Avslöjat: Vad dödar Inutierna ? Multikulturalism kan skada din hälsa – ALLVARLIGT !

2016-04-29 av Hedningen

SVT, Statstelevisionen i Sverige, sänder numera ofta sällan några intressanta nyhetsinslag, men det händer. På tisdagskvällen denna vecka innehöll nyhetsprogrammet ”Aktuellts” normala sändning klockan 2100 ett längre inslag om den ökade självmordsfrekvensen bland Inuiter i Canada. Saken har också tagits upp av Världsmedia som CBC News, den franska tidningen ”le Monde” som kallar vad som händer i Canada just nu för ett ”kulturellt folkmord” och även ”lättare” media typ Vice.com drar samma slutsats. Efter århundraden av invandring, tvångsmässigt kristnande, marginalisering, utkonkurrering, likvidering, ökad massinvandring och till slut en lång tillvaro i reservat, orkar helt enkelt inte längre de få personer som utgör den kvarvarande urbefolkningen med att leva. Deras kultur har urholkats och multikulturaliserats så till den grad, att de till sist begår självmord, eftersom det inte finns någon plats för dem i dagens värld.

Så länge det inte förekom någon kristen invandring eller Multikulturell påverkan, hade Nordamerikas och Canadas urinvånare chansen att själva leva som de ville…

Docent Per Axelsson från Umeå Universitet bekräftade på SVT och aktuellt helt och hållet denna dystra bild. Någon lyckad ”integration” har aldrig förekommit i Canada, och nu står man inför en självmordsepidemi, där kanske något hundratal unga människor på bara några månader berövat sig själva livet, vilket utgör ett mycket djupt sår i de fåtaliga inhemska samhällen som alls är kvar. Vad som skett under 1900-talet är istället en process av assimilation, eller hur en antalsmässigt starkare kultur äter upp och till sist helt förintar en svagare, och man kan dra många paralleller med hur det är i Nordeuropa, där vi svenskar – som varit ursprungsbefolkning här i mer än 35 000 år (emot 7000 år för de mycket fåtaliga samerna, som knappast någonsin varit etablerade i mer än de nordligaste 20 % av landet) hela tiden står inför ett enormt hårt tryck, först från de kristna och numera även från de islamistiska horder, som försöker bemäktiga sig landet.

Men ledare som dessa stoppade inte invandringen, och till sist hamnade de själva i reservat…

Å andra sidan finns det en viktig skillnad mellan Nordamerikas urbefolkningar och oss själva. De har aldrig någonsin fått någon politisk makt, medan Sverige hela tiden varit ett land som styrt sig själv, och som aldrig legat under en främmande erövrare. Vi har lyckats behålla vårt eget språk och därmed mycket av våra egna värderingar, och vår gamla folkkultur. Tills helt nyligen, har det varit fullständigt otänkbart för oss att främmande personer, som har ett helt annat etniskt ursprung alls skulle få sitta i vårt Parlament eller Riksdag, och försöka stifta lagar över oss..Kanske det är en del av förklaringen till varför Sverige blev ett jämförelsevis starkt industriland, och även förklarar varför vi kunde behålla vår nationella identitet, samma identitet som förvägrats så många andra – i grunden hedniska – folk på vår Jord, och som därmed fått så många tragiska resultat.

Det är just den nationella identiteten, och frånvaron av alltför många främlingar som verkar vara den avgörande faktorn, framhöll Docent Per Axelsson, och det kan man hålla med om.

Sveriges situation har – trots massinvandring – kommit att bli en helt annan, därför att vi hittills lyckats behålla en stark nationell identitet.

”Våra Gudamakter” – ny folder om Asatro

2015-10-25 av Hedningen

Saklig information är viktigt – nu när det finns en uppsjö av teorier, samfund, organisationer och till och med sekter – ja vad allt kan man inte hitta på Internet. På sajten ”Asatemplet” kan man hitta en nyutgiven skrift av Henrik Andersson, utgiven i Uppsala just nu i Oktober månad – som kort och på 44 faktaspäckade sidor ger dig ett kort ”vem är vem” i Asatrons Värld.

