En förundersökning om mord lär ha inletts, men det är ett standardförfarande när en befattningshavare inom den allra högsta säkerhetsklassen avlider. Var det självmord ? Några av mina kollegor tror faktiskt det. Man skall ogärna spekulera, men min enda reaktion vid genomläsningen av de sedvanliga artiklarna vidpass kl 0930 i morse var att utbrista ”Va ?!” och att drabbas av en lätt overklighetskänsla.
Media kopplar ihop händelsen med korruptionshärvan runt Linda Staaf, Mats Löfvings älskarinna som anställdes på tveksamma meriter. Det är väl känt att Åklagarmyndigheten i slutet av 2022 meddelade att Särskilda åklagarkammaren inledde en utredning rörande misstänkt jäv och grovt tjänstefel efter att Löfving beslutat att Staaf skulle få ett tjänstevapen – som hon inte var berättigad till, och dessutom hade Löfving gjort henne till chef för polisens underrättelseavdelning. Linda Staaf är även känd för att ha hoppat i säng med Sveriges Överbefälhavare, Michael Bydén och har bevisligen haft ett förhållande med honom under den tid han var gift.
I andra kulturer än vår – exempelvis den Japanska – har självmord varit ett accepterat sätt att avtvå sig skam, eller att sona ett brott, som varit oförlåtligt. Om det är så, att Mats Löfving dog av just denna orsak, måste man säga att det hedrar honom. Han förstod kanske, att hans förhållande med Linda Staaf lett honom in på brottsliga vägar, och han kan ha varit beredd att betala det yttersta priset för det, genom att självmant underkasta sig lagens hårdaste straff.
Sådan beslutsamhet är beundransvärd, även om självmord alltid är en stackares utväg enligt Asatron. Och Linda Staaf har nu en hederlig mans blod på sina händer, ifall detta nu var orsaken till denna tragiska händelse. I Japansk tradition kan självmord också vara en form av social protest. Om en underlydande vill påpeka ett uppenbart missförhållande, och Regeringen eller de överordnade inte lyssnar, kanske detta till slut blir det enda sättet som återstår att protestera på, ifall en ytterst lojal tjänsteman befinner sig i en ohållbar situation. Och Löfvings situation var förvisso ohållbar, ända till det bittra slutet. Samtidigt var han också ytterst lojal.
”De Mortuis nil, nisi Bonum” sade en gång Romarna. ”Säg inget annat än gott om de döda”. Och de var förvisso hedningar, precis som vi.
Människorna bör inte döma Mats Löfving, för han finns inte ibland oss mer. Det tillkommer endast en högre makt att döma, och den finns inte på den här jorden. Låt honom vila i frid.
Det blir allt mer och mer uppenbart, att Ryssland, Islamisterna och islamistiska grupper inne i vårt land samarbetar, och tillsammans försöker de-stabilisera hela det svenska samhället. ”Utvecklingen innebär att främmande makts och våldsbejakande extremisters agendor oftare sammanfaller” har von Essen sagt i svensk TV.
Utan att bli alltför konspiratoriskt lagd, så är det nog adekvat eller berättigat att säga, att vissa individer i rikets ledning, ”Svenska” Kyrkan med mera också utgör ett säkerhetshot emot det sekulära samhället, i alla fall i det långa loppet. Kristendomen och Islam hotar fortfarande alla svenskars frihet med sina krav på total underkastelse och att vara ”Allsmäktiga”. Därmed är det också vår självklara plikt, att som fria medborgare skydda vårt land emot dessa livsfrämmande krafter.
Kände Mats Löfving förtvivlan över situationen, och var det den känslan som kom honom att avsluta sitt liv i förtid ? Återigen, vi bör inte spekulera – men det är förstås fullt möjligt, att det förhöll sig så. Men självmord är aldrig en lösning. En verklig Hedning kämpar alltid vidare, liksom alla sanna patrioter…
Uttrycket ”A memo from the Sports Desk” kommer från den minst sagt ökände amerikanske journalisten Hunter S. Thomson, avliden under tragiska omständigheter anno 2005, men på sin tid legendarisk skapare av vad som kallades ”Gonzo Journalism” eller konsten att skriva självupplevda tidningskrönikor om snart sagt vad som helst, en vansklig konst som vänner av ordning eller till och med Hedningar helst inte borde försöka utöva.
Vad Hunter S. ville antyda med sitt uttryck, är att helt oinsatta skribenter i dagspressen inte ska skriva om saker de inte behärskar, inte förstår och inte kan – för då blir det bara löjligt till slut.
Jag ska återkomma till Hunter S Thomsons begravning – som sannerligen blev honom värdig – en annan gång – när jag skildrar hur jag tänker mig min egen, eller min sista vilja, men än så länge är jag faktiskt inte såpass död som många människor i det här samhället och den här Världen om och om igen önskat att jag borde vara.
Nej herr Majlard – eller bara lard. Försvaret av Maruipol var ingen fotbollsmatch. Det handlade om människor som lemlästades och dog för sitt land, och som i många fall ännu sitter i ryska fångläger…
Överstelöjtnant Paasikivi lär mödosamt och i lätt docerande ton ha förklarat för idioten att diverse amerikanska senatorers påståenden om att Ukraina genast skulle ingå separatförhandlingar med Vladolf Putlers män bara är ett luftslott, en chimär. Till och med Majlard själv – detta stolpskott – använder formuleringen ”amerikanska baksätesförare” i sin kria.
”Och som stuckna grisar ylar Putins trollfabriker om att Ukrainarna är såå hemska såå…” När Ryssen skickar missil efter missil emot civila mål och Ukrainska städer, svarar frontsoldaterna med små billiga drönare, stora nog att släppa handgranater på Wagner-gruppens kriminella slödder… Så för man krig idag. Tycker någon att det är konstigt att Ukrainarna VILL och KAN försvara sig, när hela deras land ÖDELÄGGS ??
Det enda goda SvD:s senaste skriverier för med sig, är att den tidigare ”nyttige idioten” Majlard uppenbarligen bytt sida. Men – han är fortfarande en idiot, och denna vecka har han inte ens varit nyttig för någondera sidan.
I veckan har hela Världen fått se Ulf Kristersson – eller om det nu är Kristensson – i rollen som tillfälligt tjänstgörande EU-ordförande på snabbvisit hos Volodymir Zelensky. På SVT ”Rapport” har vår Statsminister stått och vrålat rakt ut om ”Zelensky’s peace plan” – en plan som inte finns, och som heller inte kan finnas. Dessa övertydliga försök till värdelös symbolpolitik skrämmer mig, för det är naivt – outsägligt naivt och till på köpet dumt, ifall Sveriges Statsminister verkligen tror, att han kan ta initiativet till fredsförhandlingar mellan Ryssland och Ukraina, när Ryssland hela tiden utsätter det Ukrainska folket för ett uppenbart folkmord.
