Etikettarkiv: Asatru

Profilbild för Okänd

Singö och andra platser i Eddans geografi – Samt VERKLIGHETENS…

av

Nu när det förra inlägget i denna Hedniska blogg handlat om en verklig plats, som existerar i sinnevärlden – nämligen Konungariket Sveriges huvudstad och vi också nämnt vad som pågår där, så kunde vi också nämna andra platser, händelser och personer. Visste ni att öar som Singö i Roslagen, och Samsö i Södra Östersjön faktiskt är både omnämnda och beskrivna i Eddan ? – Jodå, så är det…

Samsö är omnämnt i Harbardsljod, där Tor möter färjkarlen Harbard, och uppmanas ”gå runt” Östersjön, vilket han också gjorde – eftersom – se ovan under Asatro, sidan för ”Tor” – han faktiskt dyrkats i alla de länder och av alla de folk som kantar Östersjöns stränder, inklusive alla samer, finnar, balter och slaver – Horagalles, Tore-Karl, Perkele, Pirun, Perun, Perkunas har nämligen varit känd som åskgud hos dem alla, och det har också Donar hos kontinentalgermanerna, liksom Thor eller Tor hos oss – och han är rakt igenom samma gudom, sedan bronsålder fram till nutid.

Harbard (i förgrunden) och Thor enligt Frank Stassen, 1920

I Harbadsljod nämns också Järavallen och Öresund – sundet där Harbards och Tors träta utspelar sig – också detta är platser som finns i verkligheten, och som är solitt förankrade i Midgårds eller den här Världens geografi. Harbard har av vissa kristna fähundar förklarats vara densamme som Oden, men det stämmer inte alls. Andra har i honom sett Loke, vilket är en riktigare hypotes, men den Harbard eller hårige bard som beskrivs är lika unik som någonsin Alexander Bard i vår nutid (han är som bekant en man med ett skägg, han också ) och därför att se som ett helt självständigt väsen, ja en ”Värn” eller landvärnare för Danmark. Ni vet väl att det inte alls står ”Dom över död man” i Havámáls ofta groteskt felöversatta och vantolkade 77:e strof, för där står faktiskt uttryckligen ”Hvern” eller just ”Värn, värnare” och inte alls ”man” i största allmänhet. Det är inte om allmogemän den 77:e strofen handlar, utan om krigare, ja de som värnar och försvarar sitt land.

 

Eddans geografi är grundad på faktiska observationer av Nordisk natur, gjorda av praktiskt sinnade sjöfarare. Inser man inte det, förstår man den inte överhuvudtaget. Detta är Singö, i det yttersta Roslagen…

På Singö finns till exempel skyttevärn från två världskrig, och de är tillräckligt starkt gjutna i betong för att stå kvar i kanske tusen år till av Nordisk historia. Den som inte begriper detta, kan inte tolka eller begripa Eddan överhuvudtaget, för det är inte allom givet att förstå, vad den faktiskt handlar om.

”Singasteinn” eller det Signade skäret från Ulf Uggasons och skaldediktningens ”Husdrapa” där Loke och Heimdall kämpar i solnedgången, förvandlade till väldiga sälar eller havsdjur, är visst ingen ”sjönöt” eller liknande, som en del flummiga katoliker felaktigt har trott. Ön är en fast bestämd geografisk plats, likaväl som det ”Vågaskär” Sturlasson nämner i sin poetiska Edda, och det faktum att Singasteinn nämns flera gånger i den Norröna litteraturen, och då alltid som namn på en ö eller en faktisk plats, bevisar sanningen i detta. Dumheterna om att Singasteinn skulle vara frön av ”Moluckböna” eller Entada Gigas som med vinden skulle ha förts till Islands kuster är bara sentida, kristet trams från 1600-talet – för några sådana växter har aldrig funnits vid Östersjön på 150 årmiljoner minst, och Bärnsten eller Brisinga-men var tillräckligt välkänt sen stenåldern i Nordeuropa. De kristna amsagorna kan vi därför glömma, för de är inte sanning.

Loke och Heim-Dall har båda med eld och ljus att göra. Därför är det inte så konstigt att tänka sig dödsfienderna, kämpande i sälhamn om den nedåtgående solen vid det nordliga havets stränder…

Solen är också Frejas smycke, eller just ”Brisinga-men” alltså Havsglansen – och det är om dess sista ljus Sälhanarna kämpar, när den sjunker i havet – för på Singö finns de facto både gråsäl och knubbsäl än idag… Att Singö är ett äkta nordiskt namn har också varit känt i hundratals år, liksom -arn och -garn namnen, som är vanliga i Roslagen – Rusernas rike, varifrån Väringar kom och Ryssland en gång grundades – så mycket är i alla fall känt också av de ytterst få, som idag skall gälla för väl utbildade svenskar.

Att Singö är en välsignad ö, och att dess granit kan sjunga som hårt stål vet var och en som varit där, och det är kanske värt att komma ihåg i vad som av hävd är Njords och Rans månad – havets gudomar är aldrig så väl sinnade emot människorna som just nu, alldeles före hösten. En annan, mer legendarisk plats är Gunnilsöra eller Gunnarstenarna, som till skillnad från Singö, Samsö, Anholt eller andra isolerade öar i Nordliga vatten faktiskt INTE existerar på några moderna sjökort – men en gång fanns faktiskt Gunnilsöra på riktigt, vilket enbart de som vuxit upp i Roslagen eller är vana skärkarlar kommer ihåg, och det är för dem, som denna text skrivs. Inte för Stockholmare, eller därmed likställda. ”Gun” i Gun-hild eller Gun-nar, Gun-lög och så vidare betyder ju strid, och är numera på Engelska namnet på ett slags vapen, likgiltigt vilket. Gunhild, hustru till Erik Blodyx fick i England namnge flera kastmaskiner, eftersom de inte på något sätt var okända till sin konstruktion av Vikingarna heller – sådant artilleri byggdes som bekant redan under Paris belägring på 800-talet.

Samsö, Singö och andra holmar i havet var ju lämpliga inte bara för försvar, utan också för Holmgång, Holmgangr, och om detta skedde i djurens värld – som sälarna ovan visar, i gudavärlden också – så skulle det ju även kunna ske i människornas – efter hur man faktiskt tänkte, kände och trodde.

Carl Gripenhielms karta från 1695 anger ”Guns Stenar” eller Gunnarstenarna som en faktiskt existerande ögrupp, sydost Gillöga, kurs 180 grader från Svenska Högarna. Sedan dess har bara enstaka observationer gjorts. Gunnarstenarna utanför Nynäshamn finns dock på riktigt…

Gunnarstenarna tillhörde Ran eller Havsfrun, som är ett och samma slags väsen. I fallet Gunnilsöra hann dock ingen fiskare kasta stål över dem, och därför sjunker de i havet likt solen varje kväll – så trodde man också under 1950-talet, enligt Edward och Edwin Matz skärgårdshandböcker, publicerade kring år 1980, där de sista uppgifterna om Gunnilsöra och Rospiggar finns. Numera tror ingen på just dem, men att hägringar av öar kan synas även på Östersjön i klart väder, företrädesvis under Augusti och vid soluppgång eller solnedgång är förvisso sant. De som sett det, vet !

De kristna har alltid försökt bortförklara eller förvanska den kärlek till den Nordiska naturen och Havet, som vi Hedningar ännu känner, och alltid har känt – i tusentals år.

Märkets fyr och Signilskär bortom den svenska Riksgränsen tillhör rätteligen Åland och Sverige. Det är bara en naturlig fortsättning på Singö i Roslagen, och med samma namn…

 

Utanför Åland ligger till exempel Signilskär – som är den första ö man kommer till, förutom Märket – ett sjömärke – ifall man seglar emot Åland. Till och med Eckerö eller Åkerö-linjens färjor tar idag samma rutt, ty Eckerö är den första bofasta socknen på just Åland, och så har det varit sedan urminnes tid. Man talar ännu klockren svenska och inte finska där, för Åland är svenskt, svenska är det enda officiella språket, inte arabiska eller något annat – 95 % eller så av Ålands befolkning är etniska svenskar – och det är skillnad emot hur det svenska fastlandet numera gestaltar sig. Själv känner er hedning inte mindre än två familjer med ”Riks-svenskar” som utvandrat till just Åland och bosatt sig där, för i Stockholms förorter är det idag tack vare Svensk Såsialdemokratur och Fredrik Reinfeldts regering så förbannat illa med ”skjutningar” och allt annat, att inget hederligt folk kan bo kvar. Den som i likhet med Hedningen själv besökt Åland denna sommar kan också konstatera, att nästan alla taxichaufförer, vårdpersonal, poliser, biblioteksanställda osv på Åland talar god och ren svenska, mycket bättre än på det svenska fastlandet, och att man även vintertid lever lyckligare där som svensk eller svenska, är ett som är säkert. Moskéer finns inte på Åland, kyrkorna är stängda om Söndagarna, används knappast och utlänningar finns bara i Mariehamn, Ålands enda huvudstad, grundad på 1860-talet av ryssar – den är döpt efter en Tsarhustru och har inte ett enda förbannat dugg med någon katolsk ”Jungfru Maria” att göra.

De kristna dillar och lallar ännu om att någon Engelsk eller möjligen Irländsk prinsessa vid namn ”Signill” skulle ha dykt upp på de ensliga skären, men detta är en 1200-talslegend, och bara dum kristifikation – för något sådant har aldrig inträffat, aldrig bevisats och tillhör inte den verkliga historien om dessa öar. Singö och Signillskär har samma upphov, och det är inom en Hednisk kultur, inget annat. Här jagades säl långt fram i tiden, och det är sjömän, fiskare och seglare som hör hemma i skärgården, inte präster eller munkar.

På Eckerö, slutligen – står idag ett gult och stort posthus, som är synligt långt långt ut till havs. Det är huset för den Ryska Posten, sedan dess ett talesätt – och en fånig lek för barn i Sverige (till och med i huvudstaden) men byggt 1828 av den tyske arkitekten Engel på Tsarens befallning. Densamme byggde också nästan hela det dåtida Helsingfors, men någon kristen ängel var han visst inte. Det var inte ryssarna heller. De försökte hela tiden erövra både Åland, Finland och Sverige – och än har deras ständiga krig emot oss och resten av Europa inte upphört, som alla vet – men historien om hur Ålänningar, Finnar och Svenskar besegrade det röda oket, får vänta tills en annan gång, för det är endast med Hedniska Tankars hjälp som de Nordiska folken kan överleva eller alls ha en framtid.

