Etikettarkiv: Hedendom

Profilbild för Okänd

Favorit i Repris: VI HEDNAR LANDET ! (repris från 4 Maj 2023)

av

Det har nyligen varit Första Maj, och därmed sjunger vi följande käcka hedniska KAMPSÅNG:

VI HEDNAR LANDET     (melodi: ”Vi bygger Landet”)

Vi hednar landet, som Asarna gav
Befriar var korsträl och kristen slav
Vi hednar landet med tankar och ord
En gärning i strid för dess heliga jord

Vi äro tusenden, som hednar landet
vi bär det fram i nöd och strid
i trots och längtan
i kamp och armod
nu bygger vi en bättre tid.

Malmen ur berget och milornas kol
stöper vi järn av och smider till stål
stålet skall ena och rädda vårt land
från Mohammed, Sossar och Rövarband

Vi äro tusenden, som hednar landet
vi bär det fram i nöd och strid
i trots och längtan
i kamp och armod
nu bygger vi en bättre tid.

Vi är gevärens och plogarnas män
Vi reste bygden, och värnade den
Vi är de kvinnor som bördorna bar
skapade lyckan och höll henne kvar

Vi är de tusenden, som hednar landet
vi bär det fram i nöd och strid
i trots och längtan
i kamp och armod
nu bygger vi en bättre tid.

Hör hur det ekar, i berg och skog
en arbetets sång, genom sekler av knog
Susar av axen från gulnande säd
stiger i klangen från släggor och städ

Vi är de tusenden, som hednar landet
vi bär det fram i nöd och strid
i trots och längtan
i kamp och armod
nu bygger vi en bättre tid.

Profilbild för Okänd

Vilken är den äldsta kyrkan i Sverige ? Här fanns INGA sådana före år 1000… (repris från 2020)

av

Jag fick en intressant läsarfråga häromdagen. Någon frågade mig om vilken den äldsta kyrkan i Sverige skulle vara, enligt min åsikt, därför att kristna forskare är partiska och inte vittnesgilla. Alla vet vi att Ansgars futtiga träkapell i Birka bara stod i 13 år, och att det fick uppföras på nåder där, långt utanför stadsmurarna och endast med hövitsmannen Herigers tillåtelse, eftersom han räknade sig som Ansgars vän till en början; trots att han aldrig var kristen själv. Men när den övernitiske prästen Nithard kom dit, klarnade förståndet hos Birka-borna och de insåg att de kristna ville ge sig på och förstöra alla andra gudamakters Hov, Hargar och Lundar i grannskapet. Mycket riktigt rev de det lilla kapellet, och drev ut alla kristna, efter att de fått ett mycket rättvist straff.

Nu påstår vissa journalister helt felaktigt, att man skulle ha återfunnit kapellet vid Korshamn norr om Birka, bara på grundval av högst fladdriga georadar-bilder, som visar en avlång stensättning, vilket också kan vara spår av en Vikingatida hall eller vilken 800-tals byggnad som helst.  Utgrävningarna vid Korshamn pågår fortfarande, och sansade forskare, som inte är kristna fanatiker eller medeltids-svärmare, tror att husgrunden snarare är spår efter en stormannagård, och inte alls ett kapell.

Korshamn på Björkös norra sida anses av sansade arkeologer ha spår av en Stormannagård med ett tillhörande Gudahov, och visst inget ”kapell”. Vem som ägde gården har heller såklart inte fastställts, och det är inte säkert, att Heriger, Hövitsman över Birka, bodde just där… (Man kan knappast bevisa sådant enbart med hjälp av georadar, eller enbart arkeologi )

Därmed finns faktiskt inga som helst bevis för att några kyrkobyggnader stadigvarande skulle ha existerat i det nuvarande Sverige före år 1000. Visserligen har en del lokalpatriotiska Östgötar påsått att St Lars Kyrka i Linköping skulle vara äldst i Sverige, eftersom man hittade träbjälkar från ca 1080 under den, enligt vad artiklar i Östgöta-Correspondenten meddelat. Men det är inget bevis det heller, eftersom man inte alls vet vad för slags byggnad träbjälkarna kom ifrån. Det kan mycket väl ha rört sig om en vanlig bondgård, en hövdingahall, eller mycket annat – och etablerade historiker är helt säkra på att Linköping inte fanns förrän långt in på 1100-talet.

Förekomst av skelettgravar i närheten är inget hållbart bevis för kristendom det heller, eftersom man redan i Birka undvek att kremera en del döda, och begravde dem i skelettgravar istället. De hedniska gravskicken har alltid skiftat, och man kan därför inte alls säga att skelettgravar ”måste” vara kristna, eller att alla brandgravar för den delen ”måste” vara hedniska. Seriösa arkeologer har alltid undvikit den sortens tendentiösa påståenden. Vad som däremot är sannolikt, och observerat många gånger om, är att de kristna så gott som alltid ”tog över” hedniska platser och gudahov vid sina kyrkobyggen. Detta bruk har iakttagits gång på gång, över hela landet, och inte bara på platser som Fröjel och Fröstuna (ursprungligen Frustuna – båda platserna är uppkallade efter Freja) eller Odensala, Torstuna och många många andra platser.  St Larskyrkan i Linköping, eller rättare sagt det trävirke som finns under den, kan mycket väl vara ett hedniskt gudahov från början.

För övrigt är likheten mellan Gudahoven – som byggdes av rest virke – alltså ”stavar” i Nordisk stil – och de senare sk ”Stavkyrkorna” mycket mycket stor, som alla kan se. Oftast går det inte att avgöra vad som var vad, och ett ursprungligt Gudahov kan mycket väl ha förvanskats och förvandlats till en kristen kyrka, och fungerat som en sådan i kanske en generation, innan de kristna på grund av vanvård och deras sedvanliga oförmåga att sköta om byggnader beslutade sig för att riva alltsammans, och bygga en sockenkyrka av sten istället. Så kan det ha gått till på väldigt många platser i landet, och bara för att man hittat ”gamla plankor” är detta inte alls ett bevis för ”tidiga stavkyrkor” som många kristna fanatiker och partiskt inställda forskare tyckt sig se, men aldrig aldrig kunnat bevisa..

I Urnes i Norge har man hittat en rikt utsmyckad portal, som måste ha suttit på en vikingatida hallbyggnad, men som senare fick agera vägg i en kristen kyrka, sedan man helt fräckt stängt den gamla dörröppningen med nya plankor – eller ”stavar”. De flesta forskare är helt ense om att det är delar av ett gammalt Gudahov det är fråga om, och för övrigt kan vi ju också se hur de kristna i alla tider förstört hedniska runstenar genom att mura in dem i kyrkobyggnaderna, och via ren vandalisering försökt ”ta över” ett kulturarv, som de skändat, förintat och försökt dölja för eftervärlden.

Också den kända Rökstenen, till exempel, satt inmurad och överkalkad i en kyrkvägg, och det gäller för många andra kända runinskrifter landet runt också. När man hittar spår efter äldre konstruktioner, är det alltså mycket sannolikt att anta, att det inte alls är några kristna byggnader det rör sig om, utan hedniska, som med avsikt byggts över, myllats ned under kyrkgolven eller förstörts. Så är fallet inte bara i Linköping, utan också med Norrvidinge Kyrka i Skåne. Här påstår de kristna – helt utan bevis – att en inmurad planka i kyrkväggen skulle komma från en äldre stavkyrka i trä. Dateringen stämmer naturligtvis – det kan man ju bevisa med dendrokronologi, men för byggnadens identitet, finns faktiskt inga bevis alls.

Så när som på Dalby Kyrka (1060 tal, och inga säkra ”trärester” under golvet), finns det få eller inga kyrkobyggnader i Skåne som bevisligen är äldre än 1080. 

Påståendena om att Varnhems kyrka skulle dölja kristna gravar från 800-talet är nys, lögn, snack i backen och medeltidsfånars uppenbara tramseri, skapat i ”Arn-land” till kristna nutidsturisters uppenbara förnöjelse. Inget man hittat där – förutom det faktum att det rör sig om skelettgravar – bevisar någon kristendom, och möjligen – men det är INTE säkert – har man hittat en kristen stengrund från 1040 ungefär. Dessutom har alla de storväxta män och krigare man hittat i Varnhem med sig knivar, brynen och vapen i gravarna – vilket är en hednisk sedvänja, och något som aldrig förekommer i kristet gravskick, utom långt in på medeltiden.

Drottens kyrka i Lund, samt ett par andra medeltidskyrkor där har påståtts vara de äldsta i (det nuvarande) Sverige, fastän de dåförtiden tillhörde Danmark. Också här har nys och båg, slipprig och fadd medeltidsromantik och kristna kyrkohistoriker av den Weibullska skolan ljugit turister och besökare fulla med sina kristna amsagor.

Man vet, att staden Lund grundades väster om Tre Högars Hedniska Tingsplats, ca 8 km från Dalby och som en efterträdare till det hedniska Uppåkra under Sven Tveskäggs tid, och det betyder det tidiga tusentalet. Dessutom var Lund ursprungligen försett med en hednisk ”Trelleborg” och en garnison hedniska krigare, av samma slag som residerade permanent vid Trelleborg i Danmark, Själland, och Trelleborg på Skånes sydkust. Borgen syns i det nutida gatunätet, och rymde på sin tid 240 x 4 = 960 man, precis som ”Fyrkat” i Danmark – oräknat de yttre husen, som rymde 16 x 80 = 1280 krigare utöver det.

Husens mått överensstämmer med utrymmet för en romersk centuria, vilken som bekant också bestod av 80 stridande personer, och 20 icke-stridande – och på så sätt, kan man av golvytan räkna ut sängplatsers, förvaringsutrymmens och matlagningseldars storlek – det är inte alls svårt att göra sådana beräkningar.

Med en hednisk garnison av 960 man, samt kanske 40 man i Sven Tveskäggs personliga hird, finns det inte minsta anledning att anta att Lund var något annat än en hednisk stad vid sin tillkomst. Man har påstått, att Sven Tveskägg skulle ha inlett sin regering år 985 (på hösten !) enligt Lundensiska lokalpatrioter, men vad betyder det ? Till och med en populärhistoriker som Dick Harrison vet att det inte var så, och Sven Tveskäggs första regeringsperiod kan inte ha infallit före 987.  Man vet också, att Palnatoke, som Harald Blåtand insatt som enväldig Jarl över Skåne, regerade i den östra Rikshalvan av Danmark, och man vet att Palnatoke var i livet ännu 1013, då han med Sven Tveskägg vid sin sida erövrade stora delar av England – och kung Sven var inte särdeles kristen vid denna tidpunkt.

När ”Lokalpatrioter” i Lund vill påstå att ”Drottens Kyrka” grundlades av Kung Sven själv, före år 1000 är det en sanning med modifikation. Drott betyder ju Kung, och det var den nye Kungens religion man fick sig påtvingad, med en byggnad man inte ville ha, och inte tyckte om, i en ny stad som man tvångsmässigt fick flytta till – Jämför med hur Sigtuna grundades i Sveariket omkring år 995 – men där fanns med all säkerhet inga kyrkor alls före 1080.

Frågan om när Lund egentligen grundades, är en fråga som få historiker kunnat enas om. Lund har faktiskt firat två jubileum, en gång 1970 – då man påstod att staden skulle vara 950 år – och ett tusenårsjubileum år 1990 – alltså bara 20 och inte alls 50 år senare, som man faktiskt borde om man räknar rätt..

Numera är alla ganska säkra på, att Lund INTE kan ha grundats som en kristen stad före år 1000. Många saker talar klart emot det förhållandet. För det första att Skånejarlen var i hög grad självständig, och att Sven inte alls härskade öster om Öresund. Man har slagit fast, att Erik Segersäll och svenskarna tillsammans med Styrbjörn Starke – ytterligare en Skånejarl – helt hade makten i hela Danmark 992-993, och då satt Sven Tveskägg i Jomsborg hos Palnatoke, som var jarl där också – det vet vi av Saxo Grammaticus. Dessutom – före slaget vid Svolder år 1000 hade kung Sven ingen makt, på någon sida om sundet, och först då kunde han samregera över Skåne tillsammans med Olof Skötkonung av Sverige, och Eirik Jarl Håkonsson av Lade, som hade den reella makten i Norge vid denna tid.

