Profilbild för Okänd

Raud den Rammes dag (repris från 2022)

I morgon firar många Asatroende, främst i USA och en del anglosaxiska länder, Raud den Rammes dag.  I Sverige är denne fulkeskung från Hålogaland eller Nordligaste Norge bortglömd, men i Norge firas han också, mest beroende på de odödliga passager som finns i den fullt historiska Olafs Saga Tryggva, eller berättelsen om den kristnade kung Olaf Tryggvason, och hans många illdåd emot hedningarna. Raud den Ramme, som på Engelska kallas Raud the Strong – en smula felaktigt, därför att en man som är ”ramm” eller flink i nävarna också är rörlig och smidig, och visst inte bara stark i största allmänhet.

Han var också Gode och en firad sejdkarl, och ägde tillika ett stor drakskepp som hette ”Ormen” och det var större än något skepp, som kung Olaf senare kom att äga; ty vid denna tid var ”Ormen Långe” med sina 34 årpar ännu inte byggd.

Det betyder att Rauds drakskepp måste ha haft närmare 35 meters längd eller mer, och rymt närmare 100 mans besättning – och kanske är det inte omöjligt att finna spår av det eller hans gravhög ännu, för enligt Heimskringla bodde han invid Saltströmmen på två öar som hette Gylling och Häring – idag finns det två orter som heter Godönäs och Löding i närheten, och ortens topografi ser delvis annorlunda ut än under 900-talets sista år, när kung Olaf bestämde sig för att slakta och plundra de sista självständiga Jarladömena i Norr. Man kan bara tänka på de skepp man fann i Sydnorge under 2019, och som ingen trodde att det var möjligt att återfinna, ända tills nu. De var från 800-talet (se bland de tidigare inläggen) och långt över 25 meter de också, även om de kanske inte kan kallas ”Drakar” – ty ett sådant skepp skall ha minst 32 bänkar.

Alltnog, Raud den Ramme och hans folk mötte kung Olaf i öppen strid, och även om sagan säger att de ska ha besegrats, kom de helskinnade därifrån och seglade så bort genom att kryssa mot vinden, och det gjorde de så skickligt och bra att ingen kristen kunde följa efter dem, och Olaf började då ljuga för sitt eget folk och säga att det var trolldom.

Saltstraumen, inåt land förbi Bodö, som där ser ut idag. Här finns ett mäktigt tidvatten, som hindrade de kristna att komma fram, och trakten har varit befolkad av Nordmän sedan romersk järnålder

Hålogaland var isfritt till och med under den senaste istiden, och öarna på Ofoten var redan då bebodda. Man har hittat brödsäd från långt före kristus och spår av långhus, som visar att Hålogaland var färdigkoloniserat och bebott av Nordmän – inte samer och därmed likställda – under bronsåldern och vidare framåt. På Bodö-näset har man hittat minst 30 större gravhögar av sydnorsk typ, som visar att man var ett självständigt rike i norr med rika förbindelser mot resten av Norge och andra delar av Världen, men de kristna slog sönder allt detta. Raud blev belägrad på sin egen gård, och man ville tvinga honom att anta kristendomen.

Han vägrade, och förblev hedning in i det sista. Då befallde kung Olaf att man skulle trycka in en huggorm i ett avsågat dryckeshorn, och så petade man med en glödhet järnten i hornets ena ände. Då kröp huggormen ned i svalget på Raud, för man satte hornet framför munnen på honom, och så åt sig ormen in i hans inälvor, och därav förblödde och förgiftades han inifrån, medan de kristna njöt av anblicken och hånade honom. De flesta av Rauds egena män torterades sedan ihjäl av de kristna på olika sätt, bland annat genom att brännas på bål eller av att plågas till döds med glödande järn.

Olaf Tryggvason stal Rauds skepp, och en del säger att det var den mindre ”Ormen” som ännu fanns när slaget vid Svolder till slut stod, och Norrmän, Danskar och Svenskar till sist gjorde gemensam sak emot de kristna, och tog en rättvis hämnd för Raud, hans folk och många andra, hela Norden alltöver. Olaf plundrade och stal också ansenliga rikedomar, och det första de kristna gjorde, när de kom ill Halogaland, det heliga landet i Norr, var att bränna ned alla gårdar och lägga hela landsändan öde. Det ”Thule” redan Pytheas talade om, långt före kristus, och det Midnattsolens och Midnattsmörkrets land i Norr, som Prokopios och andra Byzantinska historiker beskrev, har av många identifierats med Rauds glömda land, och många hedningar flydde som vi vet över till Island, där Asatron aldrig riktigt dog ut, utan finns kvar än idag.

Man anser också, att det funnits fler historiska urkunder om Hårak på Tjötta, Raud och alla de andra Jarlarna och Fylkeskonungarna, som var hedningar och Asarna trogna allesamman, fast de kristna förstörde alla källor och sagasamlingar de fick tag på.

Raud föll som en god man, och han representerade en god och rättvis sak.

Hans minne lever och firas än idag, som vi kan se. Och Asatron är inte bortglömd. Män kan falla, och gårdar och bygder brinna, men man kan inte förinta ett starkt och enat folk, eller dräpa dess tro.

Sann tro och sanna gudar skall alltid finnas kvar.

(inlägg från 9 Januari 2025)

Profilbild för Okänd

Hedna och Ludna Festivaler – Första Halvåret 2026

Hedniska Tankar kan – som den första hemsidan i Sverige – avslöja de Hedna och Ludna begivenheter som kommer att äga rum under 2026. Här kommer vårt kalendarium:

27 Januari (Thorre månad) – Up Helly Aa – Lerwick, Shetland

Up Helly Aa är Shetlands största Vikingafestival, som firats i sin nuvarande form sedan 1880-talet. Den tar vanligen formen av långa processioner genom alla städer och större orterr, innan man avslutar med det rituella brännandet av ett långskepp i kopia. Mera info om årets evenemang finner du på länken här.

16 Februari – 22 Februari (Goe Månad) – Jorvik, York, England

Yorks vikingamuseum är med rätta berömt, och i år håller man en stor fest den 18 Februari, samt avhåller vikingatida idrotts-spel och mycket mer under de dagar som anges ovan. Mera info följer här.

 

3 April – 6 April (Gräsmånad)  Vårmarknad i Hedeby, Tyskland.

Hedeby, den gamla handelsstaden, är numera delvis rekonstruerad. Man tar inträde, 12 Euro. Hundar äga ej tillträde.

27 April (Gräsmånad) – 3 Maj (Blomstermånad) Vikingamarknad i Ribe, Jylland, Danmark

”Hundratalas” hantverkare och köpmän enligt programbladet

30 April (Gräsmånad) – 1 Maj (Blomstermånad) Alsnu Vikingadagar, Adelsö, Mälaren

Föreningen Alsnu Vikingar är i år 26 år gammal, och det här är den 26:e marknaden i ordningen.

4 Maj – 5 Maj (Blomstermånad)

Ale Vikingamarknad, Älvängen, Alafors

22 Maj – 24 Maj (Blomstermånad)

Tinget i Björnevåg, Agder, Norge

5 – 7 Juni (Sommarmånad)

Avaldsnes Vikingamarknad, Norge

150 utställare utlovas.

13 – 14 Juni (Sommarmånd)

Als Vikingamarknad, Danmark

 

 

 

Profilbild för Okänd

Asatro är INGEN ”Sed”….