Uppslaget har förstås funnits tidigare, från Åke Ohlmarks ”Fornnordisk Ordbok” från 1975 och vidare framåt, men vad som gör Henrik Anderssons skrift så läsvärd, är att den inte ger sig in på att redovisa de vildaste akademiska teorierna, och inte heller för mycket om väsen som Loke, Angerboda eller Hel, sk ”Rökkatru”, ”Lokeanism” och allt annat sådant, som det ändå finns nog eller övernog av på nätet. På det sätter fyller detta lilla häfte ett utmärkt hål i min bokhylla – och boken är charmerande trevligt och chosefritt skriven – ett slags enkel ”När Var Hur” handledning, som kan bli utgångspunkt för vidare studier i ämnet.

Tyvärr är den inte översatt till Engelska – nu när vi befinner oss i en internationaliserad värld – Asatro på nätet är till exempel en i hög grad Internationell miljö – vilket man skall vara medveten om – men här finner man rena basfakta, utan ”forn sed” eller förvrängningar…

Ibland har det hänt, att jag själv faktiskt hittat diverse egendomligheter även i vad som – på svenska – räknas som klassiska översättningar av Eddan. Mitt inne i Björn Collinders tolkning av Hávamal – just i inledningen på ”Runatál Havamals” med Odens schamanska resa i Världsträdet – har Collinder helt enkelt bara hoppat över en central strof med motiveringen ”Detta är Runmagi, och det ska inte översättas!” – ungefär som om hederliga Översättare kunde välja vilka kapitel de ska ha med i en bok, och helt hoppa över andra, på måfå, ungefär som ett gäng moderna teaterregissörer – som låter Hamlet spelas av idel raggare i 50-tals kostymer på en sjaskig bensinmack norr om Säffle – under två minuter – och sedan säger, ”Ja, detta är Shakespeare – oavkortad!”

Problemet är förstås bara, att gör man så, talar man inte sanning. Då pratar man rent ut sagt strunt, och man kunde åtminstone ha den goda smaken att skriva ”i utdrag”, ”bearbetning av…” osv…

Henrik Anderssons folder innehåller som sagt bara basfakta – inga tolkningar, bearbetningar, alltför avancerade ”andliga” tydningar, personliga hänsyftningar, allegorier, figurativa tolkningar eller andra exempel på ”allmänhetens fria åkning” och det är just därför jag tycker hans bearbetning är så läsvärd, i dagens läge.

Vi har Ohlmarks Edda från 1948, en poetisk och fri tolkning, fylld av must och märg, men med formuleringar som ibland träffar fullständigt fel, om man ser till det Isländska orginalet, som i transkription idag också finns att ladda ned från Internet. Vi har diverse moderna Edda-översättare vars editioner ännu är under arbete, och som inleder sitt tolkningsarbete med att tycka, att frasen ”Mannar, Allherliga Mannast !” som sägs om Guden Tor i Harbadsljod m-å-s-t-e lyda ”pojkvasker” istället – och som när man påpekar detta sakförhållande för dem sätter hela sin akademiska heder i pant på raka motsatsen till sanningen.

”Mannar Allherliga Mannast” betyder ”Mannen, den allra Härligaste bland Män” och den frasen kan inte betyda så mycket annat.

Detta behöver man inte ens vara språkhistoriker för att inse, eftersom de Nordiska språk vi talar idag faktiskt är ganska lika våra förfäders. Det finns ett värde i att låta guden Tor eller möjligen Thor faktiskt få vara just Tor, alltså den han ÄR och ingen annan, men detta har denna Emeritus eller möjligen ”E-mer-i-Thurs” inte förstått. Henrik Andersson inleder en tradition med att inte nämna de värsta Tursarna eller Trollen på hela Internet vid namn i sin skrift, och den traditionen följer jag också gärna nu, åtminstone till en del. Men – vi får inte glömma Marvels tecknare i USA, förstås. De som tycks lida av någotslags ”Thorettes” eller möjligen ”Tourettes Syndrom” så fort Guden Tor kommer på tal. Uttalar du själv Tors namn högt, händer det också ofta saker, har jag fått se – och det är kanske inte bara vidskepelse, eftersom han faktiskt är helig för allt fler och fler, och på sitt vis representerar en andlig kraft, som också kan materialisera sig i vardagen – skulle vi kunna säga…

