan kostar inte pengar – allt du behöver göra är att underrätta närmaste pastorsexpedition eller församling helt själv, om du ännu är dum nog att ännu vara med, och betala för något som bara 10 % av svenskarna tror på i alla fall. Du måste uppge din folkbokföringsadress, ditt personnummer och vad du heter, men även om risken är stor att du kommer att utsättas för ”operation övertalning” från kristprästerna och alla Vite Krists tröttsamma hejdukar och tjatmostrar, så har de ingen laglig rätt att hålla dig kvar. Och det är viktigt att veta.
Läs också vad jag själv skrivit under rubriken ”Asatro” – Underrubrik ”Njord” ovan – även andra Asar, Vaner och Asynjor har sina egna sidor på denna blogg – och med deras hjälp kan du få ännu mer framgång i livet – NU BLEV DU ALLT AVUNDSJUK – eller hur ?
Kristna fundamentalister har börjat tränga sig in i den svenska journalistkåren, och förvrider och förvränger varje nyhet om Nordens ärorika forntid på det mest skamliga, fördomsfulla och förolämpande vis. Mitt inne i en i övrigt sansad artikel om att Harald Blåtand möjligen är begravd i Polen – vi återkommer till den nyheten nedan – far de plötsligt ut i helt obevisade och snurriga påståenden om att ”Vikingatiden var en erkänt våldsam tid” – ett påstående som de inte kan redovisa ett enda bevis till stöd för.
Mycket talar för att det är kristna fundamentalister på TT, Tidningarnas telegrambyrå och ett telegram med felaktigt innehåll som spridits därifrån som ligger bakom dessa absurda påståenden. Det är nästan så man önskar att Dick Harrison eller någon ganska seriös populärhistoriker ville framträda, och rätta de lögner som publicerats av Aftonbladet, Sydsvenskan, Göteborgsposten med flera svenska tidningar.
Återigen demonstrerar vår journalistkår sin fullständiga brist på allmänbildning, sin kristna fördomsfullhet och sin totalt partiska, osakliga hållning.
Man utgår från felaktiga källor som Adam av Bremen, och påstår att Harald Blåtand skulle ha ”dött under kriget med sin son” trots att det sedan länge varit en vedertagen uppfattning bland de flesta seriösa historiker att Harald Blåtand ligger begraven i en av Jellinges Kungshögar, vilket också bevisas genom en runinskrift på samma plats. Detta tillhör allmänbildningen om Nordisk Historia, och det blir fullkomligt osakligt, när man illustrerar artikeln – som handlar om helt andra saker – med nedanstående bild:
Harald Blåtands död gick inte alls till på det viset. Till och med den partiske kristne Missionsbiskopens uttalanden – ungefär lika objektiva som Osama Bin Ladins uttalanden om västvärlden och USA – gör gällande att Kung Harald dog i sin säng i Jomsborg eller Jumne i Vendland, och han fick med andra ord en lugn och värdig död.
Vikingatiden var inte alls våldsammare än dagens samhälle – tvärtom. Befolkningen var ytterst liten med dagens mått, avstånden mellan byar och gårdar mycket långa, och de flesta krig eller konflikter drabbade inte mer än en ytterst liten bråkdel av befolkningen, alltså den del som bestod av kungar, jarlar och ett fåtal hirdmän eller yrkeskrigare. Seriösa historiker har gång på gång klarlagt, att över 95 % eller så av befolkningen var fredliga bönder, som ytterligt sällan berördes av våld eller någon konflikt, och alla är överens om att tills dess kristendomen infördes med våld och tvång, så levde man i ett fredligt bondesamhälle. Brännvin fanns inte, krutvapen och sprängämnen var inte ens uppfunna, och det våld som utövas emot civilbefolkningen i dagens krig – Ukraina är bara ett exempel – är tiotusentals gånger värre än vad man upplevde då.
Det fanns ett rätts-samhälle, och en fast tingsordning i alla de nordiska länderna. Tingets och Lagmännens demokratiska beslut accepterades till och med av kungarna, och bara därför att en del mord framhålls i somliga isländska släktsagor från kristen tid – OBS detta ! – så finns det ingen anledning att anta, att våldsbrottsligheten skulle vara högre än idag. Andelen mord och våld per capita är skyhögt högre i dagens Sverige än under Vikingatid, ifall vi skall göra rimliga antaganden om den saken. För detta talar det faktum att det fanns skyhöga bötes-straff (och bötes-straff eller ”Mansbot” var det enda straff som förekom, kropps-straff var mer eller mindre okända i Germansk rätt, men infördes under kristendomen) för sådant, som gemene man knappast hade råd att betala – att ge sig till träl var det enda alternativet, men detta var mycket mer avskräckande än ”inlåsningen” i nutidens bekväma svenska fängelser – ett system som av allt att döma misslyckats helt och hållet.