Tror ni att USA skulle stifta fred med Kina, och inleda förhandlingar omedelbart efter det att Washington State, Kalifornien, Texas och Nebraska blivit erövrade, och man ”omhändertagit” och bortfört amerikanska skolbarn därifrån, för att tvinga dem att lära sig kinesiska ?
Skulle Ulf Kristersson själv i rollen som svensk Statsminister gå med på att omedelbart inleda förhandlingar med Ryssland, om Ryssland ockuperat Öland, Gotland, Östergötland och Småland – för det är ungefär så situationen för Ukrainas del fortfarande ser ut… Fast – det är ju klart. När det gäller våra fega och ryggradslösa svenska politiker vet vi ju aldrig – de springer och underhandlar med en despot som Erodgan, så fort det sker en liten symbolisk koranbränning…
Ryssland kan vara på väg att återta Lyman. Lystjansk föll redan förra sommaren. Och så säger man att Ukraina måste dra sig undan från Bakhmut, och sluta försvara Donetsk – fattar ens bedömare i väst hur lång tid det tar att dra ur en enstaka brigad, när det knappt finns farbara vägar ?
Linder får i uppdrag att recensera en ny bok av Dick Harrison, som ofta skriver hastverk och dagstidningsjournalistik, han med. Men – hur inleder ryss-vännen och sovjetälskaren Linder sin artikel ?Jo, han berättar för oss, att Ryssland aldrig skulle ha gjort Sverige eller Norden det minsta illa, och Ryssen och Putin, ja de är bara såå såå snälla, ja rena idealsamhället under slavisk ledning, faktiskt… Ursäkta mig, goda medborgare – jag tror jag måste ta fram en plasthink, för jubelidioten Lars Linder i DN får mig att må så satans illa, så att jag tror jag måste spy…
Detta förnekar ”filosofen” och ”litteraturkritikern” Lars Linder i DN. ”Ryssland har trots allt inte förorsakat Sverige så djupt lidande” skriver han. Nej, kära skitstövel och Landsförrädare – men Vad har då hänt överallt annars, där din ”älskade” röda armé eller ryska soldater visat sig – genom århundrade efter århundrade (bild från Butja, våren 2022)
För honom fanns aldrig rysshärjningarna vid den svenska kusten.
För honom fanns aldrig Finska Vinterkriget
För honom fanns aldrig ockupationen av Hangö, och de ryska krigsvåldtäkterna där.
För honom fanns aldrig massgravarna i Butja, vid Charkov, vid Cherson – och överallt där ryska soldater idag rör sig över Ukrainas blodbestänkta jord.
Tante Hannah dog för flera år sedan, men jag minns hennes svarta hår klippt i page, och hennes märkvärdigt klara ögon – för de hade ett slags genomträngande blick man aldrig glömmer. Hennes man var ingenjör på en kranfirma här i Sverige den största tiden i sitt liv, och han lever fortfarande. Därför skriver jag inget mera – för man ska inte smäda de döda, eller solka deras minne. De levande, däremot – som försvarar folkmord och de systematiska övergrepp på civilbefolkningen, som ryska soldater alltid ägnat sig åt och fortfarande ägnar sig åt i detta nu – i en omfattning som sällan eller aldrig skådats i modern tid – minst 2 miljoner kvinnor våldtogs bara under 1945, enligt vad nutida historiker som Sennerteg faktiskt har bevisat – dem får man kritisera – och med rätta.
Man säger oss att Koranbränder är fel.
Man ljuger för oss om att endast och endast bara Vladmir Putin skulle bära skulden för kriget i Ukraina, som om en viss herr Schicklgruber ensam skulle bära hela skulden för andra världskriget.
Men nej och åter nej. Så är det inte, så har det aldrig varit, så blir det aldrig heller.
I varje krig finns människor som väljer sida. De väljer att handla på ett visst sätt, medvetet eller omedvetet. Det finns medlöpare, ”nyttiga idioter” eller onyttiga, av Linders och Majlards föga vördnadsbjudande typ, men också högst verkliga och reella sjukvårdare och frontsoldater. Varje dag under ett krig innebär ett val, för krigen kan locka fram både det allra sämsta, och det som är något bättre inuti oss människor.
Det är just därför det är så viktigt att veta vilken sida man egentligen står på, och att sedan – utan att som den eländige, lumpne herr Majlard vackla omkring som en berusad fågelskrämma – faktiskt stå fast vid det val, man väljer.
Despoter, Totalitära Hönsfarmare, Islamister och Kristna…De är sig lika i alla tider – men hur går det för dem, till sist ?
Själv har jag som ni vet redan bränt Koranen – i det tysta och ute i skogen, respektive på Påvens altare – och om jag hade levt på Segerstedts tid, så hade jag ställt mig tillsammans med honom och Ragnvald Blix och bränt ”Mein Kampf” på Järntorget i Göteborg också – det kan ni lita på.
Måtta och konsekvens torde gälla i allt. Det finns regler och lagar också i krig. Stjäl inga ”Galtar” men hjälp de Ukrainska soldaterna att vinna kriget istället !
Jorden kan du inte göra om. Stilla din häftiga själ! Endast en sak kan du göra: en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket att också själve Odin ler. En passiv människa mindre betyder en broder mer.
– En smula fritt efter en av Dagermans ”Dagsedlar”
(Av Hedningen)
Den svenske poeten Stig Dagerman var som alla vet Syndikalist, men också hedning. Han begick självmord 1954 i Enebyberg, Danderyd på ett mäkta ohedniskt sett, men det berodde som i många andra fall på att han sagt och skrivit allt som han ville säga eller kunde skriva. Jämför med den ännu mer Hedniske och stridbare Vilhelm Moberg, som aldrig fick nobelpriset, men som definitivt tillhörde det svenska 1900-talets största författargeneration. Vilhelm Moberg skrev redan tidigt i sin karriär ”Brudarnas Källa” och ”Gudens Hustru” (om Frejskonan, och dyrkandet av Yngve-Frej) och han var precis som Jan Fridegård och många med honom aldrig kristen, utan ständigt i hednisk opposition med knuten näve, intill sista dagen i sitt liv – och han var beredd att dö för vad han trodde på.
Caveat Lector – inte ”Cave Canem” !
När Ville från Moshultamåla blev nedsablad av kulturmarxisterna för att ha skrivit sin bok om Sveriges Historia, ”Från Oden till Engelbrekt” som också den var mäkta hednisk, fyllde han en dag sina fickor med sten, och gick – 74 år gammal och med skrivkramp, som Dagerman – rakt ut i havet från sin sommarstuga på Väddö. Han förenades med gudinnan Ran, som väntade på honom därute, i det stora blå.
Såhär i Disernas tid skall vi minnas vad han skrev i ”Brudarnas Källa” – långt tidigare i sitt liv, ty det var ord som var profetiska:
Jag är källorna, jag är början. Jag var före ekarna, gräset och blommorna. Jag var före fänaden, som avbetar gräset. Jag var före svävande vinge och löpande fot. Jag var före humlorna, bina och fåglarna. Jag var före sorgen och glädjen. Jag var före gråten och skrattet. Jag var före sången och spelet och dansen. Jag var före plågan och våndan och ångesten på jorden. Jag var före människornas släkt. Nere i mörka jordens grund brusar mina ådror, som ingen känner. Men här rinner jag upp nedanför kullen, här speglar jag ekarnas kronor och följer släktenas gång genom världen.Jag är källan. Jag är början.
