Profilbild för Okänd

”Vem bränner slöjorna” ?

Jag har INGEN kristen tro
Ökentro ger ingen ro

Men vem bränner slöjorna
Och slutar ta Mohammeds skit ?

Vem bränner slöjorna
Och går dit hon aldrig gått ?

Medan Freja tänder stjärnorna
Och visar att några har förstått
Att vårt land nu MÅSTE gå
Dit kristna tankar aldrig nått..

(aningen fritt efter ”Vem tänder Stjärnorna” av Eva Dahlgren)

I gårdagens nummer av UNT, Upsala Nya Tidning, ett pressorgan vars inställning ofta är Sverigefientlig, sitter idag debattören Sakine Madon och ondgör sig över det senaste förslaget från Moderata samlingspartiet om att förbjuda slöjor, Hijab, kristna kors och liknande ovidkommande religiösa symboler i landets skolor.

I samma UNT intervjuas idag en modig och stolt invandrarkvinna, en viss Nagam Abdallah äntligen börjat göra sig fri från Islam och slöjor, hijaber, shadorer, burkor – ja hela denna Monoteistiska bråte, som säger att kvinnan är sämre än ett djur och måste vara underlägsen mannen. Tidningen skriver också att hon (citat) ”drömmer om att den svenska jämställdheten en dag skall omfatta alla grupper i samhället”. Jotack, säger jag. Men tyvärr går nu inte det, så länge vi har kristendom eller islam i landet.

Nagam Abdallah – från Syrien – vet vad hon talar om, och beskriver hur det är att leva under religiöst förtryck. Genast föstes hon in i en ”SFI” klass eller svenska för invandrare, efter ankomsten hit – men vissa manliga elever började genast bevaka henne, och hålla henne under ständig kontroll och uppsikt, så att ”hon inte blev för svensk” som det hette..Likheten med kristna sekter och kyrkor känns igen. Hon vittnade om hur landsmän i Uppsala höll koll på vem hon pratade med och hur hon var klädd. Och hur de påverkade hennes föräldrar att ha hårdare kontroll över henne.

Som vi alla vet är detta inte unikt. Liknande saker pågår just nu i landets alla förorter, och det samhälle svensk socialdemokrati skapat de sista fyrtio åren. I en del fall kan det sluta med såkallat ”hedersrelaterat våld” som våra styrande döpt det till – men var ligger ”hedern” i det ? Nagam kommer till exakt samma slutsats som jag själv drog igår, och det är nämligen den att det är helt fel att tvinga till och med småflickor att bära slöja – alltså just det som Moderaterna vill skydda alla Sveriges nya döttrar ifrån.

Hon säger:

– Man blir typ lurad. Sedan blir det svårt att sluta med slöja, för man har haft den så länge. Den blir en del av ens identitet. Därför borde inga tjejer börja med slöja förrän de är vuxna. Först då är man mogen att ta ett sånt beslut.

För några år sedan insåg Nagam att hon gått miste om en del av att vara ung.

– Att gå till frisören, fixa håret, ta på mig klänning och gå ut på fest med kompisar … sånt har jag aldrig kunnat göra eftersom jag inte känt att jag passat in med slöja. Har man slöja ska man inte visa någon hud förutom ansiktet och händerna. Därför blir det lätt så när man har slöja att man väljer att umgås med andra som klär sig likadant, för att inte känna sig obekväm.— —

(UNT 2019-08-28)

Ärligt talat förstår jag inte hur en debattör som Sakine Madon tänker. Nagam talar om hur hon fått hela sin ungdom förstörd av religiösa påbud. Hur hon aldrig fick känna sig fri. Hur hon fick lära sig, att naturlig nakenhet var ”syndigt” och att hon inte ens fick simma i havet som en fri kvinna. Sakine Madon talar om ”frihet från förbud” – men i så fall talar hon emot sig själv, och emot all logik – för tiotusentals, ja hundratusentals unga kvinnor i Sverige har aldrig ens fått välja – de har tvingats stå ut med det religiösa förtryck Sakine Madon står och försvarar hela tiden.

Men inte bara det. Det finns värre saker än så, som ständigt händer i vårt land.

Redan 2016 kunde UNT berätta om hur en 9-årig muslimsk flicka blev slagen och misshandlad med tillhyggen och fick sitt huvud dunkat i väggen så hårt att hon fick stora ärr, medan mannen i familjen stod och såg på, samt uppmanade sin hustru att slå ännu hårdare. Modern fick villkorlig dom, men flickan placerades i fosterhem, en åtgärd som den svenska socialtjänsten enligt lag tar till ytterst sällan, och i princip bara när barnets liv och hälsa är i akut fara, exempelvis genom en situation med allvarlig misshandel. Annars vill man ju generellt sett ”undvika att splittra familjer” som det så vackert heter, även om man vet att det är många barn som ständigt misshandlas pga religiösa skäl. Man undrar ju hur Sakine Madon kan försvara sådant, med sin ”frivillighet” eller sin underlåtenhet att ingripa emot skiten.

Jag har själv märkt att det är många unga kvinnor med muslimskt ursprung nuförtiden, som går runt och pryder sig med Torshammare – vilket de faktiskt bör göra enligt mig. Många av dem kanske ser det som en helt vanlig symbol för ”svenskhet” men de vet inte, att Torshammaren ursprungligen var en symbol, som ofta återfinns i kvinnliga gravar. I form av ”Vighammare” placerades den också i den ogifta brudens knä – Tor själv skulle försvara kvinnorna och de värnlösa barnen – sådan var tanken…

”Vem bränner slöjorna ” ? Modig kvinna från dagens Iran…

Över hela världen bränner nu allt fler och fler kvinnor med islamsk bakgrund sina shadorer, burkor och hijaber. De kastar dem i elden, och avsvär sig Mohammed, Koranen, de tröstlösa förbuden om att alltid gå tre steg bakom sin egen man och alltihop. De låter sig inte hunsas, dompteras eller styras av den ”Allsmäktige” Allah längre. Istället vill de bli fria, stolta och hedniska kvinnor..

Somliga av dem stenas till döds. Andra får syra kastat i ansiktet på sig. Några misshandlas, andra blir satta i fängelse. Många våldtas eller hånas, och Sakine Madon pladdrar meningslöst vidare om att ”nämen det är fel med förbud”. Men i svensk rätt, och i den germanska rätten, har det alltid varit stränga straff på att våldta eller våldföra sig på kvinnor, likaså på att ens slå dem, eller inskränka deras rörelsefrihet eller utge idiotiska påbud om deras kläder..

Vet ni vad jag anser – kära läsare ?

Den första kvinna som kommer till mig och säger att hon bränt sin slöja till aska, avsvurit sig Bibeln, kristendomen, Koranen och islam – och som inte gjort det förr (sorry, men redan hedniska kvinnor kan inte delta i denna lilla tävling) kommer att få 50 kronor av mig, helt utan vidare spisning. Och vore jag Nagam, eller typ motsvarande – ja inte fan skulle jag gifta mig och hålla ihop med en muslimsk man, eller någon från en mellerstaöstern kultur, i alla fall. Inte så länge det finns fria, Nordiska män att välja på.

T-shirt för våra kvinnliga läsare – det står ”Hedning” på arabiska…

Svenskan: ”I din Koran står det att jag är sämre än en hynda  Ha ha ha ha ha..”

Negressen: ”Och i din Bibel står det, att man ska vara sin man underdånig” Ah hi hi hi !

NÄSTA GENERATION KOMMER KANSKE ATT LÖSA PROBLEMET MED MONOTEISMEN – OCH AVSKAFFA DEN !!

Profilbild för Okänd

Kristne Karln och Hedniska Hustrun – Det trogna Radar-Paret…

Kristne Karln: Det är alldeles hemskt vad våra grannar stönar och flåsar i sitt sovrum ! Jag hör det tydligt…

Hedniska Hustrun: Konstigt ! Jag hör då ingenting, ingenting alls…

Kristne Karln: Nej Nej älskling – du måste hålla ett glas emot väggen, och lägga örat emot det – såhär…

Kristne Karln: Omoraliskt är vad det är O-o-omoraliska e dom, grannarna !

Hedniska Hustrun: Jag har en artilleri-kikare… ska vi prova…

Kristne Karln: Jomenvisst – Vi riktar den emot Fru Petterson i sin villaträdgård, en Pool har hon också den slynan, och jag är säker på att…

BINOKULÄR TENDENS !!

Hedniska Hustrun: Nämen kolla ! Hon har ju ingenting på sig….

Kristne Karln: Voajör Dom ! Voajör dom – jag vill också se…

Moraliskt värre – eller hur ?

Profilbild för Okänd

”Hammarhjärta” – citat från en lyckligare tid…

Åttiotalet – ett årtionde då jag själv växte upp och var i tonåren – är nu fjärran – och en förgången era. Ändå kan jag inte undgå att citera vad en blogg om gammal rockjournalistik – Blaskoteket kallad – säger om Pugh Rogerfeldts skiva ”Hammarhjärta” från 1 Mars 1985, och vad en tidning vid namn Ritz (som jag inte alls kommer ihåg) skrev just då...Åttiotalet var inte bara Punkens stora årtionde. Det var en tid när protesterna emot (S)venska Kyrkan och SAP-despotin började på allvar, och människor började söka sig en väg ut ur det DDR-samhälle, som Sverige nästan var på väg att bli under 1970-talet.