Vårt nutids-samhälle och våra svaga politiker påstår löjeväckande nog, att vi skulle ägna oss åt ”kriminalvård” då vi låser in mördare under några månader eller år, men all statistik från BRÅ och liknande myndigheter – inte bara i Sverige utan över hela Västeuropa – visar att ”recidicivismen” eller risken för återfall är mycket hög – i vissa fall så hög som 40-50 %. Om det nu verkligen är ”vård” det handlar om, tror ni då att Läkare eller Socialstyrelsen, the Surgeon General i the US of A eller liknande myndigheter skulle godkänna en behandlingsmetod, som i nästan hälften av fallen gör sjukdomen värre, och inte botar någonting alls..??
Till och med Arabiska och Muslimska Nyhetsmedia är långt vederhäftigare i sin fakta-redovisning i ämnet än de FALSKA, starkt vinklade och ”fake news” mässiga svenska, där tidningar som Sydsvenskan, Aftonbladet och Göteborgs-Posten hela tiden håller den allra sämsta kvalitet.
More than 1,000 years after his death in what is now Poland, a European king whose nickname lives on through wireless technology is at the center of an archaeological dispute. — —
But a Swedish archaeologist and a Polish researcher recently claimed in separate publications that they have pinpointed his most probable burial site in the village of Wiejkowo, in an area of northwestern Poland that had ties to the Vikings in Harald’s times.
Marek Kryda, author of the book “Viking Poland,” told The Associated Press that a “pagan mound” which he claims he has located beneath Wiejkowo’s 19th-century Roman Catholic church probably holds the king’s remains. Kryda said geological satellite images available on a Polish government portal revealed a rotund shape that looked like a Viking burial mound. But Swedish archaeologist Sven Rosborn, says Kryda is wrong because Harald, who converted from paganism to Christianity and founded churches in the area, must have received an appropriate grave somewhere in the churchyard. Wiejkowo’s Church of The Immaculate Conception of the Blessed Virgin Mary stands atop a small round knoll.
Historians at the Danish National Museum in Copenhagen say they are familiar with the “suggestion” that Wiejkowo is Harald’s burial place. Rosborn detailed his research in the 2021 book ”The Viking King’s Golden Treasure” and Kryda challenged some of the Swede’s findings in his own book published this year.
Associated Press publicerade också dessa uppgifter 31 Juli i år, och det skedde på ett korrekt sätt – utan de groteska vinklingar och totalt obevisade påståenden om Vikingatiden vi tvingats på i svenska media. Och om nu kung Harald Blåtand verkligen dog i Jomsborg år 986 enligt vad som allmänt antas – varför och hur skulle han då kunna ha förts till en kristen kyrka nära Wiejkowo – en stad som ligger ungefär 5 km från Wolin – ifall nu Jomsborg låg just där – vilket inte är bevisat. (Jodå, jag har själv besökt staden – nordiska gravhögar saknas inte i omgivningarna, men att påstå att någon av dem skulle innehålla Harald Blåtands kvarlevor, är för mycket sagt.)
Varför ägnar sig svenska journalister åt rena Rötmånads-skriverier, förvanskningar och fördomar om Nordens Historia ?
VARFÖR ??
Hur länge skall dessa kristna excesser alls få pågå, frågar jag er i Odens namn. Hur länge – HUR LÄNGE ??
De kristna påstår att de skulle vara ensamma om attfira Trefaldighet med källdrickning såhär års, fast ingenting kunde vara felaktigare. Tiden mellan Frejas månad, Maj; den vackraste tiden på året, och Friggs månad, Juni, har alltid firats med offer i heliga källor – för vattnet, som ska ge liv åt grödan är ett mycket viktigt element såhär års. Vi vet alla att det finns tre stora Asar i det höga, Oden, Tor och Frej. Nornorna är också tre till antalet – Urd, Skuld och så Verdandi, framtidens Norna. Det finns tre stora Asyjnor, som var och en representerar kvinnans tre åldrar – Freja för den ogifta kvinnan, Frigg för kvinnan som maka och mor, och slutligen Hel för den gamla kvinnan, efter klimakteriet. Tre var de gudar som skapade Ask och Embla, det första människoparet. Tre är Asgårds, Midgårds och Hels riken, och mycket riktigt är också Parcerna – Nornornas latinska motsvarighet, och Moirerna – deras motsvarighet på grekiska också tre, liksom Poseidon, Zeus och Hades, som var för sig styr tre mäktiga riken eller existensplan – och i själva verket är Tretalet, eller den Trefaldiga gudomen, något som är centralt för alla Indoeuropeiska folk, enligt vad forskare kom fram till redan på 1950-talet.
