Profilbild för Okänd

Är du med i ”Svenska” Kyrkan ? – DINA personuppgifter har RÖJTS….

”Svenska” Kyrkan, eller rättare sagt den Evangelisk-Lutheranska Andliga Ockupationsmakten i Sverige, som den väl rätteligen bör kallas är en organisation, som inte gör ett enda dugg för att skydda sina medlemmars integritet. Dess större anledning är det att GÅ UR den och aldrig någonsin mer ha det minsta med den att göra – ifall du inte redan har gjort det – likt 49 % av befolkningen i Sverige – så kan du göra det på länken här.

”Svenska” Kyrkan  är inte ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat samfund. Den skildes från staten redan år 2000, och den har ingen som helst rätt att påstå att den på något sätt skulle representera svenska folket, eller de etniska svenskarna. Redan under förra året kom det fram, att denna mycket penning-stinna och inflytelserika organisation hade drabbats av en sk ”Ransom-ware” attack på nätet.  Det hela rubriceras av de kristna själva som ett utpressningsförsök, men vad det handlar om, kan mycket väl vara en folklig och frihetlig protest-aktion, även om man än idag inte vet vad för slags personer som står bakom själva attacken.

Hursomhelst vägrade ”Svenska” Kyrkan att betala lösensumman till de anonyma upphovsmännen bakom aktionen, och idag – 21 Maj – kan vi alla se följderna. Hundratusentals, ja miljontals personuppgifter har lagts ut på det sk ”Darknet” – den kriminella delen av Internet..

Kyrkan har vägrat att kommentera vilka som fått sina uppgifter röjda, men vilket slags information det var avslöjades redan förra året på den korrupta organisationens egen hemsida. Det är tydligt att Kyrkan inte gjort det minsta för att skydda sina egna medlemmar. Säkerheten har varit under all kritik. Data, som borde ha varit sekretessbelagd, kan nu befinna sig i händerna på främmande makt eller kriminella. Detta kan få mycket allvarliga konsekvenser för varje kristen persons liv, eftersom de kan komma att bli utsatta för bedrägerier, överfall, ”Polska Tavelförsäljare” eller andra bedrägeriförsök och intrång i privatlivet. Barn och nära anhöriga kan också komma att drabbas, och bli föremål för brott eller ”kartläggning” – något som i framtiden kan få mycket, mycket obehagliga följder…

 

 

Poliser, Brandmän, Läkare, Sjuksköterskor och alla sorters ”nyckelpersonal” i det svenska samhället har redan råkat mycket, mycket ILLA ut idag….

Och VARFÖR ? – Jo, på grund av sina kopplingar till ”Svenska” Kyrkan. På grund av att de trätt i samband med den….

Hade de bara HEDNAT SIG i TID – så hade detta ALDRIG HÄNT….eller ens behövt hända…

Enligt ”Svenska” Kyrkan som indirekt själv erkänner sig medskyldig till de brott som har begåtts är det bland annat följande information som har läckt ut:

  • personer som haft kontakt med kyrkan i olika ärenden, till exempel medlemsfrågor, boka lokal, dop, vigsel eller begravning
  • personer som kontaktat kyrkan i egenskap av huvudman för begravningsverksamheten
  • vuxna som deltar i kyrkans verksamhet, som körer, musikensembler eller föräldragrupper
  • barn som deltar i kyrkans barnverksamhet
  • ideella medarbetare
  • kandidater till kyrkoval
  • tidigare anställda i Svenska kyrkan

De data som har röjts kan också i vissa fall omfatta porträttbilder, kontouppgifter, hemadresser, åsikter om röster i sk ”Kyrkoval” med mera

Ja, kära läsare och läsarinnor. Det här var inga roliga saker. Främmande makt kanske har de här uppgifterna – liksom kriminella aktörer runt om i Världen. Detta är ett ALLVARLIGT SÄKERHETSHOT – och det MÅSTE varje enskild medborgare bara förstå.

Kom ihåg att Hedniska Tankar har VARNAT er. Vi har gång på gång VARNAT för att ha det minsta med den sk ”Svenska” Kyrkan att göra. Ni skulle ha gått över till Särimner – I TID – men nu kan ni inte förlita er på jesus kristus – den skägglurken kommer ALDRIG att hjälpa er i alla fall.

Ni har en sista chans. Ni KAN ännu GÅ UR och kapa alla band med ”Svenska” Kyrkan – som visat sig rent undermålig ur säkerhetssynpunkt. Ni KAN rädda er själva.

Är det inte värt att ta den chansen, så säg ? Om inte annat, bör ni snarast GÅ UR kyrkan för era barns och anhörigas skull…deras säkerhet borde komma i främsta rummet.

 

NI kan FORTFARANDE falla tillbaka på oss HEDNINGAR – VI GER MER – och det är VI och inte kyrkan, som FÖRSVARAR vårt Rike !

Profilbild för Okänd

Glöm inte Azovstal !

 

Idag – för precis ett år sedan – föll Azovstal och Mariupols sista försvarare – som tillfälligt fick kapitulera inför den ryska övermakten. De är inte bortglömda, ens symboliskt – och Ukraina fortsätter sin kamp för nationell överlevnad via frivilliga insatserni läsare och läsarinnor kan bland annat ge bidrag här.

Inte en enda svensk mediakälla har för dagen uppmärksammat det jubileum, som man nu nödgas fira i Ukraina. Det säger en hel del om den svenska Nomenklaturan och de makthavare vi själva har, och det säger ännu mer om den svenska journalistkåren och dess ryssvänliga inställning. Vi här på Hedniska Tankar står däremot på Ukrainas sida, men stöder inte Islam eller några Palestinier – bara så att ni vet !

 

bildkälla: Associated Press (AP) 20 Maj 2023

Hur många av de 2500 som överlämnade sig, och gick in i fångenskapen som frigetts, överlevt eller fortfarande sitter inspärrade under mycket hårda och omänskliga förhållanden är osäkert, men kampen för rättvisa går vidare – i Ukraina liksom på alla andra håll i Världen. Och till de osäkra säger vi ett ord – TYR !

Profilbild för Okänd

Dagen Erik passeras – och var ligger Alvheim ?

Alfheim Frey
gáfu í árdaga
tívar at tannféi.

Ur Grimnesmáls 5:e strof i Eddan

”Alvheim Frej
gavs i årdagar
från Tivarna i tandgåva”

 

Igår var det som bekant Dagen Erik i den svenska almanackan, den dag som var tidpunkten för Frösgången eller bärandet av Frejs bild över åkrarna enligt Asatron – ett fenomen jag skrivit om förr i denna blogg. Först långt senare blev där en vandring med ”St Eriks skrin” genomförd av katoliker på åkrarna utanför Uppsala, men det var på  den kristna medeltiden. Alla svenskar är medvetna om att någon Erik Jedvardsson aldrig blivit erkänd som helgon av den katolska kyrkan, och även det skjutglada gäng av högerextrema, nutida katoliker som bildat sina egna högst konstifika ”ungdomsföreningar” i dagens Sverige,. Hoppas kan vi alltid… bäst vore nog om hela det katolska byket försvann ifrån Sverige. Vårt Sverige.

