Etikettarkiv: Asatro

Profilbild för Okänd

En dag för Salwan Momika – reflektion, eftertanke, sorg och tystnad (inlägg från 29 Januari 2025)

av

”Am I my brother’s keeper ?”

”Skall jag taga vara på min broder ?”

– Från de kristnes Bibel, 1 Mosebok, Kap 4:9

Ibland är det som hela vår Värld hejdar sig och stannar upp. En människa som gått vid vår sida, men som vi tyvärr aldrig fått förmånen att möta i det levande livet och i verkligheten finns inte mer, eftersom han fegt nog mördats i sitt hem – efter hur våra media rapporterar om saken efter gårdagskvällen, då detta hände. Mitt Hedniska hjärta fylls av harm, sorg och vrede. Jag talar inte längre om hämnd, inte idag – men om förskoning – för se, min broders blod ropar till mig från marken, och jag kan inte på minsta sätt försvara eller urskulda vad som hänt, för i en sådan värld, där en man dödas i sin bostad enbart för sina åsikters skull – och för sina symboliska gärningar, kan inte heller vi Hedningar leva eller existera.

Salwan Momika har nämnts i denna blogg, upprepade gånger. Hans etnicitet är än så länge obekant, för den har aldrig omnämnts eller beskrivits i klartext i media, men från början var Salwan Momika född i Irak, och han kan ha tillhört dess kurdiska minoritet, som så ofta varit invecklad i krig, och som från sina berg i norr utkämpat så många strider. Kriget mellan Iran och Irak, mellan Shia och Sunna rasade under hela hans uppväxt, men han ville något annat med sitt liv.

Han ville fly från Monoteismen, beskrev sig närmast som ateist, agnostiker – ja icke troende – och han kom till Sverige som flykting år 2021.

Det befanns, att han deltagit i en huvudsakligen kristen milisgrupp som plutonchef, eller som ledare för en väpnad styrka av ungefär 20-30 man efter hur det framstår, men inte en enda gång kan någon myndighet – i något land beslå honom med att ha begått något krigsbrott. Man har försökt döma honom för Hets mot Folkgrupp, javisst – enbart på den grunden, att han offentligen skulle ha bränt Koranen, flera gånger och gjort en del uttalanden som skulle ha förargat vissa – men sådant motiverar inte dödsstraff, eller förföljelse från kriminellt slödder. Fem personer har redan arresterats för detta mord, och SVT – vår statstelevision – förkunnar att Salwan sköts på sin egen balkong i Hovsjö, sedan han försökt genomföra någotslags live-utsändning på TikTok eller något annat ”Socialt Medium” rörande sitt eget liv och sin situation, osäkert dock inför vem eller för vilka personer och åhörare. Hur många gånger har då inte Eddan bränts, bokbål tänts och häxor vandrat rakt in i elden under seklernas gång – och skall sådant kallas rättvisa ? Också vår egen Nordiska kultur och tro – ja – etnicitet – med allt vad den för med sig – har släpats i smutsen, gång efter annan… Allt i namnet av kristendom, islam och andra totalitära läror, till vänster såväl som från höger…

Fem personer har redan gripits, som skyldiga eller i varje fall åsyna vittnen eller på något sätt inblandade till själva dådet. Skuldfrågan vad gäller just dem är också högst oklar, och inget vi skall diskutera.

Salwan Momika (1986-2025) in memoriam

Åtalet för ”Hets” har nu lagts ned, för det torde vara uppenbart emot vem man hetsat – det har varit emot Salwan Momika själv, tillika hans kompanjon Salwan Najem – vars nationalitet eller bakgrund den svenska allmänheten heller inte känner. Vi minns alla män som Rasmus Paludan, Lars Wilks, de modiga karikatyrtecknarna på ”Charlie Hebdo” i Paris – som varit humorister, humanister och inget annat – samt alla andra som dödats för sina åsikters skull, ja – också för sina konstskapelser, sin yttrandefrihet, som agerande subjekt, personer, människor – och Humanister.

Senast igår har vi försökt uttrycka allt detta – med våra Hedniska Tankar.

Men – för de som rådfrågat Haditherna, för de som även känner något lite av Islams väg och lära – Påbjuder inte skriften och Imamerna att gamla, utslitna Koraner endast kan förstöras på sådant sätt, att de skall uppbrännas i eld, eller upplösas i ett mot norr rinnande vattendrag – precis som i den svenska och Nordiska ”folktron” ? Suferna, och vissa Dervish-ordnar lär till och med ha hävdat, att den sanna Koranen endast finns hos Allah – och att alla jordiska Koraner därför är ofullkomliga, blott och bart översättningar, tolkningar, svaga kopior..

Så stor var dessa mäns respekt för det skrivna ordet, för så har det sagts mig att också Profetens tillbedjare levde och trodde under flydda dagar, kanske på 800-talet – under det som i Norden var järnålder och Vikingatid.

Om det var så – vad svarar oss då de rättfärdiga ?

Vi kräver Frihed for Loke saavel som for Thor” – skrev en gång Grundtvig, den danske Folkhögskolepionjären – under sitt 1800-tal. Tor var den starkare, åskans rödskäggige gud, men Loke var av ett annat släkte, spefull, smidig, i stånd att tala – kanske svarthårig, sydlänning – ja välsk till sina seder – men de två var ändå bröder.

Am I then my brother’s keeper ?

Måste jag då – som hedning – axla Tors roll återigen, och viga också min broder till vila med ett Hammartecken, för jag kan inte – likt den verklige Tor – återuppväcka honom ens i bockgestalt, liksom på skämt, dold under ett djurskinn. Varken Satyrspel, Tragos Oide – Bocksång eller en Tragedi som utspelats för dagen hjälper oss nu – men jag har berört Salwan och hans öde med alla jag mött, också i Pressbyråkiosker, där tidnigar säljs, på min arbetsplats, överallt där jag kommit åt att ge ord åt min sorg – för jag har rätt att sörja en saknad broder.

”Jorden kan du inte göra om, stilla din häftiga själ” skrev en gång Stig Dagerman, den svenske poeten.

Det må vara sant – det också – men för de som törstar efter sanning eller rättfärdighet – detta:

Hur försvann Lars Wilks – som inte förolyckades ensam ? Vem befann sig jämte honom i den sorts vagn, där just han färdades ?? Han åkte tillsammans med två följeslagare, två trogna bröder.

Hur försvann en man från Bagarmossen, inte Hovsjö i Södertälje – en trist förort, med ett torg – där diverse politiska manifestationer också utspelats ? Hans namn var Mats Löfving – och han blev hedrad med en tyst minut av många, som delat hans väg genom livet.

”Skall jag då taga vara på min broder ?”

Jo. svarar Hedningarna. Systrar eller Bröder gör ingen skillnad här – vi känner inget tredje, men vi måste ta vara på människorna, de människor vi ser eller blivit varse. Vi måste axla Tors roll, ta upp hammaren – men inte för att krossa, utan för att arbeta och skapa. Så mycket återstår ännu för oss, som inte blivit sagt. Vi kan harmas, vara vreda likt Thorild – men den bästa hämnd vi kan åstadkomma är att leva och överleva rättfärdigt, utan kristendom och utan islam, utan andra sanningar än den sanning livet självt har lärt oss – innan det är försent, också i Thorre Månads mörker.

 

 

 

Profilbild för Okänd

”Up Helly Aa” inte på Upphällningen… Stones of Stenness står UPPRÄTT i Odens Namn ! (inlägg från 2023)

av

Detta inlägg skulle egentligen ha skrivits för exakt två dagar sedan, eller kanske igår – men såsom varande Asa-trogen Hedning hade jag inte tid. Disablotet och mina små Husfrejor upptog all min vakna tid och uppmärksamhet, trots att jag naturligtvis kunde skriva samtidigt – om så krävs behärskar jag nämligen den från Allfader Oden stammande skrivkonsten och runorna nästan i sömnen, instinktivt och utantill. Det sitter i generna – kanhända !

Alltnog – på Shetlandsöarna, Orkney eller Jorkna – för så hette det allra först – och i Skottland firar man – nu som förr – Up Helly Aa den 31 Januari – och den traditionen är inte på Upphällningen, lika lite som ”Groundhog Day” i USA – ett ämne jag skrivit om tidigare år.  Onda tungor och kristna säger naturligtvis, att detta inte är några riktiga folktraditioner, att detta bara är Kvasi-Keltiska, Kvasi-Europeiska upptåg, utan någon verklig religiös eller andlig mening och innebörd, men då förenklar man mycket grovt.

