Profilbild för Okänd

”Hammarhjärta” – citat från en lyckligare tid…

Åttiotalet – ett årtionde då jag själv växte upp och var i tonåren – är nu fjärran – och en förgången era. Ändå kan jag inte undgå att citera vad en blogg om gammal rockjournalistik – Blaskoteket kallad – säger om Pugh Rogerfeldts skiva ”Hammarhjärta” från 1 Mars 1985, och vad en tidning vid namn Ritz (som jag inte alls kommer ihåg) skrev just då...Åttiotalet var inte bara Punkens stora årtionde. Det var en tid när protesterna emot (S)venska Kyrkan och SAP-despotin började på allvar, och människor började söka sig en väg ut ur det DDR-samhälle, som Sverige nästan var på väg att bli under 1970-talet.

Hedendomen i Sverige var då begränsad till ett fåtal intellektuella kretsar, men för första gången föll ”Svenska” Kyrkans medlemsandel under 95 % emot mindre än 55 % idag. Befrielsen hade börjat. Människor började bära Torshammare helt öppet – och till och med musikkändisar som Pugh Rogefedlt och Björn Skifs kunde dåförtiden ses med Torshammare i TV-rutan, direkt på Statstelevisionens eller SVT:s bästa sändningstid.

Bild från en tid när svenska artister vågade sjunga på svenska – och närma sig vårt nordiska ursprung, helt utan att tänka på ”Politisk Korrekthet”

Det är saker som inte förekommer längre, och även i den artikel jag nu skall citera ur, förekommer saker som ingen längre vågar säga, tycka eller skriva…

Plattan heter “Hammarhjärta”. En alltigenom hednisk dedikation till en forntida tro och börd, med en tung bas som får hjärtat att hamra in styrkan och den nordiska stoltheten i ett långt blont hår. Det är rock med muskler. — — Senare, i en äntligen nådd krogvärme, hängandes över en sejdel bayerskt öl på en rustik bordsskiva av ofernissat trä, drar Pugh ner täckjackans dragkedja och blottar sin silverhammare under halsen.
— Rocken är som asatron livskraftig, bejakande, ur hjärtat. Kristendomen är pacificerande. Med tron på överhögheten. För mig har rocken betytt allt. Rocken var min enda chans att komma upp mig i samhället. Utan rocken skulle jag varit en outbildad nisse på fabriksgolvet, eller arbetslös…
Han drar en rödfrusen näve genom det ljusa, halvlånga halmhåret. De stora blå ögonen är klara och livliga, vinterkylan hänger fortfarande kvar i dem. Han är road. Entusiasmen kan nästan tilldelas en missionärs iver. Och där finns bara ett par svaga, eftersläntrande diftonger från ursprunget, Västerås.

— På plattan har jag flyttat mig själv tusen år tillbaka i tiden. Titellåten “Hammarhjärta” handlar om en man som begått en missgärning och som snart ska hamna i Hel, dödsriket. Han balanserar över bron av is och dimma och har slutligen nått den sista grinden, Slamrargrinden. Då sjunger han till sin hustru att hon ska ta livet av sig och följa med honom i Hel — för där finns inga ljusstrålar och ingen glädje för honom, bara om hon kommer. Du, sjunger han, du som har ett hammarhjärta…

TOR BETYDER MEST FÖR MIG

Pugh flinar glatt och drar upp en halskedja som legat dold under skjorta och tröja. Det är en stor ring med fyra gudstecken i vart väderstreck; solguden Ull i norr, Tor i syd, Oden i väst och Frej i öst. Han dröjer sig kvar vid Tor, ett kantigt R.
— Tor är den gud som betyder mest för mig. Han är folkets gud. Han står för livskraften. Oden var mer för överklassen och Frej för bönderna. Man skulle kunna säga att Tor var socialdemokrat, Oden moderat och Frej centerpartist.
Han stoppar tillbaka och knäpper igen om gudssymbolerna, han vill behålla dem för sig själv, närmast hjärtat. Det är så jobbigt när alla frågar.
— Men det finns en hednisk rest hos alla svenskar, återupptar han. Att man i skolan får läsa så lite om vår egen mytologi.
Men först var det symbolerna och konsten som intresserade honom. Han har till exempel efterlämnat egna runstenar på Gotland. Från tre olika stilarter har han sammansatt sitt eget personliga runskriftsalfabet — en färdighet som han visar på skivomslaget.
— Ingen platta har jag engagerat mig så mycket i som denna. Just därför att den handlar om vikingatiden och asatro…

Ja, så lät det då – anno 1985. Pughs egen politiska analys av asagudarna från det året kan vi nog lämna därhän – men visst finns det mycket i musiken som värmer, och som består, även i en tid som denna.

Profilbild för Okänd

Stackars Cloacina !

Nu till en fråga från en läsare, både Kollega och en sann son av Särimner… En sak är ju Ull, en av Asatrons kanske mindre kända gudomar, men vad ska man som god Polyteist och Asatroende säga om mindre kända gudomar rent generellt ? Romarna, till exempel, lär på sin tid ha haft en gudinna vid namn Cloacina, gudinna över Kloaker, offentliga toaletter och vattenledningar samt avloppssystem, ja all romersk VVS överhuvudtaget.

Myntfynd har hittats från äldre kejsartid, som avbildar endräktens samhällsnyttiga Gudinna Concordia på ena sidan, och Cloacinas helgedom på den andra – Hon var KLOAKERNAS GUDINNA i det gamla Rom…

Och hur är det egentligen med mer moderna företeelser som låt oss säga blixlåset, eller skiftnyckeln ? Båda två tillhör inte Asatrons värld, men både Blixlåset och Skiftnyckeln, eller ”The Swedish Wrench” som den kallas på engelska lär i sin nuvarande form vara Nordiska uppfinningar, även om det i båda fallen finns amerikaner som hävdar att de minsann var före… Hursomhelst – de ingår i vår nuvarande Värld, tillvaro eller ”lebenswelt” och i så fall – borde de inte också ha en gudom, lika väl som den Nordiska Vintern kan ha det i Ull ? Eller sådana epokgörande saker som Kaffemaskinenborde inte den också ha sin egen Gud ? Så tänkte i alla fall min broder, och jag hade för ögonblicket inget svar att ge honom…

Även om Asatron – i dess moderna form – inte tagit upp den här sortens problem eller frågeställningar finns det helt klart Hedniska kulturer och religioner som faktiskt gjort det – och som i flera tusentals år faktiskt resonerat på ett liknande vis. Vi skulle kunna ta Shintoismen i Japan som ett exempel – ordet ”Kami” på japanska betyder snarast en andlig entitet, eller företeelse, och även ett vackert och framträdande träd i landskapet, en stenformation eller en människa kan – efter sin död – sägas vara en Kami.

Också andra Polyteistiska religioner har resonerat på samma sätt – exempelvis i det gamla Egypten, där i alla fall Im-ho-tep – en av alla tiders största arkitekter och läkare – efter sin död dyrkades som gud av ett tacksamt folk…

I så fall – skulle inte då Enköpingsborna dyrka J P Johansson eller ”Mått Johansson” – ett av Sveriges allra största genier – som ett slags ”Kami” – eller ??

”Sejtar” eller ”sieidi” på samiska är både faktiska naturföreteelser och gudomar i den samiska religionen…

Samisk religion är ett annat exempel, för vad vi kallar ”sejtar” eller naturföreteelser kan vara gudar eller i alla fall smärre gudomligheter enligt den – och ett liknande förhållningssätt möter vi på Island – där ”Huldufolk” eller vättarna, de redan längesen döda, som också är platsens ”rådare” likt den svenska ”Gårdstomten” kan tänkas bo i stora klippblock eller stenar… Vättar och gårdstomtar – ”Tomtha Gudhi” på medeltidens språkbruk kunde också bo i vårdträd och på den egna tomten, och här närmar vi oss det Japanska Kami-begreppet, även om den Nordiska folktron är unik, och skiljer sig på det sättet att enskilda personer inte kan bli ”Kami” ens efter sin död, som i Japan…eller Egypten…

Huldufolk, Gårdsvätten, Vittror, Jolbyggare eller Gårdstomtar är flera ord för exakt samma andliga fenomen…som rapporterats över hela Norden…

 

En annan intressant fråga är vad som händer, ifall ett betydelsefullt naturföremål förstörs… På Island har man på fullt allvar och utan någotslags ironi och skämt ansett, att Huldufolket skulle bli hemlösa av att ”älvstenar” sprängs, exempelvis i samband med vägbyggen, och även Samer har reagerat på samma sätt, inför förstörelsen av deras sejte-platser. Också i Japan har det hänt, att naturliga floder som dämts upp, täckts över och fått flyta fram i kulvertar (eller kloaker !) anses ha berövats sin Kami, eller ”andliga betydelse” genom att människan påverkat dem..

Kami kan ta sin boning i enskilda träd, som dessa framför en shinto-helgedom. Vi Nordbor resonerar på samma sätt om våra ”Vårdträd”. Förstörs träden och naturen, skadas också gudomen och det andliga…

Man skulle kunna hävda att det finns stora likheter vad gäller Shinto och Asatro, vad gäller synen på naturföremål – och utelämna de Schamanistiska religionerna – som till exempel Samisk religion – som ett sidospår. Men – kan vi också notera- Asatron har en ganska skarp skiljelinje mellan Gudar, och övriga ”Väsen” – vättar, alfer, troll mm som däremot inte finns i Shintos ”kami-begrepp” och moderna, tekniska eller av människo-hand skapade företeelser kan svårligen tänkas ”bli kami” ens för Japanerna, även om de kan ”nyupptäcka” gudomar i en aldrig förut skådad tall, på en klippbrant, till exempel.

 

Sveriges äldsta tall – kommer från en tid när Hälsingland inte var kristet, och inga kyrkor fanns i området den står i. Många träd i Sverige är mångdubbelt äldre än så, och årsringsanalys visar, att det finns träd som är mer än 2000 år gamla – I Japan skulle de träden också anses för ”Kami” eller andligt betydelsefulla..