I somras påpekade Gunnar Arpi i Svd – så att alla i den Asatrogna Världen noterade det – det gjorde åtminstone jag – värdet i att låta Guden Tor faktiskt få vara just Tor och ingen annan – och det värdet har i alla fall Henrik Andersson insett. Hans folder är fullständigt, kemiskt fri från allt sådant, som möter oss Asatrogna på media i annat fall, inklusive diverse politik (från vänstersidan, den yttersta högern ser vi faktiskt inte mycket av just nu) och känns därför härlig att läsa.

Jag rekommenderar starkt, att ni köper ett eget ex av den lilla skriften för att se vad jag talar om…

”Om att BE OM URSÄKT ifall det behövs – och om att INTE göra det…”

2015-08-20 av Hedningen

Vissa saker kanske man bör be om ursäkt för, andra inte. Man förhandlar inte med en ockupationsmakt, till exempel. En viss förhandlingsvilja må vara ursäktlig, och till och med lovvärd, men andra saker går helt enkelt inte att förhandla om alls. Om motparten inte ens har några som helst argument för sin sak – eller vägrar att låta dig se de högst eventuella argumenten (vilka de nu än må vara) och helt enkelt förnekar din rätt att existera, finnas till eller ens leva – ja då tjänar det ju inte mycket till att ens försöka resonera med vederbörande.

En man som (år 2015) tydligen insett det här, är skribenten bakom bloggen ”Balansakt” som för en tid sedan debatterade om skillnaden mellan Kristendom och Asatro – och varför han absolut föredrog Asatron. Alla förhandlingar innebär balans – men man kan inte förhandla med en person, som börjar med att välta hela förhandlingsbordet och dessutom förolämpa dig, helt utan att komma med någon förklaring till vad som menas.

Nu gör inte alls författaren bakom ”Balansakt” det, inte på något sätt – och honom kan jag förstå – landsmän som vi är (ja, för mig betyder det ordet något !) eftersom han faktiskt just argumenterar, ganska skickligt dessutom, fast kanhända med lite väl enkla ord, då vi alla är enkla människor.

Fördömelse, lagar, regler, orättvisor. Många av orättvisorna får man inte ens gräva i efter sanningar. Försvaret blir uteslutande att ”det är guds mening, guds ord och lag”. Med andra ord SKITSNACK. — —

Kristendomen är utformad för att, i bästa fall, göra sina följare till får. De ska böja sig, aldrig ifrågasätta, se prästerskapet som den sanna gudens poliser. Vi har ju sett kristendomen genom historien. Hur många tvingades inte möta sin död pga att prästerskapet dömde ut varje användbar ide’ där de själva var för inkompetenta? Hur många? En vidrigt hög siffra! Asatron? Medmänsklig, och medlar i mänskliga tankar. — — All text i bibeln motarbetar allting som människan är och någonsin har varit. Alla våra mänskliga behov, vår vilja, våra ambitioner är då till förfall för mänskligheten. Om vi antar att en liten del av bibelns text skulle vara sann, att gud skapade människan till sin egen avbild… Vad skulle då denna kristendomens gud vara för sort? Vore han då just så svagsinnig som människor tvingats bli, eller dög vi inte när vi väl var skapade? Var vi något kul att leka med på lediga stunder? Nej, bibeln är bara ett påhitt av människor som ville uppnå fullständig makt över människor, ingenting annat. Och trots att de inte lyckats lägga alla människor under sig, så är vi påtvingade den religionens lagar och regler. För dessa är starkt implementerade i den mänskliga ordningen, vare sig vi förstår det eller ej.