Hedendomen i Sverige var då begränsad till ett fåtal intellektuella kretsar, men för första gången föll ”Svenska” Kyrkans medlemsandel under 95 % emot mindre än 55 % idag. Befrielsen hade börjat. Människor började bära Torshammare helt öppet – och till och med musikkändisar som Pugh Rogefedlt och Björn Skifs kunde dåförtiden ses med Torshammare i TV-rutan, direkt på Statstelevisionens eller SVT:s bästa sändningstid.

Bild från en tid när svenska artister vågade sjunga på svenska – och närma sig vårt nordiska ursprung, helt utan att tänka på ”Politisk Korrekthet”

Det är saker som inte förekommer längre, och även i den artikel jag nu skall citera ur, förekommer saker som ingen längre vågar säga, tycka eller skriva…

Plattan heter “Hammarhjärta”. En alltigenom hednisk dedikation till en forntida tro och börd, med en tung bas som får hjärtat att hamra in styrkan och den nordiska stoltheten i ett långt blont hår. Det är rock med muskler. — — Senare, i en äntligen nådd krogvärme, hängandes över en sejdel bayerskt öl på en rustik bordsskiva av ofernissat trä, drar Pugh ner täckjackans dragkedja och blottar sin silverhammare under halsen.
— Rocken är som asatron livskraftig, bejakande, ur hjärtat. Kristendomen är pacificerande. Med tron på överhögheten. För mig har rocken betytt allt. Rocken var min enda chans att komma upp mig i samhället. Utan rocken skulle jag varit en outbildad nisse på fabriksgolvet, eller arbetslös…
Han drar en rödfrusen näve genom det ljusa, halvlånga halmhåret. De stora blå ögonen är klara och livliga, vinterkylan hänger fortfarande kvar i dem. Han är road. Entusiasmen kan nästan tilldelas en missionärs iver. Och där finns bara ett par svaga, eftersläntrande diftonger från ursprunget, Västerås.

— På plattan har jag flyttat mig själv tusen år tillbaka i tiden. Titellåten “Hammarhjärta” handlar om en man som begått en missgärning och som snart ska hamna i Hel, dödsriket. Han balanserar över bron av is och dimma och har slutligen nått den sista grinden, Slamrargrinden. Då sjunger han till sin hustru att hon ska ta livet av sig och följa med honom i Hel — för där finns inga ljusstrålar och ingen glädje för honom, bara om hon kommer. Du, sjunger han, du som har ett hammarhjärta…

TOR BETYDER MEST FÖR MIG

Pugh flinar glatt och drar upp en halskedja som legat dold under skjorta och tröja. Det är en stor ring med fyra gudstecken i vart väderstreck; solguden Ull i norr, Tor i syd, Oden i väst och Frej i öst. Han dröjer sig kvar vid Tor, ett kantigt R.
— Tor är den gud som betyder mest för mig. Han är folkets gud. Han står för livskraften. Oden var mer för överklassen och Frej för bönderna. Man skulle kunna säga att Tor var socialdemokrat, Oden moderat och Frej centerpartist.
Han stoppar tillbaka och knäpper igen om gudssymbolerna, han vill behålla dem för sig själv, närmast hjärtat. Det är så jobbigt när alla frågar.
— Men det finns en hednisk rest hos alla svenskar, återupptar han. Att man i skolan får läsa så lite om vår egen mytologi.
Men först var det symbolerna och konsten som intresserade honom. Han har till exempel efterlämnat egna runstenar på Gotland. Från tre olika stilarter har han sammansatt sitt eget personliga runskriftsalfabet — en färdighet som han visar på skivomslaget.
— Ingen platta har jag engagerat mig så mycket i som denna. Just därför att den handlar om vikingatiden och asatro…

Ja, så lät det då – anno 1985. Pughs egen politiska analys av asagudarna från det året kan vi nog lämna därhän – men visst finns det mycket i musiken som värmer, och som består, även i en tid som denna.

Profilbild för Okänd

Fram för Flyinges Järnåldersöl !

Många är de bryggare, som på senare tid försökt återskapa järnålderns öl och även mjöd. I många fall har det rört sig om svaga och förfalskade kopior, som det Norrländska TILL bryggeriets öl ”Röde Orm” från det fjärran 1970-talet, eller andra förvanskningar, som den ”mjöd” man sedan 1800-talet försålt på krogen Odinsborg vid gamla Uppsala, och som nu också blivit tradition i sig, fast en sentida sådan. Verklig mjöd skall bryggas på enbart Honung, Vatten och Jäst och möjligen inhemska växtkryddor, men ingenting annat; vilket också alla goda människor vet.

Järnålderns öl var dessutom också ofta Mölska, alltså en blandning av öl o-c-h mjöd, alltså en öl med viss möjdtillsats, eftersom mjödet var mycket dyrare och eftersökt än ölet – det innehöll ju honung, medan öl och dricka kunde göras av nästan vilken bonde som helst, bara man hade rent vatten, korn att mälta samt en bra jästkultur, icke förorenad av utländskt material… Det är ju med ölet och kulturen som med människorna. Inhemsk produktion, utan för mycket ovidkommande tillsatser blir oftast bäst..

Visst – det är klassiskt, men tyvärr inte äkta !

Jag har också berättat om de många och ibland kolossala skärvstenshögar, man hittat på olika platser i landet, till exempel på Kungsgården vid Til mitt emot Sigtuna. Forskare har i många fall konstaterat, att det inte alls rör sig om blott och bart ”boplatslämningar” med uttjänta stenar från uppmurade härdar, kokgropar eller så, utan att det faktiskt kan röra sig om spår av forntida bryggeriverksamhet i industriell skala – eller i alla fall med en produktion om flera hektoliter om året. Också nutidens mikrobryggerier kan komma upp i så stora volymer eller än mer, och även de får ju ses som en industriell verksamhet, då de inte alls bara säljer eller tillverkar för husbehov, utan för regelrätt avsalu av öl. Så var det redan på järnåldern, har det visat sig.

Järnålderns öl bryggdes ofta med heta stenar, som man lade direkt i det träkärl där man hade vörten. Man kunde ju inte elda under träkärlet…

I Tyskland finns dessutom fortfarande ”Steinbier” eller brygder som hettats upp med just heta stenar, en produktionsmetod som nästan alla moderna bryggare övergett. Den lämpar sig främst för olika typer av väldigt mörkt öl, även sådant som är bryggt på rågmalt istället för korn, något som knappast alls förekommer nuförtiden, utom i Finland, där den tekniken fortfarande använts. På järnåldern bryggde också många sitt öl med rökt malt, vilket gav en helt annan och mycket mörkare smakupplevelse än dagens ljusa pilsner eller lageröl, vilket är en 1800-talsuppfinning, liksom Carlsbergs jästkulturer – och det måste man komma ihåg.

Stenar – ibland av skiffer – men i vårt land nog av vanlig granit – som man lade i vörtpannan fick också ett lager av den sockriga vörten på sig, och av hettan karamelliserades maltsockret, vilket gav brygden en viss säregen, mycket svagt vidbränd sockersmak. Man använde såklart de gamla stenarna om och om igen, tills de sprack av hettan från elden, och måste bytas ut emot nya, och därför hittar man idag ofta skärvstenshögar, just där det stått forntida brygghus. Det här har få av dagens bryggare tänkt på, när det gäller att återskapa järnålderns öl, men i Tyskland finns det fortfarande bryggmästare, som behärskar den här tekniken.

Men – inte nog med det – i Uppåkra – det nutida Sveriges första stad – har man hittat det första svenska ölet. Därom kunde lokaltidningen i Lund och Lomma ge besked, så sent som igår.

Korn från 400-talet – men gav de verkligen ett ljust öl av pilsnertyp ??

Jag citerar, direkt ur artikeln:

Pors i stället för humle, älgört och rölleka. Det har gett smak till ölet som under ett evenemang kan provsmakas på Uppåkra arkeologiska center utanför Staffanstorp. På orten tror man att Nordens äldsta ölbryggerier har funnits, något som upptäckt genom fynd av brända sädeskorn från 400- till 600-talen. Nu har man alltså tagit fram ett öl med inspiration från vad som kan ha bryggts där för 1 500 år sedan.

– Överlag ligger ölet långt ifrån den moderna uppfattningen vi har av öl. Det finns inget humle i till exempel, för vi har inge egentliga källor på att vi hade det i Skandinavien på den tiden, säger hemmabryggaren Arvid Lindmark som för Pax Brygghus i Flyinge har tagit fram drycken.

Han menar att lättölet har både en rökig och syrlig smak och att framtagningen har bestått av mycket experimenterande.

Forntidens öl var helt säkert inget lättöl, men man skriver här ”inspirerad av” – alla forntidens öl var mörka, som sagt – ljus pilsner är något vi bara har på grund av underjäsning, medan så gott som alla öl före 1800 var överjästa, och jäste vid en betydligt högre temperatur – kanske 12-15 grader – än de moderna, underjästa ölen, där jästsvamparna hamnar på botten (det är därför det heter underjäst – många människor idag förstår inte termerna underjäst och överjäst på rätt sätt – felaktigt tror de att ”överjäst” öl betyder att ölet jäst för mycket, men så är det inte…)

Pax Brygghus i Flyinge ska ha all heder av sitt verk, dock.

Kryddningen med älgört och rölleka – som det växer mycket av i markerna just nu – är mycket mycket gammal. Porsöl var vanligare på medeltiden, då det ansågs ge skarp huvudvärk, vilket bland annat står i visan om Gustav Vasa och Dalkarlarna – men det visste ni väl redan ?