Politiskt sett var Lund – med sin garnison av skånska bondesoldater – inte någon lämplig plats för kyrkor alls. Det var först när Sven Tveskägg hade varit i London – efter 1013 – många tror fortfarande att Lund grundades med direkt inspiration från denna stad – Engelska myntmästare hörde ju bevisligen till de första invånarna – som Sven Tveskägg kunde grunda Lund, och låta bygga Drottens Kyrka där – men det var också bland de allra sista saker han alls gjorde… för kort därefter svek gudarna honom, och han dog av sjukdom, i Gainsborough, England. 

Vid floden Trent i Gainsborugh finns en ”tidal wave” eller stående tidvattenvåg, som lokalbefolkningen ännu kallar ”Aegir” – Namnet på Ägir eller vattendjupens gud enligt Asatron. Kristendomen vann aldrig där heller !

Sven Tveskägg som Englands erövrare, och tagare av Danagäld enligt en modern konstnärs uppfattning

Några bevis för att Drottens Kyrka i Lund är äldre än 1050-talet, har heller aldrig hittats vid utgrävningar där. Äldre skelettgravar finns – som vanligt i många Vikingatida städer – men det är som sagt inte alls något bevis för tidig kristendom, att en kristen kyrkogård långt senare restes på platsen.

Så var det med den saken ! Det finns alltså – enligt mig – inte ett enda påtagligt eller hållbart bevis för kristna kyrkor i Sverige förrän efter år 1013

Motbevisa mig om ni kan eller ens törs !!

Profilbild för Okänd

Gullvivan eller Oxläggan är en FREJAS blomma…

av

Emedan Hedniska Tankars redaktion helt oförmodat fått sig en trädgårdstidskrift i sin brevlåda, noterar vi att man skriver om Prustrot eller Julrosor i detta blad – men det borde man inte ha gjort… Julrosen är starkt giftig i alla sina 4-5 uppenbarelseformer, och råkar vara den växt, som lär ha lagt Alexander den Store i graven – han förgiftades med en stor mängd rödvin, spetsat med extrakt från rötterna av Helleborus Niger, som var en känd läkeväxt i antiken – och förutom det så var han en suput, ja en fullblodsalkoholist redan vid 33 års ålder…

Låt inte öknarnas läror och folk förgifta ditt liv ! Tänk på den store Alexander, och hur hans trogna soldater tog ett sista farväl av honom….

En oskyldigare växt är i så fall Gullvivan, som den oftast kallas på svenska – även om detta inte är växtens rätta namn på vårt språk. På latin heter den Primula Veris, alltsedan Carl von Linné, den gamle Smålänningen uppfann sitt Sexualsystem, som var alldeles för frigjort för de kristna – och som han än idag är flitigt kritiserad för av sippa, kristna skribenter.. Några belägg för att namnet ”Gullviva” skulle ha förekommit på svenska, finns inte förrän på 1600-talet enligt Svenska Akademins Ordbok, som ju anses ha facit. Det är bara i Sydsverige och närmare bestämt Skåne, som man har kallat Gullvivan för just Gullviva – namnet Oxläggor är betydligt äldre, säger forskarna – och var det namn som man antagligen använde under Hednisk Tid i Sverige – och i alla fall i hela Mellansverige.

Att namnet Oxläggor är äldre, inser man lätt av blommornas form, som liknar benet på en ko eller oxe. Så länge det förekommit boskapsskötsel i Norden, så har namnet Oxläggor också förekommit, och det är vanligt från Småland och längre norrut, ända till Tornedalen, där Gullvivan har sin nordligaste växtplats idag – även om också andra namn förekommer i sena dialekter. På franska heter Gullviva ”primevére” och ”primavera” är ju ordet för årstiden Vår på Italienska, som för evigt förknippas med Venus, Afrodite och alltså Freja..för dessa är ju Indoeuropeiska gudinnor, som funnits i minst 5-6000 år eller ända sedan mänsklighetens gryning. På Engelska heter växten ”Cowslip” och det namnet skulle komma av att den begärligt skulle ätas av kor eller boskap, vilket nog är osäkert.

På Botticellis ”la Primavera” dansar de tre Gracerna eller Nornorna tillsammans med Våren – som är Freja eller ”Vårfrun” på en äng, där det bland annat växer gullvivor..

Kajsa Warg skriver i ett berömt recept från sin kokbok att man kunde göra mjöd av den, och det är som utgångspunkt för mjöd eller vin, som Gullvivan varit mest vanlig – och fått sin äldsta medicinska användning – polacker och tjecker menar fortfarande att växten tillhör ”lekarna” (som det heter på Polska) och alltså läkarvetenskapen. Man har också påstått, att ordet ”Gullviva” skulle ha kommit av ”Gyllene” och ”Hviv” vilket skulle vara en skir vävnad för kvinnor att svepa sig i om våren, som en slöja eller ett medeltida huvudlin, men det kan ingen bevisa. Samtidigt betyder ordet ”Viv” eller ”Hviv”, ”Vif” kvinna i allmänhet på Norröna och nutida svenska samt alla Nordiska språk, även om de kristna som vanligt fjantar runt, och påstår att även detta ord skulle ha ”osäker härledning” vilket det inte alls har, eftersom det är känt sedan minst 800-talet. Tyskans ”weib” för kvinna är ännu äldre, och minst 300-tal, använt redan av Sueber och andra Germaner vid Rhen – och Sveberna hade enligt sagan täta band med Norden, eftersom de utvandrade därifrån.

Engelskans ”wife” eller ”wyf” – som Vikingarna sa när de var där – har också samma ursprung. Som vanligt missuppfattade Engelskorna saken, naiva som de var – och trodde att Nordmännen ville gifta sig, när de bara talade om kvinnor i största allmänhet. Några Engelskor kom att samleva med Nordiska krigare, och fick lära sig att tilltala dem med ordet ”Husbond” – som bara PIGOR eller trälkonor använder – och fick säga ”jaa husbond”, eller”nää husbond – inte i stjärten, snälla..!”  ”så tätt som svinen blinkar” som man säger i Skåne. Och så kommer det sig att vårt Nordiska och svenska ord för ”man” eller ”make” (som betyder like, alltså jämlik) på engelska heter ”Husband” som i ”animal husbandry” än idag. På ryska heter ”herr” eller ”Sir” för övrigt ”Gospodin” vilket ursprungligen – på näver-brev med runor – stavades ”Hasbodin” och är det ord, som unga damer i Novgorod och Kiev fick lära sig att säga – kanske den hårda vägen…

Det är lätt att bli lurad, särskilt om Våren – Eller hur flickor ?

Varje gång jag hör rika Engelska eller Amerikanska kvinnor i London eller New York säga ”my husband…blah blah bla..” börjar jag gapskratta. De ställer sig själva på husdjurens eller pigornas nivå i samhället när de använder det ordet inför oss Hedniska, Asatrogna män – och de förstår inte ens ordets ursprung !

Man har spårat ordet ”Viv” hela vägen tillbaka till vad man kallar ”proto-germanska” – alltså 500-talet före kristus, och därmed är begreppet ”Gullviva” nog helt säkert förknippat med kvinnor, Freja och blonda kvinnor (med gyllene hår) i synnerhet. Det kan ingen förneka.

RÖDA gullvivor är en SPONTAN MUTATION som lär ha upptäckts av Linnés lärjungar på 1700-talet. Numera odlas de för plantering i trädgårdar.

På tyska heter Gullvivan ”Schlüsselblume” eller ”Nyckelblomma” vilket kommer sig av en ovanligt smaklös kristifikation, utförd med tvång på 1000- och 1100-talen. Precis som Frejas eller Friggs övriga växter tvångskristnades av intoleranta missionärer, utplånade man också minnet av vad GULLVIVAN egentligen var för något. Samma öde drabbade växter som Friggas mantel eller Daggkåpan, Gulmåran eller Freja Sänghalm samt Nyckelpigan – som också uppträder först i maj månad. Tyskans ”Maikäfer” betyder maj(skal)bagge – vi kallar arten för ”Nyckelpiga”, men i tysk slang betyder ”käfer” lustigt nog ”tjej, brud, ung kvinna (i allmänhet)”

Det var först den judehatande och åt folkmord på Polacker, alla Slaver och Nordbor vända 1100-talsnunnan Hildegard av Bingen (hon var nära vän med Konrad av Marburg, som var en av tidens hårdaste inkvisitorer och bödlar) som började använda ordet ”Himmelschlüsselein” eller ”Himmelsnyckel” om Gullvivan. Kristna sagor uppstod, om att en slug hednisk trollkarl skulle ha använt en knippa gullvivor som dyrk, och funnit en bakdörr till den kristna himlen. Sagan är fullständigt ologisk, eftersom ingen anständig människa – allraminst en Hedning – skulle vilja komma till ett sådant dödtrist ställe -men skåningen och Brännvins-experten Bengt Sjögren traderade i alla fall storyn på s. 143 i sin bok”Brännvinskryddor i Skog och Mark” (1975, ISBN 91-1-970382-1) De dumma kristna trodde, att St Petrus (som anses vakta himmelrikets nycklar) blev så rädd för den ensamme hedningen, att han tappade sin nyckelknippa istället – en ängladräng fick fara och hämta den nere på jorden – men se ! – då hade den redan förvandlats till ett präktigt stånd med gullvivor…

Alla dessa förvirrade och sentida kristna berättelser har gett upphov till förväxlingar av växter – och sällsynta orkidéer på Gotland och annorstädes har nästan utrotats, bara för att klåfingriga kristna på 1800-1900 talen och senare tolkat de här historierna bokstavligt. Men – de går tillbaka på en äldre, Hednisk verklighet.

I Hohe Meissners berg i Odenwald – Odens egen skog – står Frau Holle eller gudinnan Hel ännu vid sin offersjö…

Man trodde ursprungligen att ”Frau Holle” eller Hel – ibland också förväxlad med Frigga eller Freia – som hon stavas på tyska – var en ”Schlüsselfrau” som likt Venus i Wagners opera om Tannhäuser med hjälp av en gullvivsknippa ledde in sina gunstlingar i ett högt berg, där enorma skatter vilade – och rika på guld kunde de sen vandra glada därifrån, enbart med de magiska gullvivornas hjälp. Detta var sagornas sätt att berätta, hur glad och fri från sorger människan kan leva, om hon vänder kristendomens dystra dödskult ryggen, och istället går ut i naturen och lär sig av vad hon ser – som hedningarna gjort i alla tider.

På 1950-talet till 1980-talet tvingades svenska skolbarn i Mälardalen lära sig att Gullvivan var FRIDLYST och att det rådde TOTALFÖRBUD på att plocka den. Fridlysningen gäller i och för sig fortfarande, men nu är plockande av Gullvivor tvärtemot vad många tror inte TOTALFÖRBJUDET längre. Den (S)-märkta nomenklaturan har gett med sig något litet, och numera får man plocka ODLADE gullvivor på sin egen tomt – det kan ingen förbjuda.

Bara om man ”gräver upp plantan med rötterna” eller plockar den för kommersiella ändamål blir det förbjudet, enligt Naturvårdsverkets hemsida, anno 2024. Lustigt nog är det också TOTALFÖRBUD för all plockning i Skåne och Hallands län, fastän blomman är ovanligt talrik där, precis som den varit i alla tider. I Närke är Gullvivan faktiskt Landskapsblomma, och kanske är det därför som just Örebro Län – märkligt nog ! – fortfarande har kvar TOTALFÖRBUDET från 1950-talets flydda dagar. Annars är Gullvivor inte alls någon ”rödlistad” art i Sverige, utan spridda över hela Europa och Eurasien – där stammen också kallas för ”livskraftig” men ”sparsamt förekommande” – och det är ju klart, jämfört med maskros eller rölleka, vitsippor eller så är ju gullvivan ”ganska” sällsynt – men odlad har den alltid varit – på grund av ängsbruket i gamla tider.

