”Scientific American” spekulerar om ”proto-myter”

2016-10-05 av Hedningen

Scientific American är visserligen namnet på en ansedd och väl renommerad vetenskaplig tidskrift, men för en del svenskar låter dess namn lite som ”A contradiction in terms” eller en nätt självmotsägelse. Hur många vetenskapligt och rationellt sinnade amerikaner finns det egentligen, i dessa av Trump- och Clintonanhängare dominerade tider ?

Humaniora är heller inte denna tidskrifts starka sida, men under rubriken ”arts and culture” spekulerar en för mig helt okänd skribent vid namn Julien D’Huy osakligt om ”proto-myter” och det där som kallas komparativ mytologi…

Komparativ mytologi är ingen ny vetenskap, eftersom den fanns redan på 1800-talet. Redan då (år 1890) försökte pionjärer inom etnologi eller folklivsforskning som James T Frazer – författare till ett mycket berömt verk vid namn ”Den gyllene Grenen” spekulera om en ”ur-religion” eller ett slags ”super-myt” i vilket precis alla mänskliga kulturer skulle ha sitt upphov, och all andlighet skulle kunna förklaras. Frazer var också Viktoriansk kristen, och ansåg att vad alla folkslag utom de kristna engelsmännen höll på med strängt taget var vidskepelse, mumbo-jumbo och hokuspokus, färgat av magi och andra primitiva föreställningar. Han – och andra viktorianska kristna – tog också vissa amerikanska indianstammars myt om en skapare, ”Manitou” eller ”Den Store Anden” som exakt samma företeelse som Jehova eller den kristne Guden, allstyrande, allsmäktig och allvetande, vilket Manitou – vars roll i den senare skapelsen var ganska liten – inte alls var. Överallt förvred, förgrovade och förenklade Viktorianerna i kolonial anda nästan alla folkslags myter till ”Ur Monoteism” – trots att denna inte fanns i sinnevärlden, enligt vad senare forskning bevisat – tråkigt nog för de kristna !

Vad Julien D’Huy försöker sig på, är en lite modernare version av samma sak – vad man kallar måttlös universalism, eller vad som i dagens USA betecknas som ”Cultural (Mis)Appropriation” av värsta slag.

Han studerar till exempel helt olika folkslags – i helt olika Världsdelar – uppfattning om Karlavagnen, eller Lilla Björn och Stora Björn, samt hur dessa två stjärnbilder har ”förklarats” i olika mytologier, och kommer fram till att det mycket ofta rör sig om jakt på villebråd av olika slag, vilket skulle tyda på ett Afrikanskt ursprung till precis alla myter, och även om ”Out of Africa” teorin är väl accepterad av Världens alla antropologer – utom i Kina – Pekingmänniskan kan faktiskt ha utvecklats helt självständigt, anser man där – så är de flesta forskare och genetiker ense om att mänskligheten utvandrat från Afrika i flera vågor och inte en våg. Neanderthalare (som är förfäder till inte mindre än 12 % av DNA hos dagens ”Vita” eller Kaukasier) utvandrade långt tidigare – minst 100 000 år före – förfäderna till ”dagens” människor. Sedan har vi också Denisovamänniskaan och en hel del andra fynd, som inte alls passar in i något känt utbredningsmönster, varesig från Afrika eller andra håll, även om en del forskare taktfast ropar i kör att detta skulle vara förfäderna tilll Wedda-rasen på Ceylon och Aboriginer eller Australnegrer, som alltså i mindre utsträckning är släkt med just afrikaner än någon annan grupp. Så långt det antropologiska, och ”so far, so good”…

Förutom det ignorerar också ”Scientific American” fakta som inte stämmer in – exempelvis att Stora Björn heter ”The Big dipper” på engelska, och på Lapska lär kunna översättas med ”Kåsan” – vilket inte alls stämmer med ”jakt-teorin”.

Ändå fortsätter D’Huy att påstå, att bara för att myten om ”regnbågsormar” eller föreställningen om regnbågen som en väldig orm, så måste detta vara en myt som färdats från Afrika till Australien, och därmed skulle alltså denna föreställning vara universell. Problemet är bara att det där är struntprat, skitsnack, balderdash, rent ljug. I Asatrons värld är Regnbågen en bro, inte alls någon orm eller något djur, och kallas Bif-röst, den skakande eller bävande bron. Lika illa går det för honom, när han talar om Karlavagnen, som ju troddes vara Tors vagn och inget jaktbyte. Författaren säger sig ha undersökt 72 olika myter, men Asatron eller de germanska folkens föreställningsvärld passar inte alls in i mönstret – utan framstår som helt unik, trots att D’Huy hela tiden försöker ignorera den – eller just därför.

Vad han inte begriper, är att folk faktiskt kan göra liknande ”myter” eller dra liknande slutsatser helt oberoende av varandra.

Statistisk tablå och tänkt utvecklingsträd, som ingenting bevisar. Samer är inte indianer, och Bushmän eller Khoikhoi talar inte Mohave eller Samiska…

Det är att underkänna Aboriginernas uppfinningsförmåga och tänkande – och därmed grov rasism – om man hävdar att de inte själva och utan någon annan förebild kunde dra slutsatsen, att Regnbågen kommer fram efter att det regnat, och alltså med lite god vilja eller fantasi kan liknas vid en ”vattenorm” över himlen. Denna – och andra mytiska ”förklaringar” betyder inte ett gemensamt ursprung alls, utan bara att befolkningar i liknande klimatzoner kunde komma på ungefär samma sak.

D’huy romantiserar och drömmer om någotslags ”sagornas och lägereldarnas tid” då vandrande historieberättare och skalder i tusentals år ska ha spritt samma myter och samma historier i det oändliga, men detta är också att grovt underkänna och undervärdera sk ”primitiva” kulturers förmåga till nytänkande och självständigt skapande – var och en på sitt håll…

Exempelvis finns det en ”jordbävningsorm” i japanska myter och i Shinto, likaväl som en Midgårdsorm inom Asatron, men vad bevisar nu det ? Att japaner och vikingar skulle stått i omedelbar förbindelse, och lånat samma historia av varandra ? – Nej, inte alls. ”Jordbävningsormen” eller rättare sagt den stora havskatt (en fisk !) som ska ligga under japans berg liknar bara ytligt vår Midgårdsorm, och så är det med andra mytiska djur också. Visst, många forskare har observerat att det finns drakar i kinesisk mytologi, liksom i Västerländsk – men där medeltidens drakar stod för Djävulen, eller något ont, och sprutade eld, var de kinesiska drakarna sprutare av vatten, havsvarelser och regn-andar, som ansågs goda, välsignelsebringande och dessutom ända in till 1905 var symboler för kejsarmakten – helt annorlunda än den ”västerländska” draken.

D’Huys analys missar helt detta med funktionen eller betydelsen av i och för sig likartade sagoelement, begreppet ”drake” eller ”älg” kan ha funnits i två olika kulturer visst – det är älgjaktstider i Sverige snart – men Nordamerikas indianer såg inte alls sin ”Moose” eller den vida större Amerikanska Älgen som samma sorts djur eller samma sorts jaktbyte som vi. Älgen som bytesdjur var inte och är inte alls av samma betydelse för någon av dem som för oss, som utvecklat närmast en symbios med vår egen älg – som inte bör översättas ”elk” eftersom amerikaner i så fall tänker på ett helt annat slags hjortdjur…

Dessutom – ”Aur var alda, tha ekki var” står det i Voluspás skapelseberättelse. Asatron har flera skapelseberättelser, nämligen – och vi har en urjätte Ymer, precis som kinesernas P’An Ku – den första människan. Men – där Pangu – som han också stavas – var ett slags ”Världsbyggmästare” som mejslade ut kinass berg och floder, så att det stod det härliga till byggdes Midgård av Ymers kött – och gudarna använde honom som byggnadsmaterial, ungefär som den indooeuropeiska föreställningen om urjätten Kronos… ”Scientific American” ignorerar 200 år av forskning, när de bara blandar likartade drag hej vilt, utan hänsyn till kulturkretsar eller redan klarlagda språkliga sammanhang. I och för sig – muntligt berättande kan traderas över långa sträckor och tider, visst – men låt oss återvända till ”aur var alda, tha ekki var”

Vår egen, ”vetenskapliga” skapelsemyt – the Big Bang Theory – innehåller inget kristet trams om guds ande svävande över vattnet eller något sådant. Vi tror inte längre på en hög med lera, som de forntida Egyptierna, ur vilken skapelseguden Chnum eller Ptah drejade fram de första människorna på en drejskiva, och har inga dunkla kinesiska eller indiska hypoteser om jorden som vilande på en enorm sköldpadda, fyra huvuden på fyra enorma elefanter eller något sådant, nej inte ens den finska Kalevalas skapelsemyt om en vattengudinna, som höjer sitt knä ur oceanen; så att en magisk knipa kan komma flygande och lägga ett ägg på det.