Min frände Henrik Andersson – på bloggen ”Ideell Kulturkamp” räknade till 147 erkända Gudamakter inom Asatron, vilket kan jämföras med de tusentals Kami i Japan.

Men – som sagt – av människohand skapade ting eller företeelser kan inte vara Gudamakter, varesig inom Shinto, Asatro eller de flesta Polyteistiska religioner av idag. Därmed finns ingen dyrkan av abstrakta begrepp, eller samhällsnyttiga egenskaper som i det gamla Rom, där även Rättvisan (eller Justitia) Endräkten (Concordia) eller mer abstrakta begrepp som Nemesis också dyrkades – och därmed har Asatron ingen ”Cloacina”

Hur skulle en modern version av Cloacina eller Kloakernas skyddsgudinna se ut ?? Det tål att tänka på…

Inom parantes kan vi här tillfoga, att det finns moderna filosofer, som har velat se gudamakterna som någotslags existentialer i tillvaron. Anhängare av Jungiansk psykologi är också inne på samma sak, när de talar om Arketyper, som ”Moderns arketyp” (som vi ser uppenbarad i Frigg), ”Jaktgudinnan som Arketyp” (Skade) eller den gamle vise (Oden som arketypisk föreställning) i motsats till kristendomens, islams och de övriga Monoteistiska religionernas besatthet kring fadersarketypen (alltså Gud Fader eller Allah själv) som psykologiskt sett är mycket osund, och tyder på ett barnsligt, ja infantilt själsliv – de kristna kommer ju aldrig någonsin över barnstadiet, och har utplånat alla andra arketyper utom möjligen jungfru Maria och därmed modern – de kristna lider av en Oidipal neuros.. som återkommer i all Monoteism…

Ett annat Cloacina-mynt… Nu med Mithra, Sol Invicta eller den obesegrade Solen på ena sidan – aktuellt såhär till Vintersolståndet… En Kaosmagiker skulle säga, att om ett tillräckligt stort antal Romare TROR på Cloacina, ja då FINNS Cloacina – för just de Romarna, under just den tiden…

 

Kaosmagiker, slutligen, går ett steg längre, när de talar om ”Egregoer” eller Gudarna som en faktiskt existerande verklighet, bara ett tillräckligt stort antal personer tror på en och samma gudom, och uppfattar gudomen på samma (eller i varje fall högst likartat) sätt. De förklarar nära nog gudarna som ett slags ”masshysteri” – medan vi Hedningar hellre talar om kulturkretsar, ett gammalt filosofiskt begrepp, som fanns redan hos Hesiodos. Den Nordiska kulturkretsen – där Asatron ingår som bärande del – har helt enkelt en annan ”smak” om man så vill, helt andra ”kulturella särdrag” och är specifikt anpassad till den natur, de årstider och den världsdel där den uppkommit – precis som alla andra kulturer eller kulturkretsar – och därmed även religioner och trossystem…

 

För att återgå till Cloacina, så har spår av hennes Helgedom hittats på Forum Romanum, i hjärtat av det Romerska imperiet, ja dess absoluta nav från äldsta tider… Hon skulle vara intimt sammankopplad med Cloaca Maxima, den största av Roms alla kloaker, som byggdes redan på 600-talet före kristus av en etruskisk kung, och som byggts ut och byggts ut sen dess, och fortfarande används, även om fontänen och fot-tvagningsplatsen på Forum är torrlagd nu..

Cloacinas helgedom och exakta läge…

Till och med Lord Byron, den kände poeten, skall på 1800-talets början ha skrivit en hymn till Cloacina, i vilken hon anropas för ett jämnt flöde utan klumpar…

O Cloacina, Goddess of this place,
Look on thy suppliants with a smiling face.
Soft, yet cohesive let their offerings flow,
Not rashly swift nor insolently slow.

På romerska toaletter, förresten, använde man svampar indränkta i vinäger, och det är själva orsaken till att en svamp, indränkt i vinäger också enligt legenden ska ha räckts till den gamle terroristen Jeschua ben Yussuf på korset – det var inte för att man ville lindra hans plågor…

Under Romersk kejsartid skall Cloacina också ha blivit gudinna för köks-slasken, sjukdomar i urinvägarna och sex inom äktenskapet vilket romarna såg som något i stil med att rensa magen – alltså något helt vardagligt, men knappast underhållande – sex utom äktenskapet, däremot – var desto mer glamoröst och omtalat, i alla fall ibland överklassen…

Men – nu till den avgörande frågan – har ”Cloacina” egentligen varit dyrkad ? Svaret på den frågan, enligt alla moderna historiker och kännare av det gamla Rom, är faktiskt NEJ – det har hon inte. Ursprungligen hette hon nämligen ”Venus Cloacina” eller ”Venus Rengörerskan” och hennes helgedom var avsedd till symboliska fot-tvagningar för kvinnor.

Etruskerna såg henne som en underjordens gudinna – och under Romersk tid blev hon alltså ett av Venus eller Frejas många namn – ungefär som Afrodite från Cypern också kunde kallas ”Venus Anadyomene” eller ”den böljeskumborna Venus” och bli något av en havsgudinna, ungefär som Ran. Att de antika gudomligheterna fick tillnamn, eller extra namn – ungefär som ”den efesiska Diana” som också nämns i Bibeln – var ingen ovanlighet – och fot-tvagningsbassängen, som alltså var en rituell tvagningsplats, lika mycket som en offentlig bekvämlighetsinrättning för trötta romerska matronor – var knappast någon helgedom av större betydelse – men ett exempel på en offentlig inrättning, som bestått sen roms äldsta tid – och det var därför man hade den som bild på mynt, anser forskarna nu…

Lord Byrons och 1800-talets uppfattning om ”Cloacina” som en separat gudinna för hednisk dyrkan var alltså fel – om man får tro den senaste forskningen…

Och därför, slutligen, har vi inga separata hedniska gudomar för exempelvis blixlås, skiftnycklar och kaffe-maskiner, eftersom dessa påfund inte är centrala begrepp för en hel kultur… Dock – det är kanske ironiskt att Freja och Venus finns överallt, och övervinner allt…. Här finns också ett budskap, någonstans…

Profilbild för Okänd

Ett litet svar till Bente Bent, och hennes underliga kamrater…

Det finns en underlig religion i Sverige, som åberopar sig på sk ”kärlek” vilket ska baseras på symbolen av en ihjältorterad man i ett minimalt ländskynke, som man spikat fast på några brädlappar. Vad är det för sorts ”kärlek” ? Vad är det alls fråga om, och varför tror denna religions alltmer fåtaliga anhängare att just den skulle ha rätten att ”frälsa” alla oss andra, som av någon anledning inte tycker likadant, och inte är Monoteister, utan alltså har flera Gudar, kanhända minst lika ”kärleksfulla” och förstående även de, inte minst därför att de värdesätter intelligens och självständigt tänkande före dogmatism, och bokstavstroende. Som Oden, till exempel. Hedendomen och Asatron är ingen frälsningslära, nämligen, utan predikar helt andra saker – läs här ovan under rubrikerna ”Asatro” och ”Oden” om ni inte tror mig – och läs särskilt min lilla essä ”Nemo Soter” eller INGA FRÄLSARE…

 

Kristendomen är inte ett enda dugg ”kärleksfullare” än andra religioner. Den har inget monopol på ”kärlek”. Senast igår debatterade jag på ett eller annat socialt forum med en av dess företrädare, som hade nästlat sig in i en Asatrogen diskussionsgrupp. Det senare blir allt vanligare och vanligare, förresten. Gång efter annan stöter man på någon av dessa ytterligt aggressiva kristna, som tror att de ska kunna ”frälsa” oss Hedningar, återföra oss till den ”sanna” läran osv osv.

För det första har de inte ens så mycket kunskap, att de förstår att den ”gyllene regel” de själva talar så mycket om finns även i alla religioner, den Nordiska eller Asatrogna inbegripet. För det andra tillskriver de ofta helt andra religiösa grupper och inriktningar – som Hinduismen till exempel – att de ”egentligen” skulle vara Monoteister likt dem själva, och att all Polyteism skulle vara fel, på det ena eller andra sättet. Visst, det finns vissa filosofiska riktningar inom Hinduismen som tror på existensen av ”Brahman” eller en skapande världssjäl till exempel, men ingen av Indiens mer än 900 miljoner hinduer skulle nog aldrig komma på tanken att förneka gudomarna för den skull, eller påstå; att just deras tro också skulle vara Montoeistisk. Själv gör jag inga sådana påståenden, i kraft av att jag inte är just hindu, utan Asatroende och inget annat.

Alla dessa pajas-figurer i kristen täckmantel, Katja Kaj, Bente Bent, Lotta Ännaklämd och allt vad de nu kan tänkas heta som hela tiden dyker upp, och hävdar att ”Jamen Snorre Sturlasson skrev ju att Oden är en Allfader, och därmed måste han se ut som den kristne guden” vet inte vad de talar om. Snorri levde i en kristen tid, och för att alls kunna bli spridd eller utgiven, var han tvungen att anpassa vad han skrev om Island, Norden och Nordborna under tidigare historiska skeden till de aggressiva kristna, som omgav honom på alla håll. Annars hade han nog helt enkelt blivit avrättad som kättare eller hedning, och mycket riktigt mördades han också till slut som alla vet – av de kristna !

Det går inte att blanda ihop en Zeus, en Jupiter, en Tyr eller en Oden (alla har vid något tillfälle varit indoeuropeiska himmelsgudar) eller den främste bland likar, primus inter pares för att använda ett latinskt och hedniskt uttryck, med en Allah, en Jehova eller de kristnes ”Gud”. Och förr eller senare kommer det ständiga ”jesus-tjatet” och replikerna om käre lille jesus, som vi alla måste böja, buga och bocka oss inför, och börja tro på.