Gullvivan är spridd över hela Eurasien i två varianter – en Europeisk och en Kaukasisk underart – den kan odlas nästan VARSOMHELST på Norra Halvklotet… (bildkälla: Tjeckiska botanister på Wikipedia)

Härmed kommer vi in på Gullvivan som nyttoväxt och dess medicinska användning – som också går tillbaka till Bronsåldern, kanske ännu längre. En del av oss har blivit påtvingade lärdomen att ”Gullvivor är giftiga” och att de skulle vara minst lika farliga som Liljekonvaljer, exempelvis – av halvdebila kristna lågstadiefröknar, uppfödda på Socialdemokratiska floskler och 1960-talets ”röda sanning”.

Men – det stämmer inte. Gullvivans rot och jordstam är giftig i stora doser – det är sant – för att den innehåller kanske 5-8 % av såpliknande ämnen, som kallas saponiner, bland annat två ämnen kallade Primulaglandin A och D, som idag används bland annat i syntetiserade hjärtmediciner. Men – jämfört med Julros, Liljekonvalj, Gullregn och de flesta växter som förekommer i svenska trädgårdar lite varstans – utan varesig förbuds-skyltar eller varningstext – är Gullvivan knappast farlig alls – ifall nu ingen dåre eller barnunge med vett och vilja förtär  hekto-vis av rotstocken – som ”smakar svagt av anis” – vilket redan Linné visste…

Blad – och rensade blommor – kan utan risk ätas som de är, eller beredas på olika sätt – den vanligaste användningen har dock varit att göra te av den torkade rotstocken emot bronkit, eller besvärlig rethosta – vilket man gjort i hela Europa norr om Alperna – recept finns bevarade i Sverige från åtminstone 1500-talet och framåt..

 

Överlevnads-experten Fil Dr Stefan Källman, som anlitats av Svenska Armén uppger på s 140 i sin bok ”Vilda Växter som Mat och Medicin” (ISBN 91-534-1690-2) att blad av Daggkåpa (som gjordes till ”bakteriedödande pulver” i 1960-talets skyddsrum) skulle kunna blandas med blad av Gullviva, och ge ett ”mycket bättre te än orientaliskt te” bara för smakens skull. Det är en konstig uppgift, eftersom minst två andra källor ur Hedniska Tankars medicinska bibliotek säger att man ska blanda de torkade Gullvive-bladen med ”torr Citronmeliss” – alltså Hjärtansfröjd på svenska – Anders Retzius ansåg att det var så i sin ”Flora Oeconomica Sveciae” (1806) för att få ett verkligt gott te, som också är sömngivande, svagt laxerande och urindrivande – men det är nästan de flesta svenska läkeväxter i sig…Condrad Quensel, som skrev sin svenska botanik år 1802 – alltså ungefär samtidigt – skrev att:

Fordom ansåg man denna växt vara värkstillande, sömngivande och ett säkert medel för slag. I synnerhet torde roten, som luktar likt anis äga goda egenskaper. I hushållningen känner man till ett smakligt vin som tillreds av blommorna med socker genom jäsning. — Roten lagd på dricka ger detta en god smak, och blommorna tilldelar brännvin sin vackra färg– I England och Holland används också de första bladen såsom andra grönsaker om våren till sallat.

Retzius höll inte alls med om det här med ”dricka” i betydelsen vatten, men menade att roten hade svag verkan emot hosta och ”fluss” i halsen – vilket stämmer. Anledningen till att man fridlyste växten under 1950-talet, var bland annat att Gullviva – sk ”Veris-pastiller” användes som halstabletter istället för Senegarot – som fortfarande ingår i ”strepsils” och många andra preparat som säljs på apotek – under både första och andra världskriget använde nästan alla Europeiska stater Gullvivor – odlade eller vilda – istället för importerad Senega.

Saponinerna och övriga ämnen i roten är slemlösande – vilket förklarar deras värde som hostmedicin vid torr hosta eller rethosta – men de har ingen hostdämpande effekt alls på allergier och liknande.

Torra, mogna blomställningar av Gullviva – ”självsår” sig gärna – om de får stå kvar i naturen… Det är bara att märka ut plantan med en pinne, och komma tillbaka.. Sedan kan man ODLA gullvivor på tomten eller balkongen (örten är flerårig)

Nu kommer vi in på det här med Oxlägge-Mjödet som redan Cajsa Warg skrev om i sin bok Hjelpreda I Hushållningen För Unga Fruentimber (1755) – återigen ser vi gudinnan Frejas krafter här ! Man skulle enligt Harald Thunaeus – i ”Mjödet genom tiderna” bara använda Gullvivan eller Oxläggan som mjödkrydda, vilket redan våra förfäder måste ha gjort, mycket, mycket tidigt i historien. Också polacker och tjecker har gjort samma sak, vilket tyder på kryddans ålder – den existerade långt långt långt före någon humle, eller någon kristendom – och kan vara en av de äldsta mjöd- eller ölkryddorna överhuvudtaget.

Cajsa Warg rekommenderade ett stop (1,308 liter) väl rensade Gullvive-blommor (bara blommorna, inte det gröna hyllet !) till en kanna = 2 stop (2,76 liter) honung och åtta kannor (10,64 liter ) vatten. Med tanke på hur dyrt honung är idag, och hur många mjödrecept det ändå finns på nätet, kunde man lika gärna förenkla det hela litet, men behålla proportionerna, vilket är det viktiga. Antag, att vi tar 500 gram honung istället, vilket är ganska lätt att komma över. Ni behöver då 250 gram väl rensad gullviva, vilket inte är omöjligt att odla själv – och förutsatt att ni inte SÄLJER ert mjöd (kommersiell användning – ni kan bli jagade av svenska myndigheter i resten av ert liv !) och fyra liter vatten – vilket räcker till åtminstone Midsommar-mjödet – hur ni ska få tag på god mjödjäst (använd inte vinjäst – låt det spontanjäsa istället!) är dock en annan historia – jag råder er att tala med en van mjödtillverkare.

Målningen ”Cowslip Wine” av den brittiske konstnären Arthur Hopkins (1909) visar hur man under HELA den Viktorianska Eran och halva 1900-talet gjorde VIN eller MJÖD av Gullvivor ute i Europa – Här hemma har staten försökt FÖRBJUDA alltsammans, stödda av ett visst (S)-märkt kristet folk-förtryckarparti.. KNARK säljs nu på Tjärna Ängar eller i vilken förort som helst – och vi vet VEM och VILKA som kommit hit och säljer det…Ska det vara bättre det, kanske ?

Anders Retzius, som dog 1821 i Stockholm – fast han var Skåning och från Universitetet i Lund – hade en del att säga om Oxlägge-vin och Mjöd, vilket kan vara nyttiga att citera – under hans tid gjorde man också Kanderade Gullvive-blommor i socker på Konditorierna – till konfekt. Förutom salladen på gullvive-blad, som också kan vara värd att minnas, och prova. Så var hans släkt också kommen från det Hedniska Odensvi, såklart..

Bladen ätes väl, men utan begär av Geten, Fåret och Hästen. De har för detta varit mycket använde till föda för människor, och njutits dels i Grönkål, dels stuvade, dels till sallat. man har även bakat in dem i pannkakor, men detta bruk har givit vika för andra grönsaker… — —

Det såkallade Oxlägge-vinet, som av em beredes, är en god, läskande och sund dryck. Det beredes på flera sätt med och utan vin —((Vitt vin, halvsött och inte torrt, torde vara bäst – men vilket vin som helst – rosé exempelvis – som är billigt nog och inte surt, går att använda –Hedningens anmärkning))– Fyra kannor gott källvatten (5,32 liter – 4 liter kan också räcka) kokas en halvtimma med fyra skålpund socker (1,7 kg eller 1,28 kg för en mindre sats) kokas så en halv timma och skummas, tages av elden och när det är så svalt att det är blodvarmt (alltså 37 grader) tillägges 1 kanna väl rensade Oxläggblommor, dem man i en stenmortel krossat, två till fyra sönderskurne Citroner, samt fyra skedblad god jäst, och sättes att jäsa. Efter tre dagars jäsning eller mindre, allt eftersom värmen är i luften, frånsilas allt genom en silduk, och blommorna pressas lindrigt.

Vätskan sättes på ett ankare (har man ingen trätunna, kan man ta en glasdamejeanne) vari jäsningsrum lämnas, och för övrigt bör man tillkorka och hartsa det väl. När det legat så i fyra veckor, avtappas det på buteljer…

Där hör ni nu, ack alla Ni Hedna samt Ludna – Gack ut och gör sammalunda, på det att ni må hava gott mjöd eller vin till Midsommar, ja sannerligen sannerligen !

 

Vi avslutar detta fina, poetiska och ack så sensibla inlägg i Freja Freya Freyjas namn – och för våra Valfrejor – alltså sådana som ÄR Freja därför att de själva valt det – med en liten sång, signerad av Finn Zetterholm och Bengt Sändh – på sin tid.

Finn Zetterholm, Finn Zetterholm – det är vår nya sport – ja Finn Zetterholm – för – han har kommit bort…

Profilbild för Okänd

Inför Vanadis-blotet – om verkligt Hedniska Kultskådespel, kontra vår tids dåliga teater (repris från 2021)

av

Vanadis-blotet eller Valborg närmar sig alltmer. De flesta forskare erkänner nu att Valborgs och Valborgseldarnas ursprung är helt och hållet hedniskt, och en sedvana som finns inte bara i vårt land, utan också på Kontinentalgermansk botten. Också i Baltikum, Finland och övriga Norden firas vårens inträde och sommarens början i Maj med väldiga eldar, liksom i Nederländerna, och detta har inte med något kristet helgon att göra, lika lite som seden med ”Majdrottningar”.

I Valborgs eldar ser vi Freja – Vanernas Dis eller Vanadis, som härskar över Maj månad, den vackraste tiden på året

Det har också funnits och finns fortfarande andra hedniska traditioner än Valborgsfirandet och Majdrottningarna, som jag skrivit om förr om åren. Vi har kampen mellan sommar och vinter, illustrerad i en dust eller envig mellan ”Majgreven” och ”Vintergreven” – något det skrivit hela uppsatser om – men något av det mest underliga jag sett på senare år är Gullan Gerwards ”Majgrevefesten” från Lunds Universitet, en avhandling som helt förnekar alla källor före år 1500 och väljer bort dem – ett mycket underligt sätt att bedriva vetenskap på – ifall en forskare bara väljer källor hon ”gillar” är resultatet knappast vetenskap…

På kontinenten och i resten av Europa har man alltid tyckt, att den kamp mellan Vinterns och Sommarens representanter och Frejs gestalt, lätt kamouflerad till ”Majgreve” med gröna blad i sin krona, och ridande en yster häst är mycket mycket äldre än medeltiden, och snart är det också dags för Frösgången över åkrarna, och firandet av ”Sankt” Erik, som ju ursprungligen var Yngve-Frej han också.

Striden mellan Frej (Sommaren) och ”Vintern” enligt Olaus Magnus historia om de Nordiska Folken, 1555

 

Vad alla de här riterna har gemensamt, är iscensättandet av ett slags kultiskt skådespel, liksom vid Midsommar, då man firat Frej och Gerds bröllop – ni som är obevandrade inom Asatro måste observera att det är Frej och Jordgudinnan det gäller, inte hans syster Freja – men det är hon som ensam äras vid Vanadisblotet….

Själv tycker jag det är synd att några sådana hedniska skådespel inte förekommer så ofta nuförtiden, särskilt inte detta oår, drabbat av Corona, men jag minns den tid då jag själv redan på 1990-talet satte upp ett slags pjäs om Gudarnas bröllop i Tyresta naturreservat söder om Stockholm – och det var med ett riktigt bröllopspar som skulle gifta sig den gången, även om det äktenskapet inte hörde till de bestående. Man säger ju att ”den som varit Blomsterbrud, ej bär riktig brudeskrud” eller att den som iklätt sig Frejas roll, har svårt att bli gift i Midgård eller i den rådande verkligheten – något av det gudomliga kommer alltid att låda vid henne, och det stämde också vad den kvinna det gällde den gången nu anbelangar.

 

Frej och Gerds bröllop om våren, Iduns äpplen och Skörden, illustrerade av en engelsk konstnärinna

Jag minns att jag i mina teaterplaner den våren fick hjälp av en man, som kallades Kardinal Kaos, ty han var känd för att driva med de kristna, och för övrigt en icke oäven teaterregissör. Han led av en obotlig sjukdom, som fick honom att åldras i förtid och bli sjukpensionär, och numera finns han sorgligt nog inte bland oss längre – själv saknar jag honom – för han var en sann vän och som vänner skall vara.