Nej – vad Asatron lär ut är det här: Då icke-vara fanns (ekki var !) eller i en ofantligt kort tidrymd före den egentliga rum-tiden, med Einsteins beskrivning, fanns något, som vi kan kalla för Aur – alltså ör – flodgrus, materia, stoft, kosmiska byggstenar – kvanta – skulle vi säga – elementarpartiklar fanns ju inte ännu. Aur existerade i ett stort, stort svalg, alltså Ginnungagap. Så uppstod klyftan mellan varmt och kallt, ljus och mörker, inuti eller utanför – Innangard och Utgard – med mytens språk som faktiskt stämmer mycket bra med den moderna fysiken och vår ”vetenskapliga” förklaringsbild.

Av någon anledning – som ingen – jag säger er ingen – komparativ mytolog hittills kunnat förklara – träffade just Nordborna förunderligt rätt.

Visst, de kan ha iakttagit vulkaner och glaciärer på ett forntida Island, eller inspirerats till en berättelse om själva ”ur-materien” eller Aur från något annat håll, men deras teori innehöll inga gudar – inget vatten och ingen materia i senare mening – ”gräs fanns icke, världen fanns icke” – och detta är mer, så oändligt mycket mer än vad någon annan skapelseberättelse, inklusive efterblivet lallande i form av islam, kristendom eller något ditåt någonsin har sagt.

Förklara det, den som vill eller kan – med någon ”out of Africa” teori eller Komparativ mytologi i allmänhet. Jag kan det i vart fall inte, ”Scientific American” eller sktidryga, rasistiskt färgade, nedlåtande amerikaner till trots…

”Scientific American ?? ” – isn’t that a contradiction in terms… ??

Dagens Nyheter kontra Asatron om lyckan…

2016-09-14 av Hedningen

Dagens Nyheter, den stora dagstidningen som sägs vara liberal; fast med tydligt kristen bias – överraskar ibland. Artiklar, som helt och hållet avviker från dess redaktionella linje kan ibland smyga sig in i spalterna, och man vet inte var dessa politiskt inkorrekta tankar kan dyka upp. Under rubriken ”Insidan” kan man hitta artiklar om bland annat livsstil och psykologi, och även vetenskapssidorna kan överraska genom att för ovanlighetens skull skriva om fakta. Igår vågade man intervjua Idéhistorikerna Johan Norberg och Filip Fors vid Umeå Universitet.

De är något så ovanligt som lyckoforskare, och Johan Norberg – som skrivit en bok i ämnet – konstaterar att vi nu är tillbaka i den strömning av Hednisk Filosofi som funnits sedan antiken, efter det att ”dödstillvända” religioner typ kristendomen – som inte ser någon lycka i livet här på jorden, utan bara efter döden i ett drömt himmelrike – numera starkt förlorat i popularitet. Varken Norberg eller hans kollega tar upp den hedniska hedonismen, eller Epikuros, till exempel – utan presenterar sig som strikta Aristoteliker, och alltså praktiska materialister – alltså sådana personer som inför strikt naturvetenskapliga eller närmast statistiska argument för vad som ska anses som lycka, enligt en närmast Nationalekonomisk eller Traditionellt Liberal syn på Lyckobegreppet, alltså något i stil med John Stuart Mills maxim om ”största möjliga lycka till största möjliga flertal”

Utilitarianism – största möjliga lycka åt största antal = ”Maul Halten und Weiter dienen !”

De konstaterar till och med, att det finns en genetisk grund för lyckan, som de ser det. Vissa människor är helt enkelt födda med en viss personlighet, och generna styr personligheten i högre grad än vi vanligen inser; skriver DN. Somliga människor är därför genetiskt pre-destinerade till att känna större lycka än andra, men vida viktigare är hur individen lär sig att hantera olycka, hävdar tidningen.

Det sägs rent ut i DN:s artikel, att endast vissa materiella förutsättningar, dvs en viss nivå av välfärd, alltså ett slags ”existensminimum” för att lycka alls skall kunna uppstå existerar, i form av inkomst eller annat, och om dessa förutsättningar inte är uppfyllda, känner befolkningen i ett land ingen lycka alls, för lycka består i att ha och äga saker, läser jag i tidningen. Döm själv efter detta stycke, till exempel – ren materialism, och inget annat:

En god ekonomi är också en viktig faktor för lycka, enligt Filip Fors. Däremot är sambandet mellan pengar och lycka inte linjärt. Nyttan av att ha pengar avtar när man väl har uppnått en viss ekonomisk standard, säger han.

– Då har man sina basbehov tillfredsställda. Man vänjer sig till slut vid att ha råd med mer saker, säger han och lägger till att samma princip gäller för materiella ting.

Dessutom måste man vara säker till liv och lem för att kunna uppnå lycka, påstår DN. Folk kan omöjligen vara lyckliga i krig, eller i katstrofzoner, enligt forskarna – och Afrikas befolkning skulle inte känna lycka den heller, eftersom den är alldeles för fattig – nej endast Europa sätter standarden, och särskilt Sverige är paradiset eller lyckoriket på jorden, enligt forskarna. Hör här vad de skriver:

Var vi bor i världen

En viktig faktor är var i världen vi befinner oss, enligt Filip Fors. Människor som bor i exempelvis Sverige är ganska lyckliga i jämförelse med personer i många andra länder i världen. Det handlar om trygghet, god hälsa och om att vi lever i ett samhälle med hög tillit till institutioner och till varandra, säger han.

– I Skandinavien är folk väldigt lyckliga jämfört med i de flesta andra regioner i världen. Det tror man beror på att vi dels har en hög materiell levnadsstandard och låg fattigdom, dels på att vi bor i trygga samhällen rent socialt. Man kan lita på de flesta människor och vi har låg korruption och så vidare, säger Filip Fors.

Aldrig har jag hört något mer inskränkt, småaktigt eller fördomsfullt, ens från DN.

Mellan raderna i artikeln ser man den vanliga PK-förnumstigheten, den som får vissa av våra politiker att tro att hela Syriens befolkning, på 50 miljoner människor eller mer, ovilllkorligen MÅSTE ryckas upp med rötterna och genast fotvandra till paradiset Sverige, där de – oberoende av vad de själva vill – ska leva resten av sina liv. Och de ska inte tro att de själva får bygga upp ett eget samhälle i sitt eget land igen, nej nej !

Endast Västerlandet och då främst Europa är alltså måttstocken, enligt ”lyckoforskarna”… Mycket annat skrivs också i DN:s artikel, och till det skall jag återvända inom kort – men innan dess kan vi fråga oss – ÄR det verkligen såhär ?

Folk i andra delar av Världen skulle inte kunna var lyckliga, skriver Dagens Nyheter. Och ändå skriver ”The African Economist” att frågan om lycka inte är så enkel….

Då och då föresvävar det även Umeåborna i artikeln att frågan om lycka är något mer komplicerad. Lycka är inte alls samma sak som tur, till exempel – eller ens Svintur – i valet av födelseort. Med Svintur, eller vad norrmännen kallar ”Svineheld” eller tyskarna ”Schwein gehabt !” (alltså ordagrant ”haft svin” – vi ser spåren av Särimner i det idéhistoriska tänkandet) menar vi en osannolik slump, eller förmågan att utnyttja tillfället eller den osannolika slumpen till egen vinning, vilket är exakt det recept på personlig lycka DN föreskriver…

Sedan finns också ruset, extasen eller den kortvariga, men falska och bedrägliga lyckan, som jag talade om igår. En del människor tror att lyckan bor i narkotika-rus, till exempel, eller i datorspel eller andra former av beroendeförhållanden, men de blir nog grymt besvikna så småningom. Varaktig lycka förutsätter någotslags balans eller harmoni, grekiskans Harmoneia, alltså dottern till krigets gud Ares och kärlekens gudinna Afrodite i Grekisk mytologi, även om somliga också tror att Harmoneia är detsamma som Aphrodite Pandemos, hela folkets Afrodite, det vill säga Freja – hon som inom sig rymmer BÅDE kriget och kärleken samtidigt.

Det finns med andra ord ingen lycka utan kärlek. Så enkelt är det. Så trodde redan antikens folk, och Nordborna med – som vi ska se.

Lyckan ligger alltså inte i enbart materiella ting, och den kan heller inte köpas för pengar – vad än Dagstidningarna skriver…

Staty av Freja eller Harmoneia i ”Old Economy Village” – Pennsylvania, USA.