Själv har jag vänt ryggen åt allt det där. Jag är hedning, Asatroende helt enkelt, och jag låter inte min tro och min kultur eller min religion invaderas och ockuperas av dessa jamsande kristna, vilken förklädnad de än bär. Lyssna på den svenska gruppen Heidruns klangfulla låt och vackra sångtext ovan, så förstår ni mig kanske bättre !

FREJA – inte någon ”kristus” ! Freia, statt ”christus” – FREYA – and not ever any ”christ” !

”I ett land av godhet Döljs en här, ett hat och en tro på sig själv En fasad av godhet En här av ondska och hat som sprids i kärlekens namn Från ett folk av godhet Hörs det skall, burop och slag åt vårt håll Ur en tro på godhet En här av hat och förtryck som sprids i kärlekens namn När ska alla få veta Och förstå, att det biter ej på oss, Och när fasaden faller samman Finns det nån äkta kärlek kvar, nån kärlek kvar Var stolt, håll ryggen rak Vindarna vänder snart Ju mer de spottar och slår Desto starkare kvar vi står Ur en skrift av godhet Skapas lögn, sanningar vrids och förvrängs Från en kraft av godhet En här av skrönor och hat som sprids i kärlekens namn När ska alla få veta Och förstå, att det biter ej på oss, Och när fasaden faller samman Finns det nån äkta kärlek kvar, nån kärlek kvar Var stolt, håll ryggen rak Vindarna vänder snart Ju mer de spottar och slår Desto starkare kvar vi står”

– ”Heidrun”, april 2018

Profilbild för Okänd

Fredrik Gregorius, en ”Vanelögnare” vid Linköpings Universitet ??

Fredrik Gregorius, den minst sagt kontroversielle och ökände forskaren från Lunds Universitet, har numera bytt anställning och hamnat på det betydligt lägre rankade lärosätet Linköpings Universitet, enligt vad som meddelades därifrån i ett pressmeddelande den 23 April i år.  Han berömmer sig av att ha intervjuats i Kew Pork Shames, nej vad säger jag – jag menar förstås Lew Dork Crimes… nej New York Times skall det vara, ni vet lögnarblaskan från USA, tidningen som hävdade att det Norska Vinter-OS landslaget skulle ha varit nynazister allesammans, bara för att de besegrade Donald Trumps  Amerika, och hade ”hemliga symboler” på sina tröjor enligt vad man påstod…

En ”Vanelögnares” ansikte ?? Ganska skrämmande, eller hur ?

Den här gången inleder Fredrik Gregorius sin akademiska karriär med att förklara för Linköpings Universitets reporter Eva Bergstedt med att rakt ut i luften och helt utan bevis påstå att ”folk i Sverige inte tror på Freja eller Oden på riktigt”. Hur kan Fredrik Gregorius ens veta det ? Och är påståenden som dessa ”vetenskap” eller ens vederhäftig forskning ?

På en hel sida spyr han ur sig sina sedvanliga floskler, sådant som man i forskarvärden utomlands brukar beteckna som ”Christian Belittlement” eller ”Kristet Förminskande” – något herr Gregorius är ökänd för inom hela den hedniska sfären i Sverige. Vi har hört dessa tomma lögner många gånger förut. Asatron skulle bara handla om populärkultur, och helt och hållet vara inspirerad av Tv-serier som ”Vikings” från USA, alla Asatroende är rabiata nationalister, vi kan ingenting veta om Vikingatiden (ett gravt underkännande av vad arkeologer och religionshistoriker klarlagt och arbetat med i hundratals år – vem gav Gregorius den rätten ?) osv osv…

Själv tycker jag att det är sorgligt, att den här personen alls ska anställas i Linköping, eller ens får framträda under en förklädnad som opartisk akademiker, när han i själva verket är en ökänd kristen. Han berömmer sig av sin doktorsavhandling från 2008, vilken lämnar mycket övrigt att önska i form av vetenskaplig trovärdighet:

Jag citerar, från en annan hednisk sida på nätet:

Att man som Fredrik Gregorius kommer med ”forskning” som inte innehåller ett uns sanning, där man inte tar reda på något om det man skriver om, är tragiskt. Att det finns de i forskarvärden är inkompetenta är tråkigt, vi önskar naturligtvis att seriösa forskare skulle få bättre stöd. — —

Under slutet av 2008 publicerade Fredrik Gregorius sin doktorsavhandling ”Modern asatro”. Tråkigt nog blev inte denna avhandling heller vetenskaplig. Han skriver här väldigt mycket — — – trots att han fortfarande inte varit kontakt med oss, eller någon troende. — — Han hittar på egna uppgifter och påståenden och använder nedsättande formuleringar och antydningar. Han läser in påståenden i texter som ingen annan kan hitta där. Han fabulerar ihop felaktiga medlemssiffror, påhittade inre konflikter och han tillskriver oss trosföreställningar vi inte har. Detta har troligen att göra med vår tidigare kritik mot hans oseriositet. Den medlem som förklarade för Gregorius när denne bad oss redovisa vår kritik blir följaktligen påhoppad och utsatt för personangrepp i avhandlingen. Gregorius verkar blivit fixerad vid denna person, då han till och med citerar texter med helt andra ämnen än avhandlingens från dennes blogg. Gregorius verkar ha förlorat omdömet fullständigt efter att ha fått sina fel redovisade – till den graden att kritiken av hans brist på saklighet används som källa i avhandlingen. Att det enda material i avhandlingen som verklig kommer från Samfälligheten är en beskrivning om vad som menas med vetenskaplig metod och inte handlar om vår religion hindrar honom alltså inte att läsa in fullständig obegripliga saker i texten. Även i de avsnitt som handlar om annat än Samfälligheten hittar han alltså på uppgifter, undanhåller viktiga fakta och kommer med helt ologiska slutledningar. Avhandlingen saknar helt enkelt vetenskaplighet. Fusket är så genomgående att vem som helst som kollar upp avhandlingens källor kommer att upptäcka detta.

Det är tråkigt att behöva skriva en sådan här dementi, men då vi trots vår öppenhet påklistras uppfattningar som vi alltid tar avstånd från så måste vi förklara det för en förvirrad allmänhet. Vi har inget ansvar för vad andras fantasier, lögner och förtal. Vi har en öppenhet ärlighet och föredrar att visa verkligheten för intresserade.

Detta motsvarar också mina egna erfarenheter. Gregorius har, hela den nämnda doktorsavhandlingen igenom, slarvat med påhittade citat och uppgifter från personer han inte alls intervjuat, och hans påstående om att moderna Asatroende skulle vara okunniga, eller inte kunna sin svenska historia är också totalt gripna ur tunna luften.

De flesta jag själv känt i denna rörelse – i mer än trettio år – har varit ytterligt intresserade av arkeologi och andra ämnen, och själva verkat som folkbildare, forskare eller till och med yrkesverksamma arkeologer och historiker. Sedan när fick just Fredrik Gregorius rätten att underkänna allt deras arbete, och påstå att de ”inte tror på riktigt” ?

Det finns de hedningar, som hävdar att Fredrik Gregorius i sin egen doktorsavhandling skulle ha brutit emot ALLT av ovanstående… Är han då en seriös akademiker eller inte ? Tja, döm själva..

Tänk om någon – i namn av seriös akademisk forskning – skulle gå rakt fram till en grupp muslimer i Sverige, och säga ”Nämen ni tror säkert inte på Allah på riktigt!” eller ”er religion är ju sämre än vår, och ingen riktig religion egentligen, för så är det ju…”

Vad skulle då hända, tror ni ?

Ingen är höjd ovan all kritik, i den akademiska världen allraminst, för där ställs högre krav på källkritik och opartiskhet än i personliga bloggar som den här, till exempel. Men hursomhelst – många hedningar och Asatroende jag talat med på sista tiden säger att Fredrik Gregorius för dem är ”persona non grata” och någon de inte vill ha att göra med eller låta sig intervjuas av längre, och det är kanske inte alldeles utan orsak…

 

Profilbild för Okänd

En Tors dag med Torgny Lagman och Gånge-Rolf

Litet citat, fritt efter Olafssaga Helga:

”Men du, som säger dig vara vår Konung – bör påminna dig själv något, som jag nu öppet vill säga. Om du inte vill göra ditt eget folk till viljes, ja då kommer folket slutligen ta till vapen emot dig, och dräpa dig, för folket här i landet kan i längden inte tåla; om du bryter deras lagar eller landets fred. Så gjorde våra förfäder när de dränkte inte mindre än fem konungar efter varann i träsket vid Mula Ting – och de var också fyllda av samma tölpaktiga högfärd och oförstånd, som du nu har brukat emot oss. Säg oss alla nu, vilket beslut du själv helst väljer ! ”

”och allt folket hyllade med vapentak och rop Lagmannens tal”.

index

Torgny lagman talar till Olov Skötkonung på Uppsalatinget

 

But if thou wilt not do as we desire, we will now attack thee, and put thee to death; for we will no longer suffer law and peace to be disturbed. So our forefathers went to work when they drowned five kings in a morass at the Mula-thing, and they were filled with the same insupportable pride thou hast shown towards us. Now tell us, in all haste, what resolution thou wilt take.

Then the whole public approved, with clash of arms and shouts, the lagman’s speech.

Vi Asatroende står inte på knä inför våra gudar. Vi knäböjer aldrig inför någon levande man eller människa heller – inte ens en kung. Vi är alla lika goda, och vi värnar Rikets lagar, först av allt.

Vet ni vad det står i källorna om Gånge-Rolf och Påven, förresten ?