I ett helt liv hade Vilhelm Moberg varit ett med den hedniska källkulten och vattnet, och därför återvände han till vattnets element när han skulle hem, precis som hans egen mor lärt honom. Nu sitter han hos Ran och Ägir i deras salar, tillsammans med deras sju döttrar, vågorna.
Men låt oss nu gå över till något annat. Eldens element, gestaltad av bland annat gudinnan Freja, eller den keltiska Brigid. Elden härdar och renar. Allt som hamnar i brinnande eld, kan omvandlas till renaste stål, och luttras. Att bränna Koraner är ganska populärt nuförtiden, men egentligen är det bara Koraner på Arabiska som räknas – är de inte på arabiska, så är de INTE heliga, som bland annat Kyrkans Tidning och dess Monoteistiska anhang påpekat. Endast Mullorna och Haditherna må döma, och vara Kadi i denna sak, vilket envar enkelt inser.
Detta är helt sant, och kan – som vi ser ovan – intygas också av de flesta troende Muslimer. Följaktligen har Den Turkiske Satan, Erdogan Effendi, inte ett enda giltigt skäl till sina sedvanliga utgjutelser – lika lite som de Vänsterblivna, och all den (S)-märkta drägg som kritiserar hjälten Rasmus Paludans rättrådiga och modiga handlingar här hemma i Sverige. Dessa har skett för att protestera emot Totalitära regimer, Totalitära Religioner, all Monoteism och dessutom Turkiet, som vi alla vet. Så måste vi tolka det.
Jag ger nu ordet till en kämpande broder från Iran, som också råkar vara Syndikalist, och som numera talar vad Esaias Tégner på sin tid kallade ärans och hjältarnas språk, eftersom han nu befinner sig hos oss här i Sverige. Innan detta sker, vill jag berätta att jag för egen del bränt Koranen inte bara EN gång – vilket skedde hemma i Jakobsberg, där jag bor – utan TVÅ gånger – också PÅ PÅVENS ALTARE – ifall ni nu vet var detta ligger beläget någonstans. Men – detta räknas såklart inte, eftersom det var svenska Koran-översättningar jag brände, och dessa är helt klart inte heliga nog, vilket får anses bevisat. Därför måste jag såsom HEDNING bränna Koranen minst en gång till, och det måste vara på originalspråk, dvs Arabiska – och under värdiga former, på det sätt som sig bör – det vill säga rituellt, och med iakttagande av alla tillbörliga säkerhetsföreskrifter, i brandskyddshänseende eller eljest. Sverige är ett mycket stort och skogrikt land, och vår Regering har redan förklarat, att detta inte är någon Polis-stat. Således kan envar medborgare i detta land bränna Koranen i Original, varhelst han eller hon så önskar, hemma på sin egen tomt eller i lönndom.
Ingen kan hindra, att så faktiskt sker !
Jag har ju också bränt Koranen
Varför gjorde jag det? En helig bok? Nej, inga böcker är heliga för mig. De religiösa böckerna får kallas urkunder men inte heliga med tanke på alla våldsbejakande och förtryckande dogmer som genomsyrar dem.
Det var andra året på gymnasiet i Iran. Vi hade obligatorisk koranundervisning från årskurs 6. Varje skoldag tvingades vi börja med att lyssna på recitering av Koranen och säga amen efter varje vers. På lektionerna sattes skräck i oss för den hämndlystna abrahamitiska guden. Vi fick läsa om att vi ska identifiera, förfölja, gripa och halshugga otrogna. Vi fick läsa att våra mödrar och systrar var halvmän och räknades som en halvman i frågor om arv, vittnesmål etc. Vi fick lära oss att sex var en kontaminerande och därav klandervärd och straffbar handling. Likaså med musik, bekväma kläder, dans, alkohol, ja livets goda. Jag blev less på alla förbud mot det goda och alla påbud till kriminella och inhumana handlingar. I slutet av en termin lyfte jag på locket till oljelampan som var enda värmekällan i klassrummet och lät den bok som genomsyras av bristande respekt för individuella fri- och rättigheter och manade till våld och kriminella handlingar att slukas av lågorna i oljelampan.
Vi hade några salafister i klassen. De såg vad jag gjorde. Stirrade i mina ögon för att skrämma mig. Dagen efter stod det på väggen bakom min stol ”Död åt socialister!” Kvällen efter blev jag förföljd av en av dem när jag var på väg hem. De tjallade självklart för den civilklädda polisen i skolan. Från den dagen var jag under bevakning. Fick varningar och fick det klart för mig att jag inte fick fortsätta vidare med mina studier på universitetet. Så blev det också. Förutom regimen så skulle även min egen far, som var en vanlig troende, kunnat skada mig för min hädelse. Gjorde jag det för att jag hatade muslimer, inklusive min far? Självklart inte något mot dem som människor. Jag var emot deras förtryckande tro som de pådyvlade mig och min generation. Det var bland annat av den anledningen, det vill säga ingen framtid i Iran utom i fängelse eller med en snara kring min blasfemiska hals som jag lämnade landet och tog till slut min tillflykt till Sverige vars regering nu diskuterar blasfemilagar med utländska och inhemska islamister och får stöd av en av landets toppjurister, nämligen Göran Lambertz.
Inga religioner, kulturer och böcker förtjänar respekt per automatik. De måste göra sig förtjänta av respekt, bland annat genom respekt för fundamentala fri- och rättigheter i modern tappning. Normsystem har inte rättigheter utan det är individen som är rättighetsbärare. Det är hennes rätt till eller från till exempel religion som ska respekteras och inte själva tron.
Det faktum att Herr Rexvid, som nu är min broder – brände Koranen som ung gymnasist, är betydelselöst. Han kan ÄNDÅ inte bli förlåten av Allah, utan är för evigt skild från denne maktlöse öknens mångud, som inte härskar här i Sverige och Norden. Vårt Norden ! Han kan INTE bortförklara det som en ungdoms-synd, eller någon tillfällig förvillelse, ens med advokat Lambertz hjälp, utan ÄR evigt förtappad enligt de Mulliga, smällfeta Mullorna.
Därför är han min vän, min bror. ”Wahrheit reden heisst leuchten und brennen” sade en gång den tyske poeten Schiller. Det betyder, att ”Tala sanning är att lysa och brinna” men OCKSÅ – samtidigt och på samma tyska, germanska språk – beroende på hur detta är konstruerat – ”Tala sanning är att upplysa och bränna !”
Konstverket ”Nuda Veritas” eller ”Den nakna Sanningen” av Gustav Klimt skapades efter Schillers citat ovan…
Därför utser jag nu – på Samfundet Särimners vägnar – Devin Rexvid till ensam förvaltare och Stor-Kophta av Koran-brännar-samfundet Frejfaxe – tillsammans med Rasmus Pauldan – givetvis !