Kulturfenomenen må vara nutida, javisst – men deras utövare ljuger inte, påstår sig inte var någon del av någon påstådd, men falsk ”forn sed” men talar fortfarande sanning om vad de gör, och däri sitter det viktiga. Up Helly Aa är som det Keltiska Imbolc en helig uppståndelserit, en förberedelse inför den vår som skall komma, en hyllning av Brigid eller Freja, som är samma gudinna i lokala tolkningar, men samma Hestas eller Vestas härd – och med eld skall firas, när vintern går emot sitt slut och våren börjar.

Kaxa Asa-Brasa ! Firas värdigt, det som firas skall – låt oss även bränna Koran och Bibel – Knall och Fall !

I Lerwick, på Shetland hålls den största ceremonin, en spelad eldbegängelse av den siste frie Nordiske Jarlen av Shetland, med hela hans hird som drar genom staden – fortfarande i symbolisk form. Och ”Groundhog Day” är fortfarande firad till åminnelse av murmeldjuret Punxsutawney Phil – som symboliskt lyfts upp och hälsar solens flammande eldklot just idag. De kristna, muslimerna och Abrahamiterna i gemen blir förstås väldigt skrämda och rädda av allt det här, eftersom dessa Hedniska ritualer avviker från deras blinda Monoteism, och deras närmast totala oförmåga att förstå varje religion eller andligt uttryck, som avviker från deras egna. Dessutom fruktar de kristna alltid sitt eget helvete och den eld, de önskat åt andra, medan Hedningarna vet att elden kan bemästras, att den inte är något farligt, och att den skyddar och renar.

På Shetland, i Skottland och på Orkney bejakar man nämligen det Nordiska ursprunget och de Nordiska traditionerna – vilket den nutida Svenska Nomenklaturan och de styrande i vårt samhälle aldrig gör. Istället hatar och förbannar de allt Nordiskt, och förföljer hänsynslöst allt som kan ge oss rötter, stolthet och förmåga till självständigt tänkande, eftersom de vill ha oss till valboskap, blinda och andäktigt fromma, antingen den totala underkastelsen kommer med någon påstådd Jeschua ben Yussuf, eller kanske med Allah.

Och inte bara det. Häromdagen slapp något plötsligt igenom censuren, när det populär- och vulgär-historiska nät-magasinet ”Världens Historia” råkade skriva om  the Stones of Stenness (ja – de stavas faktiskt så – Sten Näs – begrips ! ) men givetvis utan att ens ana vad dessa resta stenar är och var till för – och vad ändamål de en gång tjänat – och fortfarande tjänar – därför att Hednisk tid är cyklisk tid – och inte ett linjärt förlopp – något okunniga, halvtaskiga kristna brödskribenter i svenska media inte kan förstå, inte inse, inte begripa – just därför att de är instängda i sin egen litenhet och kristenhet.

”Världens Historia” inleder sin text med att tala om ”offer” – samma kristna skräck och hat-propaganda som alltid, med andra ord. Ifall de okunniga och dumma brödskribenterna bara konsulterat en enda källa till, och bekvämat sig till elementär källkritik och grundforskning, hade de kanske kunnat komma någonstans, andligt och mentalt sett – men nej, nej.. de var förstås för lata och oföretagsamma, likt de flesta sorgliga svenskar av idag.

”Stones of Stenness” är förstås ett megalit-monument, riktigt nog – och byggt redan under Hebridisk bronsålder, för över 3000 år sedan. I och för sig har man firat festmåltider på denna plats – det enda ”offer” som någonsin ägt rum där – några andra arkeologiska bevis finns inte – ben av boskap, får (den största andelen – glöm inte vad Imbolc är för slags fest för kelterna) samt ben av varg och kanske hund – som aldrig ätits, men däremot begravts – har hittats på platsen. Men – aldrig någonsin ben av människor, som i de kristna halvparanoida skräck-fantasierna om Gamla Uppsala och så vidare, och så vidare i all bigott förljugenhet, ja halleluuja… Att äta biff eller fårkött är inget större ”offer” och knappast konstigt, för det gör de flesta kulturer idag också, utom halvgalna ”Veganer”, Hel-galna Gretor och därmed likställda..

Måltidsresterna upphörde i alla senare kulturlager. På Vikingatiden, när Shetlands, Orkneys och Skottlands nutida inbyggare fick nytt blod och kanske 30-40% av sin befolkning kom Nordborna, och därmed en mycket mer utvecklad civilisation än under bronsåldern. Nu åt man inte inom stencirkeln, utan iakttog vad vi skulle kalla god hygien på vad man insåg var en större kultplats, och något man ville bevara. Nu firade man bara giftemål på platsen istället – så vitt vi vet – och hedrade Freja – samt Diserna – just i den årstid då vi nu befinner oss – och under Midsommar, samt sommarhalvåret.

 

”The Odin Stone” enligt en bild från 1800-talet

Lokal tradition vet att berätta, att den såkallade Odens sten – som fortfarande står kvar ungefär i mitten av det enorma ”stenskeppet” – vi rör oss inte med en cirkel – utan just ett skepp – som Ales Stenar – ingen ”ellips” – var till för giftemål, ätter eller klaner emellan. På ena sidan stenen stod brudens familj, på den andra sidan stenen brudgummens. Brud och Brudgum – man och kvinna som det skall vara (något annat är inte fruktbart, eller ens hållbart, för på andra sätt blir inga barn gjorda – detta handlar om elementär mänsklig biologi, och har man inte ens förstått det, kan man lika gärna gå och hänga sig, eller bli given åt Oden.. ) skakade helt enkelt hand – som Nordbor alltid gör – genom hålet i stenen – som sitter på ungefärligen rätt höjd – grästorven har förstås vuxit på tusen år – och se ! – hålet är precis lagom stort för att detta skall gå att genomföra. Inga ”dragningar” åt lungsiktiga eller rakitis-sjuka barn från Englands Viktorianska industri-städer här inte – för sådant fanns aldrig på Orkneys öar – där luften var frisk, och gräset städse grönt.

Bara skönhet och glädje, som det är och skall vara – och visst inte ”offer” därför att giftemål oftast inte innehåller något sådant. Min muslimska grann-fru säger visserligen att om man gifter sig med fel person, kan det förgifta hela livet – men Islam har ju bara sina ”hedersmord” och ”balkongflickor” som vi alla vet – och inga skilsmässor – vilket däremot var fullt möjligt i Norden redan under Sagatiden, och långt tidigare.

I tusentals år har Stones of Stenness fortsatt att vara en helig plats, orörd och stilla i ett nästan lika orört landskap – bortsett från modern färjetrafik på behörigt avstånd, långt borta vid horisonten. Men – så var det då de kristna rövhålen, markägarna och allt det andra. Allt som de kristna och Monoteisterna rör vid, förstörs, ödeläggs, går käpprätt åt Hels Vite – och allt det sköna och goda i livet, spolieras helt när denna ohyra i människohamn kommer sättandes.

Jag citerar:

In December 1814 Captain W. Mackay, a recent immigrant to Orkney who owned farmland in the vicinity of the stones, decided to remove them on the grounds that local people were trespassing and disturbing his land by using the stones in rituals. He started in December 1814 by smashing the Odin Stone. This caused outrage and he was stopped after destroying one other stone and toppling another.[8] The toppled stone was re-erected in 1906 along with some inaccurate reconstruction inside the circle

”Sådana kristna har vi – Sade bonden om Svinen” är ett svenskt ordspråk.

Men – ännu stod och står the Stones of Stennes upprätt, likt fria hedniska män och kvinnor. Igår var en Odens dag – Idag är en Tors för styrkans – i morgon var en dag för Frigg – i Västnorden och på Orkney – fast i Svea Rike gällde då som nu något annat. Men visste ni att ”Odens Flisor” finns som skepps-sättning i Sverige, både på Öland och i Västergötland, och att man i samma Västergötland haft en ”Sankt Odens källa” strax efter reformationen. Hur kristen var då Västergötlands befolkning månne, på en skala från 1 till 24 ?

Tidevarv komma, tidevarv försvinna. Bara hedendom och polyteism består och återstår, för det är det enda vackra, naturliga och sanna här i Världen.