För övrigt kan du mycket väl uppleva lycka, också om du bor i en katastrofzon, eller till och med deltar i ett krig. Kanhända är då lyckan av den mer kortvariga sorten, men tänk på en ung soldats upplevelser efter sin första strid. Han ser sig om efter de andra unga männen i sin skyttegrupp, och de konstaterar alla hungriga, trötta och utmattade till bristningsgränsen att de haft osannolik tur ändå, och överlevt. De skrattar, småpratar, lyfter fram sina egna berättelser och talar med hesa och viskande röster om vad som hänt under dagen. Det är en annan sorts lycka än vad en akademiker från Umeå kan förstå, eller ens dela. Men i morgon går kanske inte det hela deras väg, och det blir den egna sidan, som får se den egna ställningen fylld med sårade och döda. Lyckan att få födas och leva här i Midgårds dalar, kan vara mycket bedräglig.

Den lyckligaste människa jag själv mött eller hört talas om var en infödd Kyltekniker från Afghanistan. Han var Pashtun, men arbetade på en svensk camp. Det sägs att narkosläkare kanske på sitt sätt tillhör en liknande kategori. Deras vardag består bara av ”Nu ska ni sova, fröken Björklund !” eller ”Vakna, vakna fröken Björklund – nu så var er bröstförstoring klar !” men vänta bara tills att någon verkligen håller på att dö. Det är då narkosläkaren lever upp – och under fem minuter – inte mer ! – kan han rädda eller stjälpa hela situationen – och skapa lycka eller olycka för ett stort antal andra – beroende på sin skicklighet. ”Lycka är ett väl förrättat värv” säger Hávamál. ”We are our deeds !”

Många tror att man inte har nytta av en kyltekniker när det är femtio grader i skuggan i en öken – men det har man visst !

Det är när det vanliga kraftverket inte fungerar, och reservkraften är utslagen – också för sjukhuset. Det är när fullt med folk dör eller skadas i byarna runtomkring, och kylteknikern i kraft av att han är en god innovatör hittar på ett nytt sätt att få igång dieselgeneratorn på – och kopplar starkströmskablar alldeles själv, helt emot alla säkerhetsföreskrifter – utan kroppsskydd eller hjälm – för ingen vill kosta på honom något sådant – trots splitter, trots kulor. Risken att också han skadas eller dör är betydande, men den lycklige kylteknikern, ser ni – han vet att oavsett vem som vinner kriget i morgon eller om tjugo år – och oavsett hur många som än dör, på båda sidor – så nog fan behöver de överlevande en väl utbildad kyltekniker, när de i sinom tid ska bygga upp alltsammans igen. ”Vad våldet må skapa är vanskligt och kort – det dör som en stormvind i öknen bort!” skrev en gång hedningen Esaias Tégner. ”Talibaner och långskägg förgår – men gott hantverk består !” kunde man också säga. Och dör vår kyltekniker, så dör han lycklig – i förtröstan på sin gud – och på att han gett sitt liv för en rättfärdig sak. Det är också lycka, av ett slag som DN:s eländiga brödskribenter aldrig någonsin kommer att förstå, därför att de saknar hängivenhet, och de rätta intellektuella förutsättningarna.

Hávamál varnar oss gång på gång för att vi inte ska tro oss själva så lyckliga, eller slå oss till ro.

”Vid kväll skall dag prisas / hustru när hon bränts / vapen när det frestats / mön när hon blivit mor / isen när du hunnit över den / ölet när det druckits..”

Vet du själv ditt öde ? Vet du, hur ditt liv slutar, eller hur samhället runtom dig utvecklas, inom ett par år ? – Nej, du vet ingenting, inte ett förbannat dugg, säger jag dig – och det vet inte människorna i andra delar av Världen – förtröstansfulla kyltekniker eller ej – heller. Men – de fortsätter arbeta, och däri ligger deras lycka. De gör något för andra, och ser en lycka i det – det kan DN.s skribenter heller inte inse. ”Eld såg jag brinna för en rik mans barn – men utanför dörren, stod Döden” står det också att läsa i Hávamál.

”Vädret kan ändras mycket på en vecka, än mer på en månad” står det att läsa – ”skog ska man fälla i storm, och segla i medvind”

Det här är samma som DN:s snusförnuftiga filosofi att utnyttja det rätta tillfället och övervinna motgångar genom sund strategi – och förutseende – men mycket enklare och klarare uttryckt.

Fattigdom är inget hinder för lyckan det heller, för läs strof 36:

Bú er betra,þótt lítit sé, halr er heima hverr; þótt tvær geitr eigi ok taugreftan sal, þat er þó betra en bæn.

”Eget bo är bäst, om än det sig litet ter. Karl är hemma envar. Om du så bara har getter, och havstång till tak, så är det bättre än bön”

Feral Goat (Capra hircus) two goats eating seaweed on carsaig beach on Mull. Argyll and the Islands, Scotland, UK

Etymologer och forskare har diskuterat om ”taugreftan” betyder rafter på ett halvfärdigt tak, som hålls samman genom provisoriska rep, så länge bygget varar – eller ”tang” alltså havstång – på Island var de fattiga så fattiga att de inte ens hade agtak, som på Gotland, eller Torv att täta taket med, än mindre tegel eller trä. Men – hade någon bara två getter, och ett eländigt skjul, kunde kanske den personen se det ljusa i tillvaron ändå, och därigenom finna lycka – ”alltid finner karl sig en ko” – livet är alltid värt att levas, det finns alltid en utväg ur situationen – och allt det genom att använda sitt förnuft, eller studera naturen…

Berömd är också strof 47: ”Ung var jag fordom, ensam gick jag – vilse om vägen vart. Rik jag mig såg, när jag råkade någon – man är mans gamman”. Hávamáls perspektiv är hela tiden den ensamme vandrarens, utanför-personens – men denne söker inte lyckan för egen del, utan finner den ihop med andra. Åter en sak, som DN:s skribenter, fastlåsta i sin tid och sin måttlösa materialism, aldrig kan förstå – därför att de inte har någon kärlek till sin nästa, helt enkelt. Hjalmar Gullberg, den svenske poeten som många ansåg för kristen, förstod Hedendomen och Asatron bättre än andra, då han skrev följande dikt, som visar vad det handlar om:

Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.

Giva om vägen besked,
därpå skiljas ifred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.
Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.

Frihet, inte materialism. Lycka genom andra, inte i egoism. Och ändå vantolkar folk, som inte lärt sig översätta, som inte lärt sig de rätta orden. Kristna amerikaner, till exempel, som inte förstått den rätta innebörden i ”Medelklok ska envar vara” – den som känner sitt eget öde, och i förtid vet när han ska dö, är sällan lycklig – och den som offrar sig för andra och tar sitt ansvar, finner kanske inte individuell lycka han heller, utan får avstå från något, som han annars skulle ha haft.

Oden vet, att han ska dö vid Ragnarök – men han fruktar inte alls vad som kommer. Han begär bara detsamma av dig, om du har kraft och ansvar nog att följa honom. För ignoranta amerikaner, däremot – är detta bara ”ignorance is bliss” och de talar fåfängt om hedningar, som är nöjda med sin okunnighet. De ser inte Odens sökande efter kunskap, och de förstår aldrig detta drag heller.

53:e strofen lyder:

”Små strandrevlar – små sävdungar -små är människornas sinnnen. Alla människor är inte jämnstarka – halvt är släktet – Nu som förr !”

Våra idéhistoriker från Umeå sa, att inte alla hade samma förutsättningar för att hitta lyckan, men att alla ändå kan genomföra det, om de har rätt attityd och bara försöker. En smula hårt sagt, men ändå sant !

Strof 52:

Mikit eitt skal-a manni gefa; oft kaupir sér í litlu lof, með halfum hleif ok með höllu keri fekk ek mér félaga.

I min översättning:

”Mycket behöver du inte ge – Ofta köper sig lite lov – Med en halv lev – och Halva karet – fick jag mig en frände !”

Det här har ignoranta amerikanska kristna hyndor tolkat som ”att köpa sig vänner är bra” – trots att detta inte alls är vad strofen handlar om. Istället måstte den läsas ihop med de andra, och den som följer direkt efteråt. Oden säger tvärtom, att han inte ser till om du ger honom mycket av dig själv. Redan en symbolisk insats för din nästa, är lovvärt i Allfaders ögon – det viktiga är, att du försöker. Och de bästa stunderna i livet – all mänsklig lycka – är faktiskt gratis.

Två personer möts av en händelse, och delar en halv mugg öl, eller en halv brödkaka. Om så bara så litet – så räcker det – för vem vet vad detta korta möte kan leda till ?