Begreppet ”Asatro” har alltid funnits. Det uppfanns inte alls under 1800-talet eller ens på 1200-talet, eftersom det redan finns i Eddan, som går tillbaka på källor  och skalder från 900-talet och än tidigare. Trua, Tru,treue osv moderna avledningar, kommer från urgermanska och proto-indoeuropeiska ordstammar, som var kända redan 1500 år före vår tideräkning – liksom begrepp som på norröna heter ”Trua á Asom ok Ölfvom” – att tro Asar och Vaner. Ja – just tro utan att använda den moderna formuleringen ”tro ” något, för använder du prepositionen ”på” som i tro på ”jultomten, gud” osv osv öppnar du logiskt sett för en abstraktion, eller den möjligheten att sagda Jultomte eller de kristnes gud inte finns.

Följaktligen heter det bara ”tro” som i ”tro du mig !” enligt vad våra isländska sagesmän upplyser oss om, och det är tvivelsutan helt riktigt. Språk och ord styr tanken. Så har det alltid varit, så kommer det alltid att vara.

 

En ”sed” däremot är bara en mekanisk återupprepning, en sak som görs utan all eftertanke. Följaktligen finns det inget som heter ”forn sed” och något sådant nämns bara i kristna källor, minst 200 år efter det att Asatron officiellt hade avskaffats, bland annat på Island. ”Hedniska Tankar” fördömer allt bruk av den politiserade New Age-termen ”forn sed” och reser också NIDSTÅNG emot alla dess utövare !

 

Vår TRO är en ren VILJE-YTTRING och skall också betraktas som en sådan….

Profilbild för Okänd

Långkål och väntan på Thorrablot

Nu är vi redan inne i Thorre månad, eller Torsmånaden – som i Västnorden – det vill säga allting Väster om Västergötland – inföll i Januari. I Östnorden och i den Germanska delen av Europa var Augusti detsamma som Torsmånad – kring skörden och Olofsdagen – som ursprungligen var helgad åt Tor och ingen annan.  Detta syns i de gamla Hedniska kalendrar som man alltid tillämpat i Svea Rike, inklusive våra gamla månadsnamn. 

Mera om Thorrablotet, som rätteligen infaller första fullmånen i Januari, kan ni läsa här.

I år infaller Första Fulllmånen i Januari den 6:e, vilket alltså är rätt tid för Thorrablotets inledning, och hela månaden Thorre – som markerar Midvintern – eftersom Vinterns mitt INTE bör förväxlas med Vintersolståndet, 21 December – alla vet vi ändå att Januari brukar vara årets kallaste månad, och det stämmer även i år – några särdeles ”Klimatförändringar” råder inte – annat än i det sociala klimatet människor emellan, där SVT och skumma nyhetsaktörer fortsätter försöka splittra hela Sverige med sin politik, som inte längre är relevant för den verklighet de flesta svenskar upplever. Vi vet att Vintern är ett säsongvis uppträdande fenomen, som följt med oss ända sedan den senaste istiden och än längre tillbaks – och det idiotiska Thunbergeri vi matas med i media imponerar inte på oss. Kortsynta politiker, som dansat efter ”Galna Gretas” och Såsial-demokratisk pipa ligger bakom skadorna på landets infrastruktur, och det ”snökaos” media alltid skriar och väsnas om – likt stuckna grisar.

 

Fullmånen sken över vintriga skogar också i Januari 2023, enligt ”Fotosidan”

Isländska restauranger och landets turistnäring borde ta fasta på bruket att äta rester efter Julbordet, och ta hand om vad som återstår av det goda sovel vi fått innan Knutsdagen, tjugondag knut, som infaller jämnt 20 dagar efter Julafton, alltså 12 Januari 2025. Knutsdagen firar vi Asatrogna hedningar efter Knut Den Store, inte den kristne och eländige Knut Lavrad – och Thorre månad räcker till nästa fullmåne, som infaller i Göje månad eller Februari – den 12 Februari 2025 – närmare bestämt.

Alltså får vi fira Thorrablot och Knutsdag med bara en dags mellanrum, just i år – och det kan ju vara praktiskt, för de av våra läsare som ännu är kristna av sig, och inte vågat ta steget fullt ut och GÅ UR ”Svenska” Kyrkan och inte ha mer med Islam eller Kristendom att göra – vilket vi rekommenderar alla våra läsare att göra – snarast möjligt. Om ni inte redan gjort det, så LÅT HEDNA ER GENAST och bli Asatrogna samt Humanister som vi – det är det bästa ni kan göra, och det bästa nyårslöfte som finns att ge.

Det är ni skyldig er familj, och även era barn !

I Halland och Götaland äter man gärna Långkål till Julen, eller kokad grönkål, uppvärmd i lite matfett. Frågar man människor i Mälardalen eller längre norrut i vårt land efter vanlig Grönkål att äta till Jul – eller som rester att koka soppa på (även stjälkarna kan tillvaratas !) så tittar de på en som om man vore galen, trots att Grönkål är lätt att odla i hela Europa. Stockholmare och därmed likställda exemplar, som helt vansläktats och tappat kontakten med vår Svenska och Nordiska natur tror att det är fråga om några kvistar att dekorera skinkan med – trots att ingenting kunde vara felaktigare.

Nej, god närodlad grönkål kan man själv unna sig, oavsett om man har god jord att odla i eller inte. Söderut, på Söderslätt i Skåne var det vanligare med Brunkål till Julen, alltså vanlig vitkål hackad i bitar, kokt och anrättad med smör och lite sirap, vilket ni kan läsa mera om i nedanstående goda bok – som fungerar som hjälpreda även i köket.

 

I denna bok behandlas matkulturen för hela Göta Rike – samt delar av Svea

Dess författare dog 2023, men hans insatser för god mat i Norden blir nog inte bortglömda i brådrasket. Grönkålssoppa är utmärkt och värmande mat såhär års i vintermörkret, och lätt att göra. Fräs samman lite matfett, överbliven ister och fett från julskinkan, eller lite margarin tillsammans med vetemjöl. Koka väl hackad grönkål eller dess stjälkar i lite grönsaksbuljong eller fruset skinkspad, om ni har kvar det. När kålen är mjuk, tillsätt mjöl- och fettblandningen, lite i taget och rör om väl. Koka upp, och låt koka 15-20 minuter. Servera med kokta ägghalvor, tärnat fläsk, stekt bacon eller vad som är över av er julskinka, ty skinkan håller muslimer och kristna borta från ert hus och hem, i synnerhet om ni äter grönkålssoppan med fläsk i på en fredag – för det tål inte katolikerna – som vill förbjuda alltsammans…

God och enkel samt närande mat för det HEDNISKA Hushållet… Begrips !

När Hedniska Tankars chefredaktörs farmor ännu levde, berättade hon hur det var i Ljotgodaland eller Luggude Härad, ännu så sent som på början av 1900-talet. ”Ljot” betyder sannolikt att utgjuta något, öl, blod eller soppa i samband med blot – vad som står på Svenska Wikipedia numera är felaktigt. Samma vittnesbörd om större gårdar – med kanske en familj om 6-7 personer och lika många drängar eller pigor – finns också i Nils-Arvid Bringeus bok, om någon skulle undra. Husfadern skar och fördelade brödet till var och en, varje måltid – och om inte han, så kvinnan i hushållet eller ”störstdrängen” eller ”förstdrängen” – eller den äldsta kvinnan – om det var i ett mindre hushåll, ett enstaka torp eller ett fattigt hemman i skogsbygderna. Överallt rådde samma svenska matkultur, sedan Asatrons tid.

Alla fick sin soppa i tur och ordning – och sin brödbit av god, grov skånsk kavring – som längre norrut i Götaland ersattes av Vörtbröd, ännu längre norrut av Rågbröd.