I hundratals år – och i det hårdaste väder gick Postleden över Ålands Hav. Albert Engström, som skrev ”Isbåten Pilens sista resa” och många andra har beskrivit hur det faktiskt var…

För övrigt var inte det ryska post- och tullhuset först. Det första ”gula hus” som byggdes för den urgamla postledens skull (organiserad post över Ålands hav har funnits sedan åtminstone medeltiden) byggdes 1756 i Grisslehamn, och där står det ännu – trots att ryssen anno 1755, 1719, 1718, 1717 och än tidigare gång på gång bränt ned alltsammans – vi ser fortfarande hur exakt samma ryssar far fram i Ukraina – och 1800-talets försök av diverse Tsarer att övertrumfa, vad svenskarna redan åstadkommit, blev inte heller det bestående. Idag är Eckerö posthus bara semestermål för turister, eller sommarnöje för postanställda på Åland, men Grisslehamns post fungerar ännu – och Postrodden – som funnits i modern upplaga sedan 1974 – och just i år kan fira 50 års jubileum som modern tävling – innehåller inte bara Allmogebåtar, utan även Vikingatida båtar – för under dess senaste 50-åriga historia har det hänt flera gånger.

 

Gaffelrigg eller Råsegel ? Det är bara att välja…Det här är INTE något för våra ”Muharrems” eller de med Center-bord…

Detta är något annat än de vattenkastningsfestivaler som vanpryder hela Stockholm, men så finns det också ett friskare, sundare Sverige utanför vår huvudstad.

Ett sant Sverige, vars folk vet vilka de är och var de kommer ifrån, inte minst och som hedrar allt det, som deras förfäder och förmödrar fick utstå, i hårdare tider än vår – och under annan väderlek – för snart nog är det höst även i Svea Rike, liksom i Njords, Rans och Ägirs.

Detta – ack ni Hedna och ni Ludna, borde ni allesammans noga besinna och samt och synnerligen rätta er efter !

Vi avslutar dagens Hedniska Predikan med en vacker sång, som i och för sig kommer från de ryska länderna, på andra sidan Östersjön, och den ryska sånggruppen ”Arkona” som på sin tid hade något att säga – men det var före Putins krig…

 

 

Profilbild för Okänd

Dagen Erik passeras – och var ligger Alvheim ?

av

Alfheim Frey
gáfu í árdaga
tívar at tannféi.

Ur Grimnesmáls 5:e strof i Eddan

”Alvheim Frej
gavs i årdagar
från Tivarna i tandgåva”

 

Igår var det som bekant Dagen Erik i den svenska almanackan, den dag som var tidpunkten för Frösgången eller bärandet av Frejs bild över åkrarna enligt Asatron – ett fenomen jag skrivit om förr i denna blogg. Först långt senare blev där en vandring med ”St Eriks skrin” genomförd av katoliker på åkrarna utanför Uppsala, men det var på  den kristna medeltiden. Alla svenskar är medvetna om att någon Erik Jedvardsson aldrig blivit erkänd som helgon av den katolska kyrkan, och även det skjutglada gäng av högerextrema, nutida katoliker som bildat sina egna högst konstifika ”ungdomsföreningar” i dagens Sverige,. Hoppas kan vi alltid… bäst vore nog om hela det katolska byket försvann ifrån Sverige. Vårt Sverige.

Nej, Eriksdagen har i år firats av de få – de som verkligen är makterna trogna – som vår vän Henrik Andersson i Västergötland till exempel – och andra Västgötar har också firat den på ett bra och värdigt vis. Det gäller inte minst Lokalhistorikern Bo Larsen i Göta-Älvdalen, för det är faktiskt där Alfheim eller Alvhem ligger, på riktigt.

Orten nämns i Grimnesmál i Eddan, och det är inte den enda helt verkliga och faktiska geografiska lokalitet som de facto nämns där, för även Järavallen, denna geologiska lämning från Litorinahavets tid nämns i Eddan, liksom Öresund – och det sker i Harbadsljod, färjkarlens och Tors ropade och ljudande dialog över sundet, om någon skulle undra. Tivarna, vars namn kommer av guden Tyrs namn – det var mycket riktigt Tisdag eller Tyrs dag igår – är ett annat namn för Asarna, och när Frej fick sin första tand, gavs han Alvheim i tandgåva – för på det sättet – med rika gåvor –  hälsade man inte bara den främste av Vaner, utan alla ättelägg som föddes in i en släkt, eller det Hedniska samhället.

Alfheim eller Alvhem existerar alltså faktiskt och på riktigt, nära Ale i Göteborgs dalgång, och nämns även i Beowulf-sagan, liksom dess kungsgård – i Gaeternas eller Götarnas rike. Där blommar vitsipporna och de skönaste blommor rikligt, som dessa bilder visar – och där låg en gång Frös eget Vi eller hans helgedom, som också är Frövi – en annan ort i Västergötland. Också i Norge finns Alfheim, de facto och i sinnevärlden, till exempel – för enligt vissa sagor var Alfheim en annan benämning på Ranrike, eller det hedniska Östfold och Bohuslän, sedda som ett landskap och en provins. Numera har till och med en idrottsstadium utanför Tromsö tagit upp samma namn, men det är förstås en annan historia.

Alvheim finns, inte bara som naturstig i Västergötland, utan som en fysisk realitet, överallt i den mänskliga tillvaron

Alvheim existerar alltså fysiskt, liksom den store Yngve-Frej eller Erik, den för evigt mäktige.

Men somliga förstår honom inte. De känner inte hans rätta namn, har ingen insikt i vår Nordiska natur, och de förnekar honom och hans blotta existens. De vänder sig bort från allt det sköna och det ljuva i vår Värld, ja till och med kvinnorna tycker de skall täckas över med stora svarta skynken, så att ingen man skall bli ”frestad” av deras vackra och björk-slanka kroppar.

Visste ni att ingen rätt-trogen Muslim får vara Florist, eller Blomsterhandlare och sälja blommor till oss Hedningar ? Joho, så är det – för det står i Hadhiterna – och jag citerar:

Inget ska säljas till otrogna i samband med deras högtider eftersom det innebär bistånd till deras osanning och godkännande av deras innoverade högtider. Det verkar vara tid för det nu, vissa uppmanar till någon blomsterhögtid. Det är inte tillåtet. Blomsterhögtider är inte tillåtna, de är typiska för hädarna. I islam har vi inte fler än två högtider: Fitr och Adhhâ.

Så talar de, dessa öknens skenheliga kolportörer, Västerlandets och Kulturens fiender i vårt land. De förnekar till och med markens blommor, själva naturen, ja allt vi etniska svenskar håller för heligt och sant. De hoppar och stampar på Herren Frej, och förstår inte hans innebörd och makt.

Vi får inte fira några blomsterfester säger de, dessa intoleranta imamer. Vi får alltså inte fira Valborg – som ärar Freja, Vanadisen – och som är en hednisk blomsterfest. Vi får inte fira Första Maj – som är en Hednisk Blomsterfest, i annan tappning. Vi får inte fira vårens intåg, inte sjunga maj-visor. Vi får inte fira Pingst med Pingstliljor ensingång, förmodar jag – och ingen Frösgång heller – allt för dessa ÖKNENS DYSTER-KVISTAR.

Inte ens Mors Dag, med Violer till Mor får väl firas – enligt denna Monoteistiska Intolerans, dessa Abrahamiter med sin Öken-religion och sin skägg-lurk till Profet ?

Eller har jag missförstått någonting här ? Utfärda då, kära Imamer, genast en Fatwa som hyllar Frej – och som godkänner och accepterar hans allmakt, allt vad han står för och allt vad vi ser i naturen så här års

För oss är ASATRON, och tron på Vanerna är den enda sanna religionen – den som passar i Norden, I Sverige, och i våra Svenska landskap. Inte alla kulturer är likvärdiga, inte alla kulturer hyllar samma sak och tänker på samma sätt – som vi kan se – och för mig gäller endast HEDNISKA TANKAR

”Och varför bekymren I eder för kläder? Beskåden liljorna på marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de.” (Matteus, 6:28)

Det är så sant som det är sagt – Till och med vissa kristna verkar ha förstått det..

Profilbild för Okänd

Pingst – Högtiden som ingen längre firar – ersätts lämpligen med Frejsgång och Majbrudar.. (inlägg från 21 Maj 2018)

av

I lördags var det Dagen Erik enligt den svenska almanackan, den dag som Sankt Eriks skrin bars över åkrarna, en tradition som inte alls är kristen utan härleds ur den Frösgång som brukade firas såhär års, och en fest som var alltigenom hednisk. Jag har skrivit om den förr, se artikeln från 11 Maj 2015 under rubriken ”Vårblot” här ovan. De kristna påstår att vi ska fira något som heter Pingst istället för våren, naturens uppvaknande och den goda årsväxt vi alla vill ha. Knappast någon enda svensk firar pingsten numera, och ovetskapen om allt detta kristna mumbo-jumbo har gått så långt, att till och med kvällstidningen Aftonbladet numera måste förklara för oss svenskar varför vi ska sysselsätta oss med all denna kristna smörja.

Frej – här på Gyllenborsti – var en gång ”Sviagod” eller Svearnas Gud. LÅT OSS HEDNA DEM MED BACON, säger jag…..

Annandag Pingst är också avskaffad som helgdag i Sverige sedan år 2004, dvs för mer än 14 år sedan, och ersatt med den svenska nationaldagen den 6 Juni istället, som det är och bör vara, därför att Nationen hursomhelst är långt viktigare än själva kristendomen, som alla sanna svenskar vet. Men de monoteistiska fanatikerna rabblar sina böneramsor, och lallar och dillar om någotslags ”helig ande” som de tror ska utbreda sig över mänskligheten, och till och med tränga in i kroppen på mycket små och späda barn. Om detta inträngande eller denna osmakliga penetration skall tänkas ske framifrån eller kanske bakifrån kan jag dock inte svara på, men för all del – är ni intresserade eller lagda åt det hållet kan ni ju fråga närmsta kristpräst – vi hedningar håller i alla fall inte på med en massa konstiga religiösa riter med spädbarn, och andra tokerier i den stilen.

En och annan svensk vet kanske, att Esaias Tégner – en biskop av Växjö som hade stor sympati för det hedniska – han skrev ju ”Fritjofs Saga” – kallade pingsten för ”Hänryckningens Tid” men då var det säkerligen ingenting kristet han tänkte på, utan allt det goda och hedniska vi kan möta i naturen så här års. Särimner är liksom Gyllenborsti och de andra galtarna en symbol för naturens livgivande krafter, som kommer tillbaka år efter år, och den gröna jorden, som rätt utnyttjad och odlad ger människosläktet allt det behöver, utan att kräva något mer än arbete och kunskap i gengäld. Själv firade jag Pingsten genom att bli utnämnd till Blotförrättare inom NAS, Nordiska Asa Samfundet, som jag verkligen hoppas att ni stöder..