Kyss min fot !” ropade Påven, när Gånge-Rolf skulle gifta sig.

tumblr_inline_nyvz4hDO981rzwlk2_500

Då böjde sig Rolf ned, vände upp och ned på Påven och förde mycket riktigt Påvens fot till sin mun – och släppte ned honom rakt på huvudet som ett kraftlöst bylte på kyrkans marmorgolv. Så visade han Påven sin Skaeggöx eller Skäggyxa, och sa ”Du ska enbart vara glad, gubbe – att du inte fått en kyss av den här istället – för inför dig och din Gud knäfaller jag aldrig – och inte kysser jag karlar heller, för så har jag inte haft till vana, för min del…

Och så gick han därifrån, med sin lagvigda hustru vid handen.

Så är det – Här hjälper varken böner eller klagosånger, som jag redan sagt och skrivit – för så är inte Hedningars sed…

 

Profilbild för Okänd

”Dagens Dumheter” eller trollandet om trollkorset….

Allting kan man sälja med mördande reklam – kom och köp, kom och köp konserverad gröt !” heter det i en gammal schlager. Konserverad gröt finns faktiskt också på tubliknande plastförpackning numera, även om man förstås kan fråga sig vad man alls skall med en sådan produkt till, när det nu går minst lika snabbt och blir betydligt billigare att göra en äkta risgrynsgröt själv…

Så går det som bekant till i landet Löfvén, men i Asatrons lite mer begränsade (nja, än så länge!) Värld utövas andra, minst lika fräcka små dumheter. Jag har redan skrivit om den sk ”fornseden” och dess alltmer fåtaliga utövare, som för det första inte alls är ”forna” eftersom de inte alls följer någon Nordisk tradition, utan bara sina egenpåhittade små griller, som nog knappast är ”sed” heller, utan mest en förbannad osed, ja rena förfalskningar. På nätet hittade jag nyligen det här:

Tydligen är det här ett verk av amerikanska reklam-makare eller andra tramsebyxor, som inte känner till ett enda dugg om Nordiska (INTE ”Skandinaviska” !!) folktraditioner.  De ytterst lätt, vridna och påstått ”vikingatida” smycken som man kallar ”trollkors” bygger inte alls på någon genuin folktro, och knappast några fornfynd heller – alltsammans är bara sena tiders påhitt.

Visst – du kan säkert ragla omkring och fåna runt med en sån här järnbit kring halsen – men det är INTE ”genuin folktro” osv – till skillnad från ”äkta vara” som Torshammare…

Några källor som överhuvudtaget nämner att den här symbolen skulle ”skydda emot troll” finns inte – jag har aldrig stött på en enda trovärdig sådan, i alla fall. I Asatron eller Eddan finns sånt här inte heller, inte på runstenar, inte i det arkeologiska fyndmaterialet – så vitt jag vet – rätta mig gärna om jag har fel ! – och för övrigt skall den här tomma symbolen inte prackas ihop med någon verklig folktro heller. Allt sådant är nämligen bluff, båg, ljug, ”snack i backen”, buttafucco, ja – kalla skräpet vad ni vill... Ni kan lika gärna tro på BOB DOBBS och ”The Church of the Subgenius” i så fall (eternal salvation OR triple your money back !) men mer autentiskt än så, är inte det här…

 

AW GEE – ”BOB” can make you a much better offer, ‘cause he IS the saint of sales…

 

VERKLIGA trollkors finns faktiskt enligt både etnologisk och religionshistorisk expertis, och är omnämnda redan av Carl Herman Tillhagen och andra forskare. Men de kommer från det kristna 1800-talet eller som tidigast kanske 1500-1600 talen, och bygger inte på någon ”urgammal” sed utan är i allra högsta grad kristna, korsformade symboler. De sades visserligen hålla vättar, troll, skogsrån och mycket annat borta från gården – men de ristades på byggnader och över ingångar, och bars INTE runt halsen… Studera nedanstående exempel, och LÄR er först hur ett riktigt trollkors ser ut, innan ni låter er förtrollas av diverse nät-troll…

Profilbild för Okänd

”Scientific American” spekulerar om ”proto-myter”

Scientific American är visserligen namnet på en ansedd och väl renommerad vetenskaplig tidskrift, men för en del svenskar låter dess namn lite som ”A contradiction in terms” eller en nätt självmotsägelse. Hur många vetenskapligt och rationellt sinnade amerikaner finns det egentligen, i dessa av Trump- och Clintonanhängare dominerade tider ?

Humaniora är heller inte denna tidskrifts starka sida, men under rubriken ”arts and culture” spekulerar en för mig helt okänd skribent vid namn Julien D’Huy osakligt om ”proto-myter” och det där som kallas komparativ mytologi…

Komparativ mytologi är ingen ny vetenskap, eftersom den fanns redan på 1800-talet. Redan då (år 1890) försökte pionjärer inom etnologi eller folklivsforskning som James T Frazer  – författare till ett mycket berömt verk vid namn ”Den gyllene Grenen” spekulera om en ”ur-religion” eller ett slags ”super-myt” i vilket precis alla mänskliga kulturer skulle ha sitt upphov, och all andlighet skulle kunna förklaras. Frazer var också Viktoriansk kristen, och ansåg att vad alla folkslag utom de kristna engelsmännen höll på med strängt taget var vidskepelse, mumbo-jumbo och hokuspokus, färgat av magi och andra primitiva föreställningar. Han – och andra viktorianska kristna – tog också vissa amerikanska indianstammars myt om en skapare, ”Manitou” eller ”Den Store Anden” som exakt samma företeelse som Jehova eller den kristne Guden, allstyrande, allsmäktig och allvetande, vilket Manitou – vars roll i den senare skapelsen var ganska liten – inte alls var. Överallt förvred, förgrovade och förenklade Viktorianerna i kolonial anda nästan alla folkslags myter till ”Ur Monoteism” – trots att denna inte fanns i sinnevärlden, enligt vad senare forskning bevisat – tråkigt nog för de kristna !

Vad Julien D’Huy försöker sig på, är en lite modernare version av samma sak – vad man kallar måttlös universalism, eller vad som i dagens USA betecknas som ”Cultural (Mis)Appropriation” av värsta slag.

karlavagnen-2-e1363877725515

Han studerar till exempel helt olika folkslags – i helt olika Världsdelar – uppfattning om Karlavagnen, eller Lilla Björn och Stora Björn, samt hur dessa två stjärnbilder har ”förklarats” i olika mytologier, och kommer fram till att det mycket ofta rör sig om jakt på villebråd av olika slag, vilket skulle tyda på ett Afrikanskt ursprung till precis alla myter, och även om ”Out of Africa” teorin är väl accepterad av Världens alla antropologer – utom i Kina – Pekingmänniskan kan faktiskt ha utvecklats helt självständigt, anser man där – så är de flesta forskare och genetiker ense om att mänskligheten utvandrat från Afrika i flera vågor och inte en våg. Neanderthalare (som är förfäder till inte mindre än 12 % av DNA hos dagens ”Vita” eller Kaukasier) utvandrade långt tidigare – minst 100 000 år före – förfäderna till ”dagens” människor. Sedan har vi också Denisovamänniskaan och en hel del andra fynd, som inte alls passar in i något känt utbredningsmönster, varesig från Afrika eller andra håll, även om en del forskare taktfast ropar i kör att detta skulle vara förfäderna tilll Wedda-rasen på Ceylon och Aboriginer eller Australnegrer, som alltså i mindre utsträckning är släkt med just afrikaner än någon annan grupp. Så långt det antropologiska, och ”so far, so good”…

Förutom det ignorerar också ”Scientific American” fakta som inte stämmer in – exempelvis att Stora Björn heter ”The Big dipper” på engelska, och på Lapska lär kunna översättas med ”Kåsan” – vilket inte alls stämmer med ”jakt-teorin”.

Ändå fortsätter D’Huy att påstå, att bara för att myten om ”regnbågsormar” eller föreställningen om regnbågen som en väldig orm, så måste detta vara en myt som färdats från Afrika till Australien, och därmed skulle alltså denna föreställning vara universell. Problemet är bara att det där är struntprat, skitsnack, balderdash, rent ljug. I Asatrons värld är Regnbågen en bro, inte alls någon orm eller något djur, och kallas Bif-röst, den skakande eller bävande bron. Lika illa går det för honom, när han talar om Karlavagnen, som ju troddes vara Tors vagn och inget jaktbyte. Författaren säger sig ha undersökt 72 olika myter, men Asatron eller de germanska folkens föreställningsvärld passar inte alls in i mönstret – utan framstår som helt unik, trots att D’Huy hela tiden försöker ignorera den – eller just därför.

Vad han inte begriper, är att folk faktiskt kan göra liknande ”myter” eller dra liknande slutsatser helt oberoende av varandra.

3c2940ed-9c0f-4eee-8bd3df10f9175bf8_source

Statistisk tablå och tänkt utvecklingsträd, som ingenting bevisar. Samer är inte indianer, och Bushmän eller Khoikhoi talar inte Mohave eller Samiska…

Det är att underkänna Aboriginernas uppfinningsförmåga och tänkande – och därmed grov rasism – om man hävdar att de inte själva och utan någon annan förebild kunde dra slutsatsen, att Regnbågen kommer fram efter att det regnat, och alltså med lite god vilja eller fantasi kan liknas vid en ”vattenorm” över himlen. Denna – och andra mytiska ”förklaringar” betyder inte ett gemensamt ursprung alls, utan bara att befolkningar i liknande klimatzoner kunde komma på ungefär samma sak.

D’huy romantiserar och drömmer om någotslags ”sagornas och lägereldarnas tid” då vandrande historieberättare och skalder i tusentals år ska ha spritt samma myter och samma historier i det oändliga, men detta är också att grovt underkänna och undervärdera sk ”primitiva” kulturers förmåga till nytänkande och självständigt skapande – var och en på sitt håll…

Exempelvis finns det en ”jordbävningsorm” i japanska myter och i Shinto, likaväl som en Midgårdsorm inom Asatron, men vad bevisar nu det ? Att japaner och vikingar skulle stått i omedelbar förbindelse, och lånat samma historia av varandra ? – Nej, inte alls. ”Jordbävningsormen” eller rättare sagt den stora havskatt (en fisk !) som ska ligga under japans berg liknar bara ytligt vår Midgårdsorm, och så är det med andra mytiska djur också. Visst, många forskare har observerat att det finns drakar i kinesisk mytologi, liksom i Västerländsk – men där medeltidens drakar stod för Djävulen, eller något ont, och sprutade eld, var de kinesiska drakarna sprutare av vatten, havsvarelser och regn-andar, som ansågs goda, välsignelsebringande och dessutom ända in till 1905 var symboler för kejsarmakten – helt annorlunda än den ”västerländska” draken.