I Engelska språket höll sig orden ”Hleford” eller ”Hlefdige” – fördelare av bröd, ”Lefsa” eller tunnbröd på norska – gotiskans ”Hlaifs” – jämför modern engelskas ”loaf of bread” – kvar väldigt länge – och blev till ”Lord and Lady” med tiden – men så långt som Dowton Abby, eller andra feodala sammanhang behöver vi inte gå. Vi svenskar är och förblir ett enkelt bondefolk, utan överklass. Hos oss har stark kungamakt och fria bönder alltid haft övertaget över adel, präster och borgerskap – utom i modern tid och möjligen en kort tid på 1600-talet, då vansinniga pfaltzare från Tyskland ville införa feodalismen hos oss med. Men – vårt folk stod emot, och så har det varit i hela Norden, vår gemensamma historia igenom. Minns ni ”Allmogen” och andra svenska historiebloggar som vi länkat till här till höger ? Läs dem, och vägra ta del av SVT:s och Nomenklaturans kulturförvanskningar !

Också större gårdar sände sina yngsta döttrar ut som pigor till en närliggande gård – och yngsta pigan fick stå upp hela måltiden, vid nedersta bordsänden, redo att duka ut eller sätta fram mat åt de andra – först när de andra hade ätit, åt hon. Det var inte lättare för de yngre drängarna, för de serverades sist – husfader, fru och barn i huset fick alltid först – men alla fick lika och i tur och ordning – goda husmän och husmödrar, som såg till att alla fick sin beskärda del har alltid funnits – och detta, som vi nu har berättat om – hände sig i en by kallad Väsby, döpt efter ett Vi eller en helig plats, så sent som på 1910-talet.

Åsboland, Ljotgodaland, Odensjö och så gott som alla Härader var Hedniska Land – och blir det en gång på nytt…Härad kommer av ordet för Här, Hundare eller Hundrade är ett annat, centralt rättsligt begrepp, fött i Germanien och det gamla Rom. Det har ingenting med kristna ”socknar” att göra.

Så var det i Ljotgodaland, efter gammal hävd – och den håller vi ännu på i vårt Hedniska Kosthåll, medan långkålen kokas till soppa… Och mat ges åt Midgårds barn – som det är och skall vara här på Jorden.

 

Hell Jolner – Oden är Julens Herre !

Profilbild för Okänd

HEDNISKA TANKARS  ÅRSKRÖNIKA 2025 – Lite statisitk

Årskrönikor är ju legio eller allmänt förekommande såhär års. Vi på Hedniska Tankar vill såklart inte vara sämre än Svenska Media i övrigt. Med tanke på hur extremt låg kvalitet TV, Tidningar och Internet-sajter i det här landet faktiskt håller numera, är det ju svårt att vara just ”sämre” överhuvudtaget… Vi skriver därför inget om vårt populäraste sakinnehåll under det år som gått, men ägnar oss åt lite statistik istället – det har vi ju gjort här på WordPress.com sedan år 2015, och även tidigare, eftersom ”Hedniska Tankar” i olika former funnits på Internet ända sedan det tidiga 2000-talet.

Vi har alltid skrivit om udda ämnen som Asatro och Hedendom, eftersom vårt hushåll på tre personer består av just Asatrogna Hedningar och inget annat, och vi är fortfarande bosatta i Jakobsberg, Stockholm Sektor Nordväst – en av de mest kriminella storstadsregionerna i hela Europa, där man sällan går säker för diverse mord, bombdåd eller andra ”spontana” händelser av de mest skilda slag. Vi kommer kanske återvända till lite av vad vi själva sett, bevittnat och upplevt, sådär något hundratal meter utanför redaktionsokalernas ytterdörr, men det får bli senare under Thorre eller Tors månad, som månaden alltid hetat, fram till 1800-talet i det Hedniska Sverige...

 

Här ovan ser ni nu ett diagram, som visar antalet läsningar (”clicks” eller ”träffar”) på vår nätsida, sedan starten i November 2014. Från en blygsam början gick vi emot fler än 100 000 enskilda träffar under ”rekordåren” 2018 – 2020. Därefter har läsarantalet mattats av, ned emot cirka 24 266 träffar år 2024, som var ett av våra allra värsta år någonsin. Under detta år, 2025, förbättrade vi siffrorna till strax över 28 000 igen – men detta är fortfarande en usel utveckling, som inte motsvarar våra mål inför framtiden. Vi är fortfarande långt större och populärare på Internet än de flesta andra löpande bloggar om likartade ämnen i Sverige, ja mycket mycket större än Internet-sidor för diverse obskyra samfund och föreningar för såkallad ”fornsed”, new age och annan amerikansk smuts.

Under början av 2024 satte vi som mål, att antalet läsare dagligen (inte antalet ”click” !) inte fick understiga 50 personer i genomsnitt, varje dygn, hela året ut. Lyckades vi inte uppnå detta, skulle vi överväga att lägga ned hela bloggen rakt av – efter tio långa år och mer än ett kvarts sekel på Internet – men så illa gick det nu inte. Istället uppnådde vi över 76 individuella läsare per dag det här året, mätt på antalet IP-adresser, emot 66 stycken läsare per dag år 2024.

 

Nu är det självklart så att det med de verktyg som står till buds – tillhandahållna av WordPress.com – inte går att mäta om de personer eller entiteter – förhoppningsvis mänskliga – som läser ”Hedniska Tankar” verkligen förstår VAD det är som de har läst, och det är naturligtvis också en fråga om VILKA läsare vi i så fall har, och VAR i Världen eller Midgård de i så fall finns – och ifall de också kan TILLÄMPA vad de HAR läst och de facto kan ha någotslags NYTTA av de kunskaper, de nu till äventyrs inhämtar.

Ifall vi – exempelvis – bara läses eller blir förstådda av tjugotalet tjattrande hårdrockare i Kuala Lumpur, Malaysia, eller 10 svårt skadade skolbarn i Little Rock, Arkansas är det ju föga glädje med alltsammans, eftersom det här ÄR en blogg för i huvudsak Nordbor och Européer. Vi har full förståelse för att de delar av mänskligheten som drabbats av krig, naturkatastrofer eller hur som helst bara försöker överleva och skaffa mat och vätska för dagen inte kan ta del av vad vi ägnar oss åt, först som sist.

Blir vi å andra sidan lästa av 76 beslutsfattare i valfri stormakt, inklusive Kina, svenska politiker, internationell militär eller företagsledare av olika slag så är kanske mera vunnet i långa loppet, som ni nog förstår. Vårt mål är alldeles definitivt att förändra Världen – till det bättre – så mycket vi kan och alls mäktar med. 

Vi har redan gång på gång och år efter år underrättat er om det kommande ”Hedniska Skiftet” och vår Nostardamus-lika kardinalplan i tre steg, som syftar till att återupprätta Asatro och Hedendom inte bara i Sverige, utan hela Nordeuropa med omnejd – men det är inte allt vi vill. Målen i stort förvaltas av Samfundet Särimner, som är ett globalt, esoteriskt samfund – av samma slag som Frimurarna eller Illuminati, bara så att ni vet. Bäst att ni passar er. Helt säkert representerar vi någotslags sammansvärjning – tror ni inte också det ?

Ser vi på de HEDNISKA TANKARNAS utbredning över jordklotet år 2014 – 2025, så framgår att NÄSTAN VARJE NATION – globalt sett – utom länder som Nordkorea, Niger och Tchad redan HAR drabbats av dem.

Nu är det försent att vända om. Monoteister och Totalitära system har REDAN förlorat, enbart genom vår blotta existens, eftersom den säkrar den fria tankens överlevnad. Ser man sedan till mönstret för hur det varit i år, ser vi att Afrika Söder om Sahara helt fallit bort, liksom det Grönland fuskaren Mr President Donald Trump sagt sig vilja ”köpa – trots att det aldrig någonsin varit till salu.