Dessa två har nu att förvalta detta samfund så, som värdigt vore och i ärlighet vore bäst. De har mitt fulla förtroende, och mitt beslut KAN ICKE ÖVERKLAGAS eftersom jag och endast jag är Hedningen med stort H – så det så ! Därmed är jag också enväldig, fast icke allsmäktig, utan fortfarande liberal polyteist – som alla redan vet.
Kan dessa två män icke enas, i sin skötsel av Koran-brännar-samfundet Frejfaxe (glöm aldrig det namnet – från och med NU !) så måste de bada bastu och isvak tillsammans, eventuellt också med mig själv som åsyna vittne. Utlänningar, och de ovärdiga; som icke förstår den Nordiska kulturen har inte insett den sanningen, att Finsk Sauna, Rysk Bannik och Nordisk Badstuga samt Svensk Bastu är ett och samma kulturella fenomen, kommet ur ett och samma ursprung – och att allt detta går ut på samma sak.
Bastu är rening genom eld och hetta. Härdning av stål, smidande av planer – såsom också en smed smider det rena stålet. Völund var gudarnas smed, liksom Brokk och Sindre. Ingen av dem var gudar, men skapade väsen – likt oss människor – och i bastuns hetta – där sex inte förekommer – Sydeuropéer, Abrahamiter och andra har aldrig förstått sig på rituell nakenhet, eller vad det är, att vara naken och vaken inför Gudamakterna, och himlavalvet högt därovan – kan män bikta sig för varandra, och i bastuns mörker tala ut.
Jag har redan i denna blogg förut nämnt en man jag kallar ”Ärkeängeln” – på grund av hans likhet med Dorés vredgade Satan i det understa och nedersta, frusna ishelvetet – och den bikt han avlade till mig och enbart mig om sin tid i Centralasien, och två män som dog för honom, och aldrig kom tillbaka. Det fanns ingen annan där för honom att tala med, och jag är också än idag tacksam för vad min vän – numera pensionerad sedan förra året och därför ogill i samhällets ögon berättade för mig den gången, om moral, om vad människor är till för och vad vi till slut måste göra.
Även om det skulle bli vår död, eller det yttersta av offer – för inget högre finns än att offra sig själv och av sig själv.
Somliga män gör det som diktare, och med sina ord. Andra av sitt arbete, och sina dagliga sysslor. Somliga som krigare, och lojala soldater i kampen emot Totalitarismen och Monoteismen – vårt årtusendes kamp, precis som för våra förfäder. Så är det. Så – och bara så.
Ske gudarnas vilja, såsom i Asgård, så ock i Midgård !
Gå ut, ni hedna och ludna ! Var gudarnas händer, knutna nävar, armar och ben.
Fullgör deras vilja, var deras redskap och låt dem kora valen – för i Disernas tid, Koras valen av en högre makt än vi själva.
Somliga av er skall få skåda Särimner ! Vid slutet, står segern !!
Att bo på femte våningen i Jakobsberg, strax nära Engelbreksvägen – är ett MYCKET FARLIGT PREDIKAMENT. Jag har själv bott där i sju år, så jag vet vad jag snackar om. Numera har jag flyttat något hundratal meter bort – men skillnaden på det klientel som omger mig, är högst obetydlig.
Nämen helt normalt och inget att oroa sig för… Man (S)over lugnt i (S)ovstaden Jakob(S)berg…. ”hedersvåld” finns väl inte, eller ?
Man har aldrig velat eller vågat publicera hur många alla dessa mystiska ”balkongfall” är till antalet. Vad kan det bero på ? Uppenbarligen måste de vara ganska många vid det här laget. Ett tiotal har listats på Wikipedia, tio fanns redan år 2006, 10 stycken ytterligare skedde år 2016 – och antalet per år kan nog inte ha minskat sedan dess, utan snarare ökat. Minst ett trettiotal helt olösta mord, alltså – kanske många många fler. Det finns ingen som vet, för ingen vågar tala om det i media. ”Tystnadskulturen” och ”cancel culture” råder överallt – inte bara i nattsvarta Jakobsberg i Midnattens timma.
Har man ovanligt låga balkongräcken i just Jakobsberg, tror ni ?
Är det något fel på balkongernas konstruktion – Någon av Boverkets byggnormer som man fuskat med, kanhända ?
Ska vi ha galler för alla balkonger, någotslags ”tigerburar” för svenska folket – som en del politiker redan lär haft på förslag (se ovan) ??
Våra (S)-märkta politiker är skrämmande i sin flathet, sin inkompetens, sin ovilja i att förstå rena fakta, och vad som var ett faktum redan för flera år sedan. Föreningar som GAPF – Glöm Aldrig Pela och Fadime – har skrivit om saken, om och om och om igen. Islam är bakom allt. Ideologin, vansinnes-religionen, den farligaste sortens Monoteism, som lär ut att det finns en ”gud fader” eller Allah någonstans, som skall vara allsmäktig, och hela tiden bestämma allt över alla – särskilt då kvinnorna., vars sexualitet noga skall kontrolleras och regleras.
Där har ni de skyldiga. De, som hela tiden ger bidrag till denna våldsideologi från Mellanöstern, och som hela tiden stöttar den med bidrag, ord och gärningar. Morden drivs på av religionen. Morden fortsätter öka i antal, eftersom man importerar mördare och hela klaner med problem.
Rosengård, Bergsjön, Hässelby, Lambohov… stad efter stad, län efter län, kommun efter kommun – överallt samma sak…och samma mördare. Samma ideologi. Samma religion. KOM IHÅG att alla kulturer INTE är likvärdiga…
Själv tänker jag på det faktum, att Disablotet infaller denna vecka – eftersom jag är Hedning och dessutom Asatroende. Jag kan heller inte vara så mycket annat. Jag ser ju hur de kristnas tystnad, politikernas inkompetens och islams utbredning bara göder problemet, och gör saken värre för varje dag som går. Morden är in på skinnet, in på bara ansiktet. De händer här och nu, runt omkring mig – i den förort jag bebor, och om ni tycker att jag är ironisk och skämtar för mycket om saken, så är kanske inte heller det så konstigt.
Tankens kraft, och det faktum att också humor kan vara ett skarpt svärd; det är något jag alltid trott på. För alla de som är förtvivlade, för alla de som är fångade i en hopplös situation, som islam och socialdemokratin i Sverige försatt dem i, så kan humorn faktiskt inte bara vara en lättnad, utan en väg bort från den Monoteistiska galenskapen, alla dessa Abrahamitiska religioner, som orsakar samma slags problem, vartän i Världen de visar sig och dyker upp.
Islam och Kristendomen föraktar kvinnorna. Asatron och Hedningarna värnar och försvarar dem…
Så var det i vårt land en gång. Kan vi få den tiden tillbaka ?