Några ”heliga andar” från mellanöstern behövs inte för oss svenskar och nordbor. Vi ser det heliga i naturen själv, och vi behöver ingen Allah, ”gud” eller Jehova i vårt land, därför att vi redan har Yngve Frej, han som är Erik eller den ensamt härskande, och en gång ska Asatron härska ensam över detta land, precis som den en gång gjort och åter bör göra. Med den insikten kommer frid, ja Frodefred, ty Frej är förvisso en fredlig och frodig gud, älskad av kvinnor allt över Världen, och hans uppenbarelse kan vi se även idag, ja till och med i Aftonbladet..

”och Frej var bland Ö-danerna först sedd”

 

En annan tradition som är vanlig såhär års, och som är dokumenterad över hela det indoeuropeiska Europa av såväl Engelska, Tyska som slaviska forskare, är bruket att utse ”Majbrudar” eller ”Pingstbrudar” – ett bruk som man i nästan varje land i Europa helt säkert vet är mycket äldre än kristendomen, och kanske ytterst sett går tillbaka på den romerska ”Floralia” festen, Kelternas Beltane eller Vanadisblotet, den tyska Walphurgisnacht eller Valborg. Ibland har detta bruk kopplats till den första Maj, ibland till Pingst, men traditionen är över hela Europa ständigt densamma. En ung kvinna eller flicka utses halvt på skämt till kärleksgudinnans representant på jorden, och hon antas fira sitt ”bröllop” just i Maj, när naturen är som vackrast och härligast, och detta blir en stor livets och kärlekens fest. Cornelius Tacitus, den romerske senatorn och författaren, beskriver Nerthus eller Jordgudinnan Njärd, Gerd eller Jords fest hos ”Nerthus-folken” på de danska öarna kring 70-talet enligt vår tideräkning, och även om en del forskare velat koppla den festen till Midsommar, finns det inte ett enda ord i Tacitus originaltext som talar om när den festen äger rum, mer än att vattnet är badbart när festen sker, och att Nerthus bor i en grönskande lund, vilket innebär att festen måste ha ägt rum under försommaren, eller i alla fall sommarhalvåret, eftersom alla andra tolkningar av tidpunkten är omöjliga.

Nerthus tänktes ofta i vitt, och med dolt ansikte…

Då Nerthus kommer, ”majas” och smyckas med lövade stänger, som symboliserar Frejs mandom och makt, och till och med i en såpass sen källa som 1300-talets norska Flatöyarbok, ingår Gunnar Helmings Saga – där ”Frejs Hustru” – alltså Gerd nämns, och hur hon symboliskt får ersättas med en levande kvinna, som tänks fira sitt bröllop med Guden. Många är de författare – Vilhelm Moberg till exempel – som skrivit pjäser eller romaner om detta, till ära för Gerd, Frej och Vanerna, vars fest detta är…

Nerthus, och hennes badande eller nedsänkande i en sjö, dit hon återvänder efter att ha låtit sig hyllas av människorna, syns också i den slaviska festen ”Kupala” som ännu firas i Ryssland, Ukraina och angränsande länder. Överallt möter oss gudinnan i naturen, överallt plockas blommor och firas fester till hennes ära, och enbart hon, Freja, Vanerna och Frej hyllas, i det som är livets stora mysterium, större än all kristendom och några ”heliga andrar” eller någon pingst, som vi hedningar inte firar och inte behöver...

Några ”heliga andar” från mellanösterns öknar eller någon trist ramadan med svält och lidande behövs inte. Man kan fira hänryckningens tid på ett bättre och naturligare vis…

 

Profilbild för Okänd

”Ahl-el-Kitab” – och varför ASATRON inte alls är en ”skriftlös” religion (repris från 2019)

av

Ibland frapperas jag av vad en del välmenande dårar och ”nyttiga idioter” skriver på nätet. Det finns människor som gått på hela ”fornseds-bluffen” och som okritiskt sprider påståenden om Asatron som inte alls är sanna, och vad värre är – de publicerar rena lögner.

 

Asatron är inte och har heller aldrig varit någon ”skriftlös religion” som vissa skitstövlar har mage att påstå, rakt fram i media.

 

Den baseras på Eddorna och en djupgående litterär tradition, och en av de allra mest centrala texterna ur dem – inledningen till Runatal Hávamáls, där Oden själv i stor detalj förklarar för mänskligheten hur det gick till när han fann runorna, och hur dessa runor var och en kan användas, vilket är lärodiktens fortsättning. Självklart var denna tradition muntligen traderad genom hundratals, ja kanske tusentals år innan dess, och för alla de som lögnaktigt går fram i media och påstår att vi aldrig någonsin kan finna kunskap om själva tron, om dess innehåll och ritualer, vill jag bara säga att de far med osanning.

Det kan vi visst. Det finns bildframställningar från gammal tid också, samt långtgående arkeologiska bevis för hur de mest skilda riter gick till, även de typer av riter som till skillnad från kristendomens kannibal-ritualer (sk ”Nattvard”) och omskärelse av småbarn utan bedövning, blodsoffer och andra liknande saker inte längre praktiseras idag, därför att alla religioner – utom en del efterblivna sådana, som fortfarande är kvar i den mörka medeltiden eller till och med stenålderns dunkel – faktiskt utvecklas med tiden.

Asatron är en levande tro. Den är ingen falsk, egenpåhittad ”fornsed” skapad av odugliga små hipsters, miljövänster eller tjackpundare – som nyligen tillåtits komma dragandes med sina knasiga påståenden i såväl UNT, Hallandsposten som diverse ”poddar” som man påstått ska ha skapats i utbildningssyfte av två gymnasielärare någonstans. Ni får lov att tro mig, när jag förklarar för er att jag är högst måttligt imponerad av dessa herrars insatser, när jag själv hållit på med en blogg som denna i över tio år.

Själv sysslar jag inte med någon ”sed” eller en tom mekanisk upprepning av okänt ursprung. Inte heller är jag ”forn” eftersom jag lever här och nu – i nutiden.

En sak är människor som är nya inom det här – Hallandsposten berättar om en förvirrad rödhårig kvinna, som ännu inte inser vilket misstag hon begått. Vi kan alla råka ut för ”fake news” eller rena faktafel. Men personer som bara upprepar och sprider de här felen – år efter år – vad kallar man dem ?

För min del kallar jag dem inte längre för kladdsockar, utan skitstövlar, rätt och slätt.

En kladdsock är en person som kanske har lite otur när hon eller han tänker, så att säga. En skitstövel, däremot – är en person som förstör hela kulturkretsar.

I den muslimska traditionen – ifall någon nu inte visste det – brukar somliga religionsutövare påstå att bara Monoteister skulle vara ”Ahl Al-Kitab” eller bokens folk. Det är fel i sak och djupt oriktigt, därför att även Kojiki, Mahabarata, Eddan och andra polyteistiska skriftliga traditioner de facto existerar, och har gjort det i tusentals år.

 

Tusen år och mer av skriftlig och litterär tradition – sådant kan man inte förneka, ”hoppa över” eller springa ifrån… Sanningen skall segra till sist, liksom Särimner…

 

Och – ifall ni finner detta omdöme från min sida något svårsmält – Läs då Nordiska Asatroförbundets utmärkta krönikor istället, så kanske ni lär er något, och slutar faktaförneka.

 

Profilbild för Okänd

VÅRSTÄDNINGEN på Hedniska Tankar är nu överstökad…

av

Vårstädningen på hedniska Tankar är nu överstökad. Från 498 publicerade inlägg på den löpande bloggen har vi nu gått ned till 202, och därmed är över halva innehållet antingen slängt i papperskorgen, eller återfinns i vårt rikhaltiga artikelarkiv…Ibland måste man göra sig av med vad som skrivits tidigare, och efter tusentals skrivna inlägg under mer än tio år av daglig verksamhet, är det klart att alla artiklar inte kan vara lika bra skrivna eller lika aktuella. Det är precis likadant i vilken dagstidning eller blogg som helst, och man kan ändå inte begära, att just denna blogg skulle prestera och presentera ett odödligt mästerverk varje dag…

Låt oss nu kort beskriva vad ni finner här på Hedniska Tankar, och ge en liten bruksanvisning till de klickbara rubrikerna i rött här ovan…

  • Under Huvudrubriken ”Adiafora”  här ovan finner ni två underrubriker, betitlade ”Samer” samt ”Häxor, Häxeri och annat Okult”. Adiafora är det villkorliga, det ständigt skiftande, och under huvudrubriken återfinner ni inte mindre än 19 långa kåserier och inlägg om allt från Skogsbränder till Discordianer, Gudinnan Eris och hur själve fan blev ovanligt lös i Detroit. Att Samerna INTE är något ”urfolk” eller någon ”ursprungsbefolkning i Sverige känner förhoppningsvis de flesta läsare till, eftersom Samerna flyttade in minst 7-8000 år efter de etniska svenskarna, som funnits här ända sedan inlandsisen smälte bort i söder. Du får 11 bra formulerade och väl argumenterade inlägg om ämnet, och därefter följer 14 inlägg om hur ”Svenska” Kyrkan förföljt, mördat, torterat, fängslat och avrättat tusentals svenska kvinnor och män – samt belyser det faktum, att häxförföljelser sorgligt nog ännu förekommer på vår jord…

  • Huvudrubriken ”Arkeologi” samlar inte mindre än fyra underrubriker, ”Arkeologi i Sverige”, ”Arkeologi i Utlandet”, ”Nordisk Arkeologi” och ”Förmänniskor”. Det sista avsnittet – om människans utvecklingshistoria och varför vi är här, hör av naturliga skäl hemma under arkeologin som sakområde, och har därför flyttats dit. Detta avsnitt behandlar både enskilda föremål, hot mot kulturarvet, hur personer både i Norge och Sverige försökt förstöra fornfynd, enbart därför att de hatar Asatron och den Nordiska kulturen, samt om spännande upptäckter och nya forskningsrön, utom vad gäller runfynd och runor, som har en annan huvudrubrik. ”Arkeologi i Sverige” innehåller 59 inlägg medan ”Arkeologi i Utlandet” innehåller 27 inlägg, bland annat om de groteska planerna på att bygga en motorvägstunnel rakt under Stonehenge och mycket annat – Svenska media har i vanlig ordning ignorerat allt, men av mig får du veta sanningen ! Sedan följer 24 inlägg om Nordisk Arkeologi, och så till sist 10 inlägg om förmänniskor, moderna Gen-test och en del annat.