Nej, Eriksdagen har i år firats av de få – de som verkligen är makterna trogna – som vår vän Henrik Andersson i Västergötland till exempel – och andra Västgötar har också firat den på ett bra och värdigt vis. Det gäller inte minst Lokalhistorikern Bo Larsen i Göta-Älvdalen, för det är faktiskt där Alfheim eller Alvhem ligger, på riktigt.

Orten nämns i Grimnesmál i Eddan, och det är inte den enda helt verkliga och faktiska geografiska lokalitet som de facto nämns där, för även Järavallen, denna geologiska lämning från Litorinahavets tid nämns i Eddan, liksom Öresund – och det sker i Harbadsljod, färjkarlens och Tors ropade och ljudande dialog över sundet, om någon skulle undra. Tivarna, vars namn kommer av guden Tyrs namn – det var mycket riktigt Tisdag eller Tyrs dag igår – är ett annat namn för Asarna, och när Frej fick sin första tand, gavs han Alvheim i tandgåva – för på det sättet – med rika gåvor –  hälsade man inte bara den främste av Vaner, utan alla ättelägg som föddes in i en släkt, eller det Hedniska samhället.

Alfheim eller Alvhem existerar alltså faktiskt och på riktigt, nära Ale i Göteborgs dalgång, och nämns även i Beowulf-sagan, liksom dess kungsgård – i Gaeternas eller Götarnas rike. Där blommar vitsipporna och de skönaste blommor rikligt, som dessa bilder visar – och där låg en gång Frös eget Vi eller hans helgedom, som också är Frövi – en annan ort i Västergötland. Också i Norge finns Alfheim, de facto och i sinnevärlden, till exempel – för enligt vissa sagor var Alfheim en annan benämning på Ranrike, eller det hedniska Östfold och Bohuslän, sedda som ett landskap och en provins. Numera har till och med en idrottsstadium utanför Tromsö tagit upp samma namn, men det är förstås en annan historia.

Alvheim finns, inte bara som naturstig i Västergötland, utan som en fysisk realitet, överallt i den mänskliga tillvaron

Alvheim existerar alltså fysiskt, liksom den store Yngve-Frej eller Erik, den för evigt mäktige.

Men somliga förstår honom inte. De känner inte hans rätta namn, har ingen insikt i vår Nordiska natur, och de förnekar honom och hans blotta existens. De vänder sig bort från allt det sköna och det ljuva i vår Värld, ja till och med kvinnorna tycker de skall täckas över med stora svarta skynken, så att ingen man skall bli ”frestad” av deras vackra och björk-slanka kroppar.

Visste ni att ingen rätt-trogen Muslim får vara Florist, eller Blomsterhandlare och sälja blommor till oss Hedningar ? Joho, så är det – för det står i Hadhiterna – och jag citerar:

Inget ska säljas till otrogna i samband med deras högtider eftersom det innebär bistånd till deras osanning och godkännande av deras innoverade högtider. Det verkar vara tid för det nu, vissa uppmanar till någon blomsterhögtid. Det är inte tillåtet. Blomsterhögtider är inte tillåtna, de är typiska för hädarna. I islam har vi inte fler än två högtider: Fitr och Adhhâ.

Så talar de, dessa öknens skenheliga kolportörer, Västerlandets och Kulturens fiender i vårt land. De förnekar till och med markens blommor, själva naturen, ja allt vi etniska svenskar håller för heligt och sant. De hoppar och stampar på Herren Frej, och förstår inte hans innebörd och makt.

Vi får inte fira några blomsterfester säger de, dessa intoleranta imamer. Vi får alltså inte fira Valborg – som ärar Freja, Vanadisen – och som är en hednisk blomsterfest. Vi får inte fira Första Maj – som är en Hednisk Blomsterfest, i annan tappning. Vi får inte fira vårens intåg, inte sjunga maj-visor. Vi får inte fira Pingst med Pingstliljor ensingång, förmodar jag – och ingen Frösgång heller – allt för dessa ÖKNENS DYSTER-KVISTAR.

Inte ens Mors Dag, med Violer till Mor får väl firas – enligt denna Monoteistiska Intolerans, dessa Abrahamiter med sin Öken-religion och sin skägg-lurk till Profet ?

Eller har jag missförstått någonting här ? Utfärda då, kära Imamer, genast en Fatwa som hyllar Frej – och som godkänner och accepterar hans allmakt, allt vad han står för och allt vad vi ser i naturen så här års

För oss är ASATRON, och tron på Vanerna är den enda sanna religionen – den som passar i Norden, I Sverige, och i våra Svenska landskap. Inte alla kulturer är likvärdiga, inte alla kulturer hyllar samma sak och tänker på samma sätt – som vi kan se – och för mig gäller endast HEDNISKA TANKAR

Och varför bekymren I eder för kläder? Beskåden liljorna på marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de.” (Matteus, 6:28)

Det är så sant som det är sagt – Till och med vissa kristna verkar ha förstått det..

Profilbild för Okänd

Pingst – Högtiden som ingen längre firar – ersätts lämpligen med Frejsgång och Majbrudar.. (inlägg från 21 Maj 2018)

I lördags var det Dagen Erik enligt den svenska almanackan, den dag som Sankt Eriks skrin bars över åkrarna, en tradition som inte alls är kristen utan härleds ur den Frösgång som brukade firas såhär års, och en fest som var alltigenom hednisk. Jag har skrivit om den förr, se artikeln från 11 Maj 2015 under rubriken ”Vårblot” här ovan. De kristna påstår att vi ska fira något som heter Pingst istället för våren, naturens uppvaknande och den goda årsväxt vi alla vill ha. Knappast någon enda svensk firar pingsten numera, och ovetskapen om allt detta kristna mumbo-jumbo har gått så långt, att till och med kvällstidningen Aftonbladet numera måste förklara för oss svenskar varför vi ska sysselsätta oss med all denna kristna smörja.

Frej – här på Gyllenborsti – var en gång ”Sviagod” eller Svearnas Gud. LÅT OSS HEDNA DEM MED BACON, säger jag…..

Annandag Pingst är också avskaffad som helgdag i Sverige sedan år 2004, dvs för mer än 14 år sedan, och ersatt med den svenska nationaldagen den 6 Juni istället, som det är och bör vara, därför att Nationen hursomhelst är långt viktigare än själva kristendomen, som alla sanna svenskar vet. Men de monoteistiska fanatikerna rabblar sina böneramsor, och lallar och dillar om någotslags ”helig ande” som de tror ska utbreda sig över mänskligheten, och till och med tränga in i kroppen på mycket små och späda barn. Om detta inträngande eller denna osmakliga penetration skall tänkas ske framifrån eller kanske bakifrån kan jag dock inte svara på, men för all del – är ni intresserade eller lagda åt det hållet kan ni ju fråga närmsta kristpräst – vi hedningar håller i alla fall inte på med en massa konstiga religiösa riter med spädbarn, och andra tokerier i den stilen.

En och annan svensk vet kanske, att Esaias Tégner – en biskop av Växjö som hade stor sympati för det hedniska – han skrev ju ”Fritjofs Saga” – kallade pingsten för ”Hänryckningens Tid” men då var det säkerligen ingenting kristet han tänkte på, utan allt det goda och hedniska vi kan möta i naturen så här års. Särimner är liksom Gyllenborsti och de andra galtarna en symbol för naturens livgivande krafter, som kommer tillbaka år efter år, och den gröna jorden, som rätt utnyttjad och odlad ger människosläktet allt det behöver, utan att kräva något mer än arbete och kunskap i gengäld. Själv firade jag Pingsten genom att bli utnämnd till Blotförrättare inom NAS, Nordiska Asa Samfundet, som jag verkligen hoppas att ni stöder..

