Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Alla kulturer och religioner har inte alls ”lika värde” – för det är inte LIKVÄRDIGT vad man väljer att tillhöra… Här en förklaring i bilder, som går igenom 2000 år av Monoteistisk hets på ett ganska humoristiskt vis…
Om det nu var någon som INTE FÖRSTOD eller som tyckte att budskapet här var otydligt, visar jag nu en bild på en etnisk svenska, som nyss gått med i ”Svenska” Kyrkan…
Opinionsundersökningsinstitutet Group for Analyzing and Measuring Attitudes in Iran (GAMAAN) visar nu – i September 2020 – en undersökning på 50 000 perser, eller Iranier, som de numera kallas – och de uppvisar samma trend som i mer än 40 år varit väl etablerad i hela Västvärlden.
Nu är det SLUT på allt Jesus-kör. Det är SLUT på Mohammed-dyrkan, och FINITO med ”Allahu Akbar !”
Trots att Iran i mycket är en religiös diktatur, där alla andra religioner utom den mest fanatiska formen av islam förföljs, så minskar helt klart stödet för de omänskliga, totalitära och fullkomligt abderitiska Abrahamitiska religionerna. ”Åsiktskorridoren” i Iran visar sig vara mycket bredare än man kunde tro – det är bara här i ”Landet Löfvén” eller det som en gång var Sverige som den förblir trådsmal…
90 % av de tillfrågade 50 000 personerna bor i Iran, och av dem svarade 22 % att de inte alls tror på någon ”Gud” eller Allah, fastän detta kan rendera stränga straff enligt Irans nationella lagar. Bara 32 % anser att de är Shia-Muslimer, men 9 % säger att de är Ateister – och 22 % uppger att ”de inte har någon religion” (en hel del Zoroaster, Irans traditionella, Dualistiska Hedendom med Elddyrkan som högsta princip, ryms förmodligen i den här kategorin. Zoroasterna är också förföljda idag, men har i alla tider onekligen hört till den persiska kulturen. )
Detta gör – att det nu finns minst 31 % HEDNINGAR i självaste IRAN !!
Trots HOT OM DÖDSSTRAFF väljer det Iranska folket en annan väg – de säger NEJ till Monoteismen…
Av de 60 % som säger sig vara ”födda in i muslimska familjer” säger 61 % inte några dagliga böner, stick i stäv med Koranen. 69 % är helt övertygade om att religionen inte ska få styra lagarna i något land – olikt Sverige – där Koranbrännande nu inte är tillåtet, även om man fortfarande får bränna Bibeln.
71 % anser också, att Religioner INTE ska ha statsbidrag, eller offentlig finansiering – olikt Sverige – där mer än 860 miljoner slösas bort årligen !
42 % anser, att religioner – oavsett vilka – inte ska få missionera offentligt – olikt Sverige – där Jehovas Vittnen sysslar med Dörr-terror !
78 % anser, att Hijab-bärande INTE ska vara obligatoriskt längre, eller föreskrivet i lag – olikt Sverige – där Mona Sahlin och flera statsråd uppträtt i detta löjliga klädesplagg
Såhär såg kvinnor i Iran ut på Shahens tid… Nu är det ”PÅSE ÖVER HUVUDET” som gäller — Fast kanske inte så länge till…
Slutligen så säger 37 % av alla Iranier att de dricker alkohol regelbundet, trots att det varit förbjudet sedan ”den islamska revolutionens” tid. Ja – de tar sig en grogg, helt enkelt.. De mulliga mullorna, som så länge styrt, ställt och förtryckt, görs till löjliga gamla gubbar nu – Det iranska folket vänder sig bort från dem – och ÖVERGÅR TILL HEDENDOMEN.
Varför skulle vi då inte få göra samma sak här i Sverige ? HEDNISKA TANKAR vill på detta sätt visa sin Solidaritet med det Iranska Folket, och sänder dem en vänlig tanke !!
Visste ni att Ateisterna i Iran nu har en Riksorganisation ? – Fylld av modiga medborgare…
Källkritik är viktigt, inte minst när man har med enfaldiga klåpare att göra. Estetik, god smak och inte minst gott förstånd är viktigt det också, oberoende vad man nu råkar syssla med här i livet.
Nåväl.
Arnjot var ett försök att skriva en nationell, historisk opera som ett helt folk och en bygd kunde samlas kring…
Det finns en gammal opera som skrevs av Wilhelm Petterson Berger – på sin tid ! – och som nu för länge sedan urartat till någotslags ”bygdespel” eller till och med dålig fars uppe på Frösön nära Östersund i Jämtland, där den fortfarande spelas, i år som i alla år. Jag talar givetvis om ”Arnjot” – som man redan 1949 försökte revidera och göra om till talpjäs. Petterson-Berger har beskyllts för mycket, bland annat för att vara nazist – vilket han aldrig någonsin var – och ständiga förkortningar, omtolkningar och travestier i amatör-stil har nästan förvandlat hans verk till total oigenkännlighet, och årets uppsättning är inget undantag.
Det slutade med ”Hem till Midgård” humor, dålig fars, ”Christian belittlement” och ett förlöjligande av våra förfäder…
Nu tycker man att en spenslig kvinna och en tidigare danserska ska få spela den urstarke Arnjot Gelline från Gällö, den manlige och stridbare Jämtländske hjälten, som inte alls var kristen utan Hedning, fast han lät sig kristnas under vapenhot från självaste Olof ”Digre” Haraldsson, den kung som även var känd som Olof Bondeplågaren, och som rättvist nog stupade i slaget vid Stiklastad, sedan han dräpts av Tröndelagens fria bönder, som gick till anfall under ropet ”Fram, Fram Bondemän, Hedna män och Fria män !” enligt traditionen.
Arnjot var så stark, att två man kunde stå bakpå hans skidor och tynga ned dem, medan han utan besvär skidade över de Jämtländska fjällen och Kölen till Norge. Vi får väl se vilka lustiga danser och sceniska krumbukter, som man detta år kommer att försöka använda för att gestalta detta.
Även språket skall förvanskas och fördärvas i årets upplaga av bygdespelet, och dansaren Lovisa Jonasson Dagher har redan i en av Statstelevisionens videos erkänt och demonstrerat att hon inte ens kan uttala ordet ”törhända” riktigt, än mindre förstå vad det betyder, men allt detta uppges ändå vara helt i enlighet med regissören Lidia Bäcks intentioner.
Helt Ok som Dansare, men en godkänd Arnjot – Nej, skulle tyvärr inte tro det..
Årets ”Arnjot” väntas alltså bli PK – ruskigt mycket PK och ett slags ”Rickard Söderberg” opera – Transor och tidens tecken, får man förmoda – och så fördömer man och ”gör ned” hela Hedendomen som vanligt, och som man alltid gjort ända sedan urpremiären 1910 – för Petterson-Bergers verk är inget annat än en enda stor lovsång till den fanatiska monoteismen.
Varför inte fjolla till det hela ännu mer – och lyfta in DENNE MAN (?) så blir det väl riktigt bra och riktigt riktigt ”PK” på allvar… ?
”Sope” är en norsk folklig term, som vi kanske osakligt påminns om i sammanhanget
Ok, nu ska jag väl inte döma ut stackars Jonasson Dagher på förhand – hon kan ha goda intentioner – även om jag tror vad jag vill om diverse regifenomen – årets uppsättning uppges förresten inte bara spelas på Frösön i verkligheten och inför publik, som man alltid gjort – den ska i Covid-19 tider också finnas i videoversion och för ”sörlänningar”. Travestier, parodier, Förkortningar och täta faktafel – ja vad allt har inte Arnjot används till genom åren… Petterson-Berger hade intentionen att hans opera alltid skulle framföras av amatörer, och av personer från Jämtland, och den traditionen har man fortfarande inte gjort ned eller brutit – det är väl det enda goda man kan säga om saken.
Vi har fortfarande såkallade ”faktasajter” på Internet för skolbarn, som lär ut ett slags sipp Söndags-skoleversion av Sveriges kristnande – en process som precis som i Norge skedde med hjälp av Våld, Mord, Övergrepp och Brand – vilket också Olav Saga Helga, samt Olav Saga Tryggva klart visar. Vad klart kristna sk ”forskare” idag skriver, behöver ingen fästa sig vid – för det är så partiskt att man inte behöver ta hänsyn till det.
