Etikettarkiv: Asatru

Profilbild för Okänd

Hedniska Tankars ÅRSKRÖNIKA 2024

av

Årskrönikor är ju legio såhär års, eller allmänt förekommande. Varje år sedan 2014 har Hedniska Tankar funnits här på WordPress, och före det på en hel del andra sajter – vårt Hedniska Bloggande sträcker sig mer än tjugo år tillbaka i tiden, och fortfarande är vi verksamma som en av de allra största bloggarna om Hedendom och Asatro överhuvudtaget i Sverige, ja större än många enskilda samfund och föreningar som publicerar egna hemsidor för den saken. Som vanligt kan vi presentera utmärkta siffror för det år som gått genom WordPress.coms statistikfunktioner, men tyvärr ser vi att vårt antal av besökare gick ned under förra året.

 

 

Utbytet av vår läsekrets har fortsatt, och den vackra sinus-kurva som vi noterade i årskrönikan för 2023, gick inte vidare uppåt. ”Fornsedare”, flummare och andra oseriösa vrak, inklusive våra läsare i USA – som vi faktiskt ville bli kvitt – till den största delen – försvann – och vi fortsätter skriva nästan uteslutande på svenska, även om vi behärskar engelska, tyska och andra språk – för en hedning måste i dagens Värld vara flerspråkig och inte bara enspråkig eller tvåspråkig. En globaliserad kultur, där alla människor tvingas till att tala Donald Trumpsk amerikaniserad Engelska vore det absolut värsta, som överhuvudtaget kunde tänkas hända för kulturen i Midgårds dalar, och den amerikanisering och Mellanöstern-ghetto-mentalitet som råder i dagens Sverige vill vi bekämpa av alla krafter.

Från en blygsam början med cirka 30 000 enskilda besökare år 2015, steg antalet enskilda besökare till exakt 104 169 under rekordåret 2019 – och 2020 var det också över 100 000 personer från hela Världen, som under loppet av ett års tid besökte denna sida.  Under 2022 däremot, hade antalet enskilda läsare minskat till 38 665, men 2023 steg läsarantalet kraftigt till 53 751 personer, alltså enskilda IP-adresser, inte ”enskilda klick” eller personer som kanske ”av misstag” gick in på sidan.

Förra året, 2023 minskade däremot antalet läsare till 23 854 personer – så 2023 års uppgång blev tyvärr inte stadigvarande, utan byttes ut emot en minskning.

Förstod alla dessa läsare och läsarinnor (nej, något tredje gives fortfarande inte !) alls vad de läste, och vad blev egentligen resultatet ? Kanske bäst att stanna upp och tänka efter ett slag..

Man kunde fråga sig, om en blogg kring detta med Hedendom, Humanism och Asatro (men i-n-t-e New Age, falsk ”forn sed” eller andra förvanskningar) med syftet att skriva och rapportera om ”udda” ämnesområden och livet i allmänhet, sedd från en svensk horisont alls kunde väcka ett så stort intresse, hela Världen över.  Att 23 854 personer alls engagerat sig, är ju faktiskt glädjande, men det finns vissa baksidor, som i år liksom under 2023 och tidigare tycks vara oupplösligt förenade med varje försök till yttrandefrihet i landet Sverige.

Sedan 2014 har Hedniska Tankar fått motta inte mindre än tre mer eller mindre klara mordhot, samt – under 2023 – en polisanmälan, ifall nu någon råkar undra, eftersom det gällde en person som ägnade sig åt vad som även Svensk Polis medgav var olaga hot. Dock tog vi inte detta fall till domstol, och lade ingen tid och energi på att driva det vidare – antalet hot emot yttrandefriheten i vårt samhälle ökar ständigt.

Vi har blivit föremål för hackers – också i form av kollegor på ”vanliga” arbetsplatser, DOS-attacker, attacker riktade personliga Google-konton och annat – fråga mig inte HUR vi kan veta detta, eller om detaljerna, men vi vet och förstår mycket väl, vem eller vilka som legat bakom dem. Huvudsakligen består de här personerna av den ”ful-svans” till ett Asatrosamfund som kallar sig Nordiskt, samt förstås de alltför många ”fornsedarna” och vad de ägnar sig åt. Utåt sett uppvisar de en ren och legal verksamhet, och de har snyggare och flashigare Internet-presentationer, javisst – men de som känner dem väl och vet vad som förisggår i deras inre krets, kommer att inse en hel del.

Vi skulle vilja beteckna båda Samfunden som sekt-liknande, men som vi ofta sagt om de kristna, en annan stor Öken-religion från Mellanöstern och vissa andra religioner, politiska livsåskådningar med mera, så finns det mycket, mycket värre exempel här i Världen.

Man kan jämföra ”fallet Hedniska Tankar” med DN-journalisten Clas Swahn (nej, jag tänker av förklarliga skäl inte länka till alla källor den här gången) som också blivit föremål för liknande saker, då han undersökt marginella företeelser i samhället, UFO:n, osannolika händelser och andra gåtfulla fenomen, som visat sig bero på helt naturliga saker – och dessutom skrivit hela böcker om sekter i Sverige – bland annat.

Karta över Hedniska Tankars spridning över Världen, 2024

Men, trots allt detta fortsätter vi – våra fiender har inte lyckats driva bort oss från Internet, inte lyckats stoppa vår Hedendom och Humanism.  ”Hedniska Tankar” har letat sig in nästan överallt, men vår spridning över Världen är nu mindre än förra året. Vi har nästan helt tappat vår representation i Afrika – den allra fattigaste Världsdelen, på Grönland, i Litauen och Vitryssland, samt såklart i de flesta muslimska länder och delar av Latinamerika, där det finns för mycket katolicism. Där finns kanske inte plats för något självständigt tänkande, eller också är det så att befolkningen i dessa riken och länder har fullt upp med att försöka överleva för dagen och stunden, och helt enkelt har bättre saker för sig – och därför borde vi kanhända gratulera dem…

 

De tio största Läsarnationerna för Hedniska Tankar, 2024

 

Precis som förra året är det Sverige, USA och Norge som leder i antalet enskilda läsare (inte i antalet ”klick” eller IP adresser). Gudarna ske lov och pris har de amerikanska läsarnas antal drastiskt minskat, liksom deras procentandel – det gäller för oss Svenskar, Européer och Nordbor att BRYTA Usas kulturella dominans på nätet och i Världen. Därefter kommer som vanligt Finland på fjärde plats, inte oväntat, eftersom mer än en miljon Finländska medborgare fortfarande talar, läser och skriver svenska i någon form, trots ”Sannfinländare” och annat patrask i Finlands Riksdag, som försöker förstöra de historiska band, som hållit våra länder samman genom årtusenden.

Ryssland var det femte största landet under 2023, men har nu fallit till åttånde plats, med enbart 71 läsare. Det är vi tacksamma för. Under nuvarande politiska förhållanden, kan vi inte längre ha något med Ryssland att göra överhuvudtaget, och Hedningarna där får klara sig utan vår hjälp – i väntan på att tiderna blir bättre för oss alla. Danmark var sjätte största läsarnation under 2023, men har nu fallit till nummer sju, med 97 läsare. Däremot går vi framåt i Tyskland, som ökat från 137 till 157 läsare, och så även i Frankrike – som inte alls fanns med på listan 2023 – men som förekommit under denna bloggs hittills bästa år, 2018-2020. Orsakerna till detta är okända, och kan bero på rena tillfälligheter. Kina har försvunnit från listan, medan Nederländerna har kommit in på plats nummer nio, och Spanien har sjunkit i placering till nummer tio, från att ha varit uppe på 194 läsare.

I fallet Kina beror det nog på Kinesiska myndigheters intresse för länder i Väst helt allmänt, men man måste vara medveten om, att det i Katalonien med omnejd finns de som intresserar sig för de gamla Västgoterna och de Hedniska kontakter man haft med Norden, och i Nederländerna finns faktiskt Asatrogna samfund – Asatron är spridd över hela vår Värld, och till stor sorg för de som aktivt försöker bekämpa den, som exempelvis ”Svenska” Kyrkan här hemma i Sverige och vår Statstelevision SVT – som intar en extremt fördomsfull och fientlig hållning – så håller vi ut, överallt där vi finns.

Ni kan ändå inte stoppa oss, kära Monoteister och Anti-Humanister på SVT, DN och SvD – ja nästan hela Sveriges journalistkår, kristna fähundar, brödskribenter och ni som ”sålt ut” vårt land till islam… ! Vi däremot tjänar inga kommersiella intressen, och är i många hänseenden – inte minst ideologiska – mycket mer oberoende än vad ni någonsin varit, eller kommer att vara.

 

 

Ser man till det totala antalet visningar, är denna blogg nu farligt nära att gå UNDER siffran 50 läsare per dag – och om det upprepas under flera månader i sträck under 2025, anser vi det knappast vara mödan värt att skriva fler nya inlägg – då får den här bloggen och dess tre medarbetare gå vidare till andra verksamheter, på det att vi måtte kunna fortsätta bekämpa de totalitära krafterna i Världen – och fortsätta verka för Asatro, Hedendom och Humanism, med fredliga medel som inte skadar någon.

Vi tror på yttrandefrihet, men inte på vinklande, fake news eller de som ständigt går Monoteismen till handa. Ett visst Asatroget samfund i Sverige har utropat 2025 till Tors år – men vi helgar det åt Oden, runornas och kunskapens gudom – och fortsätter i sådan anda – tills att vi stupar, tills att vi dör – och av förklarliga skäl inte är i stånd att producera något nytt material !

 

Kampen går Vidare !

Profilbild för Okänd

DIKT OCH ÅKALLAN – ÅKALLAN OCH LÖFTE ?

av

Åkallan och Löfte ingick på sin tid en diktsamling, som gavs ut av en svensk Nobelpristagare. Hans liv var skiftande och intressant. Han drunknade nästan på Vättern, när den båt han satt i kantrade, tillsammans med en nära släkting ombord. Han reste till Beirut, som var en dålig och otrivsam plats i Mellanöstern redan då. Han fick vandra förbi Olshammar och flera smedjor med sin käraste, eftersom hans släktingar förbjudit honom att gifta sig med just henne, och han var inte alls så konservativ, som okunnigt folk idag påstår. Nej, den Nobelpristagare jag talar om skrev poesi, också när han var över 80 år gammal och borde ha dragit sig tillbaka för längesedan, och om någon nuförtiden kallar honom för förlegad, är det för att han var tvungen att skriva den sorts poesi som folk dåförtiden ville ha, därför att poesi för det mesta inte ger några pengar att leva av överhuvudtaget.