”De äro icke malne säckar
fast I nu säjen så,
det är den ypperste jute,
som stod på Malmens igår,
det är vår fattige jute,
som stod för pilen igår.”

”Jag haver så ont i huvud,
jag gitter ej lemman rört,
jag haver druckit det starke porsöl,
som är ifrån Dalarna fört.”

Skvattram är också en gammal ölkrydda, som skall ge starkt erotiska drömmar. Här i en lokal version från ett brygghus i Västerås…

Det ”Egtved-pigens öl” från Bronsåldern som man kan köpa på Danmarks Nationalmuseum i Köpenhamn är heller inte äkta, utan bara ”inspirerat av…”. I själva verket hade hon inga 15 liter öl med sig i graven, för hennes dryck var ett mjöd, spetsat med vin på tranbär (inte lingon som det ofta felaktigt påstås – se t ex engelska Wikipedia) och därför med en alkoholhalt på över 18 % och dessutom med en mältad brygd, vilket gjorde den till en mycket välsmakande exklusiv dryck, som samtidigt var både vin, öl och mjöd på samma gång – och smakar som alkoläsk eller red bull, spetsad med vodka – enligt Neil Oliver på BBC, som provat en mer äkta kopia… Fröken Egtvedt var, som ni kanske vet, inte den som var den, på sin tid alltså – och gillade att dansa. Därför behövde hon mycket druvsocker från honungen, massor av skvattram (för gissa vad..) och så den starkaste dryck man alls kunde tillreda… Som att begravas med en magnumbutelj av rosa champange i näven – det kräver en viss typ av kvinna för att klara av det… (Mera om Miss Egtved finns att läsa i mina arkeologiartiklar)

Också en öl-drickare i hednisk miljö…

Profilbild för Okänd

”Skånehammaren” åter i Sverige – och om RÄTT sätt att bära en Torshammare

Nättidningen ”Svensk Historia” rapporterade igår om den sk ”Skånehammaren” från historiska muséet i Stockholm. Originalet i silver kommer från den såkallade Friherre Claes Kurcks fornssaksamling, och är sedan den kom till historiska muséet år 1895 en av de mest kända och avbildade fynden från 800-talets Skåne och Vikingatiden överhuvudtaget. Den har blivit stilbildande för tusentals, ja hundratusentals olika slags kopior världen över, och de har tillverkats inte bara i rent silver utan också i i allehanda metallegeringar, ben, horn, plast och allehanda andra material. Den har återtryckts i mer eller oftast mindre exakt utförande på T-shirts, banderoller, vykort och bilder – naturligtvis också på Internet…

ORIGINALET är ALLTID bäst – ACCEPT NO CHEAP SUBSTITUTES !!

Jag själv har också använt just denna Torshammare som vinjettbild, då jag velat slå fast något med eftertryck i den här bloggen, eftersom jag är Skåning både på mödernet och fädernet sedan minst tre generationer tillbaka, och jag älskar min hemprovins. Men få – om ens någon – har insett Skånehammarens hemlighet – och vad den verkligen symboliserar. Svensk Historia är inne på rätt spår, när de intervjuar Gunnar Andersson, 1:e antikvarie och arkeolog på Statens historiska museer. Han får redogöra för hur Torshammaren och 450 andra unika föremål från Svensk Vikingatid har varit ute på en världsomfattande turné till olika muséer i samarbete med organisationen MuseumsPartner från Österrike, men berättar också för oss att alla föremålen inklusive den för hela Asatron så centrala hammaren nu är hemma i vårt land igen.

På hammaren syns en korpnäbb och ett rovfågelseansikte, som står för Odens kraft kommbinerad med Tors, men det är inte den enda hemlighet som döljs här. Högst upp på hammarens skaft finns två galthuvuden, och alla vet vi att Galten Gullinborsti är Frejs följeslagare och symbol – och Oden, Tor och Frej är Asatrons största gudatriad – men bara en av flera liknande tretal eller triader. Också Nornorna vid Urdarbrunnen kan vara med om man så vill, i den cirkelformiga fördjupning omgiven av en lös spiralslinga, som man ser vid hammarens mitt. Nederst syns fler spiralslingor, liknande de som man hittat redan på bronsåldern – den rakkniv man hittat i Hågahögen utanför Uppsala hos en av de allra första Sveakungarna är bara ett exempel, och kanhända står spiralornamenten antingen för Bronsålderns gamle solgud Ull eller också Vanernas och Alfernas gudakollektiv – Tor är ju regnets och Åskans gud, och därmed åkrarnas och äringens beskyddare, även om vi inte skall dra ut denna tanketråd för långt. Att Skånehammaren ensam rymmer Asarnas heliga tretal Tor-Oden-Frej till skillnad från alla andra Torshammare i original, har många påpekat före mig.

 

KORREKT sätt att bära en Torshammare, här illustrerat av Peter Stormare i en aktuell DN-artikel. (Se sån stil han har !)

Gunnar Andersson vid Historiska Muséet i Stockholm redogör också för hur detta museum nu helt skall göra om sin basutställning om vikingatiden. Borta är de tomma, post-moderna salarna, från den tid hela museéet skulle göras om till någotslags halvtaffligt non-informativt konstgalleri med intetsägande installationer i papier-maché och plast. Borta är också de sedvanliga PK-flosklerna, förvrängningarna och vanställandet av den svenska historien med inslag om ”Queer-Samer” och Adhd-Hbtqb på medeltiden som bärande delar. Ledande skribenter i Svenska Dagbladet har som ni kanske minns sagt sitt om de här mindre lyckade satsningarna, så sent som förra året.

Nej – Gunnar Andersson lovar som förste antikvarie bot och bättring från muséets sida. Man verkar ha tagit åt sig av den mycket omfattande kritiken, och den nya utställningen kommer ha flera tusentals föremål, lovar han, bli faktaspäckad, informativ och även interaktiv samt en av de största Vikingautställningarna i hela Världen.

Så långt är ju allt gott och väl, och jag själv kan bara önska Historiska Muséet lycka till inför nästa år, och bara hoppas att några hastiga, ogenomtänkta och föga underbyggda beslut från någon okunnig amatör till kulturpolitiker inte kullkastar det vetenskapliga innehållet, precis som vanligt. Ett litet varningens pekfinger får nog höjas vad beträffar ”levandegörandet via fiktiva människor och interaktiva stationer” som Historiska Nyheter också berättat om. Det här luktar ”Estrid” eller ”Astrid” lång väg, och de fiktiva, publikfriande jippon som finns på ”fria” turistattraktioner typ ”Vikingaliv” på Djurgården – som kanske är roliga för barn i 10-12 års åldern, men som har mycket lite med seriös vetenskap eller Asatro att göra…

Och därmed är vi – tyvärr ! – inne på mindre positiva ting….

FELAKTIGT och Förargelseväckande MISSBRUK av Torshammaren, Runorna och våra religiösa symboler. Sådana här sjuka personer MÅSTE man ta skarpt AVSTÅND ifrån !!

 

För en tid sedan redovisade sakkunniga jurister och domare från Göta Hovrätt i en statlig utredning, som Sveriges Justitieminister, Morgan Johansson tillsatt. Utredningen kom fram till, att missbruket av fornnordiska symboler som Torshammaren och Runorna måste stoppas – men för det behövs inga lagändringar, och inga förbud emot Torshammaren som symbol. Tvärtom gäller det, att sätta stopp för alla de krafter inom den yttersta högern eller vänstern, som försöker missbruka den, och våldföra sig på en religion och en kultur som aldrig någonsin varit deras.

Redan 12 april förra året skrev Stenar Sonnevang, officiell Talesperson för Nordiska Asa Samfundet ett brev angående det missbruk och skändande av Torshammaren som religiös symbol som ett visst ”Samfund för Forn Sed” inlett, och påpekade det definitivt olämpliga i dessa personers beteende och agerande, likaväl som vissa högerextremisters.  Brott som Förargelseväckande Beteende eller Störande av Förrättning (som sker när man hindrar seriösa troende från att utöva sin religion – du får självklart protestera mot andra religioner, men du får inte ”stjäla” symboler eller hindra någon från att u-t-ö-v-a sin tro) hör faktiskt hemma under brottsbalken, och sådant kan man alltså bli dömd för.   Ni får förlåta mig, kära läsare, för nu citerar jag rakt av och utan omsvep ur Stenars uttalande:

Efter diverse minst sagt märkliga uttalanden så beslöt vi Nordiska Asa-samfundet att skicka ett brev till fornsed. Då inget svar har kommit på över en vecka så lägger vi nu det här som
ett öppet brev och hoppas att någon annan än dom tre (  sk ”Gydja”, Ordförande samt Kontaktperson) vi mailade till är kapabel att svara på våra seriöst menade frågor. — —

Ert samfunds formella talesperson visar en Torshammare i fallos-form och uttrycker som exempel att samfundet Fornsed hoppas kunna göra den till en symbol för Gay pride. Citat från artikeln:

Forn Sed, has encouraged the use of Viking symbols like a wooden Thor’s hammer as an icon for gay pride.

Det vi verkligen vill ha ett tydlig svar på rörande detta är följande:
Är det samfundet forn seds inställning att olika symboler ändrar värde efter vad bäraren för tillfället har valt att ”fylla” dem med?

Hur tänker samfundet Fornsed kring kulturarvets betydelse inom den hedniska sfären när man förklarar dess innehåll ”tomt” och ”ersättningsbart”?