Olav Haraldsson mördade och torterade människor på löpande band för att de var hedningar och Asatroende, liksom hans företrädare.
Vi kan erinra oss Eyvind Kinnrefva, som dödades medan man lade en het järnplåt över hans genitalier, tills dess hans buk sprack sönder och inälvorna rann ut på marken, samtidigt som de kristna stod runtomkring och vrålade: ”Vill du tro på Kristus nu, Eyvind ?”. Scenen har skildrats av Snorri Sturlasson själv i ”Heimskringla”.
Vi minns alla Sejdmän och Godar, som de två Olaverna dödade genom att binda fast dem vid pålar på tidvatten-skär, så att de långsamt dränktes, och långsamt långsamt plågades ihjäl via kvävning. Platserna där det skett, utpekades inte bara i ”Heimskringla utan av levande tradition i Tröndelagen för knappt hundra år sedan.
Vi minns Raud den Starke, han som flydde till Gylling – enligt en tradition samma bygd som Gällö – och som de kristna dödade genom att sticka ett dryckeshorn i munnen på. I hornet lade nämligen de kristna hundarna en huggorm, som de petade i andra ändan av hornet med en rödglödgad järnten på – och så kröp huggormen ned i Raud hals och bet honom, så att han dog av giftet och tortyren…
Allt detta speglar en levande verklighet, och Kristendomens ständiga korståg, kättarbål, häxförföljelser, skamstraff och Mellan Östern-metoder, är ännu bekanta för envar – och nu har vi dessutom Islam att tampas med, som vi ska se i nästa inlägg.
Men om det, och om den delen av vår och Jämtlands historia får förstås Svenska skolbarn aldrig lära sig, lika lite som teater- och bydgespelspubliken, den som skall få lyssna till ”Intåg i Sommarhagen” och ”Frösö Blomster” samt allt det andra Petterson-Berger skrivit i musikväg. Allt det förtiger man, förnekar, och döljer – medan man stryker över och skyler över med hartassen – precis som Regeringen Löfvén döljer ”barmhärtighetsmorden” och kvävningarna med morfin inom dagens ”omsorg” ni vet – ett kristet folkmord det också – fast i det lilla formatet.
”Arnjot” och andra verk från tidigt 1900-tal ljuger medvetet om kristendomens införande i Norden. Vi vet av många bevarade källor, att det var en process om fördes med tortyr, förtryck och våld av en despotisk kungamakt. Mot den stod män som Arnjot, och Jämtlands och Tröndelagens självägande bönder…
Somliga Jämtar vill faktiskt ha en FRI REPUBLIK – just den som Olav Haraldsson krossade…
Under Frösö Kyrka – förresten – ligger ännu resterna av det sk ”Västerhus Kapell”– och massor av hedniska jämtars skändade och av kristna plundrade gravar. Under högaltaret lär det också finnas björnskallar, för platsen var ursprungligen ett hedniskt Gudahov, och några andra kyrkor fanns inte i hela Norrland förrän på 1200-talet – Frösö Kyrka, grundad med våld av Olav Haraldsson – är nämligen det enda undantaget, och äldst i Jämtland. Sedan byggdes där inga andra kyrkor på mer än 200 år – rätta mig själva om ni tror jag har fel – och upp till bevis !
På samma plats, ligger också Wilhelm Petterson Berger begravd.
Frid över hans minne.
Den VERKLIGE Arnjot, däremot, väntar ännu på att få sin SANNA historia berättad, och det ÅTERSTÅR väl att se, om små skolfröknar och lekskolemässiga personer i ett bygdespel någonstans alls VÅGAR berätta den…
Vill ni tänka er en bild av den VERKLIGE Arnjot, så tänk THOMAS WASSBERG – med is och rimfrost i skägget. ”Jag skiter i smärtgränsen !” sa han på sin tid…
Enligt Statstelevisionen SVT har nu en sjättedel av de som fått vård på sjukhus för Covid 19 i Stockholm hunnit dö och avlida. Hur många som dött och avlidit ibland de som nekats vård, vet man nog inte. Regeringen Löfvéns Sverige har fortfarande det sjunde högsta dödstalet per capita i hela Världen, och man kan inte påstå, att den svenska ”strategin” (som är helt obefintlig) skulle vara ”lyckad” på något enda sätt. I veckan lär det ha kommit fram, att Landsting och kommuner i Sverige skulle hållit ett hemligt möte, tillsammans med Arbetsmiljöverket, och slopat skyddsföreskrifter för vårdpersonal, så att dessa inte skulle arbeta med fullgott skydd.. Allt detta enligt SVT:s egna nyhetssändningar igår.
Vid underrättelserna om allt detta, kunde man fundera hur våra förfäder under järnåldern skyddade sig emot smitta, i synnerhet på långa resor.
Vet man något specifikt om det, undrar ni kanske. – Jodå, det vet man visst, svarar jag.
En med rätta klassisk skildringar av Väringar, Vikingar och Ruser kommer från Ahmad Ibn Fadhlan, Kalifen i Bagdads speciella sändebud, som genom Asiens öknar nådde staden Volga Bolgary vid Volgas övre lopp (se karta nedan) och träffade på långväga resenärer från Svearnas land. De var rödlätta, högvuxna som palmer, och bar yxa och verktyg i bältet – detta var det första han lade märke till vad gäller dem, men inte bara det. Ibn Fadhlan uppehåller sig särskilt mycket vid den personliga hygienen, vad man gör för att förhindra smitta och hur begravningssederna var ibland alla folkslag han mötte, det konstaterade man redan på 1939, när hans krönika i sin helhet blev översatt till svenska.
Ibn Fadlans schematiska färdväg (heldragen linje) till Volga Bolgary bland Volgabulgarerna, och hans vidare resa (streckad linje) tillbaka till Bagdad
Ibn Fadlan noterar till exempel att öken-nomaderna i landet Ghuzz (öknarna öster om Kaspiska Havet) har brokadjackor som de får från ryssar och araber, men att de går med smutsiga skjortor undertill. En del av hans observationer om Vikingarnas hygien är nog inte sanna, har forskarna enats om, för vi vet att Frankiska, Byzantinska och Engelska källor beskriver Vikinagrna som otroligt renliga, välkammade och välvårdade, fastän Ibn Fadhlan skriver motsatsen om de övervintrande båtbesättningar han mötte i Ryssland. Han skriver också att de ”från handloven intill axeln pryder sig med målade bilder av djur, träd och annat” och detta har av många tolkats som ”bevis” för tatueringar, även om det inte alls behöver vara så.
Till saken hör också att Ibm Fadlans berättelse är ibland de mest felöversatta och starkt förkortade texter som brukar publiceras i svenska skolböcker från det kristna 1900-talet, och där upprepar man helt okritiskt och utan källkritik hans mest ”braskande” påståenden. Så har man till exempel genomgående felöversatt det arabiska ordet ”Gulam” som kan betyda tjänare, elev, hjälpreda, arbetstagare, dräng, piga, yngre person (som står i någon form av beroende till en äldre) som träl eller slav, vilket är att starkt överdriva. Det är ungefär som om vi konsekvent skulle översätta det svenska ”lymmel” med ”satans djävel” på alla andra språk, eller som om vi skulle översätta det svenska ordet ”sked” med ”grävskopa”.
Vi märker alla hur Regeringen Löfvéns Ministrar börjat trixa, ljuga, ta tillbaka sina egna uttalanden och komma med rakt motsatta påståenden emot vad de själva sagt. Var det kanske bättre på Vikingarnas tid – tja döm själva…
Det är ur Birkelands med rätta klassiska text jag hämtar följande skildring av hur Karantän på Vikingatiden gick till – för det hade man redan uppfunnit, hundratals år före de kristna..
Till och med våra förfäder hade lätta och praktiska sjukvårdstält för 1100 år sedan – Vad anser Socialministern om det, nu när tält saknas i dagens samhälle ?