 

                              Gustaf Fröding, Nobelpristagare Verner von Heidenstam (1859-1940) och Albert Engström badade NAKNA på Sandhamn år 1905.

De var män, som hyllade HEDENDOMEN i Sverige – och inte alls kristna så att det störde.

De led heller inte av någon ADHD-HBTQB eftersom de allesammans var Heterosexuella av sig, faktiskt…

Verner Von H firade sitt bröllop på Blå Jungfrun, Hedningarnas och Häxornas ö i Kalmarsund…

 

Men – en man ur vår samtid, som vet hur lite pengar det ger att skriva poesi och utkämpa en Ideell Kulturkamp, också idag – är vår Asatrogne frände Henrik Andersson från Västergötland, som kämpat med sin egen högst personliga Hedniska Blogg sedan 2012, alltså i mer än tolv långa år. Han har utgett otaliga småskrifter om Hedendom, ordlistor där han förklarar dess grundläggande begrepp, böcker om hur Blot och Årets fester kan förklaras, hur Högtider skall hållas – utan att förfalla till inbillat ”fornsederi” eller new age, synkretism eller att på annat sätt blanda bort korten.

Nu ger han också ut sin första diktsamling i 101 exemplar – och den vill Hedniska Tankars tre personer starka redaktion verkligen ställa sig upp och rekommendera.

 

 

Vad Jalkr-runan eller Algiz står för, vet de invigda. Henrik Anderssons poesi är avsedd att läsas högt, om än den är frivers, och av den orimmade sorten. Redan Heidenstam skrev fri vers i obunden meter, förresten – och idag har verklig skaldepoesi – som kräver massor av tid och större språk-känsla än vi nutidsmänniskor har – för länge sedan dött ut som konstart, tragiskt nog. Detta är enkla, folkliga, okonstlade dikter – hymner till Ratatosk, ekorren – den ratade tossen – som är korrespondent i Världarnas och Varats träd.

Man kan använda texterna även då man blotar, eller tjänar de gudomar vi Nordbor har som sina egna, och som bara tillhör oss. Varje folk och varje kultur på hela jorden har sin Hedendom, och sin förkristna historia, sant nog – men om man inte är Same, ska man inte utöva Samisk religion, eller på falska grunder påstå att man är det. Är man inte svensk, utan amerikan – kan man utöva den sorts Hedendom, som finns i Amerika – men verklig Asatroende kan man aldrig bli – och bara Japaner kan bli företrädare för Shinto – för utan japanskt påbrå, så går inte det – faktiskt – för så råkar det vara i Japan.

Vi möter dikter, som erinrar om Erik Axel Karlfeldts ord om ”den vår, som de svage kallar höst” och dikter till Skade, vinterns hårda gudinna, som förvisso kräver mycket av människorna, då hon är av jotnars släkte. Vi möter Vidar, som inte bara är en Odens son och arvtagare utan en, som hämnas fadern – för hämnd är ett ord som kan förstås på många sätt – den största hämnden är att leva vidare, även efter Ragnarök, även efter varje vinter – och att som Asarna trogen överleva Monoteismen och de fientliga makterna – alla dem, som vi ändå möter varje dag.

Detta är inte sådan poesi, som man läser hastigt – eller några Tranströmmerska futiliteter, någon Björn Ulvaeus-mässig trivialitet eller några barnsliga ”Mello” inslag.

Det är ord som kräver att läsaren noga kan begrunda och besinna dem, samt tolka alltsammans rätt.

Den som vill inhandla ett ex av förstaupplagan- tryckt i 101 ex – torde få sno sig på – och använda länken här för att snarast sätta sig i förbindelse med ”Ideell Kulturkamp”….

 

 

Profilbild för Okänd

Ett Läsarbrev under Julen

av

Hedniska Tankar publicerar sällan läsarbrev, men emellanåt är alla dess tre redaktionsmedlemmar sysselsatta med att få ordning på vår korrespondens. Den 21 December – på Midvintersolståndets Dag – fick vi ett läsarbrev från Johan Forsgren i Fagersta, som utan oss kanske inte hade blivit Hedning – och nu vore det bäst, om han själv, oavkortat får berätta sin historia – alla vi Asatrogna Hedningar och Etniska Svenskar har ju faktiskt en…

Den Forsgrenska Asken

 

Då du delger så mycket av det hedniska livet på bloggen så tänkte jag att det nu är dags att du får ta del av mina egna upplevelser. Och just idag så råder ändå vintersolståndet.Flyttade in i vår villa som är belägen på området andra sidan i Fagersta för snart 40 år sedan. Att vi just har husnummer 3 och som kan vara kopplingen till valknuten skall jag nog låta vara osagt men så här i efterhand så har tecknen låtits upprepat sig.

På vår tomt finns en självsådd ask då jag flyttade en hallonhäck för att antal år sedan och som idag har växt sig allt större. För tolv år sedan byggde vi ut vår fastighet och hade hjälp av en del firmor. Grävmaskinistens första kommentar var: skall jag gräva bort trädet! Det är inget träd utan en ask med stort värde blev så svaret från mig.
Under grävningen stötte vi på ett mindre vattenflöde från äldre runda tegelrör strax intill askens rötter, vilket ledde till extra jobb då jag var tvungen att på något vis ta hand om dräneringen till en egenbyggd brunn med nedsänkt pump.

När utbyggnaden så började att bli klar och jag skulle ta ned byggställningen så skrek vår yngste son som en stucken gris då det låg en stor huggorm i vår trädgård och det är enda gången som vi faktiskt haft besök av orm under alla mina år i fastigheten. När det var dags för stenläggning med granit för den uteplats som vi har var formen sedd från asken en nia, vilket jag inte tänkte på vid förarbetet.

Jag har även ett stort intressen för äldre hobbyfordon och har alltid drömt om just en Hot Rod. Hittade många delar från en annons på blocket som jag då kunde börja mitt bygge med. Och just dessa delar har tillhört Hazze From som tävlade med sin Ford Top fuel som hette Ragnarök. Hazze var mycket noga med att vi skulle hålla vårt nordiska arv vid liv och hade många fina lackeringar på sina bilar. Nu börjar min Ford 34:a ta form och den skall lackas i en kulör som är mörkgrön då jag vill ha kopplingen till naturen. Det kan nog även kopplas till Edred Thorsson bok ” Green runa ”

En mindre skogsväg leder mellan vår fastighet och företaget Epiroc drilling Tools där jag jobbar.
Då vi har korpar runt om oss i skogarna så har jag ibland följe av ett par och det är lite fascinerade att se ett par korpar leka i luften med sina säregna läten.
Att jag gick ur Svenska kyrkan är faktiskt hedniska tankars förtjänst och det kändes som en stor befrielse.
Om du tror att detta är hittepå så är du välkommen på besök för en närmare beskrivning vilken dag som helst under året.

Mvh Johan Forsgren

 

Så långt en Asa-trogen läsare – och där ser man. Hedniska Tankar kan väl tillfoga, att vi ingenting kan och ingenting vet om just Hot Rods i stort sett, men vi minns en skåning från 1983, som lärde oss en hel del om dem, och en Hedning med sinne för Västerländsk magi av alla slag, som under det tidiga 2000-talet flyttade till Strömstad och byggde Kit Cars, vilket inte alls är samma sak, eftersom man då utgår från en färdig byggsats – en Hot Rod får man däremot tillverka helt själv, med de delar man kan hitta och som står till buds. Känslan i detta är väl som med en träbåt, ty en del män bygger träbåtar, men andra män bygger vagnar och andra fordon.

Släktnamnet ”From” är ett vanligt svenskt soldat- och knektnamn, och det får oss att tänka på Jan Fridegårds eller rättare sagt Fride Johanssons far, Johan Alfred From-Johansson (1863 – 1941) som är begraven vid Tillinge Kyrka, mellan Västerås och Enköping i Mälardalen. Han förekommer i Fridegårds roman ”Torntuppen” som är en av de mest Hedniska kortromaner som skrivits i Sverige, eftersom den helt tar avstånd från kristendomen, och handlar om hur soldaten, smeden och bonden From stannar kvar i sin egen bygd, för han vakar över den och bevarar allt gott, även efter döden – som de kristna helt missuppfattat. Fridegård skrev denna bok just 1941, när hans far dött – och krigsåret 1941 liknar ganska mycket år 2024 efter vår moderna tideräkning – men det är en annan historia.

Edred Thorsons böcker om Runor, slutligen – hör till dem vi kan rekommendera, för han är en klok karl, och en av de bättre amerikanska Runologer med verklig känsla för Asatro och Esoterica som alls finns. Boken ”Green Runa” innehåller hans småskrifter för åren 1978-1985 då han var som mest produktiv – vår första bok av honom köpte ”Hedniska Tankar” redan 1981 i en viss bokhandel i San Francisco, California, US of A – men om den boken och andra av samma författare, kan man redan läsa under rubriken ”Konst, Böcker och Resor”, underrubrik ”Litteratur och Böcker” här ovan

 

Profilbild för Okänd

Varifrån Kommer ”Sankt Staffan” och Staffansritten ifrån ? (repris från 2020)

av

”Staffan var en stalledräng.
Vi tackom nu så gärna.
Han vattna’ sina fålar fem,
Allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka.”

Nästan alla svenskar känner till Staffansvisan, som man brukar sjunga till Lussi och Jul. Nästan alla forskare är också helt eniga om att den inte har någonting alls med en påstådd biblisk Stefanus att göra, en person som skulle stenats ihjäl av en uppretad folkmassa efter jesu död vid Påsken, och därför inte har det minsta med vår Nordiska Jul att göra.