D’Huys analys missar helt detta med funktionen eller betydelsen av i och för sig likartade sagoelement, begreppet ”drake” eller ”älg” kan ha funnits i två olika kulturer visst – det är älgjaktstider i Sverige snart – men Nordamerikas indianer såg inte alls sin ”Moose” eller den vida större Amerikanska Älgen som samma sorts djur eller samma sorts jaktbyte som vi. Älgen som bytesdjur var inte och är inte alls av samma betydelse för någon av dem som för oss, som utvecklat närmast en symbios med vår egen älg – som inte bör översättas ”elk” eftersom amerikaner i så fall tänker på ett helt annat slags hjortdjur…

Dessutom –  ”Aur var alda, tha ekki var” står det i Voluspás skapelseberättelse. Asatron har flera skapelseberättelser, nämligen – och vi har en urjätte Ymer, precis som kinesernas P’An Ku – den första människan. Men – där Pangu – som han också stavas – var ett slags ”Världsbyggmästare” som mejslade ut kinass berg och floder, så att det stod det härliga till byggdes Midgård av Ymers kött – och gudarna använde honom som byggnadsmaterial, ungefär som den indooeuropeiska föreställningen om urjätten Kronos… ”Scientific American” ignorerar 200 år av forskning, när de bara blandar likartade drag hej vilt, utan hänsyn till kulturkretsar eller redan klarlagda språkliga sammanhang. I och för sig – muntligt berättande kan traderas över långa sträckor och tider, visst – men låt oss återvända till ”aur var alda, tha ekki var”

1280px-cmb_timeline300_no_wmap

 Vår egen, ”vetenskapliga” skapelsemyt –  the Big Bang Theory – innehåller inget kristet trams om guds ande svävande över vattnet eller något sådant. Vi tror inte längre på en hög med lera, som de forntida Egyptierna, ur vilken skapelseguden Chnum eller Ptah drejade fram de första människorna på en drejskiva, och har inga dunkla kinesiska eller indiska hypoteser om jorden som vilande på en enorm sköldpadda, fyra huvuden på fyra enorma elefanter eller något sådant, nej inte ens den finska Kalevalas skapelsemyt om en vattengudinna, som höjer sitt knä ur oceanen; så att en magisk knipa kan komma flygande och lägga ett ägg på det.

Nej – vad Asatron lär ut är det här: Då icke-vara fanns (ekki var !) eller i en ofantligt kort tidrymd före den egentliga rum-tiden, med Einsteins beskrivning, fanns något, som vi kan kalla för Aur – alltså ör – flodgrus, materia, stoft, kosmiska byggstenar – kvanta – skulle vi säga – elementarpartiklar fanns ju inte ännu. Aur existerade i ett stort, stort svalg, alltså Ginnungagap. Så uppstod klyftan mellan varmt och kallt, ljus och mörker, inuti eller utanför – Innangard och Utgard – med mytens språk  som faktiskt stämmer mycket bra med den moderna fysiken och vår ”vetenskapliga” förklaringsbild.

Av någon anledning – som ingen – jag säger er ingen – komparativ mytolog hittills kunnat förklara – träffade just Nordborna förunderligt rätt.

Visst, de kan ha iakttagit vulkaner och glaciärer på ett forntida Island, eller inspirerats till en berättelse om själva ”ur-materien” eller Aur från något annat håll, men deras teori innehöll inga gudar – inget vatten och ingen materia i senare mening – ”gräs fanns icke, världen fanns icke” – och detta är mer, så oändligt mycket mer än vad någon annan skapelseberättelse, inklusive efterblivet lallande i form av islam, kristendom eller något ditåt någonsin har sagt.

Förklara det, den som vill eller kan – med någon ”out of Africa” teori eller Komparativ mytologi i allmänhet. Jag kan det i vart fall inte, ”Scientific American” eller sktidryga, rasistiskt färgade, nedlåtande amerikaner till trots…

largethumbnail

”Scientific American ?? ” – isn’t that a contradiction in terms… ??

Profilbild för Okänd

Gudstron minskar – Snart BEFRIAR vi oss från Kristendomen…

Humanistbloggen, anknyten till The Swedish Humanist Association där jag är fullvärdig medlem, erkänner faktum. Gudstron i landet – eller rättare sagt tron på ”Gud”, JHVH eller Allah minskar snabbt, i takt med att de Abrahamitiska religionerna får allt mindre och mindre utrymme i vårt land, och Hedendomen ökar. Till och med den kristna dagstidningen ”Dagen” tvingas nu kapitulera inför sanningen. Kristendomen i Sverige är som en långsamt tinande glaciär, och efter 700 år av ett religiöst och kulturellt förtryck utan motstycke, börjar vår egen inhemska religion och kultur vakna till liv igen.

imageSnart GÖR VI SLUT på kristendomen och dess Totalitära System…

Kristendomen är ett totalitärt system, liksom Kommunismen och Nazismen, inklusive annan sorts Fascism, eller för den delen Islam och Mosaisk tro. Detta är mycket viktigt att förstå. bara en enda ”gud” är tillåten, och alla dessa tre mossiga gamla ökenreligioner insisterar på att just deras gud är den enda rätta. Asatron är liksom alla Hedniska religioner ett Polyteistiskt system, och Polyteism förutsätter pluralism, och därmed större tankefrihet.

Det är det ansedda SOM-Institutet vid Göteborgs Universitet som ställt en Ja- och Nej-fråga till intervjupersoner ur det svenska folket.

Bara 41 % svarade att de ”tror på gud” år 2015, jämfört med 47 % år 2010, och med den takten har vi sluppit alla kristna, muslimer och övriga monoteister om 35 år. Endast 25 % av svenskarna har överhuvudtaget besökt en kristen gudstjänst de senaste tolv månaderna, emot 35 % för fem år sen. Och 59 % tar skarpt avstånd ifrån varje tanke på den kristne ”guden”, och svarar ett klart ”Nej!” på frågan om dennes existens, jämfört med 53 % ”Nej !” år 2010.

Å andra sidan kan man mycket väl ifrågasätta den vetenskapliga korrektheten hos denna undersökning.

För det första framgår det inte, hur många intervjupersonerna i undersökningen varit, varifrån i landet de kommer osv. Traditionellt sett brukar statistiker i Sverige säga att en undersökning måste göras på ett sample av minst 1000 personer för att alls vara valid eller giltig. För det andra är frågan ”Tror du på ”gud” ?” inte alls särskilt vetenskaplig, och man hade gärna önskat sig andra variabler än blott och bart ett ja/nej svar – för vad menas egentligen med att ”tro” respektive ”guds” högst eventuella existens ?

7b4cc8c6ad91c80413b6a7c848755317Monoteisterna löper stor risk att bli besvikna i framtiden…

Undersökningen ger inget utrymme för Agnostiker, till exempel – alltså de som hävdar, att vi omöjligen kan veta något om olika gudars eventuella existens, även om de 59% som svarat ett klart nej är ateister. Som Hedning kan du BÅDE vara Agnostiker, Ateist eller Troende, eftersom en hedning per definition är en person som tar avstånd just från all Monoteism eller Monoteistiska religioner, och därmed ofta också annan totalitarianism.

Begrepp som tro och existens är långtifrån självklara, för när vi drömmer, läser en bok eller betraktar en teckning eller målning; är vad vi ser och upplever verklighet, och i anslutning till gårdagens blogginlägg skulle vi lika gärna kunna fråga ”Hur många svenskar tror på Cheech Wizards existens ?

Svaret är förstås, att hans anhängare tror på honom i egenskap av en litterär gestalt, en kulturell ikon eller en konstskapelse, och redan som barn lär sig de flesta människor att inse skillnaden mellan objektiv, vetenskapligt påvisad existens å ena sidan, och upplevd, subjektiv existens å den andra. Till och med från sex månader och uppåt kan vi alla skilja på det, eller varsebli flera olika slags verkligheter, anser forskare. Många Hedningar tror dessutom på det som kallas Panteism, dvs att naturen eller Världsalltet innehåller en eller flera ”gudar” eller rättare sagt krafter, som för oss manifesterar sig på ett i stort sett gudalikt sätt (redan en rejäl storm eller ett åskoväder är mäktigare än människans alla skapelser) och den undersökning Som-institutet gjorde innehåller inga frågor om hur många svenskar som är Asatroende eller Naturtroende, vilket är en klar brist.

Uppgifterna går isär, men vissa forskare har tidigare ansett, att minst 40 % av svenskarna har kvar tron på naturen, eller naturväsen – och därför är de hedningar !

Pantheism - Nature

 Nästan alla svenskar skriver under på detta påstående. Nästan ingen svensk eller svenska tror på någon ”gud” för den sakens skull…

Man skulle också kunna frågat, hur många svenskar som känner till Asarna, och anser dem som minst lika ”verkliga” som ”gud”. Eller också skulle man kunnat fråga, hur det kommer sig att många svenskar minns redan döda personer – som alltså inte existerar längre – inklusive sina föräldrar och förfäder, och hela den kultur och historia det egna landet har. Ärar och älskar man allt det här – ja då är man OCKSÅ just en Hedning, och har dessutom tagit till sig stora delar av vad Asatron handlar om.