Profilbild för Okänd

”Förintelsens Minnesdag” – Men vem och vilka ska vi svenskar fira den för ??

av
(inlägg från 2019-01-27)

Idag är det påbjudet av vår Regering och våra media, att vi svenskar skall fira något som heter ”Förintelsens Minnesdag”, trots att Sverige aldrig var med i Andra Världskriget, och aldrig någonsin burit minsta skuld till någon ”Holocaust”, någon utbredd antisemitism, eller något folkmord. Tvärtom har de företrädare för Judendomen eller de Mosaiska trosbekännare som finns i Sverige, själva gjort klart att vi svenskar faktiskt vid detta krigs slut gjorde vad som stod i vår makt för att hjälpa de judiska folket, och att vi tog emot många av de överlevande, och gav dem en fristad här. Det gjorde vi självklart alldeles rätt i, och dem vi gav asyl, orsakade heller aldrig några problem för oss, utan levde sina liv som de borde göra.

 

”Hedrad vare du ibland Hednafolken” lär det stå, någonstans i JHVH:s bibel… Härom må de skriftlärda kunna tala, ty jag kan det icke…

 

Vi svenskar kan denna dag också fråga oss vad som hände med Folke Bernadotte, till exempel, eller vad som hände med Raoul Wallenberg, för den delen. I åtminstone fallet Bernadotte torde vi dra oss till minnes, att han blev mycket illa lönad av just de människor han försökt rädda, och att staten Israel till dags dato fortfarande inte bett Sverige om ursäkt eller kommit med någon officiell förklaring till dessa händelser, även om det är sant att de skyldiga sedermera fick sitt straff. Ändå vill jag som svensk, som Hedning och Asatroende idag med kraft och eftertryck just idag säga en sak.

Ingen Mosaisk Trosbekännare – eller Jude – välj själva rätt ord – har någonsin gjort mig det minsta ont.

Ingen Jude har skadat mig, smädat mig eller förföljt mig, ja inte ens uttryckt det minsta negativt i åsiktsväg om just mig, eller för den delen min religion, eller mina åsikter.

Alla – och det torde vara ungefär ett femtiotal personer inalles – av judisk eller Mosaisk tro som jag någonsin mött, inom Sveriges gränser eller utanför, har varit högst anständiga, hederliga och trevliga människor, som uppfört sig på ett reko, schysst och i allt civiliserat sätt, och detta tillhör undantagen, för så kan jag inte säga om mina landsmän, eller för den delen utövare av vissa andra religioner eller vissa andra folkslag och stammar på jorden, vilka de än vara må.

Det sägs ibland att det skulle finnas någotslags ”Judisk Världskonspiration” eller någon annat dunkel sammansvärjning, något i stil med det redan hundratals gånger avslöjade helt lögnaktiga och uppdiktade ”Sions Vises Protokoll” kanhända.

Några bevis för den saken har jag aldrig sett, för min del – och i så fall får jag får be att säga som Woody Allen, den judiske komikern: ”En Konspiration, säger ni ? Men, mina herrar – var är då m-i-n-a fünf procent ?? Jag är ju känd från media, ja från Hollywood, men ändå måste de andra judarna ha lurat mig – Metro, Goldwyn, Meyer, Spielberg och allihop – ja de har kanske tjänat pengar – men jag, arme man, har inte fått ett öre, inte en shekel utbetalt… ett misstag måste ha begåtts, någonstans…”

Skämtet kanske tycks opassande, en dag som den här – men det rymmer trots allt ett korn av sanning, låt vara att sanningen kanske alltid är obehaglig för en del människor. Förstå mig rätt: Det judiska folket har utsatts för obeskrivliga lidanden, genom hela sin historia, från Ramses den andre och slaget vid Kadesh och vidare framåt – alltid har judarna på något sätt lyckats att hamna mitt i en malström av förintelse, folkmord och krig – och deras religion och kulturella identitet har alltid blivit angripen. Man har gjort dem den högsta orätt, och för mig är det självklart att antisemitism aldrig kan försvaras, inte på det minsta vis – men vi måste också fråga oss: Sedan när har antisemitismen då varit utbredd i Sverige, och vem i dagens Sverige skulle det vara, som står för den i så fall ?

I de fall då någon dömts för attacker emot synagogor och liknande, har det nästan alltid rört sig om islamister och liknande element, som tagit sig in i Sverige. Knappast någon gång om etniska svenskar, eller någon som representerat de 80 % som utgör folkflertalet – det kan man inte säga. Kristna svenskar hade under 1930-talet i några fall antisemitiska åsikter, det är sant, men man kan inte påstå att det gällde de hedningar, ateister eller agnostiker, som just då fanns i landet.

 

Någon anti-semitism har aldrig varit särskilt utbredd i Sverige, men däremot i det kristna Europa. Inte ens under järnåldern var folk i Sverige på minsta sätt antisemiter.

 

För övrigt – även om ”Holocaust” blivit ”skolexemplet” på folkmord, är då detta det enda folkmord man ens känner till, från den mänskliga historien ?

”Holodomor”, eller Stalins folkmord på Ukrainarna, till exempel, var minst lika omfattande som de berömda sex miljonerna, statistiskt sett. Kommunismens och Socialismens härjningar på vår planet, inklusive ”Kulturrevolutionen” i Maos Kina kan ha tagit livet av miljontals och åter miljontals fler människor – och vad ska man säga om de kristna folkmorden på Amerikas Ursprungsbefolkningar, den kristna förslavningen av afrikanerna, de kristnas häxförföljelser och kättarbål, inklusive tvångs-kristnandet av de nordiska länderna ?

Var inte detta folkmord i samma grad och i samma utsträckning som någonsin nazisternas ”Holocaust”, låt vara att de i en del fall inte var lika numeriskt omfattande – Men är det då den blotta statistiken som avgör, vad som skall få kallas ”Folkmord” eller inte ??

 

 

VILKET Folkmord har egentligen varit värst ? Och är det inte NULÄGET, snarare än Europas situation för mer än sjuttio år sedan man bör utgå ifrån, ifall vi nu alls ska diskutera folkmord eller ”konspirationer”…

Varför ska vi då endast tvingas fira ett visst slag av förintelse, eller just förintelsen av bara och endast bara judarna, en dag som denna ? Att det numera finns en ”förintelse-industri” går inte att komma ifrån, för trots vad som hänt för över sjuttio år och mer sedan, kan man inte säga eller påstå, att just Mosaiska trosbekännares situation i Sverige eller någon annanstans i Världen för tillfället är så förfärligt hotad. Det finns många fler folkgrupper eller nationer som är mer utsatta i så fall, och som med rätta – eller lika stor rätt – skulle kunna ihågkommas.

Trots allt snack och tal om de sk ”Vikingarnas” (eller den yngre järnålderns Nordbor, som de rätteligen bör kallas) sk ”Härjningar” i Europa, finns det inte ett enda arkeologiskt fynd av någon dräpt munk, någon dödad landsbygdsbefolkning eller en enda – såsom en enstaka en – person, om vilken man dokumenterat eller bevisligen kan säga, att han/hon (det gives ej något tredje) blivit dräpt av Vikingar…

Detta trots att vetenskaplig arkeologi existerat i mer än hundra år vid det här laget.

Bevis på motsatsen, däremot, alltså Nordiska befolkningar som systematiskt dödats, utrotats och tagits av daga av kristna – ja det finns det många och tydliga bevis på.

Varför firar, ihågkommer eller hyllar inte vi svenskar dessa mördade och oskyldiga offer i så fall ? Varför ihågkoms inte också de, eller är det bara förmodat tidsavstånd eller antal som avgör ? Har någon speciell religion, något folkslag eller någon geografisk region månne monopol på det mänskliga lidandet, eller vad ?

 

Inte ett enda arkeologiskt bevis för någon av ”Vikingar” dräpt kristen har någonsin kunnat identifieras, trots mycket noggranna undersökningar. Talrika bevis för FOLKMORD på värnlösa civila Nordbor i det kristna England och annorstädes i Europa finns det dock i överflöd… Är inte det ganska märkligt, ja anmärkningsvärt ??

 

Bland alla Monoteistiska religioner, är Judendomen i alla fall den jag tycker bäst om, på det mest personliga av alla plan.

Vet ni varför ?