Den berömda takmålningen av Staffan från 1200-talet och Dädesjö kyrka, 100 år efter att ”Staffansritten” till Frejs ära kristifierades…

Nej, säger forskarna – den nordiske Staffan har samband med Frejskulten och den Hedniska Julen – den Jul som enligt de allra äldsta källorna firades jämnt 3 dagar efter Midvintersolståndet, för så skrev den byzantinske hävdatecknaren Prokopios redan under tidigt 500-tal. Som bekant faller Midvintersolståndet alltid på den 21:a eller 22:a December enligt vår tideräkning – den gregorianska kalendern – och Jul firades därför sedan allra äldsta tid och de skriftliga källornas vittnesbörd om förhållandena i landet Thule eller den yttersta Norden den 24:e och 25:e december.

Senare försök att koppla den hedniska Julen till några ”Höknätter” enligt sen, Isländsk tradition, eller påstå att Jul skulle ha firats i Januari är dömda att misslyckats, eftersom det bygger på lösryckta påståenden från det isländska 1200-talet, 200 år efter det att kristendomen infördes på ön.

Vi vet också att Lussi, det hedniska ursprunget till Lucia, ursprungligen inföll 13 dagar senare eller 13 dagar efter den 13 December, då vi firar Lucia nuförtiden. Förvirringen om dessa datum beror på övergången från Juliansk kalender till den Gregorianska, vilket för Sveriges del skedde först 1753, ungefär samtidigt med de första vittnesbörden om den nutida Lucia-traditionen, från herrgårdar i Västergötland. Detta innebär att Julen – och hedendomens ljusfest i Thule – skulle ha firats omkring 26 December, vilket forskare visste redan i och med Oscar Montelius på 1800-talet, och 26 December eller Annandag Jul är också det datum folktraditionen pekar ut för den stora Staffansritten, då man tidigt på morgonen skulle rida i sporrsträck till närmsta åt norr rinnande källa, för att fålarna skulle ”vattnas” eller dricka märg i benen för det kommande året.

Lucianatten räknas också som den mörkaste och längsta natten i svensk folktradition, och det stämmer ganska bra, om vi räknar med den kalenderförskjutning som infördes på 1700-talet. Prokopios säger, att kvinnorna i Thule hälsar den nya solen i vita kläder och med bälten av halm, och det stämmer med den senare Lussi-traditionen. Där Freja – eller Lussi – finns, finns också hennes bror Frej, och hästen är Frejs djur – att hästoffer skedde vid Jularna vet vi också ur det arkeologiska materialet – det vet man från de senaste utgrävningarna vid Gamla Uppsala.

Kappridningen till närmsta källa byttes senare – på 1700-talet och vidare framåt – ut emot en Staffansvandring med Julbockar, Stjärngossar och andra folkliga upptåg, långt efter det att man glömt bort de ursprungliga hästoffren, eller ritten till Frejs ära – men fortfarande var datumen oftast de rätta – det var i slutet på December, 24-26 i Julmånaden, som Julen skulle firas och allt detta skulle ske. Alla nutida människor vet också, att det är då Julen skulle firas, och så var det som sagt också i de äldsta källor vi har, från 530-talet, närmare bestämt. Frej är också den gud, som råder över sol och solsken, vet vi enligt Gylfaginning och Eddan, och vad skulle då passa bättre än att ära honom vid Midvintersolståndet.

Trots att senare folklorister ivrigt förnekat, att Julskinkan och svinhuvudet på alla svenska Julbord skulle ha något med Frej att göra – grisen är ju också hans djur, och Galten Gullinborsti anses också Frej själv rida på – så var alla forskare från tidigt 1900 tal och än tidigare övertygade om också detta, och ingen, absolut ingen har kommit med några verkliga motargument eller motbevis, så av hävd firar vi fortfarande Frej – på rätt dagar och som sig bör..

Det var också under det tidiga 1100-talet, som den katolska kyrkan först godkände någon ”Sankt Stefan” och som vi alla vet, lär Gudahovet i Gamla Uppsala ha bränts ned av de kristna först på 1090-talet – 1072 är ett datum som nämnts för det sista nio-årsblotet där, 1090 ett annat, även om det väl inte är fastställt, när förstörelsen av en hel kultur egentligen kulminerade. Till saken hör också att Ungrarna under tidigt 1000-tal hade och ännu har sin egen ”Szent Istvan” eller ”den helige Stefan” som var en Ungersk kung, död 1037, och han var förvisso en stor krigare och kavallerist – Ungrarna har alltid varit ett hästfolk – och detta skulle kanske förklara hur den svenske Staffan eller Stefan blev en ”Stalledräng” som visan säger..

”Staffansritten” – här med en Julbock i spetsen – har firats i hela landet, till och med i Skåne – här ett exempel från det nordskånska Toarp, nära Ängelholm…

Kanhända var det så, att tyska missionärer berättade om den Ungerske Kungen, som ju antog kristendomen – för hedningarna i Svealand, och för övrigt finns det också ett falskt, av katolska kyrkan aldrig erkänt svenskt helgon, som också kallats just för Stefan eller Staffan, och som skulle vara ”Hälsinglands Apostel” till råga på allt – och han anses av många vara just ”Staffan Stalledrängs” egentliga upphov..

Adam av Bremen, som är huvudkällan, berättar om en skändlig folkförrädare med namnet Stenfinn – som i Tyskland kristnades av en biskop Adalbert (död 1072), och utsågs till en av sju missionsbiskopar, som skulle kristna och förstöra Sverige. Sannolikt var Stenfinn västgöte, men i alla fall en överlöpare och förrädare, som övergett hela sitt folk och slutit sig till de kristna. Han skulle först ha verkat i Uppsala och Sigtuna, sägs det, men kom senare att bege sig till först Gästrikland och sedan Hälsingland – men där fick han ingen särdeles framgång, som vi skall se..

Bakom flera medeltida helgonbilder i Norrländska kyrkor sticker Frejskultens hästar fram… och den apokryfiske ”Sankt Staffan” erkändes aldrig av den katolska kyrkan som något ”helgon” för Sverige.

Man bör minnas, att man långt in på Medeltiden ansåg, att ”Hälsingland” var namnet på i stort sett alla Norrländska landskap med undantag för Gästrikland, som inte hade någon egen Landskapslag, men löd under Upplandslagen. Jämtland och Härjedalen hörde under denna tid till Norge, som alla vet, och förutom Lappland, Norrbotten och Västerbotten (som redan under sen bronsålder koloniserats av svenskar) var alltså Ångermanland och Medelpad inräknade i Hälsingland, och löd under den ursprungligen hedniska Hälsingelagen, och långt in på 1300-talet skall det ha hänt, att Hälsingarna utan pardon slog ihjäl fogdar och uppbördsmän, som kom från Uppland och söderifrån, eftersom de inte räknade sig som skattskyldiga till någon kung, utan var fria bönder i ett fritt rike, precis som Jämtarna.

Den tidiga medeltidens ”Stor-Hälsingland” ingick i det svenska riket, liksom Finland, Estland och Fjärrkarelen..

I Hamrånge-trakten, på den Gästrikländska sidan av Ödmårdens vida skogar, berättas ännu en sägen om hur ”Sankt Staffan” jagades tillbaka in i Gästrikland av uppretade Hälsingar och Hedningar, och hur han slutligen slogs ihjäl där – vilket var en rättvis dom, och helt i linje med Hälsinge-lagens bestämmelser. (Författaren Tord Andersson har själv skildrat detta i boken ”Sällsamheter i Gästrikland” på sidan 118 och framåt.)

Enligt vissa bragtes ”Staffan” om livet vid Tönne å, på den Gästrikländska sidan, eftersom Hälsingarna inte brydde sig om petitesser som att de var utanför sin fristats område, och han upp ”Staffan” först där. I Skog och Hamrånge socknar har man angett Mordbäck som den riktiga platsen, och den visades också för resenären Abraham Abrahamsson Hülpers anno 1758.

Tönnebro vid Mordbäck var en av de sista värdshusen innan man kom in i Ödmårdens hemska skogar…

Hälsingarna reste först på 1600-talet en ”Helige bror Staffans stupa” på kyrkogården i Norrala, dit liket efter den snabbt bortjagade ”missionären” ska ha blivit fört och begravt. 1928 satte man också – helt ohistoriskt – upp en minnestavla vid Själstuga by, långt inne i skogarna på den Hälsingländska sidan av gränsen, vilket var helt fel, eftersom Stenfinn aldrig varit där.

Redan författaren Albert Viksten tog upp en annan sägen, enligt vilken ”Staffan” ska ha förstört det hedniska viet i Söderala, och det var det som blev anledningen till att han jagades ut ur Hälsingland, och rättvist avdagatogs, på samma sätt som man bör göra med alla kristna missionärer, varhelst de dyker upp. Redan namnet Söderala kommer av -al, som ju är namnet på en hednisk kultplats.

I Söderala kyrka hittade man också i början på 1900-talet den berömda Söderala-flöjeln från omkring 1025, som av vissa forskare antas komma från förstäven på ett stort Vikingaskepp, men några skeppsfynd har aldrig gjorts i just Söderala med omnejd. Den skulle lika gärna kunna antas komma från det Gudahov, som en gång funnits på platsen. Anledningen till att man alls påstår att den kommer från ett skepp, är att vi har en ristning från 1100-talets Bergen, som visar stävarna på en hel rad av långskepp, och där förekommer flöjlar, som mycket liknar den från Söderala – likaså på Bayeaux-tapeten.  I själva verket finns det inget som hindrar, att den inte varit uppsatt på en byggnad – jämför med vad den helt samtida Adam av Bremen skriver om ”den gyllene tak-kedjan” på ”templet” i Gamla Uppsala..

Även om man inte kan bevisa det, så kan Söderala-flöjeln – originalet finns nu på Historiska Muséet i Stockholm – vara en av de sista resterna från ett Hedniskt, Asatroget Gudahov som vi alls har kvar i landet – och det är en fascinerande tanke..

I Hälsingland har det – betecknande nog – aldrig rests några statyer över någon ”Sankt Staffan” för Hälsingarna tyckte och tycker alltjämt, att denne usle folkförrädare inte är något att fira. Men vi kan alla erinra om deras starka rättsmedvetande, som tog sig uttryck i Forsaringen – den i järn smidda runring med utdrag ur Hälsingelagen som handlar om hur en man skall ”göra rätt för sig” och som kan jämföras med andra runringar av samma typ genom mer än tusen års tradition, som Pietroassaringen – märkt med runtexten ”Gutanowi Heilag” eller ”Det heliga från Goternas vi”.