Några ”heliga andar” från mellanöstern behövs inte för oss svenskar och nordbor. Vi ser det heliga i naturen själv, och vi behöver ingen Allah, ”gud” eller Jehova i vårt land, därför att vi redan har Yngve Frej, han som är Erik eller den ensamt härskande, och en gång ska Asatron härska ensam över detta land, precis som den en gång gjort och åter bör göra. Med den insikten kommer frid, ja Frodefred, ty Frej är förvisso en fredlig och frodig gud, älskad av kvinnor allt över Världen, och hans uppenbarelse kan vi se även idag, ja till och med i Aftonbladet..

”och Frej var bland Ö-danerna först sedd”

 

En annan tradition som är vanlig såhär års, och som är dokumenterad över hela det indoeuropeiska Europa av såväl Engelska, Tyska som slaviska forskare, är bruket att utse ”Majbrudar” eller ”Pingstbrudar” – ett bruk som man i nästan varje land i Europa helt säkert vet är mycket äldre än kristendomen, och kanske ytterst sett går tillbaka på den romerska ”Floralia” festen, Kelternas Beltane eller Vanadisblotet, den tyska Walphurgisnacht eller Valborg. Ibland har detta bruk kopplats till den första Maj, ibland till Pingst, men traditionen är över hela Europa ständigt densamma. En ung kvinna eller flicka utses halvt på skämt till kärleksgudinnans representant på jorden, och hon antas fira sitt ”bröllop” just i Maj, när naturen är som vackrast och härligast, och detta blir en stor livets och kärlekens fest. Cornelius Tacitus, den romerske senatorn och författaren, beskriver Nerthus eller Jordgudinnan Njärd, Gerd eller Jords fest hos ”Nerthus-folken” på de danska öarna kring 70-talet enligt vår tideräkning, och även om en del forskare velat koppla den festen till Midsommar, finns det inte ett enda ord i Tacitus originaltext som talar om när den festen äger rum, mer än att vattnet är badbart när festen sker, och att Nerthus bor i en grönskande lund, vilket innebär att festen måste ha ägt rum under försommaren, eller i alla fall sommarhalvåret, eftersom alla andra tolkningar av tidpunkten är omöjliga.

Nerthus tänktes ofta i vitt, och med dolt ansikte…

Då Nerthus kommer, ”majas” och smyckas med lövade stänger, som symboliserar Frejs mandom och makt, och till och med i en såpass sen källa som 1300-talets norska Flatöyarbok, ingår Gunnar Helmings Saga – där ”Frejs Hustru” – alltså Gerd nämns, och hur hon symboliskt får ersättas med en levande kvinna, som tänks fira sitt bröllop med Guden. Många är de författare – Vilhelm Moberg till exempel – som skrivit pjäser eller romaner om detta, till ära för Gerd, Frej och Vanerna, vars fest detta är…

Nerthus, och hennes badande eller nedsänkande i en sjö, dit hon återvänder efter att ha låtit sig hyllas av människorna, syns också i den slaviska festen ”Kupala” som ännu firas i Ryssland, Ukraina och angränsande länder. Överallt möter oss gudinnan i naturen, överallt plockas blommor och firas fester till hennes ära, och enbart hon, Freja, Vanerna och Frej hyllas, i det som är livets stora mysterium, större än all kristendom och några ”heliga andrar” eller någon pingst, som vi hedningar inte firar och inte behöver...

Några ”heliga andar” från mellanösterns öknar eller någon trist ramadan med svält och lidande behövs inte. Man kan fira hänryckningens tid på ett bättre och naturligare vis…

 

Profilbild för Okänd

I Ersmässotid (repris från 18 Maj 2022)

Om nu Dagen Erik och Herren Frej av hävd firats i Sveland, så har det skett också i Norrland, och över hela Sverige. Ett exempel – av många – är den lilla orten Gnarp i Nordanstigs kommun, som bland annat gett upphov till Sveriges nuvarande Överbefälhavare Michael Bydén  samt post-punk-bandet Kristet Utseende (ni MÅSTE minnas att ett Kristet Utseende, många gånger kan DÖLJA Hedniska Tankar…) och till slut även sådana storheter som Dagens Nyheters trendkänslige recensent och lustigkurre Fredrik Strage.

Bersberget i vinterskrud

På Bersberget (namnet har inget med Bärs att göra, ”kristet utseende” och deras sångtexter till trots – det är en variant av Bålsberget eller Balsberget, ett ortnamn som finns överallt i Sverige där vårdkasar och Valborgs eldar tänts om våren…) samlas de alla, och ”Ersmäss” i Gnarp är ännu en Hednisk tradition, av obestämbar ålder, för som den lokala hembygdsgården skriver:

Efter reformationen och den successiva övergången från katolicism till lutherdom/protestantism har namnet Ersmäss dröjt sig kvar utan att ha någon kyrklig betydelse. På vissa håll har Ersmäss firats som en slags småhelg, som t ex i Ragunda och Vilhelmina, där man har hållit Ersmässkalas med kaffe och kornmjölspannkaka.

Erik den Heliges dödsdag utmärktes på runstaven med ett huvud krönt med kunglig krona och ett sädesax påminnande om att Erik ansågs vårda sig om det späda och för frosten utsatta sädesaxet. S:t Olof ansågs ha samma funktion för det mogna axet. Det gamla uttrycket ”Ersmässeax ger Olsmässekaka” eller ”Om Erik ger ax, ger Olof kaka” åsyftar att om höstrågen gått i ax till S:t Eriksdagen (18 maj) ska den hinna mogna så tidigt att man av dess mjöl kan baka kaka till S:t Olofsdagen (29 juli.)

Andra folkliga traditioner, företrädesvis i Norrland, påminner om Eriksdagens betydelse för kommande väder, sådd och skörd. Uttrycket ”Om Erik den lurken kommer med päls, går sommaren i vacker skjorta” syftar på att om det råder kallblåst och kyla vid Ersmäss så är det ett tecken på kommande godväder. Men om det är varmt och står solrök över skogen så är det dåligt tecken inför sommaren.

Ersmässregn sägs också vara bättre än både silver och guld. Ersmäss betraktades även som den första vårdagen eller våranddagen, den dag när vårbruket skulle börja. I Hammerdal i norra Jämtland ansågs våren vara normal när björklöven på våren var stora som musöron.

Gnarps kyrkoherde under åren 1922-1956, Ernst Ålander, har i flera handskrivna dokument skildrat Ersmässfirandet i Gnarp och han var även i många år självskriven vårtalare vid firandet på Bersberget. Han beskriver omkring år 1930 Bersberget som ”ett av de många eldbergen i Gnarp”. Han skriver bl a att han, när han kom till Gnarp år 1922, ”om aftonen på Eriksdagen den 18 maj efter solens nedgång kunde se ersmässeldarna brinna på alla berg, kullar och åsar. Men de har slocknat efterhand. Blott på det allra förnämsta eldberget, Bersberget, fortlever seden med oförminskad kraft”.