Micke, okänd utgivare av bloggen ”Balansakt” 2015-07-14

Domprosten i Stockholm, ni vet – han som påstår att Svenska Kyrkan är så öppen – när den bara och endast bara bjuder in företrädare från andra kristna samfund – och Monoteistiska religioner, under rubriken ”Vägar till Gud” är heller ingen människa, jag alls tänker be om ursäkt inför. Jag menar – hur har karln egentligen tänkt – och här är förresten en annan debattör, som inte insett en enda sak, precis som skribenten i ”Balansakt” konstaterar…

Vi hedningar går vår egen väg. Vi marscherar inte i någon inbillad ”frälsares” eller ”herres” fotspår. Vi är fäder och söner av ett folk – som omfattar mer än bara Sverige – eller Norden – eller ens Europa. För den som verkligen tror, finns alltid en egen väg.

Så enkelt är det. Och ni kristna – försök i alla fall förstå…

Lite mer om den där oreflekterade Universalismen

2015-08-05 av Hedningen

Socialantropologer, som Lévi-Strauss (ej att förväxla med jeanstillverkaren med samma namn )och andra, lär ha sagt att anledningen till att vi alls lämnade grottstadiet och utvecklades i någon som helst riktning, var att människor alltid organiserat sig i stammar, klaner, nationer och riken, eftersom det trots allt är en fundamentalt mänsklig och naturlig impuls att söka sina likar. För stora skillnader i språk, kultur, intellekt, religion eller etnicitet har i längden aldrig kunnat överbryggas, och det är i motsättningarna; eller vår mänskliga förmåga att envar köra sitt race, så att säga – som framstegen alls sker.

Vi har aldrig kommit fram till någon bättre organisationsform för mänskligt liv än nationalstaten, för all erfarenhet visar hittills att multikulturella imperier inte blir så värst långlivade – något hundratal år högst. Korporativistiska eller Anarkistiska stater har – i den mån de alls kan sägas ha existerat – inte funnits till så länge de heller. Naturligtvis är det möjligt att vi i något drömt, dimdunkelt fjärran skulle kunna uppnå det anarkistiska paradiset, eller full multikulturalism – men för egen del tror jag knappast att det alls kan inträffa under min livstid, och inte på många generationer än – om inte annat för att det där som kallas demokrati, eller rättare sagt principen om majoritetsval – dvs 51 % av befolkningens hävdvunna rätt att trycka ned de andra 49 %:en lägger klara hinder i vägen för den saken.

Åter då till det här med Asatron, och Universalism i en något snävare mening. Går det att vara Asatroende i Australiens öknar, till exempel ? – Tja, det är klart att det går för sig – rent teoretiskt – men hade du befunnit dig på södra halvklotet, min vän, så hade du inte kunnat fira Midsommar och Midvinter vid deras normala tidpunkt, och för övrigt skulle du inte kunna märka några årstidsskillnader alls i den Australiska öknen.

Vad du skulle märka, däremot, var att där finns en helt annan hednisk tradition än den Nordiska – Hedendomen finns ju vart som helst på hela jordytan – och efter ett tag skulle du antagligen märka, att det finns ett Aboriginskt kulturlandskap i den Australiska öknens fjärran trakter. Reste du sedan till Japan, skulle du förmodligen möta Japaner, som tycker det vore helt meningslöst att försöka sig på att utöva Shinto, om man inte är just japan och bor i Japan. Japan har nämligen också ett kulturlandskap, förstår du – käre läsare eller kära läsarinna – och ett eget språk, en egen identitet och en egen kultur.

Ganska så många Shintoister torde hävda, att ”kami” eller gudarna och det andliga – som kan finnas i en sten, ett stort träd, en vindpinad tall, en öde kustremsa eller strängt taget varje föremål i landskapet – inte kan finnas utanför sitt hemland, och att de inte alls har samma makt eller inflytande i en helt annan del av Världen, där makterna ser helt annorlunda ut, och där det finns ett annat kulturlandskap, annat språk och andra traditioner.