— —

Lerkärl formade som könsorgan, något som påminner om en DDR-fana, linfrön, skäp och ”white trash” – så går det till, när Samfundet ”Forn Sed” håller blot… Inget man vill uppleva…

I anslutning till Stenar Sonnevangs uttalande om smädandet av Asatron från ”Forn Seds” sida får man ändå konstatera, att det inte finns någon grund alls, varesig religiöst, vetenskapligt eller kulturellt att koppla samman Torshammaren med Homosex, på det fullständigt förståndshandikappade sätt som ”forn sed” använder. Torshammarens funktion som Vighammare enligt Eddan var till för att viga samman kvinna och man, inte man med man eller kvinna med kvinna. Det finns skildrat bland annat i Thrymskvidha, och alla tillgängliga experter är fullt eniga om att det inte finns någon saklig grund för de kränkande falsarier, som dessa ”fornsedare” håller på med.

Loke, som ibland kunde byta kön, var knappast dyrkad som ”Gud” under Järnålder och Vikingatid överhuvudtaget, och snarare ett varnande exempel än någon man tillbad. Lika lite finns det några bevis för att man skulle ha tillbett mytologiska varelser som Fenrisulven eller Angerboda, till exempel – och Lokes slutliga öde visar nog vad man ansåg om slika ting.

Visserligen finns det nu åtskilligt förvirrade och skäligen adhd-mässiga sk ”Lokeaner” i USA – liksom utövare av påstådd ”Rökkatru” och annat – men dessa har i alla fall den goda smaken att inte våldföra sig på Tor, Tors hammare eller symboler som inte alls är deras

Med all respekt för sk adhd-hbtqb rörelser och andra ”bokstavsbarn” – deras kamp för frigörelse är kanske lovvärd, javisst – men de har inte rätt att appropriera exempelvis det kristna korset, buddhismens 8-ekradde hjul eller några Islamska halvmånar heller – för sådant väcker som sagt klar förargelse – i Brottsbalkens mening – så länge det görs offentligt, eller i sken av att uttala sig om Asatron som religion. Den enda seriösa intresseorganisation vi Asatroende har i Sverige för närvarande har fördömt allt sådant, och jag ansluter mig som sagt till detta fördömande.

Vad folk sedan har för sig i sina sovrum, utomlands eller enskilt struntar jag totalt iså länge man inte påstår sig stå för ett helt kollektiv, eller den hedniska rörelsen som sådan – och de flesta någotsånär seriösa utövare, eller de som inte lider av svåra förståndshandikapp är nog tillräckligt mogna för att FÖRSTÅ och INSE skillnaden.

Pugh Rogefeldt kunde bära Torshammaren på rätt sätt, på sin tid. Björn Skifs kunde det också, liksom hundratusentals om än inte miljontals svenskar. Peter Stormare kan det med, för det har han redan visat i DN. Och om dessa kändisar – och många till – kan bära sin Torshammare på korrekt sätt, då kan du det också, kära läsare eller läsarinna.

Utövare av sk ”forn sed” och därmed likställda personer däremot, kan det inte – och därför TAR VI AVSTÅND ifrån dem…

Profilbild för Okänd

”Brons och Blod” – en bra blogg om Bronsålder, Hedendom och Asatro

Järn mötte brons, när äventyret hände” skriver Anders Österling i sin dikt om Ales Stenar. Kanhända har den vackra formuleringen tillämpning på en ny anonym, mäkta hednisk blogg, skriven av en arkeologiskt kunnig person i de södra delarna av vårt land. Jag brukar vara ytterst restriktiv med att rekommendera andra Hedniska bloggar, mycket beroende på att jag vill se hur de utvecklar sig, innan jag alls säger eller skriver något.

Jag har varit medveten om existensen av ”Brons och Blod” sedan mars 2019, då den grundades och först gjorde sin debut på wordpress, och gillade den nästan genast. Men Hedendomens och Asatrons lilla värld, såväl i Sverige som överallt annars är ibland trångsynt och begränsad, och ibland fylld av personer som har politiska eller andra mindre ädla syften, oavsett om de nu hör hemma långt ut till höger, eller inom den extrema vänstern, som ”forn sed” och andra därmed besläktade grupper, vars intressen varken är vetenskapliga eller andliga, utan bara handlar om maktbegär, och att ”sätta sig” på folk.

Studera läget för Skånes bronsåldershögar, och ni skall finna att denna provins redan då var tättbefolkad, hade sina centralbygder och var del av en bronsålderskultur som också fanns på andra sidan sundet

 

Men, vad gäller denna andra blogg, har vi äntligen fast mark under fötterna; och finner det vederhäftiga istället för det ovederhäftiga. Författaren känner till ett sådant epokgörande och 100 % hedniskt verk som Hesiodos ”Verk och Dagar” och han behärskar bronsens etymologi, kan resonera om den indoeuropeiska invandringen och båtyxekulturen utan att förfalla till osakligheter, han kan resonera något om sagornas ursprung, själv vara skald och inser, att Asatron redan utformades under Bronsåldern. Det är trevligt att möta bildade människor, även i bloggform; men att möta motsatsen är mindre trevligt…

Den mer än 2 meter höga spjutlyftaren från Litsleby i Tanum har ett slags korpnäbb, en skålgrop för att markera att han är enögd, och en enorm lans i sin hand. Utefter lansens skaft, rör sig en liten ryttarfigur, också spjutbeväpnad… Vi inser alla, att detta är Oden… ristad i klippan minst 1000 år före kristus…

Författaren till bronsåldersbloggen känner till skillnaden mellan hög och låg religion, och är säker på, att Tyr, Tor och väl även Oden fanns redan under bronsåldern, liksom förstadierna till Härn, Nerthus eller Gerd, och alla de andra gudamakterna. Sakkunnigt resonerar han om världens skapelse, i mytologins värld, och leder oss med varsam hand över den starkt skadade ”Dansarens Häll” vid Gladsax nu nästan utplånad av okänsliga vandaler – över emot nyare och djärvare mål.

 

På hällen vid Gladsax syntes Frej dansa med hjorthorn på huvudet, tills någon år 2016 nästan utplånade honom…

Han vet, att redan Georges Dumezil på 1950-talet ledde Odens ursprung tillbaka till vedisk tid, och kan berätta för oss att Oden själv var hemmastadd här i Norden långt långt före romersk järnålder, när han inte studerar bronsåldersstaden Trojas geografi, till exempel. Fram tonar bilden av en okänd man, som utför en kulturgärning i det tysta. Inte för någon tom ”äras” skull. Inte för någon särskild publik, utan bara för den glädje som finns i att ge, ge av sig själv och för det sköna i tankens flykt genom alltet.

En äkta historiker och berättare, trots allt, i denna världens fjärde och kanske sista ålder, om vi får tro den pessimistiske Hesoidos, mytagogen, hävdatecknaren…

Οὗτος μὲν πανάριστος, ὃς αὐτὸς πάντα νοήσει,
φρασσάμενος, τά κ᾽ ἔπειτα καὶ ἐς τέλος ᾖσιν ἀμείνω·
ἐσθλὸς δ᾽ αὖ καὶ κεῖνος, ὃς εὖ εἰπόντι πίθηται·
ὃς δέ κε μήτ᾽ αὐτὸς νοέῃ μήτ᾽ ἄλλου ἀκούων
ἐν θυμῷ βάλληται, ὁ δ᾽ αὖτ᾽ ἀχρῄος ἀνήρ.

  • This man, I say, is most perfect who shall have understood everything for himself, after having devised what may be best afterward and unto the end: and good again is he likewise who shall have complied with one advising him well: but whoso neither himself hath understanding, nor when he hears another, lays it to heart, he on the other hand is a worthless man.

Idag har jag också läst två andra goda skribenters och bloggares mer adiaforiska krior. Vännen Eddie Råbock, alias Mohamed Omar, kåserar vittert över de tre kronornas ursprung på Albrekt av Mecklemburgs tid, och hur de från Arthursagan via Köln fann vägen in i vårt Riksvapen.  Och Sjöfartstidningen – av alla publikationer – resonerar via sin Utrikeskorrespondet Torbjörn Dalnäs över Towerns korpar – ett annat ämne jag behandlat – och korpars och kråkfåglars historia – Kråknedan har ju just passerat, och med detta ännu en Odens dag…

Majningen av drottning Guinevere, tavla av John Collier, England…

Profilbild för Okänd

Och de kristna stöveltrampen ekar – Runt hela vår Jord

SvD kunde den 3 april berätta om hur bokbålen börjat flamma i Gdansk eller det gamla Danzig, bara något hundratal kilometer bort från Skånes kust och svenskt statsterritorium. Sist sådant förekom, var på nazisternas tid. Också Norska media har kommenterat saken.

”Där man bränner böcker, bränner man till sist människor” sägs det – och sådant har KATOLSKA KYRKAN gjort förr…

Nuförtiden är det katolska kyrkan som ligger bakom alltsammans, visar det sig. Förut var det Hitler. Man rapporterar att det är JK Rowlings Harry Potter-böcker, Hello Kitty-figurer och statyer av hinduiska gudinnor och gudar, som ska ha bränts på bål utanför katolska kyrkor i staden. Att just barnboksförfattare drabbas av totalitärt hat är ingen nyhet det heller. Nazisterna brände böcker av Erich Kästner, författare till verk som ”Emil och Detektiverna” eller ”Den 35:e Maj”. Anledningen denna gång påstås vara, att läsning av Harry Potter skulle ”locka barn till det ockulta” eller med andra ord ge dem en världsbild, som avviker från kristendomens.