Han skriver också ”att man förr i tiden aldrig släppte ut boskapen, kraka, på bete om våren förrän man tänt Ersmässobrasorna, dansat omkring dem under fiolmusik och låtit pojkarna blåsa de hemskaste ljud och läten i bockhorn och oxhorn, allt medan starka och viga ungdomar roade sig med att hoppa över elden för att visa hur djärva och orädda de voro. Sannolikt ville man med dessa skärande missljud skrämma vilddjuren, björn, varg, lo och det blodtörstigaste av dem alla, järven, som ännu någon gång kan visa sig här, t ex i början av fjolåret, att lämna tamdjuren i fred. Vanligt var att man tog spådomar ur elden. Så t ex trodde man att det skulle bli ett gott år om lågan steg hög och klar som en ljus pelare mot skyn, ty då skulle kornet växta stort och vackert och bära strida och välmatade ax. Men om flamman inte ville stiga, utan böjde sig ned mot marken skulle det bli ett dåligt år, ja kanske t o m nödår.

Ännu kan Bersberget, där Ersmässfirandet alltid lyktade i svunna tider och där förr alltid tjärtunnan på sin stång reste sig över bålet, sagda afton vara svart av folk från när och fjärran. Nu kommer man dit för att lyssna till talen och vårsångerna och fröjdas åt Ersmässbrasan, som alltjämt lockar de urgamla minnenas makt.”

Sånger som ”Kom till Gnarp” – ”Det brutala Gnarp” och ”Gnarp Orania” ingår i THE Kristet Utseendes repertoar.

KOM IHÅG att ett KRISTET UTSEENDE kan DÖLJA HEDNISKA TANKAR

Även Fredrik Strage och Överbefälhavaren har klara kopplingar till DET HEDNISKA GNARP

Profilbild för Okänd

Dagen Erik – om att fira Markens Gröda och Andlig Odling… (artikel från 18 Maj 2017)

Idag har Erik Namnsdag i den svenska almanackan, och under den katolska tiden ansåg man att det här skulle vara Erik den Heliges Helgondag, även om Kung Erik Jedvardsson (1156-1160) bara regerade i högst fyra år och var en i allra högsta grad ohelig person, som nog knappt ens kunde kallas kristen, och dessutom aldrig någonsin erkänts som helgon av den katolska kyrkan. Erik är inte ens beatus, eller saligförklarad, och följaktligen kan man inte ens vara säker på att han är i den kristna himlen; för som alla Erikar sitter han väl hos Frej i Alfheim

Frej är härskaren på Gullinbursti, Alvheims herre, skördens och odlingens beskyddare, Gerds make och den som gav bort svärdet Gambantein för hennes skull.

Redan själva namnet Erik är nämligen ett heite eller tillnamn för Frej högst personligen, Svearnas urgamla skördegud, som funnits sedan minst bronsåldern, och Hågakungens tid i Uppsala. I traditionell svensk historieskrivning räknar man alltsedan 1500-talet med 14 olika Erikar på tronen – och av dem var Erik Jedvardsson bara nummer IX eller nio. Erik eller Airikir, den ensamt och evigt mäktige, var namnet på bronsålderns heliga Sveakungar, och även långt fram i tiden trodde man att grödan direkt berodde på Kungens person – under en god kung skulle skördarna bli bra och hela landet blomstra, men under dåliga konungar som Domalde, inträffade motsatsen.

Sankt Eriks skrin eller Kista förvaras än idag i Uppsala Domkyrka. För inte så länge sedan bars skrinet över åkrarna på denna dag.

Alltsedan medeltiden har det förekommit en lokal tradition kring Gamla Uppsala med bärandet av Sankt Eriks heliga skrin, vilket alla forskare antar är en direkt fortsättning på bärandet av Frejs heliga bild, eller hur Frejs kultstaty fick åka i vagn över åkern, precis när de första groddarna kom upp. I ”Ögmundarthattten” – en Isländsk sagatåt – även känd som ”Gunnar Helmings Saga” nämns hur islänningen Gunnar besöker Svea Rike ellerr Svitjod under 1000-talets första hälft, och där träffar på Frejskonan eller Gerd, Guden Frejs hustru, hon som också heter Njärd eller Jord, och är själva det rika åkerfältet. Frejskonan är i berättelsen en verklig kvinna, en ”Majdrottning” enligt hednisk sed, som får åka i vagnen med den heliga Frejsbilden, men Islänningen tar Frejs plats och gör henne med barn, vilket är helgerån.

Det falska helgonet Erik Jedvardsson erkändes först bara i Sveland, där han var kung redan 1150. Först 1156 erkände götarna honom, och så blev han ihjälslagen av en tronpretendent ur Sverkerska ätten, eftersom han själv var släkt med Stenkil den äldre. Detta skedde år 1160, och även om man senare ljög och påstod att detta skulle ha hänt utanför Uppsala Domkyrka, där en källa redan fanns – Slottskällan, eller källan på St Eriks torg – så vet man av samtida urkunder, att det skedde under bråk och fylla, visst inte i anslutning till någon gudstjänst, för Påven Alexander III skrev att Erik blev ihjälslagen, ”in potacione et ebrietate” alltså under drickande och berusning. Att komma som våldgäst till någons gård och slå ihjäl en person under pågående gille, räknades som ett nidingsdåd enligt alla hedniska lagar, men mördarna var ju som vanligt kristna, och hur dålig laglydnaden blev när kristendomen kom, vet vi ju alla. Antagligen var det också Nidningsdådet mot Erik Jedvardsson som fick Upplands bönder att se honom som helig, och bära hans kropp över åkrarna, precis som de alltid gjort med sina forna kungar i mer än tusen års tid av obruten tradition vid det laget.

Eriks skalle – från en kraftfull man i 40-års åldern, bevisligen en krigare, som tillfogats skador på halskotorna och alltså blivit av med huvudet, samt hans krona – av enkel Vikingatida typ som den langobardiska järnkronan – visades för allmänheten senast år 2014, då hans kista öppnades.

Bevisligen hade han levat 2-3 år i Uppland, och i minst 20 år dessförinnan bebott Västergötland, enligt vad isotopanalyser utvisat. Helt säkert var han ingen medeltida idealkung, eller någon skönlockig yngling av den typ som finns i Stockholms Stads vapensköld numera, för enligt de första sigillbilderna såg han helt annorlunda ut…

Att Yngve-Frej, Ynglingaättens mytiske grundare, och Guden Frej är helt identiska, känner nog de flesta riktiga svenskar till, och vet man inte det, så är man nog ingen riktig svensk. Men vad betyder egentligen berättelserna om Frej, åkerbruksguden, han som gav bort sitt eget svärd för Gerds eller Jordens och en älskad kvinnas skull, och som när Ragnarök väl kommer, istället får kämpa med ett hjorthorn ?

Frej är en äringsgud, men hans berättelse handlar visst inte bara om något så enkelt som enbart fruktbarhet eller gröda, eller jorden som förnyar sig varje år. Odling och Odal handlar liksom växande om mycket mer än så – för det finns också något som heter andlig utveckling, omdöme och mognad, vilket självskadande, fakta-förnekande ”fornsedare” och annat byke, som nu dessvärre tillåts hållla till i Uppsala-trakten, inte kan förstå, och heller aldrig någonsin kommer att förstå, eftersom de helt enkelt saknar alla intellektuella eller mentala förutsättningar för att alls begripa något.  Hedendomen av idag är visst inte ”forn” som många tror, och kan inte degraderas till blott och bart en fruktbarhetskult.