– Jo, för judendomen missionerar inte, inte i de flesta av sina många former i alla fall, för självklart finns det sekter, riktningar och mer och mindre sekulära trosbekännare ibland Judendomens utövare också, inom eller utom Israel, Sverige eller vilken stat som helst. I allt väsentligt har Judendomen alltid framstått som en stamreligion – något man ärver på mödernet, och ett slags kulturell identitet, som man får av födseln – och därvidlag har det för det mesta fått förbli, från Mose tid och vidare framåt. Asatron är också en stamreligion, skulle jag vilja hävda. Den missionerar inte heller, och försöker inte tvinga sin uppfattning på någon annan. (inte heller denna sida räknas, för du som läser detta, läser det faktiskt av fri vilja).

 

Det finns till och med sådana nuförtiden, som vill se en likhet mellan Runor och Kabbala, till exempel. Också jag är mycket intresserad av vad vi kan kalla Komparativ Mytologi, men trots alla intellektuellt fruktbara tankar detta kan leda till, har jag för min del aldrig förespråkat någon multikulturalism, eller några ”blandreligioner” och det har aldrig Judendomens utövare eller de verkliga kabbalisterna och de judiska lärde heller. Trots allt tankeutbyte vi alltid haft, och alltid kommer att ha måste vi respektera varje folks givna gränser, samt respektera gränserna för varje kulturkrets, och inte blanda ihop saker på ett totalt ovidkommande och för alla parter kränkande sätt.

Vad som alltid, alltid utmärkt Judendomen, mer än andra religioner och kulturkretsar, har varit att den envist sett sig som ”Guds Utvalda Folk” på Jorden, och proklamerat en särställning, ovanför alla andra nationer och grupper av människor på planeten.

Här tror jag man på gott och ont hittar förklaringen till varför Judendomen blivit så hatad och orättvist behandlad, för andra folk – exempelvis kristna och muslimer, som ju bort behandla sina Monoteistiska vänner som bröder, och ”Abrahams barn” – har alldeles uppenbart varit renodlat avundsjuka på detta försök att skilja ut sig, och få en särställning – och tron på att just de själva skulle vara ”det utvalda folket” har knappast varit till gagn eller glädje för judarna själva..

Jämför man med Asatron, ska man finna att den aldrig proklamerat någon särställning, aldrig hävdat, att den skulle vara mera ”rätt” eller utgöra någon av gudarna ”utvald” grupp. Någon sådan status har aldrig hävdats av någon, inte ens i modern tid, och ni kan gå igenom hela Eddan från pärm till pärm, utan att hitta minsta belägg för något sådant. Visserligen hävdar flera av dess företrädare att den är mera logiskt acceptabel för dem själva, liksom alla Polyteistiska religioner, men det är också allt. Redan i själva Polyteismens natur ligger att ingen enskild gud eller bekännelse kan sägas vara ”bättre” eller ”mer giltig” än någon annan, för det skulle falla på sin egen orimlighet – och där har ni det !

 

 

Kan något folk eller någon religion egentligen betrakta sig som ”Utvalt” eller ”bättre än andra” ? Och vad leder ett sådant tänkande till…. Fungerar Monoteismen ??

 

Man måste säga, att deras gamle Mångud JHVH, herr Tetragrammaton själv, ni vet, inte varit till så mycket glädje för dem. Genom allt deras tusen och åter tusen år långa lidande har han inte hjälpt dem en enda gång, nej inte alls – han har bara sänt dem mer straff, mer umbäranden, mer plågor – och deras kulturella identitet har i många fall blivit alldeles förgiftad av allt det hemska, som de utsatts för, och likt Job har de fått sitta, en liten isolerad folkspillra utan land eller hem, och beklaga sitt öde inför Världen.

Men – sannerligen, ja sannerligen – de har inte låtit sig knäckas, och därvidlag beundrar jag dem, av allt mitt hjärta, och hela min hedniska Hug – för någon själ, har jag naturligtvis ingen, kom ihåg det !

Överallt, från Baruch Spinoza till Albert Einstein, inom musik, konst, författarskap – vetenskap – ja över hela världen har Judarna blivit just det utvalda folket, och varför det ?

Vad är då förklaringen till deras framgångar, kan vi fråga oss. En troende jude eller en sann Mosaisk trosbekännare skulle förmodligen säga att det är just i Talmud, i själva tron, i Kabbala, i den intellektualism och det tänkande som judendomen alltid omhuldat, som kärnan till alla deras framgångar finns. Tack vare det, har de lyckats överleva som folkgrupp, och som kulturell identitet (för judendomen är just en kulturell identitet, inte så mycket en religion i dagsläget, och det har som alla vet aldrig funnits någon judisk ”ras” ) och tack vare det, är en stat som dagens Israel fortfarande stark – även om män som Dr Ben Shalit – den bästa jude jag vet, och har fått förmånen att träffa – Mazel Tov – Eretz Yisrael – dessa ord säger jag med stolthet – och den israeliska armén, samt dess värnpliktssystem också har en hel del att göra med den saken – och hjälper dem att överleva, i en fientligt sinnad omvärld. Flera av Dr Shalits verk står för övrigt på min bokhylla, och jag anser mig haft stor nytta av dem.

Också vi i dagens Sverige har våra fiender, inom och utom landet, precis som Israel som stat har sina, och i en hel del fall, så sammanfaller de grupperna….. Tänk om vi skulle börja lära av Judendomen, och sluta den till vårt hjärta, istället för att – som vissa kristna och de flesta muslimer – enbart förakta den ?

Tron kan försätta berg, som bekant. Tron kan avgöra ett folks överlevnad, eller undergång. Sann tro står för Humanism – felaktig tro står för något annat. Och kanske är det detta vi bör fira, en dag som just idag…

Lite mera om mig själv, till slut. Vissa av mina släktingar upplevde förintelsen, eller just den Judiska Holocaust, låt vara som svenskar, låt vara på avstånd, men som pålitliga och historiska vittnen. Min mor därför att hon växte upp i staden Lund, den enda stad i hela Sverige som någonsin haft vad som liknat ett judiskt ghetto. Efter Förintelsen – och Bernadottes aktion med ”De vita bussarna” – samma aktion som det svenska Röda Korset stod för – såg hon och träffade hon många judiska flyktingar, till på köpet framför och på sin egen gamla skola, den sk ”Lindebergska Skolan” i Lund, som numera utropats till ”Kulturskola”, dock mycket osäkert på vilken grund.. Överlevande från flera koncentrationsläger inhystes faktiskt på den tiden i denna skolas lokaler, enligt vad hon själv vetat att berätta. I Lund står också – på den norra kyrkogården, där många av koncentrationslägrens offer ligger begravna, ett mycket märkligt monument, utförd av en polsk konstnär, vars namn runnit mig ur minnet. I samband med att min mor besökt sina föräldrars gravar – vi är svenskar, och har inga judar i vår släkt, men har förvisso många judiska vänner – har vi också alltid besökt just det monumentet – och lagt blommor på det – eftersom det är en god sed att hedra de döda, och de som föll som motståndsmän för en god och rättvis sak, oavsett om de deltog i väpnad kamp eller inte.

 

Ett mycket märkligt förintelse-monument i staden Lund, som få svenskar besöker eller känner till…

Vad sen min fars släkt angår, så var min farfar – som var präst och kyrkoherde i Skåne – aktivt engagerad i Röda Korset, krigsåren igenom, och så var också min farmor. Hon har vetat att berätta om farfars bekantskap med Göte Friberg, ifall det namnet nu är bekant för någon av mina läsare. Göte Friberg var Polismästare i Helsingborg, på sin tid, och allmänt hatad och avskydd i hela stan, ända tills sin död 1992. Numera har man hjälteförklarat honom, men det skedde först minst trettio år senare. Han förblev ogift efter kriget, och umgicks bara med sin hushållerska. Farfar besökte den pensionerade polismästaren flera gånger, i egenskap av hans själasörjare, eftersom Friberg var en djupt troende kristen.