 

 

  • Huvudrubriken ”Asatro” har en mängd underrubriker, för några av de viktigaste Guddomarna, av vilka vi har minst 147 stycken. Under Huvudrubriken får du lära dig, varför kristna företeelser som ”bön” eller ”altaren” ALDRIG någonsin ingått i Asatron, och vad trons fundamenta verkligen innebär, genom inte mindre än 39 väl formulerade inlägg – Tips på grundböcker och annan vederhäftig information du bör läsa (till skillnad från medias lögner, bluff-makare som den ökände Fredrik Gregorius mfl). Här publiceras äkta vara, och kunskap från hedningar med mer än 30 års erfarenhet. Oden har tillägnats 10 inlägg, Tor 17 stycken, Frej 7 stycken, Freja 18 inlägg, Frigg 6 inlägg, Njord 2 inlägg, Idun 1 inlägg, Tyr 4 inlägg, Heimdall 3 inlägg, Skade 7 inlägg, Loke 6 inlägg, Sigyn 1 nytt inlägg, Vidar och Vale 3 inlägg, Ull 1 inlägg, Mindre Asar och Asynjor 7 inlägg, samt slutligen en nyinsatt sida om Valkyrior och Sköldmör – samt skillnaderna dem emellan – med 7 inlägg. Det förtjänar att påpekas att antalet inlägg på intet sätt representerar vad jag anser om de olika gudomarnas betydelse eller makt, utan bara utgör vad jag råkat skriva ned för tillfället. Helt säker kan du som verkligen vet vad som menas med begreppet ”Fulltrui” hitta en del läsvärt här…
  • Huvudrubriken ”Folktro” – som är nyinsatt – innehåller 7 inlägg om Hjulormen, med mera…

 

  • Huvudrubriken ”Hedendom” har underrubrikerna ”Danmark”, ”Finland”, ”Norge”, ”Island”, ”Ukraina” och ”Hedendom utanför Norden”. Detta avsnitt innehåller mycket mer fakta om Asatron som internationell företeelse än vad du kunde ana, och här finns många värdefulla fakta. ”Hedendom” innehåller 2 inlägg, ett om en nu dömd gudsförsmädare, som hånade vår Asatro men gick ett tragiskt öde till mötes, och ett annat om Årshjulet och tidens hjul…”Danmark” får sin Asatro behandlad i  24 inlägg. I Danmark är asatron mycket mindre förföljd och mer socialt accepterad än i det synnerligen intoleranta, islam-dominerade och kristifierade Sverige, där en viss nomenklatura styrt alltsedan 1950-talet, och det bör man komma ihåg. ”Finland” tillägnas 7 inlägg – såsom varande vår bättre hälft och vår östra Rikshalva, som inkompetenta politiker låtit gå förlorad för oss. Om Sverige och Finland åter kunde vara ett land och ett rike, samt om befolkningsutbytet i Sverige kunde upphöra, så skulle mycket vara vunnet. Norge behandlas i 8 inlägg – situationen där är allvarlig, eftersom det har hänt att Asatroende mördats av sinnessjuka, kristna fundamentalister – men även i Norges land börjar Monoteisterna ge med sig. Island får 27 inlägg – här har Asatron ett fast grepp om en nation, som än så länge inte är i upplösningstillstånd och ett sådant ömkligt förfall som den svenska. Därefter följer 2 inlägg om Ukraina – ett annat land som kämpar för sin överlevnad – inläggen skrevs under det första Ukraisk-Ryska kriget, som nu är historia, men som följts av ett annat, vida destruktivare. ”Hedendom utanför Norden” har 32 inlägg, och här kan du läsa både om Asatroende i USA, Ryssland, förföljda hedningar i Litauen, och även i staten Israel, där asatron nu faktiskt är officiellt erkänd…

 

  • Huvudrubriken ”I Naturen” innehåller mängder av inlägg om björnar, bävrar, ekorrar och många andra djur – det har blivit 30 inlägg genom åren – även svenska läkeväxter och mycket i vår flora finner du fakta och inlägg om här..
  • Huvudrubriken ”Rekonstruerade Vikingaskepp” innehåller 19 väl skrivna inlägg om nutida skeppskopior, Jack Warners plagiat och litterära stöld av Rune Edbergs böcker, färder jag själv gjort och mycket mer.

 

 

  • Huvudrubriken ”Om denna blogg” innehåller 4 lösa inlägg om bakgrunden till mitt skrivande, ur mer generell synpunkt, inklusive kommentarer från läsarna.
  • Huvudrubriken ”Monoteister och Andra” innehåller 42 inlägg om Asatrons ständiga fiender och förföljare, alla dem som vill utrota och dräpa oss. Detta är allvarligt menade varningar för religioner och livsåskådningar som inte borde vara tillåtna någonstans på vår planet, för ”Religionsfrihet” innebär också frihet från de religioner, som vill skada och förtrycka människorna. Underrubriken ”Svenska” Kyrkan innehåller 45 inlägg om den Evangelisk-Lutheranska Andliga Ockupationsmakten, som hela tiden försöker styra vårt lands politik, inte tillåter ens de späda barnen att vara i fred, och som inte heller tillåter, att vi Asatroende får bedriva självständiga begravningar och ha våra egna begravningsplatser utan kyrklig inblandning. Du får också veta sanningen om Ärkebiskopinnan Antjé Jackelén samt pedofila präster som begår övergrepp i den ”Svenska” kyrkans hägn. Underrubriken ”Katoliker” innehåller 41 inlägg om den Katolska religionen, som tyvärr är tillåten i Sverige, trots att miljontals övergrepp begåtts av dess präster och allehanda katolska funktionärer hela världen över. Inte ens påven kan råda bot på den pedofila struktur, som sitter i själva hjärtat av den här äckliga, frånstötande kulten. Även de sk ”Frikyrkor” som Livets ord och Knutby Filadelfia får sig några inlägg – sidan ”Kristna Sekter” skildrar deras destruktiva framfart i 10 inlägg.. Alla vet vi att Islam är den farligaste av de tre Monoteistiska Ökenreligionerna, som vägrar att tillåta andra gudar än deras egna, och alla säger att bara de har rätt. Denna vidriga tro har numera fått ett starkt fäste i Sverige, och ställer alltmer högljudda krav på bidrag från statsmakten och att få styra hela samhället. Läs och förfasas över 50 inlägg – men jag hoppas du gör som Herr Paludan – gå ut och bränn upp varje Koran ! Judendomen, däremot är den enda Monoteistiska religion jag som hedning har någorlunda sympati för. Precis som Asatron har den varit svårt förföljd genom årtusenden, och skulden för detta åvilar nästan helt och hållet islamisterna och de kristna, som vi alla vet. Ämnet avhandlas på en egen sida med 14 inlägg, med tydligt fokus på debatten om Omskärelse, en ful ovana bland Mosaiska Trosbekännare.

 

  • Huvudrubriken ”Högtider och Blot” återvänder till Hedniska och gladare ämnen. Här hittar du först och främst 11 inlägg om hur Blot skall bedrivas, vilka regler som gäller och inte minst hur du bör uppföra dig – som en vuxen människa – vilket sk ”fornsedare” och annat ovärdigt patrask sorgligt nog inte kan… Därefter följer 23 inlägg om Gudahov (det heter inte ”tempel” !! )och hur de som byggt sina egna sådana i Sverige har fått sina skapelser nedbrända och skändade av fanatiska kristna, tråkigt nog – samt instruktioner på hur du snabbt och enkelt kan bygga dig ett gudahov i gör-det-själv-version nästan som i byggsats från IKEA, samt om gudahov i Danmark, Norge och andra mer demokratiska länder, där vi Asatroende inte hatas eller förföljs. Underrubriken ”Jul och Midvinter” innehåller 37 inlägg om detta ämne, följt av underrubriken ”Thorrablot” om Julens avslutning med 2 inlägg. Så följer 9 inlägg om Disablot, 20 inlägg om Vårblot, ytterligare 7 inlägg om Vårdagjämning och Höstdagjämning, samt 15 inlägg om Midsommar – en av det svenska årets mest Hedniska festdagar, förutom Julen. Skördeblot och Höstblot (som inte är samma sak) har begåvats med 3 inlägg, och sedan kommer 13 inlägg om Alvablotet. Min genomgång av årshjulets kalenderbundna fester avslutas med 9 inlägg. Under denna huvudrubrik finns också 8 inlägg om Knäsättning – det korrekta namnet för upptagandet i en Asatrogen ätt. Bröllop och Trolovning har fått 5 inlägg, inklusive en skriftlig text till en Asatrogen Bröllopsceremoni, författad av mig själv. Begravning och Jordfästning, slutligen, innehåller 7 inlägg – och här har ni nu vederhäftig information om Asatron för alla livets skiften, hela året runt !

 

  • Huvudrubriken Konst, böcker och resor innehåller först och främst underrubriken ”Konst” med 24 artiklar om olika konstnärer, levande eller döda, samt deras verk. Så följer 21 inlägg om Litteratur och Böcker, inklusive tal om enskilda författare och boktips för bra böcker om Asatro. Underrubriken ”Skulptur” innehåller 2 inlägg om enskilda skulpturer eller skulptörer, och så följer 18 inlägg om Musik, Poesi och Film. Efter dem är det dags för 12 inlägg från mina utlandsresor, med viss tyngdpunkt på Italien och det rika Florens. Huvudrubriken innehåller också en nyinsatt Underrubrik på temat ”Sverigereportage” där jag behandlar platser i Sverige av synnerlig betydelse för Asatron och Hedendomen, plus en del annat. Här ingår 24 inlägg, samt en hel del självbiografiskt material.

 

  • Huvudrubriken ”utöva ALDRIG Fornsed” innehåller skarpa varningar för drognissar, missbrukare av alla sorter, avsigkomna miljöpartister och sådana som försöker förstöra vårt kulturarv genom att utmåla det som en semi-kristen, new age mässig dynga – något Hedendomen inte kan stå för, och heller aldrig varit. Denna ”Ful-svans” av dåliga människor som verkliga Asatroende och Hedningar – inom såväl Nordiska Asa Samfundet som många andra sammanslutningar fortsätter tyvärr att förstöra för alla oss andra, och ju fortare du får reda på sanningen om dem, ju bättre är det för dig rent personligen, för här har jag skrivit 20 inlägg om sådant du bör undvika.
  • Huvudrubriken Litterära texter, poesi, egna verk och bearbetningar innehåller sådant skönlitterärt stoff jag skrivit helt själv, eller som en bearbetning av andra författare och upphovsmän. Hittills räknar rubriken 12 inlägg, men det är möjligt att jag kommer att börja utge böcker så småningom.