Kanske återses vi bortom Midgårds dalar, kanske inte – men efteråt sa åhörarna att min pjäs och jag själv varit vacker – mycket har man i sanning kallat mig för, och mycket blir jag kallad än av de som är kristna moralister innerst inne och hedningar bara till namnet, men aldrig till gagnet – och deras sort finns ju nog och övernog.

Emellertid, för någon vecka sedan fick jag mig snabbt tillsänd Vilhelm Mobergs ”Gudens Hustru” från ett känt antikvariat, och det är en hednisk kultkomedi som heter duga. Det är mycket synd att den pjäsen inte spelas numera, för den är både välskriven och respektfylld emot hedendomen, vilket få om ens någon pjäsförfattare är numera, men Vilhelm Moberg skrev sina texter med stor känsla för poesi, svenska språkets inneboende skönhet – när det behandlas rätt – och framförallt med en stor kärlek till Asatron och det hedniska, eftersom han framställde det på ett helt annat sätt än det vanligen brukar framställas i teatervärlden.

”Riksteatern” satsar detta år på ”Christian Belittlement” eller kristet förminskande när det är som värst…

Jag har skrivit för er om begreppet ”Christian belittlement” eller Kristet Förminskande, och hur moderna teatermakare hela tiden försöker förlöjliga våra gudar och vår tro, och utsätta den för öppet hat och hån. Ofta görs det här under en mask av självpåtagen ”modernitet” eller såkallad ”fri bearbetning” – något som blir allt vanligare och vanligare på teatern nuförtiden.

Man skarvar, kortar ned och vanställer kända pjäsförfattares texter till rent vansinne, lägger till än mer själv – repliker utan kvalitet – och låter sedan William Shakespeares ”Hamlet” till exempel, spelas av feta Etiopiska Dvärgar i 50-tals kostymer med miljön hämtad från en bensinmack utanför Säffle, och sedan säger man ”jamen detta är Shakespeare, detta är stor teater” fast vad man hittat på, är ren djävla dumhet.

Jag har redan tagit upp fjollifieringen av ”Arnjot” eller hur Wilhelm Petterson Bergers nationella opera först blev till en tafflig buskis-pjäs med tycke av Marcoolios ”Hem till Midgård” och sen fjollifierades alldeles, så att den totalt urartade, och blev något helt annat, än vad dess skapare avsett. Detta är att förgripa sig på författarnas intentioner, och behandla dem som kreatur, snarare än kreatörer.

Ett av de allra värsta exempel jag sett i år utgörs av någonting, som man inbillar oss skall vara ”Riksteater” och som nu dessvärre spelas via Internet – jag tänker inte länka till skiten, därför att den innehåller ren, rå rasism riktad emot oss Nordbor – Pjäsen ”Innan Jorden blev rund” innehåller lögn på lögn, förvridningar och vanställningar av vår tro – man påstår redan i inledningstexten att ”Gudarna skapar problem” vilket är ett uttalande fyllt av kristna fördomar – och dessutom insåg Nordborna mycket väl att Jorden är rund och inte platt – det var de kristna som kom med den lögnen – för som alla sjöfarande folk såg de skepp försvinna ned bakom horisonten när de var till sjöss, och kunde förstås dra den självklara slutsatsen att jorden var krökt utifrån det – dessutom beräknade matematiker som ”Stjarnar Oddi” och Erathostenes jordens omkrets med häpnadsväckande precision.

Det kunde man också göra redan från Stenålderns megalitmonument, om ni vill veta…

”Vi hade tänkt att sätta upp en PJÄS på Stora Teatern – detta är till exempel en LUFTVÄRNS-PJÄS, men den STÄLLER BARA TILL EN SJUDJÄKLA SCEN… ”

Vilhelm Mobergs pjäs, däremot innehåller så mycket hedniskt stoff, att den är det närmaste man kommer en ren lovsång till herren Yngve-Frej själv. Handlingen tilldrar sig i Värend, den del av Småland Vilhelm Moberg själv kom ifrån, och är hämtad från den Isländska sagatåten om Gunnar Helming och hans resa till Sverige.

Vilhelm Moberg undgår också skickligt den fallgrop, som mängder av pjäsförfattare före och efter honom hela tiden fallit i – Hedendomen och Asatron framställs alltid som ond eller enfaldig, och kristenheten hyllas på ett ensidigt och förljuget sätt – redan Petterson-Berger gjorde det misstaget i ”Arnjot” – ofta är man inte långt borta från 1800-talets skolplanscher, med sin Ansgar-idyll, så menlös att den bräker…

I Nära 200 år har vi tvångsmatats med förljugna, idylliserande skildringar av kristnandet, som inte har det minsta med sanningen att göra… Gudahov brändes och skövlades hänsynslöst, människor mördades för sin hedniska tro…

Istället innehåller Mobergs skildring av en torr och mycket kall vår i Värend mycket som kan betraktas som äkta, både galdrar och ”majvisor”, hedniska ramsor och ordstäv, men utan att vara skrivet på bygdemål, utan på allmängiltig, hög och naturlig svenska. Han skrev pjäsen under andra världskriget, och låter Gunnar Helming vara en högst motvillig kristen missionär, som blivit utsedd att offras till Frej efter att ha motsagt Sveakungen på tinget, efter vad vi – åhörarna – förstår – och i pjäsens början dyker han oförmodat upp i en skog i Värend, där fem Smålandsjäntor går och letar efter sina kor…

Här syns pjäsen i första upplaga med dedikation från författaren…

Kvinnorna berättar om Frej, den store guden, och Moberg sjunger ut om vad som också måste ha varit hans egen tro, för särskilt kristen var han ju aldrig:

 

”Lyss ! Lyss nu noga !

Om våren stiger han med det stora ljuset, med solens gång och skinande. Han växer upp ur vädren och värmer och strålar. Hans träd spricker, hans marker blommar, hans strömmar flödar och hans åker står grön. När ormbunkens blomma slår ut i den kortaste natten, då är hans makt full. Då vänder han om med solen…

Så går sommarn, han sjunker och krymper och kallnar. Hösten kläds naken i frost, hans mark hårdnar och hans åker gulnar. Och alla strömmar stannar. Då är han borta. Och borta är det stora ljuset. Det begynner sin kringfärd under jorden. Den färden räcker tusende raster genom mörka natten, den räcker från västan ända till östan.

Men när det stora ljuset hunnit fram där östanom, då stiger han åter opp i sin härlighet. han växer och värmer och glänser. Han kommer tillbaka till oss i sin ungdom. Så är hans kringfärd, den strålandes !”

Moberg skildrar i sin pjäs hur Ingegärd, den yngsta av flickorna, ”omedveten om mannens älskog” efter vad de äldre av dem säger, träffar på den flyende Gunnar, och säger insiktsfullt att han ändå inte kan undgå Frej, för ingen undgår sitt öde. Så blir det också. I byn kastar Locke, en korrupt gode – Ville Moberg hatade präster och överhet – lott om vem som ska bli Frejs brud, och lotten faller förstås på Ingegärd, vilket får hennes mor att närapå spricka av stolthet – för se sådana är Småländskorna…

Gunnar gömmer sig inuti Frejs heliga bild, och kommer – medan han funderar vad som är värt att offra livet för – alltid får man offra sitt liv ändå – antingen via ond bråd död inför sin fiendes vapen, eller genom ett långt liv fyllt av mödor och arbete – att bli buren in till det brudgemak där Ingegärd väntar, vilket får Moberg att skriva både sant Hedniska besvärjelser, bröllopskväden värda att minnas, och på sidorna 118 – 121 – som han tydlige fäste stort avseende på i sin personliga dedikation (se bevisen ovan !) detta:

”Vår Frej ! I frukt och korn har jag smakat ditt blod !

Du som spräcker åkerns tjäle ! Du som väcker kornets groe ! Du som spränger kvistens knopp – Du som öppnar blommans krona – du skall öppna mig, din brud !”

Varpå Gunnar Helming, som förstås också är Moberg själv, får svara;

”Du kvinna – av jordens saft, av mullens djup; av åkerns alv – av kornets gyllene kärna – du offrar mig din mark, dina fält , de jungfrugöna, bröstets korg med de hullmjuka frukter, och skötets röda dunkel. Det är kvinnans gåva, som du bjuder. Så säger du i månans natt till min ungdom att stanna..”

Mobergs högstämda text, om mannens och kvinnans förening – Himlens och Jordens makter – fortsätter sida upp och sida ned i en verklig Frejs och Gerds besvärjelse, som endast sanna Asatroende kan förstå och fatta – och till slut träder Gunnar – nu i den tidigare gudabildens kläder – fram inför folket och BLIR verkligen Frej i allas uppenbara åsyn, medan Locke – den korrupte goden – blir påkommen med att ha ätit av Frejs offrade blotmat, men storsint nog skonas, mot att han avstår från sitt ämbete – för gudar måste, förklarar den i guden omskapade Gunnar, vara storsinta och givmilda – och efter ett livgivande vårregn slutar pjäsen med att Frej och Gerd i människors gestalt drar vidare i vagn, under hoppets skimrande regnbåge.

Bara en Hedning skulle kunna skriva sådant, och det är allt bra synd att Mobergs pjäs inte spelas betydligt oftare, som sagt. Mycket av vad som ingår i den, skulle kunna ingå i hedniska ceremonitexter rätt av, och överglänser allt vad ”modern teater” heter. Pjäsen förblir en klassiker.

Profilbild för Okänd

Seger-bloten hålls i rättan tid – av de Asatroende….

av

Att den sista fullmåne som infaller i Gräsmånad eller April (enligt den gamla svenska kalendern) kallas Segerfull kanske de flesta Asatroende och verkliga Hedningar känner till. Och jo – det kan faktiskt slumpa sig så vissa år – att en och samma månad har två fullmånar...Däremot är det i-n-t-e bevisat, att just Tiburtius-dagen, 14 April skulle utgöra sommarhalvårets början i Sverige – detta är ”Wikipedia-kunskap” och slidder-sladder.

På Island räknade man vanligen sommarhalvåret från den tredje Torsdagen i April, men nuförtiden har Asatrufélagidh – ja  – man talar inte om någon ”forn sed” på Island, och man diskuterar inte med Amerikaner och andra utomstående på nätet – de förvrider ju ändå allt vi säger till oigennkänlighet – bestämt sig för att årets sommarhalvår skall inledas 25 April, dvs den Tors dag som infaller i morgon, vilket just i år är den fjärde Tors dagen, inte den 3:e...

 

SEGERBLOT genomför vi för att fira Vårens SEGER över Vintern – men det ska göras på rätt datum, när Sommarhalvåret verkligen börjar…

Vanadisblot – senare tvångs-kristnat till ”Valborg” är något helt annat…

Det Multikulturella Misch-Masch som kallas ”forn sed” ska vi inte gå in på. De här personerna säger att ”vi måste samarbeta med islam och de kristna ” (Varför det ? Får man inte ha självständiga samfund eller trosuppfattningar ?) – att man ska hålla ”Påskblot” – Påsken är en kristen och hebreisk fest -och de har gjort hela sin kalender till ett oaptitligt sammelsurium, helt utan logik, rim eller reson… Hedniska Tankar tar skarpt avstånd från allt sådant. Vi är inte ”New Age”. Vi är inte ”Wiccaner”, vi är inte ”Interfaith” eller något liknande, lika lite som exempelvis Folkekirken i Danmark eller Shintos fredliga utövare i Japan råkar vara det. Får de vara sig själva – utan inblandning – så får väl även vi…

I Reykjavik hålls nu Segerblotet klockan 1400 i morgon.

I Skagafjord hålls det klockan 1300

I Blöndalsbodar vid Egilsstad hålls det klockan 1800

och – slutligen – i Akureyri på Islands nordkust hålls det också om kvällen, 1800.

Med lite god vilja kan ju dessa blot få representera de fyra fjärdingar det Hedniska Island var indelat i, på den tiden det var en Hednisk fristat. Dessutom var varje fjärding indelad i tre tredningar – men det visste ni väl redan – eller hur ?