För de som i DN:s liberala stil tror att lycka bara handlar om materiella ting, statistik eller nationalekonomi, så finns här ett sista budskap. ”Félaga” betyder inte ”fellow” eller vän, som i modern engelska – som vanligt ett gammalt anglosaxiskt missförstånd. Den som äger ”fä” eller lös egendom ihop med annan, är en ”félagi” eller ”bolagsman” skulle vi säga med modernt språkbruk. ”Felagi” är också en juridisk term, som dyker upp i ”Grågås” och de norska medeltida lagsamlingarna – till och med affärsbekanta för resten av livet kan ju träffas av en tillfällighet – och nya bolag och innovationer uppstå – också inom kyltekniken, eller vad ni nu vill… Ifall ni begär en materiell lyckotolkning, inte har kärlek och inte kommer längre..

Er-at maðr alls vesall, þótt hann sé illa heill; sumr er af sonum sæll, sumr af frændum, sumr af fé ærnu, sumr af verkum vel.

”Inte kan någon kallas olycklig, fast usel hälsa han har – Några blir sälla av söner, Andra av fränder, Några av gods, Andra av väl utfört värv.”

Så säger Hávamál om den mänskliga lyckans natur. Lyckoforskarna, som insett att frågan om personlig lycka är komplicerad, och att den för några består bara och endast bara i materiella ting, att några ser den i den egna familjen, andra i sina vänner och några i sitt arbete eller det som görs väl – för andra ! – har efter tusen år inte kommit längre, de med.

Idéhistoriker Norberg från Umeå har VERKLIGEN rätt på en punkt.

Vi ÄR – precis som han säger – tillbaka i en klassisk, Europeisk filosofisk tradition, med anor ända ner i antiken och ännu längre tillbaka – när vi lämnar Monoteismen fjärran..långt långt bakom oss.. i öknen, där inga goda tankar växer.

Gudstron minskar – Snart BEFRIAR vi oss från Kristendomen…

2016-08-31 av Hedningen

Humanistbloggen, anknyten till The Swedish Humanist Association där jag är fullvärdig medlem, erkänner faktum. Gudstron i landet – eller rättare sagt tron på ”Gud”, JHVH eller Allah minskar snabbt, i takt med att de Abrahamitiska religionerna får allt mindre och mindre utrymme i vårt land, och Hedendomen ökar. Till och med den kristna dagstidningen ”Dagen” tvingas nu kapitulera inför sanningen. Kristendomen i Sverige är som en långsamt tinande glaciär, och efter 700 år av ett religiöst och kulturellt förtryck utan motstycke, börjar vår egen inhemska religion och kultur vakna till liv igen.

Snart GÖR VI SLUT på kristendomen och dess Totalitära System…

Kristendomen är ett totalitärt system, liksom Kommunismen och Nazismen, inklusive annan sorts Fascism, eller för den delen Islam och Mosaisk tro. Detta är mycket viktigt att förstå. bara en enda ”gud” är tillåten, och alla dessa tre mossiga gamla ökenreligioner insisterar på att just deras gud är den enda rätta. Asatron är liksom alla Hedniska religioner ett Polyteistiskt system, och Polyteism förutsätter pluralism, och därmed större tankefrihet.

Det är det ansedda SOM-Institutet vid Göteborgs Universitet som ställt en Ja- och Nej-fråga till intervjupersoner ur det svenska folket.

Bara 41 % svarade att de ”tror på gud” år 2015, jämfört med 47 % år 2010, och med den takten har vi sluppit alla kristna, muslimer och övriga monoteister om 35 år. Endast 25 % av svenskarna har överhuvudtaget besökt en kristen gudstjänst de senaste tolv månaderna, emot 35 % för fem år sen. Och 59 % tar skarpt avstånd ifrån varje tanke på den kristne ”guden”, och svarar ett klart ”Nej!” på frågan om dennes existens, jämfört med 53 % ”Nej !” år 2010.

Å andra sidan kan man mycket väl ifrågasätta den vetenskapliga korrektheten hos denna undersökning.

För det första framgår det inte, hur många intervjupersonerna i undersökningen varit, varifrån i landet de kommer osv. Traditionellt sett brukar statistiker i Sverige säga att en undersökning måste göras på ett sample av minst 1000 personer för att alls vara valid eller giltig. För det andra är frågan ”Tror du på ”gud” ?” inte alls särskilt vetenskaplig, och man hade gärna önskat sig andra variabler än blott och bart ett ja/nej svar – för vad menas egentligen med att ”tro” respektive ”guds” högst eventuella existens ?

Monoteisterna löper stor risk att bli besvikna i framtiden…

Undersökningen ger inget utrymme för Agnostiker, till exempel – alltså de som hävdar, att vi omöjligen kan veta något om olika gudars eventuella existens, även om de 59% som svarat ett klart nej är ateister. Som Hedning kan du BÅDE vara Agnostiker, Ateist eller Troende, eftersom en hedning per definition är en person som tar avstånd just från all Monoteism eller Monoteistiska religioner, och därmed ofta också annan totalitarianism.

Begrepp som tro och existens är långtifrån självklara, för när vi drömmer, läser en bok eller betraktar en teckning eller målning; är vad vi ser och upplever verklighet, och i anslutning till gårdagens blogginlägg skulle vi lika gärna kunna fråga ”Hur många svenskar tror på Cheech Wizards existens ?”

Svaret är förstås, att hans anhängare tror på honom i egenskap av en litterär gestalt, en kulturell ikon eller en konstskapelse, och redan som barn lär sig de flesta människor att inse skillnaden mellan objektiv, vetenskapligt påvisad existens å ena sidan, och upplevd, subjektiv existens å den andra. Till och med från sex månader och uppåt kan vi alla skilja på det, eller varsebli flera olika slags verkligheter, anser forskare. Många Hedningar tror dessutom på det som kallas Panteism, dvs att naturen eller Världsalltet innehåller en eller flera ”gudar” eller rättare sagt krafter, som för oss manifesterar sig på ett i stort sett gudalikt sätt (redan en rejäl storm eller ett åskoväder är mäktigare än människans alla skapelser) och den undersökning Som-institutet gjorde innehåller inga frågor om hur många svenskar som är Asatroende eller Naturtroende, vilket är en klar brist.

Uppgifterna går isär, men vissa forskare har tidigare ansett, att minst 40 % av svenskarna har kvar tron på naturen, eller naturväsen – och därför är de hedningar !

Nästan alla svenskar skriver under på detta påstående. Nästan ingen svensk eller svenska tror på någon ”gud” för den sakens skull…

Man skulle också kunna frågat, hur många svenskar som känner till Asarna, och anser dem som minst lika ”verkliga” som ”gud”. Eller också skulle man kunnat fråga, hur det kommer sig att många svenskar minns redan döda personer – som alltså inte existerar längre – inklusive sina föräldrar och förfäder, och hela den kultur och historia det egna landet har. Ärar och älskar man allt det här – ja då är man OCKSÅ just en Hedning, och har dessutom tagit till sig stora delar av vad Asatron handlar om.

Slutligen kan man också anse, att när man vill att det egna språket och kulturen skall kunna leva vidare också i framtiden – även då är man faktiskt Hedning och Asatroende – eftersom man har bejakat väsentliga delar av Asatrons filosofi, oavsett vad man nu tycker om den kristne guden och hans påfund i övrigt. SOM-institutets undersökning innehåller inga sådana variabler, främst därför att den är gjord av kristna…

Nu har vi tröttnat på dem. Deras herravälde är över, och snart kan vi vara oss själva igen…

Vad väger egentligen högst för dig ? Någotslags profet från Mellersta Östern, eller den Historia, Kultur och det Språk och den Identitet du själv föddes inom ? Asatron ÄR en identitär filosofi… Alla människor har rätt till en egen identitet – DU OCKSÅ !!

En jämförelse mellan Shinto och Asatro, samt varför jag inte är någon oreserverad universalist

2016-06-04 av Hedningen

Det finns de som hopar smädelser över Asatron, och påstår att den skulle vara alldeles för ”nationalistisk”, enbart därför att den utgår från den Nordiska kulturkretsen. Ja, det finns även de som ropar ännu värre saker – kristna då mest – men låt oss glömma det för stunden. Borta i USA har det brutit ut en debatt om detta med Asatro och Shinto, alltså Japans urgamla inhemska form av hedendom. Skribenten Jön Upsal – som jag ibland läser – har skrivit en del om detta. Jämförelsen mellan Asatro och Shinto är faktiskt inte helt irrelevant. Den har använts även förr, och det har till och med funnits en dansk sajt vid namn ”Nordisk Zen” – nu borta från nätet – där en del av mina egna texter om Asatron har publicerats.