Nornorna öser vit Ör, eller slam över asken Yggdrasils tre stora rötter varje dag, får vi lära oss i Eddan, och det gör de vid den källa, som heter Urdabrunnen. Asarnas runa, Ass, har nummer tre i Utharken, det esoteriska sättet att använda den äldre runraden – och det är inte Thursrunan, motsättningarnas och tvåtalets runa, som kommer på denna plats, som ”fornsedare” och annat okunnigt patrask tror.
Olaus Magnus Historia om de nordiska folken. Bok 3 – Kapitel 3 – Om Götarnas tre hufvudgudar. – Utgivningsår 1555.
Olaus Magnus trodde att götarna dyrkade tre stora huvudgudar, Oden, Tyr och Frigg – och nästan alla av de påstått ”kristna” Trefaldighetskällorna har ett hedniskt, Asatroget ursprug – här skall jag bara räkna upp några av de namnkunnigaste, samtidigt som jag vill erinra om andra, som nyligen också skrivit om källkulten i Norden.
Bland de mest kända Trefaldighetskällorna finns Svinnegarns källa – Svinnegarn har ingenting med Svin att göra, utan betyder den svinna eller snabba, bekväma fiskeplatsen (garn) som varit i bruk ända sedan Bronsåldern. Kristna forskare har lagt stor möda på att bevisa att den skulle vara helgad åt en katolsk Sankt Bartolomeus, när den i själva verket är helgad åt Frej. Genom hela den katolska tiden försökte man utrota alla de ”avskyvärda vidskepelser och signerier” som bedrevs vid källan intill Midsommartid – just kopplingen till Midsommar tyder också på Frejsdyrkan – han har ju sin stora tid just då. Hela Årsunda Härad hade sitt centrum just här, och ännu på 1780-talet kunde så många som 6000 personer samlas kring källan – numera är den – efter alla igenfyllningsförsök, till slut odrickbar – och källans klara flöde håller på att grumlas och sina för alltid – så vid Svinnegarn har de kristna tyvärr lyckats i sitt destruktiva uppsåt.
Om Svinnegarn inte är mycket att se nuförtiden, trots att den varit en av de mest namnkunniga källorna i Norden, så finns det ändå massor av kallkällor kvar. Numera är de flesta av dem naturskyddade, och eftersom de finns spridda över hela landet, kan de kristna inte lorta ned dem med colibakterier och gödsel, vilket redan har hänt i Svinnegarn. Vid Skatelöv nära Växjö finns en ”Heliga Tors Källa” – och om den finns en känd strof ur Värend och Virdarna…
”Thor lät vattnet springa av grund god makt hade han det botade en blind i samma stund Thors heliga namn…”
Många av källorna lövades till Trefaldighet eller Midsommar, med björkar och gröna blad. Nära Lundsbrunn i Västergötland finns till och med en ”Sankt Odens Källa” och man ser att de hedniska gudarna var först – senare försökte man ersätta Tor med Hammaren med Sankt Olof med sin Yxa, och Frej försökte man förvandla till ”Sankt Erik” fast detta tog sig aldrig riktigt, lika lite som försöken att förvandla Oden till ”Sankt Jakob” eller ett ryttarhelgon istället för en stormens och vindens rytande ryttargud… I Taxinge i Södermanland finns Drottningkällan – som man försökt koppla till Katarina Jagellonica från Litauen, hustru till Johan III som skulle hämtat sitt vatten här – vilket är föga troligt – Gripsholm och Mariefred har också haft flera Trefaldighetskällor, och sanningen är nog att det är Frigg eller Saga, hon från ”Sökkabäck” eller Fensalar som spökar – just Frigg har också anknytning till källor och källsprång… Drottningkällan är en järnkälla eller en sk ”Surbrunn” som man sa på 1600-talet – förr ansågs det som hälsosamt och stärkande att dricka järnhaltigt vatten – men nuförtiden ratar vi det, som varande en felsmak..