Vad ingen visste var att Friberg – som varje dag, hela kriget igenom tog färjan över till tyskarna, Abwer och Gestapo i Helsingör – personligen – tillsammans med två andra poliser – transporterade hundratals pistoler, kpistar, handgranater och sprängmedel till den danska motståndsrörelsen – och organiserade omfattande transporter av judiska flyktingar, tvärs över sundet – alltsammans finns numera omvittnat och beskrivet i flera historiska källor – och Friberg själv höll tyst om saken i många år – tills kort före sin död, trots hans kontakter med det officiella Sverige –  med en ”prästernas livlina” som en ingående beståndsdel av flera. Ändå förblev han hatad, förföljd och sviken i flera år – trots löften från svensk socialdemokrati och till och med dåtidens försvarsminister – för Fribergs vapen till Danska, judiska och andra motståndsmän, kom direkt från svenska militära förråd. Den sidan av den svenska historien har få berättat – men på denna sk ”Förintelsens Minnesdag” kan vi gott minnas den med, liksom det min farfar gjorde – även om jag inte skrivit ned det än… Jag vet en hel del där också, genom min egen släkt inte minst – ”på rätt sida av historien” – som jag/vi faktiskt är.

Frid. Och Shalom – Men vilka är det egentligen, som just vi svenskar bör fira ?

Profilbild för Okänd

Stora Björnvändardagen (repris från 2024)

av

Idag är det Stora Björnvändardagen enligt gammal svensk folktro. Detta säges vara den dag då alla björnar vänder sig i sina iden, för att istället sova på andra sidan, men de kristna firar en dum och onödig, icke historiskt belagd fest som kallas ”Pauli Omvändelse” istället. Detta efter en vilsekommen Syrisk kavallerist vid namn Paulus, som en gång ramlat av sin häst på vägen till Damaskus, så att han slog i huvudet och i ett helt liv därefter anfäktades av allehanda befängda kristna griller, till ingen särdeles nytta. Vår egen allmoge visste bättre, och hyllade våra lokala björnar, vilket vi gott kan göra än idag.

 

Folktron hävdar envist att björnarnas idegång börjar kring den 15 Oktober och slutar på Tiburtiusdagen, den 14 April, vilket enligt vad den senare björnforskningen räknat ut faktiskt stämmer, i alla fall om man ser till den svenska björnstammen i Norra Svealand och Södra Norrland. Man skulle vara extra tyst i skogen denna dag, för att inte väcka den björn som sover – just under själva vändningen, ansågs björnen lättväckt.

Midvinter, alltså mitten på Vinterhalvåret, skulle enligt många källor också infalla just idag – och lika mycket snö som det fallit innan 25 Januari, skulle enligt folktron falla innan årets snöfall var slut. Detta borde betyda, att det kommer att snöa minst en halvmeter till i Mälardalen, men om det nu blir så får vi väl se. Och, i den gamla Bondepraktikan från 1500-talt stod följande att läsa:

  • Om solen skiner denna dag blir det ett fruktsamt år, men om det regnar eller snöar blir det medelmåttigt med dyrtid.
  • Storm denna dag ger krig och dimma ger boskapsdöd.
  • Man ska dock taga sig i akt om det blir en mörk dag, för då kommer man att få ”bära mången till kyrkogården”

 

Tjo ! Dags att vända om !

Profilbild för Okänd

Jawad Mofrad om Pohjola… den yttersta Norden…

av

Nu lämnar vi ordet till ”Hedniska Tankars” fjärde redaktionsmedlem Jawad Mofrad som har en hel del att säga om Pohjola, det halvt mytologiska land och rike som anses ligga i den yttersta Norden, eller med andra ord det allra nordligaste av Finland – Sveriges förlorade Rikshalva och Broderland i Öst… Detta – kanhända – angående det inlägg om ”Biskop Henrik” och den finske bonden Lalli, som vi publicerade vid Hindersmäss, eller den 19 Januari i år, eftersom ”Henrik” fortfarande har sin namnsdag kvar i de svenska och finska officiella kalendrarna.

En del hävdar att verklighetens Lalli levde i Satakunta på 1100-talet tillsammans med sin hustru Kerttu (eller Kerstin) nära nutidens Björneborg, och de flesta finnar, finlands-svenskar och finländare av alla slag minns Lalli som en folkets man, ja en nationalhjälte. Även det finska Bondeförbundet – sedermera Centerpartiet – har haft en nyhetstidning, uppkallad efter just Lalli, och många – både liberaler och andra – har läst denna frisinnade publikation. Tidningen utgavs genom nästan ett helt sekel, och kanske kommer ”Lalli” tillbaka som en nät-tidning, rätt vad det är – det behöver inte alls röra sig om något entonigt ”Lallande”…

 

Pohjola (Nifelheim, ”Norrland” eller Pohja, är ett mytiskt land som beskrivs i det finska nationaleposet Kalevala. Landet ligger norr om Väinölä (vanernas/Frejs land, Sverige) där
eposets hjältar bor. Landet Pohjola är kylans och det ondas hemvist. Det centrala temat i boken är maktkampen mellan det mörka Pohjola och det ljusa Kalevala ( ”sjöarnas land”
Finland, Suomi):

Kalven, bildlig anv. av kalv, ytterst vanligt namn på mindre sjöar, som äro belägna vid större sådana (någon gång också om vikar av större sjöar); stundom även  Badkalven (fsv. Rådkalf) vid Rasjön Småland,
Utterkalven vid sjön Uttran Södermanland. Samma bruk i Norge. I Norrland, Norge o. på Själland även om mindre öar vid sidan av större; i Norge också om fjällnamn. – Hit hör däremot knappast sjön. Kalven (fsv. Kalf) i Kalfs sn Västergötland., om också sannolikt sjönamnet är primärt i förh. till sockennarnnet; jfr dock SOÄ VII. 2: 285. – I vissa fall såsom Kalvgöl, Kalvtjärn uppträder djurnamnet. kalv i egentl, betyd.; jfr Ko-, Ox-, Tjursjön osv. – Se närmare förf. Sjön. 1: 290 f. ᚱ. (Svensk etymologisk ordbok by Elof Hellquist,1922).

Den Mytiska Sampo som hör till Ilmarinen (Heimdall ??) har tolkats på många sätt: bland annat en världspelare eller ett världsträd och kvarn eller en marknad.
Detta påminner Asken Yggdrasil i Uppsala -och Stockholmsområdet som har hört till Heimdall (Ilmarinen). Det mytiska trädet Yggdrasil (Ygg-dra-syll) kan betyda skräckinjagande träd/trädstam och det
har syftat på Stockholmsområdet med mångfaldiga kvarnar och dess Birkas marknad..

 

Pohjolas portar på himlen (Pohjolas norrsken)

Bild från Wikipedia – 1870 sågs norrskenet klart och tydligt i Guildford, Surrey, England – en händelse som ytterst sällan inträffar

 

Andra teorier förlägger Pohjola-landet ännu längre norrut, i trakterna av Rovaniemi – idag mest känt över nästan halva Världen för sitt ”tomteland” eller det nybyggda nöjesfält, där själva Jultomten anses bo – att förlägga Jultomtens hemvist till Nordpolen, eller Ryssland är inte lika populärt på 2000-talet som under Engelskt 1800-tal.

Om detta land – liksom resten av Norden inklusive Island – kan Simon Reeve, annars känd från BBC – ett mycket bättre TV-bolag än exempelvis svenska SVT – berätta. Utbildningsradion UR har än så länge – och fram till 2027 -öppna länkar till hans Tv-serie i 3 delar från 2025, dvs i fjol. Vi rekommenderar särskilt del 1 (som utspelar sig i just Norra Finland) samt del 3 (mestadels Sverige och Danmark, inklusive Järvafältet, Stockholm sektor Nordväst – där ”Hedniska Tankars” redaktion fortfarande finns).

Simon Reeve är i år 53 år gammal, och har gjort dussintals dokumentär-serier för BBC från olika Världsdelar, och han är en man som aldrig väjer för svåra frågor eller dagsaktuella problem – och allt som är på gott eller ont. Vad han pratar om och redovisar, är inget för småttingar, inget meningslöst ”gullegull” utan handfast verklighet. Han är gift med en kvinna från Holland sedan många år, och dessutom far till ett barn. Ni bör tro honom på hans ord, och hans ärliga uppsåt, långt borta i Hammersmith, London, UK.

Han har hjälpt oss Hedningar och stått vid vår sida många gånger – och det är allt vi kan säga eller skriva i just detta fall. 