Forsaringen och andra fynd från Hälsingland påminner om att det inte fanns några kyrkor där alls före 1200-talet, men däremot Vin och Hedniska Gudahov, som vi kan ha tydliga rester kvar av än idag..

En tysk forskare, en viss FW von Schubert, som reste genom Hälsingland år 1817, beskrev de delvis Hedniska Hälsingarna såhär:

”Män och kvinnor är stora till växten, av en kraftfull kroppsbyggnad, fulla av mod och självkänsla, av kärlek till friheten, lagen och fäderneslandet, gästfria, tjänstaktiga utan egennytta, milda och välvilliga, stilla och allvarsamma”

Kort sagt – de var Hedningar !

Medlemmar ur den nutida föreningen ”Årsunda Viking” från Gästrikland och Hälsingland

 

En av de tidigaste skildringarna av möten med Hälsingar, som också nämner just Hästoffer vid Jul – och därmed tangerar Staffans-myten kommer från ”Heimskringla” och berättelsen om den norske kung Sverre och hans ”Birkebeinar”. På 1170-talet gjorde kung Sverre likt Stenfinn en andra färd genom Sverige, men i trakten av Amungens och Mållångens sjöar, på gränsen till Alfta, mötte honom Hälsingarna och hela deras här, som var trettio hundraden eller mer än 3000 man stark, står det i krönikan. Men kung Sverre var ju kristen, och Hälsingarna hade så bestämt, att var man skulle kallas Niding, som hjälpte de kristna in i landet, eller alls gav dem fred, också under Julen.

Ingen av Sverres män skulle heller få komma till Hälsingarnas stora ting, och där föra hans talan, så med 200 ”Birkebeinar” eller fattiga krigare – vars ben förblev lindade med björknäver – hade den kristne Kungen föga att sätta emot – och Asatron, får vi anta på goda grunder – var ännu kvar i Hälsingland på 1170-talet. Först senare gavs kungen grid eller frid att besöka tinget, och då stod de få krigare som han hade med sig uppställda till strid, och i god ordning, får vi veta.

Hälsingarna fann det föga hedersamt att med 3000 man nedslå 200 arma stackare under Julen, och gav så Kung Sverre tillstånd att tala i egen sak, och förklara varför han kränkt gränserna till deras hedniska land. Kung Sverre bad då om nåd, och sade att han inte gjort Hälsingarna något ont, utan bara ville dra vidare åt Norge till, och detta beviljades. Så lät han leda fram två hästar till slakt, och sade att det talet nu skulle spridas vida omkring, att man i Hälsingland var så snål på mat, att också kristna där måste äta hästkött (som är en hednisk vana) för att bärga livet.

Detta gjorde verkan, och den man som mest varit emot Sverres genomfart, bjöd honom så till gästning – och förmodligen hände allt detta vid Juletid, 1176, enligt vad forskare konstaterat – i Svenska Turistföreningens årsbok från 1965 kan man läsa mer om saken.

Så rådde då Julefrid, och hästoffer – och kanske är berättelsen om Kung Sverres färd, genom ett hedniskt och självständigt Hälsingland – också en av källorna till ”Staffansritten”. Förmodligen var det Hälsinglands Lagman – som ännu lär ha varit hedning – som bjöd Kung Sverre till gästning, det året – och Hälsingland var som sagt ännu ett hedniskt land – utan kyrkor eller annan ohyra.

Manhelgdsbalken i Hälsingelagen kan också förklara , hur Hälsingarna såg på saken, och varför de förjagade Stenfinn ur sitt land, och rättvist slog ihjäl honom, nära gränsen till det Gästrikland han kom ifrån. Den innehåller också bestämmelser om frid och Julefrid, och även om den är nedskriven på 1200-talet, då Hälsingland blivit kristet, är den värd att ihågkommas. Om män möter varandra i villande skog eller ute på allmän väg, utdöms inga böter, och där kan man alltså slå ihjäl varann saklöst, för på fjället eller i skogen finns ingen lag, eller Polis.

Det var ett hårt jobb att ta sig mellan Kungsgårdarna under Uppsala Öd på den gamla tiden – och i Norrland färdades man mest när isen lagt sig, på Julen och Vintrarna..

Men på gårdarnas betesmark, där ”ytterst gå horn och hovar” utdömdes 2 marker lödigt silver för mandråp, och i mellanhagen, eller den inhägnade betesmarken mellan skogen och ägorna än mer, ja dubbelt upp. Redan 2 marker silver var mer än 420 gram, och därför mycket mer än tre-fyra årslöner för gemene man. Skedde något på ängsmark (som gödslades och såddes) betalades ännu mera, och på åkerfast äng och åker mera ändå. Friden var än större och mansboten än mer i inhägnader, kornlada, ”båtlänning”, humlegård, fägård och halmlada, och så kom än strängare bestämmelser för ladugård och så gårdstun…

Skillnaden mellan Utangård och Innangård framgick mycket tydligt i de Nordiska lagarna

I själva boningshuset eller på bondens går räknade man med åtta fridssektorer, först förstugan, alltså utrymmet mellan tröskeln och eldstaden, eldstaden självt, utrymmet mellan eldstad och ”gavelbänk” där bondens högsäte stod, Gavelbänken eller Högsätet självt, så utrymmet mellan denna och ”kvinnobänken” med hustruns plats till höger, så kvinnobänken självt, och så den äkta sängen.

Att nu bryta Julefriden så att någon blev ”slagen uti sin säng” kostade 144 marker lödigt silver – en helt otrolig summa om 30,5 kilo och mer – medan det redan var 72 marker mellan eldstad och gavelbänk, men om hustrun i huset finner mannen på bar gärning med en annan kvinna i sin säng, ja då gällde inga böter alls, och hustrun kunde fritt slå ihjäl mannen – eller omvänt… för män och kvinnor i Hälsinglands skogar var jämlikar, även i detta avseende…

Så var en gång lagen i Hälsingland, och BETÄNK NU DETTA UNDER JULEN, SVENSKA FOLK – OCH HÅLL JULEFRID FÖR ENVAR

Profilbild för Okänd

Nordiska Asa Samfundet LEVERERAR, ”Fornseden” långt efter…

av

”Hedniska Tankar” har känt till denna nyhet ett längre tag. När Länsstyrelsen i Värmlands Län ger sitt godkännande, kommer vårt land ha sin första – men inte den sista – legalt godkända gravplatsen för Asatroende. ”Svenska” Kyrkan har lidit ett nytt nederlag, eftersom den nu tvingats erkänna Asatron – vårt lands ursprungliga religion – som ett fullvärdigt religiöst alternativ. ”Fornsederiets” alltmer fåtaliga anhängare har inte lyckats skapa någonting alls på mer än 25 år, men Nordiska Asa Samfundet, som fortfarande är den överlägset största Hedniska organisationen i Sverige, med mer än 5000 medlemmar, har lyckats åstadkomma detta på mindre än två år sedan förslaget först väcktes; enligt vad Hedniska Tankar erfar.

I Molkom och utanför Nyeds kyrkogård kommer en gravplats för totalt 60 stycken urngravsättningar att uppföras vid Borssjöns stränder. Kyrkoförvaltningen har redan godkänt anläggningen, och därmed föreligger inget hinder för Länsstyrelsens snara godkänande. Gravplatsen är tänkt att följas av många fler, utspridda över hela landet, och utgör bara det första steget i det som varit den Hedniska folkrörelsens viktigaste mål – erkännandet av Asatron som den huvudsakliga religionen i landet, och ännu ett steg på vägen emot de Monoteistiska religionernas avskaffande. Ett detaljplaneförslag föreligger redan i färdig form, och det kan ni ta del av via bilderna här nedan, eftersom ”Hedniska Takar” alltid är först med det senaste. Anläggningen är inte avsedd för såkallade ”fornsedare” eller anhängare av New Age, utan bara och endast bara Asatroende – men 60 platser är snålt tilltaget. Minst 8 liknande anläggningar behövs, innan man täcker upp det framtida behovet, varför inte på den UNESCO-skyddade Skogskyrkogården i Stockholm, eller invid Uppsala Högar, som omedelbart också borde förklaras som Världsarv i enlighet med UNESCOs bestämmelser.

 

Profilbild för Okänd

Singö och andra platser i Eddans geografi – Samt VERKLIGHETENS…

av

Nu när det förra inlägget i denna Hedniska blogg handlat om en verklig plats, som existerar i sinnevärlden – nämligen Konungariket Sveriges huvudstad och vi också nämnt vad som pågår där, så kunde vi också nämna andra platser, händelser och personer. Visste ni att öar som Singö i Roslagen, och Samsö i Södra Östersjön faktiskt är både omnämnda och beskrivna i Eddan ? – Jodå, så är det…

Samsö är omnämnt i Harbardsljod, där Tor möter färjkarlen Harbard, och uppmanas ”gå runt” Östersjön, vilket han också gjorde – eftersom – se ovan under Asatro, sidan för ”Tor” – han faktiskt dyrkats i alla de länder och av alla de folk som kantar Östersjöns stränder, inklusive alla samer, finnar, balter och slaver – Horagalles, Tore-Karl, Perkele, Pirun, Perun, Perkunas har nämligen varit känd som åskgud hos dem alla, och det har också Donar hos kontinentalgermanerna, liksom Thor eller Tor hos oss – och han är rakt igenom samma gudom, sedan bronsålder fram till nutid.

Harbard (i förgrunden) och Thor enligt Frank Stassen, 1920

I Harbadsljod nämns också Järavallen och Öresund – sundet där Harbards och Tors träta utspelar sig – också detta är platser som finns i verkligheten, och som är solitt förankrade i Midgårds eller den här Världens geografi. Harbard har av vissa kristna fähundar förklarats vara densamme som Oden, men det stämmer inte alls. Andra har i honom sett Loke, vilket är en riktigare hypotes, men den Harbard eller hårige bard som beskrivs är lika unik som någonsin Alexander Bard i vår nutid (han är som bekant en man med ett skägg, han också ) och därför att se som ett helt självständigt väsen, ja en ”Värn” eller landvärnare för Danmark. Ni vet väl att det inte alls står ”Dom över död man” i Havámáls ofta groteskt felöversatta och vantolkade 77:e strof, för där står faktiskt uttryckligen ”Hvern” eller just ”Värn, värnare” och inte alls ”man” i största allmänhet. Det är inte om allmogemän den 77:e strofen handlar, utan om krigare, ja de som värnar och försvarar sitt land.