Yngve-Frej som den gode Konungen syns också i många andra mytologier, där den gode Kungens person anses ha inflytande inte bara på naturen och sådd och skörd, utan på hela folket, hela landet. Britternas Kung Arthur, ”the once and future King”, Fredrik Barbarossa i Tyskland, Holger Danske i Danmark, Olaf Tryggvason i Danmark, och ytterst sett den Indoeuropeiska och Indiska föreställningen om Kung Rama, eller Ramredan hans namn är heligt, och en skyddsformel – som är en inkarnation av vindguden Vishnu – Odens närmaste motsvarighet, pekar åt samma håll.

I ”Runatal Hávamáls” räknar Oden upp en hel serie galdrar, som alla ingår i hans magiska färdigheter, och som beskriver vilka egenskaper en god kung eller en bra ledare skall ha. I en strof nämns nio stora galdrar, men i Hávamál 146 och framåt intill kvädets näst sista strof räknas det upp inte mindre än 18 stora galdrar, där det första botar orättvisor, och häver vrångvisa domslut, det andra botar sjukdomar och ger läkande kraft – en egenskap som också medeltidens kungar ansågs ha, medan det tredje undanröjer skada och hot, det fjärde befriar ur fångenskap och så vidare.

Skåda Särimners Sändebud !

Allt detta var känt långt långt före kristendomen, och ingick i kungarnas och Odenskultens vetande. För de som känner innehållet i Rigsthula, till exempel, är allt detta inget nytt. Långt senare skulle den kristne mystikern Bernhard av Clairvaux tala om sju ridderliga dygder, som utvecklats just ur detta Germanska krigarideal, men som finns och funnits även inom andra kulturer, också så långt bort som i Japan, och dess Bushido. Odens nio eller arton dygder, och de arton stora galdrarna, som Yngve-Frej fick i arv, och kanske gav åt Ynglingaättens konungar, passar mycket väl in i det här sammanhanget, och man kan också erinra sig det, som kallas De sju Barmhärtighetsverken. Själv uttyder jag dem såhär:

  1. Att mätta de hungrande – vilket är Frejs, äringens och skördens funktion.
  2. Att ge dryck åt de törstande främst alla dem, som törstar efter verklig kunskap, därför att de ingenting vet.
  3. Att klä de naknaeller med andra ord, att stoppa alla dem, som är kvar i ”fornsederi” och beteer sig fullständigt omdömeslöst åt.
  4. Att hysa de husvilla – vilket betyder att bygga upp det egna landet, med Hov och Hargar.
  5. Att bota de sjuka – också de andligen sjuka, för normlöshet och brist på fasta regler eller inriktning i livet, är också en sjukdom !
  6. Att befria de orätt fängslade – och häva orättvisor som i Odens första galder. Lögn, Faktaförnekande osv är också ett slags fängelse, liksom Kristendom och andra totalitära system
  7. Att begrava de döda – somliga måste ibland tyvärr ”åka ut ur prästbetyget” – ”Att nedslå det onda” kan det också heta

Sådan är Herren Yngve Frej – han som håller Livets Svärd

Profilbild för Okänd

17:e Maj idag – låt oss skapa ett HEDNISKT Norge…

Som bekant firar Norge och alla Norskor och norrmän sin nationaldag idag. Även i Norge upplöstes statskyrkan – men det skedde först 2017. Tyvärr tillhör hela 63,7 % av Norges befolkning denna evangelisk-lutheranska förtryckarapparat, men det skall vi ändra på…

Sorgligt nog finns det också 3,1 % katoliker bland den norska befolkningen numera, och – ännu värre – 3,4 % muslimer, som inte hör hemma i Norge eller de Nordiska länderna överhuvudtaget. Men – den forna ”statskyrkan” minskar stadigt, och Asarufelleskapet Bifrost består… Liksom andra Asatrogna rörelser, som inte vill ha med New Age, påstådd men förfalskad ”forn sed” och liknande att göra..

Profilbild för Okänd

Två Läsarbrev (repris från 2021-10-17)

Och nu över till något helt annat – ”and now, over to something completely different” som en viss John Cleese en gång sa – på bästa sändningstid hos BBC, British Broadcasting Corporation – när det begav sig. Jag har varit något slö, ja trög på att besvara och bevaka mina läsarbrev detta år – trots att jag redan tagit in sådana, och publicerat dem i sin helhet. För det första beror det på att jag är mycket mer intresserad av att bevaka skeenden runtomkring oss – ”andlig” eller ej, så lever jag inte instängd i ett elfenbenstorn – inte under någon nyss överstånden ”Pandemi” heller – ifall Pandemin nu verkligen är överstånden för Sveriges del, något jag skall återkomma till efter en viss Partikongress i November – eftersom det då rör en viss moralfråga…

Å andra sidan, trots att det inte är min uppgift att hela tiden kommentera eller ge kommentarer på kommentarer om vad andra skrivit – i någotslags Hadith-tradition som hos Islams lärde – de som trots allt funnits, men sällan syns till idag – nej – jag kan inte avhålla mig från att publicera följande, ge uttryck för folkets röst – det som många av oss kallar Yttrandefrihet, och som öppet försvaras av allt färre och färre människor i dagens Sverige..

Ifrån Onsala-landet – det som en gång var Odens Sal strax söder om Ranrike eller Bohuslän – detta:

Efter ett liv som stenhård ateist och emot organiserad religion har jag kommit till insikt. Gudarna är med mig och har alltid varit.

Det har varit en lång väg hit. I ett desperat ögonblick för 11 år sedan när jag studerade på universitet riktade jag min röst till makterna – vilka som helst. ”Gudar, gud, makter! Hör ni mig? Visa att ni finns!”

En blixt följt av ett enormt dunder, Tor svarade. Det var en mulen dag, visst, men det regnade inte och temperaturen var jämn, ingen mer åska hördes efter det. Ända sedan dess har mina tankar vandrat till våra förfäders tid och Asatron. Jag är mycket intresserad av historia och har med åren insett att jag inte kan blunda för min tro längre.

Min förstfödda, mycket kreativa och vackra dotter heter Freja. Jag borde inte ha gett henne en guds namn. Min dotter lånar namnet under jordelivet. För att, omedvetet då, visa och sona för dålig sed namngav jag min andra dotter Astrid, Asafrid. Underskön är hon och glädjen själv.

I min jakt på mer kunskap hittade jag din blogg och vill tacka för bra och lärorikt innehåll. Jag har hittat en plats här i Onsala där jag bor som är magisk. En stensatt labyrint vid havet. Intill strandkanten i närheten reste jag stenar till Freja.

Kristendomen och deras utplånande av vårt arv har förstört Odenkrigarnas gudahov och rensat denna viktiga plats på vår historia.

Framöver kommer jag ägna mig åt att lära mig att blota redigt, att lösa mina problem och att bära hammaren med stolthet.

 

Så skriver en läsare, som har bett att få vara anonym. Jag kan gott förstå honomatt vara Asatroende och Hedning i detta land, är som jag förklarat för er också detsamma som att bli utsatt för hacking, nät-attacker, ”Cancel Culture”, brev till arbetsgivare, vänner, intrång i familjelivet – och i förlängningen som vi sett också nedbrända gudahov, (se under rubriken ”gudahov” ovan) eller till och med attentat (se föregående inlägg).