Själv är jag ganska övertygad om den saken. Slår vi islam och kristendomen ur brädet, så finns humanismen alltid kvar. Jag tänker på den etniskt svenske poeten Erik Axel Blomberg, han som i en av sina mest kända dikter – en klar favorit – jag har citerat den flera gånger – en gång skrev:
”Jag vet det. Jag säger det. Men därför att jag vet och vågar att säga det skall jag vinna en styrka att skydda de värnlösa som inga förmätna våldsverkare skall ha makt att beröva mig”
De kristna ljuger och tjatar om ättestupor – något som aldrig förekommit i verkligheten i något Nordiskt land överhuvudtaget, eftersom det bara är ytterligare en kristen lögn från 1600-talet. ”Balkongbrudar” är däremot verklighet, och det kan vi se idag – i Jakobsberg, i Stockholm, över hela Sverige. Om vi är trogna emot oss själva, och det land som en gång blev vårt, måste vi göra slut på det. Vi måste göra slut på Islam. Vi måste göra slut på kristendomen, Monoteismen, Sosseriet, lögnerna, oförmågan att se och tänka klart. Alltihop. Ja – alltihop.
Eller, för att citera en viss Nobelpristagare, som vägrade att komma till ett land som dagens Sverige och ta emot sitt pris:
I’m a-goin’ back out ’fore the rain starts a-fallin’
I’ll walk to the depths of the deepest black forest
Where the people are many and their hands are all empty
Where the pellets of poison are flooding their waters
Where the home in the valley meets the damp dirty prison
Where the executioner’s face is always well hidden
Where hunger is ugly, where souls are forgotten
Where black is the color, where none is the number
And I’ll tell it and think it and speak it and breathe it
And reflect it from the mountain so all souls can see it
Then I’ll stand on the ocean until I start sinkin’
But I’ll know my song well before I start singin’
And it’s a hard, it’s a hard, it’s a hard, it’s a hard
It’s a hard rain’s a-gonna fall
Det regnar ikväll. Ett hårt, iskallt regn lägger sig över förorten, betongen och all livlös asfalt. Själv är jag på väg till närmaste polisstation med ett brev, innehållande vittnesmål, uppgifter, 7-S rapport (jag hoppas ni vet vad det är för något) rörande allt jag sett och hört härute – om en viss Engelbrektsväg och en viss lägenhet.
Kalla mig gärna Engelbrekt, om ni vill. Eller Hedningen. Eller vad tusan som helst. Det kvittar.
Men – i det som skall vara en recension av åter en amerikansk B-film från Hollywood, hårt upphausad på kommersiella affischer på snart sagt varenda busshållplats i Sverige – så har Jan Söderqvist tagit till en hel del ord, som vi aldrig trodde att han kunde säga eller skriva – allraminst i en av etablissemangets media. Visserligen skriver sig SvD i likhet med Vänsterblivna DN fortfarande som en ”oberoende liberal” tidning, men såhär skriver Söderqvist faktiskt, helt appropå:
Livet är delvis att betrakta som en serie av transaktioner. Inte sällan är pengar inblandade; pengar är det bränsle vi alla behöver för att driva hela den cirkus som är vår tillvaro. Har vi ett överskott av pengar, använder vi det för att byta till oss vad vi antingen behöver eller gärna vill ha. Alldeles ovanligt är det då inte att det pengarna byts mot är sex, som folk inte tycks få nog av.
Om detta har samhället ofta åsikter och för att stävja detta finns på sina håll en restriktiv lagstiftning. Sex bör och får inte utgöra en bytesvara, anser många. Sex är, enligt detta synsätt, något skirt och vackert som växer fram mellan två människor som är förälskade i varandra, varför myndigheter menar att det finns godkända och icke godkända skäl att utöva sex. Skälen bör alltså prövas. Sex av fel skäl ska bestraffas. Även om det inte verkar hjälpa.
Just det. I ett totalitärt samhälle, styrt av Monoteistiska religioner, Hängbröst-feminism (som i det svenska, (S)-märkta fallet, där Nomeklaturan styr) eller extrema politiska ideologier – där är allt sex statligt reglerat – och det här med pengar, makt osv – nej fyy fyy – det får vi inte gå in på.
Nu vet vi inte riktigt var herr Söderqvist står – möjligheten finns ju att han är lätt ironisk, liksom ”The Man who Japed” i en av Philip K Dicks gamla romaner – ifall jag nu själv skulle ge mig på att rekommendera eller recensera något annat än en B-film, alltså i det här fallet en dålig pocketbok, men icke förty skriver Wikipedia om den bok jag läste redan år 1985, det år Tredje Världskriget skulle ha brutit ut, och en regim av kristna sydafrikaner och ultra-feminister à la Centerpartiet skulle ha tagit makten – fortfarande enligt samma bok…’
Kärringstaten – ”Akbar Annies” och Amanda Linds eget lilla välde – Känner ni till den, goda medborgare ? (För det är ni väl ??)
Ja Boo Hoo Hoo Me Too !
Och från Wikipedias artikel angående ”The man who japed” (om en man som bara ägnade sig åt symboliska protester, likt på sin tid Alkibiades, som heller aldrig skadade en enda människa) citerar jag för dagen helt frejdigt:
Punishable offenses include mild public cursing, kissing a non-spouse, absenteeism from community meetings and the commercial display of neon signs
Risken är stor att det kommer gå mycket, mycket illa för Herr Söderqvist. Nomenklaturan kommer att ta i tu med honom, på det ena eller andra sättet – det är vi förhållandevis säkra på. Man kommer frånta honom hans arbete på Svenskan, och se till att han aldrig, aldrig får skriva några artiklar där mer. Så kommer attackerna emot hans bostad, det blinda våldet när någon ger sig till att sparka på hans hund under söndagspromenaderna, repandet av lacken på hans bil, och så telefonsamtalen om nätterna, stenarna genom fönstret. Så den första skjutningen, en vacker dag om våren eller sommaren. 2023 eller 2024 ?
Allt det där har jag själv varit med om redan, liksom många många andra i vår kära Kärringstat. ”Cancel Culture” finns, och den är på mycket blodigt allvar. Satir och protester lönar sig därför inte. We are on gangland turf, here. The Mob rules, and so does Galna Greta.
Just därför finns Särimner. Han dör för dig, varje dag – men han är också den Hedniska Tanken, hädelsen som alltid uppstår och återuppstår. Vi är med dig bakom ditt Dagblad, bakom närmaste husknut, bakom varje hörn. Et in Ukrainia Ego. Inte ens maktens skändliga hantlangare kan riktigt utrota oss, för vi är liberala på allvar.
Och vi är aldrig som ”svenskan”. Aldrig någonsin som SvD. Inga köpta drängar och clowner för Schibstedts pengar.
De flesta seriösa forskare anser det nu bevisat, att Julskinkan är en rest av Särimner, och föreställningarna om Sonargalten, som skulle ätas vid Jul. Inte alla hade råd med fläskkött till Julen, men försoningsoffret – Julgrisen över vars rygg och skinka Bragelöften lades, är ännu med oss… Undersökningar lär visa, att över 86 % av svenska folket tycker att Julskinka är den viktigaste rätten på hela Julbordet, och över 96 % lär äta skinka i någon form, även om de inte anser den vara nummer ett bland Julens fröjder.