Här i Sverige har vi en lika gammal, hednisk indelning i Härad, Hundare och Skeppslag samt andra folkland – och den är inte alls medeltida eller kristen, även om wikipedia och vulgär-historiker typ Herman Lindquist och därmed likställda säger något annat. Läs Jon Krafts utmärkta böcker om Hednagudar och Hövdingadömen, samt hur de långt senare socknarna uppstod. Han har kartlagt Gudahov, Hargar och Hedniska kultplatser över hela det nutida Sverige, och ni ska få se – geografin stämmer överraskande väl med de arkeologiska bevisen – ända ned till bronsåldern för centralbygderna, inte alls ”900-talet” som Wikipedia felaktigt påstår.

Att Nordiska Asa Samfundet – det största samfundet för Asatro i det nutida Sverige firar Segerblot, nämnde HT redan för några dagar sedan. Nu sällar sig även ”Blotlaget Vergelmer” i Luleå till de lokala evenemangen – 27 April, inte den 25:e – men det är väl vackert så. Också i Norrbotten och Norra Norrland har man nu i alla fall kommit så långt, att man inser att Vårblot, Segerblot och Vanadisblot är tre olika saker, som sker i tur och ordning – vilket Hedniska Tankar och Samfundet Särimner införde i Sverige redan 2015. Sakta men säkert tar vi tillbaka det arv, som så länge förvägrats oss. Vi förvaltar den kultur och den tro som är vår – men ingen annans. Och vi är varken bättre eller sämre än någon annan kultur och tro i det avseendet, eftersom vi för det mesta håller fred, vill vara ifred och inte ”inkluderar” vem som helst.

Varför man stavar sig ”Vergelmer” när det heter ”Hvergelmer” med tydligt H, och ”Bärgälmer” enligt Viktor Rydberg på sin tid undandrar sig dock vår enkla bedömning. Tycker man att det är ”lattjo” uppe i Norrbotten att papegojmässigt upprepa allt svenska Wikipedia skriver, utan att verkligen studera källorna ?

Det står skrivet:

Eikþyrnir heitir hjörtr,
er stendr höllu,
ok bítr af Læraðs limum;
en af hans hornum
drýpr í Hvergelmi,
þaðan eigu vötn öll vega.

(Grimnesmál, 26:e strofen)

I Hedniska Tankars översättning lyder samma strof sålunda:

Ektyrnir heter hjorten
som står på Hallen
och biter av Lärads lemmar.
Men av hans horn
dryper det ned i Hvergelmer
och dädan flödar vatten alla vägar.

Läser vi så den poetiska Eddan, närmare bestämt i Gylfaginning, där Oden själv blev till Hög, Jämnhög och Tredje – så ska vi finna att Hvergelmer omtalas flera gånger. ”Hallen” är här detsamma som Valhall, får vi veta, och hjorten Eiktyrnir på dess tak har så väldiga horn, att daggen som dryper av dem blir till alla floder, som rinner i underjorden.  Eller – i Finnur Jonssons transkriberade original:

Þá mælti Jafnhárr: ”Fyrr var þat mörgum öldum en jörð var sköpuð er Niflheimr var gerr, ok í honum miðjum liggr bruðr sá, er Hvergelmir heitir, ok þaðan af falla þær ár, er svá heita: Svöl, Gunnþrá, Fjörm, Fimbulþul, Slíðr ok Hríð, Sylgr ok Ylgr, Víð, Leiftr. Gjöll er næst Helgrindum.”

”Då mälte Jämnhög: ”Före dess var många åldrar när jorden skapades (den skapades inte på en gång, utan byggdes av många gudar) och Nifelhem gjordes, och mitt i Nifelhem ligger så en brunn, som heter Hvergelmer, och därifrån faller det åar, som heter så: Svöl, Gunnthra, Fjörm, Fimbulthul, Slidr och Hrid, Sylg och Ylg, Vid, Leiftr, men Gjöll ligger närmast Helgrinden…

Nifel i Nifelhem är samma ord som ”nebel” på modern tyska, dis, töcken, dimma… Svöl är en sväljande underjordsflod, Gunn-Thra är ”Gunns” = stridens trånad, Gunn är också ett Valkyrienamn, Fjörm är Fjärran, Fimbulthul är ett Odens-heite, Slid och Strid är strida, vida floder, Sylg är ett annat ord för svalg, Ylg kan tolkas som glupande gap, Vid fodrar ingen förklaring, Leiftr är kanske den som kommer efter, men Gjöll eller Gäll är den flod, som faller nedåt i Hel, som ligger under själva Nifelhem – för världarna under jorden är i sanning många, och inte en – det är underjordiska glaciär-floder, slukhål, svalg och dolda djup man sett i naturen man talar om, inte bara ”grundvatten”.

Och vi läser också:

Ein er með ásum, en önnur með hrímþursum, þar sem forðum var Ginnungagap. In þriðja stendr yfir Niflheimi, ok undir þeiri rót er Hvergelmir, en Níðhöggr gnagar neðan rótina. En undir þeiri rót, er til hrímþursa horfir, þar er Mímisbrunnr, er spekð ok mannvit er í fólgit, ok heitir sá Mímir, er á brunninn. Hann er fullr af vísendum, fyrir því at hann drekkr ór brunninum af horninu Gjallarhorni. Þar kom Alföðr ok beiddist eins drykkjar af brunninum, en hann fekk eigi, fyrr en hann lagði auga sitt at veði.

Här talar Jämnhög eller Oden om de tre rötterna till Yggdrasil, Världsträdet:

”En leder till Asarna, en annan till Rimtursarna, där som fordom var Ginnungagap. Den tredje leder över Nifelhem, och under denna rot är Hvergelmer, men Nidhögg gnager ner (den) roten. Och under den rot, som vetter åt Rimtursarna, där är Mimersbrunnen, som ger talförmåga och manvett i följe, och han heter Mimer, som är i brunnen. Han är full av visdom, förty han dricker ur brunnen av det horn, som heter Gjallarhorn. Dit kom Allfader och bad om en dryck av brunnen, men han fick inget, innan han lade sitt öga i pant…”

Skall man ens översätta, skall man var så noggrann det går, och inte modernisera eller bastardisera. Och man får ingenting för ingenting. Också Oden själv måste BLOTA eller OFFRA för att uppnå Visdom – och att ”bedja” eller fä-aktigt be som de kristna, leder ingenstans, ingenvart, ingenstädes.

Så STÅR det i Eddan – Begrips !!

Där hör ni – Hedningar små – ack ni Hedna och mycket Ludna…

Varför ”Majgreven” slutligen segrade över ”Vintern” hör dock till Majandet, Valborg och Vanadisblotet – som är en pan-Europeisk sedvänja – utan förbindelse med all kristendom, och vida äldre... men – mer om det kan ni läsa under rubriken ”Högtider och Blot” här ovan… eller i Maj månad, Vårmånad – när den slutligen kommer…

 

Profilbild för Okänd

Den Heliga Elden tänds i Olympia

av

Idag tändes den heliga elden i ruinerna av antikens Olympia, en tradition som är helt och hållet Hednisk, och som såg dagens ljus för 2800 år sedan, långt innan all förbannad Monoteism, den snuskige månguden Allah och alla skäggmopsar till jesusar. Katolikerna dyrkar likdelar, såkallade ”heliga reliker” i sina kyrkor, och låtsas att de dricker människoblod och äter sin påstådde frälsares kött. Det är både frånstötande och äckligt. Sådana kannibalritualer har den bildade, Humanistiskt sinnade delen av mänskligheten vuxit ifrån för längesedan, men dessa kristna står fortfarande kvar på grottmänniskornas nivå, eller ännu lägre. Inte ens hundar och de flesta däggdjur äter sina egna döda, ifall de inte är drabbade av svält, sjukdom eller andra tragiska omständigheter.

Hedendomen är VACKER och REN. Den präglas av Humanism och alla nationers och kulturers längtan efter framåtskridande och ädel tävlan. Sådant är de Olympiska Spelens enkla budskap. Såhär såg det ut i Olympia idag. En Hednisk ceremoni, som den ÄR och BÖR vara…

Kristendomen är smutsig och onaturlig till sin natur. Den dyrkar plåga, tortyr, ”martyrskap” synd och lär ut att alla människor är dåliga, att de ska ”frälsas” osv. Hatet emot sexualitet, kvinnor och den egna kroppen är också utmärkande för Islam och alla kristna. De tror på helvetes-läran, och påstår att en halvnaken, homosexuell Pin-up figur som plågas till döds i en sadistisk mord-ritual, skulle vara en symbol för ”kärlek”. Vi säger NEJ till allt sådant !

Under kristendomen var Olympiska spel förbjudna. Kroppskultur och nakenhet ansågs som en synd, och blev till något skamligt. De hedniska folken ansåg att träning, idrott och ädel tävlan var något att värdesätta. Ordet Id-drott kommer av Id, som i idoghet och flit. ”Drott” betyder ju Kung, eller Furste – och Id-drotten var det främsta man kunde företa sig – även en vanlig man eller kvinna kunde bli jämförd med en kung eller en krigare, ifall mannen och kvinnan vårdade sin kropp, så att den blev något att vara stolt och lycklig över.

De kristna späkte sig, fastade och svalt, tvättade sig inte ens och levde med ”Påse över huvudet” som muslimer under Ramadan. ”odor sanctum” som de medeltida munkarna sa var en obeskrivligt unken stank, från ”Isabellfärgade” smutsiga underkläder – Isabella den Katolska stod ju för ursprunget till allt detta kristna snusk, liksom den påstått ”heliga” Birgitta med sina tagelskjortor, själv-piskningar osv osv..

Än idag finns det många greker som är stolta över sitt Doriska ursprung och praktiserar ”Hellenismos” – den antika Hedendom som har många drag gemensamt med Asatron, och vår Nordiska Hedendom. De flesta av oss vet att Freja, Afrodite och Venus är samma gudinna, att Skade är Artemis, att Tyr är Ares, och kan se att Frigga och Hera delar samma Indoeuropeiska källa. Det har i mer än hundra år varit bekant för akademiker och experter på komparativ mytologi att Oden lånat vissa drag av Hermes, och att Persefone blivit till gudinnan Hel, medan Hades sjunkit tillbaka – och i vår Njord, ser vi grekernas Poseidon.

Dorerna var enligt många ett germanskt folk, som redan 1100 år före kristus invandrade norrifrån till den Grekiska halvön, och följdes av två senare invandringsvågor, innan Greklands storhetstid inträffade från sådär 500 före kristus och framåt. Under medeltiden kom turkar och muslimer, samt de kristna. Och så gick det som det gick. Grekland var inte en kulturellt högstående nation längre, grekerna blev en spillra av sig själva, instängda i först Bysans och sedan det Osmanska riket. Först i och med EU har de brutit sig loss ur det kristna oket, nu kan de få vara Euopéer igen – om inte nya ”invällare” från öst och syd sätter punkt för alltsammans, och återför dem till den mörka medeltiden. Flera kristna forskare har emellertid försökt ”plottra bort” Heraklidernas återkomst, och försökt få begreppet ”Dorer” att betyda något helt annat.

Att det antika greklands kultur var Europeisk och kom norrifrån är dock alla ense om i stort – och det kan man inte förneka.

I Sverige lär den (S)-märkta parti-nomeklaturans media – och miljöpartiets ”svansdingel” inklusive gamla förhärdade kommunister av Schymans typ ut att alla anhängare av ”Hellenismos” skulle vara ”högerextrema” eller rötägg, fientliga emot islam osv osv osv bullshit, som de kristna hela tiden lär ut. Det stämmer inte. Pagan Federation godkänner både Hellenismos och Asatro, och man måste vara kritisk emot Monoteismen, och den meningslösa terror som den alltid för med sig.

 

Över hela Europa finns folk som vill dyrka SINA gudar, och till på köpet är Polyteister.

Här en bild från 2020, där två greker hämtar kraft hos Pallas Athene, gudinna för visdom och mod i strid..

 

Profilbild för Okänd

Gräsmånaden börjar med Storm och Målnedan efter Segerfull…. Men HEDNINGARNA är inte så GRÄSLIGA som de verkar…

av

Vårblot skall hållas på Vårdagjämningen, och den sideriskt bestämda timme och minut den inträffar på våra breddgrader.