Men för att övergå till sakfrågorna – att rikta sin röst till makterna, är inte samma sak som att be. Önska kan vi hedningar förvisso, och att naturen själv ofta ger oss svar, är också sant – det har mången man i Svea och Göta Riken själv fått uppleva och bevittna – så även jag…

Vi Hedningar ber aldrig, knäfaller aldrig – utom kanske då vi friar till våra hustrur, eller då vi Knäsätter våra barn, för att namnge dem och varligt placera dem i knäet på oss själva. Namnet Astrid, förresten – finns det flera tolkningar av, ända tillbaka till det Proto-Germanska ursprunget femhundra år före vår tideräknings början, eller än tidigare. En annan tolkning är att det kommer från det Norröna Ast, som ännu finns kvar i Isländskan och Färeöiskan, och som vi vårt eget nordiska språk förvandlats till det mycket mer prosaiska ”ost” som ju betyder ett slags mejeriprodukt, och inte ”Kärlek” som det betyder egentligen. ”Astrid” skulle då vara Ast-riderskan, hon som rider fram med Ast och ett typiskt valkyrienamn, inte olikt Ingrid, Ings Riderska.

Men till Frejas krets hör dessa döttrar – och välsignad vare den fader, som fått dem…

Resta stenar – till slut – lagda ovanpå varandra – är också en gammal sedvänja, inte bara i kustbandet, där man reser båkar och kummel. Också samiska Sejtar kan ibland ha liknande utseende, och till och med vid Djurgårdsbrunnskanalen i Stockholm – nära gravfältet, som RAÄ och fornsök betecknar som L2015:7722 har jag – nere vid vattnet – sett en enorm installation, av 40-50 stenpelare liknande den på bilden här ovan, som min läsare skickat in. Vad gäller Stockholms Innerstad kan man aldrig vara nog försiktig – det kan hända att det rört sig om någotslags spontan, ”konstnärlig installation” eller att sk ”Fornsedare” hållit sig framme – men det ÄR som brevskrivaren skriver och framhåller – det finns massor av vackra, lokala kultplatser i Sverige – och fornminnen – som man faktiskt kunde vårda sig om – också i egenskap av Lokala Hargar – som här, eller hela Gudahov..

Kanske värd att gå med i, även för Onsala-bor… Istället för ”fornsederi” och liknande avarter…  Redan min farfar var på sin tid – 1930-talet – medlem i SFF – för att bekämpa dåtidens extremister…

Nu över till läsarbrev nummer två, från vår gode vän Matthias – som – fortfarande lika anonym – har följande att säga…

Som en typisk familjefar i storstaden kanske jag inte borde bry mig om sådana frågor enligt normen, men jag har en bakgrund och ett intresse för Sagalitteraturen sen universitetstid då jag var på väg att starta en karriär inom ämnet, men det stannade på en Master. På senare tid har jag försökt förstå fenomenet att vi går mot ett allt liberalare flervalssamhälle, men vad gäller religiösa ämnen är diskussionen icke-existerande. Jag kan tycka – om vi är så tränade att ifrågsätta allt och alla, varför är landet fortfarande täckt av Kyrkor?

Via Nixeys polemiska redogörelse för kristnandet av Europa, via Thurfjells Granskogsfolk m.m. tror jag att jag förstår lite bättre. Vi har lämnat de kristna ritualerna och tvången därför att vi kan. Hustavlan må vara de kristnas ideal, men inom moderniteten har vi slingrat oss dess grepp. Dock vi har fortfarande kvar ett intresse för det större, det bortom, det meningsgivande och allmänmänskliga. Men vi söker alternativ.

Det är här jag tror att Asatron kan komma in. Våra förfäders erfarenheter och visdom har stor genomslagskraft. Inte bara genom sitt innehåll utan dess allestädes närvarande förekomst i den globala kulturen. Min tanke är att Asatrufélagids Hov som är tänkt att vara en blandning av rituell mark, kunskapscenter och bara mötesplats för likasinnade eller nyfikna är en god ide.

Men, frågan är om något liknande skulle gå i Sverige? Jag förstår det som att finansiering är ett problem på Island. Om så är fallet, fast hednandet ändå ligger så väl i tiden som du ofta påpekar i bloggen,  borde man inte kunna söka sig vidare i samhället för att hitta sponsring, marknadsföring o.s.v.? Om målet är ett alternativ till monoreligionen genom en odogmatisk andlig-om-man-vill form som snarare är kulturell i sin förmåga att verka, känns möjligheterna större.

Anta att man fick statsbidrag och sponsring av de större företagen mot att de fick exponering. Man kan då ytterligare skapa ”marknadsföring” genom att skapa egen sponsring och aktivitet. Utöver vad planeras i Asatrufélagids Hov säg Uller- och Skadestipendier till sporten (pojkar och flickor), en kväll i veckan är det Bragenatt på Hovet vilket effektivt är en pub med musik (utmärkt tillfälle att stödja lokala musikförmågor), etc. etc.  Min generella ide är att koppla in Asatron i samhället och gradvis visa hur det finns bättre ett alternativ än den dogmatiska härsklystna kristendomen.

Ja, det var lite av en vanlig hednings ideer och tankar. Hoppas du fann det något matnyttigt.

Jag måste säga – som enda kommentar – att här har jag ännu en meningsfrände. Den kristna Monoteismen är på väg att luckras upp – dess värsta avarter syns i en helt annan religion – och naturligtvis är det så, att ”Svenska” Kyrkan är på väg att upplösas, därför att den inte passar in i vårt moderna, sekulära samhälle – där Polyteism blir den enda utvägen – för Polyteism och Demokrati hör inte bara ihop – dessa båda begrepp är oupplösligt förenade.

Någon bad mig för länge sedan om att ställa mig i spetsen för ett Hedniskt-Nationellt politiskt parti, på Riksplanet. Jag får säga, att jag hellre skulle ta mått på en likkista åt mig själv, inte minst med tanke på hur det gick för Tory Politikern Sir David Amess, som i 40 år hållit på med politik på Riksplanet i Storbritannien – men som ändå stacks till döds i ett knivdåd hemma i sin egen Valkrets i Essex. Motiven i det mordfallet är ännu oklara, men att det var ännu en terror-attack kan inte uteslutas, enligt BBC.

När det gäller sponsring, kommersiella försök, stipendier osv har jag – som sagt – det togs upp i ett tidigare läsarbrev – sett olika samfund, inte minst det beramade NAS utvecklas till fulländade ”Nasare” med den självpåtagna uppgiften att kränga T-shirts, gudastatyer på vilka de tror att de ska kunna söka patent, liksom deras egna taffligt gjorda översättningar ur Hávamál, helt utan språk-känsla eller rytm.

Jag förnekar visst inte, att ”Inkoppling av Asatro i Samhället” eller snarare ”Integration av Asatro i den svenska kulturen” med slutmålet att Assimilera all Nordisk Kultur inom just Hedendomen – detta är vårt egentliga fokus – är det enda raka, det enda vettiga – och kanske det som till slut kommer – om någon slutligen lyckas få till det.

Men minns, att många äro komna, men få äro kallade – som det står i de kristnes bibel – det är allt jag säger.