§86: Om någon av dem blir sjuk, slår de upp ett tält för honom på flodstranden. I det lägger de honom, tillsammans med rika förråd av bröd, mat och vatten (beredskapslager var bra att ha, redan då – det har Regeringen Löfvén som vi vet helt missat !) Men de kommer icke nära honom och talar heller inte med honom. Ja, de besöker honom inte ensingång på hela tiden han är sjuk, särskilt inte om han är en enkel man, eller en tjänare åt någon. Men när han har blivit frisk reser han sig, och går tillbaka till dem. Och om han dör, bränner de hans lik (så att smittan inte sprider sig – en mycket förnuftig och rationell handling)
Men inte nog med det – det i våra dagar så ofta omtalade begreppet ”Flockimmunitet” var inte okänt på Vikingatiden heller, och här kommer en omvänd, i sanning ”Löfvénsk” strategi – den som syftar till att smitta ned så många medborgare som möjligt, i förhoppning om att Flockimmuniteten skulle infinna sig riktigt snabbt…
Tvättfat, hygienartiklar och kärl för medicin fanns redan då…
§84: De har för vana att tvätta ansikte, huvud och händer flera gånger om dagen, och då gör de som följer: De har en flicka hos sig, som kommer tidigt om morgonen med ett stort tvättfat med vatten i. Det räcker hon till den främste mannen bland dem, och så tvättar han händerna, ansiktet och håret i det, och han både tvättar det och kammar av det rakt ner i fatet. Han låter ingen orenlighet vara, utan ser till att allt hamnar i fatet, innan det går vidare till nästa man, och så åter nästa och nästa.
Pigan slutar inte att bära omkring fatet förrän alla har tvättat sig, kammat sig och snutit sig i det, till alla som är där i huset, och var och en av dem snyter sig, tvättar sig och kammar sig i det..
Så långt den arabiske krönikören – och avsikten är lätt att känna igen – antingen skulle bara en bland manskapet bli sjuk, eller i svårare fall alla – bördorna fördelades i alla fall lika, och där fanns heller inget kristet pryderi, och inga skamkänslor när det gällde sex…
”Var och en av dem har en bänk (tron, ordet ”sarir” i originaltexten betyder oftast tronstol) som han sitter på, och tillsammans med honom är de vackra flickorna som är bestämda för att säljas till köpmännen. Ofta har de umgänge med flickorna medan kamraterna ser på, och hon rider av honom grundligt och noga. (Där hör ni – här görs ingenting halvhjärtat !) Ofta kan det hända att de allesammans håller på med detta, den ene rakt framför den andre, och då kan det hända att det kommer en främmande köpman eller gäst för att köpa en kvinna av dem, men då får köpmannen vänta, tills de är klara och färdiga med sin syssla”
Så gick det till vid Volgas stränder, för över 1000 år sedan – gack i väg ni också, Hedningar små, och gör även ni sammalunda – ty snart är det FREJAS månad…
Romaner om den hedna tidens slutskede är legio i Sverige, ty de är många... Vi har allt ifrån de riktiga klassikerna som skrivits ur ett fullständigt hedniskt perspektiv och med respekt för Asatron och dess anda, som till exempel Frans G Bengtssons ”Röde Orm”. Sen kommer de kristet förvridna berättelserna, berättelser som mera är tidsdokument som speglar den tid när den skrevs, jag tänker då till exempel på Jan Fridegårds ”Trägudars Land” trilogi, som säger mycket mer om Jan Fridegård som proletärförfattare med ursprung i Uppländsk statar-miljö än någonting annat. Egentligen är det ju sin egen uppväxt han skildrar, i lätt hednisk förklädnad. Jan Fridegård hade visserligen många kristna fördomar om den yngre järnåldern och dess människor, men han var kanske inte medveten om dem, och skrev också många kapitel, som trots allt respekterar Asatron och dess gudomar.
Det gäller exempelvis hans skildring av Midsommarblotet i den första boken, eftersom den skildringen är skriven ur ett helt och hållet hedniskt perspektiv. Även Vilhelm Mobergs ”Brudarnas Källa” och ”Gudens hustru” – som kommit i skymundan och är lite kända idag – är på sitt sätt fullödiga skildringar av Hedendomens och Asatrons hjärta och väsen, trots att den första av dessa böcker innehåller saker som syftar på senare århundraden, och som inte har ett enda dugg med hedendomen att göra. Detsamma kan man säga om en del andra verk, typ Sven Wärnströms ”Trälarna” serie, som inte ens är riktig arbetarlitteratur, utan helt och hållet färgat av det fördomsfulla och Kulturmarxistiska 1970-tal, som skapade just de böckerna.
Sedan har vi förstås en hel del sämre populärlitteratur, exempelvis Johanne Hildebrandts böcker, där hon på ytterst luddiga grunder försöker göra våra gudamakter till vanliga dödliga, som skall ha levat under en eller annan historisk epok – och ännu värre exempel, verkliga ”stolpskott” eller kalkon-litteratur skulle säkert också låta sig uppletas, även om jag för min del inte tänker nämna några sådana böcker eller författare just ikväll.
Emellertid är det svårt att skilja vad som är ”kalkon” respektive ”kanon” utan att ha läst de aktuella verk, man eventuellt tar upp för att recensera. Denna blogg har några bokrecensioner ibland sina nu tusentals inlägg, det är sant; men så särskilt många lär de inte vara – för egen del för jag ett aktivt och arbetande liv för det mesta, och har därför sällan eller aldrig tid att läsa romaner eller annan skönlitteratur.
Emellertid, igår såg jag den här boken, av en författare som jag inte förut känt till. Är det någon läsare därute som vet något om den boken, samt om den alls är läsvärd ? Den påstås enligt baksidestexten tilldra sig på Olof Skötkonungs tid, och behandlar en vandrande Thule eller Vigman, efter vad jag tror. Som sagt, allehanda ytterst fördomsfullt och pro-kristet skrivna skräckskildringar av Hedendomen finns det gott om, från Adam av Bremens alla lögner och amsagor som inte har det minsta stöd av arkeologin och vetenskapen, och så vidare framåt genom seklerna. Sedan har vi också en del litterärt underhaltiga storys av typen ”Tempelbranden” som visserligen inte helt tar avstånd från Asatron, men som ändå innehåller så många historiska felaktigheter och faktafel, att de i alla fall för mig framstår som onjutbara.
Men – det behöver ju inte gälla just Sven Olsson. Någon som vet mer om honom, och hans författarskap ? (Ps använd i så fall kontaktadressen här brevid)
När nu Anna-dagen passerats, och de traditionella förberedelserna för Julen skulle vara klara innan den nionde dagen i Julmånaden var slut, kan vi notera att pressen i vårt land publicerar de sedvanliga lögnerna och halvsanningarna om Julskinkan, detta år precis som alla år före detta. Man har till och med den oerhörda fräckheten att påstå, att Julskinkan inte skulle vara hednisk, utan en 1800-talsuppfinning. Det stämmer kanske när det gäller kokt och griljerad skinka, men alla vet vi att Julskinkans upphov är äldre och ädlare än så. Vi vet, att den har sitt ursprung i Gullinbursti och Frejsgalten, och att det är därifrån den kommer.
Sonargalten – Julens stora försoningsoffer och Sven Tveskäggs edgång inför Jomsvikingarna vid gravölet efter hans far, Harald Blåtand
Redan i Ansgar-krönikan står det skrivet om Ansgar och de svenska vikingarnas sjötåg till Apuole i Litauen, att Ansgar som god munk kunde övertala vikingarna att späka sig och avstå från fläsk och öl under resan hem, men när Julen kom, ville de på intet sätt avstå från skinka och öl, och vände genast åter till hedendomen, skriver Rimbert i sin krönika.
Redan på 1870-talet hade man Sonargaltens betydelse klar för sig, och visste att det var över den helstekta grisen eller skinkan som de högtidligaste av eder svors, precis som Sven Tveskägg en gång svor att fördubbla sin faders rikes storlek i alla riktningar, som det mycket riktigt står i Jomsvikinga Saga angående Kung Harald Blåtands gravöl. Till och med i de allra äldsta tryckta källorna om den svenska Julen, från 1600-talets första hälft, finns julskinkan i saltat och kokt skick med, även om det ligger närmare till hands att våra förfäder åt den stekt eller grillad, med blodkorv och äppelmos till, samt kål och andra godsaker.
Också i Hervarasagan förekommer Sonargalten, liksom i Helge Hjörvadssons saga, och det finns alltså rikt med forntida källor som talar om hur en helstekt gris med skinka och allt bars in i salen, ja i vissa fall lär man till och med ha lett in julgrisen levande i salen, och slaktat den sedan, så att den kunde överbringa de löften och eder som svors till själva gudarna, och löpa upp med dem till Valhalls port. Denna vana att svära en ed och ta ett högtidligt löfte vid Julmåltiden, skall enligt vissa ha hetat Strengning, eller att ta Bragelöfte – stränga harpan är väl den ursprungliga ordalydelsen, och den kunde gott återinföras vid alla nutida Julbord vi äter på våra arbetsplatser och i näringslivet.