Shinto är en naturreligion, med gudar och makter som hör mycket intimt samman med den natur och det landskap, där den japanska kulturen uppkom. Precis så är det också med Asatron. Det finns Shinto-helgedomar (ja, just det – helgedomar och inte tempel – i Japan är det endast Buddhisterna som har tempel, nämligen !) utomlands nu också, och vem som helst kan utöva Shinto på så sätt att denna någon, kvinna eller man, i en helt annan del av Världen, också kan utföra Shintos mycket enkla riter, och vända sig direkt till ”Kami” eller Japans gudar.

Men det finns också mycket viktiga skillnader. Buddhismen, som från början inte alls hörde hemma i Japan, utsatte aldrig Shinto och japanerna för det förtryck, som Katolikerna och ”Svenska” kyrkan etablerade hos oss. Och 54 % av Japanerna är ännu helt och hållet Shintoister, samt kan se tillbaka på en mycket mer oskadd nationell kultur, som bestått och fått bestå i tusentals år, inte minst därför att Japanerna redan på 1600-talet kastade ut de kristna – och därför överlevde ! Hade de inte gjort det, hade de blivit till ett annat fattigt, genomkoloniserat u-land, men nu genomlevde de sin egen imperialistiska fas istället – och den fasen tog slut 1945, först efter att de två gånger blivit utsatta för atomvapen.

I Japan kan också en person mycket väl fira shintoistiska ceremonier som shichi-go-san som barn, till exempel, men gifta sig i ”kristen” brudklänning (alltså ett sk ”white wedding” men med en shinto-präst) och sen dö buddhistiskt, utan att någon ser detta som en motsägelse. Men – även om vem som helst kan utöva Shinto, över hela Världen, så är det nästan bara japaner som kan bli Shinto-präster eller prästinnor – för då behövs nämligen grundlig kunskap om religionen, liksom andlig erfarenhet – och den kan man bara skaffa sig på ort och ställe i Japan. Av 85 000 religiösa funktionärer inom Shinto i Världen, rapporterar Jön Upsal, så är det faktiskt bara 7 stycken som är icke-japaner...

Godar och Gydjor har sin traditionella dräkt, liksom funktionärer inom Shinto

De enda hedniska godarna med tillräcklig erfarenhet, finns på Island

Vissa roller för religiösa funktionärer inom Shinto har förändrats under 1900-talet – det gäller till exempel Miko, de ”jungfrur” som mest var en sorts spåkvinnor (ungefär som Völvorna – en Völva var dock oftast en mycket gammal, ogift kvinna – undantaget var väl Torbjörg Lillvölva i Eiriks Saga hin Rauda) och som tjänstgjorde i Shinto-helgedomarna – nuförtiden är de bara ogifta unga kvinnor, och har både fästmän och ett helt liv utanför helgedomen – men om de gifter sig eller skaffar barn, är det slut på deras föregående ”karriär” och de måste gå vidare till något annat, vilket nästan alla av dem och så ser som något naturligt och inte har något emot.

Nåja – debatten gäller nu inte allt detta, utan följande: Hur kan någon vit person alls säga sig utöva eller tillhöra Shinto, när Japanerna själva säger att det här är en sak som främst angår dem, och hur kan en knappt 30-årig engelska som kallar sig Megan Manson påstå att hon är Shintoist, när hon samtidigt sagt att hon är ”eclectic pagan” eller ”eklektisk hedning”. Herr Upsal i USA är mycket upprörd av vad han läst, och det skulle nog också de flesta japaner bli. Det sista Världen behöver, säger Jön Upsal, är fler ”Vitingar” som anser sig vara experter på till exempel candomblé eller Voodo, eller för den delen Västafrikansk religion – eller personer som anser sig utöva Shinto – utan att ens så mycket som ha besökt Japan ! Att försöka ta över naturfolks religioner, eller de olika sorters hedendom som finns i olika delar av Världen är ren imperialism, anser han – och ibland snubblande nära rasism, faktiskt… och på samma sätt – personer utan Nordiskt ursprung, eller kopplingar till Norden på något sätt, borde inte påstå att de utövar Asatro – säger Mr Upsal…

Jag citerar, ur hans artikel:

Megan ”I’m an entitled white girl who will tell you why you poor benighted yellow people are wrong about your ancestral faith” Manson cites six different authors who ostensibly support her claim that Shinto is a universalist faith, rather than something indigenously Japanese. — — Half of those six are westerners, so we’re off to a rolling start. There’s Aidan Rankin, who’s written a couple of books on Jainism and Shinto, but doesn’t seem to be a practitioner of either. There’s John Dougill, who seems to be trying to invent his own sort of New Age ”Green Shinto.” And there’s Ann Llewellyn Evans, who is apparently one of the very few legitimately ordained non-Japanese Shinto priests in the world.

— —

So, the situation seems analogous to that of contemporary Asatru; under pressure from ”progressive” elements who want to change the traditional ethnic nature of the religion, one specific organization that represents a minority of practitioners decided to open up its doors to outsiders. and now that’s the example that’s held up as ”normative”.

Especially by people like Ms. Manson, who want to indulge their Japanophile fetishes and appropriate an ethnically indigenous set of practices to suit her own weird eclectic whims. You just gotta know that she’s got a Pikachu costume in a box under her bed or something.

Själv håller jag delvis med om detta, men kanske inte helt. Asatro kan utövas av vem som helst, över hela Världen – om han eller hon har tro och kunskap nog, och är villig att lära – men det är som Mr Upsal säger – skall vi alls utöva Asatro, så är det just det vi ska göra – vi ska inte blanda ihop det med ”new age” eller något annat, och kalla resultatet ”forn sed” eller så.

Du kan förresten inte heller vara Präst i Katolska Kyrkan, exempelvis, och samtidigt kvinna – eftersom det vore en ren självmotsägelse. Aldrig någonsin i denna kyrkas mer än 2000 år långa historia har det heller funnits en enda kvinnlig Kardinal, och heller ingen Kvinnlig påve, trots vissa legender från medeltiden – den ”Heliga Stolens” själva konstruktion, ärr för länge sedan utformad för att förhindra just det, ungefär som en tron av vitaste porslin... Nunnor och Abedissor har däremot funnits, särskilt inom Katolicismen, men detta är ju – som de flesta normalbegåvade personer säkert förstår – en helt annan sak…

För mig personligen, så skulle jag hälsa också en västafrikan, en japan, en person från Serbien, Australien eller var som helst i Världen, som en vän, och minst lika asatroende som jag – ifall den personen, helt oberoende av kön, ras, nationalitet, språk eller något annat – visade att det verkligen var så. Men å andra sidan skulle jag inte säga att vem som helst vore asatroende, bara för att han eller hon utnämnde sig själv till det – som alla dessa naiva universalister och new ageare vill…

Låt oss fortsätta med att låta Mr Upsal göra sin stämma hörd – för även han har rätt att uttrycka sig:

“People of all races and climes cannot help but express gratitude to the spirits of the land and of nature, to their ancestors, to the benefactors of society and state…Thus, while Shinto is a racial faith, it possesses a universality which can enrich the lives of all people everywhere.” – Sokyo Ono, Shinto: The Kami Way

Here, Sokyo Ono admits flat out that Shinto ”is a racial faith”, but then praises the general idea of ”expressing gratitude” to ”the spirits of the land of their nature, to their ancestors”. — — “Shinto is an authentic, indigenous spiritual tradition of the Japanese people. Many of its outward forms and practises are therefore specific to Japan, but its essence is valid for all of humanity.” – Motohisa Yamakage, The Essence of Shinto: Japan’s Spiritual Heart

I USA talas mycket om ”cultural (mis)appropriation” – alltså hur personer som inte alls tillhör en kultur eller en kulturkrets – oftast kristna västerlänningar – tar över den, och säger sig tillhöra något de inte tillhör. De flesta Asatrogna i USA, till exempel – har ett nordiskt ursprung, och kommer från nordiska invandrare – eller har studerat nordiska språk, och är väldigt kunniga i Nordeuropas kultur. (men inte ”Skandinaviens” – för detta är ju bara ett tomt geografiskt begrepp) Därför har de – om ni frågar mig – också rätt att kalla sig Asatroende..

Dessutom – och slutligen – är Asatro inte någon missionerande religion, som till exempel islam eller kristendomen. Vi tror inte på någon frälsare, och vi är verkligen inte ute efter att ”omvända” någon just till vår kultur, vårt språk eller vårt förhållningssätt till tillvaron – om inte denna okända ”någon” själv vill. I det föregående har jag berättat för er om en afrikansk kvinna, som ville ha sitt eget barn ”knäsatt” enligt Asatrogen sed, bara för att få bekräftat, att det faktiskt hörde hemma här. Den riten utförde jag själv, och det fick hon och den lilla dottern gärna.

Man FÖDS inte till Hedning – men man BLIR det !

De som kommer till mig i vänskap och med ett öppet sinne, kommer aldrig någonsin förskjutas, men däremot utbildas – för sådan är Särimner.