ALLT ALLT ALLT ÄR DEN STYGGA STYGGA HELLO KITTYS FEL – HON SKA FÅ BRINNA I HELVETETS ELD…

I Mars kunde svenska media rapportera om hur Polska katolska präster bevisligen utnyttjat mer än 382 barn sexuellt, mellan åren 1990 och 2018 – alltså i nutid. Allt enligt en rapport, som Katolska kyrkan själv och Påven i Rom låtit publicera. Vem är det då som är ”ond” frågar jag er ? Först ska barnen alltså våldtas, och sedan ska man rädda dem från deras barnböcker, med andra ord. Vi ser ju allihop, vad för slags kyrka detta är. Och ändå tillåter vi katoliker att vara verksamma i Sverige….

Från Singapore rapporterade Enköpingsposten slutligen om hur en kristen parlamentsledamot där plötsligt spårat ur totalt, och börjat yrka på totalförbud av musik med Lady Gaga och Ariana Grande. Motiveringen ska vara, att dessa är ”gudlösa skökor” och att de ska ha använt låttitlar som ”God is a woman”. Tidigare har också Singapore infört totalförbud för det svenska heavy metal bandet Watain, (som är uppkallade efter Oden) med motiveringen att dessa har en ”historia av att svärta ner religioner och att uppmuntra till våld, vilket riskerar att orsaka fiendskap och att störa Singapores harmoni i samhället”.

Ständigt dessa kristna, ständigt dessa skrik om kränkthet och ständigt detta nazist-influerade stöveltramp från samma kristna personers sida...

Själv har jag en enkel hednisk lösning på problemet:

Om vissa tankar eller andra människors frihet stör er så mycket, tänk då inte dessa tankar…

BAD BAD BAD Kitty (Tänk inte tanken ens !)

Om ni ogillar vissa bilder eller ni på något sätt stör er på dem, som den här ovan, tex – jamen titta inte på sådana bilder då ! Om ni ogillar viss sorts musik, hör då inte på den, eller gå undan, när den spelas…På så sätt undgår ni ju alla tillfällen till er vanliga kristna synd, och som det också heter ”den som sover, syndar icke”

”Den som sover, syndar icke!”

Profilbild för Okänd

Men ”sådant händer icke här”… eller…. ??

”It can’t happen here” eller i svensk översättning – på sin tid – ”sådant händer icke här” är en bok från 1936, som talar om hur det moderna USA gradvis och smygande förvandlas till en fascistisk diktatur. I detta Trumpska tidevarv, har boken fått en viss förnyad aktualitet. Men – glöm det – tänk efter….

I det förra inlägget talade jag bland annat om Protestantismen, kontra den Katolska kyrkans många brott, Världen över. Sexbrotten mot de minderåriga icke att förglömma, men dessa är inte de enda brott, som samma kyrka begått och fortsätter begå, om och om igen. Men – det är ju klart – sådant händer icke här, i Sverige. Den katolska kyrkan i just detta land, för att inte tala om den ”Svenska” Kyrkan – den är ju höjd över all misstanke, oerhört mycket mer moraliskt högstående – och begår därför inga barnsexbrott, eller ?

Fel i sak, säger jag då – för det har redan hänt. Det händer fortfarande, och det händer överallt, där kristendomen visar sitt fula tryne.

I Växjö stift i det högkyrkliga Småland av alla platser, hände det sig att en ”Kyrkochef” med exakt samma befattning som Kardinal Pell inom den katolska kyrkan blev dömd för barnpornografibrott, men inte bara det. Det rörde sig långifrån om någon enstaka bild. Han förgrep sig också på barn, flera gånger.

Inte heller var det fråga om någon enstaka anklagelse, obefogad eller ej. Det berodde inte på rykten, eller fientliga utsagor, exempelvis i sociala eller rättare sagt asociala media. Kom ihåg att man i det Australiska fallet tillsatte en statlig undersökningskommission, just därför att man misstänkte, att en del av anklagelserna emot de katolska prästerna var påhittade, och alltså osanna intyganden. Men, de statliga domstolarna – och inga kristna ”Domkapitel” – kom fram till, att så inte var fallet. Kardinal Pell var faktiskt skyldig, trots allt – enligt vad som påstås vara en av de längsta rättsprocesserna i det moderna Australiens historia.

Den såkallade ”Kyrkochefen” i Växjö dömdes till 18 månaders fängelse för grova brott, inklusive sexuellt utnyttjande av barn. Det behövs en ganska hög grad av bevisning för att döma någon för liknande saker i Svensk domstol, det måste man nog säga. Man kan heller inte påstå, att fängelse som påföljd utdöms särskilt ofta för mindre förseelser nuförtiden – blir någon inlåst, sker det vanligen därför att den personen bedöms vara farlig, kan upprepa sina brott eller på något sätt utgör en fara för allmänheten, eller vanligt folk.

Det visade sig också, att ”Kyrkochefen” hade sina bilder i ett särskilt etui, med den ”söte lille jesus” på. Detta ger os en viktig ledtråd till hur kristendomen faktiskt fungerar, och varför så många pedofiler och andra dras till den. Nu kan det i och för sig hävds, att denna besvärliga företeelse ibland kristna Världen över – kom ihåg Påvens uttalanden ! – bara är en ”sjukdom” som några påstår, eller rent av en ”läggning” som en del moderna psykiatriker tydligen påstår, men så anser inte domstolarna och rättsvårdande myndigheter i de flesta civiliserade länder.

Den här franske författaren, en viss Monsieur Frederic Martell, utgav en viktig bok i dagarna, berättar vår kära Statstelevision SVT som alltid, alltid är absolut objektiv som alla vet, och som aldrig någonsin kan ha fel. Enligt vår Regering är den ju lika ofelbar som någonsin Hans Helighet Påven, men alltnog – Frederic Martell utgav i dagarna en bok som i original heter ”Sodoma” eller Sodomi, men som i Engelskan har fått den avsevärt mildare titeln ”In the Closet of the Vatican” vilket inte betyder ”På Vatikanens Klosett” om nu någon trodde det…

Hans bok bygger på över 1500 intervjuer med katolska präster från 30 länder, rapporter från et research-team om 80 personer och kontakt med över 15 advokater, som företrätt kyrkan i barnsexmål. Vatikanen och katolikerna däremot, påstår att boken bara skulle vara baserad på rykten, säger att den är ”insinuant” och så vidare.  Det baserar de på att boken släpptes ut i bokhandeln samma dag som Påven lanserade sin nu berömda ”kongress” kring den katolska kyrkans mest aktuella problem – nämligen de många sexualförbrytelserna, som katolska präster begår emot sina egna församlingsmedlemmar, särskilt då barn och ungdomar. Kritikerna till boken påstår också, att den skulle påvisa att det finns ett samband mellan den manliga homosexualitet som florerar i katolska kyrkan, och pedofilin, men att det på något sätt skulle vara falskt. Men att det sambandet verkligen finns, har konstaterats av poliser och rättsläkare världen över.

Man har också påstått, att Påven själv skulle ha betalt Monsieur Martell för att misskreditera kyrkan inifrån, och att hans bok därför skulle vara resultatet av ”en komplott”  eller med andra ord en hemlig sammansvärjning som en del katoliker säger. Verkar det särskilt vettigt eller troligt, tror ni ? Om det vore så, kan man då inte märka någon utbetalning på Monsieur Martells bankkonto från Monte de Pasci, Påvens egen bank ? Det vore ju ganska enkelt att konstatera, om så vore fallet…

Nej – vi måste få ett slut med det eviga daltandet med dessa kristna, och undanflykter av typen ”sådant händer inte här” – för det har redan hänt. För några dagar sedan blev det känt, att Stockholms Stad skulle ”Ringa och skriva brev” för att omvända de sk IS-återvändarna, som efter det Islamska kalifatets nederlag kommit tillbaka från Syriens öknar. Man har nämligen inte reda på hur många de är – och det har man knappast om de katolska brotten i Sverige heller..

Profilbild för Okänd

Dagens Nyheters kristna manipulationer: Hedendomen förklaras ”obsolet” av professor i Kulturgeografi

DN Debatt har det under de senaste veckorna rasat en diskussion om det svenska etablissemangets och den styrande, Socialdemokratiska nomenklaturans religionsuppfattning, enligt vilken bara kristendomen och andra Monoteistiska avarter typ islam skall få räknas som ”religioner” överhuvudtaget. Igår publicerade Professor Emeritus Bengt Sahlberg, som annars är Kulturgeograf ett inlägg, som passade Bonnier-tidningens hållning som hand i handske, och därför fick bli publicerat.

Den vördnadsvärde professorn säger att vetenskapen aldrig någonsin kommer att kunna bevisa religionernas utsagor om en ”övernaturlig” Värld, hur han nu kan veta det – som blott och bart geograf, bunden till jordytan som han är. Därmed, påstår han; skulle såväl kristendomen och de hedniska religionerna, som till exempel Asatron, vara ”obsoleta”. Detta bevisar bara hans fundamentala okunskap, för enligt hedendomen finns ingenting ”över” eller utanför naturen. Antingen existerar en sak eller en företeelse inom det fysiska universum, om så bara som elektriska signaler mellan nervcellerna i en mänsklig hjärna, eller som en föreställning eller tanke, byggd av dessa signaler, men ingenting kan vara ”utanför” eller ”över” naturen, därför att universum är allt som finns. Detta hade redan Aristoteles och flera andra hedniska filosofer med honom klart för sig, hundratals år före kristus.