 

Karta över ”Hedniska Tankars” globala spridning, år 2025

 

Låt oss nu – som nästan alla tidigare verksamhetsår för vår del – studera allt detta lite närmare. Vi ser att främst Sverige, men också USA och Tyskland har en viss över-representation på kartan ovan – kanske föga förvånande – med tanke på att detta är en blogg som närapå helt uteslutande skrivs på det svenska språket. Tidigare har vi publicerat data som visat vilka tio, femton eller tjugo länder som varit de populäraste för vår del, och så ska vi göra också i år.

Antal ”läsningar” globalt, år 2014 – 2025

 

Under tidigare år har de Nordiska Länderna – inte ”Skandinaviska” som många helt felaktigt tror – detta är blott och art ett geografiskt begrepp – Norge, Finland och Danmark kommit på 4:e, 5:e och 6:e plats, antagligen beroende på invånarantal och Internets struktur. Island och Färeöarna, som också hör till Norden har tyvärr inte lyckats hamna på topplistan. Därefter har Storbritannien varit en ”stor” nation för de Hedniska Tankarna, liksom – vilket förvånar – Ryssland – kanske främst därför att vi skrivit mycket om det besinningslösa erövringskrig, som detta land för emot Ukraina och alla sina övriga grannländer. Sedan följer Nederländerna och Spanien, där stora numerärer av Asatroende faktiskt finns och har existerat i flera decennier.

Men i år har ”tio-i-topp” listan faktiskt flyttats om – som alltid – och 2025 såg bilden ut såhär:

 

Tyskland har gått om USA – och det är väl så. Vi vill inte ha med fler amerikanska ”Asatruar” att göra – hela deras kultur och sätt att vara är ett enda stort avsky, som också det Isländska Asatruarfelagidh och alla andra någotsånär seriösa utövare betackar sig för – och begrepp som ”kultur”, ”utbilding” eller ”amerikaner” hör inte ihop – vilket är välkänt hela Världen över. Ett överviktigt, smällfett folkslag, fördummat intill Yahoo-gränsen kan man bara förakta, inte omfatta eller värna. Helt nya på listan är – glädjande nog – Irland (nummer 7) samt Kina och Frankrike – vi har faktiskt EN trogen läsare på ett Kina-baserat, Sverige-anknutet exportföretag, och står rent handelsmässigt och intellektuellt i ett mycket gott förhållande till Folkrepubikerna – som det ju rör sig om i det här fallen.

Nytt för i år – på WordPress.com – är att man också kan studera vilka regioner, delstater, län, amt, fylken, departements, shires och så vidare våra läsare kommer ifrån. Fördelningen på de tio mest pupulära geografiska regionerna blir då som tabellen nedan utvisar:

Antal visningar 2025 – cirka 27 254

POPULÄRASTE REGIONER FÖR  ”HEDNISKA TANKAR” UTANFÖR SVERIGE

Sachsen 5757 visningar
Virginia 577
California 237
Texas 175
Oregon 138
Uusimaa (Finska Nyland) 138
Dublin 121
Iowa 122
Noord-Holland 95
Bayern 87

USA:s dominans är fortfarande stor, men vi får hoppas den snart bryts, en gång för alla. Delstaten Sachsen i det forna DDR har en mycket stor representation, vilket beror på en enstaka ”topp” under Juli månad, 2025. Även det finska Nyland – men inte Österbotten eller Åland – samt Dublin, Norra Holland och Bayern finns med på listan, men materialet är alldeles för litet för att man skall kunna dra några säkra slutsatser av detta. Nu kan vi bryta ned år 2025 års data ytterligare på ”orter” – definierat enligt IP adresser, och se ett ännu finmaskigare mönster, som framträder likt Yggdrasils löv eller trådarna i Urds och Nornornas väv.

 

 

Vi kan se enskilda klumpar eller ”kluster” av läsare inte bara i hela Sverige och Västeuropa, utan också i USA, Turkiet, Kurdistan, och – påfallande nog – i Fjärran Östern – med Malaysia, Kina och Tokyo, Japan som klart markerade punkter på kartan. Vad gör våra läsare där, hur tänker de och varför ? Vi har inga klara svar.

Tabell-data ger kanske klarare besked:

POPULÄRASTE ORTER FÖR ”HEDNISKA TANKAR” UTANFÖR SVERIGE, ÅR 2025

Falkenstein, Sachsen 5756 visningar
Virginia 335
Ashburn, Virginia 248
Dallas, Texas 153
Mountain View, California 150
Dublin, Dublin, Eire 129
Helsingfors, Finland 104
Council Bluffs, Iowa 97
Amsterdam, Holland 92
Stavanger, Norge 80

 

Sett emot över 27 000 visningar på ett år, finns ingen klar övervikt på ”orter” eller lokalsamhällen. Falkenstein i Sachsen är det stora undantaget – vilket beror på Juli månads händelse. Washington, DC är en gammal ”favorit” – vi har sedan år 2016 en trogen läsare i Pentagon av alla platser – en oförvitlig statstjänsteman i Trump-regimens sold, vars hustru under många år varit intresserad av den svenska Lussi eller Ljusi-traditionen, som ursprungligen är helgad åt Freja, Freya, Freyja.

Foto: Encyclopedia Britannica. Också HÄR har de HEDNISKA TANKARNA slagit rot.  Vi ASATROENDE finns ÖVERALLT – Där ni MINST väntat er det !!

Så ni ser – vi är – likt Särimner själv – odödliga, och kan inte utplånas – för våra verk fortsätter, oavbrutet, oavlåtligt, för alltid, intill Ragnarök och makternas fall. Vår seger är förutbestämd, och inga kristna eller mohammedaner kan göra det minsta åt den saken.

Sett till orter i Sverige – som representerar en större andel – sådär 80 % – av det nuvarande läsarantalet, år 2025 -blir fördelningen såhär:

POPULÄRASTE ORTER FÖR ”HEDNISKA TANKAR” INOM SVERIGE

Stockholm 6 569
Malmö 1 437
Göteborg 1 153
Karlskoga 623
Uppsala 571
Bollnäs 412
Viggby (Täby) 330
Södertälje 289
Grillby (Uppland) 266
Skövde 242

Föga förvånande är det i de tre storstadsregionerna, som de flesta av våra läsare finns, sett till rena IP-adresser. Men – Karlskoga – centrum för Bofors och en del av vår Vapenindustri – sticker ut – liksom universitets-staden Uppsala  -ett svenskt Oxford – och Bollnäs – vars närvaro på listan får bero på en ren slump – liksom förekomsten av Grillby – ett nedlagt stations-samhälle av nästan ingen regional eller nationell betydelse överhuvudtaget – förutom Viggby – en del av Viggbyholm, Täby – där vi har anförvanter genom släktskap.

Vad sker detta år, 2026 ?

Vårt liv och de Hedniska Tankarna går evigt vidare. Kristendomen ska störtas i gruset, en ny morgon gryr, utan ”frälsare” eller falska profeter.

Sådan är Ragnarnas vilja. Sådan är Makternas väg.

Frigg spinner molnen i himlen, denna Friggas fredag – då vår text skrivs. Som det är, och skall varda.

 

Profilbild för Okänd

”Nothing changes on New Year’s Day… Krystendum eller Bristendom ? (repris från 2022)

”Noting changes on new year’s day” sjöng en gång en Engelsk popgrupp vid namn U2, som kan betyda ”Du också”.

I och för sig var de väl inte rena Hedningar eller Asatroende, men i alla fall…

Från en av mina läsare har jag fått följande tänkvärda illustration, som visar den fullkomliga brist på all logik och sunt tänkande som finns i själva Bristendomen eller Krystendummen, en av världens tre stora krystade och otroligt dumma religioner – som inte på något sätt är immun för kritik. Förutsatt att en sk ”allsmäktig” gud ens fanns, revolterar inte allt vad vi kan se emot denna påstådda ”allsmäktighet” och varför skulle universums härskare kräva ständig tillbedjan av sina undersåtar, om han ens fanns ?