Är DU chef ? SVÄR DÅ VID FREJ att utöka allt du gör dubbelt under det kommande verksamhetsåret, ty det anstår dig sannerligen !
Frej är inte för inte Sviagod, eller Svearna Gud, och att svära vid hans galt och över skinkan, är icke oävet utan pryder sin man. Våra skinkproducenter borde notera detta. Julskinka åts också tidigt på medeltiden vid Julmiddagar i Oxford – från 1100-talet och framåt säger vissa, och Julskinkor – med en annan kryddning än de svenska – förekommer så långt bort som i Australien, och över hela det keltiska området.
En av de viktigaste saagorna i keltisk och Irländsk mytologi är The Tale of Mac Da Thó’s Pig som handlar om hur männen av Ulster, eller Nordirländarna, en gång skulle försonas med de övriga irländarna genom att slakta, koka och äta den väldige hövdingen Mac Da Tho’s enorma gris, som var minst femton alnar lång, eller långt över sex meter, bara på det ena hållet. Men – de kom ihop sig om vem som skulle ha äran att skära upp själva skinkan, ty en väldig kämpe måste det ju vara för att klara detta viktiga värv, som man förstår, och så kommer det sig att det har rått krig mellan Nordirland och övriga Irland alltintill detta sekel..
Similarly, in the 1st century BC, the Greek ethnographer Diodorus Siculus describes in detail how the Gauls ”honour distinguished men with the best portions of the meat”, and how disputes often lead to challenges in which ”they set about glorifying the valour of their forefathers and boasting of their own prowess; and at the same time they deride and belittle their opponent, and try by their speeches to rob him of the courage he has in his heart”.[32]
Från Wikipedia – Julskinkan har antika anor, och seden att svära eder över den är i sanning mycket gammal..
Så ståndar SÄRIMNER i Salen – blick från Jim Lyngvilds hem Ravnsborg på Fyn
[Cet] took knife in hand and sat down to the pig saying ”Find among the men of Ériu one to match me in feats – otherwise I will carve the pig.” …Lóegure spoke then: ”It is not right that Cet should carve the pig before our very eyes.” Cet answered ”One moment Cet, that I may speak with you. You Ulaid have a custom: every one of you who takes arms makes Connacht his object. You came to the border, then, and I met you; you abandoned your horses and charioteer and escaped with my spear through you. Is that how you propose to take the pig?” Lóegure sat down.[15]
Var det någon som trodde att man inte kunde roa sig präktigt på Irland fordomtima ? Vid C i förgrunden till vänster ångkokar man en hel gris…
Går vi till keltiskt område, så fanns det alltså Julskinka redan före kristus, och alla kan vi minnas den berättelse om de 48 ollonsvinen, väl gödda, som Frans G Bengtsson placerade vid Harald Blåtands eget Julbord. Sockersaltad skinka, fanns inte förr, men rökt, stekt och kokt sådan har alltid förekommit, och den skall sannerligen på Julbordet detta år, såväl som alla år. INTE EN MAN; INTE ETT ÖRE ÅT MONOTEISMEN….
”Låt oss äta skinkan i tid, långt bortom all världens ävlan och strid !”
De kristna beskyller alltid oss Hedningar för att dyrka Satan eller något. Men vi är just hedningar – och Satan respektive helvetet är ett kristet påfund… Bara så att ni vet…
Kära medborgare – mes amis, citoyenes !
Jag har idag erfarit väldigt tråkiga nyheter. En religiös grupp i Sverige, som troligtvis utgörs av rena fanatiker, planerar att ta makten över vår lagligen utsedda Riksdag och Regering. Detta är tänkt att ske nästa vecka, i samband med det såkallade ”Riksmötets Öppnande” den 10 September.
Till och med Kungahuset och flera av Riksdagens Talmän ska enligt ej bekräftad uppgift vara inblandade i de här synnerligen otäcka planerna.
Vad har Präster, Imamer, Yogis och Mullor samt Rabbiner med våra Folkvalda att göra ? Ska ”GUD” eller Jehova, Allah, JVHV-1 ta makten från Riksdag och Regering ?? Det står i RF Kap 1, att ”All makt utgår från folket” – INTE någon Gud. Varför då försöka sätta Regeringsformen ur spel ??
Vad som ska ske, är rent förfärligt. Beväpnade vakter skall ledsaga hela Regeringen, Ministrar och allt – samt nästan alla Riksdagsmän och dito kvinnor – bort från Riksdagshuset, och in i en gammal kyrkobyggnad, som annars mest besöks av utländska turister. Sedan ska alla dörrar och utgångar låsas, och en farsartad, närmast medeltida ceremoni ska äga rum. Bara särskilt inbjudna, ackrediterade journalister får närvara – men naturligtvis ingen oberoende press eller några fria media. Mycket otidsenligt och mycket obehagligt, alltsammans.
Böner och litanior ska rabblas och läsas över våra folkvalda, i ett illa dolt försök att påverka dem inför det kommande arbetsåret. Det hela uppges också ha starka inslag av Rituell Kannibalism – låt vara dock endast i symbolisk form.
Det har kommit till min kännedom att till och med Stefan Löfvén, vår egen Statsminister, kommer att erbjudas att äta människokött och dricka blodet från en påstådd ”Frälsare” i något som heter ”Nattvard” och att han måste knäfalla framför ett altare, och annat sådant. Man påstås också försöka framkalla en ”Helig Ande” som ska komma flygande in från Mellanösterns öknar eller någonstans, och ta sin boning i Riksdagsmännens hjärnor och kroppar, vilket ska vara ”till välsignelse” efter vad man påstår.
Ja – ni hör ju själva. Det här får bara inte ske. I ett civiliserat land och i en demokrati som Sverige, borde det inte få gå till såhär. Vad ska andra – mer civiliserade – länder i vår omvärld tänka om oss – om det här med ”andebesvärjelserna” och Kannibal-måltiden kommer ut, så att folk får se eländet eller kanske höra om det ? Det vore ju direkt pinsamt för hela vårt land, om omvärlden och andra länders diplomater råkar få veta, att Sverige befinner sig på såpass genant låg kulturell nivå.
Det är ändå år 2019 nu – och i princip är det väl bara i Iran, samt ett antal verkligt efterblivna länder i mörkaste Afrika eller någonstans, som det fortfarande får gå till såhär, när man ska inviga ett nationellt parlament. Kannibal-ritualer hör inte hemma i en sådan församling, och inte i andra församlingar heller, inte enligt vad just jag tycker, i alla fall
Ja, vet ni – det är med djup sorg i mitt hjärta, som jag idag fått veta allt det här. Såsom varande Asatrogen Hedning skäms jag mycket djupt, på hela mitt lands och folks bekostnad.
Det är inte någon ”Gud” eller några mystiska ”Heliga andar” som ska styra i vårt land. Detta fastslås i våra Grundlagar, och i Regeringsformen. I vårt land är det folkstyret, och lagarna som ska styra. Nu har vi fått in ett antal rabiata Monoteister i det här landet, som inte riktigt kan acceptera eller förstå det här. Jag har hittat en av kupp-makarnas hemsidor, där de rakt fram skriver, att ”Alla Riksdagsmän skall stå till svars inför ”Gud” – vem det nu är eller ska vara. Frågan är väl bara då hur denna verkställighet ska se ut – Är den tänkt att ske med vapenmakt också, eller vad menas.. ?
Före 1974 var det till och med Statschefen, dvs Hans Majestät Konungen, Carl Gustav Folke Hubertus XVI, som i folkets namn öppnade Riksdagen. Inte någon ”gud”.
”Var honom trogen, och hans ätt” står det i den svenska Kungssången. ”Ur svenska hjärtans djup en gång”. Vi har inte svurit trohet inför någon ”Gud”, men till Statschefen personligen.
Det rörde sig då om såkallad ”Statsceremoniell Verksamhet” som det är och bör vara i ett civiliserat land. Religiösa samfund fick inte leda Gudstjänster under tiden, eller hålla på att sabotera alltsammans med nattvarder, böneutrop, klockringning och liknande. Sådant hörde helt enkelt inte dit.