13995492_1315844031779017_930446748203592799_o

Slutligen kan man också anse, att när man vill att det egna språket och kulturen skall kunna leva vidare också i framtiden – även då är man faktiskt Hedning och Asatroende – eftersom man har bejakat väsentliga delar av Asatrons filosofi, oavsett vad man nu tycker om den kristne guden och hans påfund i övrigt. SOM-institutets undersökning innehåller inga sådana variabler, främst därför att den är gjord av kristna…

Nu har vi tröttnat på dem. Deras herravälde är över, och snart kan vi vara oss själva igen…

asatro-010-fb-anpassad

Vad väger egentligen högst för dig ? Någotslags profet från Mellersta Östern, eller den Historia, Kultur och det Språk och den Identitet du själv föddes inom ? Asatron ÄR en identitär filosofi… Alla människor har rätt till en egen identitet – DU OCKSÅ !!

Profilbild för Okänd

En jämförelse mellan Shinto och Asatro, samt varför jag inte är någon oreserverad universalist

Det finns de som hopar smädelser över Asatron, och påstår att den skulle vara alldeles för ”nationalistisk”, enbart därför att den utgår från den Nordiska kulturkretsen. Ja, det finns även de som ropar ännu värre saker – kristna då mest – men låt oss glömma det för stunden. Borta i USA har det brutit ut en debatt om detta med Asatro och Shinto, alltså Japans urgamla inhemska form av hedendom. Skribenten Jön Upsal – som jag ibland läser – har skrivit en del om detta. Jämförelsen mellan Asatro och Shinto är faktiskt inte helt irrelevant. Den har använts även förr, och det har till och med funnits en dansk sajt vid namn ”Nordisk Zen” – nu borta från nätet – där en del av mina egna texter om Asatron har publicerats.

shinto-temple

Shinto är en naturreligion, med gudar och makter som hör mycket intimt samman med den natur och det landskap, där den japanska kulturen uppkom. Precis så är det också med Asatron. Det finns Shinto-helgedomar (ja, just det – helgedomar och inte tempel – i Japan är det endast Buddhisterna som har tempel, nämligen !) utomlands nu också, och vem som helst kan utöva Shinto på så sätt att denna någon, kvinna eller man, i en helt annan del av Världen, också kan utföra Shintos mycket enkla riter, och vända sig direkt till ”Kami” eller Japans gudar.

Men det finns också mycket viktiga skillnader. Buddhismen, som från början inte alls hörde hemma i Japan, utsatte aldrig Shinto och japanerna för det förtryck, som Katolikerna och ”Svenska” kyrkan etablerade hos oss. Och 54 % av Japanerna är ännu helt och hållet Shintoister, samt kan se tillbaka på en mycket mer oskadd nationell kultur, som bestått och fått bestå i tusentals år, inte minst därför att Japanerna redan på 1600-talet kastade ut de kristna – och därför överlevde ! Hade de inte gjort det, hade de blivit till ett annat fattigt, genomkoloniserat u-land, men nu genomlevde de sin egen imperialistiska fas istället – och den fasen tog slut 1945, först efter att de två gånger blivit utsatta för atomvapen.

I Japan kan också en person mycket väl fira shintoistiska ceremonier som shichi-go-san som barn, till exempel, men gifta sig i ”kristen” brudklänning (alltså ett sk ”white wedding” men med en shinto-präst) och sen dö buddhistiskt, utan att någon ser detta som en motsägelse. Men – även om vem som helst kan utöva Shinto, över hela Världen, så är det nästan bara japaner som kan bli Shinto-präster eller prästinnor – för då behövs nämligen grundlig kunskap om religionen, liksom andlig erfarenhet – och den kan man bara skaffa sig på ort och ställe i Japan. Av 85 000 religiösa funktionärer inom Shinto i Världen, rapporterar Jön Upsal, så är det faktiskt bara 7 stycken som är icke-japaner...

 

a_shinto-priests-clothingGodar och Gydjor har sin traditionella dräkt, liksom funktionärer inom Shinto

Sveinbjörn_Beinteinsson_1991

De enda hedniska godarna med tillräcklig erfarenhet, finns på Island

Vissa roller för religiösa funktionärer inom Shinto har förändrats under 1900-talet – det gäller till exempel Miko, de ”jungfrur” som mest var en sorts spåkvinnor (ungefär som Völvorna – en Völva var dock oftast en mycket gammal, ogift kvinna – undantaget var väl Torbjörg Lillvölva i Eiriks Saga hin Rauda) och som tjänstgjorde i Shinto-helgedomarna – nuförtiden är de bara ogifta unga kvinnor, och har både fästmän och ett helt liv utanför helgedomen – men om de gifter sig eller skaffar barn, är det slut på deras föregående ”karriär” och de måste gå vidare till något annat, vilket nästan alla av dem och så ser som något naturligt och inte har något emot.

Nåja – debatten gäller nu inte allt detta, utan följande: Hur kan någon vit person alls säga sig utöva eller tillhöra Shinto, när Japanerna själva säger att det här är en sak som främst angår dem, och hur kan en knappt 30-årig engelska som kallar sig Megan Manson påstå att hon är Shintoist, när hon samtidigt sagt att hon är ”eclectic pagan” eller ”eklektisk hedning”. Herr Upsal i USA är mycket upprörd av vad han läst, och det skulle nog också de flesta japaner bli. Det sista Världen behöver, säger Jön Upsal, är fler ”Vitingar” som anser sig vara experter på till exempel candomblé eller Voodo, eller för den delen Västafrikansk religion – eller personer som anser sig utöva Shinto – utan att ens så mycket som ha besökt Japan ! Att försöka ta över naturfolks religioner, eller de olika sorters hedendom som finns i olika delar av Världen är ren imperialism, anser han – och ibland snubblande nära rasism, faktiskt… och på samma sätt – personer utan Nordiskt ursprung, eller kopplingar till Norden på något sätt, borde inte påstå att de utövar Asatro – säger Mr Upsal…

Jag citerar, ur hans artikel:

Megan ”I’m an entitled white girl who will tell you why you poor benighted yellow people are wrong about your ancestral faith” Manson cites six different authors who ostensibly support her claim that Shinto is a universalist faith, rather than something indigenously Japanese. — — Half of those six are westerners, so we’re off to a rolling start. There’s Aidan Rankin, who’s written a couple of books on Jainism and Shinto, but doesn’t seem to be a practitioner of either. There’s John Dougill, who seems to be trying to invent his own sort of New Age ”Green Shinto.” And there’s Ann Llewellyn Evans, who is apparently one of the very few legitimately ordained non-Japanese Shinto priests in the world.

— —

So, the situation seems analogous to that of contemporary Asatru; under pressure from ”progressive” elements who want to change the traditional ethnic nature of the religion, one specific organization that represents a minority of practitioners decided to open up its doors to outsiders. and now that’s the example that’s held up as ”normative”.

Especially by people like Ms. Manson, who want to indulge their Japanophile fetishes and appropriate an ethnically indigenous set of practices to suit her own weird eclectic whims. You just gotta know that she’s got a Pikachu costume in a box under her bed or something.

Själv håller jag delvis med om detta, men kanske inte helt. Asatro kan utövas av vem som helst, över hela Världen – om han eller hon har tro och kunskap nog, och är villig att lära – men det är som Mr Upsal säger – skall vi alls utöva Asatro, så är det just det vi ska göravi ska inte blanda ihop det med ”new age” eller något annat, och kalla resultatet ”forn sed” eller så.

Du kan förresten inte heller vara Präst i Katolska Kyrkan, exempelvis, och samtidigt kvinna – eftersom det vore en ren självmotsägelse. Aldrig någonsin i denna kyrkas mer än 2000 år långa historia har det heller funnits en enda kvinnlig Kardinal, och heller ingen Kvinnlig påve, trots vissa legender från medeltiden – den ”Heliga Stolens” själva konstruktion, ärr för länge sedan utformad för att förhindra just det, ungefär som en tron av vitaste porslin... Nunnor och Abedissor har däremot funnits, särskilt inom Katolicismen, men detta är ju – som de flesta normalbegåvade personer säkert förstår – en helt annan sak…

För mig personligen, så skulle jag hälsa också en västafrikan, en japan, en person från Serbien, Australien eller var som helst i Världen, som en vän, och minst lika asatroende som jag – ifall den personen, helt oberoende av kön, ras, nationalitet, språk eller något annat – visade att det verkligen var så. Men å andra sidan skulle jag inte säga att vem som helst vore asatroende, bara för att han eller hon utnämnde sig själv till det – som alla dessa naiva universalister och new ageare vill…

Låt oss fortsätta med att låta Mr Upsal göra sin stämma hörd – för även han har rätt att uttrycka sig:

“People of all races and climes cannot help but express gratitude to the spirits of the land and of nature, to their ancestors, to the benefactors of society and state…Thus, while Shinto is a racial faith, it possesses a universality which can enrich the lives of all people everywhere.” – Sokyo Ono, Shinto: The Kami Way

Here, Sokyo Ono admits flat out that Shinto ”is a racial faith”, but then praises the general idea of ”expressing gratitude” to ”the spirits of the land of their nature, to their ancestors”. — — “Shinto is an authentic, indigenous spiritual tradition of the Japanese people. Many of its outward forms and practises are therefore specific to Japan, but its essence is valid for all of humanity.” – Motohisa Yamakage, The Essence of Shinto: Japan’s Spiritual Heart

I USA talas mycket om ”cultural (mis)appropriation” – alltså hur personer som inte alls tillhör en kultur eller en kulturkrets – oftast kristna västerlänningar – tar över den, och säger sig tillhöra något de inte tillhör. De flesta Asatrogna i USA, till exempel – har ett nordiskt ursprung, och kommer från nordiska invandrare – eller har studerat nordiska språk, och är väldigt kunniga i Nordeuropas kultur. (men inte ”Skandinaviens” – för detta är ju bara ett tomt geografiskt begrepp) Därför har de – om ni frågar mig – också rätt att kalla sig Asatroende..