 

En sån här gud kan du lika gärna slänga i sjön… GÅ UR ”Svenska” Kyrkan nu…

 

Jämför denne struntgud från mellanöstern, JHVH-1, med verkliga gudar som Oden och Tor. De existerar, oberoende av om du vill tro på dem eller inte, därför att Tor är Åskan liksom Oden är stormen. De kräver ingenting av dig, och de behöver inga offer eller böner. De existerar oberoende av gott och ont, som de naturföreteelser de faktiskt är, och bryr sig inte om vad du tycker. Sålunda är de mycket, mycket mäktigare än den gud, som dyrkas av Abrahamiter eller Krystna… Varför skulle du fortsätta att tro på något dumt och krystat, när naturkrafterna ändå FINNS ?

 

 

Profilbild för Okänd

”Det är om namn vi frågar” – IGEN ! De nordiska myternas geografiska namn..

Nu över till ett nytt inlägg från Javad Mofrad, ”Hedniska Tankars” gäst-skribent och ständige medarbetare. Ni har mött honom förut, detta år 2025 – här är en av hans tidigare artiklar från September 2025 om Svenskarnas Namn, etymologi och liknande ämnen. Alltnog, senare – 8 December i år – skrev han ett inlägg till, om namn på Geografiska platser i Asatrons Värld – och nu är det inlägget uppdaterat – så vi publicerar det igen, rakt av…

 

Bildkälla: Historiska Muséet, Stockholm

 

De nordiska myternas geografiska namn

 

Det är härligt att studera,  nordiska gamla geografiska namn. Där har de bland annat berättats om under foten av asken Yggdrasils land (Uppsala): Ynglingarnas land dvs, landet av ”Yngve Frejs folk” (svenskar) som är Sverige

Elivågor, ”de stormande vågorna”, som är Golfströmmen

Jotunheim (jättarnas land), som är Romarriket

Vinland (sid gräsmark) på andra sidan Elivågor, som är Kanada.

Nifelheim ”den dimhöljda världen”, som är Nordpolen

Muspelheim ”eldens värld”, som är Afrika ”landet utan kyla”

Alfheim ”de skickliga smedernas land”, som är Tyskland och Frankrike

Midgård och Utgård som är Gårdarike (Ryssland) och Ukraine (sidlandet)

Hel (den kompletta gudinnans land), som är Britannien (den upphöjda gudinnans land)

Mimers brunn som är Manchehavet (Engelska kanalen). Varför är Mimers brunn Manchehavet (Engelska kanalen) ? Mimers brunn (platsen för Mimers mumlande avhuggna huvud) är en mytologisk plats i nordisk mytologi, belägen vid foten av världsträdet Yggdrasil, under roten som leder till jättarnas värld (Jotunheim, Romarriket).Mancus hänvisar till ett medeltida europeiskt guld- eller silvermynt, men har också rötter i latin som betyder ”stympad (maimed), förlamad eller maktlös”.

Eljudner (det fuktiga av nederbörd), som är Irland (vinterns land) Varför betyder Irland ”snöns land”?

1- På walesiska betyder Eira (uttalas AY-ra) ”snö”.

2- Hibernia – vad visste de gamla romarna om ”Gröna ön …”?

Hibernia är det klassiska latinska namnet för Irland, använt poetiskt, och betyder ”vinterns land”,

3- I nordisk mytologi betyder det Eljudner ((fuktig av nederbörd)), vilket är Irland (vinterns land).

4- Fornirländska gudinna Éire (Ériu), som betyder något i stil med ”fruktbarhets- och nederbörds gudinna”.

 

Idag är en Tyrs Tisdag….

Profilbild för Okänd

En Hymn till Särimner

Melodi: Tomorrow Belongs to me” aka ”Der Morgige Tag ist mein”

”Se, solen står låg över vintrigt land
men tanken är trots allt dock fri
Så samlas, mitt folk, till ett högre mål –
– För Särimners makt är din !

Förtryckta vi lever, med kors och islam
i ett land utan mening och hopp
Men någonstans väntar vårt ödes dag
– För Särimners makt är din !

Ja, Särimner lever, trots våld och trots hot
I det land som ändå är vårt
I tider av nöd står han upp för oss
Och Särimners makt blir din !

En morgon ska komma, när segern den vinns
För Särimners makt skall bli din

Ja, Särimners makt
Särimners makt
Särimners makt
Särimners makt är DIN !”

 

(repris från 2024-12-13)

Profilbild för Okänd

Från över 600 inlägg till exakt 300…

Som tidigare meddelats städas det inför det nya året på ”Hedniska Tankars” redaktion. Vi har nu skurit ned antalet inlägg i den ”löpande” bloggen från över 620 stycken till exakt 300.

Orsaken är att de dagsfärska inlägg vår redaktion skriver i hög grad baseras på dagstidningsjournalistik. De har aldrig varit avsedda att vara ristade i sten – de är adiaforiska till sin natur. Därför har vi också skapat ett artikelarkiv, som just nu uppdaterats – och strax efter nyår publicerar vi som vanligt årskrönikor, och inlägg om hur den här bloggen utvecklat sig under det år som gått, och det år som kommer.

Vår redaktion består som förut av  tre personer, förutom – ”gästskribenter” och de som skriver insändare, läsarfrågor eller enskilda inlägg.

Vi hälsar er välkomna till ett nytt år i Asatrons tecken. Inte ”fornsederiets” eller new age-flummet, fake news eller ”den artificiella intelligensens” bottenlösa träsk.

Någon måtta får det ändå vara…

Profilbild för Okänd

Om Såkakor, Kultbröd och Politiskt INKORREKTA bakverk till Julen… (repris från 2019)

Före bytet från den Julianska till den Gregorianska kalendern – som för Sveriges del inträffade 1753 – var Ljusi eller – senare – Lussi och till sist Lucia årets längsta natt, eller själva Midvinternatten. Först efter kalenderreformen kom Midvintersolståndet att ligga där den ligger idag, alltså tre dagar före Julafton. Traditionen att fira det segrande Ljuset, och solens återkomst vid Solståndsdagens soluppgång, har jag redan skildrat. (Se under ”Högtider och Blot”, avsnittet Lussi ovan). Det finns en rak linje från Prokopios 500-tal, och berättelserna om de vitklädda kvinnorna i landet Thule, och hur de hälsade solen – som går ända fram emot dagens Luciafirande, påverkat som det är av ”påklistrade” kristna traditioner om ett fiktivt katolskt helgon, något som infördes först på 1700-talet

 

.

 

Återstår så bakverken, och då speciellt Lussekatterna eller Lussebullarna, som de väl rätteligen bör kallas. En del kristna personer har felaktigt för sig att de inte skulle vara äldre än 1600-talet, och att de ”bara måste” ha ett samband med Lucifer, eller den kristne Djävulen och hela tiden, ihållande och ideligen svamlar de vidare om detta, även på Wikipedia och internet. Man påstår också att saffran inte är äldre som krydda än 1800-talet och andra dumheter, trots att ingenting kunde vara felaktigare.

Lussekatterna har ingenting med några holländska ”dövelskatter” från 1600-talet eller ens Frejas katter att göra. Ursprunget till våra dagars Julbröd ligger i den gamla svenska och Nordiska Såkakan, en kaka traditionellt bakad av det mjöl som kom från den sista sädesnek eller kärve man skördat på veteåkern, därför att vete var det dyraste och finaste sädesslaget, som egentligen var förbehållet stora fester och själva gudamakterna.