Statsceremoniell verksamhet utövas bara och endast bara utav statens legala företrädare. INGA PRÄSTER eller ”Samfund” göre sig besvär…
Medborgare – inte motborgare. Mina vänner, i Sveriges land – och utomlands. Låt oss bara hoppas, att vår Statschef gör gemensam sak med oss, och att han kan stoppa de här religiösa galenskaperna, och allt det tragiska, som nu håller på att ske – innan den 10 September kommer, och det återigen är försent. Andra år har den sk ”Svenska” Kyrkan applåderat knivskärningar på öppen gata i Malmö, genom en viss Eva Brunne – då Domprost i Stockholm om jag minns rätt, och redan då fick vi se, att ett religiöst hot emot demokratin faktiskt föreligger.
Jag vill ändå tro på det sekulariserade samhället, på demokratin och på dess inneboende styrka – trots de mörka krafter som nu håller på att ta över, och inifrån fräter sönder det. Kanske vore det ändå bäst, att några av oss gick till Storkyrkan i Stockholm, och protesterade emot den ”religiösa Take-over” av hela parlamentet och regeringen, som vissa nu planerat.
När folksuveräniteten i ett land är under hot, och demokratin sätts på undantag genom religiöst tvång och hets, måste man till slut ändå protestera…
Den sk ”Svenska” Kyrkan representerar idag endast 56 % av folket, och den andelen krymper raskt, år från år. Vem har då sagt, att just denna kyrka eller detta samfund skall ha någotslags konstig ”ensamrätt” på att representera svenskarna, och tränga sig in också i själva Riksdagsarbetet ? 44 % vill inte vara med i just det samfundet, och mycket snart kommer denna andel vara över 50 %. Varför då ens låta religionen styra i Sveriges Riksdag ?
Vi har idag ett mycket märkligt parti vid namn ”kristdemokraterna” inne i parlamentet, där de inte ska vara. Redan deras namn – KristDemokrater – är ju en nätt självmotsägelse, eller ”a contradicition in terms”. Kristendomen är inte en demokratisk religion, och den har aldrig någonsin varit det heller. Dess första bud lyder som bekant ”Du ska inga andra gudar hava, jämte mig” och ett sådant budord kan inte ens med bästa vilja i Världen anses vara demokratiskt.
De kristna tror också på något som heter Bergspredikan, som deras store Ledare eller Führer skall ha hittat på för två tusen år sen. I den sägs det helt klart, att alla andra religioner och trosuppfattningar helt skall utplånas, och att hela världens befolkning med lock eller pock måste fås att anta kristendomen, helt utan hänsyn till de människornas egen fria vilja. Det är inte demokrati det heller.
Islam säger samma sak, som vi alla vet; fast med den lilla, lila distinktionen att själva omvändelseprocessen där tänks försiggå med hjälp av Jihad eller med andra ord rent våld.
Makthavare och Despoter är sig i alla tider lika. De förlitar sig på en enda såkallad ”Gud” för att trycka ned sina undersåtar…
Lyckligtvis finns ännu alternativ emot alla de här religiösa galenskaperna. Humanisterna, The Swedish Humanist Association – där jag själv är mångårig medlem – håller för sjunde året i rad en alternativ, icke-religiös öppningsceremoni på Konstakademin i Stockholm – där Poyteismens gudar pryder lokalerna, i en stämning av humanitet och tolerans, utan blod och utan all denna avskyvärda kannibalism – och i år, 2019 är temat mycket riktigt just Demokrati, eller folkstyre – det som vår egen Riksdag och Regering numera saknar, och har väldigt lite av.
Också islamistiska partier har på sista tiden dykt upp i Sverige, och vässar klorna inför nästa Riksdagsval. Det är viktigt att hela det demokratiska samhället visar, att vi tar avstånd ifrån dem, (S)harian och all religiös påverkan av landets politik.
Rabblande av böner, skrikande muzzeiner eller åsnor hör inte hemma i ett nationellt parlament, lika lite som ärkebiskopar eller andra ärkeskurkar.
I så fall – varför inte då låta Hedningar, Pastafaris, Satanister, Bahai-anhängare och den fanatiska Greta Thunberg öppna den svenska Riksdagen också – för har inte då alla dessa ytterlighetsgrupper exakt samma ”rätt” som ”Svenska” Kyrkan – eller rättare sagt den Luthersk-Evangeliska Förtryckar-apparaten att göra precis samma sak… Eller..
För er som nu måste rabbla böner – Bevare oss Milde Herre Odin för Domprost Eva Brunne –
och förenen eder nu med mig i läsandet av Vår Pasta – Pastafarianernas speciella bön.
Vår Pasta
som är i Durkslaget
Tillkomme din avrinning
Ske din tomatsås
såsom på tallriken
så ock över pastan !
Vårt dagliga vitlöksbröd
låt oss kräkas upp idag
och beställ gärna en pizza
så länge vi inte skyldiga äro
Och inled oss inte till vegetarianer
utan ge oss grädde på moset
Ty pastan är din
och kryddorna och hela härligheten
tjat tjat tjat och evinnerligen
Enligt den kristna blaskan Dagens Nyheter – som jag inte tänker länka till och inte kommer länka till – skulle idag Utbildningsminister Anna Ekström (S) helt tillbakavisa Moderaternas krav på Slöjförbud i den svenska skolan. Småflickors rätt ska kränkas, och föräldrarna har rätt att tvinga på dem Shador, Burka, Hijab och andra religiöst motiverade plagg, enbart för att föräldrarnas ”religionsfrihet” ska väga tyngre än barnens bästa. Vad är detta för resonemang ?
Vad är det för ”Värdegrund”, frågar jag er – bästa medborgare ??
Varför sviker ni en hel generation, Fru Utbildningsminister ?
Är inte lagar och förordningar till för att skydda de svaga och små i samhället, och de som annars inte får sin egen rätt ? För mig som hedning är det självklart att barns rätt att vara just barn faktiskt går före, religionsfrihet eller ej – religiöst förtryck kan inte och skall inte tolereras ! Vuxnas friheter kan inte ständigt gå före barnens – så är det bara. Jag är ganska säker på att alla mödrar i detta land håller med mig om det, och det gör nog de flesta fäder också.
Ministern mumlar nu om att ”religionsfriheten är oerhört viktig i Sverige” och väljer totalt bort unga invandrarflickors rätt att skyddas mot föräldrarnas förtryck och vidskepliga föreställningar. Hon tror också att flickorna skulle ha ”valt” hijaberna och slöjorna helt frivilligt och att det ”är ett väldigt stort steg att tvinga dem att ta av sig den”.
Motsvarande hållning till elevernas vilja har emellertid inte iakttagits tidigare när exempelvis pojkar velat ha kepsar och andra huvudbonader på sig i klassrummet, plagg som dessutom i motsats till den muslimska slöjan inte är kontroversiella attribut för värderingar som går på tvärs med grundläggande svenska sådana. Nej – att tvinga bort kepsarna är helt legalt, men så fort det rör en slöja – ja då skriks det högljutt och klagande om kultur och religion… I flera skolor har man däremot samtidigt plagg med svenska flaggan på förbjudits med hänvisning till att de kan anses vara kontroversiella, nazistiska, främlingsfientliga och kränkande. Hur är det då med alla kulturers och religioners ”lika värde” som dessa yra höns till (S)-ministrar ständigt hänvisar till ? Varför skall just den muslimska kulturen hela tiden ha förbehåll, undantag och fördelar – på bekostnad av den svenska ?
Inte ens när slöjan utgör en del av hedersförtryck är ett förbud lösningen, menar utbildningsministern. Hon hänvisar i stället till JÖK-överenskommelsen mellan regeringspartierna och stödpartierna C och L i vilken återfinns avsiktsförklaringar om en ambition att motverka hedersförtryck i skolan. Hon tuggar ständigt om (S)harians urvattnade floskler.
”Skolan ska vara en trygg miljö för eleverna” och ”jämställdhet är ett viktigt mål” säger hon. Men att skola och förskola görs till en fristad för kvinnoförtrycket i det muslimska patriarkaliska samhället struntar hon totalt i – för då gäller plötsligt ingen ”trygg miljö” eller ”jämställdhet” alls ! Så var det med den saken !!
Skolverket och den höga, höga fru ministern har hänvisat till Europakonventionen, och påstått att ett slöjförbud skulle strida emot den. Ändå har Frankrike slöjförbud i skolan, och Danmark har slöjförbud även för vuxna kvinnor i offentlig miljö – och i dessa EU länder anses inte det strida emot någon Europa-konvention alls !