 

  • Huvudrubriken ”Nordiska Namn” är helt ny, och innehåller 9 inlägg, både om personnamn och platsnamn med klar anknytning till Nordisk kultur och Asatro.
  • Huvudrubriken ”Filosofi och Politik” innehåller många kontroversiella inlägg, som utmanar den sk ”PK-tro” och ”wokeism” som tyvärr spritt sig i de Nordiska länderna på senare tid, tack vare islams och kristendomens alltför stora inflytande.  Förutom de 14 inlägg som finns under själva huvudsidan, så finns det också 9 inlägg under underrubriken ”Thunbergeri, Thunbergera, om det sjuka barnet vid namn Greta Thunberg, som skändligen fått skämma ut hela vårt land med sitt tal i FN. Hon lider som bekant svårt av FAS eller Fetal Alcohol Syndrome, ett resultat av att hennes mor missbrukade alkohol och andra vanebildande substanser under graviditeten, och resultatet blev som vi sett inte alls bra, utan ett mänskligt misslyckande. Underrubriken ”Yttrandefrihet” innehåller 3 inlägg om en central rättighet, som i vårt land sakta men säkert blir alltmer kringskuren, och hotas av många förbud, inte minst genom de kristnas och den (S)-märkta nomenklaturans inflytande. Till sist följer också en underrubrik märkt PK-hets, Center-pa-skit. och ”Gröna” Kommunister om en del mindre trevliga politiska företeelser och personer, som tyvärr ännu tillåts sätta sin prägel på vårt Sverige – men full yttrandefrihet innebär också att man har rätt att bekämpa dess fiender, vilket är viktigt att komma ihåg. Denna sida samlar 9 inlägg, som tagits bort ur det ordinarie flödet.

 

  • Huvudrubriken ”Eddan och Runorna” kommer till sist, och skall snart kompletteras. Huvudrubriken innehåller 22 inlägg, men följs av ”Hedniska Tankars Runkurs” som med inlägg ger dig den kunskap du behöver för att bli verkligt ”runsk” och inte minst vetande om den 24-typiga äldre runraden, samt hur du skall använda den för esoteriskt och religiöst bruk i din vardag. Hela runkursen är som du märker inte helt färdigskriven ännu, utan innehåller bara 18 delar av 24… Underrubriken ”Enskilda runinskrifter” innehåller 30 inlägg, både om runstenar och andra inskrifter från Sverige, övriga Norden eller världen utanför Norden. Avsnittet ”Runkampen” slutligen, innehåller 16 inlägg om hur en av de allra sämsta politiker vårt land någonsin haft, en kladdsock med namnet Morgan ”Mollgan” Johansson tog sig före att försöka förbjuda både Torshammaren och Runorna, eftersom han ville skada alla etniska svenskar och förstöra deras kulturella identitet. Som vi sett, misslyckades hans planer skändligen, och hans Regering har numera förpassats till den historiens sophög, där Regeringar av det slaget otvivelaktigt hör hemma. De Sverigefientliga krafterna segrade inte den gången, och det berodde bland annat på att jag själv tog initiativet till en offentlig namninsamling, som Nordiska Asa Samfundet förde vidare till seger – och kampen är inte avslutad ännu. Vi Asatroende kämpar fortfarande för trons och tankens frihet, mitt inne i vårt eget land !

 

Tillsammans blir nu detta ett artikelarkiv med 1077 inlägg, skrivna genom många år av hårt arbete i Asatrons tjänst. Ingen annan nu levande person med en bloggsida har någonsin skrivit så mycket. Och utan att förfalla till hybris eller självöverskattning må jag säga er alla, att det är svårt att vara ödmjuk, när man vet att man är bäst.

Dessutom fortsätter den löpande bloggen – som nu har 202 publicerade inlägg, och många många fler på gång.

Kom ihåg att vår Asatro är Evig, och som Särimner uppstår den åter varje dag !

Profilbild för Okänd

Vilken är den äldsta kyrkan i Sverige ? Här fanns INGA sådana före år 1000… (repris från 2020)

av

Jag fick en intressant läsarfråga häromdagen. Någon frågade mig om vilken den äldsta kyrkan i Sverige skulle vara, enligt min åsikt, därför att kristna forskare är partiska och inte vittnesgilla. Alla vet vi att Ansgars futtiga träkapell i Birka bara stod i 13 år, och att det fick uppföras på nåder där, långt utanför stadsmurarna och endast med hövitsmannen Herigers tillåtelse, eftersom han räknade sig som Ansgars vän till en början; trots att han aldrig var kristen själv. Men när den övernitiske prästen Nithard kom dit, klarnade förståndet hos Birka-borna och de insåg att de kristna ville ge sig på och förstöra alla andra gudamakters Hov, Hargar och Lundar i grannskapet. Mycket riktigt rev de det lilla kapellet, och drev ut alla kristna, efter att de fått ett mycket rättvist straff.

Nu påstår vissa journalister helt felaktigt, att man skulle ha återfunnit kapellet vid Korshamn norr om Birka, bara på grundval av högst fladdriga georadar-bilder, som visar en avlång stensättning, vilket också kan vara spår av en Vikingatida hall eller vilken 800-tals byggnad som helst.  Utgrävningarna vid Korshamn pågår fortfarande, och sansade forskare, som inte är kristna fanatiker eller medeltids-svärmare, tror att husgrunden snarare är spår efter en stormannagård, och inte alls ett kapell.

Korshamn på Björkös norra sida anses av sansade arkeologer ha spår av en Stormannagård med ett tillhörande Gudahov, och visst inget ”kapell”. Vem som ägde gården har heller såklart inte fastställts, och det är inte säkert, att Heriger, Hövitsman över Birka, bodde just där… (Man kan knappast bevisa sådant enbart med hjälp av georadar, eller enbart arkeologi )

Därmed finns faktiskt inga som helst bevis för att några kyrkobyggnader stadigvarande skulle ha existerat i det nuvarande Sverige före år 1000. Visserligen har en del lokalpatriotiska Östgötar påsått att St Lars Kyrka i Linköping skulle vara äldst i Sverige, eftersom man hittade träbjälkar från ca 1080 under den, enligt vad artiklar i Östgöta-Correspondenten meddelat. Men det är inget bevis det heller, eftersom man inte alls vet vad för slags byggnad träbjälkarna kom ifrån. Det kan mycket väl ha rört sig om en vanlig bondgård, en hövdingahall, eller mycket annat – och etablerade historiker är helt säkra på att Linköping inte fanns förrän långt in på 1100-talet.

Förekomst av skelettgravar i närheten är inget hållbart bevis för kristendom det heller, eftersom man redan i Birka undvek att kremera en del döda, och begravde dem i skelettgravar istället. De hedniska gravskicken har alltid skiftat, och man kan därför inte alls säga att skelettgravar ”måste” vara kristna, eller att alla brandgravar för den delen ”måste” vara hedniska. Seriösa arkeologer har alltid undvikit den sortens tendentiösa påståenden. Vad som däremot är sannolikt, och observerat många gånger om, är att de kristna så gott som alltid ”tog över” hedniska platser och gudahov vid sina kyrkobyggen. Detta bruk har iakttagits gång på gång, över hela landet, och inte bara på platser som Fröjel och Fröstuna (ursprungligen Frustuna – båda platserna är uppkallade efter Freja) eller Odensala, Torstuna och många många andra platser.  St Larskyrkan i Linköping, eller rättare sagt det trävirke som finns under den, kan mycket väl vara ett hedniskt gudahov från början.

För övrigt är likheten mellan Gudahoven – som byggdes av rest virke – alltså ”stavar” i Nordisk stil – och de senare sk ”Stavkyrkorna” mycket mycket stor, som alla kan se. Oftast går det inte att avgöra vad som var vad, och ett ursprungligt Gudahov kan mycket väl ha förvanskats och förvandlats till en kristen kyrka, och fungerat som en sådan i kanske en generation, innan de kristna på grund av vanvård och deras sedvanliga oförmåga att sköta om byggnader beslutade sig för att riva alltsammans, och bygga en sockenkyrka av sten istället. Så kan det ha gått till på väldigt många platser i landet, och bara för att man hittat ”gamla plankor” är detta inte alls ett bevis för ”tidiga stavkyrkor” som många kristna fanatiker och partiskt inställda forskare tyckt sig se, men aldrig aldrig kunnat bevisa..

I Urnes i Norge har man hittat en rikt utsmyckad portal, som måste ha suttit på en vikingatida hallbyggnad, men som senare fick agera vägg i en kristen kyrka, sedan man helt fräckt stängt den gamla dörröppningen med nya plankor – eller ”stavar”. De flesta forskare är helt ense om att det är delar av ett gammalt Gudahov det är fråga om, och för övrigt kan vi ju också se hur de kristna i alla tider förstört hedniska runstenar genom att mura in dem i kyrkobyggnaderna, och via ren vandalisering försökt ”ta över” ett kulturarv, som de skändat, förintat och försökt dölja för eftervärlden.

Också den kända Rökstenen, till exempel, satt inmurad och överkalkad i en kyrkvägg, och det gäller för många andra kända runinskrifter landet runt också. När man hittar spår efter äldre konstruktioner, är det alltså mycket sannolikt att anta, att det inte alls är några kristna byggnader det rör sig om, utan hedniska, som med avsikt byggts över, myllats ned under kyrkgolven eller förstörts. Så är fallet inte bara i Linköping, utan också med Norrvidinge Kyrka i Skåne. Här påstår de kristna – helt utan bevis – att en inmurad planka i kyrkväggen skulle komma från en äldre stavkyrka i trä. Dateringen stämmer naturligtvis – det kan man ju bevisa med dendrokronologi, men för byggnadens identitet, finns faktiskt inga bevis alls.

Så när som på Dalby Kyrka (1060 tal, och inga säkra ”trärester” under golvet), finns det få eller inga kyrkobyggnader i Skåne som bevisligen är äldre än 1080. 

Påståendena om att Varnhems kyrka skulle dölja kristna gravar från 800-talet är nys, lögn, snack i backen och medeltidsfånars uppenbara tramseri, skapat i ”Arn-land” till kristna nutidsturisters uppenbara förnöjelse. Inget man hittat där – förutom det faktum att det rör sig om skelettgravar – bevisar någon kristendom, och möjligen – men det är INTE säkert – har man hittat en kristen stengrund från 1040 ungefär. Dessutom har alla de storväxta män och krigare man hittat i Varnhem med sig knivar, brynen och vapen i gravarna – vilket är en hednisk sedvänja, och något som aldrig förekommer i kristet gravskick, utom långt in på medeltiden.

Drottens kyrka i Lund, samt ett par andra medeltidskyrkor där har påståtts vara de äldsta i (det nuvarande) Sverige, fastän de dåförtiden tillhörde Danmark. Också här har nys och båg, slipprig och fadd medeltidsromantik och kristna kyrkohistoriker av den Weibullska skolan ljugit turister och besökare fulla med sina kristna amsagor.

Man vet, att staden Lund grundades väster om Tre Högars Hedniska Tingsplats, ca 8 km från Dalby och som en efterträdare till det hedniska Uppåkra under Sven Tveskäggs tid, och det betyder det tidiga tusentalet. Dessutom var Lund ursprungligen försett med en hednisk ”Trelleborg” och en garnison hedniska krigare, av samma slag som residerade permanent vid Trelleborg i Danmark, Själland, och Trelleborg på Skånes sydkust. Borgen syns i det nutida gatunätet, och rymde på sin tid 240 x 4 = 960 man, precis som ”Fyrkat” i Danmark – oräknat de yttre husen, som rymde 16 x 80 = 1280 krigare utöver det.