Detta förhållande beskrivs också i Eddans ”Rigsthula” där Rig eller Heimdal vandrar mellan gårdarna och besöker människor i flera tidsåldrar och generationer – först har de bara kornbröd, fyllt av sådor; och står på trälarnas låga nivå under vad som liknar stenålder, så kommer han till böndernas bronsålder istället för stenens tid, och finner rågbröd på bordet, och så till sist besöker han jarlarna under den aristokratiska järnåldern, där man äntligen har råd med vetebröd att bjuda på… Våra förfäder syftade framåt. De levde inte alls i något statiskt samhälle, utan ville utveckla sin Asatro och sin Nordiska Kultur precis som vi – inte avveckla eller förminska den !

 

Såkaka eller ”Julgalt” från Västergötlands Museum och medeltiden, med saffran i (minst 300 år före vad en del senare påstått om saffransbullars ursprung)

Såkakans princip, eller det faktum att man tänkte sig att man måste ge tillbaka något av skördens kraft till själva åkern, var lätt att förstå. Den sparades i sädesbingen över vintern, och när det var dags för nästa vårsådd grävde man ner den ute på åkern, som ett slags symbolisk gödsling, för att försäkra sig om äring och god årsväxt. Givetvis förstod man redan då värdet av skiften, och att åkerjord måste ligga i träda vissa år – dummare var man i alla fall inte, men såkakan följde Asatrons principer, som de uttrycks i Hávamál – ”Gåva kräver att gengåva gives”

 

Skånsk Såkaka eller Julbröd med två tydliga ”galtar” eller ”kusar” ovanpå…

Så resonerar svenskarna ännu om Julen, för alla vet vi ju att om vi får en julklapp eller gåva av någon, vore det i högsta grad oartigt att inte återgälda gåvan med en annan gåva, gärna då lika stor, eller kanske med en gåva av liknande symboliskt värde. Också i Ryssland, där man tillbad Matj Syra Zemja (reservation för min usla ryska stavning) eller ”den fuktiga moder jorden” som fanns istället för Gerd eller Jord, hos alla slaviska folk, brukade man under våren gräva ned såkakor på åkrarna, och så görs det än i vissa delar av Ukraina, enligt vad jag själv sett och bevittnat, år 2004.

 

Den ryska moder jord med STORA BULLAR i händerna.. Enligt moderna hedningar i öst… Ju större bullar, ju fruktbarare gudinna…

Man säger att Såkakorna hos Germaner, Slaver och troligtvis även Kelter har sitt ursprung i de Kultbröd som varit vanliga hos alla Indoeuropeiska folk. Kultbröden skulle ofta vara av vetedeg, och vara kryddade med saffran och russin, som ju var dyra och särskilt exklusiva kryddor. Det fanns ju knappt russin norr om Alperna, utom i Vinproducerande regioner, och saffran måste importeras hela vägen från centralasien, från Afghanistan och Iran, där den bästa saffranen finns än idag.. Även med dagens produktionsmetoder, kan man inte få ihop mer än högst 300 ton saffran i hela världen per år, sägs det – och redan Plinius och romarna visste att saffran kunde förfalskas, och ersättas med en mindre bra vara.

Men det var främst den gula färgen man var ute efter, snarare än att smaken av saffran gjorde bakverken saftigare. Gult var ju solens färg, och därför viktig vid Midvinter. I norra Norge äter barnen fortfarande ”solbullar” med gul fyllning, när Midvinternatten där är över, och solen kommer åter – forntidens folk tänkte på exakt samma sätt… Man ville fira solens återkomst, och dess livgivande roll.

 

Hos nordborna offrades bröd åt Tor, och på Rügen, en gång årligen, en med mjöd eller honung tillsatt väldig kaka åt Svantevit; åt bägge i deras egenskap av äringsgudar. Hos anglosaxarna offrade man omkring år 1000 vid plöjningen en kaka åt jorden. En kyrklig förordning från 700-talet förbjuder bakande av bildbröd.

Hos nutida europeiska folk är kultbröd särskilt förbundna med vissa årshögtider, såsom alla själars dag, jul, nyår och påsk. I Sverige har speciella bröd bakats främst till jul. Bland julbröden förekom också den så kallade såkakan, ett cirkelrunt, ofta med uddig kant försett bröd, som bakades till jul eller ursprungligen sannolikt till skördehögtiden, och då hade sin plats på högtidsbordet, men sedan förvarades i sädeslåren till såningstiden. Det sönderskars då mot plogbillen, varefter det dels blandades med utsädet, dels förtärdes av plöjnings- eller såningsmannen, det vill säga bonden själv, och av familjens medlemmar, dels ock utdelades åt plogdragarna. Likartade plöjningsseder förekom även hos romare, greker och hinduer och visar således tillbaka till en mycket avlägsen forntid. (från Wikipedia)

 

Tysk sk ”Klausenmann” av vetedeg från Schwaben. ”Pepparkaksgubbar” osv är inte alls en medeltida uppfinning, utan mycket äldre än så…

Genomgående teman för Julbröden har alltid varit ”kusar” – alltså hästar eller ”galtar” – till och med i form av grisformade bröd – eller ”gubbar” illustrerande äringsguden, Frej eller Dazbog bland slaverna.

De kristna har alltid varit mycket mycket rädda för detta, eftersom de tror att de symboliska bullarna skulle vara rester av människo-offer eller djuroffer, som de på felaktiga grunder och utan några konkreta bevis anser skulle ha bedrivits i äldre tid. Men så blodig var aldrig traditionen med såkakor.

De kristna förvanskar alltid i sin fördomsfullhet den hedniska kulturen, och vill förvrida den till oigenkänlighet – islamisterna ska vi inte tala om…

 

Norska former av ”Lussekatter” med sina traditionella namn. Observera den penis-formade ”Gutten” och ”Gullvognens” älskande par. Hakkorset eller ”Solvagnen” var vanlig också i Norge… Blev ni RÄDDA nu, PK-nissar små ? Då måste ni ju genast ÄTA UPP de anstötliga bakverken, så att ingen får se dem…eller ?

De standardiserade, fabriks-tillverkade ”lussekatter” som man nuförtiden kan få på snart sagt varje 7-eleven eller bensinmack i hela Sverige är en degenererad form av en flertusenårig tradition. Numera kan vi äta dessa bakverk från November till Februari, men så var inte traditionen förr. Då fanns ingen övermättnad eller något svalg, utan man var glad och tacksam för de få, dyra bullar som varje gård kunde producera, och man bakade dem själv – vilket var huvudsaken.

 

Den S-formade bullen är en förenkling av Gullvagnens eller Solvagnens Hakkors-form, som av naturliga skäl döljs, och inte bakas så ofta i nutiden. ”Kransen” eller nr 1 på bilden här är en variant av Såkakan. Nr 2,  ”Prästens Hår” från 1600-talet, går tillbaka på äldre bilder av Valhalls Port, eller Bifrosts båge i skyn. Nr 3, ”Galten” är Frej och Gerds älskande Gudapar, avbildat redan på svenska hällristningar 1600 år och mer före kristus, då kärleken ännu var heterosexuell, och till för att skapa ett bättre och starkare släkte.

 

Nr 4 är Solens ”Gullvagn” igen – enligt en uppteckning från Nordiska Muséet som jag inte återfunnit på nätet, skulle denna variant vara vanligast i Bohuslän och Västergötland. Nr 5 ska vara en ”kuse” eller ”galt” från Sydsverige, medan den S-formade lussebullen som vi känner den, skall ha varit vanligast i Östergötland. Varje landskap hade som vi ser sina egna varianter, men nu har de alla blivit sammanblandade, och samma traditionella mönster kan förekomma snart sagt vartsomhelst i landet.  Nr 7 och 9 kallas ofta ”pojken”, lindebarnet eller något sådant – av folk som är kristna av sig, och som inte vågar säga vad det verkligen är fråga om. Man ser att det är Frej, och ingen annan än Frej som hedras här,  och vad det hela skall likna, inser minsta barn – bullar som dessa var nog avsedda att ätas mest av kvinnorna, medan ”solvagnen” och andra kvinnliga symboler var för karlarna…

 

 

Ytterligare varianter av saffransbröd från olika svenska landskap

 

Observera att ”Kyrkporten” från Västmanland svävar som på en molnfläta – vilket visar vad den egentligen föreställer – porten till Valhall, och gudavärlden därovan – knappast porten till någon ”kyrka”.