Förklara det om ni kan, kära läsare… Jag kan det i alla fall inte – och hur är det med FN:s Barnkonvention i så fall ? Väger inte den tyngre än alla Europakonventioner, eftersom den är global, frågar jag som enkel HEDNING ?
Tänk nu om det dyker upp en familj med FANATISKA PASTAFARIANER i Sverige – som på detta Tjeckiska Körkort… Har då de rätt att enligt Skolministern TVINGA sina döttrar och söner att bära DURKSLAG FÖR PASTA på huvudet – Av ”religiösa skäl” ??
I Nya Zeeland har det redan förekommit, att Pastafarianer – en annars ofta förbisedd religiös grupp – tvingat sina söner att gå med durkslag på huvudet, även när det gäller skolfoton. Snart – antar jag – mycket snart kommer väl en mycket strikt och fundamentalistisk Pastafariansk familj skriva ett brev till höga, höga Fru Minister Ekström, och då kanske det låter så här:
Goa Fru Ministern !
I vår familj har vi ALLTID varit Pastafarianer. Vi KRÄVER därför att vår son Olle (8 år) och lilla Lisa (10 år) SKALL gå med durkslag på huvudet. Vi har spikat fast durkslagen vid deras öron, med tre tum långa spikar, och vi tillåter INTE att skolsköterskan försöker knipsa bort dem !
Vi har även omskurit barnens klockor, så nu går de efter vår egen Pasta-tid, men inte efter svensk tid.
Vi KRÄVER med hänsyn till vår religion – som är viktigare än allt annat – att Pastarätter MÅSTE serveras i skolmatsalen, varje dag. Det räcker inte med en pastarätt, för annars är det diskriminering. Minst en ska vara spaghetti, och egentligen kräver vi två pastarätter till – för så SÄGER vår store gud, The Flying Spaghetti Monster !
PS: Vi är också Biodynamiska, Fornsediska Vegetarian-Pastafarianer – OCH PASTAN MÅSTE INNEHÅLLA MASSOR AV SURKÅL ANNARS DJÄVLAR !!
Vänliga och hjärtliga hälsningar i all snällhet,
Olagus och Oliohonna Töhntblom-Kilenius
Sista Utvägen 511
10 100 Djävla Ställe
Nu vill jag bara veta – vad svarar Svensk socialdemokrati på en sådan sak, och såpass utmärkta argument – om ”religionsfriheten” ska gälla före allt annat – som höga Fru Ministern och Skolverket säger ??
I andra länder, exempelvis The United Kingdom, finns redan krav på Pastafariansk religionsundervisning, obligatoriskt för alla elever… Vi måste ju ha ”religionsfrihet” före allt allt allt annat… Vad säger Skolverket i Sverige ??
Nåja och nåväl, goda och allersåsom käraste läsare.
”Man får inte skämta med religionen” har jag hört, så jag kanske skall sluta att göra just detta för tillfället, och istället skriva något om den här unga damen, som jag skrev om redan anno 2012, och som funnits bland mina följare i många år. Och ni ska veta, att när det gäller mig som Asatroende Hedning, sviker jag aldrig en vän, om så kristen, muslim eller vad som helst. ”Sin väns vän ska man vara” säger oss Hávamál – och det tror jag på. Också mina vänners kamp för frihet, är samtidigt min. Hon heter Aliaa Magda Elmahdy, och var känd som ”Nakenbloggerskan från Egypten” – men hon flydde hit – till Militärstaden Skövde och Billingen – som ni ser på detta foto – ironiskt nog, eftersom hon egentligen är Officersdotter ifrån Kairo, men försköts av sina föräldrar i samband med att Hosni Mubarak störtades i Egypten. Hon har levt här – och i Norge – i exil sedan dess.
”Nuda Veritas” – den Nakna Sanningen – enkel och obeslöjad. Hell Freyja Freya Freja !
Jag ställer inte upp på dessa (S)harians Ministrar, och vår Regering. Såsom den hedning jag är, förbehåller jag mig rätten att tänka själv, och det gör nog Aliaa, nu 28 nog också.
Jag säger som Erik Blomberg, den svenske poeten sa på sin tid:
”Jag vet det.
Jag säger det.
Men därför att jag vet det
och vågar säga det
Skall jag vinna en makt att skydda de värnlösa
Som inga förmätna våldsverkare skall ha rätt att ta ifrån mig…”
MOTSTÅND emot Monoteisterna LÖNAR SIG !!
Åttiotalet – ett årtionde då jag själv växte upp och var i tonåren – är nu fjärran – och en förgången era. Ändå kan jag inte undgå att citera vad en blogg om gammal rockjournalistik – Blaskoteket kallad – säger om Pugh Rogerfeldts skiva ”Hammarhjärta” från 1 Mars 1985, och vad en tidning vid namn Ritz (som jag inte alls kommer ihåg) skrev just då...Åttiotalet var inte bara Punkens stora årtionde. Det var en tid när protesterna emot (S)venska Kyrkan och SAP-despotin började på allvar, och människor började söka sig en väg ut ur det DDR-samhälle, som Sverige nästan var på väg att bli under 1970-talet.
Hedendomen i Sverige var då begränsad till ett fåtal intellektuella kretsar, men för första gången föll ”Svenska” Kyrkans medlemsandel under 95 % emot mindre än 55 % idag. Befrielsen hade börjat. Människor började bära Torshammare helt öppet – och till och med musikkändisar som Pugh Rogefedlt och Björn Skifs kunde dåförtiden ses med Torshammare i TV-rutan, direkt på Statstelevisionens eller SVT:s bästa sändningstid.
Bild från en tid när svenska artister vågade sjunga på svenska – och närma sig vårt nordiska ursprung, helt utan att tänka på ”Politisk Korrekthet”
Det är saker som inte förekommer längre, och även i den artikel jag nu skall citera ur, förekommer saker som ingen längre vågar säga, tycka eller skriva…
Plattan heter “Hammarhjärta”. En alltigenom hednisk dedikation till en forntida tro och börd, med en tung bas som får hjärtat att hamra in styrkan och den nordiska stoltheten i ett långt blont hår. Det är rock med muskler. — — Senare, i en äntligen nådd krogvärme, hängandes över en sejdel bayerskt öl på en rustik bordsskiva av ofernissat trä, drar Pugh ner täckjackans dragkedja och blottar sin silverhammare under halsen.
— Rocken är som asatron livskraftig, bejakande, ur hjärtat. Kristendomen är pacificerande. Med tron på överhögheten. För mig har rocken betytt allt. Rocken var min enda chans att komma upp mig i samhället. Utan rocken skulle jag varit en outbildad nisse på fabriksgolvet, eller arbetslös…
Han drar en rödfrusen näve genom det ljusa, halvlånga halmhåret. De stora blå ögonen är klara och livliga, vinterkylan hänger fortfarande kvar i dem. Han är road. Entusiasmen kan nästan tilldelas en missionärs iver. Och där finns bara ett par svaga, eftersläntrande diftonger från ursprunget, Västerås.
— På plattan har jag flyttat mig själv tusen år tillbaka i tiden. Titellåten “Hammarhjärta” handlar om en man som begått en missgärning och som snart ska hamna i Hel, dödsriket. Han balanserar över bron av is och dimma och har slutligen nått den sista grinden, Slamrargrinden. Då sjunger han till sin hustru att hon ska ta livet av sig och följa med honom i Hel — för där finns inga ljusstrålar och ingen glädje för honom, bara om hon kommer. Du, sjunger han, du som har ett hammarhjärta…
TOR BETYDER MEST FÖR MIG
Pugh flinar glatt och drar upp en halskedja som legat dold under skjorta och tröja. Det är en stor ring med fyra gudstecken i vart väderstreck; solguden Ull i norr, Tor i syd, Oden i väst och Frej i öst. Han dröjer sig kvar vid Tor, ett kantigt R.
— Tor är den gud som betyder mest för mig. Han är folkets gud. Han står för livskraften. Oden var mer för överklassen och Frej för bönderna. Man skulle kunna säga att Tor var socialdemokrat, Oden moderat och Frej centerpartist.
Han stoppar tillbaka och knäpper igen om gudssymbolerna, han vill behålla dem för sig själv, närmast hjärtat. Det är så jobbigt när alla frågar.