Norrsken (Aurora Borealis) i trakten av Falun och Mellansverige, vecka 3 år 2026

 

Rörande Pohjolas husfru, Louhi, är hon en varelse av exat samma slag som ”Hel” i Asatro och Nordisk Mytologi. Hon är kärv, ytterst anskrämlig till sitt utseende och kanske inte så god att tas med alla gånger, vilket även den store sjöfararen, barden och vikingen Väinömöinen får erfara. Loviatar – Pohjola-fruns dotter – skall vi inte ens nämna här – men hon är ett naturväsen som kan uppfattas på många olika sätt, och i Elias Lönnroths original-version av ”Kalevala” har hon dussintals med nära besläktade yngre kvinnor eller flickor i samma ålder. Vi skall försöka att återkomma till detta ämne – men avstå nu från överdrifter – och gör INTE som Amerikanerna, som med diverse ”rollspel på nätet” ljuger, omtolkar eller våldför sig på både Loviatar, Louhi och hela Kalevalas innehåll.

Visserligen skriver man i en del svenska översättningar av Kalela om hur ”Hiisis hemska sånger” sjungs i Pohjolas salar, men ”Hiisit” i plural är vad Nordborna kallar Resar eller Thursar, och hur andra där på den orten  ”jojkade lapska låtar” vilket mest låter som entonig olåt för dagens öron – men – det är en helt annan historia..

 

Louhi (i fågelgestalt) försöker överfalla Kalevalas hjältar (Målning av Axeli Gallén-Kallela, 1896)

Profilbild för Okänd

Frej och Frejas dag (repris från 2022, delvis omarbetad)

av

Idag har Frej och Freja namnsdag enligt den svenska almanackan. Vanernas stora syskonpar är på intet sätt gifta med varandra, och har aldrig någonsin varit det heller, trots alla ovederhäftigheter som sprids per Internet, från diverse personer som ägnar sig åt sk ”forn sed” och annat, som man garanterat inte skall och inte bör hålla på med. Det är bara i ”Lokasenna” eller Oegirsdrikkja, där Loke på det allra grövsta sätt smädar och lämnar ut Freja, och på helt falska grunder anklagar henne för Incest med sin egen bror – och därför tror ”Fornsedare” och därmed likställda på Lokes struntprat, fake news och lögner – lika värdelösa som den svenska Statstelevisionen SVT:s nyhetssändningar, eller uttalanden från en viss Donald Duck eller om det nu var Donald Trump…

Freja är en gudinna för kärlek och mänsklig sexualitet, javisst – men hon är 100 % Heterosexuell, för inte någonstans i Eddan nämns det, att hon skulle varit bisexuell eller lesbisk. Naturligtvis har mer eller mindre okunniga amerikaner börjat spekulera, förvrida hennes gestalt och försökt göra tecknade serier, som inte alls har med gudinnan att göra. Genom tiderna har det gjorts flera försök att tvinga sig på henne, ändra de nordiska källorna och säga att A) Alla kvinnor var naturligtvis lätt bisexuella, åtminstone på Vikingatiden eller också B) Nej – det förekom inte, och om eller när det alls förekom, så höll man tyst om det. Kanske rörde det bara kvinnorna själva ifråga – det var som det var därför att det blev som det blev, och mänsklig sexualitet överhuvudtaget är som bekant vansinnigt övervärderat – i de flesta kulturer – vilket vi märker en vinterdag som denna.

Det närmaste vi kommer – för att säga något som faktiskt har med svensk kutur att göra – är en tavla av Anders Zorn – alltså ren ”Zorn Porn” med ett motiv ur Völsunga-Sagan…


”Brynhild och Gudrun” av Anders Zorn, ur en upplaga av Erik Brates kända Edda-översättning från 1913…

Vad som verkligen händer i denna Sagas 28:e kapitel är mycket riktigt att Gudrun sitter på stranden av floden Rhen, och frågar Brynhild eller Brynhilde om vad hon tycker om Sigurd Fafnesbane, en man som de båda två är väl bekanta med. Brynhildes gestalt, alla Valkyriors störst Valkyria – har vi redan kommenterat ingående, och det finns ingen anledning att skriva dåliga parodier. Här står överhuvudtaget inte något om sex, även om den Hedning som skriver dessa rider ofta tjuvlyssnat i diverse offentliga bastubyggnader, bannik, saunas – väl dold bakom träväggar, som skilt ”herrarnas” från ”damernas” och ensam i mörkret fått avlyssna och nedteckna allt vad kvinnorna på andra sidan bastuväggen sagt om sina karlar, och ders fysiska företräden, tillkortakommanden och allt möjligt annat. Var det någon som trodde, att nutidens kvinnor inte är minst lika grova i mun som männen, eller att Lokes släkt dött ut här i Midgårds dalar ? Vi Hedningar vet vad vi vet, och vad vi hört och sett av kvinnor i alla land, vet vi också.

För de av våra kvinnliga läsare som känner att de genast, nu – ofördröjligen och i ett sammanhang bara måste idka lite gammaldags ”tribadi” (sånt fanns redan på Strindbergs tid hos Siri von Essen och andra adelsdamer) och gnida era könsdelar emot varann, i en frenetisk och virvlande dans, eller ta fram era Olisboi från ön Lesbos i den Grekiska övärlden, där skaldinnan Sapfo skrev upphetsat och ingående om unga flickors kärlek, långt långt före alla kristusar, så har Hedningens dotter – snart 20 – äntligen förstått er. ”Envar, som av tjej-snusk blir pigg – kan kolla in och få sig bilder på ett ligg”

Hon har ett tips på nutida serie-tidningar från USA, i någotslags fri fantasy-stil, som inte har något alls med verkligheten att göra, utom ”Xena – the barbarian princess” och andra TV-dumheter i samma stil, eller fånig amatör-buskis från Östersund, något vi också behandlat apropå vad man gjort av Petterson-Bergers ”Arnjot”.

”

 

”Heathen” skall detta skäligen amatör-mässiga mästerverk heta, med en bi/lesbisk / tjolahopp tjolahej rödhårig tjej i huvudrollen, det finns hur många tidningar eller album eller vad ni nu vill att köpa eller läsa, och sedan kan ni ju rulla runt, knulla runt och byta kön med varandra i sänghalmen om ni vill, flickor små. Men begär inte av andra människor att de nödvändigtvis måste delta, eller att ni ska tjäna pengar genom Statsbidrag eller ”allmänna arvsfonden” på det hela. Sådana helt idiotiska saker har förstås redan hänt, men oavsett om vi rör oss med egenfinansierad prostitution, eller offentliga skökor måste vi säga er, att detta är inte vad Freja eller Frej är till för.

Det finns för övrigt MINST 11 244 folkbokförda personer i Sverige som har stulit Frejas namn, och går omkring och kallar sig för detta, helt i strid med svenskt namnskick, och nordiska traditioner. Vi har redan påpekat, varför detta är olämpligt. Hur många personer som missbrukar namnet som ”mellan-namn” eller efternamn är inte känt enligt den bristfälliga statistik som Skatteverket numera för. SCB, den Svenska Statistiska Centralbyrån, har nämligen slutat samla in data, och därför har kvaliteten på alltsammans sjunkit, i detta 10,6 miljoners Svitjod, där detta skrivs

För närvarande finns det minst 2000 personer som heter Frej, och medtagit olika, mer eller mindre varierade stavningar av Frejs och Frejas namn, uppgår antalet namnbärare och namnbärerskor till flera tiotusental, efter vad vi gissar – men Freja är fortfarande oerhört mycket populärare än sin bror – antagligen därför att Sex säljer…

Frej är som alla vet gift med Gerd, och om det giftet kan Skirnirsmál i Eddan berätta mycket. Freja är alltjämt ogift, och kommer så förbli – men hon trånar efter Od eller Svipdag – och här möter oss ett stort mysterium – för vad Freja egentligen söker, är kunskapen i dess renaste form, och den man, som mer än alla andra kan lära henne den – även om hon knappast vet, vem han egentligen är. Tillika är hon ensamstående mor, och har döttrarna Hnoss och Gersimi – Smycke och Dyrbarhet – från ett tidigare gifte eller sängelag – men vem som är far till dem, vet ingen människa – och kanske bara gudinnan själv…

 

Frej och Freja är ett syskonpar, men inget bröllopspar…

 

I veckan har det också varit Pela och Fadimes dag – och vi står kanhända inför ett nytt Världskrig, med början i Ukraina. Stackars Pela och Fadhime var unga kvinnor från andra länder än vårt, och de mördades av sina egna fäder, bröder eller familjer – vilket vi aldrig någonsin får glömma. Så gör inte vi svenska eller nordiska män emot våra kvinnliga släktingar eller vänner, för i de flesta fall har vi fått lära oss själva och er andra, att aldrig någonsin bära sig åt på det befängda viset.