Och för övrigt – hur eller på vilket sätt är denne Kulturgeograf då säker på, att inte naturvetenskapen skulle kunna bekräfta delar av vissa religioners budskap, även om kristendom och monoteism inte längre passar in i dagens sekulära samhälle ? Kristendomen är en religion, som hävdar att kvinnan är underlägsen mannen, att mänsklig sexualitet är en synd och något dåligt, samt att alla människor lider av ”arvssynd” bara därför att de råkat bli födda och alltså existerar, och sedan måste ”frälsas” av en gud som själv skapat dem så, och som uppenbarligen njuter av att frossa i straff, pina och plåga, som han hela tiden riktar emot den försvarslösa mänskligheten. Och kristendomen är bara ”Islam light” för vi finner exakt samma budskap även där, fast ännu starkare accentuerat, på ett närmast medeltida vis.

Asatron är inte obsolet, men mycket nära den moderna fysiken i vissa avseenden. Enligt en av dess skapelsemyter skapades universum ur en gnista, som föll ner i Ginnungagap, det mörker som fanns före tiden själv. Gnistan bildade ett slags ur-atom eller ett gruskorn ”Aur var alda, tha ekki-var” säger Voluspá, dvs ”Aur” eller ”ör”, med andra ord materia fanns, redan när icke-vara fanns, och denna materiaklump kunde också visualiseras som ett slags ”urko” eller Audumbla med mytologins allegoriska bildspråk. Det här är ju högt ovanför en ordinär E-mer-i-Thurs som Bengt Sahlberg, förstås, och helt utanför hans kompetensområde som kulturgeograf, men det är en långt exaktare beskrivning än det gammaltestamentliga tramset om Guds ande svävande ovanför vattnet, och allt vad det är, som de kristna nu håller på med. Asatron innehåller en vision av ett pulserade universum, baserat på födelse och återfödelse, bortom eoner av tid som människan inte kan överblicka. Den insisterar på att jorden skall gå under i otrolig hetta – vilket den moderna fysiken bekräftat – solen kommer till slut att förvandlas till en Nova, vilket till och med professor Sahlberg känner till i sin relativa obetydlighet inför dessa kosmiska skeenden. Den säger också att ”örnar” eller väldiga farkoster innan dess kan föra resterna av mänskligheten till en ”andra, grönskande jord” – ett koncept som ingen annan religion uppnått, enastående i sin upptäckarglädje och sin positiva syn på människan och vetenskapens möjligheter, något ingen Monoteistisk religion har.

Men – låt oss nu lämna detta snävt fysiska eller naturvetenskapliga perspektiv på religionen för ett tag, för Professor Sahlberg resonerar onekligen mycket begränsat, när han vill göra alla religioner till ett slags bokstavlig verklighetsbeskrivning, vilket de nog aldrig varit menade som, och heller inte är.

Asatron är den enda religion, som överensstämmer med naturvetenskapens nuvarande ”Big Bang” teori, och som tar med möjligheten av att mänskligheten kan flytta vidare till andra jordliknande planeter…

Religion har vi också för att genomföra begravningar, bröllop och för att ta emot våra nyfödda in i släktens och ättens gemenskap, vilket inte minst är viktigt för de Asatroende. Religion har vi också för att ge samhällen och mänskliga kulturer värdighet, styrka och bestånd, och samtidigt lära ut moralbegrepp, som ska fostra oss alla till goda samhällsmedborgare. Dessa perspektiv saknas helt och hållet i Sahlbergs mycket begränsade framställning av saken, som är ologisk och innehåller ”non sequitur” efter ”non sequitur”.

Han skriver till exempel att:

Även om vetenskapen successivt kommer att kunna ge svar på många i dag olösta frågor kring tron på övernaturliga världar, kommer forskarna aldrig att kunna bevisa att det har funnits eller finns en övernaturlig värld utanför människans hjärna. Skulle den hypotesen visa sig vara falsk står vi inför ett spektakulärt scenario med oanade konsekvenser för mänskligheten och inte minst för vetenskapssamhället.

Jaha – men följer härav verkligen, att om vad Sahlberg helt ologiskt och missvisande kallar ”det övernaturliga” (eller en bit av universum utanför kanten på hans ytterst begränsade ”kartor” så att säga – karln är ju faktiskt geograf, och han kanske borde hålla sig till sitt ämnesområde ) nu blev faktiskt bevisad – varför skulle den upptäckten i så fall kullkasta all vetenskap ? Newtons rörelselagar skulle säkert gälla i alla fall, liksom de gäller ovanför den sub-atomära nivån och kvantmekaniken, och vanlig terrest fysik stämmer också, så länge vi inte behöver röra oss med rent relativistiska hastigheter nära c eller ljushastigheten, till exempel, för då börjar en rad underliga fenomen som tidsförskjutning, doppler-effekt och underligt format stjärnljus att framträda, till synes helt ”övernaturligt”.

Här hemma i Midgårds Värld är Asatron den enda religion, som erkänner existensen av en mångfald världar och existensplan bortanför vår egen, men som ger kvinnor och män jämlikhet, och olika roller i den här världen – och ett fritt val mellan dem. Jämför det med Islams och kristendomens oerhörda mentala förtryck, som varit bestående i århundraden, och som de kristna i Sverige och den sk ”Broderskapsrörelse” som har förgreningar ända upp i Regeringen fortfarande stöder, genom att släppa in islam i vårt land.

Nej du, Bengt Sahlberg, du din Kulturgeograf där ! Hedendomen och Asatron är INTE obsolet, för tusentals svenskar tror fortfarande på den, och den är i växande, inte i avtagande.

Kristendom, Islam och övriga Monoteistiska religioner däremot, kan verkligen kallas obsoleta, men det beror på vad de predikar och deras värderingar – som inte överensstämmer med de Nordiska och svenska…

Profilbild för Okänd

Stackars Cloacina !

Nu till en fråga från en läsare, både Kollega och en sann son av Särimner… En sak är ju Ull, en av Asatrons kanske mindre kända gudomar, men vad ska man som god Polyteist och Asatroende säga om mindre kända gudomar rent generellt ? Romarna, till exempel, lär på sin tid ha haft en gudinna vid namn Cloacina, gudinna över Kloaker, offentliga toaletter och vattenledningar samt avloppssystem, ja all romersk VVS överhuvudtaget.

Myntfynd har hittats från äldre kejsartid, som avbildar endräktens samhällsnyttiga Gudinna Concordia på ena sidan, och Cloacinas helgedom på den andra – Hon var KLOAKERNAS GUDINNA i det gamla Rom…

Och hur är det egentligen med mer moderna företeelser som låt oss säga blixlåset, eller skiftnyckeln ? Båda två tillhör inte Asatrons värld, men både Blixlåset och Skiftnyckeln, eller ”The Swedish Wrench” som den kallas på engelska lär i sin nuvarande form vara Nordiska uppfinningar, även om det i båda fallen finns amerikaner som hävdar att de minsann var före… Hursomhelst – de ingår i vår nuvarande Värld, tillvaro eller ”lebenswelt” och i så fall – borde de inte också ha en gudom, lika väl som den Nordiska Vintern kan ha det i Ull ? Eller sådana epokgörande saker som Kaffemaskinenborde inte den också ha sin egen Gud ? Så tänkte i alla fall min broder, och jag hade för ögonblicket inget svar att ge honom…

Även om Asatron – i dess moderna form – inte tagit upp den här sortens problem eller frågeställningar finns det helt klart Hedniska kulturer och religioner som faktiskt gjort det – och som i flera tusentals år faktiskt resonerat på ett liknande vis. Vi skulle kunna ta Shintoismen i Japan som ett exempel – ordet ”Kami” på japanska betyder snarast en andlig entitet, eller företeelse, och även ett vackert och framträdande träd i landskapet, en stenformation eller en människa kan – efter sin död – sägas vara en Kami.

Också andra Polyteistiska religioner har resonerat på samma sätt – exempelvis i det gamla Egypten, där i alla fall Im-ho-tep – en av alla tiders största arkitekter och läkare – efter sin död dyrkades som gud av ett tacksamt folk…

I så fall – skulle inte då Enköpingsborna dyrka J P Johansson eller ”Mått Johansson” – ett av Sveriges allra största genier – som ett slags ”Kami” – eller ??

”Sejtar” eller ”sieidi” på samiska är både faktiska naturföreteelser och gudomar i den samiska religionen…

Samisk religion är ett annat exempel, för vad vi kallar ”sejtar” eller naturföreteelser kan vara gudar eller i alla fall smärre gudomligheter enligt den – och ett liknande förhållningssätt möter vi på Island – där ”Huldufolk” eller vättarna, de redan längesen döda, som också är platsens ”rådare” likt den svenska ”Gårdstomten” kan tänkas bo i stora klippblock eller stenar… Vättar och gårdstomtar – ”Tomtha Gudhi” på medeltidens språkbruk kunde också bo i vårdträd och på den egna tomten, och här närmar vi oss det Japanska Kami-begreppet, även om den Nordiska folktron är unik, och skiljer sig på det sättet att enskilda personer inte kan bli ”Kami” ens efter sin död, som i Japan…eller Egypten…

Huldufolk, Gårdsvätten, Vittror, Jolbyggare eller Gårdstomtar är flera ord för exakt samma andliga fenomen…som rapporterats över hela Norden…

 

En annan intressant fråga är vad som händer, ifall ett betydelsefullt naturföremål förstörs… På Island har man på fullt allvar och utan någotslags ironi och skämt ansett, att Huldufolket skulle bli hemlösa av att ”älvstenar” sprängs, exempelvis i samband med vägbyggen, och även Samer har reagerat på samma sätt, inför förstörelsen av deras sejte-platser. Också i Japan har det hänt, att naturliga floder som dämts upp, täckts över och fått flyta fram i kulvertar (eller kloaker !) anses ha berövats sin Kami, eller ”andliga betydelse” genom att människan påverkat dem..