Men på det hela taget – säger Mr Upsal – och så även jag – varför skulle någon, som inte är exempelvis svensk, islänning, dansk, finsk, eller norrman – eller inte heller har ett Europeiskt ursprung överhuvudtaget – alls intressera sig för Asatron ?

Det finns faktisk islamsk hedendom också, (eller rättare sagt arabisk, för-islamsk tro) lika väl som det finns judisk hedendom, till exempel – och det finns förstås Hinduism – ja miljontals, eller mer än en miljard människor i Indien och annorstädes är faktiskt hedningar de också – lika väl som det ännu finns utövare av grekisk, romersk eller keltisk hedendom, för att bara nämna några exempel.

Alla folk har faktiskt SIN Hedendom – och de har rätt att SJÄLVA få bestämma, vem eller vilka som ska få tillhöra den…

Avslöjat: Vad dödar Inutierna ? Multikulturalism kan skada din hälsa – ALLVARLIGT !

2016-04-29 av Hedningen

SVT, Statstelevisionen i Sverige, sänder numera ofta sällan några intressanta nyhetsinslag, men det händer. På tisdagskvällen denna vecka innehöll nyhetsprogrammet ”Aktuellts” normala sändning klockan 2100 ett längre inslag om den ökade självmordsfrekvensen bland Inuiter i Canada. Saken har också tagits upp av Världsmedia som CBC News, den franska tidningen ”le Monde” som kallar vad som händer i Canada just nu för ett ”kulturellt folkmord” och även ”lättare” media typ Vice.com drar samma slutsats. Efter århundraden av invandring, tvångsmässigt kristnande, marginalisering, utkonkurrering, likvidering, ökad massinvandring och till slut en lång tillvaro i reservat, orkar helt enkelt inte längre de få personer som utgör den kvarvarande urbefolkningen med att leva. Deras kultur har urholkats och multikulturaliserats så till den grad, att de till sist begår självmord, eftersom det inte finns någon plats för dem i dagens värld.

Så länge det inte förekom någon kristen invandring eller Multikulturell påverkan, hade Nordamerikas och Canadas urinvånare chansen att själva leva som de ville…

Docent Per Axelsson från Umeå Universitet bekräftade på SVT och aktuellt helt och hållet denna dystra bild. Någon lyckad ”integration” har aldrig förekommit i Canada, och nu står man inför en självmordsepidemi, där kanske något hundratal unga människor på bara några månader berövat sig själva livet, vilket utgör ett mycket djupt sår i de fåtaliga inhemska samhällen som alls är kvar. Vad som skett under 1900-talet är istället en process av assimilation, eller hur en antalsmässigt starkare kultur äter upp och till sist helt förintar en svagare, och man kan dra många paralleller med hur det är i Nordeuropa, där vi svenskar – som varit ursprungsbefolkning här i mer än 35 000 år (emot 7000 år för de mycket fåtaliga samerna, som knappast någonsin varit etablerade i mer än de nordligaste 20 % av landet) hela tiden står inför ett enormt hårt tryck, först från de kristna och numera även från de islamistiska horder, som försöker bemäktiga sig landet.

Men ledare som dessa stoppade inte invandringen, och till sist hamnade de själva i reservat…

Å andra sidan finns det en viktig skillnad mellan Nordamerikas urbefolkningar och oss själva. De har aldrig någonsin fått någon politisk makt, medan Sverige hela tiden varit ett land som styrt sig själv, och som aldrig legat under en främmande erövrare. Vi har lyckats behålla vårt eget språk och därmed mycket av våra egna värderingar, och vår gamla folkkultur. Tills helt nyligen, har det varit fullständigt otänkbart för oss att främmande personer, som har ett helt annat etniskt ursprung alls skulle få sitta i vårt Parlament eller Riksdag, och försöka stifta lagar över oss..Kanske det är en del av förklaringen till varför Sverige blev ett jämförelsevis starkt industriland, och även förklarar varför vi kunde behålla vår nationella identitet, samma identitet som förvägrats så många andra – i grunden hedniska – folk på vår Jord, och som därmed fått så många tragiska resultat.

Det är just den nationella identiteten, och frånvaron av alltför många främlingar som verkar vara den avgörande faktorn, framhöll Docent Per Axelsson, och det kan man hålla med om.

Sveriges situation har – trots massinvandring – kommit att bli en helt annan, därför att vi hittills lyckats behålla en stark nationell identitet.

”Våra Gudamakter” – ny folder om Asatro

2015-10-25 av Hedningen

Saklig information är viktigt – nu när det finns en uppsjö av teorier, samfund, organisationer och till och med sekter – ja vad allt kan man inte hitta på Internet. På sajten ”Asatemplet” kan man hitta en nyutgiven skrift av Henrik Andersson, utgiven i Uppsala just nu i Oktober månad – som kort och på 44 faktaspäckade sidor ger dig ett kort ”vem är vem” i Asatrons Värld.

Uppslaget har förstås funnits tidigare, från Åke Ohlmarks ”Fornnordisk Ordbok” från 1975 och vidare framåt, men vad som gör Henrik Anderssons skrift så läsvärd, är att den inte ger sig in på att redovisa de vildaste akademiska teorierna, och inte heller för mycket om väsen som Loke, Angerboda eller Hel, sk ”Rökkatru”, ”Lokeanism” och allt annat sådant, som det ändå finns nog eller övernog av på nätet. På det sätter fyller detta lilla häfte ett utmärkt hål i min bokhylla – och boken är charmerande trevligt och chosefritt skriven – ett slags enkel ”När Var Hur” handledning, som kan bli utgångspunkt för vidare studier i ämnet.

Tyvärr är den inte översatt till Engelska – nu när vi befinner oss i en internationaliserad värld – Asatro på nätet är till exempel en i hög grad Internationell miljö – vilket man skall vara medveten om – men här finner man rena basfakta, utan ”forn sed” eller förvrängningar…

Ibland har det hänt, att jag själv faktiskt hittat diverse egendomligheter även i vad som – på svenska – räknas som klassiska översättningar av Eddan. Mitt inne i Björn Collinders tolkning av Hávamal – just i inledningen på ”Runatál Havamals” med Odens schamanska resa i Världsträdet – har Collinder helt enkelt bara hoppat över en central strof med motiveringen ”Detta är Runmagi, och det ska inte översättas!” – ungefär som om hederliga Översättare kunde välja vilka kapitel de ska ha med i en bok, och helt hoppa över andra, på måfå, ungefär som ett gäng moderna teaterregissörer – som låter Hamlet spelas av idel raggare i 50-tals kostymer på en sjaskig bensinmack norr om Säffle – under två minuter – och sedan säger, ”Ja, detta är Shakespeare – oavkortad!”

Problemet är förstås bara, att gör man så, talar man inte sanning. Då pratar man rent ut sagt strunt, och man kunde åtminstone ha den goda smaken att skriva ”i utdrag”, ”bearbetning av…” osv…

Henrik Anderssons folder innehåller som sagt bara basfakta – inga tolkningar, bearbetningar, alltför avancerade ”andliga” tydningar, personliga hänsyftningar, allegorier, figurativa tolkningar eller andra exempel på ”allmänhetens fria åkning” och det är just därför jag tycker hans bearbetning är så läsvärd, i dagens läge.

Vi har Ohlmarks Edda från 1948, en poetisk och fri tolkning, fylld av must och märg, men med formuleringar som ibland träffar fullständigt fel, om man ser till det Isländska orginalet, som i transkription idag också finns att ladda ned från Internet. Vi har diverse moderna Edda-översättare vars editioner ännu är under arbete, och som inleder sitt tolkningsarbete med att tycka, att frasen ”Mannar, Allherliga Mannast !” som sägs om Guden Tor i Harbadsljod m-å-s-t-e lyda ”pojkvasker” istället – och som när man påpekar detta sakförhållande för dem sätter hela sin akademiska heder i pant på raka motsatsen till sanningen.

”Mannar Allherliga Mannast” betyder ”Mannen, den allra Härligaste bland Män” och den frasen kan inte betyda så mycket annat.