Husens mått överensstämmer med utrymmet för en romersk centuria, vilken som bekant också bestod av 80 stridande personer, och 20 icke-stridande – och på så sätt, kan man av golvytan räkna ut sängplatsers, förvaringsutrymmens och matlagningseldars storlek – det är inte alls svårt att göra sådana beräkningar.

Med en hednisk garnison av 960 man, samt kanske 40 man i Sven Tveskäggs personliga hird, finns det inte minsta anledning att anta att Lund var något annat än en hednisk stad vid sin tillkomst. Man har påstått, att Sven Tveskägg skulle ha inlett sin regering år 985 (på hösten !) enligt Lundensiska lokalpatrioter, men vad betyder det ? Till och med en populärhistoriker som Dick Harrison vet att det inte var så, och Sven Tveskäggs första regeringsperiod kan inte ha infallit före 987.  Man vet också, att Palnatoke, som Harald Blåtand insatt som enväldig Jarl över Skåne, regerade i den östra Rikshalvan av Danmark, och man vet att Palnatoke var i livet ännu 1013, då han med Sven Tveskägg vid sin sida erövrade stora delar av England – och kung Sven var inte särdeles kristen vid denna tidpunkt.

När ”Lokalpatrioter” i Lund vill påstå att ”Drottens Kyrka” grundlades av Kung Sven själv, före år 1000 är det en sanning med modifikation. Drott betyder ju Kung, och det var den nye Kungens religion man fick sig påtvingad, med en byggnad man inte ville ha, och inte tyckte om, i en ny stad som man tvångsmässigt fick flytta till – Jämför med hur Sigtuna grundades i Sveariket omkring år 995 – men där fanns med all säkerhet inga kyrkor alls före 1080.

Frågan om när Lund egentligen grundades, är en fråga som få historiker kunnat enas om. Lund har faktiskt firat två jubileum, en gång 1970 – då man påstod att staden skulle vara 950 år – och ett tusenårsjubileum år 1990 – alltså bara 20 och inte alls 50 år senare, som man faktiskt borde om man räknar rätt..

Numera är alla ganska säkra på, att Lund INTE kan ha grundats som en kristen stad före år 1000. Många saker talar klart emot det förhållandet. För det första att Skånejarlen var i hög grad självständig, och att Sven inte alls härskade öster om Öresund. Man har slagit fast, att Erik Segersäll och svenskarna tillsammans med Styrbjörn Starke – ytterligare en Skånejarl – helt hade makten i hela Danmark 992-993, och då satt Sven Tveskägg i Jomsborg hos Palnatoke, som var jarl där också – det vet vi av Saxo Grammaticus. Dessutom – före slaget vid Svolder år 1000 hade kung Sven ingen makt, på någon sida om sundet, och först då kunde han samregera över Skåne tillsammans med Olof Skötkonung av Sverige, och Eirik Jarl Håkonsson av Lade, som hade den reella makten i Norge vid denna tid.

Politiskt sett var Lund – med sin garnison av skånska bondesoldater – inte någon lämplig plats för kyrkor alls. Det var först när Sven Tveskägg hade varit i London – efter 1013 – många tror fortfarande att Lund grundades med direkt inspiration från denna stad – Engelska myntmästare hörde ju bevisligen till de första invånarna – som Sven Tveskägg kunde grunda Lund, och låta bygga Drottens Kyrka där – men det var också bland de allra sista saker han alls gjorde… för kort därefter svek gudarna honom, och han dog av sjukdom, i Gainsborough, England. 

Vid floden Trent i Gainsborugh finns en ”tidal wave” eller stående tidvattenvåg, som lokalbefolkningen ännu kallar ”Aegir” – Namnet på Ägir eller vattendjupens gud enligt Asatron. Kristendomen vann aldrig där heller !

Sven Tveskägg som Englands erövrare, och tagare av Danagäld enligt en modern konstnärs uppfattning

Några bevis för att Drottens Kyrka i Lund är äldre än 1050-talet, har heller aldrig hittats vid utgrävningar där. Äldre skelettgravar finns – som vanligt i många Vikingatida städer – men det är som sagt inte alls något bevis för tidig kristendom, att en kristen kyrkogård långt senare restes på platsen.

Så var det med den saken ! Det finns alltså – enligt mig – inte ett enda påtagligt eller hållbart bevis för kristna kyrkor i Sverige förrän efter år 1013

Motbevisa mig om ni kan eller ens törs !!

Profilbild för Okänd

Island: 5 % av Befolkningen ASA-TROGEN

av

Från Island rapporteras att minst 5% av befolkningen övergått till Asatron, och tagit upp sina fäders sanna tro. Samtidigt med detta gör fanatiska kristna försök att racka ned på vår religion, precis som alltid. En av dessa löjliga profeter som fortfarande släpar runt med sitt eviga jesus-kör har mött en äkta Islänning, och konstaterar:

He criticises the state church’s decisions to accept homosexual practice and genderism in general. He is annoyed by the church’s very close ties to the state and its naïve and uncritical attitude towards socio-political developments. “It should actually be the moral conscience of the country, but instead it seems to be the exact opposite with its pedophile and homosexual scandals”, he says.

He has left the church and joined a neo-pagan community. “Unlike Christianity, people here live in harmony with nature”, he said. “Here, man is still man and woman – woman. And the gods you believe in and to whom you bring honor are much closer to you than the God of the church, who doesn’t even care about his church in any meaningful way”.

Islands befolkning har tröttnat på allt bögskval, och ADHD-LBTQB-kyrkan. De låter män vara män och kvinnor vara kvinnor, som det en gång var tänkt och skall vara. Jesus-jönsarna har inte längre något att komma med, för befolkningen har sundare ideal än så…

Asatron är den enda vägen framåt för Island – och Norden…

“It gives me stability and identity again”, says the friendly Icelander. “Just as it did in the days of the early Vikings”.

Profilbild för Okänd

SÅ skapas en Sann Son av Särimner !

av

Hedning som jag är, börjar jag på gamla dagar bli något av en Anglofil. Det Brittiska Imperiet har visserligen ingenting med ren och skär Asatro att göra (nej, jag tillämpar aldrig någonsin sk ”forn sed” och annat new age mischmash, som bara är förfalskningar och fel i sak) men det vi kallar den Anglosaxiska andan föddes av Angler och Saxare, Germanska stammar som tillsammans med Jutar koloniserade de brittiska öarna – och de följdes av alla Danelagens vikingar och Hedningar, när 800-talet kom.

Anglernas land låg som alla vet i det som senare var Schleswig-Holstein, och Jutarna – som bosatte sig i Kent redan på 400-talet – tillhörde de folk som kom, när Romarna lämnat England och Wales åt sitt öde. Utan det Nordiska inflytandet, hade Storbritannien aldrig sett dagens ljus, och heller inte USA – som tog sitt kulturella arv och sitt ursprung med Senat och allt både från Rom, och det England som grundade kolonier söder om Vinland det goda, och i väst.

Men nya Hedningar skapas ständigt, och ständigt går vår Värld och vår mänsklighet emot framåtskridande, även där vi trodde att sådant aldrig fanns; och där vi befarar att allt humanistiskt vetande skulle drunkna i stockdum AI eller trivialt systembyggeri, idel robotik och cybernetik, skapad för den stora massan. Ibland blir man glatt överraskad.

 

I trängseln på Gatwick Airport – efter exakt 48 timmar på fri fot i Storbritannien – det är allt jag behöver, allt jag får – möter jag en son och hans far. Det lilla barnet är inte ens sex år gammalt. Det pladdrar ivrigt på, om att det ska byta avatar till ett eller annat idiotiskt online-spel, som inte lär det någonting alls, mer än meningslöst tryckande på dess mobil, som det håller i handen.  Sedan frågar det plötsligt, med gäll och skärande röst rakt ut i luften, så att hela kön framför Gate 74 hör:

”Daddy, what is a Heathen ?”

Barnets far syns överhuvudtaget inte till, eftersom han lämnat den milslånga kön för att kissa. ”One like me” svarar jag, och böjer mig ned från mina 189 cm, med ett sardoniskt leende på läpparna. ”You are looking at one very big Heathen, right here, right now !” Barnet ryggar förfärat tillbaka, skrämd av den min jag bär i mitt Asatrogna Anlete, som förvisso är en Hednings.

Fadern uppenbarar sig. Han visar sig vara Kanadensare, iklädd i vintermössa, dunväst och en käck uppsyn, med en mindre ryggsäck – precis så stor att den får räknas som handbagage – hängande över ena axeln, och bär ett kort, svart helskägg. Han nickar vänligt till mig, i bästa samförstånd. ”A Heathen is a sceptic, a constant unbeliever, a man who sees everything just like it is, and who also worships an older, cleaner faith” säger han, till alla som vill höra på. Inte många medpassagerare lägger märke till det, men hans son lyssnar noga till vad fadern säger, ty det här är ett klokt barn, vars intelligens ser ut att överstiga de flestas. Det syns i barnets ögon att det förstår.

”We live in Sweden now” säger den lille pojken och tittar upp emot mig. Hans hår är blont, hans ögon blå och skarpa. Jag börjar samtala med dem, en slags enkel predikan, för jag inser att denne far och hans son är bättre än de flesta andra. De visar sig vara gästande akademiker, bosatta i Wennergren Centers Forskarbostäder – världen är bra liten ! Där har jag känt folk förr, för många många år sedan, men livet går ständigt vidare.

En Hednings väg tar aldrig slut. Våra gudar lever. Och så föds ännu en Särimners Sanne Son, som får sig en kort lektion i grunderna för vår tro, och för allt det, som är Sverige och Norden.

Allt är inte bara ett spel, det får den lille sexåringen snabbt lära sig från sin kunskapsrike far, som inser vem han råkar ha framför sig. Datorer, plattor, IPads eller Artificiell Intelligens, Människosorteringsanläggningar, flygfrakt över världen och ”Multikulturalism”. Inget av detta håller i längden, inget av detta är ett hållbart sätt att se och varsebli vår Värld på, och det leder heller inte till något gott. Först när människorna inser vilka de är och var de verkligen kommer ifrån, kan de också leva.

 

 

Profilbild för Okänd

”Makterna skapade Ask och Embla – Inte Ask och Eskil…” (repris från 20 Augusti 2020)

av

Såkallade Hens, eller engelska höns har inte mycket med Hedendomen och Asatron att skaffa, antyder Henrik Andersson på bloggen ”Ideell Kulturkamp” som likt jag själv ofta är provokativ, högröstad och gör vad som behövs för att Hedna menigheten, för man kan inte ständigt stå och jamsa med, eller stryka allmänheten medhårs. Han har några klara konstateranden att göra, apropå detta med Farbror Frej, Vanerna och deras kraft – som märks tydligt på Hösten, och i skördandets och fruktbarhetens tid..