”Påskblot” eller andra meningslösa new age-mässiga, lögnaktiga tillställningar med lallande Galna Gretor, som skriker sig hesa om ”kärleksfull respekt” men som bär sig åt som kriminella svin existerar inte alls för någon Humanist eller Hedning, särskilt inte av den Asatroende sorten. Vi anser det inte ”kärleksfullt” att tvinga oss delta i diverse ADHD-HBTQB(kpmlr) manifestationer, eller påstå att vi ska ”hylla jesus-kraften” och stå där som fån i en cirkel, där få eller inga deltagare alls ser vad som försiggår eller hur vi beordras smycka kristna altaren med rosa hjärtan eller söta bakverk när det ska vara långfredag, eller hur dessa halvkristna, halvdebila vrak nu tänkt sig saken.

Öppen fyrkant rymmer mycket mer av realism och konsekvens, som alla någotsånär förnuftiga varelser redan vet.

I år är allt firande på dessa premisser dessutom mer nedtonat än vanligt, och så småningom dör kanske ”fornseden” helt ut, till förmån för verklig Hedendom. Man kan ju alltid hoppas. Någon ”jesus-kraft” hyllar denna bloggs författare inte alls, gjorde vi det kunde vi fortfarande vara med i den Svenska Statskyrka, som på falska grunder påtvingats oss, och som vi tog avstånd ifrån redan då våra första bevarade minnen tog form, vid ungefär tre månaders ålder

Vi är födda till hedningar, och så är varje fri människa; eftersom ingen föds döpt. Vi tar helt avstånd från de kristnas medeltida pajas-konster.

Vi är inte Monoteister, vi kommer heller aldrig någonsin att bli det.

 

”Påvestenar”, kristna altaren, stora svarta kors eller moderna församlingshus etc hör INTE hemma på denna plats, som borde ha UNESCO-skydd.

Varför följer Länsstyrelsen i Uppsala Län inte sina egna ”vårdprogram” ?

Vidare är Segerblot och Segerfull två olika saker, och inte alls samma sak enligt den gamla svenska lunisolära kalendern. Segerfullet inträffade just detta år på den kristna bebådelsedagen, då vi förutsätts fira att en såkallad ”jungfru” blev påsatt av en ”ängel” – vilket är så löjligt att ingen kan tro på det, lika lite som på en påstådd frälsare, vars dödsdag skall variera år från år – sanningen är att de kristna ingenting kan och ingenting vet om saken, därför att deras frälsare aldrig existerat och är en fantasi-figur.

Däremot existerar rättvisans princip, gestaltad av Tyr – vars dag det är idag.

Våren existerar, liksom Gräsmånden – trots stark storm över hela Syd- och Mellansverige just denna 2 april 2024.

Det man kallar Måltungel eller tiden för vårsådd, då månen befinner sig i sitt absoluta nedan existerar också, enligt den västnordiska kalender, baserad på mer än 3000-årig tradition som vi följer – tramset om klimatförändringar omfattar varken bronsålder eller järnets era fram till 1800-talet – klimatet har alltid förändrat sig, i naturen såväl som i samhället – och som vi vet befinner sig vår Värld i en orolig tidsepok. Oförnuftet finns överallt, men en gammal bekant, som tidigare befunnit sig i motståndarlägret, tycks för dagen nästan ha insett vad ”Hedniska Tankar” alltid sagt, ända sedan denna bloggs tillblivelse.

Slutligen hjälper det inte alls vår Värld vidare framåt att likt åderförkalkade kronvrak, hängbröstvänster, lipsillar och sillmjölkar stå och vråla om ”NATO:s ondska”, ”militarism” eller ”nationalism” när alla för länge sedan borde ha insett, att nationalstater och imperier är en bestående företeelse i historien, som aldrig någonsin kommer upphöra, lika lite som fenomenet krig – tyvärr. 

Även om krig ofta är mycket destruktiva, och bör undvikas till varje så är det alltid nödvändigt att bruka vapen emot själva dumskan, eller bristen på visdom.

Ondska är ett kristet begrepp, som inte finns enligt Asatron. Däremot finns Dumska. Troll, Jotnar och därmed likställda är klumpiga varelser.

Tyr är en krigsgud mer än andra, och så är till och med Freja. Oden är vis, men en gud som bejakar kriget, och så är även Tor.

Asatron baseras på realism. Inte på något påstått, forntida utopia – men Humanismen och de kloka människornas strävan är evig.

 

 

Den första april har passerats – en osed, som baseras på det allmänmänskliga behovet att skämta om våren, då gräs och gröda gror – även om man bör ta detta med rena fakta högst allvarligt – våra större media och vetenskapen skämtar sällan eller aldrig – och så gör inte heller våra Hedniska Tankar, för bakom all ironi och allt annat, är vi högst allvarliga – som var och en borde förstå. Skämt har sin tid, allvar har sin – och ordet ”skaemtun” kommer av något som är nära nog skamligt, alltså snuskigt och åt avelsen vänt – Maria var inte obefläckad, utan fylld med ”mannasäd” eller diverse karlars sperma. Hon var kanhända en romersk ”fältmadrass”, varken mer eller mindre.

 

 

Och apropå sillmjölkeriet, som fört vårt svenska samhälle till avgrundens rand i all mesig underlåtenhet att handla – visste ni att redan fransmännen talade om ”dum sill” redan på medeltiden – uttrycket kommer förmodligen från Nordmännens Normandie…eller det gamla Danelagen i England, där Daners och Nordmäns lag – icke de kristnas – en gång rådde. Dessutom – redan i Zoroasterna och de gamla Persernas Iran – 3000 år av obruten tradition och mer – var det vanligt att skämta vid Newroz eller det nya året, då ”förår” inträffade, liksom i Danmark och Skåne.

Moderna Muséet firar just denna påsk med REN HÄDELSE vilket många tunnelbaneresenärer och storstadsbesökare säkert noterat. Upsala Nya Tidning är för yttrandefrihet och religionskritisk konst, enligt Sakine Madon – en kvinna som alltid varit något av en fritänkerska – och just därför är hon mycket hednisk av sig…

Detta är konstverket ”La Nona Ora” eller ”Den nionde timmen” av konstnären Maurizio Cattelan från 1999

En Bajsbrun meteorit – eller en enorm skit – har träffat den dåvarande påven, här gestaltad i vax – som alla kan se. Detta är HÄDELSE, ja BLASFEMI emot ”gud”, ”allah” eller ”JHVH-1” – varken mer eller mindre. Påven har slagits till makten, kanske av någon Hednisk guds allmakt, eller så av fysikens egna krafter, tack vare en katastrof i form av ett stenregn från yttre rymden. – Tja, vem vet ?

Hedniska Tankar har gång på gång uttryckt sina sympatier för den nuvarande Påven, den boxande fattigprästen från Rio de Janeiros hårdaste kvarter, Franciscus I – vem som helst kan teoretiskt få audiens hos honom, sägs det – och vi vill med kraft betona, att vi alltid vänt oss emot IDEOLOGIER i första hand – inte emot MÄNNISKOR – med mindre än att dessa människor de fact0 fört krig emot oss, och därför uppfört sig mycket, mycket illa.

Den nuvarande påven lär på sitt längesen avslutade twitter-konto ha sagt, att man har rätt att slå någon på käften, ifall denna någon förolämpar ens morsa.

Uttalandet får stå för Hans Helighet själv – för vi hedningar tror inte riktigt på det...

Och vi är varken för ”småpåvar” eller ”storpåvar” – vi är varken för Medpåve eller Motpåve. Visste ni att det fanns TRE Påvar samtidigt, en kort period på trettonhundratalet ? – Jo, det är faktiskt sant. Den sk ”Svarte Påven” har däremot aldrig funnits, lika lite som Påvinnan Johanna – och tre Påvar samtidigt – nej det går bara inte – där bryter själva Påvebegreppet och all logik samman…

Is this a Zyn ? Is this a SIN ?? Is this product made by PAGANS in Sweden….???

The answer is ”Yes”  – BUT ALL ISN’T WHAT IT SEEMS TO BE, Folks !

Själv upplevde ”Hedniska Tankar” under gårdagen ett litet vardagsäventyr återigen, vid en tobakskiosk någonstans i Sverige. Nyss befann vi ju oss på ett centralsjukhus, där människor föddes och dog (se föregående inlägg).

En kvinna i svart Burka – ty hon bär icke allenast Shador – det är ju faktiskt skillnad ! – tränger sig före mig i tobakskön. Det är något hon bara måste ha för dagen, och hon är mycket enträgen. Hon bara MÅSTE ha tre dosor av den Swedish Match-produkt, utvecklad i samarbete med Philip Morris, som vi ser här ovan. Hon gråter nästan, och är mycket ödmjuk. Kvinnan sträcker fram sina pengar i en stum gest – och si – den lilla, lilla summa kontanter – och inte kort – hon har räcker faktiskt.

 

Detta är SÄRIMNERS och HEDENDOMENS diskreta charm….

Kanske vill hon köpa dem till en älskad son, en saknad make eller far -någon som mår mycket dåligt. Hon ber bara om ett enda ögonblick av klarhet, något som hjälper henne genom dagen – och så är livet för oss alla. Självklart får hon gå före Hedniska Tankars redaktör i kiosk-kön – han köper för sin del bara en smörgås med knäckebröd, ty bröd måste alla förvisso ha – liksom fläsk och kött.

Vi Hedningar tror INTE på ”Islamic Relief” och andra lättköpta reklambudskap som får sitta uppe i den  svenska Lokaltrafiken, men vi kan förstå de enskilda individerna.

Vilka pengar går förresten till välgörande ändamål ? Är det rätt av svenska politiker att ta ”biståndsmedel” som KUNDE användas för Gaza, och använda dem för att Islamisera Sverige, och driva reklamkampanjer för allt mer och mer religiöst motiverad Islamism ??

Vem som helst kan ändå inse, att Gazas faktiska intressen går före.

Vi  Hedningar värderar människor före ideologier, och vi fungerar faktiskt som ordinära björnar eller älgar. Slår man oss i huvudet, eller behandlar man oss som Ryssar för det mesta behandlar Ukrainare, så ger vi tillbaka – hypotetiskt sett, och med sinne för proportioner – liksom Hans Nuvarande Höghelighet, Påve Franciscus I.

 

Det är skillnad på Björn och Varg. Vargen är bara en hundracka, och ett flockdjur, medan björnar är individer…

Profilbild för Okänd

HEDENDOMEN ökar i Storbritannien, skriver The Guardian

av

Idag är det Segerfull enligt den gamla svenska månkalendern, och våren är i antågande. Enligt en artikel från Brittiska The Guardian – en tidning som är bra mycket vederhäftigare än DN och andra liknande svenska media – är nu mer än hälften av Storbritanniens befolkning hedningar, och vill inte längre ha något att göra med den Anglikanska kyrkan. Allt detta enligt den senaste folkräkningen från 2022. Över 74 000 personer praktiserar Hedendom i organiserad form, en ökning med mer än 17 000 personer sedan 2017 – men oberoende undersökningar pekar på att antalet Hedningar kan vara över 110 000, eftersom inte alla vågar eller vill erkänna sitt livsval inför myndigheterna. Minst 4000 tillhör Asatru UK och är därmed Asatrogna, inte ”fornsedare” eller något annat, eftersom man klokt nog inte använder kristna smädeord från 1200-talet och vidare framåt som en andlig definition i Storbritannien, och det bör vi sannerligen inte göra här heller.

 

Firandet av Gerd eller Ostara är vad som ligger bakom Påsken – den var ursprungligen ingen kristen fest…

I USA, där kristna fundamentalister alltjämt härjar, vågar bara 0,3 % av befolkningen erkänna sin Hedendom enligt ”The Guardian” – men den siffran väntas vara minst det tredubbla år 2050 – men framtiden för Hedendomen är ljus, spådde ”The Guardian” år 2023 – och man noterade att ”The Green Man” – den keltiska versionen av Yngve-Frej – prydde inbjudningskorten till Kung Charles stora kröningsfest… Olikt situationen i Sverige, har man i resten av Europa börjat bejaka sitt hedniska förflutna..