Sven Tveskägg och Jomsvikingarna avlägger Bragelöftet att fördubbla Danmarks rike genom Norges erövring. Väggmålning från Kronborgs slott. OBS Sonargalten i mitten !
Underligt nog anser man också att över 7% av svenskarna skulle vara muslimer nuförtiden, men för dem är det ABSOLUT FÖRBJUDET att äta skinka. De kan aldrig nalkas Julbordets fröjder, med mindre än att de helt avsvär sig sin falska tro, och blir HEDNINGAR. Uppenbarligen måste redan nära hälften av dem tagit det steget, och låtit hedna sig, för annars funnes ju bara 93 % skinkätare i landet, men nu finns det alltså 96 %
86 % skinkätare motsvarar också över 9 miljoner följare till Särimner, och detta är något att tänka på.
UNDVIK all vegetarisk styggelse nu under Julhelgen, och Följen fädrens vanor – manar er Hedniska Tankar.
Galtbeprytt beslag från Uppåkra i Skåne, staden som till ytan var större än det nutida Lunds centrum… (storlek 5 cm, 500-talet, nu på muséet ”Barbaricum”)
Vi slutar denna betraktelse med en fin Julhymn, skriven av en Hedning på orten för många år sedan – eftersom vi firar Freja och Lussi just idag, 13 December:
”DET ÄR EN GRIS UTSPRUNGEN” (Melodi: ”Det är en ros utsprungen”)
Det är en gris utsprungen av Hildesvinets stam av fädren ren besjungen ett svin i Svea land en galt så skär och blid mitt i den kalla vintern i midnatts mörka tid
Om detta svin allena ljuder så Frejs ord att född i stian rena han välsigna skall vårt bord Av Yngve Frejs nåd och makt oss detta under skedde som vid Särimners slakt.
Den spickna skinkan fina som doftar salighet i mörkret skall den skina besegra dunkelhet Själv Frej och mänskor fann att oss arma mänskor frälsa från hungers kval den kan.
O Frej, tag dem som klaga i denna jämmerdal nu med din hjälp ledsaga till Alvheims högtidssal Ja, i ditt glada hus låt oss hos dig evigt leva i Hedendom och ljus.
Idag är rätta dagen för Alvablotet, som tidigare meddelats. Första Fullmånen i slaktmånad eller November är inne. Det firar vi med några gamla svenska ordspråk ur samlingen Penu Proverbiale av Christofer Larsson Grubb, en lärd landshövding i Kalmar län som blev hela 87 år gammal. och som genomlevde nästan hela Sveriges stormaktstid. Samlingen utkom år 1665, men innehåller mängder av svenska ordspråk som kan föras tillbaka till minst Medeltiden, då de först blev nedtecknade, och som nog egentligen är Hedniska, förutom att de speglar folklynnet i vårt land:
Aas lockar Örnen vth (belagt redan 1604)
Abbothen bär Thärning, så haar Muncken godt speel
Aff Eelden blijr man bränder, och aff Skiökian skämder.
Aff skadan blijr man wijs, men icke rijk.
Agelös lefwer, ährelös döör. (belagt sedan åtminstone 1300-talet)
Bannor bijta intet til Beens (belagt sen åtminstone 1300-talet – jfr Kurt Vonneguts amerikanska version: ”Sticks and Stones might break my bones, but mere words cannot hurt me”)
Barn giör så i Byy, som dhet är hemma waant (belagt sedan 1100-talet)
Alle mans vän är Allemans Narr
Blandar man sigh i Draaff, så blijr man ätin aff Swijn; Blandas man med Gull, så blijr man lagd i Skrijn (belagt sedan 1440) Dhet är icke strax sommar med en Swala
Dhet som giömmes i Snöö, kommer vp i thöö.
Dhet Ögat seer, dhet troor och Hiertat.
Dhet är intet borta som man gieer sin grijs.
Effter Regn kommer Soolskeen. (belagt sen 1440)
Egen härd, är Gull wärd. (finns även i Hávamál, dock i annan version)
Egennytta, är en bottnlös Bytta.
Elack Giäst som drifwer Wärden vth. (finns även i Hávamál)
En Fader föder mång Barn, men mång Barn kunna icke föda en Faar.
Ensamt är ledesamt. (finns även i Hávamál, dock i annan version)
En arm högfärdigh brwkar hin hååle til arslezwiska
Faderen måste altijd giee Barnet nampn. (bevis för Knäsättning enligt Asatron)
Fager Ord mätta intet Magen.
Fast Åsnan blijr klädd i Leyonehwd, så förråda henne doch öronen.
Fattigh man feelar något, men dhen girige alt
Flere äre dagarne, än kårffuarne. (belagt sedan 1450)
Snart är vi inne i Alvatid, den tid i slutet på Oktober och början på November som ägnas åt Alvablotet, den Nordiska fest som föregick det kristna Allhelgonafirandet med många hundra år, och de angloamerikanska dumheterna kring ”Halloween” med ännu fler århundraden. Ändå tror många – influerade av oseriösa samfund och New Age-populister som ”forn sed” och dylika avarter att vi Asatroende skulle fira något som kallas ”Vetrnaetter” eller Vinternätterna, och som skulle komma från Island…
Inget kunde vara felaktigare, och jag råder er att ta skarpt avstånd från ”fornsedarnas” idiotiska griller, först som sist.
Jag råder er också att först läsa de inlägg som Hedniska Tankar publicerat under delrubriken ”Alvablot” på avdelningen ”Högtider och Blot” här ovan, så att ni får rätt perspektiv på saker och ting, och på årets gång och årstidernas växlingar. Alvablotets existens är väl dokumenterat i källorna från Hedentid, som skalden Sighvat Tordssons ”Austfararvisor” om hur han från det tvångskristnade Norge försökte våldgästa i Västergötland för att sprida den fördärvliga kristendomen även där, men blev avvisad tre gånger under loppet av en enda kväll. Man kan också lägga märke till, att fastän del fanatiska kristna medeltidsfantaster i det fiktiva ”Arnrike” felaktigt påstår att Västergötland skulle ha kristnats under sent 900-tal, så motsäger Austfararvisor och flera runstenar i Västergötland från sent 1000-tal helt detta – Asatron var stark i Västergötland så sent som 1019, när ”Austfararvisor” utspelas, och det var som sagt då man på varje gård, i varje hushåll firade Alvablot till minne av förfäderna och de döda.