Vid Frostbrunnsdalen, söder om Borlänge fanns en gång Tuna Ting – centralort för hela Dalarna och där ligger en annan hednisk offerkälla, som används än idag.
Vid Gillberga gård på Enhörnalandet i Södermanland, finns en källa som nuförtiden kallas Mars Källa – med långt a – av ordet ”Mar” för vik eller hav – där Ansgar ska ha rastat, sista anhalten före Birka – men om han verkligen gjorde det är osäkert – källan är en Torskälla, och här finns Tors Hammare ännu avbildad, som det är och skall vara.
Källan inramas av stenar, tre av dem med olika budskap. På den mittersta står årtalet ”MMIII” (2003) samt ”Mars Källa – Den som tror på dess kraft får hälsan och oskulden åter”. Mars källa ansågs ha magiska krafter. Största hälsobringande effekt hade den på trefaldighetsaftonen. Traktens befolkning samlades vid källan och drack vatten. Kring sekelskiftet 1900 upphörde denna tradition. Mars källa uppmärksammades av Anton Flentzberg, kyrkoherde i Mariefred, och beskrivs i tidskriften Fataburen från år 1909 enligt följande:
”
På fastlandet finna vi den s.k. Mars källa, belägen i närheten af Gillberga gård, närmare bestämdt söder ut från denna, men nedanför norra sluttningen af en skogsbevuxen höjd. Källan, som äfven kallas Gillberga källa, flyter åt norr. Hon synes dock åtminstone i senare tid icke hafva haft någon synnerlig dragningskraft på befolkningen. Men med anledning af den iakttagelse, som man trott sig göra, att i närheten af de s.k. offer- eller trefaldighetskällorna ofta ett tingsställe varit beläget, så må äfven här den anteckningen göras, att invid Mars källa ligger en kulle med åtskilliga i krets ordnade större stenar, hvilka sannolikt bildat en domarring.
Mars Källa i Ytterenhörna
En annan Torskälla finns på Rödön i Jämtlands centralbygd vid Storsjön – redan Rödön har fått sitt namn efter Tor, den rödskäggige Asen. Torekällbergets källa i Södertälje är åter en – här har också själva gudanamnet ”Tor” bevarats, och de kristna har inte kunnat ändra på den saken. På Röjeråsen vid Rättvik finns åter en – många Trefaldighetskällor rinner i likhet med Svinnegarns källa mot norr – Norr var ju det väderstreck där Helheim fanns, dödens och sjukdomarnas hemvist, och vattnet tog enligt folktron allt ont med sig dit – särskilt bra var det om källan var en kallkälla. Också en hel del sk ”Hälsobrunnar” som Sätra Brunn och Ugglevikskällan, alldeles norr om Stockholms innerstad började som hedniska offerkällor – och kan nyttjas så än idag…
Idag – för precis ett år sedan – föll Azovstal och Mariupols sista försvarare – som tillfälligt fick kapitulera inför den ryska övermakten. De är inte bortglömda, ens symboliskt – och Ukraina fortsätter sin kamp för nationell överlevnad via frivilliga insatser – ni läsare och läsarinnor kan bland annat ge bidrag här.
Inte en enda svensk mediakälla har för dagen uppmärksammat det jubileum, som man nu nödgas fira i Ukraina. Det säger en hel del om den svenska Nomenklaturan och de makthavare vi själva har, och det säger ännu mer om den svenska journalistkåren och dess ryssvänliga inställning. Vi här på Hedniska Tankar står däremot på Ukrainas sida, men stöder inte Islam eller några Palestinier – bara så att ni vet !
bildkälla: Associated Press (AP) 20 Maj 2023
Hur många av de 2500 som överlämnade sig, och gick in i fångenskapen som frigetts, överlevt eller fortfarande sitter inspärrade under mycket hårda och omänskliga förhållanden är osäkert, men kampen för rättvisa går vidare – i Ukraina liksom på alla andra håll i Världen. Och till de osäkra säger vi ett ord – TYR !