 

Profilbild för Okänd

”Svenska” Kyrkans nya giv: SÖV Svenska folket och ungdomarna med SPRIT och DROGER…

av

En av kristendomens utmärkande kännetecken har alltid varit strategin att söva ned hela folkslag och kulturer med alkohol och andra droger. Tänk bara på hur de Nordamerikanska Indianerna systematiskt förintades med ”Eldvatten” och hur Engelsmännen i Kina startade ”Opiumkriget”.  Genom att systematiskt sälja billig Opium från Engelska kolonier i Indien, ville man tvinga Kinas Regering till Underkastelse…

Bild: Engelsk Karikatyr från 1859

Nu har samma kristna drog-trend etablerats i Visby Stift. Den galne pastor Bimbi Ollberg, tillika Stiftsadjunkt säger till Sveriges Radio att han vill droga ned hela Gotlands befolkning med sprit, och öppna pubar inuti de Gotländska Kyrkorna. Målet är att minst 80 % av befolkningen skall ”återkristnas” och detta har Stiftet redan – helt emot svensk alkohol- och droglagstiftning – tagit som officiell policy. Andra kyrkor ska speciellt rikta in sig emot Ungdomar – antagligen också med hjälp av ännu mera alkohol…

Tänker vi verkligen finna oss i det här, Svenska Folk ? Vad säger Region Gotlands politiker och Riksdagen ??

”Krossa den skändliga” sade en gång Voltaire. Låt oss ge Visby Stift vad de tål, med hjälp av TORS HAMMARE !!

 

Redan för mer än tio år sedan framförde den hedna och ludna supergruppen ”Kristet Utseende” sin låt om ”Den Kristna Tjack-Fabriken” – IDAG HAR DETTA BLIVIT VERKLIGHET…

såhär gick texten:

De jobbar stenhårt, dag och nattUti tjackfabriken
De sprider sjukdom, våld och dödOch säljer snö på fiken
Täta alibin och kristen täckmantelKilovis med heroin som kyrkan vaktar…
I maskopi med gamla SS-generalerSom sticker giftiga kanyler i analer
Den kristna tjackfabriken puttrar påSamhället vet ej vad som pågår
Ja,

Den kristna tjackfabriken puttrar påSamhället vet ej vad som pågår
Profilbild för Okänd

Island: 5 % av Befolkningen ASA-TROGEN

av

Från Island rapporteras att minst 5% av befolkningen övergått till Asatron, och tagit upp sina fäders sanna tro. Samtidigt med detta gör fanatiska kristna försök att racka ned på vår religion, precis som alltid. En av dessa löjliga profeter som fortfarande släpar runt med sitt eviga jesus-kör har mött en äkta Islänning, och konstaterar:

He criticises the state church’s decisions to accept homosexual practice and genderism in general. He is annoyed by the church’s very close ties to the state and its naïve and uncritical attitude towards socio-political developments. “It should actually be the moral conscience of the country, but instead it seems to be the exact opposite with its pedophile and homosexual scandals”, he says.

He has left the church and joined a neo-pagan community. “Unlike Christianity, people here live in harmony with nature”, he said. “Here, man is still man and woman – woman. And the gods you believe in and to whom you bring honor are much closer to you than the God of the church, who doesn’t even care about his church in any meaningful way”.

Islands befolkning har tröttnat på allt bögskval, och ADHD-LBTQB-kyrkan. De låter män vara män och kvinnor vara kvinnor, som det en gång var tänkt och skall vara. Jesus-jönsarna har inte längre något att komma med, för befolkningen har sundare ideal än så…

Asatron är den enda vägen framåt för Island – och Norden…

“It gives me stability and identity again”, says the friendly Icelander. “Just as it did in the days of the early Vikings”.

Profilbild för Okänd

Koranen brann på Odenplan !

av

I fredags genomfördes en manifestation på den åt Oden helgade Odenplan i Stockholm, som få media uppmärksammat. En fanatisk kristen kvinna brände upp ett exemplar av Koranen på Arabiska, men inga ”gammelmedia” har omtalat händelsen. Rasmus Paludans och Salwan Momikas Koranbränningar har blivit mycket uppmärksammade, men så fort det gäller en kristen person, så vänder man alltså ryggen till och låtsas som om inget hänt. Är inte detta DUBBELMORAL ??

Den 48 åriga Jade Sandberg påstås bränna Koranen regelbundet, och säger att den är en”satans häxkonstbok”.

– Jag har sett islamiseringen av Sverige. Det har man sett i ett antal år. Man ser hur den breder ut sig på alla fronter. Från SL-spärrvakter och städare upp till politikernivå. Och hur befolkningen, den svenska befolkningen och även den som inte är svensk utan vill ha det som vi har, blir utmanövrerad, säger hon till alternativmedia.

Av princip anser vi här på Hedniska Tankar att Koranen inte är den enda bok som ska brännas. Bibeln skall också eldas upp, eftersom vi är emot ALLA och SAMTLIGA Monoteistiska religioner.

Tänd på en Koran och LÅT DEN BRINNA – sen ska Islam Försvinna !

Profilbild för Okänd

Ny teori om Ales Stenar

av

Journalisten och amatörhistorikern Johan Romin har publicerat en ny intressant teori om Ales Stenar, det berömda minnesmmärket i Skåne som borde ha UNESCO-skyddats för länge sedan, med tanke på dess status som ett av Sveriges allra mest berömda fornminnen. I vilket annat land som helst skulle Ales Stenar redan ha UNESCO-skydd, men märkligt nog har flera svenska Regeringar i rad vägrat skydda minnesmärket, som är av vital betydelse för alla Asatroende i hela Världen.

Flera föreningar har länge krävt UNESCO-skydd, men svenska myndigheter har totalt ignorerat det svenska folkets berättigade krav. Namninsamlingar har startat, men har inte fått något resultat. Vi uppmanar alla våra läsare och läsarinnor att stödja namninsamlingen – för hela Världens och Sveriges historiska arvs skull.

2018 – för fem år sedan – höll Nordiska Asatrosamfundet ett värdigt och meningsfullt Midsommarblot vid Ales Stenar, som gästades av mer än 80 personer.Ett kortare reportage från det tillfället kan också läsas under rubriken ”Högtider och Blot” underrubrik ”Midsommar” här ovan.

Tyvärr skulle det sedan visa sig, att oseriösa sk ”fornsedare” hemsökt platsen året efteråt – 2019 – och på olika sätt skräpat ned, vandaliserat och skadat den, helt i motsats till NAS uppträdande. Myndigheterna förmådde tyvärr inte skydda den heliga platsen emot ”fornsedarnas” övergrepp, varför ett UNESCO-skydd är dubbelt nödvändigt. Vad som framkom år 2019, när ”Hedniska Tankar” senast undersökte saken, citeras här nedan – i och med att vi återpublicerar en artikel från 23 Mars 2019, där denna mycket märkliga historia utreds närmare.

2018 samlades fria män och kvinnor för att Hedra Asatron på denna vackra plats. Senare fick platsen tyvärr besök av ”fornsedare” och kom att vandaliseras…

De flesta forskare har numera givit ett visst erkännande åt teorin att Ales Stenar är en gigantisk solkalender, eftersom monumentet olikt de flesta andra skeppssättningar i Skåne och Sverige ligger mycket väl orienterat i förhållande till väderstrecken, och solens lokala uppgång och nedgång, som den såg ut på 300-talet enligt vår tideräkning, då man förmodar att monumentet restes. Några av dess stenar är dessutom av granit, som fraktats från Norra Skåne, Blekinge eller Småland, mer än 80 km bort, vilket Johan Romin uttryckligen nämner. Han tror att monumentet är från sen järnålder, dvs Vikingatid, men det kan mycket väl ha varit så att Ales Stenar i sin nuvarande form byggts ut och byggts till flera gånger, vilket forskningen på sin nuvarande ståndpunkt inte kan motbevisa.

En bättre plats för en gigantisk solkalender och en Blotplats för hela Sydöstra Skåne och Österlen kan inte tänkas…

 

Detta skulle också kunna förklara skeppssättningens ovanliga orientering efter solen, men alltnog – daterat trämaterial under en enstaka sten visar ett  C-14 värde på 600 till år 1000, vilket otvivelaktigt visar, att Ales Stenar är ett hedniskt monument, även om ett enstaka prov INTE ändrar den tidigare dateringen till 300-talet, vilket Johan Romin som historiker, men arkeologiskt obevandrad, glömmer att omtala…Man kan INTE ändra monumentets datering på basis av ett enda prov, för det kan vara fråga om mätfel eller metodfel när provet togs, som alla nog förstår.

Johan Romin hänvisar inte till några källor, men han säger sig ha hittat spår efter en 160 meter lång, ännu större skeppssättning vid Jellinge i Danmark, som emellertid under tidigt täckts av Gorm den Gamles och Drottning Tyra Danabots gravhögar, plus Harald Blåtands senare kristna vanhelgande av en central plats för alla Hedningar. Om så är fallet, måste Ales Stenar vara äldre än 900-talet, och på samma sätt ha utgjort en centralpunkt i ett Danskt eller Skånskt kungarike, redan under 800-talet eller ännu tidigare. Detta motsäger hans egna påståenden om att monumentet skulle vara sentida. Tvärtom har det sannolikt utgjort en viktig kultplats under mycket lång tid.

Om enstaka resta stenar vid Jellinge visar platsen för gigantiska gravskepp, byggda före 900-talet, så är Ales Stenar ÄLDRE och inte YNGRE än man trott…

Johan Romin jämför också med Uppåkra, en plats som är åtskilligt äldre än Sven Tveskäggs skapelse ”Lund” vid en gammal offerlund, och eftersom Uppåkra bevisligen varit en stor Hednisk Handelsplats och viktig kultplats redan under romersk järnålder, visar detta att Ales Stenar också kommer från senast 500-talet, eller kanske före år 300 – vilket hittills ansetts som den tidigaste punkten för dess grundläggande i dess nuvarande form – enligt traditionell forskning.

Namnet ”Kung Ale” är belagt ända sedan 1624 i lokal tradition, och hamnen i Kåseberga, vid Kåse huvud skall också mycket tidigt ha grundlagts av just ”Kung Ale” – en skånsk kung i ett självständigt rike. Även om de historiska källorna i sig säger mycket lite, måste man komplettera dem med arkeologin, när det gäller att skydda en plats som är unik för hela Sverige, och av betydelse inte bara för förståelsen för Skånes, Danmarks och Hela Sveriges historia – utan också för Nordisk Hedendom och Asatro som helhet. Därför är det också fruktansvärt, att händelser som de nedan beskrivna alls tillåts inträffa, och att Ales Stenar INTE har fått UNESCO-skydd av vår Regering. Det MÅSTE vi ändra på – tillsammans. STÖD NAMNINSAMLINGEN – och ägna er ALDRIG åt bisarr New age som ”Fornsed”.

Grov skadegörelse vid Ales Stenar – ”Fornsedare” ligger troligen bakom… (inlägg från 2019-03-23)

 

För en tid sedan fick det hedniska Sverige dåliga nyheter, vilket lokaltidningen i Ystad kunde berätta. Ales Stenar, en av de främsta och mest intressanta platserna för kulturminnesvården i vårt land, har återigen utsatts för grov skadegörelse. Mönstret känns igen från tidigare år. Vi känner alla till bränderna vid Havängsdösen, av allt att döma förövade vid Midsommarsolståndet. Vi känner till vandalismen emot Världsunika hällristningar på Österlen. Vi känner till de minst sagt underliga turer, som utspelats vid Ales Stenar i det förgångna, vilket bland annat Föreningen Vetenskap och Folkbildning kan upplysa er om.