I den Isländska kalender som fanns in emot den hedna tidens slut på ön, var året nämligen strängt uppdelat i ett sommar- och ett vinterhalvår, men eftersom man redan tusentals år tidigare hade fastställt rätt längd för solåret till 365,25 dagar eller så – och dessutom infört skottårsräkning och mycket annat före de kristnas fullständigt efterblivna Julianska kalender – rätt tid för skottår och annat kom de kristna inte på förrän på 1500-talet med den gregorianska kalendern, som ”Svenska” Kyrkan tillät först in på vårt 1700-tal – så gick sommar- och vinterhalvåret inte jämnt ut. Siffran 365, vilket är dagarnas antal de flesta år – eller när det inte är skottår – är ju inte jämnt delbar med talet två. Detta ledde till en hel del kalendariska manipulationer, och det faktum att man måste sätta in extra dagar, som ”Sumarauki” eller ”Sommarens ökan” kring 24 September, och det är i detta perspektiv ”Vinternätterna” eller ”Vetrnaettir” skall ses.
Man bestämde, att ”Vetrnaettir” skulle vara en kalendarisk fest, att firas med eldsken och ljus på varje gård första lördagen efter första fullmånen vid ”Górmånadurs” början – och den månaden motsvarar ungefärligen vår November eller Slaktmånad, även om man räknade mån-månader och inte kalendariska månader som vi gör idag.
Detta gör, att de första Vinternätterna just detta år – 2022 – skulle inträffa på lördag, dvs 15 Oktober och inget annat, även om vi svenska Asatroende firar Alvablot – vilket har precis samma innebörd för oss – lördagen 5 November. För att göra förvirringen fullständig, har statsmakten i vårt land infört modern ”Vintertid” 30 Oktober, men det är en helt annan sak, vilket de flesta av mina läsare förhoppningsvis är kloka nog att inse. Dessutom har de första frostnätterna redan kommit till Mälardalen, och med det kan Vintern på ett sätt sägas vara ett faktum…
Nu har amerikanska Asatroende som vanligt hittat på en massa fejk-traditioner, precis som vanligt – saker som ingenting betyder och som förmodligen kommer vara helt bortglömda innan den här tioårsperioden är över – som att man skulle fira det faktum att man måste hugga ved inför vintern och annat sådant – påstådda ”traditioner” som inte behövs och som bara är fejk hursomhelst har en tendens att försvinna väldigt fort, men det som verkligen är värt att bevara och som är varaktig visdom, det förblir och stannar i folkmedvetandet genom årtusenden..
Vad är en ”tradition” överhuvudtaget – vad är värt att bottna i, eller släppa… Det tål att tänka på, detta år eller andra..
Så långt bort som i Spanien – Katalonien av alla platser – har man fortfarande kvar vissa traditioner från Västgoternas tid – och där firas ännu Vinternätterna – nu i ”återupplivad” Nordisk Anda. Ett katalanskt Asatrosamfund finns också – överallt i hela världen talar man nämligen strikt om just Asatro och inte alls om någon påstådd eller hitte-på ”forn sed” som hos en del intellektuellt mindervärdiga personer hemma i Sverige. Det underlättar ju minst sagt, om alla har samma namn på sin tro om man skall umgås internationellt, och det är just en TRO och inte någon ”sed” eller en mekanisk upprepning av beteenden utan innebörd det handlar om. TRO är nämligen något helt annat, och innebär också TROHET – ”truth” på engelska, nämligen trohet emot Gudamakterna, trohet emot det egna folket och landet, och trohet och respekt inför ens eget ursprung... Vilket de faktiskt har – borta i Katalonien och annorstädes, men tyvärr inte här, i vårt eget land – men det ska vi nog ändra på….
Minns nu det, govänner- och fira era Vinternätter och Alvablot i god sämja och med förstånd !
Jag har skrivit och sagt det tusentals gånger. Jag har varnat er. Jag har försökt få er att tänka, och uppmärksamma givna faktum om vad slags Värld vi lever i, och hur den de facto fungerar.
Man har försökt mörda Salman Rushdie, återigen…
Motiv, liksom skadeläge lär fortfarande vara något oklara – enligt svenska media, men till och med SVT eller Statstelevisionen uppmärksammade det hela i sin sedvanliga 19.30 sändning, vilket även det är en händelse, som ser ut som en tanke.
Men – SÅDAN ÄR MONOTEISMEN.
Sådan är Islam, och ”sådana kristna har vi, sade bonden om svinen” för att nu citera ett gammalt gott svenskt ordspråk. I DN har en kåsös redan gjort kommentaren att dessa Satans Mördare fortfarande är dödligt rädda för Salman Rushdie och alla hans verk, just därför att han är författare, en tänkare och till på köpet underhållande – som alla Polyteister.
Monoteisterna fruktar just en sådan man mer än allt annat, men han påstås ändå leva, trots ett knivhugg i halsen. Kom också ihåg vad skrivit om Kung Radbod, så sent som igår – och om Valhall och Brage. Sådant kan inga Monoteister någonsin begripa.
Salman Rushdie växte upp i Hinduismens Bombay, och därifrån har han hämtat många impulser, kanske fler än också han själv torde ana. Han må ha tillhört en muslimsk familj i kulturellt hänseende, men är nu och för alltid utesluten ur Islam som religion via fatworna, mullorna och allt det andra.
Enbart en feg niding kan angripa en vapenlös man, och hugga honom minst tjugo gånger, oavsett var nu huggen träffar, och om de utdelats bakifrån eller framifrån.
Men sådan är Monoteismen, och Islamister är mestadels fega hundar allesammans. De når aldrig Valhalls härlighet, men är utestängda därifrån. Salman Rushdie däremot, kan om han så vill tänkas sitta vid Brages eller Braghes högra sida. Go Bragh !
Mer hovsamma forskare som Laila Kitzler och inte minst den svenska runologins Nestor Magnus Källström vid Riksantikvarieämbetet – RAÄ – är ännu fullt verksamma, och finns i landet.
Som jag redan förklarat har Henrik Williams dåligt reda på sig, då han inte ens är medveten om källor som Tacitus (en av de äldsta källor vi har – han nämner i och för sig inte runor i klartext, men nämner att Germanerna tog tydor av grenar eller pinnar från fruktbärande träd, som var märkta med någotslags tecken) och dessutom de Anglosaxiska, Svenska, Norska och Isländska såkallade runpoemen – för av SAMTLIGA av dessa källor framgår klart och tydligt, att runor kunde användas enskilt – också för spådomskonst – och att de HADE esoterisk eller till och med magisk innebörd, trots vad som står på Uppsala Universitets officiella hemsida.
KÖP inga Ruttna Williams päron. TÄNK SJÄLV – och inte minst – TA REDA PÅ FAKTA istället !!
Som jag också berättat för er under avsnittet ”Runor” här ovan finns det så många helt klart magiska eller esoteriska inskrifter, alltfrån Björketorpsstenen i Blekinge, Rökstenen i Östergötland och Vävbrickan från Lund som gör att Henrik Williams påståenden framstår som skäligen skrattretande och löjliga.
Till och med en elevuppsats som han själv varit handledare till bevisar hur fel han har.