Samma Japanska Shintoister har aldrig sagt sig själva vara bättre än någon annan religion, kultur och livsfilosofi bara för det, och heller inte sämre – utan just bara annorlunda. De hävdar sin rätt till egenart, rent av – och många av dem står också emot saker som alltför mycket västerländskt inflytande, eller för den delen invandring; som Japan aldrig haft såvärst mycket av. I den mån vi nu alls tror på Demokrati och mänskliga rättigheter, vill säga – borde vi också låta sagda Japaner sköta sig själva – och inte kasta atombomber på dem, vilket vi redan gjort – utan något större resultat i längden…

Om nu en Japansk eller Indisk besökare – exempelvis en Hindu – kom förbi Rödstens gård i Östergötland, till exempel – ja då skulle Japanen genast igenkänna en kami, och Hindun utropa, att detta är en Shivalingam, rest just till ära för guden Shiva eller Frej, eftersom vi ju alla faktiskt är Indoeuropéer.

Och Frej och Shiva påminner mycket om varandra, liksom Freja och Kali, Heimdall och Agni, Odin och Vishnu bland annat – fortfarande därför att vi just är Indoeuropéer i den här Världsdelen.

Kontentan av vad jag säger just nu är att alla folk har sin unika Hedniska tradition, särskilt om de nu är ursprungsbefolkningar – vilket vi svenskar faktiskt är i vårt eget land – och att det förmodligen skulle kännas rätt främmande för en Australisk aborigin att utöva Asatro, lika lite som vi här i Sverige firar karneval i februari som Rio-borna – vi skuttar inte omkring halvnakna på våra isfyllda gator och försöker dansa samba just då, eftersom vi alla skulle frysa häcken av oss – och har vi alls någon kulturell, språklig och historisk medvetenhet, inser vi att det finns klara skäl till att kulturer, språk och stater – samt religioner – faktiskt ser ut just som de gör.

En hindu i Sverige k-a-n naturligtvis utöva Asatro, om han eller hon nu råkar vara intresserad av ämnet. Likaså kunde samma Hindu göra det i Indien, även om det av naturliga orsaker blir betydligt svårare – men allt går om man har viljan. Eller kunskapen. Utan kunskap, däremot – blir det hela skäligen meningslöst, och att uppfinna något nytt, rakt av – utan att stå på jordfast grund – är för det mesta mycket mer än vad de flesta av oss mäktar med, då vi inte är gudar eller gudinnor själva.

Således finns ingen plats för oreflekterad universalism här i världen, men däremot gärna för det som kallas lokal förankring, identitet, personlig integritet och sunt förnuft..

”Ingen kommer i min närhet, som ljuger eller stjäl”

2015-06-14 av Hedningen

”Du kan inte leka med falskhet, utan att ha förverkat din rätt till sanning”

– Dag Hammarsköld, Generalsekreterare i FN, mördad i Zambia, 1961

Egentligen tycker jag – efter att ha läst dagsnyheterna, idag 14 Juni 2015 – att man kan filosofera ganska mycket över samfund som Katolska Kyrkan i Norge och dess sätt att arbeta. Spelar det egentligen någon roll hur stor en kyrka eller ett samfund är; och har det med dess eventuella ”sanning” eller helighet att göra ? Ur religionssociologisk mening eller när det gäller olika religioners (ibland otillbörliga) påverkan på samhället, så har antalet medlemmar en viss betydelse.

Men att ljuga om sitt medlemstal ? Och att systematiskt förvanska och förfalska medlemssiffrorna, bara för att tillskansa sig över 50 miljoner kr i statsbidrag ??

Hur kan man någonsin etiskt försvara något sådant ??

Ulf Lundell, den store nationalpoeten, sade en gång att ”ingen kommer i min närhet, som ljuger eller stjäl” eftersom en av hans älskarinnor lär ha sagt så till honom. Exakt så säger jag också. Vore jag inte redan hedning sedan mer än tjugofem år (jag har papper på att jag gick ur Svenska Kyrkan år 1987) så skulle jag blivit det, när jag ser hur vissa religioner bär sig åt, än idag.