 

Eddans geografi är grundad på faktiska observationer av Nordisk natur, gjorda av praktiskt sinnade sjöfarare. Inser man inte det, förstår man den inte överhuvudtaget. Detta är Singö, i det yttersta Roslagen…

På Singö finns till exempel skyttevärn från två världskrig, och de är tillräckligt starkt gjutna i betong för att stå kvar i kanske tusen år till av Nordisk historia. Den som inte begriper detta, kan inte tolka eller begripa Eddan överhuvudtaget, för det är inte allom givet att förstå, vad den faktiskt handlar om.

”Singasteinn” eller det Signade skäret från Ulf Uggasons och skaldediktningens ”Husdrapa” där Loke och Heimdall kämpar i solnedgången, förvandlade till väldiga sälar eller havsdjur, är visst ingen ”sjönöt” eller liknande, som en del flummiga katoliker felaktigt har trott. Ön är en fast bestämd geografisk plats, likaväl som det ”Vågaskär” Sturlasson nämner i sin poetiska Edda, och det faktum att Singasteinn nämns flera gånger i den Norröna litteraturen, och då alltid som namn på en ö eller en faktisk plats, bevisar sanningen i detta. Dumheterna om att Singasteinn skulle vara frön av ”Moluckböna” eller Entada Gigas som med vinden skulle ha förts till Islands kuster är bara sentida, kristet trams från 1600-talet – för några sådana växter har aldrig funnits vid Östersjön på 150 årmiljoner minst, och Bärnsten eller Brisinga-men var tillräckligt välkänt sen stenåldern i Nordeuropa. De kristna amsagorna kan vi därför glömma, för de är inte sanning.

Loke och Heim-Dall har båda med eld och ljus att göra. Därför är det inte så konstigt att tänka sig dödsfienderna, kämpande i sälhamn om den nedåtgående solen vid det nordliga havets stränder…

Solen är också Frejas smycke, eller just ”Brisinga-men” alltså Havsglansen – och det är om dess sista ljus Sälhanarna kämpar, när den sjunker i havet – för på Singö finns de facto både gråsäl och knubbsäl än idag… Att Singö är ett äkta nordiskt namn har också varit känt i hundratals år, liksom -arn och -garn namnen, som är vanliga i Roslagen – Rusernas rike, varifrån Väringar kom och Ryssland en gång grundades – så mycket är i alla fall känt också av de ytterst få, som idag skall gälla för väl utbildade svenskar.

Att Singö är en välsignad ö, och att dess granit kan sjunga som hårt stål vet var och en som varit där, och det är kanske värt att komma ihåg i vad som av hävd är Njords och Rans månad – havets gudomar är aldrig så väl sinnade emot människorna som just nu, alldeles före hösten. En annan, mer legendarisk plats är Gunnilsöra eller Gunnarstenarna, som till skillnad från Singö, Samsö, Anholt eller andra isolerade öar i Nordliga vatten faktiskt INTE existerar på några moderna sjökort – men en gång fanns faktiskt Gunnilsöra på riktigt, vilket enbart de som vuxit upp i Roslagen eller är vana skärkarlar kommer ihåg, och det är för dem, som denna text skrivs. Inte för Stockholmare, eller därmed likställda. ”Gun” i Gun-hild eller Gun-nar, Gun-lög och så vidare betyder ju strid, och är numera på Engelska namnet på ett slags vapen, likgiltigt vilket. Gunhild, hustru till Erik Blodyx fick i England namnge flera kastmaskiner, eftersom de inte på något sätt var okända till sin konstruktion av Vikingarna heller – sådant artilleri byggdes som bekant redan under Paris belägring på 800-talet.

Samsö, Singö och andra holmar i havet var ju lämpliga inte bara för försvar, utan också för Holmgång, Holmgangr, och om detta skedde i djurens värld – som sälarna ovan visar, i gudavärlden också – så skulle det ju även kunna ske i människornas – efter hur man faktiskt tänkte, kände och trodde.

Carl Gripenhielms karta från 1695 anger ”Guns Stenar” eller Gunnarstenarna som en faktiskt existerande ögrupp, sydost Gillöga, kurs 180 grader från Svenska Högarna. Sedan dess har bara enstaka observationer gjorts. Gunnarstenarna utanför Nynäshamn finns dock på riktigt…

Gunnarstenarna tillhörde Ran eller Havsfrun, som är ett och samma slags väsen. I fallet Gunnilsöra hann dock ingen fiskare kasta stål över dem, och därför sjunker de i havet likt solen varje kväll – så trodde man också under 1950-talet, enligt Edward och Edwin Matz skärgårdshandböcker, publicerade kring år 1980, där de sista uppgifterna om Gunnilsöra och Rospiggar finns. Numera tror ingen på just dem, men att hägringar av öar kan synas även på Östersjön i klart väder, företrädesvis under Augusti och vid soluppgång eller solnedgång är förvisso sant. De som sett det, vet !

De kristna har alltid försökt bortförklara eller förvanska den kärlek till den Nordiska naturen och Havet, som vi Hedningar ännu känner, och alltid har känt – i tusentals år.

Märkets fyr och Signilskär bortom den svenska Riksgränsen tillhör rätteligen Åland och Sverige. Det är bara en naturlig fortsättning på Singö i Roslagen, och med samma namn…

 

Utanför Åland ligger till exempel Signilskär – som är den första ö man kommer till, förutom Märket – ett sjömärke – ifall man seglar emot Åland. Till och med Eckerö eller Åkerö-linjens färjor tar idag samma rutt, ty Eckerö är den första bofasta socknen på just Åland, och så har det varit sedan urminnes tid. Man talar ännu klockren svenska och inte finska där, för Åland är svenskt, svenska är det enda officiella språket, inte arabiska eller något annat – 95 % eller så av Ålands befolkning är etniska svenskar – och det är skillnad emot hur det svenska fastlandet numera gestaltar sig. Själv känner er hedning inte mindre än två familjer med ”Riks-svenskar” som utvandrat till just Åland och bosatt sig där, för i Stockholms förorter är det idag tack vare Svensk Såsialdemokratur och Fredrik Reinfeldts regering så förbannat illa med ”skjutningar” och allt annat, att inget hederligt folk kan bo kvar. Den som i likhet med Hedningen själv besökt Åland denna sommar kan också konstatera, att nästan alla taxichaufförer, vårdpersonal, poliser, biblioteksanställda osv på Åland talar god och ren svenska, mycket bättre än på det svenska fastlandet, och att man även vintertid lever lyckligare där som svensk eller svenska, är ett som är säkert. Moskéer finns inte på Åland, kyrkorna är stängda om Söndagarna, används knappast och utlänningar finns bara i Mariehamn, Ålands enda huvudstad, grundad på 1860-talet av ryssar – den är döpt efter en Tsarhustru och har inte ett enda förbannat dugg med någon katolsk ”Jungfru Maria” att göra.

De kristna dillar och lallar ännu om att någon Engelsk eller möjligen Irländsk prinsessa vid namn ”Signill” skulle ha dykt upp på de ensliga skären, men detta är en 1200-talslegend, och bara dum kristifikation – för något sådant har aldrig inträffat, aldrig bevisats och tillhör inte den verkliga historien om dessa öar. Singö och Signillskär har samma upphov, och det är inom en Hednisk kultur, inget annat. Här jagades säl långt fram i tiden, och det är sjömän, fiskare och seglare som hör hemma i skärgården, inte präster eller munkar.

På Eckerö, slutligen – står idag ett gult och stort posthus, som är synligt långt långt ut till havs. Det är huset för den Ryska Posten, sedan dess ett talesätt – och en fånig lek för barn i Sverige (till och med i huvudstaden) men byggt 1828 av den tyske arkitekten Engel på Tsarens befallning. Densamme byggde också nästan hela det dåtida Helsingfors, men någon kristen ängel var han visst inte. Det var inte ryssarna heller. De försökte hela tiden erövra både Åland, Finland och Sverige – och än har deras ständiga krig emot oss och resten av Europa inte upphört, som alla vet – men historien om hur Ålänningar, Finnar och Svenskar besegrade det röda oket, får vänta tills en annan gång, för det är endast med Hedniska Tankars hjälp som de Nordiska folken kan överleva eller alls ha en framtid.

I hundratals år – och i det hårdaste väder gick Postleden över Ålands Hav. Albert Engström, som skrev ”Isbåten Pilens sista resa” och många andra har beskrivit hur det faktiskt var…

För övrigt var inte det ryska post- och tullhuset först. Det första ”gula hus” som byggdes för den urgamla postledens skull (organiserad post över Ålands hav har funnits sedan åtminstone medeltiden) byggdes 1756 i Grisslehamn, och där står det ännu – trots att ryssen anno 1755, 1719, 1718, 1717 och än tidigare gång på gång bränt ned alltsammans – vi ser fortfarande hur exakt samma ryssar far fram i Ukraina – och 1800-talets försök av diverse Tsarer att övertrumfa, vad svenskarna redan åstadkommit, blev inte heller det bestående. Idag är Eckerö posthus bara semestermål för turister, eller sommarnöje för postanställda på Åland, men Grisslehamns post fungerar ännu – och Postrodden – som funnits i modern upplaga sedan 1974 – och just i år kan fira 50 års jubileum som modern tävling – innehåller inte bara Allmogebåtar, utan även Vikingatida båtar – för under dess senaste 50-åriga historia har det hänt flera gånger.

 

Gaffelrigg eller Råsegel ? Det är bara att välja…Det här är INTE något för våra ”Muharrems” eller de med Center-bord…

Detta är något annat än de vattenkastningsfestivaler som vanpryder hela Stockholm, men så finns det också ett friskare, sundare Sverige utanför vår huvudstad.

Ett sant Sverige, vars folk vet vilka de är och var de kommer ifrån, inte minst och som hedrar allt det, som deras förfäder och förmödrar fick utstå, i hårdare tider än vår – och under annan väderlek – för snart nog är det höst även i Svea Rike, liksom i Njords, Rans och Ägirs.