Just Sydsverige och det befolkningstäta Skåne tycks vara rikare på brott emot Kulturminnesvården än andra delar av landet. Kanske beror det på befolkningstryrcket, kanske på något annat. I Stockholmsområdet förekommer annan vandalism, riktad emot Runstenar i Upplands Bro, till exempel – som försetts med ditklottrade kristna symboler och gjorts oersättlig skada. I det sista fallet rörde det sig om sk ”ensamkommande” från Monoteistiskt sinnade länder, efter vad som till sist kom fram – men de som begått alla förbrytelserna i Skåneland är än så länge okända…

I Upplands Bro skadades en vacker runsten mitt inne i ett bostadsområde, sedan kristna fanatiker sprejat en tydlig symbol för Monoteisternas gud Jahveh på den…

Emellertid – i Löderup i Skåne bor författaren och föreläsaren Görhan Hellström (ja, han stavar sitt förnamn så !) som frivilligt brukar agera turistguide vid Ales Stenar, och som också skrivit en bok om det sägenomspunna monumentet – jag har inte  själv läst den, men kommer inom kort att köpa den, och det kanske även andra intresserade gör. I februari i år skrev Ystads Allehanda för första gången om förstörelsen vid Ales Stenar, även om ledtrådar förekommit i den tidningen än tidigare.

Redan våren 2018 började någon eller några personer försöka välta omkull flera av stenarna i Skånes största skeppssättning – man kan just undra varför… (foto: Mark Hanlon, Ystads Allehanda)

De första skadorna uppstod troligen kort efter det att NAS, Nordiska Asa Samfundet, annonserat att de skulle bedriva sitt Midsommarblot på platsen. varför vet man inte säkert, men kanske var det några som ville skada Asatro och NAS anseende i Sverige, och berättigade misstankar faller då genast på Forn Sed och dylika grupper – man vet ju att de velat skada Asatrons sak även tidigare. Görhan Hellström har också – som den gode medborgare han är – noterat att någon eller några avsiktligt försökt skada monumentet, och att de varit där flera gånger. Redan i Oktober 2018 kunde Statens Fastighetsverk och Länsstyrelsen i Skåne län bekräfta, att skadorna var så allvarliga, att man måste förankra stenarna bättre i marken. Själv besökte jag Ales Stenar för första gången på många år vid Midsommaren 2018, då det stora blotet – som blev en oerhörd framgång – firades, men under och före ceremonierna lade jag märke till flera helt utomstående personer ur den sk ”forn sed” miljön, som uppehöll sig på och omkring platsen. Det finns anledning att återkomma till detta nedan. Fler än hundra deltagare deltog i ceremonin, vad än kvällstidningarna skrivit sedan.

Jag fäste mig också vid att särskilt två av stenarna längst i söder verkade bära svaga spår av eldningsskador, av samma typ som Havängsdösen fått lida av, (sprickor, nedsotning) och att det tydligen grävts vid foten av dem, vilket också syns på denna bild, tagen av Ystads Allehandas fotograf med drönare. Att grästorven tagits ort, kan nog inte förklaras som ”trampskador” eller ”naturlig förslitning” till följd av hundratusentals besökare. Vi såg också hur ett par från Lund, och ett par andra ej identifierade personer (längst till höger i bild) satte sig ned för att äta och dricka mitt inne i stencirkeln, ungefär som om de trodde, att det vore lämpligt att hålla någotslags picknick där, men motade inte bort dem. Det kanske vi borde ha gjort, men nu ville vi uppföra oss hänsynsfullt emot alla, och såg därför genom fingrarna med de här ovärdiga personerna, som helt uppenbart inte förstod, hur man ska uppföra sig på helig mark, och som visade påtagligt dålig stil – för en forntida gravplats är inte något ställe man sätter sig ned och äter och orenar på. Jag själv inspekterade också ensam platsen dagen efter arrangemanget, men fann att platsen var i oförändrat skick. NAS representanter städade också noga efter sig, så vad som senare hände, kan inte ha berott på dem.

Vad som senare hänt och uppdagats, beror inte heller på ”erosion”, ”fårbete” och så vidare – om en del personer försökt skylla ifrån sig på detta. Lokaltidningen kunde bekräfta vad som höll på att ske. Jag citerar:

I november i fjol lade Görhan Hellström märke till att det var ovanliga förslitningar vid marken kring vissa av stenarna.— —Så när han i höstas uppmärksammade företeelsen påpekade han detta för länsstyrelsen och gjorde en polisanmälan. När han i februari var på besök igen, hade allt fler stenar fått jorden kring sig uppgrävd och bortforslad från platsen.

– Då hade jag inte varit uppe sedan november och noterade det direkt! Jag blev helt chockad av de här stora utgrävningarna. Jag blir både ledsen och förbannad för åverkan, säger Görhan Hellström.

Platsen är fornminnesskyddad, detta innebär inte uteslutande skydd av stenarna utan även marken och tre meter runt stenarna. Att påverkar stenarna eller marken kring dessa är helt enkelt ett brott. När vi besöker platsen syns det tydligt att stenarna inte är skadade men marken runtom har grävts bort.

Samtidigt med detta noterade jag själv att ”Samfundet forn sed” intensifierat sina aktiviteter i Skåneland, där de inte haft något ”godeord” som de skriver (begreppet är felstavat, det heter ”godord” och inget annat) på flera år. Några godtrogna personer i Bromölla-trakten lyckades de i alla fall värva, denna mycket märkliga ny-schamanistiska rörelse med enbart ett fyrtiotal aktiva medlemmar, som säger att de skall representera oss alla inför Sveriges ”interreligiösa råd” och mycket annat konstigt. Bland annat lär en av deras ledande figurer, en sk ”Riksgode” – vald av kanske högst tjugo personer – håll med om att det är bra ynkligt – som säger att han har examen i ”Ekopsykologi” (existerar det ämnet alls ? – man kan förvisso fråga)ha propagerat för i en bok om ”Jordandar”, ”jordens helighet” osv att man ska göra ”frö-bomber” med jord tagen från offentliga platser, och som man gräver upp där (notera detta sista !) vilket då tydligen ingår i ”fornsedarnas” förvridna ceremoniel….

Den sk ”Riksgydjan” som ibland kallar sig för ”Rådsgydja” och annat, och som bara valts med ett underlag av mindre än tjugo personer (hur kan hon då ens säga sig representera alla hedningar i riket ? Det är ju rent löjligt som dessa ”fornsedare” håller på…) är en åtskilligt märklig person. Bland annat säger hon sig vara en varulv, och ”ha svans” som hon uttrycker det, och propagerar för sk ”teriantropi” eller med andra ord att man ska gå omkring och anse sig vara ett djur. Detta ingår då i hennes egna föreställningar, eller hur hon definierar sin hedendom. Ok, jag är inte utbildad i klinisk psykiatri, men otvivelaktigt rör det sig här om en mycket, mycket sjuk människa. De flesta, någotsånär normala personer definierar inte hedendom på detta sätt, och anser inte på något vis att sådana bisarrerier ingår. Det är att märka, att flera andra kända psykopater lidit av samma svårföklarliga ”varulvsmani” och att flera av dem också gått över gränsen – och finns det en patologiskt vrickad person i dessa ”forn seds” sammanhang, fruktar jag att där kan finnas flera, vars existens vi inte känner till…

Allt detta kände jag till, men jag gjorde ingenting för att stoppa det. Det kanske jag borde gjort. Göran Hellström anmälde saken till Polisen i alla fall, och det tycker jag faktiskt hedrar honom. Kanhända är han lite inne på samma tankegång som jag vad gäller förövarnas möjliga identitet, för till lokaltidningen sade han bland annat att:

– Vi kanske ska söka i kretsar och grupper för vilka Ales stenar är helig mark. Man tar med en souvenir eller trofé hem från Ales stenar för att marken har en oerhörd betydelse för dem, deras gruppering eller tro, säger han.

Efter att Polisanmälan väl skett, inspekterade också sakkunniga och arkeologiskt utbildade personer Ales Stenar på Länsstyrelsens uppdrag. Till Ystads Allehanda sade Görhan Hellström den 19 Februari, att han inte ville spekulera i vem som orsakat förstörelsen, men den måste skett mellan November och Februari, alltså i exakt samma tidsperiod som ”Forn Sed” bevisligen var mycket aktiva i Skåne-området. Detta kan inte vara en tillfällighet.

Görhan Hellström och Länsstyrelsens arkeologer har kunnat bevisa, när och hur skadorna uppstått. Hålen har fyllts igen, men skadorna på stenarna kvarstår.

På ”Forn seds” Facebook-sidor finns bilder på hur de vid sina ceremonier ställer glödheta fyrfat och liknande direkt på urberget. Detta orsakar skada, och bevisen för deras  oaktsamma agerande syns för alla och envar.

Den 19 Mars hade lokaltidningen i Ystad nått fram till en viss Sandra Lindholm-Svensson, som kallar sig nationell samordnare för gruppen Pagan Federation International, som inte alls är så stor till antalet i just Sverige. Den säger sig fungera mest som en paraplyorganisation, som mest skall ge hjälp och stöd – även i juridisk form – till en del andra nyhedniska grupper. Dess kunskaper om Asatron är inte stora – bland annat noterar man flera grova sakfel på dess hemsida – och gruppen kan väl räknas till New Age, snarare än traditionell hedendom i och för sig. Ett tecken på PFI:s samröre med forn sed är att man anammat flera aav deras mest underliga vanor, bla. detta med att kalla sig vid djurnamn. Sandra Lindholm har tagit pseudonymen Björnmor, och övriga representanter för denna rörelse kallar sig vid namn av skator och andra djur – jag undrar just varför. Själv känner jag inte till någon hednisk kultur i Norden, som någonsin gjort just så, och det är svårt att veta varifrån alla dessa villfarelser och absurditeter kommer ifrån; men troligen är det väl ”fornsederiet” eller ”Söndags-Schamanismen” som spökar – och söker vi i de här rörelsernas ”fula svans”, så tror jag nog också vi hittar förövarna – precis som Görhan Hellström säger…

Emellertid, PFI fördömer starkt vad som hänt vid Ales Stenar, och så gör även jag, som tagit upp problemet med oansvariga och urspårade grupper som ”forn sed” även tidigare, i inlägg efter inlägg.

Sandra Lindström Svensson sade till Lokaltidningen att:

Ingen som anser att platsen är helig skulle göra så. ”Ales Stenar är ett stycke levande historia” – Som nationell samordnare för en av Sveriges hedniska organisationer vill jag å det starkaste fördöma förstörelsen vid Ale Stenar.

PFI har tagit avstånd ifrån det hela, liksom jag själv. Personer inom styrelsen för NAS, som jag skrivit till de sista dagarna säger, att de skall försöka publicera en insändare i Ystads Allehanda, och att de är på väg med ett officiellt fördömande av attacken. Forn sed däremot, har inte fördömt den alls, och sannolikt är det alltså den rörelsen som har varit framme – igen. Vi har sett prov på liknande beteende från deras sida många gånger förr, och de är kända för att inte ha något förbud för narkotika och liknande vid sina sammankomster – där har vi kanske också en del av förklaringen…

De har dessutom:

– Ideologisk motivation, eftersom de utgett böcker där de lär ut konsten att göra sk ”fröbomber” och säger i skrift, att man ska ta med sig jord från offentliga platser. Just det hände också vid Ales Stenar. Om detta ingår i deras ceremoniell, behöver det i och för sig inte betyda att de agerat så på just den platsen, men redan i och med att de uppmanar andra till att göra så, är de oansvariga.

– Dokumenterat tidigare förstörelse, vilket syns på deras fb sidor. De har ställt fyrfat direkt på berghällar, och bedrivit eldning på ett oansvarigt sätt under sina ceremonier. Detta har bevisligen orsakat skador på flera platser i landet (t ex Havängsdösen, som nämnts ovan)

– Befunnit sig i området. Man har konstaterat, hur de hållit flera sk ”pubträffar” i det närbelägna Malmö, dock oklart med vilket syfte, men syftet kan mycket väl ha varit, att planlägga en eller flera ”påhälsningar” vid Ales Stenar

– Haft tillfälle, sannolikt uppsåt och bevisligen har de också flera mentalt instabila personer i sina egna led.

Ok, Hedniska Tankar är inte några ”fornminespoliser”, och inte heller Leif G W Persson, men man behöver liksom inte anlita ”Kommissarie Wallander” i Ystad för att se, hur detta sannolikt har gått till. Allting tyder på att det är samfundet Forn Sed, eller i alla fall personer i dess led, som begått allt detta. Jag säger vad jag förut sagt – och det är att jag inte rekommenderar, att någon har kontakt med nämnda rörelse. Själv har jag brutit med den för länge sen, och det var redan på 1990-talet.