Också Norska Kyrkan lär tappa stort i medlemstal för närvarande, liksom den svenska. Det är inte att undra på. En religion som förnekar alla andra religioners eller kulturers rätt att existera, eller som förnekar deras gudar och makter eller andlighet överhuvudtaget, har inte mycket existensberättigande i en multikulturell värld. Tyvärr fuskar, trixar och manipulerar ”Svenska” Kyrkan fortfarande med sina medlemstal. Ända sedan 1960-talet har man nämligen kvar en mystisk regel om ett stoppdatum i början på November vilket gör att de stackars människor i det här landet, som ansöker om utträde i November eller December varje år, inte tillåts gå ur.

Man förespeglar ”administrativa svårigheter” med kyrkobokföringen som svepskäl för detta, och tar ut skatter och avgifter i ett helt år extra (vanligen mer än 8000 kr per person, givet hur folks inkomst ser ut i genomsnitt – ibland ännu mer) från alla människor, som bara vill ha sin frihet i andligt hänseende.

Och detta trots att Svenska Kyrkans medlemsregister ligger på data, liksom alla andra föreningars och samfund i övrigt.

Hur kan man egentligen behandla människor i vårt land såhär ? Är det inte uppenbart lögnaktigt, eller ett försåtligt manipulerande ??

Om religion eller medlemskap nu skall vara en tjänst som tillhandahålles, rent juridiskt, inklusive högmässa, bröllop, dop, begravning eller vad man nu vill – hur kan man då ta betalt i mer än ett år extra ? Tänk om alla andra varor och tjänster man köper i ett samhälle skulle fungera på det sättet ??

Om jag vill säga upp mitt bredbandsabonnemang till exempel, ja då görs det inom högst tre månader. Jag betalar inte hundskatt i ett helt år extra, ifall min hund råkar dö eller bli såld. Jag betalar inte båtskatt eller fastighetsskatt för en båt eller fastighet som jag de facto har sålt, avträtt för länge sen eller helt enkelt inte äger, och så borde det väl vara med tro eller ideologi också ? Inget politiskt parti eller någon seriös förening i vårt land tillåter att klå folk på pengar i åratal, sedan de väl gått ur – men det gör Svenska Kyrkan – och samma organisation gör löjligt nog anspråk på någotslags ”andlig överhöghet” över oss alla…

Tyvärr finns det Hedningar i Sverige som hycklar, medlemsfuskar och far med osanning också. Jag skall inte säga vilken organisation det här gäller – det förstår nog alla ändå – men jag har talat med dess medlemsansvarige och flera av dess styrelsemedlemmar om den saken. De förvanskar sina medlemssiffror på så sätt, att de tar de som inte betalat någon medlemsavgift på fem år eller mer och för upp dem som ”medlemmar” i det egna samfundet eller föreningen, trots att dessa gått ur för länge sen, och att man inget kan veta om deras nuvarande hemvist, andligen eller ideologiskt sätt.

Och detta sk ”Hedniska” samfund påstår, att det skulle ha nått över 400 medlemmar, trots att det aldrig någonsin varit sant.

”Vet skäms !” är min enda kommentar.

Till detta bykes försvar kan man möjligen säga, att det här är fråga om ”en vit lögn” då det ju bara ljugs lite sådär i största allmänhet, eller utan något syfte för egen vinning, ekonomiskt sett. Man uppbär nämligen inga statsbidrag, och man har inte lurat sina medlemmar på just pengar, som Svenska Kyrkan gör. Man har inte heller utövat bedrägeri, typ de norska katolikerna, och tillskansat sig Stasbidrag under falska premisser, och med ett förfalskat medlemsregister som främsta grund.

Men ändå. Lögn är lögn, och jag för min del gillar inte lögnare.

Jag vill inte umgås med dem. Jag vill inte kalla uppenbara lögnare för mina vänner eller fränder. Jag vill stå fri från allt sådant, helt enkelt; i den mån jag alls kan – och jag förstår inte hur man ens kan påstå, att ”forn sed” ska vara namnet på min tro eller min religion, då det är en kristen smädeterm från 1230-talet, som inte har det minsta med Asatro att göra… oavsett om vi resonerar ur ett historiskt eller nutida perspektiv.