Detta – ack ni Hedna och ni Ludna, borde ni allesammans noga besinna och samt och synnerligen rätta er efter !

Vi avslutar dagens Hedniska Predikan med en vacker sång, som i och för sig kommer från de ryska länderna, på andra sidan Östersjön, och den ryska sånggruppen ”Arkona” som på sin tid hade något att säga – men det var före Putins krig…

 

 

Profilbild för Okänd

Dagen Erik passeras – och var ligger Alvheim ?

av

Alfheim Frey
gáfu í árdaga
tívar at tannféi.

Ur Grimnesmáls 5:e strof i Eddan

”Alvheim Frej
gavs i årdagar
från Tivarna i tandgåva”

 

Igår var det som bekant Dagen Erik i den svenska almanackan, den dag som var tidpunkten för Frösgången eller bärandet av Frejs bild över åkrarna enligt Asatron – ett fenomen jag skrivit om förr i denna blogg. Först långt senare blev där en vandring med ”St Eriks skrin” genomförd av katoliker på åkrarna utanför Uppsala, men det var på  den kristna medeltiden. Alla svenskar är medvetna om att någon Erik Jedvardsson aldrig blivit erkänd som helgon av den katolska kyrkan, och även det skjutglada gäng av högerextrema, nutida katoliker som bildat sina egna högst konstifika ”ungdomsföreningar” i dagens Sverige,. Hoppas kan vi alltid… bäst vore nog om hela det katolska byket försvann ifrån Sverige. Vårt Sverige.

Nej, Eriksdagen har i år firats av de få – de som verkligen är makterna trogna – som vår vän Henrik Andersson i Västergötland till exempel – och andra Västgötar har också firat den på ett bra och värdigt vis. Det gäller inte minst Lokalhistorikern Bo Larsen i Göta-Älvdalen, för det är faktiskt där Alfheim eller Alvhem ligger, på riktigt.

Orten nämns i Grimnesmál i Eddan, och det är inte den enda helt verkliga och faktiska geografiska lokalitet som de facto nämns där, för även Järavallen, denna geologiska lämning från Litorinahavets tid nämns i Eddan, liksom Öresund – och det sker i Harbadsljod, färjkarlens och Tors ropade och ljudande dialog över sundet, om någon skulle undra. Tivarna, vars namn kommer av guden Tyrs namn – det var mycket riktigt Tisdag eller Tyrs dag igår – är ett annat namn för Asarna, och när Frej fick sin första tand, gavs han Alvheim i tandgåva – för på det sättet – med rika gåvor –  hälsade man inte bara den främste av Vaner, utan alla ättelägg som föddes in i en släkt, eller det Hedniska samhället.

Alfheim eller Alvhem existerar alltså faktiskt och på riktigt, nära Ale i Göteborgs dalgång, och nämns även i Beowulf-sagan, liksom dess kungsgård – i Gaeternas eller Götarnas rike. Där blommar vitsipporna och de skönaste blommor rikligt, som dessa bilder visar – och där låg en gång Frös eget Vi eller hans helgedom, som också är Frövi – en annan ort i Västergötland. Också i Norge finns Alfheim, de facto och i sinnevärlden, till exempel – för enligt vissa sagor var Alfheim en annan benämning på Ranrike, eller det hedniska Östfold och Bohuslän, sedda som ett landskap och en provins. Numera har till och med en idrottsstadium utanför Tromsö tagit upp samma namn, men det är förstås en annan historia.

Alvheim finns, inte bara som naturstig i Västergötland, utan som en fysisk realitet, överallt i den mänskliga tillvaron

Alvheim existerar alltså fysiskt, liksom den store Yngve-Frej eller Erik, den för evigt mäktige.

Men somliga förstår honom inte. De känner inte hans rätta namn, har ingen insikt i vår Nordiska natur, och de förnekar honom och hans blotta existens. De vänder sig bort från allt det sköna och det ljuva i vår Värld, ja till och med kvinnorna tycker de skall täckas över med stora svarta skynken, så att ingen man skall bli ”frestad” av deras vackra och björk-slanka kroppar.

Visste ni att ingen rätt-trogen Muslim får vara Florist, eller Blomsterhandlare och sälja blommor till oss Hedningar ? Joho, så är det – för det står i Hadhiterna – och jag citerar:

Inget ska säljas till otrogna i samband med deras högtider eftersom det innebär bistånd till deras osanning och godkännande av deras innoverade högtider. Det verkar vara tid för det nu, vissa uppmanar till någon blomsterhögtid. Det är inte tillåtet. Blomsterhögtider är inte tillåtna, de är typiska för hädarna. I islam har vi inte fler än två högtider: Fitr och Adhhâ.

Så talar de, dessa öknens skenheliga kolportörer, Västerlandets och Kulturens fiender i vårt land. De förnekar till och med markens blommor, själva naturen, ja allt vi etniska svenskar håller för heligt och sant. De hoppar och stampar på Herren Frej, och förstår inte hans innebörd och makt.

Vi får inte fira några blomsterfester säger de, dessa intoleranta imamer. Vi får alltså inte fira Valborg – som ärar Freja, Vanadisen – och som är en hednisk blomsterfest. Vi får inte fira Första Maj – som är en Hednisk Blomsterfest, i annan tappning. Vi får inte fira vårens intåg, inte sjunga maj-visor. Vi får inte fira Pingst med Pingstliljor ensingång, förmodar jag – och ingen Frösgång heller – allt för dessa ÖKNENS DYSTER-KVISTAR.

Inte ens Mors Dag, med Violer till Mor får väl firas – enligt denna Monoteistiska Intolerans, dessa Abrahamiter med sin Öken-religion och sin skägg-lurk till Profet ?

Eller har jag missförstått någonting här ? Utfärda då, kära Imamer, genast en Fatwa som hyllar Frej – och som godkänner och accepterar hans allmakt, allt vad han står för och allt vad vi ser i naturen så här års

För oss är ASATRON, och tron på Vanerna är den enda sanna religionen – den som passar i Norden, I Sverige, och i våra Svenska landskap. Inte alla kulturer är likvärdiga, inte alla kulturer hyllar samma sak och tänker på samma sätt – som vi kan se – och för mig gäller endast HEDNISKA TANKAR

”Och varför bekymren I eder för kläder? Beskåden liljorna på marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de.” (Matteus, 6:28)

Det är så sant som det är sagt – Till och med vissa kristna verkar ha förstått det..

Profilbild för Okänd

Pingst – Högtiden som ingen längre firar – ersätts lämpligen med Frejsgång och Majbrudar.. (inlägg från 21 Maj 2018)

av

I lördags var det Dagen Erik enligt den svenska almanackan, den dag som Sankt Eriks skrin bars över åkrarna, en tradition som inte alls är kristen utan härleds ur den Frösgång som brukade firas såhär års, och en fest som var alltigenom hednisk. Jag har skrivit om den förr, se artikeln från 11 Maj 2015 under rubriken ”Vårblot” här ovan. De kristna påstår att vi ska fira något som heter Pingst istället för våren, naturens uppvaknande och den goda årsväxt vi alla vill ha. Knappast någon enda svensk firar pingsten numera, och ovetskapen om allt detta kristna mumbo-jumbo har gått så långt, att till och med kvällstidningen Aftonbladet numera måste förklara för oss svenskar varför vi ska sysselsätta oss med all denna kristna smörja.

Frej – här på Gyllenborsti – var en gång ”Sviagod” eller Svearnas Gud. LÅT OSS HEDNA DEM MED BACON, säger jag…..

Annandag Pingst är också avskaffad som helgdag i Sverige sedan år 2004, dvs för mer än 14 år sedan, och ersatt med den svenska nationaldagen den 6 Juni istället, som det är och bör vara, därför att Nationen hursomhelst är långt viktigare än själva kristendomen, som alla sanna svenskar vet. Men de monoteistiska fanatikerna rabblar sina böneramsor, och lallar och dillar om någotslags ”helig ande” som de tror ska utbreda sig över mänskligheten, och till och med tränga in i kroppen på mycket små och späda barn. Om detta inträngande eller denna osmakliga penetration skall tänkas ske framifrån eller kanske bakifrån kan jag dock inte svara på, men för all del – är ni intresserade eller lagda åt det hållet kan ni ju fråga närmsta kristpräst – vi hedningar håller i alla fall inte på med en massa konstiga religiösa riter med spädbarn, och andra tokerier i den stilen.

En och annan svensk vet kanske, att Esaias Tégner – en biskop av Växjö som hade stor sympati för det hedniska – han skrev ju ”Fritjofs Saga” – kallade pingsten för ”Hänryckningens Tid” men då var det säkerligen ingenting kristet han tänkte på, utan allt det goda och hedniska vi kan möta i naturen så här års. Särimner är liksom Gyllenborsti och de andra galtarna en symbol för naturens livgivande krafter, som kommer tillbaka år efter år, och den gröna jorden, som rätt utnyttjad och odlad ger människosläktet allt det behöver, utan att kräva något mer än arbete och kunskap i gengäld. Själv firade jag Pingsten genom att bli utnämnd till Blotförrättare inom NAS, Nordiska Asa Samfundet, som jag verkligen hoppas att ni stöder..

Några ”heliga andar” från mellanöstern behövs inte för oss svenskar och nordbor. Vi ser det heliga i naturen själv, och vi behöver ingen Allah, ”gud” eller Jehova i vårt land, därför att vi redan har Yngve Frej, han som är Erik eller den ensamt härskande, och en gång ska Asatron härska ensam över detta land, precis som den en gång gjort och åter bör göra. Med den insikten kommer frid, ja Frodefred, ty Frej är förvisso en fredlig och frodig gud, älskad av kvinnor allt över Världen, och hans uppenbarelse kan vi se även idag, ja till och med i Aftonbladet..