Detta behöver man inte ens vara språkhistoriker för att inse, eftersom de Nordiska språk vi talar idag faktiskt är ganska lika våra förfäders. Det finns ett värde i att låta guden Tor eller möjligen Thor faktiskt få vara just Tor, alltså den han ÄR och ingen annan, men detta har denna Emeritus eller möjligen ”E-mer-i-Thurs” inte förstått. Henrik Andersson inleder en tradition med att inte nämna de värsta Tursarna eller Trollen på hela Internet vid namn i sin skrift, och den traditionen följer jag också gärna nu, åtminstone till en del. Men – vi får inte glömma Marvels tecknare i USA, förstås. De som tycks lida av någotslags ”Thorettes” eller möjligen ”Tourettes Syndrom” så fort Guden Tor kommer på tal. Uttalar du själv Tors namn högt, händer det också ofta saker, har jag fått se – och det är kanske inte bara vidskepelse, eftersom han faktiskt är helig för allt fler och fler, och på sitt vis representerar en andlig kraft, som också kan materialisera sig i vardagen – skulle vi kunna säga…

I somras påpekade Gunnar Arpi i Svd – så att alla i den Asatrogna Världen noterade det – det gjorde åtminstone jag – värdet i att låta Guden Tor faktiskt få vara just Tor och ingen annan – och det värdet har i alla fall Henrik Andersson insett. Hans folder är fullständigt, kemiskt fri från allt sådant, som möter oss Asatrogna på media i annat fall, inklusive diverse politik (från vänstersidan, den yttersta högern ser vi faktiskt inte mycket av just nu) och känns därför härlig att läsa.

Jag rekommenderar starkt, att ni köper ett eget ex av den lilla skriften för att se vad jag talar om…

”Om att BE OM URSÄKT ifall det behövs – och om att INTE göra det…”

2015-08-20 av Hedningen

Vissa saker kanske man bör be om ursäkt för, andra inte. Man förhandlar inte med en ockupationsmakt, till exempel. En viss förhandlingsvilja må vara ursäktlig, och till och med lovvärd, men andra saker går helt enkelt inte att förhandla om alls. Om motparten inte ens har några som helst argument för sin sak – eller vägrar att låta dig se de högst eventuella argumenten (vilka de nu än må vara) och helt enkelt förnekar din rätt att existera, finnas till eller ens leva – ja då tjänar det ju inte mycket till att ens försöka resonera med vederbörande.

En man som (år 2015) tydligen insett det här, är skribenten bakom bloggen ”Balansakt” som för en tid sedan debatterade om skillnaden mellan Kristendom och Asatro – och varför han absolut föredrog Asatron. Alla förhandlingar innebär balans – men man kan inte förhandla med en person, som börjar med att välta hela förhandlingsbordet och dessutom förolämpa dig, helt utan att komma med någon förklaring till vad som menas.

Nu gör inte alls författaren bakom ”Balansakt” det, inte på något sätt – och honom kan jag förstå – landsmän som vi är (ja, för mig betyder det ordet något !) eftersom han faktiskt just argumenterar, ganska skickligt dessutom, fast kanhända med lite väl enkla ord, då vi alla är enkla människor.

Fördömelse, lagar, regler, orättvisor. Många av orättvisorna får man inte ens gräva i efter sanningar. Försvaret blir uteslutande att ”det är guds mening, guds ord och lag”. Med andra ord SKITSNACK. — —

Kristendomen är utformad för att, i bästa fall, göra sina följare till får. De ska böja sig, aldrig ifrågasätta, se prästerskapet som den sanna gudens poliser. Vi har ju sett kristendomen genom historien. Hur många tvingades inte möta sin död pga att prästerskapet dömde ut varje användbar ide’ där de själva var för inkompetenta? Hur många? En vidrigt hög siffra! Asatron? Medmänsklig, och medlar i mänskliga tankar. — — All text i bibeln motarbetar allting som människan är och någonsin har varit. Alla våra mänskliga behov, vår vilja, våra ambitioner är då till förfall för mänskligheten. Om vi antar att en liten del av bibelns text skulle vara sann, att gud skapade människan till sin egen avbild… Vad skulle då denna kristendomens gud vara för sort? Vore han då just så svagsinnig som människor tvingats bli, eller dög vi inte när vi väl var skapade? Var vi något kul att leka med på lediga stunder? Nej, bibeln är bara ett påhitt av människor som ville uppnå fullständig makt över människor, ingenting annat. Och trots att de inte lyckats lägga alla människor under sig, så är vi påtvingade den religionens lagar och regler. För dessa är starkt implementerade i den mänskliga ordningen, vare sig vi förstår det eller ej.

Micke, okänd utgivare av bloggen ”Balansakt” 2015-07-14

Domprosten i Stockholm, ni vet – han som påstår att Svenska Kyrkan är så öppen – när den bara och endast bara bjuder in företrädare från andra kristna samfund – och Monoteistiska religioner, under rubriken ”Vägar till Gud” är heller ingen människa, jag alls tänker be om ursäkt inför. Jag menar – hur har karln egentligen tänkt – och här är förresten en annan debattör, som inte insett en enda sak, precis som skribenten i ”Balansakt” konstaterar…

Vi hedningar går vår egen väg. Vi marscherar inte i någon inbillad ”frälsares” eller ”herres” fotspår. Vi är fäder och söner av ett folk – som omfattar mer än bara Sverige – eller Norden – eller ens Europa. För den som verkligen tror, finns alltid en egen väg.

Så enkelt är det. Och ni kristna – försök i alla fall förstå…

Lite mer om den där oreflekterade Universalismen

2015-08-05 av Hedningen

Socialantropologer, som Lévi-Strauss (ej att förväxla med jeanstillverkaren med samma namn )och andra, lär ha sagt att anledningen till att vi alls lämnade grottstadiet och utvecklades i någon som helst riktning, var att människor alltid organiserat sig i stammar, klaner, nationer och riken, eftersom det trots allt är en fundamentalt mänsklig och naturlig impuls att söka sina likar. För stora skillnader i språk, kultur, intellekt, religion eller etnicitet har i längden aldrig kunnat överbryggas, och det är i motsättningarna; eller vår mänskliga förmåga att envar köra sitt race, så att säga – som framstegen alls sker.

Vi har aldrig kommit fram till någon bättre organisationsform för mänskligt liv än nationalstaten, för all erfarenhet visar hittills att multikulturella imperier inte blir så värst långlivade – något hundratal år högst. Korporativistiska eller Anarkistiska stater har – i den mån de alls kan sägas ha existerat – inte funnits till så länge de heller. Naturligtvis är det möjligt att vi i något drömt, dimdunkelt fjärran skulle kunna uppnå det anarkistiska paradiset, eller full multikulturalism – men för egen del tror jag knappast att det alls kan inträffa under min livstid, och inte på många generationer än – om inte annat för att det där som kallas demokrati, eller rättare sagt principen om majoritetsval – dvs 51 % av befolkningens hävdvunna rätt att trycka ned de andra 49 %:en lägger klara hinder i vägen för den saken.

Åter då till det här med Asatron, och Universalism i en något snävare mening. Går det att vara Asatroende i Australiens öknar, till exempel ? – Tja, det är klart att det går för sig – rent teoretiskt – men hade du befunnit dig på södra halvklotet, min vän, så hade du inte kunnat fira Midsommar och Midvinter vid deras normala tidpunkt, och för övrigt skulle du inte kunna märka några årstidsskillnader alls i den Australiska öknen.

Vad du skulle märka, däremot, var att där finns en helt annan hednisk tradition än den Nordiska – Hedendomen finns ju vart som helst på hela jordytan – och efter ett tag skulle du antagligen märka, att det finns ett Aboriginskt kulturlandskap i den Australiska öknens fjärran trakter. Reste du sedan till Japan, skulle du förmodligen möta Japaner, som tycker det vore helt meningslöst att försöka sig på att utöva Shinto, om man inte är just japan och bor i Japan. Japan har nämligen också ett kulturlandskap, förstår du – käre läsare eller kära läsarinna – och ett eget språk, en egen identitet och en egen kultur.

Ganska så många Shintoister torde hävda, att ”kami” eller gudarna och det andliga – som kan finnas i en sten, ett stort träd, en vindpinad tall, en öde kustremsa eller strängt taget varje föremål i landskapet – inte kan finnas utanför sitt hemland, och att de inte alls har samma makt eller inflytande i en helt annan del av Världen, där makterna ser helt annorlunda ut, och där det finns ett annat kulturlandskap, annat språk och andra traditioner.

Samma Japanska Shintoister har aldrig sagt sig själva vara bättre än någon annan religion, kultur och livsfilosofi bara för det, och heller inte sämre – utan just bara annorlunda. De hävdar sin rätt till egenart, rent av – och många av dem står också emot saker som alltför mycket västerländskt inflytande, eller för den delen invandring; som Japan aldrig haft såvärst mycket av. I den mån vi nu alls tror på Demokrati och mänskliga rättigheter, vill säga – borde vi också låta sagda Japaner sköta sig själva – och inte kasta atombomber på dem, vilket vi redan gjort – utan något större resultat i längden…

Om nu en Japansk eller Indisk besökare – exempelvis en Hindu – kom förbi Rödstens gård i Östergötland, till exempel – ja då skulle Japanen genast igenkänna en kami, och Hindun utropa, att detta är en Shivalingam, rest just till ära för guden Shiva eller Frej, eftersom vi ju alla faktiskt är Indoeuropéer.