”Om ont du ser – kväd då att orätt det är” – ur Hávamál

Ingen av oss är fullkomlig, och ”ingen är fri från fel” – inte ens Gudarna och makterna själva, om vi skall minnas Hávamáls ord. Men alla kan sträva efter att sluta ljuga. Alla kan sträva efter ett liv i sanning och renhet. Som det är, och som det skall vara.

Alla kan förbättra sig, och organisationer som genomgående fuskar, ljuger eller stjäl kan förstås också välja, att för en gångs skull uppträda renhårigt.

Rättvisa kräver, att bortse från egen vinning – helt och hållet

Framför oss står rättvisan, som alltid finns kvar.

Vi kan ”lag tälja, lag göra och lag säga” som det heter – och det vi kan kalla Tyrs princip – rättvisan självt – finns ändå alltid kvar för oss. Om vi inte omger oss med lögnare, eller falska vänner. Om vi vänder ryggen åt alla skitstövlar, kladdsockar och fuskare – eller de som helt enkelt sviker vårt förtroende, enskilt eller vad gäller hela samhället. Därför är jag inte ”fornsedare” och heller inte ”Katolik”

Tro är sanning, för ”Trua” betyder trofasthet..

Minns: ”Verdandi” eller ”Blivandet” är framtidens Norna…

2015-06-04 av Hedningen

Minns ni mitt tidigare inlägg om de tre Nornorna, och hur det alltid varit så att Urd är historien, Skuld nuet och Verdandi (det vardande !) framtiden…

För så är det. Nuet står i skuld till det förflutna. Det blivande är vad som kommer, och bakom oss finns det förgångnas ord. Tre åldrar finns för vuxna kvinnor, liksom för män. Kom ihåg Dumezil, och hans teorier om de tre stora manliga gudarna, som vi kan benämna Oden, Tor och Frej. Så kommer också Freja, Frigg och Hel – samt de tre Nornorna. Kalla dem Parcer eller Moiras, om ni vill tala Latin eller Grekiska – men dessa tre systrar finns alltid hos människosläktet, så länge det lever och frodas.

Och så – ställer vi dagens fråga:

Hade Sturlasson själv fel i det han faktiskt skrev om Skuld…? Etymologiskt eller språkhistoriskt sett tyder en hel del på just precis det..

FRAMÅT ! Tillbaka leder ingen väg…

Lars Forsell – om Ordens betydelse…

2015-05-22 av Hedningen

Det skrivna ordets betydelse är större än man kunde tro. I vårt eget land har vi haft vårt eget skriftspråk, och därmed också vårt eget sätt att tänka och tala långt innan kristendomen och de latinska bokstäverna kom, även om vi just nu föredrar att använda latinska bokstäver för vår idéspridning. Och ibland tänker jag faktiskt på Lars Forsell, den svenske poeten, som skrev följande dikt. (Hur det nu kan komma sig…)

Jag måste använda ord när jag talar till er!

Tänk er kaptenen på en galeas, en hukarejakt, en skonare, en brigantin, en fregatt, en korvett,

en snau med molnet av segelduk över sig: gaffel- och bomsegel, toppsegel, stagsegel, skothorn, fallhorn, halshorn

När det blåser till storm kan han väl inte bara peka med handen och ropa: Ta ner dom där! Det skulle se ut.

Snickaren har en låda med fackord Muraren sina och den som skall styra en stat kan väl inte bara gasta i stormen:

Dom där sitter fel! Reva dom där! Jag måste använda ord när jag talar till er.

Ni måste lära er ord.

Ur Oktoberdikter

Det är viktigt att kalla saker vid dess rätta namn. Jag talar om levande Asatro, inte om någon död ”fornsed”…

Hedniska Tankar

Vi Hedningar försvarar Sverige och dess intressen, vår Frihet och vår rätt att leva som vi SJÄLVA väljer

Författararkiv: Hedningen