Den största delen av de inskrifter fru eller fröken Holm går igenom härrör från ”Bryggen” i Bergen, och kommer alltså från Medeltiden eller Norges 1300-tal, men hon tar även upp rent Vikingatida inskrifter från hela Norden, och diskuterar innebörden i ord som ”Ragr” eller ”Aergi” vilka båda två betyder vrede, och även används i den betydelsen i flera inskrifter (den ovan nämnda Björketorpsstenen är bara ett exempel) men enligt många forskare kan dessa två ord användas för frihetskränkande otukt, rövknull, undergivet bögeri och fjollors levnadsmönster i allmänhet. Omanlig svaghet var inget man gav statsbidrag till under Vikingatiden. Man tog tvärtom starkt avstånd från det, eftersom man redan då insåg att det inte gagnade det uppväxande släktet och samhället i allmänhet.
Vill man följa Asatrons väg, så är det inte någon ”forn sed” att bejaka offentligt rövknulleri, eller låta sig rännas i röven. Det framgår klart och tydligt av de inskrifter Carita Holm analyserat, även om hon ibland förfaller till sk ”Genus-teori” (anus-teori vore ett bättre namn – det är ju där denna egendomliga teoribildning från 2000-talet har låtit sig födas..) och påstår att ”människor var queer på medeltiden” vilket är en ren självmotsägelse och dessutom fel i sak, eftersom begreppet inte ens var uppfunnet då. Begreppet tillhör helt och hållet 2000-talet, och den kristna kyrkan tog också skarpt avstånd ifrån alla former av homosex, tidelag och liknande – sådant var belagt med dödsstraff enligt Bibeln – och antingen räknades det som ”synd” eller ”sinnessjukdom”. Detta är tyvärr fakta, oavsett vad nu vissa auktoriteter anser om det just idag, och det faktum att den kristna medeltiden inte var särskilt tolerant härvidlag går faktiskt inte att ändra på – om nu sanningen ska fram – och det ska den..
Carita Holm resonerar också kring det juridiska begreppet ”Nid” – oavsett om vi talar om Tungonid, Tränid eller Nidstänger – företeelser som var förbjudna åtminstone i de isländska och norska lagsamlingarna, och vad tungonidet angår var straffbelagt också i svenska lagar, som den Äldre Västgötalagen.
Att kalla någon för ”ödug-gygja” eller en utlevad gammal häxa, ”rasshål” eller ”sterda” (stretande pederast) eller ”bög” rätt och slätt räknades som en svår förolämpning, och kunde resultera i dryga böter eller en väpnad uppgörelse. Därför var de inskrifter Carita Holm nämner nog inte ”vardagliga” utan något man såg mycket allvarligt på. En del av dem är också av renodlat magisk eller esoterisk karaktär, dvs de hade en fördold mening, som inte genast skulle framgå för alla och envar, vilket hon också själv konstaterar i sin uppsats.
Från Lund kommer följande inskrift, som bara och endast bara kan tolkas på rätt sätt, om man har kännedom om Sigurd Agrells teorier om Talmagi och just magisk – esoteriska inskrifter:
SIGNUM: DR EM85;533G
TRANSLITTERERING: a) mmmmmmmmmmmmmmmmmm
b) fuþ mmmmm(m)
TOLKNING: a) … b) <fuþ[ork]>(?) …
ÖVERSÄTTNING: A-sidan saknar översättning, b) <fuþ[ork]>(?) …
LITTERATUR: MacLeod & Mees (2006:52); DR: Lund-benstykke 33
FYNDPLATS: Lund, kv. St. Clemens 9
DATERING: Sen vikingatid
Ristaren har ristat en M-runa ur den yngre runraden inte mindre än 18 gånger på en sida av ett runben, och sen ordet ”Futh” eller med andra ord Fitta samt sex stycken M-runor, varav den sista skadats och blivit ofullständig. Man skriver inte bokstaven M 18 gånger eller 6 gånger efter varandra utan avsikt, eftersom det tar tid att rista i ben. Denna inskrift är helt klart runmagisk, och den blir bara begriplig, om man vet att NIO är ODENSRUNANS TAL och att 3 x 6 = 18, liksom 2 x 9 = 18 medan talet 6 står för den första av Frejas runor i den äldre runraden, alltså Gifu-runan, gåvorunan – och visst är även en fitta ett slags gåva..
”Veten I än, eller vad ?”
Två gånger nio, vidare – kan tydas som en Thurs-runa gånger Naud eller nödvändighetens, ödets Odensruna, och är alltså i sig en beteckning för magi. Talet 18 betecknar också i sig själv hästrunan Eh – en annan Odensruna, och en runa som ”sätter igång” någonting eller antyder framåtriktad rörelse. Den sjätte runan i Utharken är Gifu, och den har vi redan berört – kombinerat med Ass-runan eller Asarnas tretal ger den meningen ”gåva från Asarna” vilket är ganska magiskt, det också.
Meningen med alltsammans var alltså att frambesvärja det vi kallar ”ast” eller ”unnr” på Vikingatidens språk, alltså sex, eller fysisk kärlek – mellan man och kvinna, nota bene. Något man unnar sig, alltså – vilket ordet Unn utvisar.
Det finns också enklare runiskrifter av samma slag, som är helt utan magi, och som väl antagligen ristats av olärda, men längtan efter heterosexuell kärlek uttrycks i dem på exakt samma sätt.
Kúkr kyss kuntu, kyss!
Ja – så står det på ett runben från 1000-talets Oldenburg, och ”kuntu” eller kunta är samma ord som modern engelskas ”cunt” ifall någon av er nu inte visste det…
Men vad tyckte Rannveig själv om det hela ?
En helt monumental inskrift hittad under brandlager 5 i Bergens Brygge (bevisligen från 1200-talets första del) lyder:
Rannveig Rauðu ska[lt]u streða/serða. Þat sé meira enn manns[r]eðr ok minna enn hestreðr.
”Rannveig den Röda skall du stretande bestiga. Då skall din kuk vara förmer än än manskuk, men mindre än en hästkuk!”
Sålunda lyder inskriften – Rannveig var uppenbarligen en rödhårig kvinna, som hade sina önskemål i sänghalmen. Hon tyckte om stora och väl formade lemmar, helt enkelt – men alltför stora skulle de inte vara enligt hennes smak !
Hör där, ack ni hedna och ni ludna !Gack även ni, och gör sammalunda !! Säg inte annat än att runmagi är ett fascinerande ämne, och glöm nu inte vad som står i Egil Skallagrimssons saga om slikt. Egil kom till en gård i Värmland, där en dum och olärd dräng försökte rista runor för att få pigan i huset att bli förälskad, men han ristade antagligen runa nummer 5, Kaun-runan, som inte bara ger ”Astar-ild” eller Astrild, alltså kärleks-eld, utan också feber – och flicka blev mycket riktigt svårt febersjuk, tills Egil fann det runben som gömts under hennes säng, och skrapade av de felaktiga runorna.
Nog EXISTERAR Runmagi de facto, och det har vi BÅDE rikhaltiga arkeologiska bevis och sagornas skriftliga vittnesbörd som talar om för oss.
Hedniska Tankar 