”och Frej var bland Ö-danerna först sedd”

 

En annan tradition som är vanlig såhär års, och som är dokumenterad över hela det indoeuropeiska Europa av såväl Engelska, Tyska som slaviska forskare, är bruket att utse ”Majbrudar” eller ”Pingstbrudar” – ett bruk som man i nästan varje land i Europa helt säkert vet är mycket äldre än kristendomen, och kanske ytterst sett går tillbaka på den romerska ”Floralia” festen, Kelternas Beltane eller Vanadisblotet, den tyska Walphurgisnacht eller Valborg. Ibland har detta bruk kopplats till den första Maj, ibland till Pingst, men traditionen är över hela Europa ständigt densamma. En ung kvinna eller flicka utses halvt på skämt till kärleksgudinnans representant på jorden, och hon antas fira sitt ”bröllop” just i Maj, när naturen är som vackrast och härligast, och detta blir en stor livets och kärlekens fest. Cornelius Tacitus, den romerske senatorn och författaren, beskriver Nerthus eller Jordgudinnan Njärd, Gerd eller Jords fest hos ”Nerthus-folken” på de danska öarna kring 70-talet enligt vår tideräkning, och även om en del forskare velat koppla den festen till Midsommar, finns det inte ett enda ord i Tacitus originaltext som talar om när den festen äger rum, mer än att vattnet är badbart när festen sker, och att Nerthus bor i en grönskande lund, vilket innebär att festen måste ha ägt rum under försommaren, eller i alla fall sommarhalvåret, eftersom alla andra tolkningar av tidpunkten är omöjliga.

Nerthus tänktes ofta i vitt, och med dolt ansikte…

Då Nerthus kommer, ”majas” och smyckas med lövade stänger, som symboliserar Frejs mandom och makt, och till och med i en såpass sen källa som 1300-talets norska Flatöyarbok, ingår Gunnar Helmings Saga – där ”Frejs Hustru” – alltså Gerd nämns, och hur hon symboliskt får ersättas med en levande kvinna, som tänks fira sitt bröllop med Guden. Många är de författare – Vilhelm Moberg till exempel – som skrivit pjäser eller romaner om detta, till ära för Gerd, Frej och Vanerna, vars fest detta är…

Nerthus, och hennes badande eller nedsänkande i en sjö, dit hon återvänder efter att ha låtit sig hyllas av människorna, syns också i den slaviska festen ”Kupala” som ännu firas i Ryssland, Ukraina och angränsande länder. Överallt möter oss gudinnan i naturen, överallt plockas blommor och firas fester till hennes ära, och enbart hon, Freja, Vanerna och Frej hyllas, i det som är livets stora mysterium, större än all kristendom och några ”heliga andrar” eller någon pingst, som vi hedningar inte firar och inte behöver...

Några ”heliga andar” från mellanösterns öknar eller någon trist ramadan med svält och lidande behövs inte. Man kan fira hänryckningens tid på ett bättre och naturligare vis…

 

Profilbild för Okänd

”Ahl-el-Kitab” – och varför ASATRON inte alls är en ”skriftlös” religion (repris från 2019)

av

Ibland frapperas jag av vad en del välmenande dårar och ”nyttiga idioter” skriver på nätet. Det finns människor som gått på hela ”fornseds-bluffen” och som okritiskt sprider påståenden om Asatron som inte alls är sanna, och vad värre är – de publicerar rena lögner.

 

Asatron är inte och har heller aldrig varit någon ”skriftlös religion” som vissa skitstövlar har mage att påstå, rakt fram i media.

 

Den baseras på Eddorna och en djupgående litterär tradition, och en av de allra mest centrala texterna ur dem – inledningen till Runatal Hávamáls, där Oden själv i stor detalj förklarar för mänskligheten hur det gick till när han fann runorna, och hur dessa runor var och en kan användas, vilket är lärodiktens fortsättning. Självklart var denna tradition muntligen traderad genom hundratals, ja kanske tusentals år innan dess, och för alla de som lögnaktigt går fram i media och påstår att vi aldrig någonsin kan finna kunskap om själva tron, om dess innehåll och ritualer, vill jag bara säga att de far med osanning.

Det kan vi visst. Det finns bildframställningar från gammal tid också, samt långtgående arkeologiska bevis för hur de mest skilda riter gick till, även de typer av riter som till skillnad från kristendomens kannibal-ritualer (sk ”Nattvard”) och omskärelse av småbarn utan bedövning, blodsoffer och andra liknande saker inte längre praktiseras idag, därför att alla religioner – utom en del efterblivna sådana, som fortfarande är kvar i den mörka medeltiden eller till och med stenålderns dunkel – faktiskt utvecklas med tiden.

Asatron är en levande tro. Den är ingen falsk, egenpåhittad ”fornsed” skapad av odugliga små hipsters, miljövänster eller tjackpundare – som nyligen tillåtits komma dragandes med sina knasiga påståenden i såväl UNT, Hallandsposten som diverse ”poddar” som man påstått ska ha skapats i utbildningssyfte av två gymnasielärare någonstans. Ni får lov att tro mig, när jag förklarar för er att jag är högst måttligt imponerad av dessa herrars insatser, när jag själv hållit på med en blogg som denna i över tio år.

Själv sysslar jag inte med någon ”sed” eller en tom mekanisk upprepning av okänt ursprung. Inte heller är jag ”forn” eftersom jag lever här och nu – i nutiden.

En sak är människor som är nya inom det här – Hallandsposten berättar om en förvirrad rödhårig kvinna, som ännu inte inser vilket misstag hon begått. Vi kan alla råka ut för ”fake news” eller rena faktafel. Men personer som bara upprepar och sprider de här felen – år efter år – vad kallar man dem ?

För min del kallar jag dem inte längre för kladdsockar, utan skitstövlar, rätt och slätt.

En kladdsock är en person som kanske har lite otur när hon eller han tänker, så att säga. En skitstövel, däremot – är en person som förstör hela kulturkretsar.

I den muslimska traditionen – ifall någon nu inte visste det – brukar somliga religionsutövare påstå att bara Monoteister skulle vara ”Ahl Al-Kitab” eller bokens folk. Det är fel i sak och djupt oriktigt, därför att även Kojiki, Mahabarata, Eddan och andra polyteistiska skriftliga traditioner de facto existerar, och har gjort det i tusentals år.

 

Tusen år och mer av skriftlig och litterär tradition – sådant kan man inte förneka, ”hoppa över” eller springa ifrån… Sanningen skall segra till sist, liksom Särimner…

 

Och – ifall ni finner detta omdöme från min sida något svårsmält – Läs då Nordiska Asatroförbundets utmärkta krönikor istället, så kanske ni lär er något, och slutar faktaförneka.

 

Profilbild för Okänd

VÅRSTÄDNINGEN på Hedniska Tankar är nu överstökad…

av

Vårstädningen på hedniska Tankar är nu överstökad. Från 498 publicerade inlägg på den löpande bloggen har vi nu gått ned till 202, och därmed är över halva innehållet antingen slängt i papperskorgen, eller återfinns i vårt rikhaltiga artikelarkiv…Ibland måste man göra sig av med vad som skrivits tidigare, och efter tusentals skrivna inlägg under mer än tio år av daglig verksamhet, är det klart att alla artiklar inte kan vara lika bra skrivna eller lika aktuella. Det är precis likadant i vilken dagstidning eller blogg som helst, och man kan ändå inte begära, att just denna blogg skulle prestera och presentera ett odödligt mästerverk varje dag…

Låt oss nu kort beskriva vad ni finner här på Hedniska Tankar, och ge en liten bruksanvisning till de klickbara rubrikerna i rött här ovan…

  • Under Huvudrubriken ”Adiafora”  här ovan finner ni två underrubriker, betitlade ”Samer” samt ”Häxor, Häxeri och annat Okult”. Adiafora är det villkorliga, det ständigt skiftande, och under huvudrubriken återfinner ni inte mindre än 19 långa kåserier och inlägg om allt från Skogsbränder till Discordianer, Gudinnan Eris och hur själve fan blev ovanligt lös i Detroit. Att Samerna INTE är något ”urfolk” eller någon ”ursprungsbefolkning i Sverige känner förhoppningsvis de flesta läsare till, eftersom Samerna flyttade in minst 7-8000 år efter de etniska svenskarna, som funnits här ända sedan inlandsisen smälte bort i söder. Du får 11 bra formulerade och väl argumenterade inlägg om ämnet, och därefter följer 14 inlägg om hur ”Svenska” Kyrkan förföljt, mördat, torterat, fängslat och avrättat tusentals svenska kvinnor och män – samt belyser det faktum, att häxförföljelser sorgligt nog ännu förekommer på vår jord…

  • Huvudrubriken ”Arkeologi” samlar inte mindre än fyra underrubriker, ”Arkeologi i Sverige”, ”Arkeologi i Utlandet”, ”Nordisk Arkeologi” och ”Förmänniskor”. Det sista avsnittet – om människans utvecklingshistoria och varför vi är här, hör av naturliga skäl hemma under arkeologin som sakområde, och har därför flyttats dit. Detta avsnitt behandlar både enskilda föremål, hot mot kulturarvet, hur personer både i Norge och Sverige försökt förstöra fornfynd, enbart därför att de hatar Asatron och den Nordiska kulturen, samt om spännande upptäckter och nya forskningsrön, utom vad gäller runfynd och runor, som har en annan huvudrubrik. ”Arkeologi i Sverige” innehåller 59 inlägg medan ”Arkeologi i Utlandet” innehåller 27 inlägg, bland annat om de groteska planerna på att bygga en motorvägstunnel rakt under Stonehenge och mycket annat – Svenska media har i vanlig ordning ignorerat allt, men av mig får du veta sanningen ! Sedan följer 24 inlägg om Nordisk Arkeologi, och så till sist 10 inlägg om förmänniskor, moderna Gen-test och en del annat.