 

Inom samfundet svenska kyrkan (som är på dekis men som ändå anses vara såväl samfund eller rentav religion nummer ett i Sverige) tvistar de förment lärde om gud är han hon eller det (ja de använder ett pk-ord som vi inte skriver ut). Svenska kyrkan försöker i en slags sista desperat åtgärd flörta med HBTQ-rörelsen för att få folk att gå med i deras samfund och betala tusentals kronor i skatt. Hade det inte hänt å mycket elände inom kristendomen hade man nästan tyckt synd om dessa desperata stackare. – Gud är inte en han säger de kristna.

Sådant desperat ”tyck om oss snack” hör inte hemma inom asatron. Våra gudamakter är gudinnor och gudar. Bland de högsta gudamakterna finns det asynjor och asar. Lika viktiga, lika mäktiga. Band de lägre makterna finns valkyriorna, alla av kvinnokön. Den ende som försöker ändra på det faktum att kön finns är Loke. Han är ursprungligen en jätte men som nu mist sin gudastatus där han ligger fängslad intill tidens ände. Oden den högste guden, den mäktigaste av asarna drevs av begär efter kunskap. Att kunna allt och därmed bli allsmäktig va målet. Intet offer var för stort. Han stack ut sitt ena öga, han hängde i nio dygn i världsträdet och han drog sig inte för att lära sig kvinnlig trolldom sejd. det sista har han fått utså spott och spe för av Loke typiskt nog. Att Oden lät förödmjuka sig ska inte ses som någon tolerans för diverse perversioner utan ska ses hur långt han kunde gå i sin strävan efter kunskap.

Sålunda finns det såväl kön som könsroller. Oden och hans bröder skapade Ask och Embla, inte var det då något tal om könsöverskridande eller att man har rätt att välja könsroll. Det kön du fått har du fått av öder, nornorna.

Gillar du inte kön och könsroller så bege dig då till svenska kyrkan, ett samfund som snart inte existerar där kan ni åkalla Loke/Jesus men hos oss som dyrkar Freja och Skade har ni ingenting att göra!

Att inte tro på könsroller är ohedniskt!

– Henrik Andersson på Bloggen ”Ideell Kulturkamp” 2020-08-18

Asynjan Siv är gift med Tor och de har flera barn. Inget onödigt tjafs om könsroller där inte. Var det därför Loke klippte av hennes hår?

Profilbild för Okänd

Vinternätterna Nalkas… (repris från 2022)

av

Snart är vi inne i Alvatid, den tid i slutet på Oktober och början på November som ägnas åt Alvablotet, den Nordiska fest som föregick det kristna Allhelgonafirandet med många hundra år, och de angloamerikanska dumheterna kring ”Halloween” med ännu fler århundraden. Ändå tror många – influerade av oseriösa samfund och New Age-populister som ”forn sed” och dylika avarter att vi Asatroende skulle fira något som kallas ”Vetrnaetter” eller Vinternätterna, och som skulle komma från Island…

Inget kunde vara felaktigare, och jag råder er att ta skarpt avstånd från ”fornsedarnas” idiotiska griller, först som sist.

Jag råder er också att först läsa de inlägg som Hedniska Tankar publicerat under delrubriken ”Alvablot” på avdelningen ”Högtider och Blot” här ovan, så att ni får rätt perspektiv på saker och ting, och på årets gång och årstidernas växlingar. Alvablotets existens är väl dokumenterat i källorna från Hedentid, som skalden Sighvat Tordssons ”Austfararvisor” om hur han från det tvångskristnade Norge försökte våldgästa i Västergötland för att sprida den fördärvliga kristendomen även där, men blev avvisad tre gånger under loppet av en enda kväll. Man kan också lägga märke till, att fastän del fanatiska kristna medeltidsfantaster i det fiktiva ”Arnrike” felaktigt påstår att Västergötland skulle ha kristnats under sent 900-tal, så motsäger Austfararvisor och flera runstenar i Västergötland från sent 1000-tal helt detta – Asatron var stark i Västergötland så sent som 1019, när ”Austfararvisor” utspelas, och det var som sagt då man på varje gård, i varje hushåll firade Alvablot till minne av förfäderna och de döda.

”Vetrnaetter” har så vitt man vet och enligt alla historiska källor bara och endast bara firats i Västnorden, dvs på Island och Färeöarna samt i Norge, eventuellt också på Grönland, i Vinland, Orkney-öarna och en rad andra Nordatlantiska ställen, men aldrig någonsin i Östnorden, Danmark eller Sverige – där Alvablotet ersatte denna huvudsakligen kalendariska fest.

I den Isländska kalender som fanns in emot den hedna tidens slut på ön, var året nämligen strängt uppdelat i ett sommar- och ett vinterhalvår, men eftersom man redan tusentals år tidigare hade fastställt rätt längd för solåret till 365,25 dagar eller så – och dessutom infört skottårsräkning och mycket annat före de kristnas fullständigt efterblivna Julianska kalender – rätt tid för skottår och annat kom de kristna inte på förrän på 1500-talet med den gregorianska kalendern, som ”Svenska” Kyrkan tillät först in på vårt 1700-tal – så gick sommar- och vinterhalvåret inte jämnt ut. Siffran 365, vilket är dagarnas antal de flesta år – eller när det inte är skottår – är ju inte jämnt delbar med talet två. Detta ledde till en hel del kalendariska manipulationer, och det faktum att man måste sätta in extra dagar, som ”Sumarauki” eller ”Sommarens ökan” kring 24 September, och det är i detta perspektiv ”Vinternätterna” eller ”Vetrnaettir” skall ses.

Man bestämde, att ”Vetrnaettir” skulle vara en kalendarisk fest, att firas med eldsken och ljus på varje gård första lördagen efter första fullmånen vid ”Górmånadurs” början – och den månaden motsvarar ungefärligen vår November eller Slaktmånad, även om man räknade mån-månader och inte kalendariska månader som vi gör idag.

Detta gör, att de första Vinternätterna just detta år – 2022 – skulle inträffa på lördag, dvs 15 Oktober och inget annat, även om vi svenska Asatroende firar Alvablot – vilket har precis samma innebörd för oss – lördagen 5 November. För att göra förvirringen fullständig, har statsmakten i vårt land infört modern ”Vintertid” 30 Oktober, men det är en helt annan sak, vilket de flesta av mina läsare förhoppningsvis är kloka nog att inse. Dessutom har de första frostnätterna redan kommit till Mälardalen, och med det kan Vintern på ett sätt sägas vara ett faktum…

Nu har amerikanska Asatroende som vanligt hittat på en massa fejk-traditioner, precis som vanligt – saker som ingenting betyder och som förmodligen kommer vara helt bortglömda innan den här tioårsperioden är över – som att man skulle fira det faktum att man måste hugga ved inför vintern och annat sådant – påstådda ”traditioner” som inte behövs och som bara är fejk hursomhelst har en tendens att försvinna väldigt fort, men det som verkligen är värt att bevara och som är varaktig visdom, det förblir och stannar i folkmedvetandet genom årtusenden..

Vad är en ”tradition” överhuvudtaget – vad är värt att bottna i, eller släppa… Det tål att tänka på, detta år eller andra..

Så långt bort som i Spanien – Katalonien av alla platser – har man fortfarande kvar vissa traditioner från Västgoternas tid – och där firas ännu Vinternätterna – nu i ”återupplivad” Nordisk Anda. Ett katalanskt Asatrosamfund finns också – överallt i hela världen talar man nämligen strikt om just Asatro och inte alls om någon påstådd eller hitte-på ”forn sed” som hos en del intellektuellt mindervärdiga personer hemma i Sverige. Det underlättar ju minst sagt, om alla har samma namn på sin tro om man skall umgås internationellt, och det är just en TRO och inte någon ”sed” eller en mekanisk upprepning av beteenden utan innebörd det handlar om. TRO är nämligen något helt annat, och innebär också TROHET – ”truth” på engelska, nämligen trohet emot Gudamakterna, trohet emot det egna folket och landet, och trohet och respekt inför ens eget ursprung... Vilket de faktiskt har – borta i Katalonien och annorstädes, men tyvärr inte här,  i vårt eget land – men det ska vi nog ändra på….

Minns nu det, govänner- och fira era Vinternätter och Alvablot i god sämja och med förstånd !

Profilbild för Okänd

Hurusom det var ställt med Smittskyddet bland Väringarna anno 922 i Volga-Bulgary

av

Enligt Statstelevisionen SVT har nu en sjättedel av de som fått vård på sjukhus för Covid 19 i Stockholm hunnit dö och avlida. Hur många som dött och avlidit ibland de som nekats vård, vet man nog inte. Regeringen Löfvéns Sverige har fortfarande det sjunde högsta dödstalet per capita i hela Världen, och man kan inte påstå, att den svenska ”strategin” (som är helt obefintlig) skulle vara ”lyckad” på något enda sätt. I veckan lär det ha kommit fram, att Landsting och kommuner i Sverige skulle hållit ett hemligt möte, tillsammans med Arbetsmiljöverket, och slopat skyddsföreskrifter för vårdpersonal, så att dessa inte skulle arbeta med fullgott skydd.. Allt detta enligt SVT:s egna nyhetssändningar igår.

Vid underrättelserna om allt detta, kunde man fundera hur våra förfäder under järnåldern skyddade sig emot smitta, i synnerhet på långa resor.

Vet man något specifikt om det, undrar ni kanske. – Jodå, det vet man visst, svarar jag.

En med rätta klassisk skildringar av Väringar, Vikingar och Ruser kommer från Ahmad Ibn Fadhlan, Kalifen i Bagdads speciella sändebud, som genom Asiens öknar nådde staden Volga Bolgary vid Volgas övre lopp (se karta nedan) och träffade på långväga resenärer från Svearnas land. De var rödlätta, högvuxna som palmer, och bar yxa och verktyg i bältet – detta var det första han lade märke till vad gäller dem, men inte bara det. Ibn Fadhlan uppehåller sig särskilt mycket vid den personliga hygienen, vad man gör för att förhindra smitta och hur begravningssederna var ibland alla folkslag han mötte, det konstaterade man redan på 1939, när hans krönika i sin helhet blev översatt till svenska.

Ibn Fadlans schematiska färdväg (heldragen linje) till Volga Bolgary bland Volgabulgarerna, och hans vidare resa (streckad linje) tillbaka till Bagdad

Ibn Fadlan noterar till exempel att öken-nomaderna i landet Ghuzz (öknarna öster om Kaspiska Havet) har brokadjackor som de får från ryssar och araber, men att de går med smutsiga skjortor undertill. En del av hans observationer om Vikingarnas hygien är nog inte sanna, har forskarna enats om, för vi vet att Frankiska, Byzantinska och Engelska källor beskriver Vikinagrna som otroligt renliga, välkammade och välvårdade, fastän Ibn Fadhlan skriver motsatsen om de övervintrande båtbesättningar han mötte i Ryssland. Han skriver också att de ”från handloven intill axeln pryder sig med målade bilder av djur, träd och annat” och detta har av många tolkats som ”bevis” för tatueringar, även om det inte alls behöver vara så.