Dessutom – och slutligen – är Asatro inte någon missionerande religion, som till exempel islam eller kristendomen. Vi tror inte på någon frälsare, och vi är verkligen inte ute efter att ”omvända” någon just till vår kultur, vårt språk eller vårt förhållningssätt till tillvaron – om inte denna okända ”någon” själv vill. I det föregående har jag berättat för er om en afrikansk kvinna, som ville ha sitt eget barn ”knäsatt” enligt Asatrogen sed, bara för att få bekräftat, att det faktiskt hörde hemma här. Den riten utförde jag själv, och det fick hon och den lilla dottern gärna.

Meme+Monotheism+is+one+truth+for+the+masses+but+polytheism+is+many+truths+for+the+individual+Hilmar+Orn+Hilmarsson+Asatruarfelagid+Asatru+heathen+Iceland+Icelandic+Norse+Mythology+Blog+myth+gods+photo+finalMan FÖDS inte till Hedning – men man BLIR det !

De som kommer till mig i vänskap och med ett öppet sinne, kommer aldrig någonsin förskjutas, men däremot utbildas – för sådan är Särimner.

Men på det hela taget – säger Mr Upsal – och så även jag – varför skulle någon, som inte är exempelvis svensk, islänning, dansk, finsk, eller norrman – eller inte heller har ett Europeiskt ursprung överhuvudtaget – alls intressera sig för Asatron ?

Det finns faktisk islamsk hedendom också, (eller rättare sagt arabisk, för-islamsk tro) lika väl som det finns judisk hedendom, till exempel – och det finns förstås Hinduism – ja miljontals, eller mer än en miljard människor i Indien och annorstädes är faktiskt hedningar de också – lika väl som det ännu finns utövare av grekisk, romersk eller keltisk hedendom, för att bara nämna några exempel.

tell you whatAlla folk har faktiskt SIN Hedendom – och de har rätt att SJÄLVA få bestämma, vem eller vilka som ska få tillhöra den…

Profilbild för Okänd

”Våra Gudamakter” – ny folder om Asatro

Saklig information är viktigt – nu när det finns en uppsjö av teorier, samfund, organisationer och till och med sekter – ja vad allt kan man inte hitta på Internet. På sajten ”Asatemplet” kan man hitta en nyutgiven skrift av Henrik Andersson, utgiven i Uppsala just nu i Oktober månad – som kort och på 44 faktaspäckade sidor ger dig ett kort ”vem är vem” i Asatrons Värld.

6037

Uppslaget har förstås funnits tidigare, från Åke Ohlmarks ”Fornnordisk Ordbok” från 1975 och vidare framåt, men vad som gör Henrik Anderssons skrift så läsvärd, är att den inte ger sig in på att redovisa de vildaste akademiska teorierna, och inte heller för mycket om väsen som Loke, Angerboda eller Hel, sk ”Rökkatru”, ”Lokeanism” och allt annat sådant, som det ändå finns nog eller övernog av på nätet. På det sätter fyller detta lilla häfte ett utmärkt hål i min bokhylla – och boken är charmerande trevligt och chosefritt skriven – ett slags enkel ”När Var Hur” handledning, som kan bli utgångspunkt för vidare studier i ämnet.

Tyvärr är den inte översatt till Engelska – nu när vi befinner oss i en internationaliserad värld – Asatro på nätet är till exempel en i hög grad Internationell miljö – vilket man skall vara medveten om – men här finner man rena basfakta, utan ”forn sed” eller förvrängningar…

Ibland har det hänt, att jag själv faktiskt hittat diverse egendomligheter även i vad som – på svenska – räknas som klassiska översättningar av Eddan. Mitt inne i Björn Collinders tolkning av Hávamal – just i inledningen på ”Runatál Havamals” med Odens schamanska resa i Världsträdet – har Collinder helt enkelt bara hoppat över en central strof med motiveringen ”Detta är Runmagi, och det ska inte översättas!” – ungefär som om hederliga Översättare kunde välja vilka kapitel de ska ha med i en bok, och helt hoppa över andra, på måfå, ungefär som ett gäng moderna teaterregissörer – som låter Hamlet spelas av idel raggare i 50-tals kostymer på en sjaskig bensinmack norr om Säffle – under två minuter – och sedan säger, ”Ja, detta är Shakespeare – oavkortad!

Problemet är förstås bara, att gör man så, talar man inte sanning. Då pratar man rent ut sagt strunt, och man kunde åtminstone ha den goda smaken att skriva ”i utdrag”, ”bearbetning av…” osv…

Henrik Anderssons folder innehåller som sagt bara basfakta – inga tolkningar, bearbetningar, alltför avancerade ”andliga” tydningar, personliga hänsyftningar, allegorier, figurativa tolkningar eller andra exempel på ”allmänhetens fria åkning” och det är just därför jag tycker hans bearbetning är så läsvärd, i dagens läge.

 

Snille_och_smak

Vi har Ohlmarks Edda från 1948, en poetisk och fri tolkning, fylld av must och märg, men med formuleringar som ibland träffar fullständigt fel, om man ser till det Isländska orginalet, som i transkription idag också finns att ladda ned från Internet. Vi har diverse moderna Edda-översättare vars editioner ännu är under arbete, och som inleder sitt tolkningsarbete med att tycka, att frasen ”Mannar, Allherliga Mannast !” som sägs om Guden Tor i Harbadsljod m-å-s-t-e lyda ”pojkvasker” istället – och som när man påpekar detta sakförhållande för dem sätter hela sin akademiska heder i pantraka motsatsen till sanningen.

Mannar Allherliga Mannast betyderMannen, den allra Härligaste bland Män” och den frasen kan inte betyda så mycket annat.

Detta behöver man inte ens vara språkhistoriker för att inse, eftersom de Nordiska språk vi talar idag faktiskt är ganska lika våra förfäders. Det finns ett värde i att låta guden Tor eller möjligen Thor faktiskt få vara just Tor, alltså den han ÄR och ingen annan, men detta har denna Emeritus eller möjligen ”E-mer-i-Thurs” inte förstått. Henrik Andersson inleder en tradition med att inte nämna de värsta Tursarna eller Trollen på hela Internet vid namn i sin skrift, och den traditionen följer jag också gärna nu, åtminstone till en del. Men – vi får inte glömma Marvels tecknare i USA, förstås. De som tycks lida av någotslags ”Thorettes” eller möjligen ”Tourettes Syndrom” så fort Guden Tor kommer på tal. Uttalar du själv Tors namn högt, händer det också ofta saker, har jag fått se – och det är kanske inte bara vidskepelse, eftersom han faktiskt är helig för allt fler och fler, och på sitt vis representerar en andlig kraft, som också kan materialisera sig i vardagen – skulle vi kunna säga…

I somras påpekade Gunnar Arpi i Svd – så att alla i den Asatrogna Världen noterade det – det gjorde åtminstone jag – värdet i att låta Guden Tor faktiskt få vara just Tor och ingen annan – och det värdet har i alla fall Henrik Andersson insett. Hans folder är fullständigt, kemiskt fri från allt sådant, som möter oss Asatrogna på media i annat fall, inklusive diverse politik (från vänstersidan, den yttersta högern ser vi faktiskt inte mycket av just nu) och känns därför härlig att läsa.

Jag rekommenderar starkt, att ni köper ett eget ex av den lilla skriften för att se vad jag talar om…

 

 

Profilbild för Okänd

Lite mer om den där oreflekterade Universalismen

Socialantropologer, som Lévi-Strauss (ej att förväxla med jeanstillverkaren med samma namn  )och andra, lär ha sagt att anledningen till att vi alls lämnade grottstadiet och utvecklades i någon som helst riktning, var att människor alltid organiserat sig i stammar, klaner, nationer och riken, eftersom det trots allt är en fundamentalt mänsklig och naturlig impuls att söka sina likar. För stora skillnader i språk, kultur, intellekt, religion eller etnicitet har i längden aldrig kunnat överbryggas, och det är i motsättningarna; eller vår mänskliga förmåga att envar köra sitt race, så att säga – som framstegen alls sker.

duracellkanin_426350a

Vi har aldrig kommit fram till någon bättre organisationsform för mänskligt liv än nationalstaten, för all erfarenhet visar hittills att multikulturella imperier inte blir så värst långlivade – något hundratal år högst. Korporativistiska eller Anarkistiska stater har – i den mån de alls kan sägas ha existerat – inte funnits till så länge de heller. Naturligtvis är det möjligt att vi i något drömt, dimdunkelt fjärran skulle kunna uppnå det anarkistiska paradiset, eller full multikulturalism – men för egen del tror jag knappast att det alls kan inträffa under min livstid, och inte på många generationer än – om inte annat för att det där som kallas demokrati, eller rättare sagt principen om majoritetsval – dvs 51 % av befolkningens hävdvunna rätt att trycka ned de andra 49 %:en lägger klara hinder i vägen för den saken.

uluru_68585852

Åter då till det här med Asatron, och Universalism i en något snävare mening. Går det att vara Asatroende i Australiens öknar, till exempel ?  – Tja, det är klart att det går för sig – rent teoretiskt – men hade du befunnit dig på södra halvklotet, min vän, så hade du inte kunnat fira Midsommar och Midvinter vid deras normala tidpunkt, och för övrigt skulle du inte kunna märka några årstidsskillnader alls i den Australiska öknen.

Vad du skulle märka, däremot, var att där finns en helt annan hednisk tradition än den Nordiska – Hedendomen finns ju vart som helst på hela jordytan – och efter ett tag skulle du antagligen märka, att det finns ett Aboriginskt kulturlandskap i den Australiska öknens fjärran trakter. Reste du sedan till Japan, skulle du förmodligen möta Japaner, som tycker det vore helt meningslöst att försöka sig på att utöva Shinto, om man inte är just japan och bor i Japan. Japan har nämligen också ett kulturlandskap, förstår du – käre läsare eller kära läsarinna – och ett eget språk, en egen identitet och en egen kultur.

roadside-shinto-shrine-Nikko

Ganska så många Shintoister torde hävda, att ”kami” eller gudarna och det andliga – som kan finnas i en sten, ett stort träd, en vindpinad tall, en öde kustremsa eller strängt taget varje föremål i landskapet – inte kan finnas utanför sitt hemland, och att de inte alls har samma makt eller inflytande i en helt annan del av Världen, där makterna ser helt annorlunda ut, och där det finns ett annat kulturlandskap, annat språk och andra traditioner.