Väl informerade, som en del av mina läsare antagligen är – så lämnar vi dessa ämnen därhän för dagen, nu när vi egentligen inte hinner skriva något politiskt.

Kanhända gör vi det ändå nästa vecka, eller så snart räkan visslar, för att citera ett ryskt ordspråk.

Sköt er – ack ni hedna och ni ludna  – och sov lugnt, sov gott, sov i ro – som björn i Vinterbo…

 

 

Profilbild för Okänd

Hindersmäss – och ”Dagen Henrik” (repris från 2024)

av

Igår, den 19 Januari var det Hindersmäss, ett av de datum som ansetts vara det rätta för Höknätterna eller Mindvintern, och det då efterföljande Midvinterblotet i Thorre månad. I Finska Österbotten firas dagen till minne av Lalli Befriaren, som rättvist undanröjde den onde biskop Henrik, som med tvång och våld försökte kristna dessa trakter, men som fick Lallis yxa i skallen. Det finska folket minns Lalli ännu, och honom skall vi fortsatt ära som en stolt och hednisk man !

 

Ta aldrig skit från biskopar eller kristna !

 

Många är de personer, företeelser och till och med media, som uppkallats efter Lalli, frihetskämpen – som var en självägande bonde. Den finska Centern eller Bondeförbundet hade en tidning som hette så, och som utkom i hela Norra Finland i nära 100 år – med det sista huvudkontoret i Björneborg.

En finsktalande skribent har sagt: ”Den frie finnen böjer sig inte för orättvisan; han gör som Lalli och dräper den som vill förtrycka honom”.

I Sverige kallades denna dag för Hindersmäss, och blev föremål för många marknader på isen, där vanligt folk kunde mötas och byta varor i sämja och frid – utan kristen påverkan eller pålagor. På grund av det hårda väglag eller Menföre som kan råda så här års, kallades dagen också för Hindersmäss, då de kristna alltid varit ett hinder för fredlig utveckling och välstånd här i Norden, med sitt ständiga besnattande och olika pålagor.

 

Numera kallas ”tiondet” för ”kyrkoavgift” men det handlar om en dold skatt på ca 3 % som man vill tvinga på alla svenskar – till och med små barn…. Oavsett om du är svensk, finne eller finlandssvensk, så kan du göra som Harry Järv och många andra – GÅ UR ”Svenska” Kyrkan och vägra ha någonting med den att göra. Följ Lallis och frihetens exempel – vandra fri och stolt på Vinterns vägar !

 

Låt inte Fogdar, Förtryckare och Kyrkans folk plundra er in på bara kroppen ! Vi betalar redan mer än 30 – 40 % på vad vi tjänar i det här landet…

 

Profilbild för Okänd

Dikt från en av läsarna… ”Hedningens Vrede”

av

Nu publicerar vi – rakt av – en dikt som vi fått av våra läsare – till vår stora glädje. Den är skickad från ”Ideell Kulturkamp” – vår granne i den Hedniska Bloggosfären…

Hedningens  vrede

Hedning kallas
den hårde kämpen,
en fiende till svek
och falska ord.

Han skådar i mörker
där andra vacklar,
och smygkristet folk
sina rötter glömt.

”Bort med korset
som dolts under särken,
bort med mjäkighet
i asars hus!

Vekhet är giftet
som Vite Krist sådde,
men Hedningar skall rensa
vår fäderejord.”

Ingen pardon
mot de ryggradslösa,
som talar om Oden
men ber till ett lamm.

Med blicken som stål
går han rakt genom dimman,
där ulvarna ylar
i falskhetens skrud.

Nu ryktet går
om den djärve mannen,
som dräper de lögner
som lönnligt sprids.

Ärad han vandrar,
en fruktad kämpe:
Varulvsdräpare,

Lönnrothsbane.
Profilbild för Okänd

Pouge Mahone ! till KNUT…Men ett nytt år börjar med sång…

av

I föregående inlägg fann vi ett läsarbrev, och inför Mellandagarna – som vi nu befinner oss i – fortsätter ”Hedniska Tankar” i samma anda. Den Nordiska och Hedniska, Asatrogna Julen varar som bekant i minst tolv dagar – den såkallade Jultolften – och ibland i tjugo, till Tjugondag Knut, som vi firar efter Knut den Store, som härskade också över de Brittiska öarna, och inte efter någon feg, lismande kristen som Knut Lavrad.

Jultolften nämns redan i Heimskringla och de Isländska Sagorna, och den har ingenting alls med kristendomen att göra, trots okunniga skribenter på svenska Wikipedia. Knut den Store var som alla vet kristen endast till namnet, och styrde också över Frisland samt delar av Irland, Orkney eller Jorkna, Shetland och Färeöarna, samt Island och Skåneland och Ranrike tillika – vilket Wikipedias eländiga brödskribenter helt glömt bort. Men i sitt hjärta och sin hug var han Hedning, och Asatroende, samt stod de gamla gudarna nära – vilket vi alla bör minnas.

 

I den andan publicerar vi nu – under den kommande månaden – en rad sånger av den Irländske poeten Shane McGowan (1957 – 30 November 2023) – mera känd som grundare av bandet ”Pouge Mahone” vilket på Anglifierad Gaeliska betyder det samma som ”Kyss mig där ryggen slutar !” på god svenska. Förvisso var han en stor suput, alkoholist och dessutom knarkare, men trots sitt missbruk hyllas han av Hedniska Tankars yngsta kvinnliga redaktionsmedlem, som återupptäckt hans sångskatt via sin far. Att McGowan avled samma dag som Karl XII, är också en händelse som ser ut som en tanke – och The Pouges – bandet alltså – har mycket riktigt återförenats under 2024, samt bokat in konserter under 2025 – och nu när vi inte kan se ”Knorkator” på scen i Leipzig nästa år, hyllar vi i alla fall den stackars avdöde Shane genom flera hedniska versioner av hans texter – ty mycket i dem är inte bara självupplevt av honom, utan av många hedna och ludna män, vilka samtliga kan skriva under på vad som sjungits, och sjungas skall – i hundratals år…

 

Geir Stavgard’s Song

Copyright Hedningen och Hedniska Tankar, 2024
(Originalets text av Shane McGowan, the Pouges, från Albumet ”Rum, Sodomy and the Lash” 1985)

Oh my name is Geir Stavgard,
I am an Asatru Mann
and a roving young soldier I’ve been
– I’m a man you don’t meet every day

I have huge tracts of land
I have men at command
I have always ten Daler to spare
So, be easy and free, and go drinking with me
– I’m a man you don’t meet every day

Well, I took out my dog
And him I did shoot
all down in the county Killdare

So, be easy and free, and go drinking with me
– I’m a man you don’t meet every day

Then, fill up your horns and tankards with ale
Whatever it costs, I will pay
and be easy and free while you’re drinking with me
– I am a man you don’t meet every day

 

 

Fotnötter, till de som inte begriper hela texten, eller vartåt den syftar:

  • Frasen ”Huge tracts of land” eller ”Stora landamären” förekommer i filmen ”Monty Python and the Holy Grail” (Monti Pyton ok then Hölie Grailen ) i scenen om Sir Lancelots bröllop, samt är lånad därifrån
  • Originalets ”Shilling” har utbytts mot det svenska Daler, vilket på Tyska stavas Thaler, och är en myntsort som inte alls har något med nutida Dollar att göra, lika lite som svenska Skilling, vilka förekom först på 1800-talet
  • John Peel, som i den skotska sången ”D’ye ken John Peel with his coat so grey” gav troligen Shane Mcgowan inspiration till strofen om hunden, som blev skjuten. Den verklige John Peel, 1776-1854 var en legendarisk jägare efter räv, skotsk ripa och storvilt, som fick en hel del sånger sjungna till sitt minne. Hugade kan läsa mera på länken här.
  • ”Beer” fanns inte i England eller på de brittiska öarna under hednisk tid. Då drack man ohumlad ALE i huvudsak, eller vanligt öl, som var överjäst och inte underjäst, som idag

 

(inlägg skrivet 27 December 2024)

Profilbild för Okänd

Om Eiktyrner/Audumbla och Ask och Embla

av

Nu över till ett bidrag från Javad Mofrad, redaktionens medarbetare:

Eiktyrner (ekträdets gud/gudinna, Jumbla, Embla) är en annan aspekt av urkon Audumbla (den rika Jumbla)

Eiktyrner:

Det finns fyra hjortar som betar på Yggdrasils grenar: Dain, Dvalin, Duneyr och Duratror, vars namn betyder ungefär ”döing”, ”dvala”, ”dånare” och ”slummer”. Dessutom finns hjorten Eiktyrner på Valhalls tak (som också räknas till Yggdrasil), som dricker från trädet och från vars horn det droppar vatten som fyller världens floder.