Till saken hör också att Ibm Fadlans berättelse är ibland de mest felöversatta och starkt förkortade texter som brukar publiceras i svenska skolböcker från det kristna 1900-talet, och där upprepar man helt okritiskt och utan källkritik hans mest ”braskande” påståenden. Så har man till exempel genomgående felöversatt det arabiska ordet ”Gulam” som kan betyda tjänare, elev, hjälpreda, arbetstagare, dräng, piga, yngre person (som står i någon form av beroende till en äldre) som träl eller slav, vilket är att starkt överdriva. Det är ungefär som om vi konsekvent skulle översätta det svenska ”lymmel” med ”satans djävel” på alla andra språk, eller som om vi skulle översätta det svenska ordet ”sked” med ”grävskopa”.

Den norske språkmannen och orientalisten Harris Birkeland utgav 1954 den definitiva översättningen av Ibn Fadlan på norska, och redan han påpekade hur man felöversatt och vantolkat flera ord, bland annat då det ovan nämnda ”Gulam” och flera andra centrala begrepp i texten.

Vi märker alla hur Regeringen Löfvéns Ministrar börjat trixa, ljuga, ta tillbaka sina egna uttalanden och komma med rakt motsatta påståenden emot vad de själva sagt. Var det kanske bättre på Vikingarnas tid – tja döm själva…

Det är ur Birkelands med rätta klassiska text jag hämtar följande skildring av hur Karantän på Vikingatiden gick till – för det hade man redan uppfunnit, hundratals år före de kristna..

Till och med våra förfäder hade lätta och praktiska sjukvårdstält för 1100 år sedan – Vad anser Socialministern om det, nu när tält saknas i dagens samhälle ?

 

§86: Om någon av dem blir sjuk, slår de upp ett tält för honom på flodstranden. I det lägger de honom, tillsammans med rika förråd av bröd, mat och vatten (beredskapslager var bra att ha, redan då – det har Regeringen Löfvén som vi vet helt missat !) Men de kommer icke nära honom och talar heller inte med honom. Ja, de besöker honom inte ensingång på hela tiden han är sjuk, särskilt inte om han är en enkel man, eller en tjänare åt någon. Men när han har blivit frisk reser han sig, och går tillbaka till dem. Och om han dör, bränner de hans lik (så att smittan inte sprider sig – en mycket förnuftig och rationell handling)

Men inte nog med det – det i våra dagar så ofta omtalade begreppet ”Flockimmunitet” var inte okänt på Vikingatiden heller, och här kommer en omvänd, i sanning ”Löfvénsk” strategi – den som syftar till att smitta ned så många medborgare som möjligt, i förhoppning om att Flockimmuniteten skulle infinna sig riktigt snabbt…

Tvättfat, hygienartiklar och kärl för medicin fanns redan då…

§84: De har för vana att tvätta ansikte, huvud och händer flera gånger om dagen, och då gör de som följer: De har en flicka hos sig, som kommer tidigt om morgonen med ett stort tvättfat med vatten i. Det räcker hon till den främste mannen bland dem, och så tvättar han händerna, ansiktet och håret i det, och han både tvättar det och kammar av det rakt ner i fatet. Han låter ingen orenlighet vara, utan ser till att allt hamnar i fatet, innan det går vidare till nästa man, och så åter nästa och nästa.

Pigan slutar inte att bära omkring fatet förrän alla har tvättat sig, kammat sig och snutit sig i det, till alla som är där i huset, och var och en av dem snyter sig, tvättar sig och kammar sig i det..

Så långt den arabiske krönikören – och avsikten är lätt att känna igen – antingen skulle bara en bland manskapet bli sjuk, eller i svårare fall alla – bördorna fördelades i alla fall lika, och där fanns heller inget kristet pryderi, och inga skamkänslor när det gällde sex…

”Var och en av dem har en bänk (tron, ordet ”sarir” i originaltexten betyder oftast tronstol) som han sitter på, och tillsammans med honom är de vackra flickorna som är bestämda för att säljas till köpmännen. Ofta har de umgänge med flickorna medan kamraterna ser på, och hon rider av honom grundligt och noga. (Där hör ni – här görs ingenting halvhjärtat !) Ofta kan det hända att de allesammans håller på med detta, den ene rakt framför den andre, och då kan det hända att det kommer en främmande köpman eller gäst för att köpa en kvinna av dem, men då får köpmannen vänta, tills de är klara och färdiga med sin syssla”

Så gick det till vid Volgas stränder, för över 1000 år sedan – gack i väg ni också, Hedningar små, och gör även ni sammalunda – ty snart är det FREJAS månad…

Profilbild för Okänd

Julen kommer – och med den de vanliga LÖGNERNA om Julskinkan (repris från 2019)

av

När nu Anna-dagen passerats, och de traditionella förberedelserna för Julen skulle vara klara innan den nionde dagen i Julmånaden var slut, kan vi notera att pressen i vårt land publicerar de sedvanliga lögnerna och halvsanningarna om Julskinkan, detta år precis som alla år före detta. Man har till och med den oerhörda fräckheten att påstå, att Julskinkan inte skulle vara hednisk, utan en 1800-talsuppfinning. Det stämmer kanske när det gäller kokt och griljerad skinka, men alla vet vi att Julskinkans upphov är äldre och ädlare än så. Vi vet, att den har sitt ursprung i Gullinbursti och Frejsgalten, och att det är därifrån den kommer.

Sonargalten – Julens stora försoningsoffer och Sven Tveskäggs edgång inför Jomsvikingarna vid gravölet efter hans far, Harald Blåtand

Redan i Ansgar-krönikan står det skrivet om Ansgar och de svenska vikingarnas sjötåg till Apuole i Litauen, att Ansgar som god munk kunde övertala vikingarna att späka sig och avstå från fläsk och öl under resan hem, men när Julen kom, ville de på intet sätt avstå från skinka och öl, och vände genast åter till hedendomen, skriver Rimbert i sin krönika.

Redan på 1870-talet hade man Sonargaltens betydelse klar för sig, och visste att det var över den helstekta grisen eller skinkan som de högtidligaste av eder svors, precis som Sven Tveskägg en gång svor att fördubbla sin faders rikes storlek i alla riktningar, som det mycket riktigt står i Jomsvikinga Saga angående Kung Harald Blåtands gravöl. Till och med i de allra äldsta tryckta källorna om den svenska Julen, från 1600-talets första hälft, finns julskinkan i saltat och kokt skick med, även om det ligger närmare till hands att våra förfäder åt den stekt eller grillad, med blodkorv och äppelmos till, samt kål och andra godsaker.

Också i Hervarasagan förekommer Sonargalten, liksom i Helge Hjörvadssons saga, och det finns alltså rikt med forntida källor som talar om hur en helstekt gris med skinka och allt bars in i salen, ja i vissa fall lär man till och med ha lett in julgrisen levande i salen, och slaktat den sedan, så att den kunde överbringa de löften och eder som svors till själva gudarna, och löpa upp med dem till Valhalls port. Denna vana att svära en ed och ta ett högtidligt löfte vid Julmåltiden, skall enligt vissa ha hetat Strengning, eller att ta Bragelöfte – stränga harpan är väl den ursprungliga ordalydelsen, och den kunde gott återinföras vid alla nutida Julbord vi äter på våra arbetsplatser och i näringslivet.

Är DU chef ? SVÄR DÅ VID FREJ att utöka allt du gör dubbelt under det kommande verksamhetsåret, ty det anstår dig sannerligen !

Frej är inte för inte Sviagod, eller Svearna Gud, och att svära vid hans galt och över skinkan, är icke oävet utan pryder sin man. Våra skinkproducenter borde notera detta. Julskinka åts också tidigt på medeltiden vid Julmiddagar i Oxford – från 1100-talet och framåt säger vissa, och Julskinkor – med en annan kryddning än de svenska – förekommer så långt bort som i Australien, och över hela det keltiska området.

En av de viktigaste saagorna i keltisk och Irländsk mytologi är The Tale of Mac Da Thó’s Pig som handlar om hur männen av Ulster, eller Nordirländarna, en gång skulle försonas med de övriga irländarna genom att slakta, koka och äta den väldige hövdingen Mac Da Tho’s enorma gris, som var minst femton alnar lång, eller långt över sex meter, bara på det ena hållet. Men – de kom ihop sig om vem som skulle ha äran att skära upp själva skinkan, ty en väldig kämpe måste det ju vara för att klara detta viktiga värv, som man förstår, och så kommer det sig att det har rått krig mellan Nordirland och övriga Irland alltintill detta sekel..

Similarly, in the 1st century BC, the Greek ethnographer Diodorus Siculus describes in detail how the Gauls ”honour distinguished men with the best portions of the meat”, and how disputes often lead to challenges in which ”they set about glorifying the valour of their forefathers and boasting of their own prowess; and at the same time they deride and belittle their opponent, and try by their speeches to rob him of the courage he has in his heart”.[32]

Från Wikipedia – Julskinkan har antika anor, och seden att svära eder över den är i sanning mycket gammal..

 

Så ståndar SÄRIMNER i Salen – blick från Jim Lyngvilds hem Ravnsborg på Fyn

[Cet] took knife in hand and sat down to the pig saying ”Find among the men of Ériu one to match me in feats – otherwise I will carve the pig.” …Lóegure spoke then: ”It is not right that Cet should carve the pig before our very eyes.” Cet answered ”One moment Cet, that I may speak with you. You Ulaid have a custom: every one of you who takes arms makes Connacht his object. You came to the border, then, and I met you; you abandoned your horses and charioteer and escaped with my spear through you. Is that how you propose to take the pig?” Lóegure sat down.[15]

Var det någon som trodde att man inte kunde roa sig präktigt på Irland fordomtima ? Vid C i förgrunden till vänster ångkokar man en hel gris…

Går vi till keltiskt område, så fanns det alltså Julskinka redan före kristus, och alla kan vi minnas den berättelse om de 48 ollonsvinen, väl gödda, som Frans G Bengtsson placerade vid Harald Blåtands eget Julbord. Sockersaltad skinka, fanns inte förr, men rökt, stekt och kokt sådan har alltid förekommit, och den skall sannerligen på Julbordet detta år, såväl som alla år. INTE EN MAN; INTE ETT ÖRE ÅT MONOTEISMEN….

”Låt oss äta skinkan i tid, långt bortom all världens ävlan och strid !”