Målen förverkligas inte på en enda dag, och inte av ett fåtal män eller kvinnor, som tror sig ha ”patent” på saken, neråt Småland eller Östergötland till. Inte av någon felnavlad liten Biker-klubb, bestående av ex-kriminella och deras blåhåriga, värdetransportrånande hustrur från Canada, eller någonstans. Inte av avdankade Miljöpartister, Galna-Greta svärmare, eller pårökta ”Riksgydjor”. Inte av någon av dessa grupper – men hela den etniskt svenska befolkningen – för det är deras angelägenhet – först och främst.

Alla nationaliteter och folkslag kan bekänna sig till Asatron, javisst, och alla kan studera den – men för att utöva den som den bör utövas, krävs för det första rätt språk, rätt kulturell tillhörighet och rätt lojalitet. Och det är det inte alla utlänningar i Sverige som har, tyvärr – inte alla svenskar heller…

 

 

Kanske fortfarande aktuell, trots allt ?

 

 

Profilbild för Okänd

Låt oss ropa ”Paludan” på gatorna… (repris från 17 Maj 2022)

Sokrates var på sin tid en filosof, som grundade den sk ”peripatetiska” eller ”omkringvandrande” skolan, vilken bland annat hävdade, att man kunde gå omkring på torgen, och starta samtal om tillvarons mest grundläggande problem genom att ställa frågor eller komma med renodlat provokativa uttalanden, enbart för att få folk att tänka. Ifall nu åskådarna till dessa provokationer hade något att tänka med, det vill säga.

Så till exempel lär Sokrates på sin tid ha gått omkring med en lykta i Aten, mitt på ljusa dagen, medan han utropade: ”jag söker efter en människa” trots att mycket folk var nävarande. Därigenom ville han fråga – Vad är då en människa, och vad kan vi säga om människans och människovarandets sanna natur ? Skall vi hela tiden böja oss, och krypa omkring i inställsam underdånighet och insmickrande vördnad inför påstått ”allsmäktiga” gudar och diktatoriska makthavare, eller skall vi gå upprätt, som det anstår fria män ?

 

Därför har jag nu börjat ropa ”Paludan !” åt folk runt omkring mig, så fort jag ser dem. Detta är bara ett namn, och varken positivt eller negativt som yttrande – utan tvärtom fullständigt neutralt som filosofiskt påstående betraktat – för vad säger det egentligen ?

Ändå har det blivit tydligt, att en del personer tydligen inte kan tänka, utan känner sig extremt provocerade av detta, och tydligen uppfattar, att enbart namnet – som ingenting säger, varesig av medhåll eller avståndstagande på något sätt skulle vara farligt. Men varför ?

Detta borde sätta igång tankeverksamheten hos allmänheten, och ge bidrag till ett flertal livaktiga diskussioner.

Böcker som uppmanar till MORD på oliktänkande och Polyteister, skall INTE få cirkulera på skolbibliotek, eller kommunbibliotek eller andra offentliga platser, utan BRÄNNAS och förstöras, därför att de helt uppenbart är skadliga, och hotar det fria samhällets fortbestånd.

 

Paludan Koran ! Burn baby, Burn !!

POLYTEISM är den ENDA vägen till ett fritt och civiliserat samhälle. Med MONOTEISM, kristendom och islam, uppnår man bara förtryck och diktatur...

Profilbild för Okänd

”Svenska” Kyrkan lägger sig i precis allt…sprider KONSPIRATIONS-TEORIER om Eurovisions-Pestivalen…

Den sk Eurovisions-Pestivalen, som detta år gick av stapeln i Malmö har blivit föremål för flitig Pro-Islamsk och Pro-kristen propaganda. Knappt har de idiotiska anklagelserna emot Irland för spridande av Satanism avklingat, företrädda av sådana stolpskott som Carola Häggkvist och därmed jämförbara individer förrän ”Svenska” Kyrkan eller rättare sagt den Evangelisk-Lutheranska Förtryckarapparaten i Sverige (som den väl rätteligen bör kallas) också försöker komma med i matchen och ”ta poäng” i gammal känd stil…

”och för övrigt är det väl ungefär… Samma maniska kristna dårar här som där…”

Det är väl känt att en överväldigande majoritet av det svenska folkets Tv-tittare ville se staten Israel som vinnare i år, men Vips kommer alltså ”Svenska” Kyrkans kristna dårar och lismande präster springande, och försöker kritisera sönder alltihop.

Inga avvikande åsikter tolereras, de kristna gör som vanligt anspråk på att försöka styra hela samhället, inklusive smaken inom idiotiska schlagers och minsta Mello-bidrag..

 

Den ökända ”fittmössan” Anna Karin Hammar, tillika bror till fd Ärkebiskopen KG Hammar och en stor vän av Hamas och andra terror-organisationer med islamskt ursprung säger att hon är ”bedrövad” på sin Facebook-sida, och att hon inte kan förstå ”hur det är möjligt” att folket råkar tycka något annat än de av Nomenklaturan och Kyrkan föreskrivna åsikterna.

Anna Bremborg, församlingsherde i Lunds Allhelgonakyrka, påstår rakt fram att ”det kan vara en ”hackerattack med massomröstning”, och skriver att ”sanningen får vi nog aldrig veta”. Den kristne coachen Philip Diab, skriver att ”det är tydligt att mobilisering skett och sen har resultatet använts som en slags bevis på att svenskar stöttar Israel.” Han menar också att de som röstat på Israel är ”islam-fientliga”.

Ja, vad ska man säga ?

Dessa kristna dårar och islam-vurmare, som inte förstår att Sclager-skval och politik är två helt olika saker, som inte alls hör ihop. Dessa intoleranta vrak, med sina löjliga anspråk på att få styra precis allting i media. Kan vi något annat än att skratta åt dem, och lämna hela detta falska spel åt sitt öde ?

GÅ ÖVER TILL FREJA OCH SÄRIMNER – säger vi. Gå ut i vår friska, svenska natur och håll er långtifrån TV, etermedia och njut av den sunda och naturliga våren i Maj månad istället !

 

Profilbild för Okänd

Arkeologiskt mellanspel – E18-gräverska skriar om skrin… (repris från 16 maj 2022)

Ibland häpnar man över de hastiga feltolkningar som arkeologer i fält verkar kunna göra. Jag säger ”verkar” därför att jag själv varken varit fältarkeolog, och heller inte är någon expert på just järnåldersarkeologi, men däremot kan jag som väl insatt i ämnet Vikingatida och medeltida båtar känna igen just en båtnit när jag ser den.

Hittar man ett föremål som det här, så är det antagligen en BÅTNIT och ingen dekorationsnit det rör sig om…

SVT Västmanland har idag rapporterat om utgrävningar mellan Köping och Västerjädra, där E 18 skall breddas och utgrävningar därför pågår, rakt genom flera större gravfält. Arkeologen Evelina Horn konstaterar att man finner mycket järn, bland annat i form av nitar, och påstår att dessa ”kanske suttit på ett skrin”. Mitt enda svar på det påståendet är att det tror jag först när jag ser det, och först när det skett någon verklig analys. Man får ändå hoppas, att någon vettig människa noterat dessa nitars inbördes läge i gravarna, eftersom de mycket exakt liknar de nitar och nitbrickor som grävdes fram bland annat vid Vendel- och Valsgärdefynden – och som mycket riktigt kom från just gravskepp och -båtar.