— Men det finns en hednisk rest hos alla svenskar, återupptar han. Att man i skolan får läsa så lite om vår egen mytologi.
Men först var det symbolerna och konsten som intresserade honom. Han har till exempel efterlämnat egna runstenar på Gotland. Från tre olika stilarter har han sammansatt sitt eget personliga runskriftsalfabet — en färdighet som han visar på skivomslaget.
— Ingen platta har jag engagerat mig så mycket i som denna. Just därför att den handlar om vikingatiden och asatro…
Ja, så lät det då – anno 1985. Pughs egen politiska analys av asagudarna från det året kan vi nog lämna därhän – men visst finns det mycket i musiken som värmer, och som består, även i en tid som denna.
Nu till en fråga från en läsare, både Kollega och en sann son av Särimner… En sak är ju Ull, en av Asatrons kanske mindre kända gudomar, men vad ska man som god Polyteist och Asatroende säga om mindre kända gudomar rent generellt ? Romarna, till exempel, lär på sin tid ha haft en gudinna vid namn Cloacina, gudinna över Kloaker, offentliga toaletter och vattenledningar samt avloppssystem, ja all romersk VVS överhuvudtaget.
Myntfynd har hittats från äldre kejsartid, som avbildar endräktens samhällsnyttiga Gudinna Concordia på ena sidan, och Cloacinas helgedom på den andra – Hon var KLOAKERNAS GUDINNA i det gamla Rom…
Och hur är det egentligen med mer moderna företeelser som låt oss säga blixlåset, eller skiftnyckeln ? Båda två tillhör inte Asatrons värld, men både Blixlåset och Skiftnyckeln, eller ”The Swedish Wrench” som den kallas på engelska lär i sin nuvarande form vara Nordiska uppfinningar, även om det i båda fallen finns amerikaner som hävdar att de minsann var före… Hursomhelst – de ingår i vår nuvarande Värld, tillvaro eller ”lebenswelt” och i så fall – borde de inte också ha en gudom, lika väl som den Nordiska Vintern kan ha det i Ull ? Eller sådana epokgörande saker som Kaffemaskinen – borde inte den också ha sin egen Gud ? Så tänkte i alla fall min broder, och jag hade för ögonblicket inget svar att ge honom…
Även om Asatron – i dess moderna form – inte tagit upp den här sortens problem eller frågeställningar finns det helt klart Hedniska kulturer och religioner som faktiskt gjort det – och som i flera tusentals år faktiskt resonerat på ett liknande vis. Vi skulle kunna ta Shintoismen i Japan som ett exempel – ordet ”Kami” på japanska betyder snarast en andlig entitet, eller företeelse, och även ett vackert och framträdande träd i landskapet, en stenformation eller en människa kan – efter sin död – sägas vara en Kami.
Också andra Polyteistiska religioner har resonerat på samma sätt – exempelvis i det gamla Egypten, där i alla fall Im-ho-tep – en av alla tiders största arkitekter och läkare – efter sin död dyrkades som gud av ett tacksamt folk…
”Sejtar” eller ”sieidi” på samiska är både faktiska naturföreteelser och gudomar i den samiska religionen…
Samisk religion är ett annat exempel, för vad vi kallar ”sejtar” eller naturföreteelser kan vara gudar eller i alla fall smärre gudomligheter enligt den – och ett liknande förhållningssätt möter vi på Island – där ”Huldufolk” eller vättarna, de redan längesen döda, som också är platsens ”rådare” likt den svenska ”Gårdstomten” kan tänkas bo i stora klippblock eller stenar… Vättar och gårdstomtar – ”Tomtha Gudhi” på medeltidens språkbruk kunde också bo i vårdträd och på den egna tomten, och här närmar vi oss det Japanska Kami-begreppet, även om den Nordiska folktron är unik, och skiljer sig på det sättet att enskilda personer inte kan bli ”Kami” ens efter sin död, som i Japan…eller Egypten…
Huldufolk, Gårdsvätten, Vittror, Jolbyggare eller Gårdstomtar är flera ord för exakt samma andliga fenomen…som rapporterats över hela Norden…
En annan intressant fråga är vad som händer, ifall ett betydelsefullt naturföremål förstörs… På Island har man på fullt allvar och utan någotslags ironi och skämt ansett, att Huldufolket skulle bli hemlösa av att ”älvstenar” sprängs, exempelvis i samband med vägbyggen, och även Samer har reagerat på samma sätt, inför förstörelsen av deras sejte-platser. Också i Japan har det hänt, att naturliga floder som dämts upp, täckts över och fått flyta fram i kulvertar (eller kloaker !) anses ha berövats sin Kami, eller ”andliga betydelse” genom att människan påverkat dem..
Kami kan ta sin boning i enskilda träd, som dessa framför en shinto-helgedom. Vi Nordbor resonerar på samma sätt om våra ”Vårdträd”. Förstörs träden och naturen, skadas också gudomen och det andliga…
Man skulle kunna hävda att det finns stora likheter vad gäller Shinto och Asatro, vad gäller synen på naturföremål – och utelämna de Schamanistiska religionerna – som till exempel Samisk religion – som ett sidospår. Men – kan vi också notera- Asatron har en ganska skarp skiljelinje mellan Gudar, och övriga ”Väsen” – vättar, alfer, troll mm som däremot inte finns i Shintos ”kami-begrepp” och moderna, tekniska eller av människo-hand skapade företeelser kan svårligen tänkas ”bli kami” ens för Japanerna, även om de kan ”nyupptäcka” gudomar i en aldrig förut skådad tall, på en klippbrant, till exempel.
Min frände Henrik Andersson – på bloggen ”Ideell Kulturkamp” räknade till 147 erkända Gudamakter inom Asatron, vilket kan jämföras med de tusentals Kami i Japan.
Men – som sagt – av människohand skapade ting eller företeelser kan inte vara Gudamakter, varesig inom Shinto, Asatro eller de flesta Polyteistiska religioner av idag. Därmed finns ingen dyrkan av abstrakta begrepp, eller samhällsnyttiga egenskaper som i det gamla Rom, där även Rättvisan (eller Justitia) Endräkten (Concordia) eller mer abstrakta begrepp som Nemesis också dyrkades – och därmed har Asatron ingen ”Cloacina”
Hur skulle en modern version av Cloacina eller Kloakernas skyddsgudinna se ut ?? Det tål att tänka på…
Inom parantes kan vi här tillfoga, att det finns moderna filosofer, som har velat se gudamakterna som någotslags existentialer i tillvaron. Anhängare av Jungiansk psykologi är också inne på samma sak, när de talar om Arketyper, som ”Moderns arketyp” (som vi ser uppenbarad i Frigg), ”Jaktgudinnan som Arketyp” (Skade) eller den gamle vise (Oden som arketypisk föreställning) i motsats till kristendomens, islams och de övriga Monoteistiska religionernas besatthet kring fadersarketypen (alltså Gud Fader eller Allah själv) som psykologiskt sett är mycket osund, och tyder på ett barnsligt, ja infantilt själsliv – de kristna kommer ju aldrig någonsin över barnstadiet, och har utplånat alla andra arketyper utom möjligen jungfru Maria och därmed modern – de kristna lider av en Oidipal neuros.. som återkommer i all Monoteism…
Ett annat Cloacina-mynt… Nu med Mithra, Sol Invicta eller den obesegrade Solen på ena sidan – aktuellt såhär till Vintersolståndet… En Kaosmagiker skulle säga, att om ett tillräckligt stort antal Romare TROR på Cloacina, ja då FINNS Cloacina – för just de Romarna, under just den tiden…
Kaosmagiker, slutligen, går ett steg längre, när de talar om ”Egregoer” eller Gudarna som en faktiskt existerande verklighet, bara ett tillräckligt stort antal personer tror på en och samma gudom, och uppfattar gudomen på samma (eller i varje fall högst likartat) sätt. De förklarar nära nog gudarna som ett slags ”masshysteri” – medan vi Hedningar hellre talar om kulturkretsar, ett gammalt filosofiskt begrepp, som fanns redan hos Hesiodos. Den Nordiska kulturkretsen – där Asatron ingår som bärande del – har helt enkelt en annan ”smak” om man så vill, helt andra ”kulturella särdrag” och är specifikt anpassad till den natur, de årstider och den världsdel där den uppkommit – precis som alla andra kulturer eller kulturkretsar – och därmed även religioner och trossystem…
För att återgå till Cloacina, så har spår av hennes Helgedom hittats på Forum Romanum, i hjärtat av det Romerska imperiet, ja dess absoluta nav från äldsta tider… Hon skulle vara intimt sammankopplad med Cloaca Maxima, den största av Roms alla kloaker, som byggdes redan på 600-talet före kristus av en etruskisk kung, och som byggts ut och byggts ut sen dess, och fortfarande används, även om fontänen och fot-tvagningsplatsen på Forum är torrlagd nu..