 

Ett återkommande inslag är också flätverks-tekniken, eller sättet att lägga ut degen vid bakningockså Wikipedia tvingas erkänna, att detta erinrar om drakslingorna, den nordiska djurornamentiken, och forntidens bildvärd…

De vanligaste formerna har sitt ursprung i de forntida mönster som var vanliga på till exempel smycken och bilder i norra Europa och som kan spåras ända tillbaka till bronsåldern.

Så – där hör ni ! Lussebullar till Julen, i alla dess varianter, former och skepnader, är inte alls ”medeltida” utan väldigt, väldigt mycket äldre än så.

Det är solens rullande hjul, Frejs enorma lem, och hedniska symboler ni stoppar i er vid kaffeborden – liksom – huu så hemskt ! – Hakkors…eller Solkors…

 

 

 

Har ni tänkt på detta, ni goda kristna ? Förstår ni vad ni äter, ack ni hedna och ni ludna ??

Profilbild för Okänd

Julklappstips från en Hedning… JUL är en HEDNISK fest- Inte en kristen !!

Den Hedniska Julen närmar sig oavbrutet, för Jul har ingenting alls med kristendomen att göra. Vårt svenska ord JUL – som man nu vill förbjuda och förhindra hederliga arbetare på SSAB i Norrland att ens säga, kommer från det urgermanska jehwla. Franskans Noël, Finskans Juhla och Joulo – på modernare finska – Tyskans Weinachten eller heliga natt vid midvintersolståndet – ”wei” är detsamma som ”Vi” i Visby – helig kultplats enligt Asatro och Nordisk Hedendom. Den som förnekar detta, förnekar tusentals år av historia, och hela vårt Europeiska ursprung – som inte är kristet – och det är viktigt att minnas i en tid, då vi har en Statstelevision och en falsk ”svensk” kyrka som försöker återkatolicera hela Sverige, och inte vill acceptera det moderna, sekulära samhället.  Frösö kyrka är byggd på en plats som tillhör Guden Frej, och man har hittat björnskallar under dess altare. På den platsen skall ingen falsk katolicism tränga sig in – för där hör den inte hemma. Hela Östersund är överfullt med kyrkor redan – de kunde lämna Guden frös ö ifred – och de kristna borde utrymma Frösön och ta sina avskyvärda likdelar eller sk ”heliga reliker” med sig – för att tillbe sådant, är fullständigt sjukt, ja frånstötande. Det reportage en viss Fredrik Lundmark publicerade på SVT igår, är det mest osakliga vi någonsin sett, till bredden fyllt med skenhelig, bräkande kristen bias. Statstelevisionen berömmer sig av saklighet, men den är inte saklig för fem öre, utan totalt osaklig. Den ger inte utrymme för etniska svenskars ursprungliga tro, och det som är vår kultur.

 

Låt oss höja FREJS LEK – och fram för en jesus-fri JUL !

 

Det äldsta skriftliga belägget – i kristna källor – för ordet jul kommer från ett fragment Codex Ambrosianus A av den gotiska kalendern som skrevs någon gång på 500- eller 600-talet e.Kr. Fragmentet beskriver slutet på oktober och början på november. Månaden november heter där ”Naubaimbair: fruma Jiuleis” vilket kan tolkas som ”November: första julmånaden” eller ”November: Månaden före jul”. Omkring 730 e.Kr. skrev Beda venerabilis att anglosaxarnas kalender har månaden ”geola” eller ”giuli”.

Till och med de kristna krönikörerna har fått erkänna det. De har stulit vår Hedniska Jul, en fest som var till för alla, och helt förvanskat den. En gång i tiden skrev Torbjörn Hornklove, en av den Norske Kungen Harald Hårfagers Hirdskalder om ”Frejs lek” och den hedniska Julen – man anser att detta skulle vara det första textmässiga omnämnandet av vår Hedniska Jul – men vi kan försäkra er, det blir inte det sista – för så länge vi lever, så länge någon av oss alls finns kvar i livet, ska vi kämpa för rätten till ett värdigt firande – rätten till ett värdigt liv – utan denna kväljande kristendom, denna Monoteistiska propaganda som hela tiden körs ned i halsen på oss.

Torbjörn Hornklove skrev följande, i den ofta felöversatta och nedkortade 6:e strofen av Hrafnsmál – sin dikt om vad Jolners eller Odens korpar en gång mälte:

Úti vill jól drekka,
ef skal einn ráða,
fylkir enn framlyndi,
ok Freys leik heyja;
ungr leiddisk eldvelli
ok inni at sitja,
varma dyngju
eða vǫttu dúns fulla.

I min egen översättning lyder den: ”Ute vill (han) Jul dricka, om han ensam skall få råda, han fylkar än fram folk i lunden, och höjer Frejs lek. (Redan) som ung leddes han vid eldvärmen, och att inne sitta – varma dynor, eller vantar med dun fulla”.

Trams om ”den högtsträvande fursten” är fel i äldre översättningar, för något sådant står inte i denna strof.

I Dagens Nyheter – en tidning som påstår sig vara ”liberal” men som är den socialistiska nomenklaturans familje-blaska – som sällan eller aldrig publicerar seriösa nyheter, lika lite som någon morgontidning som tillhör Bonnier-sfären gör man reklam för att mer islam ska införas i Sverige, och att unga svenskar allesammans skall bli muslimer, eftersom detta ska hjälpa emot psykisk ohälsa, skriver man. Detta är så frånstötande, så kväljande och falskt, att DN:s journalister BORDE SKÄMMAS för att skriva det.

Detta Monoteistiska skräp publicerades samma dag som det från Mullornas Iran meddelades, att man nu kommer att införa fängelse eller till och med DÖDS-STRAFF för alla kvinnor som visar sig utan Hijab i alla offentliga miljöer i Iran – eller på nätet, förutsatt att ”moralpolisen” får tag i dem. Och detta sitter såkallat ”liberala” tidningar och applåderar, och vill sprida i vårt land. Amnesty International har protesterat emot de nya Sharia -lagarna, och det har Förenta Nationerna också.

Vi på Hedniska Tankar äcklas av en tidning som DN. Vi äcklas över vår Statstelevision, och alla dessa moralpolitruker och moralpoliser inom Såsialdemokraterna, detta falska parti som vill förvandla hela Sverige till ett ”Magdalena-Hem” i de totalitära religionernas anda. Vi tar avstånd från dem, allesammans.

Vi firar en hednisk Jul, som den är och skall vara – för i den Hedniska Julen, utan Monoteism men med Humanism, kan alla folk förenas. 

Redan för flera år sedan, blev det känt att Kungen av Jordanien, hans majestät Abdullah II, har uppmanat ALLA sina undersåtar, muslimer, kristna, judar och andra att ansluta sig till den NORDISKA Jultraditionen, som är Humanistisk och religiöst neutral. Så särskilt Hårfager är han inte, och i öknarnas kväljande hetta lär han väl knappast få andas någon fräsch vinterluft, eller kunna gå ut på höjderna och i den nordiska skogen för att andas, och komma ifrån de kristnas ständiga skrål – men han verkar vara en klok människa, och en man efter vårt sinne – överlägsen de skabbiga småkräk, som utgörs av svenska journalister, instängda i sin ”woke” mentalitet och Galna Greta-tro, drypande av nymoralism.