Samma Japanska Shintoister har aldrig sagt sig själva vara bättre än någon annan religion, kultur och livsfilosofi bara för det, och heller inte sämre – utan just bara annorlunda. De hävdar sin rätt till egenart, rent av – och många av dem står också emot saker som alltför mycket västerländskt inflytande, eller för den delen invandring; som Japan aldrig haft såvärst mycket av. I den mån vi nu alls tror på Demokrati och mänskliga rättigheter, vill säga – borde vi också låta sagda Japaner sköta sig själva – och inte kasta atombomber på dem, vilket vi redan gjort – utan något större resultat i längden…

rosten-15

Om nu en Japansk eller Indisk besökare – exempelvis en Hindu – kom förbi Rödstens gård i Östergötland, till exempel – ja då skulle Japanen genast igenkänna en kami, och Hindun utropa, att detta är en Shivalingam, rest just till ära för guden Shiva eller Frej, eftersom vi ju alla faktiskt är Indoeuropéer.

Och Frej och Shiva påminner mycket om varandra, liksom Freja och Kali, Heimdall och Agni, Odin och Vishnu bland annat – fortfarande därför att vi just är Indoeuropéer i den här Världsdelen.

Kontentan av vad jag säger just nu är att alla folk har sin unika Hedniska tradition, särskilt om de nu är ursprungsbefolkningar – vilket vi svenskar faktiskt är i vårt eget land – och att det förmodligen skulle kännas rätt främmande för en Australisk aborigin att utöva Asatro, lika lite som vi här i Sverige firar karneval i februari som Rio-borna – vi skuttar inte  omkring halvnakna på våra isfyllda gator och försöker dansa samba just då, eftersom vi alla skulle frysa häcken av oss – och har vi alls någon kulturell, språklig och historisk medvetenhet, inser vi att det finns klara skäl till att kulturer, språk och stater – samt religioner – faktiskt ser ut just som de gör.

En hindu i Sverige k-a-n naturligtvis utöva Asatro, om han eller hon nu råkar vara intresserad av ämnet. Likaså kunde samma Hindu göra det i Indien, även om det av naturliga orsaker blir betydligt svårare – men allt går om man har viljan. Eller kunskapen. Utan kunskap, däremot – blir det hela skäligen meningslöst, och att uppfinna något nytt, rakt av – utan att stå på jordfast grund – är för det mesta mycket mer än vad de flesta av oss mäktar med, då vi inte är gudar eller gudinnor själva.

Således finns ingen plats för oreflekterad universalism här i världen, men däremot gärna för det som kallas lokal förankring, identitet, personlig integritet och sunt förnuft..

Profilbild för Okänd

”Ingen kommer i min närhet, som ljuger eller stjäl”

Du kan inte leka med falskhet, utan att ha förverkat din rätt till sanning”

– Dag Hammarsköld, Generalsekreterare i FN, mördad i Zambia, 1961

Egentligen tycker jag – efter att ha läst dagsnyheterna, idag 14 Juni 2015 –  att man kan filosofera ganska mycket över samfund som Katolska Kyrkan i Norge och dess sätt att arbeta. Spelar det egentligen någon roll hur stor en kyrka eller ett samfund är; och har det med dess eventuella ”sanning” eller helighet att göra ? Ur religionssociologisk mening eller när det gäller olika religioners (ibland otillbörliga) påverkan på samhället, så har antalet medlemmar en viss betydelse.

Men att ljuga om sitt medlemstal ? Och att systematiskt förvanska och förfalska medlemssiffrorna, bara för att tillskansa sig över 50 miljoner kr i statsbidrag ??

Hur kan man någonsin etiskt försvara något sådant ??

Ulf Lundell, den store nationalpoeten, sade en gång att ”ingen kommer i min närhet, som ljuger eller stjäl” eftersom en av hans älskarinnor lär ha sagt så till honom. Exakt så säger jag också. Vore jag inte redan hedning sedan mer än tjugofem år (jag har papper på att jag gick ur Svenska Kyrkan år 1987) så skulle jag blivit det, när jag ser hur vissa religioner bär sig åt, än idag.

april-022_Fotor

Också Norska Kyrkan lär tappa stort i medlemstal för närvarande, liksom den svenska. Det är inte att undra på. En religion som förnekar alla andra religioners eller kulturers rätt att existera, eller som förnekar deras gudar och makter eller andlighet överhuvudtaget, har inte mycket existensberättigande i en multikulturell värld. Tyvärr fuskar, trixar och manipulerar ”Svenska” Kyrkan fortfarande med sina medlemstal. Ända sedan 1960-talet har man nämligen kvar en mystisk regel om ett stoppdatum i början på November vilket gör att de stackars människor i det här landet, som ansöker om utträde i November eller December varje år, inte tillåts gå ur.

Man förespeglar ”administrativa svårigheter” med kyrkobokföringen som svepskäl för detta, och tar ut skatter och avgifter i ett helt år extra (vanligen mer än 8000 kr per person, givet hur folks inkomst ser ut i genomsnitt – ibland ännu mer) från alla människor, som bara vill ha sin frihet i andligt hänseende.

Och detta trots att Svenska Kyrkans medlemsregister ligger på data, liksom alla andra föreningars och samfund i övrigt.

Hur kan man egentligen behandla människor i vårt land såhär ? Är det inte uppenbart lögnaktigt, eller ett försåtligt manipulerande ??

Om religion eller medlemskap nu skall vara en tjänst som tillhandahålles, rent juridiskt, inklusive högmässa, bröllop, dop, begravning eller vad man nu vill – hur kan man då ta betalt i mer än ett år extra ? Tänk om alla andra varor och tjänster man köper i ett samhälle skulle fungera på det sättet ??

Om jag vill säga upp mitt bredbandsabonnemang till exempel, ja då görs det inom högst tre månader. Jag betalar inte hundskatt i ett helt år extra, ifall min hund råkar dö eller bli såld. Jag betalar inte båtskatt eller fastighetsskatt för en båt eller fastighet som jag de facto har sålt, avträtt för länge sen eller helt enkelt inte äger, och så borde det väl vara med tro eller ideologi också ? Inget politiskt parti eller någon seriös förening i vårt land tillåter att klå folk på pengar i åratal, sedan de väl gått ur – men det gör Svenska Kyrkan – och samma organisation gör löjligt nog anspråk på någotslags ”andlig överhöghet” över oss alla… hypocrite-1

Tyvärr finns det Hedningar i Sverige som hycklar, medlemsfuskar och far med osanning också. Jag skall inte säga vilken organisation det här gäller – det förstår nog alla ändå – men jag har talat med dess medlemsansvarige och flera av dess styrelsemedlemmar om den saken. De förvanskar sina medlemssiffror på så sätt, att de tar de som inte betalat någon medlemsavgift på fem år eller mer och för upp dem som ”medlemmar” i det egna samfundet eller föreningen, trots att dessa gått ur för länge sen, och att man inget kan veta om deras nuvarande hemvist, andligen eller ideologiskt sätt.

Och detta sk ”Hedniska” samfund påstår, att det skulle ha nått över 400 medlemmar, trots att det aldrig någonsin varit sant.

”Vet skäms !” är min enda kommentar.

Till detta bykes försvar kan man möjligen säga, att det här är fråga om ”en vit lögn” då det ju bara ljugs lite sådär i största allmänhet, eller utan något syfte för egen vinning, ekonomiskt sett. Man uppbär nämligen inga statsbidrag, och man har inte lurat sina medlemmar på just pengar, som Svenska Kyrkan gör. Man har inte heller utövat bedrägeri, typ de norska katolikerna, och tillskansat sig Stasbidrag under falska premisser, och med ett förfalskat medlemsregister som främsta grund.

Men ändå. Lögn är lögn, och jag för min del gillar inte lögnare.

Jag vill inte umgås med dem. Jag vill inte kalla uppenbara lögnare för mina vänner eller fränder. Jag vill stå fri från allt sådant, helt enkelt; i den mån jag alls kan – och jag förstår inte hur man ens kan påstå, att ”forn sed” ska vara namnet på min tro  eller min religion, då det är en kristen smädeterm från 1230-talet, som inte har det minsta med Asatro att göra… oavsett om vi resonerar ur ett historiskt eller nutida perspektiv.

casper2013”Om ont du ser – kväd då att orätt det är” – ur Hávamál

Ingen av oss är fullkomlig, och ”ingen är fri från fel” – inte ens Gudarna och makterna själva, om vi skall minnas Hávamáls ord. Men alla kan sträva efter att sluta ljuga. Alla kan sträva efter ett liv i sanning och renhet. Som det är, och som det skall vara.

Alla kan förbättra sig, och organisationer som genomgående fuskar, ljuger eller stjäl kan förstås också välja, att för en gångs skull uppträda renhårigt.

John_Bauer-Tyr_and_FenrirRättvisa kräver, att bortse från egen vinning – helt och hållet

Framför oss står rättvisan, som alltid finns kvar.

Vi kan ”lag tälja, lag göra och lag säga” som det heter – och det vi kan kalla Tyrs princip – rättvisan självt – finns ändå alltid kvar för oss. Om vi inte omger oss med lögnare, eller falska vänner. Om vi vänder ryggen åt alla skitstövlar, kladdsockar och fuskare – eller de som helt enkelt sviker vårt förtroende, enskilt eller vad gäller hela samhället. Därför är jag inte ”fornsedare” och heller inte ”Katolik”

11005225_871187119589260_2023782246_nTro är sanning, för ”Trua” betyder trofasthet..