Orten nämns i Grimnesmál i Eddan, och det är inte den enda helt verkliga och faktiska geografiska lokalitet som de facto nämns där, för även Järavallen, denna geologiska lämning från Litorinahavets tid nämns i Eddan, liksom Öresund – och det sker i Harbadsljod, färjkarlens och Tors ropade och ljudande dialog över sundet, om någon skulle undra. Tivarna, vars namn kommer av guden Tyrs namn – det var mycket riktigt Tisdag eller Tyrs dag igår – är ett annat namn för Asarna, och när Frej fick sin första tand, gavs han Alvheim i tandgåva – för på det sättet – med rika gåvor – hälsade man inte bara den främste av Vaner, utan alla ättelägg som föddes in i en släkt, eller det Hedniska samhället.
Alfheim eller Alvhem existerar alltså faktiskt och på riktigt, nära Ale i Göteborgs dalgång, och nämns även i Beowulf-sagan, liksom dess kungsgård – i Gaeternas eller Götarnas rike. Där blommar vitsipporna och de skönaste blommor rikligt, som dessa bilder visar – och där låg en gång Frös eget Vi eller hans helgedom, som också är Frövi – en annan ort i Västergötland. Också i Norge finns Alfheim, de facto och i sinnevärlden, till exempel – för enligt vissa sagor var Alfheim en annan benämning på Ranrike, eller det hedniska Östfold och Bohuslän, sedda som ett landskap och en provins. Numera har till och med en idrottsstadium utanför Tromsö tagit upp samma namn, men det är förstås en annan historia.
Alvheim finns, inte bara som naturstig i Västergötland, utan som en fysisk realitet, överallt i den mänskliga tillvaron
Alvheim existerar alltså fysiskt, liksom den store Yngve-Frej eller Erik, den för evigt mäktige.
Men somliga förstår honom inte. De känner inte hans rätta namn, har ingen insikt i vår Nordiska natur, och de förnekar honom och hans blotta existens.De vänder sig bort från allt det sköna och det ljuva i vår Värld, ja till och med kvinnorna tycker de skall täckas över med stora svarta skynken, så att ingen man skall bli ”frestad” av deras vackra och björk-slanka kroppar.
Inget ska säljas till otrogna i samband med deras högtider eftersom det innebär bistånd till deras osanning och godkännande av deras innoverade högtider. Det verkar vara tid för det nu, vissa uppmanar till någon blomsterhögtid. Det är inte tillåtet. Blomsterhögtider är inte tillåtna, de är typiska för hädarna. I islam har vi inte fler än två högtider: Fitr och Adhhâ.
Så talar de, dessa öknens skenheliga kolportörer, Västerlandets och Kulturens fiender i vårt land. De förnekar till och med markens blommor, själva naturen, ja allt vi etniska svenskar håller för heligt och sant. De hoppar och stampar på Herren Frej, och förstår inte hans innebörd och makt.
Vi får inte fira några blomsterfester säger de, dessa intoleranta imamer. Vi får alltså inte fira Valborg – som ärar Freja, Vanadisen – och som är en hednisk blomsterfest. Vi får inte fira Första Maj – som är en Hednisk Blomsterfest, i annan tappning. Vi får inte fira vårens intåg, inte sjunga maj-visor. Vi får inte fira Pingst med Pingstliljor ensingång, förmodar jag – och ingen Frösgång heller – allt för dessa ÖKNENS DYSTER-KVISTAR.
Inte ens Mors Dag, med Violer till Mor får väl firas – enligt denna Monoteistiska Intolerans, dessa Abrahamiter med sin Öken-religion och sin skägg-lurk till Profet ?
Eller har jag missförstått någonting här ? Utfärda då, kära Imamer, genast en Fatwa som hyllar Frej – och som godkänner och accepterar hans allmakt, allt vad han står för och allt vad vi ser i naturen så här års
För oss är ASATRON, och tron på Vanerna är den enda sanna religionen – den som passar i Norden, I Sverige, och i våra Svenska landskap. Inte alla kulturer är likvärdiga, inte alla kulturer hyllar samma sak och tänker på samma sätt – som vi kan se – och för mig gäller endast HEDNISKA TANKAR
”Och varför bekymren I eder för kläder? Beskåden liljorna på marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de.” (Matteus, 6:28)
Det är så sant som det är sagt – Till och med vissa kristna verkar ha förstått det..
Frej – här på Gyllenborsti – var en gång ”Sviagod” eller Svearnas Gud. LÅT OSS HEDNA DEM MED BACON, säger jag…..