Kami kan ta sin boning i enskilda träd, som dessa framför en shinto-helgedom. Vi Nordbor resonerar på samma sätt om våra ”Vårdträd”. Förstörs träden och naturen, skadas också gudomen och det andliga…

Man skulle kunna hävda att det finns stora likheter vad gäller Shinto och Asatro, vad gäller synen på naturföremål – och utelämna de Schamanistiska religionerna – som till exempel Samisk religion – som ett sidospår. Men – kan vi också notera- Asatron har en ganska skarp skiljelinje mellan Gudar, och övriga ”Väsen” – vättar, alfer, troll mm som däremot inte finns i Shintos ”kami-begrepp” och moderna, tekniska eller av människo-hand skapade företeelser kan svårligen tänkas ”bli kami” ens för Japanerna, även om de kan ”nyupptäcka” gudomar i en aldrig förut skådad tall, på en klippbrant, till exempel.

 

Sveriges äldsta tall – kommer från en tid när Hälsingland inte var kristet, och inga kyrkor fanns i området den står i. Många träd i Sverige är mångdubbelt äldre än så, och årsringsanalys visar, att det finns träd som är mer än 2000 år gamla – I Japan skulle de träden också anses för ”Kami” eller andligt betydelsefulla..

Min frände Henrik Andersson – på bloggen ”Ideell Kulturkamp” räknade till 147 erkända Gudamakter inom Asatron, vilket kan jämföras med de tusentals Kami i Japan.

Men – som sagt – av människohand skapade ting eller företeelser kan inte vara Gudamakter, varesig inom Shinto, Asatro eller de flesta Polyteistiska religioner av idag. Därmed finns ingen dyrkan av abstrakta begrepp, eller samhällsnyttiga egenskaper som i det gamla Rom, där även Rättvisan (eller Justitia) Endräkten (Concordia) eller mer abstrakta begrepp som Nemesis också dyrkades – och därmed har Asatron ingen ”Cloacina”

Hur skulle en modern version av Cloacina eller Kloakernas skyddsgudinna se ut ?? Det tål att tänka på…

Inom parantes kan vi här tillfoga, att det finns moderna filosofer, som har velat se gudamakterna som någotslags existentialer i tillvaron. Anhängare av Jungiansk psykologi är också inne på samma sak, när de talar om Arketyper, som ”Moderns arketyp” (som vi ser uppenbarad i Frigg), ”Jaktgudinnan som Arketyp” (Skade) eller den gamle vise (Oden som arketypisk föreställning) i motsats till kristendomens, islams och de övriga Monoteistiska religionernas besatthet kring fadersarketypen (alltså Gud Fader eller Allah själv) som psykologiskt sett är mycket osund, och tyder på ett barnsligt, ja infantilt själsliv – de kristna kommer ju aldrig någonsin över barnstadiet, och har utplånat alla andra arketyper utom möjligen jungfru Maria och därmed modern – de kristna lider av en Oidipal neuros.. som återkommer i all Monoteism…

Ett annat Cloacina-mynt… Nu med Mithra, Sol Invicta eller den obesegrade Solen på ena sidan – aktuellt såhär till Vintersolståndet… En Kaosmagiker skulle säga, att om ett tillräckligt stort antal Romare TROR på Cloacina, ja då FINNS Cloacina – för just de Romarna, under just den tiden…

 

Kaosmagiker, slutligen, går ett steg längre, när de talar om ”Egregoer” eller Gudarna som en faktiskt existerande verklighet, bara ett tillräckligt stort antal personer tror på en och samma gudom, och uppfattar gudomen på samma (eller i varje fall högst likartat) sätt. De förklarar nära nog gudarna som ett slags ”masshysteri” – medan vi Hedningar hellre talar om kulturkretsar, ett gammalt filosofiskt begrepp, som fanns redan hos Hesiodos. Den Nordiska kulturkretsen – där Asatron ingår som bärande del – har helt enkelt en annan ”smak” om man så vill, helt andra ”kulturella särdrag” och är specifikt anpassad till den natur, de årstider och den världsdel där den uppkommit – precis som alla andra kulturer eller kulturkretsar – och därmed även religioner och trossystem…

 

För att återgå till Cloacina, så har spår av hennes Helgedom hittats på Forum Romanum, i hjärtat av det Romerska imperiet, ja dess absoluta nav från äldsta tider… Hon skulle vara intimt sammankopplad med Cloaca Maxima, den största av Roms alla kloaker, som byggdes redan på 600-talet före kristus av en etruskisk kung, och som byggts ut och byggts ut sen dess, och fortfarande används, även om fontänen och fot-tvagningsplatsen på Forum är torrlagd nu..

Cloacinas helgedom och exakta läge…

Till och med Lord Byron, den kände poeten, skall på 1800-talets början ha skrivit en hymn till Cloacina, i vilken hon anropas för ett jämnt flöde utan klumpar…

O Cloacina, Goddess of this place,
Look on thy suppliants with a smiling face.
Soft, yet cohesive let their offerings flow,
Not rashly swift nor insolently slow.

På romerska toaletter, förresten, använde man svampar indränkta i vinäger, och det är själva orsaken till att en svamp, indränkt i vinäger också enligt legenden ska ha räckts till den gamle terroristen Jeschua ben Yussuf på korset – det var inte för att man ville lindra hans plågor…

Under Romersk kejsartid skall Cloacina också ha blivit gudinna för köks-slasken, sjukdomar i urinvägarna och sex inom äktenskapet vilket romarna såg som något i stil med att rensa magen – alltså något helt vardagligt, men knappast underhållande – sex utom äktenskapet, däremot – var desto mer glamoröst och omtalat, i alla fall ibland överklassen…

Men – nu till den avgörande frågan – har ”Cloacina” egentligen varit dyrkad ? Svaret på den frågan, enligt alla moderna historiker och kännare av det gamla Rom, är faktiskt NEJ – det har hon inte. Ursprungligen hette hon nämligen ”Venus Cloacina” eller ”Venus Rengörerskan” och hennes helgedom var avsedd till symboliska fot-tvagningar för kvinnor.

Etruskerna såg henne som en underjordens gudinna – och under Romersk tid blev hon alltså ett av Venus eller Frejas många namn – ungefär som Afrodite från Cypern också kunde kallas ”Venus Anadyomene” eller ”den böljeskumborna Venus” och bli något av en havsgudinna, ungefär som Ran. Att de antika gudomligheterna fick tillnamn, eller extra namn – ungefär som ”den efesiska Diana” som också nämns i Bibeln – var ingen ovanlighet – och fot-tvagningsbassängen, som alltså var en rituell tvagningsplats, lika mycket som en offentlig bekvämlighetsinrättning för trötta romerska matronor – var knappast någon helgedom av större betydelse – men ett exempel på en offentlig inrättning, som bestått sen roms äldsta tid – och det var därför man hade den som bild på mynt, anser forskarna nu…

Lord Byrons och 1800-talets uppfattning om ”Cloacina” som en separat gudinna för hednisk dyrkan var alltså fel – om man får tro den senaste forskningen…

Och därför, slutligen, har vi inga separata hedniska gudomar för exempelvis blixlås, skiftnycklar och kaffe-maskiner, eftersom dessa påfund inte är centrala begrepp för en hel kultur… Dock – det är kanske ironiskt att Freja och Venus finns överallt, och övervinner allt…. Här finns också ett budskap, någonstans…

Profilbild för Okänd

Nej, det kostar INGENTING att BLI HEDNING – och det gör INTE ont…

Många människor tror kanske, att det skulle göra ont att bli hedning, eller att det kräver en massa dyra och konstiga ceremonier. Men så är det inte. Det är lögn alltsammans, även om man ibland får se mycket trams, som skrivits på nätet.

Svårare än såhär, behöver inte SJÄLVA HEDNANDET vara – och tvärsemot vad många tror, är det GRATIS och KOSTAR INGENTING !

Nuförtiden finns det exempelvis en massa sajter – jag skall inte nämna vilka, och jag tänker inte heller länka till dem – som TAR BETALT av Svenska Medborgare, för att de skall kunna gå ur Svenska Kyrkan, till exempel. Men att gå ur ”Svenska” Kyrkan är faktiskt helt kostnadsfritt, enligt dess egna regler. Allt du behöver göra är att skicka in en lapp med namn, personnummer och adress, helst bevittnad av två vuxna vittnen, som måste vara över 18 år och vid sina sinnens fulla bruk. Det förutsätter jag också att du är, för underligt nog tvångsvärvar ju ännu samma ”Svenska” Kyrka förståndshandikappade och minderåriga bland sina medlemmar – vilket är väldigt, väldigt oetiskt – för de här människorna har aldrig ”valt” att tillhöra den kristna religionen.

Vi har sagt det förr, och det tål att UPPREPAS (Repetition är kunskapens moder !)