Onda tungor lär påstå, att det inte skulle råda någon pressfrihet i just Jordanien, men där Libanon, Syrien, Israel, Palestina och hela omvärlden just nu förtärs av ständiga krig och förstörs inifrån av öknarnas idiotiska religioner, har Jordanien för tillfället fred – vad det nu än kan bero på.

 

 

Julgåvor från en HEDNING – allt handgjort, till dem som verkligen förtjänat det, och dit hör INTE journalisterna på SVT eller DN – för de är inga vänner av Humanism, Hedendom och Svensk kultur..

Här ser ni handstöpta ljus, som Hedningar förfärdigat till upplysning för de okunniga. Vi skänker ett ölstop, gjort i äkta eneträ från Söderfors, till en öldrickande frände i vår släkt, laggat i trä med kunnande – av skicklig människohand, och inte av någon AI eller några maskiner. Skånsk senap, mald i träfat med en kula av hårdaste järn – och en klassisk bok av en lokal författare om en man som föddes på en holme, men som var arbetare och tog ett spjut i hand – och slogs för sitt land, för rättvisa och sin hedniska rätt !

 

JUL är de nordiska folkens gåva till HELA Världen – för det var VI som skapade Julen allra först !

Hell Jolner, Hell Oden ! ( and may the World find peace ! )

Profilbild för Okänd

Gårdstomte nummer 21 – 24 och en hälsning inför Julen

Jag återberättar nu de sista sägnerna om Gårdstomtar ur Per Gustavssons och Boel Werners bok om Gårdstomtar, som kom ut för några år sedan, samtidigt som jag utbringar en skål för Julen och Julblotet, som rätteligen bör firas tre dagar efter Vintersolståndet, och inget annat.

 

Att Julen rätteligen skall firas på den plats den har idag, och inte bör blandas samman med Midvinterblotet vid Vinterns mitt i Januari, eller Thorrablotet i Thorre eller Thors månad, har man förstås vetat länge. Prokopios visste det på 530-talet, när han skrev om förhållandena i Thule, Wulfila visste det på 300-talet, när han översatte Julmånaden, Fruma Jiuleis till December på Gotiska, och Beda Venerabilis i England på 700-talet visste det, när han sade att Angelsaxarna förstås firade geola eller Jul de också – efter Vintersolståndet och i December.

 

Över hela Norden, och även i Tyskland och Alpområdet har man tänt eld på ett enormt solhjul vid det nya årets början, och den seden har varit väl dokumenterad av forskare i flera hundra år – egentligen är det bara Heimskringla och Snorre Sturlasson, 200 år efter det att Asatron förbjöds på Island, som blandar ihop Höknätterna vid Vinterns början i Månadsskiftet December-November med Midvintern, och påstår att Julen skulle ha firats då – i Västnorden – men att den kristne Håkon Jarl skulle ha flyttat den till den kristna Juldagen – vilket det saknas belägg för i alla andra källor. 

Kort sagt – det finns ingen anledning att tro, att Julen firats på någon annan tidpunkt än just vid Jul, som det rätteligen är och bör vara, och alla spekulationer om en månkalender, kan vi utesluta ur sammanhanget. Tyska forskare har utöver det också visat att nymånen efter Midvintersolståndet, och inte fullmånen, var det rätta datumet för att fira Jul, vilket innebär att Julen även enligt månkalendern inträffade mellan 22 December och absolut senast den 19 Januari, och man bör komma ihåg att Julen räckte tolv dagar, och hela Jultolften. För övrigt – när alla äldre källor säger att Julen firades före nyåret och inte efter det – vad finns då för bevisvärde i 1200-talets osammanhängande uppgifter om att den skulle ha firats i Januari ?

Nu är det alltså snart Jul, och därmed lyser jag även Julefrid över den här bloggen – samt går att fira Jul med mina nära och kära.

 

Men – innan dess några vittnesbörd om Gårdstomtarna och deras framfart. Från Torpa i Halland berättades det kring 1947, att en bonde var känd för att ha en tomte på gården, men en dag fann han sin gamla märr uppe på Hörännet. Han kunde inte för sitt liv begripa, hurhon kommit dit, så han fick kalla på en hel hop karlar för att alls få ned märren därifrån. Men från ladugården därunder hördes tomtens röst:

Det är skit till folk som inte har någon armstyrka nuförtiden – Jag lyfte märren ditupp ensam !

Från Blekinge och Karlskrona-trakten berättade Jan Öjvind Svahn år 1989 om en händelse han fått återberättad under sin barndom. Den finns på sidan 88 i boken ”Ur Oknyttens Värld” som ingår i serien ”Svenska Folksagor” som ni kan köpa på antikvariat.  ”På en gård skulle en ko till att kalva under Juletid. Folket turades om för att gå ut och se om där blivit någon kalv, och en kväll var det pigans tur. Naturligtvis visste hon med sig, att det första husbondfolket skulle fråga henne när hon kom tillbaka, var om det fötts någon kvigkalv eller månne en tjurkalv, så hon kände mycket riktigt den nyfödda kalven ute i ladugården mellan benen.

Men då spratt kalven till, och förvandlades med ens. Det var ingen annan än gårdstomten, som förvänt synen på henne. Och den lille rackaren hoppade runt, dansade och sjöng: ”Pigan tog mig på tasken och koddarna, ja på tasken och koddarna !

Samma sägen finns också i England, där ett väsen vid namn Hedley Kow från Northumberland eller Nordimbraland, som Nordmännen sa – kan förvandla sig på samma sätt, och oftast uppträder i gestalt av en kalv, som skrämmer vettet ur vägfarande. Om traditionen bakom sägnen inte är Vikingatida, hur spreds den då över Nordsjön, då väl Blekinge och Northumberland aldrig haft några särskilt täta sjökontakter, förutom under Vikingatid ?

Från Kvibille i det på gårdstomtar rika Halland berättas det om en bonde, som på 1930-talet försökte flytta ifrån sin gård, bara för att slippa gårdstomtens spratt. Men flyttlasset välte tre gånger, och när bonden för tredje gången ställt allt i ordning, stack där upp en tomte ur varje bytta, fat och stäva, och de hojtade allesammans ”Vi flötter idag, vi flötter idag…” Och fri från Gårdstomtarna, blev han aldrig…

Exakt samma saga finns i Yorkshire och Northumberland, där den ska gälla en enstaka ”Boggart” eller en vätte av mera ondsint slag, som säger en replik i stil med ”Aye George, we’re flitting too, we’re flitting too” – vilket förstås är Nordiskt språk från den gamla Danelagen – för underligt nog är det just det nordiska ordet ”flitting” eller flytta som står i alla uppteckningar, och inte alls ”moving” som det ju heter på Engelska. Hur gammal är då den sagan, och hur kom den till Danelagen, om inte med Vikingarna ?

Och så var det gårdstomte nummer 24. Från Stenkyrka i Bohuslän berättade man 1948 om en gubbe, som hade en gårdstomte och ville bli av med tomten, eftersom gubben bodde på Tjörn, och var alldeles för kristen. En julkväll sade han till pigan att gå ut i ladugården och hålla upp kjolarna, och det skulle åter upprepas tre julkvällar i rad under Jultolften. Den tredje kvällen kom Tomten in i stugan, och sa till husbonden att han sett tre ekskogar växa upp och ruttna ned, men aldrig hade han sett något så styggt kärringarsel. Bonden låtsades som ingenting, och gav min av att han inget förstod.

Men nu flyttar jag, och kommer inte igen !” sade Gårdstomten, och sen den dagen såg man inte till honom, men otur och olycka följde bonden allt framgent, för se gårdstomtar skall man hålla sig väl med.

Hej Tomtegubbar ! Tillfälligtvis verkar just kustlandskap, som Halland, Bohuslän och Blekinge vara rika på sägner om Gårdstomtar – betänk nu det och ha en GOD JUL !