Annandag Pingst är också avskaffad som helgdag i Sverige sedan år 2004, dvs för mer än 14 år sedan, och ersatt med den svenska nationaldagen den 6 Juni istället, som det är och bör vara, därför att Nationen hursomhelst är långt viktigare än själva kristendomen, som alla sanna svenskar vet. Men de monoteistiska fanatikerna rabblar sina böneramsor, och lallar och dillar om någotslags ”helig ande” som de tror ska utbreda sig över mänskligheten, och till och med tränga in i kroppen på mycket små och späda barn. Om detta inträngande eller denna osmakliga penetration skall tänkas ske framifrån eller kanske bakifrån kan jag dock inte svara på, men för all del – är ni intresserade eller lagda åt det hållet kan ni ju fråga närmsta kristpräst – vi hedningar håller i alla fall inte på med en massa konstiga religiösa riter med spädbarn, och andra tokerier i den stilen.
En och annan svensk vet kanske, att Esaias Tégner – en biskop av Växjö som hade stor sympati för det hedniska – han skrev ju ”Fritjofs Saga” – kallade pingsten för ”Hänryckningens Tid” men då var det säkerligen ingenting kristet han tänkte på, utan allt det goda och hedniska vi kan möta i naturen så här års. Särimner är liksom Gyllenborsti och de andra galtarna en symbol för naturens livgivande krafter, som kommer tillbaka år efter år, och den gröna jorden, som rätt utnyttjad och odlad ger människosläktet allt det behöver, utan att kräva något mer än arbete och kunskap i gengäld. Själv firade jag Pingsten genom att bli utnämnd till Blotförrättare inom NAS, Nordiska Asa Samfundet, som jag verkligen hoppas att ni stöder..
En annan tradition som är vanlig såhär års, och som är dokumenterad över hela det indoeuropeiska Europa av såväl Engelska, Tyska som slaviska forskare, är bruket att utse ”Majbrudar” eller ”Pingstbrudar” – ett bruk som man i nästan varje land i Europa helt säkert vet är mycket äldre än kristendomen, och kanske ytterst sett går tillbaka på den romerska ”Floralia” festen, Kelternas Beltane eller Vanadisblotet, den tyska Walphurgisnacht eller Valborg. Ibland har detta bruk kopplats till den första Maj, ibland till Pingst, men traditionen är över hela Europa ständigt densamma. En ung kvinna eller flicka utses halvt på skämt till kärleksgudinnans representant på jorden, och hon antas fira sitt ”bröllop” just i Maj, när naturen är som vackrast och härligast, och detta blir en stor livets och kärlekens fest. Cornelius Tacitus, den romerske senatorn och författaren, beskriver Nerthus eller Jordgudinnan Njärd, Gerd eller Jords fest hos ”Nerthus-folken” på de danska öarna kring 70-talet enligt vår tideräkning, och även om en del forskare velat koppla den festen till Midsommar, finns det inte ett enda ord i Tacitus originaltext som talar om när den festen äger rum, mer än att vattnet är badbart när festen sker, och att Nerthus bor i en grönskande lund, vilket innebär att festen måste ha ägt rum under försommaren, eller i alla fall sommarhalvåret, eftersom alla andra tolkningar av tidpunkten är omöjliga.
Nerthus tänktes ofta i vitt, och med dolt ansikte…
Då Nerthus kommer, ”majas” och smyckas med lövade stänger, som symboliserar Frejs mandom och makt, och till och med i en såpass sen källa som 1300-talets norska Flatöyarbok, ingår Gunnar Helmings Saga – där ”Frejs Hustru” – alltså Gerd nämns, och hur hon symboliskt får ersättas med en levande kvinna, som tänks fira sitt bröllop med Guden. Många är de författare – Vilhelm Moberg till exempel – som skrivit pjäser eller romaner om detta, till ära för Gerd, Frej och Vanerna, vars fest detta är…
Nerthus, och hennes badande eller nedsänkande i en sjö, dit hon återvänder efter att ha låtit sig hyllas av människorna, syns också i den slaviska festen ”Kupala” som ännu firas i Ryssland, Ukraina och angränsande länder. Överallt möter oss gudinnan i naturen, överallt plockas blommor och firas fester till hennes ära, och enbart hon, Freja, Vanerna och Frej hyllas, i det som är livets stora mysterium, större än all kristendom och några ”heliga andrar” eller någon pingst, som vi hedningar inte firar och inte behöver...
Några ”heliga andar” från mellanösterns öknar eller någon trist ramadan med svält och lidande behövs inte. Man kan fira hänryckningens tid på ett bättre och naturligare vis…
Hedniska Tankar 