Och Frej och Shiva påminner mycket om varandra, liksom Freja och Kali, Heimdall och Agni, Odin och Vishnu bland annat – fortfarande därför att vi just är Indoeuropéer i den här Världsdelen.

Kontentan av vad jag säger just nu är att alla folk har sin unika Hedniska tradition, särskilt om de nu är ursprungsbefolkningar – vilket vi svenskar faktiskt är i vårt eget land – och att det förmodligen skulle kännas rätt främmande för en Australisk aborigin att utöva Asatro, lika lite som vi här i Sverige firar karneval i februari som Rio-borna – vi skuttar inte omkring halvnakna på våra isfyllda gator och försöker dansa samba just då, eftersom vi alla skulle frysa häcken av oss – och har vi alls någon kulturell, språklig och historisk medvetenhet, inser vi att det finns klara skäl till att kulturer, språk och stater – samt religioner – faktiskt ser ut just som de gör.

En hindu i Sverige k-a-n naturligtvis utöva Asatro, om han eller hon nu råkar vara intresserad av ämnet. Likaså kunde samma Hindu göra det i Indien, även om det av naturliga orsaker blir betydligt svårare – men allt går om man har viljan. Eller kunskapen. Utan kunskap, däremot – blir det hela skäligen meningslöst, och att uppfinna något nytt, rakt av – utan att stå på jordfast grund – är för det mesta mycket mer än vad de flesta av oss mäktar med, då vi inte är gudar eller gudinnor själva.

Således finns ingen plats för oreflekterad universalism här i världen, men däremot gärna för det som kallas lokal förankring, identitet, personlig integritet och sunt förnuft..

”Ingen kommer i min närhet, som ljuger eller stjäl”

2015-06-14 av Hedningen

”Du kan inte leka med falskhet, utan att ha förverkat din rätt till sanning”

– Dag Hammarsköld, Generalsekreterare i FN, mördad i Zambia, 1961

Egentligen tycker jag – efter att ha läst dagsnyheterna, idag 14 Juni 2015 – att man kan filosofera ganska mycket över samfund som Katolska Kyrkan i Norge och dess sätt att arbeta. Spelar det egentligen någon roll hur stor en kyrka eller ett samfund är; och har det med dess eventuella ”sanning” eller helighet att göra ? Ur religionssociologisk mening eller när det gäller olika religioners (ibland otillbörliga) påverkan på samhället, så har antalet medlemmar en viss betydelse.

Men att ljuga om sitt medlemstal ? Och att systematiskt förvanska och förfalska medlemssiffrorna, bara för att tillskansa sig över 50 miljoner kr i statsbidrag ??

Hur kan man någonsin etiskt försvara något sådant ??

Ulf Lundell, den store nationalpoeten, sade en gång att ”ingen kommer i min närhet, som ljuger eller stjäl” eftersom en av hans älskarinnor lär ha sagt så till honom. Exakt så säger jag också. Vore jag inte redan hedning sedan mer än tjugofem år (jag har papper på att jag gick ur Svenska Kyrkan år 1987) så skulle jag blivit det, när jag ser hur vissa religioner bär sig åt, än idag.

Också Norska Kyrkan lär tappa stort i medlemstal för närvarande, liksom den svenska. Det är inte att undra på. En religion som förnekar alla andra religioners eller kulturers rätt att existera, eller som förnekar deras gudar och makter eller andlighet överhuvudtaget, har inte mycket existensberättigande i en multikulturell värld. Tyvärr fuskar, trixar och manipulerar ”Svenska” Kyrkan fortfarande med sina medlemstal. Ända sedan 1960-talet har man nämligen kvar en mystisk regel om ett stoppdatum i början på November vilket gör att de stackars människor i det här landet, som ansöker om utträde i November eller December varje år, inte tillåts gå ur.

Man förespeglar ”administrativa svårigheter” med kyrkobokföringen som svepskäl för detta, och tar ut skatter och avgifter i ett helt år extra (vanligen mer än 8000 kr per person, givet hur folks inkomst ser ut i genomsnitt – ibland ännu mer) från alla människor, som bara vill ha sin frihet i andligt hänseende.

Och detta trots att Svenska Kyrkans medlemsregister ligger på data, liksom alla andra föreningars och samfund i övrigt.

Hur kan man egentligen behandla människor i vårt land såhär ? Är det inte uppenbart lögnaktigt, eller ett försåtligt manipulerande ??

Om religion eller medlemskap nu skall vara en tjänst som tillhandahålles, rent juridiskt, inklusive högmässa, bröllop, dop, begravning eller vad man nu vill – hur kan man då ta betalt i mer än ett år extra ? Tänk om alla andra varor och tjänster man köper i ett samhälle skulle fungera på det sättet ??

Om jag vill säga upp mitt bredbandsabonnemang till exempel, ja då görs det inom högst tre månader. Jag betalar inte hundskatt i ett helt år extra, ifall min hund råkar dö eller bli såld. Jag betalar inte båtskatt eller fastighetsskatt för en båt eller fastighet som jag de facto har sålt, avträtt för länge sen eller helt enkelt inte äger, och så borde det väl vara med tro eller ideologi också ? Inget politiskt parti eller någon seriös förening i vårt land tillåter att klå folk på pengar i åratal, sedan de väl gått ur – men det gör Svenska Kyrkan – och samma organisation gör löjligt nog anspråk på någotslags ”andlig överhöghet” över oss alla…

Tyvärr finns det Hedningar i Sverige som hycklar, medlemsfuskar och far med osanning också. Jag skall inte säga vilken organisation det här gäller – det förstår nog alla ändå – men jag har talat med dess medlemsansvarige och flera av dess styrelsemedlemmar om den saken. De förvanskar sina medlemssiffror på så sätt, att de tar de som inte betalat någon medlemsavgift på fem år eller mer och för upp dem som ”medlemmar” i det egna samfundet eller föreningen, trots att dessa gått ur för länge sen, och att man inget kan veta om deras nuvarande hemvist, andligen eller ideologiskt sätt.

Och detta sk ”Hedniska” samfund påstår, att det skulle ha nått över 400 medlemmar, trots att det aldrig någonsin varit sant.

”Vet skäms !” är min enda kommentar.

Till detta bykes försvar kan man möjligen säga, att det här är fråga om ”en vit lögn” då det ju bara ljugs lite sådär i största allmänhet, eller utan något syfte för egen vinning, ekonomiskt sett. Man uppbär nämligen inga statsbidrag, och man har inte lurat sina medlemmar på just pengar, som Svenska Kyrkan gör. Man har inte heller utövat bedrägeri, typ de norska katolikerna, och tillskansat sig Stasbidrag under falska premisser, och med ett förfalskat medlemsregister som främsta grund.

Men ändå. Lögn är lögn, och jag för min del gillar inte lögnare.

Jag vill inte umgås med dem. Jag vill inte kalla uppenbara lögnare för mina vänner eller fränder. Jag vill stå fri från allt sådant, helt enkelt; i den mån jag alls kan – och jag förstår inte hur man ens kan påstå, att ”forn sed” ska vara namnet på min tro eller min religion, då det är en kristen smädeterm från 1230-talet, som inte har det minsta med Asatro att göra… oavsett om vi resonerar ur ett historiskt eller nutida perspektiv.

”Om ont du ser – kväd då att orätt det är” – ur Hávamál

Ingen av oss är fullkomlig, och ”ingen är fri från fel” – inte ens Gudarna och makterna själva, om vi skall minnas Hávamáls ord. Men alla kan sträva efter att sluta ljuga. Alla kan sträva efter ett liv i sanning och renhet. Som det är, och som det skall vara.

Alla kan förbättra sig, och organisationer som genomgående fuskar, ljuger eller stjäl kan förstås också välja, att för en gångs skull uppträda renhårigt.

Rättvisa kräver, att bortse från egen vinning – helt och hållet

Framför oss står rättvisan, som alltid finns kvar.

Vi kan ”lag tälja, lag göra och lag säga” som det heter – och det vi kan kalla Tyrs princip – rättvisan självt – finns ändå alltid kvar för oss. Om vi inte omger oss med lögnare, eller falska vänner. Om vi vänder ryggen åt alla skitstövlar, kladdsockar och fuskare – eller de som helt enkelt sviker vårt förtroende, enskilt eller vad gäller hela samhället. Därför är jag inte ”fornsedare” och heller inte ”Katolik”

Tro är sanning, för ”Trua” betyder trofasthet..

Hedniska Tankar

Vi Hedningar försvarar Sverige och dess intressen, vår Frihet och vår rätt att leva som vi SJÄLVA väljer

Kategoriarkiv: Blogg