Religion är faktiskt ett aktivt val, liksom vår livsstil i övrigt. För att du ens skall kunna välja en tro, så måste du först förstå vad den tron innebär och den handlar om – och för det krävs faktiskt en viss grundläggande mental kapacitet.  En del människor tycker förstås, att det är ”jobbigt” att prata om de här sakerna, och de vill inte ens kännas vid sanningen – för visste du, att det före 1951 var totalförbjudet för alla svenska medborgare, att ens FÖRSÖKA gå ur ”Svenska” Kyrkan – som ju egentligen hör hemma bland Mellersta Österns Öknar, och nog borde skickas tillbaka dit, fortast möjligt..

Längre tillbaka än så, har vi faktiskt inte haft religionsfrihet i det här landet, och än idag håller Kyrkan på att manipulera, lura och bedra svenskarna. Den har ännu ett mystiskt ”stoppdatum” den 1 November, som säger att om du försöker gå ur i November eller December månad, så måste du betala, betala och betala ett helt år extra. Denna helt idiotiska och onödiga regel hittades på på 1950-talet, då man ännu förde kyrkoböckerna för hand, och kyrkan också hade hand om folkbokföring, skattskrivning och mycket annat – men redan på 1970- och 1980 talen ändrades allt detta – eftersom man redan då införde sk ”ADB” eller ”Automatisk Databehandling” av medlemsregistren, så att de kan uppdateras dagligen.

Ändå fortsätter man med att lura, schackra och ta extra betalt – så fort någon medborgare eller medborgarinna råkar hävda sin egen vilja emot den ”allsmäktige”.

Vad som står här är en sanning med modifikation. I genomsnitt tar ”Svenska” Kyrkan ut mer än 1,2 % på allt du tjänar, genom hela ditt liv. Har du barn, och är du dum nog att ”döpa” barnen (det sämsta du som förälder kan göra – för nog borde du respektera dina barns vilja, eller hur ?) så tar de dina barns pengar också, och låter dig betala, betala och betala..

Först 1991 tog Skatteverket över Folkbokföringen i Sverige, och det hade en alldeles bestämd orsak, som få svenskar idag vill kännas vid.  2014 kom det fram, att prästen Alexander Radler, som invandrat från Östtyskland på 1960-talet, lett en ”ring” av minst 12 präster, som systematiskt utlämnat svenska Folkbokföringsuppgifter till STASI, DDR:s hemliga polis. Även den nuvarande Ärkebiskopen, Antje Jackélen, hade mycket nära kopplingar till Radlers krets. Piloter i svenska flygvapnet, reservofficerare, kommunalråd, svenska statstjänstemän… alla stod på STASI:s lista,

Många svenskar vet inte om det här, men till det kan vi lägga tvångsmissionen, häxprocesserna, förföljelsen av oliktänkande – alltsammans saker, som ”Svenska” Kyrkan gjort sig skyldig till, liksom samarbete med extrem islam – och det är ju inga fina eller kristliga händelser, precis… Till och med många kristna skribenter och tidningar har varit upprörda över detta…

Varför man väljer att Gå Ur Svenska Kyrkan kan vara vars och ens ensak, eller moraliska ställningstagande i privatlivet, visst – men tänk på att också förre Statsministern Fredrik Reinfeldt gjorde detta vid 18 års ålder – eller så snart han kunde – liksom jag själv. Det är nog också den enda likheten mellan oss, skulle jag tro – men båda är vi alltså Hedningar – och om Fredrik Reinfeldt och jag vågade – varför vågar inte du ?

Det finns väldigt många fattigpensionärer, sjuka och arbetslösa i vårt land. Barnfattigdomen ökar, liksom klassklyftorna. Stadsmissionens kaffe och bullar förslår inte långt, och vi kan glömma tjafset om ”diakonin” eller ”de fina gratis kistorna till alla fattiga” för de flesta av oss etniska svenskar har insett, att ”Svenska” Kyrkan prioriterar helt andra befolkningsgrupper framför oss… Jag citerar, från en av mina många läsare, som jag låter vara anonym..

Folk är gruvligt trötta på kristendomen av flera skäl. Givetvis dem som nämnt men också det islamistiska fjäskandet och dekadenta vurmandet för Pride och annat polariseringsskapande påhitt, Kyrkan saknar ryggrad helt och hållet och allt fler söker sig tillbaka till det Nordiska som en reaktion på detta och på den pågående propagandan att ta emot sekteristisk islamisering med öppna armar. Folk behöver vare sig bibel eller koran utan vill börja tänka och känna själva.

I MORGON POLYTEISM… LIKSOM IDAG… OCH ALLA ANDRA DAGAR…

Profilbild för Okänd

Ett litet svar till Bente Bent, och hennes underliga kamrater…

Det finns en underlig religion i Sverige, som åberopar sig på sk ”kärlek” vilket ska baseras på symbolen av en ihjältorterad man i ett minimalt ländskynke, som man spikat fast på några brädlappar. Vad är det för sorts ”kärlek” ? Vad är det alls fråga om, och varför tror denna religions alltmer fåtaliga anhängare att just den skulle ha rätten att ”frälsa” alla oss andra, som av någon anledning inte tycker likadant, och inte är Monoteister, utan alltså har flera Gudar, kanhända minst lika ”kärleksfulla” och förstående även de, inte minst därför att de värdesätter intelligens och självständigt tänkande före dogmatism, och bokstavstroende. Som Oden, till exempel. Hedendomen och Asatron är ingen frälsningslära, nämligen, utan predikar helt andra saker – läs här ovan under rubrikerna ”Asatro” och ”Oden” om ni inte tror mig – och läs särskilt min lilla essä ”Nemo Soter” eller INGA FRÄLSARE…

 

Kristendomen är inte ett enda dugg ”kärleksfullare” än andra religioner. Den har inget monopol på ”kärlek”. Senast igår debatterade jag på ett eller annat socialt forum med en av dess företrädare, som hade nästlat sig in i en Asatrogen diskussionsgrupp. Det senare blir allt vanligare och vanligare, förresten. Gång efter annan stöter man på någon av dessa ytterligt aggressiva kristna, som tror att de ska kunna ”frälsa” oss Hedningar, återföra oss till den ”sanna” läran osv osv.

För det första har de inte ens så mycket kunskap, att de förstår att den ”gyllene regel” de själva talar så mycket om finns även i alla religioner, den Nordiska eller Asatrogna inbegripet. För det andra tillskriver de ofta helt andra religiösa grupper och inriktningar – som Hinduismen till exempel – att de ”egentligen” skulle vara Monoteister likt dem själva, och att all Polyteism skulle vara fel, på det ena eller andra sättet. Visst, det finns vissa filosofiska riktningar inom Hinduismen som tror på existensen av ”Brahman” eller en skapande världssjäl till exempel, men ingen av Indiens mer än 900 miljoner hinduer skulle nog aldrig komma på tanken att förneka gudomarna för den skull, eller påstå; att just deras tro också skulle vara Montoeistisk. Själv gör jag inga sådana påståenden, i kraft av att jag inte är just hindu, utan Asatroende och inget annat.

Alla dessa pajas-figurer i kristen täckmantel, Katja Kaj, Bente Bent, Lotta Ännaklämd och allt vad de nu kan tänkas heta som hela tiden dyker upp, och hävdar att ”Jamen Snorre Sturlasson skrev ju att Oden är en Allfader, och därmed måste han se ut som den kristne guden” vet inte vad de talar om. Snorri levde i en kristen tid, och för att alls kunna bli spridd eller utgiven, var han tvungen att anpassa vad han skrev om Island, Norden och Nordborna under tidigare historiska skeden till de aggressiva kristna, som omgav honom på alla håll. Annars hade han nog helt enkelt blivit avrättad som kättare eller hedning, och mycket riktigt mördades han också till slut som alla vet – av de kristna !

Det går inte att blanda ihop en Zeus, en Jupiter, en Tyr eller en Oden (alla har vid något tillfälle varit indoeuropeiska himmelsgudar) eller den främste bland likar, primus inter pares för att använda ett latinskt och hedniskt uttryck, med en Allah, en Jehova eller de kristnes ”Gud”. Och förr eller senare kommer det ständiga ”jesus-tjatet” och replikerna om käre lille jesus, som vi alla måste böja, buga och bocka oss inför, och börja tro på.

Själv har jag vänt ryggen åt allt det där. Jag är hedning, Asatroende helt enkelt, och jag låter inte min tro och min kultur eller min religion invaderas och ockuperas av dessa jamsande kristna, vilken förklädnad de än bär. Lyssna på den svenska gruppen Heidruns klangfulla låt och vackra sångtext ovan, så förstår ni mig kanske bättre !

FREJA – inte någon ”kristus” ! Freia, statt ”christus” – FREYA – and not ever any ”christ” !

”I ett land av godhet Döljs en här, ett hat och en tro på sig själv En fasad av godhet En här av ondska och hat som sprids i kärlekens namn Från ett folk av godhet Hörs det skall, burop och slag åt vårt håll Ur en tro på godhet En här av hat och förtryck som sprids i kärlekens namn När ska alla få veta Och förstå, att det biter ej på oss, Och när fasaden faller samman Finns det nån äkta kärlek kvar, nån kärlek kvar Var stolt, håll ryggen rak Vindarna vänder snart Ju mer de spottar och slår Desto starkare kvar vi står Ur en skrift av godhet Skapas lögn, sanningar vrids och förvrängs Från en kraft av godhet En här av skrönor och hat som sprids i kärlekens namn När ska alla få veta Och förstå, att det biter ej på oss, Och när fasaden faller samman Finns det nån äkta kärlek kvar, nån kärlek kvar Var stolt, håll ryggen rak Vindarna vänder snart Ju mer de spottar och slår Desto starkare kvar vi står”

– ”Heidrun”, april 2018