Genom att studera var nitar och rostfläckar hamnat i jorden kunde redan 1900-talets arkeologer bygga ytterst exakta rekonstruktioner av gravskepp

 

Man kan bara hoppas, att de uppdragsarkeologer som nu jobbar på ackord och tid inte förstört flera ovärderliga båtfynd. Kan man inte skilja på en dekorationsnit, som man använder exempelvis på läderremmar eller just skrin och dyrbara gravgåvor (se föremålet till vänster på den första bilden ovan) och en vanlig båtnit – med klippt nitbricka gjord från ett långt järnband, samt kullrig skalle, avsedd att hamras in på ett skeppsbords utsida (det är med mycket hög sannolikhet en sådan vi ser till höger på den första bilden) så ska man nog sluta lalla och dilla, eller skria om skrin…

Förvisso har man hittat rejäla kistor i trä att förvara verktyg i från vår järnålder – det gäller bland annat det kända Mästermyr-fyndet från Gotland, som innehåller en hel uppsättning verktyg för en smed eller snickare – de flesta av dem är lätt igenkännbara och användbara också idag – men Mästermyr-kistan var aldrig något gravgods eller en gåva, avsedd att ställas i en grav, utan en sk deponi, eller en vanlig snickarkista, som lades ned i en mosse i orostider, därför att ingen annan utom ägaren skulle få tag i de värdefulla järnverktygen.

Mästermyr-kistan var gjord med ganska grov nit, tunga järnbeslag och höll för att sitta på – den skulle gjort sig utmärkt ombord på ett vikingatida skepp…

 

Men skrin – med grova båtnitar – i vikingatida gravar ? Nej och åter nej samt nej och nej nej – kära dumbommar på SVT – det här går INTE ihop...

Vikingatida gravgåvor kunde vara gjorda i filigran, och finaste guld- och silversmide. Att någon bara hystat ned några plankor från en båt, eller gjort ett ”skrin” som det nu påstås, med så grov nit är inte bara opraktiskt – och om det var någonting forntidens människor kunde, så var det just att vara praktiska (och man sparade också på det dyra järnet – ingen skulle tagit till för stora nitar i onödan ) – utan gravt osannolikt, ja snudd på dumt… Inte ens den fattigaste bonde skulle gjort så, för på den tiden hedrade man ännu sina döda med fina gåvor – vilket nästan alla gravfält utvisar..

När man på Vikingatiden kunde smida och löda ihop fina gravgåvor som de här, med nitar inte större än ett knappnålshuvud, varför i H-streck-E tror ”Evelina Horn” att man skulle hamrat ihop ett litet skrin för glaspärlor eller liknande med grov båtnit…? Hennes spekulationer kan omöjligen stämma…

 

Profilbild för Okänd

Om narr-aktiga biblar och protester i sätteriet (repris från 2022)

Nättidningen ”Morgonposten” som inte precis hör till de mest vederhäftiga publikationerna av sitt slag i Sverige upplyser oss idag om den sk ”Wicked Bible” – en 1600-tals utgåva av bibeln. Den trycktes 1631 i England, och nu skall ett nytt exemplar av den nuförtiden sällsynta originalutgåvan ha hittats på Nya Zeeland, sedan tidigare finns det också minst en i Texas. Bibeln innehåller en ny tolkning av bud nummer SEX – där ordet ”not” eller ”inte” tagit bort – så att ”du skall icke begå hor” har blivit ”du SKALL begå äktenskapsbrott”. Kanske viktigt att komma ihåg såhär i Frejas månad.

 

Och för övrigt…

Redan på 1500-talet berättas det att Luther utgav den sk ”Narrenbibel” eller ”Narr-bibeln”, tack vare en tyst protest från hans hustru Katarina von Bora, som han ju befriat ur ett nunnekloster. Stycket om kvinnans underdånighet  – något som också flitigt omhuldas av dagens kristna och islamister – med meningen ”Er soll dein Herr sein” alltså ”Han skall vara din herre” blev ändrat genom att Luthers fru en natt tyst tassade bort till tryckeriet, och bytte ut några lösa blytyper, så att det istället stod ”Er soll dein Narr sein” eller ”Han skall vara din Narr !” vilket förstås var att narras och byta ut hela narrativet – och sen skyllde hon allt på tryckaren, som avrättades med Luthers egen hjälp.. Forskare har konstaterat, att hela denna historia förmodligen inte är sann, men att den baseras på mystiska tryckfel i en av de första tyska biblarna från 1494, vilket var långt före Martin Luthers aktiva tid som predikant.

 

På denna tyska ”påvemedalj” från 1546 syns mycket riktigt en påve, men vänder man upp och ned på den, syns en djävul med stora horn… (satir i det lilla formatet)

Övertydliga och satiriska protester emot totalitära ideologier, som kristendom och islam – har alltid förekommit. Och apropå ”meningsfulla tryckfel” eller hur sättare med dåligt sätt saboterat en hel rad kända böcker, kan vi kanske erinra oss episoden med första bandet av Populär- och Vulgärhistorikern Herman Lindquists ”Historien om Sverige” där Torgny Segerstedt, den berömde redaktören för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – han som redan 1933 med hjälp av en av sina trognaste medarbetare – den norske karikatyrtecknaren Ragnvald Blix – förvandlades till nazist. Lindquist hade skrivit ”Han var inte nazist” men sättarna tog bort ordet ”inte”, konstigt nog – och nu stod där alltså – tick i stäv mot all vedertagen historia – ”han var nazist” – och ändå var Torgny Segerstedt – som alla vet – en av våra allra mest glödande ANTI-nazister…

Vissa sorters vapen är ALLTID verkningsfulla, oavsett den teknologiska utvecklingen… (ännu en teckning av Lars Johansson Mäki)

Detta för oss över emot vad som är dagens allra mest narraktiga narrativ – och som lanseras av en rysk organisation vid namn ”vår seger” (en term de stulit från just mig) som samtidigt syftar på Putinisternas ungdomsorganisation ”Nachi” vilket betyder ”de våra” på ryska. Kvällstidningar i Sverige samt andra osakliga media slår idag på stort med att berätta hur Astrid Lindgren, Ingmar Bergman och Ingvar Kamprad  samt Gustav V på ryska bushållplatser och affischer just nu utmålas som nazister.

Att Gustav V hade pro-tyska sympatier, går inte att komma ifrån. Han var dessutom bög, och senildement under den senare delen av sin regering. Ingvar Kamprad begick några ungdomssynder, men blev chef för ett stort företag som gjort mycket för just Putin och Ryssland, som vi alla vet. Men – tillåt mig att citera Malcom X, en helt okänd man som blev frihetskämpe och symbol för en hel generation av sitt eget folk – för han upptäckte precis vad detta handlade om, långt långt innan alla billiga förstå-sig-påare och självutnämnda experter framträtt med ordet ”Cherry Picking” som beteckning för Rysslands alltmer Narr-aktiga Narrativ, och deras rent ut sagt fåniga provokationer.

“And this is true; this is how they do it:

They take one little word out of what you say, ignore all the rest, and then begin to magnify it all over the world to make you look like what you actually aren’t. And I’m very used to that”

Malcolm X, 1965