Cloacinas helgedom och exakta läge…
Till och med Lord Byron, den kände poeten, skall på 1800-talets början ha skrivit en hymn till Cloacina, i vilken hon anropas för ett jämnt flöde utan klumpar…
O Cloacina, Goddess of this place,
Look on thy suppliants with a smiling face.
Soft, yet cohesive let their offerings flow,
Not rashly swift nor insolently slow.
På romerska toaletter, förresten, använde man svampar indränkta i vinäger, och det är själva orsaken till att en svamp, indränkt i vinäger också enligt legenden ska ha räckts till den gamle terroristen Jeschua ben Yussuf på korset – det var inte för att man ville lindra hans plågor…
Under Romersk kejsartid skall Cloacina också ha blivit gudinna för köks-slasken, sjukdomar i urinvägarna och sex inom äktenskapet vilket romarna såg som något i stil med att rensa magen – alltså något helt vardagligt, men knappast underhållande – sex utom äktenskapet, däremot – var desto mer glamoröst och omtalat, i alla fall ibland överklassen…
Men – nu till den avgörande frågan – har ”Cloacina” egentligen varit dyrkad ? Svaret på den frågan, enligt alla moderna historiker och kännare av det gamla Rom, är faktiskt NEJ – det har hon inte. Ursprungligen hette hon nämligen ”Venus Cloacina” eller ”Venus Rengörerskan” och hennes helgedom var avsedd till symboliska fot-tvagningar för kvinnor.
Etruskerna såg henne som en underjordens gudinna – och under Romersk tid blev hon alltså ett av Venus eller Frejas många namn – ungefär som Afrodite från Cypern också kunde kallas ”Venus Anadyomene” eller ”den böljeskumborna Venus” och bli något av en havsgudinna, ungefär som Ran. Att de antika gudomligheterna fick tillnamn, eller extra namn – ungefär som ”den efesiska Diana” som också nämns i Bibeln – var ingen ovanlighet – och fot-tvagningsbassängen, som alltså var en rituell tvagningsplats, lika mycket som en offentlig bekvämlighetsinrättning för trötta romerska matronor – var knappast någon helgedom av större betydelse – men ett exempel på en offentlig inrättning, som bestått sen roms äldsta tid – och det var därför man hade den som bild på mynt, anser forskarna nu…
Lord Byrons och 1800-talets uppfattning om ”Cloacina” som en separat gudinna för hednisk dyrkan var alltså fel – om man får tro den senaste forskningen…
Och därför, slutligen, har vi inga separata hedniska gudomar för exempelvis blixlås, skiftnycklar och kaffe-maskiner, eftersom dessa påfund inte är centrala begrepp för en hel kultur… Dock – det är kanske ironiskt att Freja och Venus finns överallt, och övervinner allt…. Här finns också ett budskap, någonstans…
Det finns en underlig religion i Sverige, som åberopar sig på sk ”kärlek” vilket ska baseras på symbolen av en ihjältorterad man i ett minimalt ländskynke, som man spikat fast på några brädlappar. Vad är det för sorts ”kärlek” ? Vad är det alls fråga om, och varför tror denna religions alltmer fåtaliga anhängare att just den skulle ha rätten att ”frälsa” alla oss andra, som av någon anledning inte tycker likadant, och inte är Monoteister, utan alltså har flera Gudar, kanhända minst lika ”kärleksfulla” och förstående även de, inte minst därför att de värdesätter intelligens och självständigt tänkande före dogmatism, och bokstavstroende. Som Oden, till exempel. Hedendomen och Asatron är ingen frälsningslära, nämligen, utan predikar helt andra saker – läs här ovan under rubrikerna ”Asatro” och ”Oden” om ni inte tror mig – och läs särskilt min lilla essä ”Nemo Soter” eller INGA FRÄLSARE…
Kristendomen är inte ett enda dugg ”kärleksfullare” än andra religioner. Den har inget monopol på ”kärlek”. Senast igår debatterade jag på ett eller annat socialt forum med en av dess företrädare, som hade nästlat sig in i en Asatrogen diskussionsgrupp. Det senare blir allt vanligare och vanligare, förresten. Gång efter annan stöter man på någon av dessa ytterligt aggressiva kristna, som tror att de ska kunna ”frälsa” oss Hedningar, återföra oss till den ”sanna” läran osv osv.
För det första har de inte ens så mycket kunskap, att de förstår att den ”gyllene regel” de själva talar så mycket om finns även i alla religioner, den Nordiska eller Asatrogna inbegripet. För det andra tillskriver de ofta helt andra religiösa grupper och inriktningar – som Hinduismen till exempel – att de ”egentligen” skulle vara Monoteister likt dem själva, och att all Polyteism skulle vara fel, på det ena eller andra sättet. Visst, det finns vissa filosofiska riktningar inom Hinduismen som tror på existensen av ”Brahman” eller en skapande världssjäl till exempel, men ingen av Indiens mer än 900 miljoner hinduer skulle nog aldrig komma på tanken att förneka gudomarna för den skull, eller påstå; att just deras tro också skulle vara Montoeistisk. Själv gör jag inga sådana påståenden, i kraft av att jag inte är just hindu, utan Asatroende och inget annat.
Alla dessa pajas-figurer i kristen täckmantel, Katja Kaj, Bente Bent, Lotta Ännaklämd och allt vad de nu kan tänkas heta som hela tiden dyker upp, och hävdar att ”Jamen Snorre Sturlasson skrev ju att Oden är en Allfader, och därmed måste han se ut som den kristne guden” vet inte vad de talar om. Snorri levde i en kristen tid, och för att alls kunna bli spridd eller utgiven, var han tvungen att anpassa vad han skrev om Island, Norden och Nordborna under tidigare historiska skeden till de aggressiva kristna, som omgav honom på alla håll. Annars hade han nog helt enkelt blivit avrättad som kättare eller hedning, och mycket riktigt mördades han också till slut som alla vet – av de kristna !
Det går inte att blanda ihop en Zeus, en Jupiter, en Tyr eller en Oden (alla har vid något tillfälle varit indoeuropeiska himmelsgudar) eller den främste bland likar, primus inter pares för att använda ett latinskt och hedniskt uttryck, med en Allah, en Jehova eller de kristnes ”Gud”. Och förr eller senare kommer det ständiga ”jesus-tjatet” och replikerna om käre lille jesus, som vi alla måste böja, buga och bocka oss inför, och börja tro på.
Själv har jag vänt ryggen åt allt det där. Jag är hedning, Asatroende helt enkelt, och jag låter inte min tro och min kultur eller min religion invaderas och ockuperas av dessa jamsande kristna, vilken förklädnad de än bär. Lyssna på den svenska gruppen Heidruns klangfulla låt och vackra sångtext ovan, så förstår ni mig kanske bättre !
FREJA – inte någon ”kristus” ! Freia, statt ”christus” – FREYA – and not ever any ”christ” !
”I ett land av godhet Döljs en här, ett hat och en tro på sig själv En fasad av godhet En här av ondska och hat som sprids i kärlekens namn Från ett folk av godhet Hörs det skall, burop och slag åt vårt håll Ur en tro på godhet En här av hat och förtryck som sprids i kärlekens namn När ska alla få veta Och förstå, att det biter ej på oss, Och när fasaden faller samman Finns det nån äkta kärlek kvar, nån kärlek kvar Var stolt, håll ryggen rak Vindarna vänder snart Ju mer de spottar och slår Desto starkare kvar vi står Ur en skrift av godhet Skapas lögn, sanningar vrids och förvrängs Från en kraft av godhet En här av skrönor och hat som sprids i kärlekens namn När ska alla få veta Och förstå, att det biter ej på oss, Och när fasaden faller samman Finns det nån äkta kärlek kvar, nån kärlek kvar Var stolt, håll ryggen rak Vindarna vänder snart Ju mer de spottar och slår Desto starkare kvar vi står”
– ”Heidrun”, april 2018
Hedniska Tankar 