Audumbla:

Audhumbla, även Audumla och Ödhumla, är i nordisk mytologi namnet på en mytisk urko. Från hennes spenar drack jätten Ymer (”den mörkhåriga”) mjölk i tidernas gryning. När hon slickade på rimfrostpudrade stenar med salt i, framträdde en man, som kallades Bure (”bruna/rödaktiga”) och som blev gudarnas stamfar. Han fick sonen Bor (”fader, avlare”), som gifte sig med jättinnan Bestla. De fick barnen Oden, Vile (Veles) och Ve (helig= Svantovit), som i sin tur blev Ymers banemän.

Ask (solguden Heimdall) och Embla (himelsgudinnan) som träd och stamfader och stammoder har varit Asken Yggdrasil (Heimdall) och Jumbla (Jumala).

Jumbla/Jumala: En annan möjlighet är Jumala, den högsta gudomen i forntida finsk mytologi, även om ”Jumbla” är en mindre vanlig stavning för detta, potentiellt med koppling till baltiska rötter. ”Jumala” är ett ord i finska och andra finsk-ugriska språk som betyder ”Gud” eller ”gudom”.

Om Kalevas (Ilmatars) söner Väinämöinen och Ilmarinen:

Ägir är Väinämöinen. Väinämöinen är den centrala, vise hjälten i Finlands nationalepos Kalevala, en mäktig trollkarl och sångare med magisk röst, som härstammar från luftens dotter Ilmatar och ofta
beskrivs som en halvgud och uråldrig vis man som skapade världen och kantele-instrumentet. Hans namn kan komma från det finska ordet ”väinä”, som betyder en lugn vik eller sel, vilket
antyder hans koppling till vatten och landskap. Ägir (Haenir, hav/häv-nir) eller Äge (även Lä, Le eller Hlér), fornvästnordiska Ægir, fornsvenska möjligtvis *Æghir, är i nordisk mytologi en jätte som härskar över havet. Namnet Ägir betyder hav. Han är son till jätten Fornjot, bror till Låge (elden، Loke/Lodur) och Kåre (vinden, finska Ilmarinen, ersätts av Oden/Heimdall) och morfar till Heimdall.
Ägir känd som en gästvänlig öl-bryggare som ofta välkomnar gudarna till sina stora festmåltider i sitt gyllene palats under vattnet, men förknippad med havsens faror och skeppsbrott genom sin maka Rán och deras nio våg-döttrar, och representerar både havets glädje och dess farlighet.

Heimdall (”den strålande världsträdets grenars gud”)

Heimdall är en gåtfull gud i nordisk mytologi, nära kopplad till Världsträdet Yggdrasil (”skräckinjagande trädstam”), som han symboliserar och övervakar, fungerande som en kosmisk väktare och en länk mellan världarna, född ur havets vågor (de nio mödrarna) och mänsklighetens skapare som Rig, men även som ”den som lyser över världen” och signalerar Ragnarök med sitt horn Gjallarhornet.

Heimdalls Roll & Funktion

Väktare: Hans namn kan betyda ”den som lyser över världen”, och han vakar ständigt över gränsen till Asgård, med övermänsklig syn och hörsel.

Världsträdets Representant: Heimdall ses som en representant för världsträdet Yggdrasil, ibland kallad ”världspelaren” (axis mundi), och är knuten till alla nio världar.

Mänsklighetens Stamfader (Rig): Förklädd till guden Rig skapar han de tre samhällsklasserna (träl, bonde, hövding), vilket knyter honom till både världens ordning och människorna.

Ragnarök: Han är den som ska blåsa i sitt horn, Gjallarhornet, för att varna gudarna när jättarna inleder Ragnarök.

Kosmisk Varelse: Eftersom hans namn kan betyda ”blomstrande träd” (dallr), kopplas han starkt till Yggdrasil, som binder samman de nio världarna.

Kosmisk Ordning: Han är en central figur som speglar den kosmiska strukturen och upprätthåller världens ordning, ett slags levande världspelare.

Heimdall & Världsträdet i Mytologin: Han föds ur havet av nio mödrar (vågorna/världarna). Han är vittne till och en del av den nordiska världsbilden där allt från Asgård till Helheim är sammanlänkat via trädet. I slutet av mytologin spekuleras det i om han ska härska över den nya världen efter Ragnarök.

 

Profilbild för Okänd

Dagen Sigurd….

av

Idag har Sigurd namnsdag i den svenska almanackan. Sigurd, Fafnes Bane var den största av hjältar, och kallades nere på den Europeiska kontinenten länge för Siegfried , drakdödaren. Också Sigge och Sigbritt har fortfarande namnsdag på denna dag, som våra Gudamakter ske pris fåt vara oförändrad i den svenska namnlängden sedan 1901. Också i Finland, vår förlorade östra Rikshalva har Sigurd namnsdag sedan 1929, och Sjul – ett vanligt namn i forna tiders Dalarna och Norrland, Sigvard, Sigmund, Sigrun och Signild, Siegnilde, samt även Lokes hustru Sigyn har eller har haft sina namnsdagar just idag, även om de kristna i vårt land som vanligt försökt stryka dem ur kalendern, bara för att vi skall glömma bort vilka vi är, och inte längre kunna utöva den kultur, som är Nordbornas egen. Mer om Sigyn som gudamakt och vem hon är kan ni läsa på länken här.

Även Sixten kan räkna sin namnsdg idag, eftersom han i Norden aldrig haft med någon latinsk påve vid namn ”Sixtus” att göra. Sixten Sigbjer, mera känd som Sigge Stenröse, vår gamle frände och skeppskamrat från 1990-talet lever fortfarande, och han var precis som vi en av dem som grundade Sveriges Asatrosamfund, innan det förflackades och förföll till att bli något helt annat än det var tänkt.

De kristna har försökt göra allehanda hitte-på-helgon av Sigurd, som till exempel den Engelske ”Saint George” – eller”Sankt Georg” – men han är en ren bluff, liksom andra kristna drakdödare av samma slag – för några drakar har ju aldrig funnits i verkligheten, och vad dessa kristna sagor beträffar, är ingen av dem sann – därför att det är i mytens och trons Värld den verklige Sigurd hör hemma.

 

 

Siegfried och Fafner, som de tedde sig i Fritz Langs klassiska film ”Ring des Nibelungen” från år 1924 – en av de mest verklighetstrogna filmer som någonsin gjorts om Nibelungen-eposet, och som inte förvanskar innehållet, olikt dagens amerikanska skräp…

 

Bakom alltsammans skymtar Arminius eller Herman, samt segern över de romerska pansarkolonnerna av marscherande legionärer i slaget vid Teutoburger Wald, tidigt i September år 9 enligt vår tideräkning, med det är en historia som vi berättat för er många gånger förr, liksom historien om hur vi besökte muséet vid Kalkrieser Berg, där den Germanska segern över mer än 30 000 tungt beväpnade fiender avgjorde Världshistorien för all framtid. Bland annat blev ju resultatet det, att ”Germania Magna” aldrig erövrades, att kristendomen aldrig fick lika hårt fotfäste i det fria Norden som söder om Alperna, att Saxare, Angler och Jutar kunde kolonisera England, att USA uppstod som ett resultat av en Engelsk kolonisering i Nordmännens ställe – och den historiske ”Sigurd” är alltså i hög grad värd att fira, eftersom han skapade förutsättningarna för den Värld vi ser idag, även om han aldrig slogs emot en drake, utan bara en makthungrig, skoningslös stormakt som redan dåförtiden begick lika många folkrättsbrott som Trumps USA eller Putins Ryssland av idag.

På Ramsundsbergets ristning – vars vackra miljö helt har vanställts efter felaktiga beslut av en fullständigt inkompetent person vid namn Ingrid Birath från Strängnäs kommun (läs inlägget från 13 april 2018 på länken här)  – finns han fortfarande, genomborrande pansar-ormens kropp som vid ett klassiskt vägöverfall, och än så länge har ingen lyckats förstöra den. Sigurds anda lever – än idag !