 

 

  • Huvudrubriken ”Asatro” har en mängd underrubriker, för några av de viktigaste Guddomarna, av vilka vi har minst 147 stycken. Under Huvudrubriken får du lära dig, varför kristna företeelser som ”bön” eller ”altaren” ALDRIG någonsin ingått i Asatron, och vad trons fundamenta verkligen innebär, genom inte mindre än 39 väl formulerade inlägg – Tips på grundböcker och annan vederhäftig information du bör läsa (till skillnad från medias lögner, bluff-makare som den ökände Fredrik Gregorius mfl). Här publiceras äkta vara, och kunskap från hedningar med mer än 30 års erfarenhet. Oden har tillägnats 10 inlägg, Tor 17 stycken, Frej 7 stycken, Freja 18 inlägg, Frigg 6 inlägg, Njord 2 inlägg, Idun 1 inlägg, Tyr 4 inlägg, Heimdall 3 inlägg, Skade 7 inlägg, Loke 6 inlägg, Sigyn 1 nytt inlägg, Vidar och Vale 3 inlägg, Ull 1 inlägg, Mindre Asar och Asynjor 7 inlägg, samt slutligen en nyinsatt sida om Valkyrior och Sköldmör – samt skillnaderna dem emellan – med 7 inlägg. Det förtjänar att påpekas att antalet inlägg på intet sätt representerar vad jag anser om de olika gudomarnas betydelse eller makt, utan bara utgör vad jag råkat skriva ned för tillfället. Helt säker kan du som verkligen vet vad som menas med begreppet ”Fulltrui” hitta en del läsvärt här…
  • Huvudrubriken ”Folktro” – som är nyinsatt – innehåller 7 inlägg om Hjulormen, med mera…

 

  • Huvudrubriken ”Hedendom” har underrubrikerna ”Danmark”, ”Finland”, ”Norge”, ”Island”, ”Ukraina” och ”Hedendom utanför Norden”. Detta avsnitt innehåller mycket mer fakta om Asatron som internationell företeelse än vad du kunde ana, och här finns många värdefulla fakta. ”Hedendom” innehåller 2 inlägg, ett om en nu dömd gudsförsmädare, som hånade vår Asatro men gick ett tragiskt öde till mötes, och ett annat om Årshjulet och tidens hjul…”Danmark” får sin Asatro behandlad i  24 inlägg. I Danmark är asatron mycket mindre förföljd och mer socialt accepterad än i det synnerligen intoleranta, islam-dominerade och kristifierade Sverige, där en viss nomenklatura styrt alltsedan 1950-talet, och det bör man komma ihåg. ”Finland” tillägnas 7 inlägg – såsom varande vår bättre hälft och vår östra Rikshalva, som inkompetenta politiker låtit gå förlorad för oss. Om Sverige och Finland åter kunde vara ett land och ett rike, samt om befolkningsutbytet i Sverige kunde upphöra, så skulle mycket vara vunnet. Norge behandlas i 8 inlägg – situationen där är allvarlig, eftersom det har hänt att Asatroende mördats av sinnessjuka, kristna fundamentalister – men även i Norges land börjar Monoteisterna ge med sig. Island får 27 inlägg – här har Asatron ett fast grepp om en nation, som än så länge inte är i upplösningstillstånd och ett sådant ömkligt förfall som den svenska. Därefter följer 2 inlägg om Ukraina – ett annat land som kämpar för sin överlevnad – inläggen skrevs under det första Ukraisk-Ryska kriget, som nu är historia, men som följts av ett annat, vida destruktivare. ”Hedendom utanför Norden” har 32 inlägg, och här kan du läsa både om Asatroende i USA, Ryssland, förföljda hedningar i Litauen, och även i staten Israel, där asatron nu faktiskt är officiellt erkänd…

 

  • Huvudrubriken ”I Naturen” innehåller mängder av inlägg om björnar, bävrar, ekorrar och många andra djur – det har blivit 30 inlägg genom åren – även svenska läkeväxter och mycket i vår flora finner du fakta och inlägg om här..
  • Huvudrubriken ”Rekonstruerade Vikingaskepp” innehåller 19 väl skrivna inlägg om nutida skeppskopior, Jack Warners plagiat och litterära stöld av Rune Edbergs böcker, färder jag själv gjort och mycket mer.

 

 

  • Huvudrubriken ”Om denna blogg” innehåller 4 lösa inlägg om bakgrunden till mitt skrivande, ur mer generell synpunkt, inklusive kommentarer från läsarna.
  • Huvudrubriken ”Monoteister och Andra” innehåller 42 inlägg om Asatrons ständiga fiender och förföljare, alla dem som vill utrota och dräpa oss. Detta är allvarligt menade varningar för religioner och livsåskådningar som inte borde vara tillåtna någonstans på vår planet, för ”Religionsfrihet” innebär också frihet från de religioner, som vill skada och förtrycka människorna. Underrubriken ”Svenska” Kyrkan innehåller 45 inlägg om den Evangelisk-Lutheranska Andliga Ockupationsmakten, som hela tiden försöker styra vårt lands politik, inte tillåter ens de späda barnen att vara i fred, och som inte heller tillåter, att vi Asatroende får bedriva självständiga begravningar och ha våra egna begravningsplatser utan kyrklig inblandning. Du får också veta sanningen om Ärkebiskopinnan Antjé Jackelén samt pedofila präster som begår övergrepp i den ”Svenska” kyrkans hägn. Underrubriken ”Katoliker” innehåller 41 inlägg om den Katolska religionen, som tyvärr är tillåten i Sverige, trots att miljontals övergrepp begåtts av dess präster och allehanda katolska funktionärer hela världen över. Inte ens påven kan råda bot på den pedofila struktur, som sitter i själva hjärtat av den här äckliga, frånstötande kulten. Även de sk ”Frikyrkor” som Livets ord och Knutby Filadelfia får sig några inlägg – sidan ”Kristna Sekter” skildrar deras destruktiva framfart i 10 inlägg.. Alla vet vi att Islam är den farligaste av de tre Monoteistiska Ökenreligionerna, som vägrar att tillåta andra gudar än deras egna, och alla säger att bara de har rätt. Denna vidriga tro har numera fått ett starkt fäste i Sverige, och ställer alltmer högljudda krav på bidrag från statsmakten och att få styra hela samhället. Läs och förfasas över 50 inlägg – men jag hoppas du gör som Herr Paludan – gå ut och bränn upp varje Koran ! Judendomen, däremot är den enda Monoteistiska religion jag som hedning har någorlunda sympati för. Precis som Asatron har den varit svårt förföljd genom årtusenden, och skulden för detta åvilar nästan helt och hållet islamisterna och de kristna, som vi alla vet. Ämnet avhandlas på en egen sida med 14 inlägg, med tydligt fokus på debatten om Omskärelse, en ful ovana bland Mosaiska Trosbekännare.

 

  • Huvudrubriken ”Högtider och Blot” återvänder till Hedniska och gladare ämnen. Här hittar du först och främst 11 inlägg om hur Blot skall bedrivas, vilka regler som gäller och inte minst hur du bör uppföra dig – som en vuxen människa – vilket sk ”fornsedare” och annat ovärdigt patrask sorgligt nog inte kan… Därefter följer 23 inlägg om Gudahov (det heter inte ”tempel” !! )och hur de som byggt sina egna sådana i Sverige har fått sina skapelser nedbrända och skändade av fanatiska kristna, tråkigt nog – samt instruktioner på hur du snabbt och enkelt kan bygga dig ett gudahov i gör-det-själv-version nästan som i byggsats från IKEA, samt om gudahov i Danmark, Norge och andra mer demokratiska länder, där vi Asatroende inte hatas eller förföljs. Underrubriken ”Jul och Midvinter” innehåller 37 inlägg om detta ämne, följt av underrubriken ”Thorrablot” om Julens avslutning med 2 inlägg. Så följer 9 inlägg om Disablot, 20 inlägg om Vårblot, ytterligare 7 inlägg om Vårdagjämning och Höstdagjämning, samt 15 inlägg om Midsommar – en av det svenska årets mest Hedniska festdagar, förutom Julen. Skördeblot och Höstblot (som inte är samma sak) har begåvats med 3 inlägg, och sedan kommer 13 inlägg om Alvablotet. Min genomgång av årshjulets kalenderbundna fester avslutas med 9 inlägg. Under denna huvudrubrik finns också 8 inlägg om Knäsättning – det korrekta namnet för upptagandet i en Asatrogen ätt. Bröllop och Trolovning har fått 5 inlägg, inklusive en skriftlig text till en Asatrogen Bröllopsceremoni, författad av mig själv. Begravning och Jordfästning, slutligen, innehåller 7 inlägg – och här har ni nu vederhäftig information om Asatron för alla livets skiften, hela året runt !

 

  • Huvudrubriken Konst, böcker och resor innehåller först och främst underrubriken ”Konst” med 24 artiklar om olika konstnärer, levande eller döda, samt deras verk. Så följer 21 inlägg om Litteratur och Böcker, inklusive tal om enskilda författare och boktips för bra böcker om Asatro. Underrubriken ”Skulptur” innehåller 2 inlägg om enskilda skulpturer eller skulptörer, och så följer 18 inlägg om Musik, Poesi och Film. Efter dem är det dags för 12 inlägg från mina utlandsresor, med viss tyngdpunkt på Italien och det rika Florens. Huvudrubriken innehåller också en nyinsatt Underrubrik på temat ”Sverigereportage” där jag behandlar platser i Sverige av synnerlig betydelse för Asatron och Hedendomen, plus en del annat. Här ingår 24 inlägg, samt en hel del självbiografiskt material.

 

  • Huvudrubriken ”utöva ALDRIG Fornsed” innehåller skarpa varningar för drognissar, missbrukare av alla sorter, avsigkomna miljöpartister och sådana som försöker förstöra vårt kulturarv genom att utmåla det som en semi-kristen, new age mässig dynga – något Hedendomen inte kan stå för, och heller aldrig varit. Denna ”Ful-svans” av dåliga människor som verkliga Asatroende och Hedningar – inom såväl Nordiska Asa Samfundet som många andra sammanslutningar fortsätter tyvärr att förstöra för alla oss andra, och ju fortare du får reda på sanningen om dem, ju bättre är det för dig rent personligen, för här har jag skrivit 20 inlägg om sådant du bör undvika.
  • Huvudrubriken Litterära texter, poesi, egna verk och bearbetningar innehåller sådant skönlitterärt stoff jag skrivit helt själv, eller som en bearbetning av andra författare och upphovsmän. Hittills räknar rubriken 12 inlägg, men det är möjligt att jag kommer att börja utge böcker så småningom.

 

  • Huvudrubriken ”Nordiska Namn” är helt ny, och innehåller 9 inlägg, både om personnamn och platsnamn med klar anknytning till Nordisk kultur och Asatro.
  • Huvudrubriken ”Filosofi och Politik” innehåller många kontroversiella inlägg, som utmanar den sk ”PK-tro” och ”wokeism” som tyvärr spritt sig i de Nordiska länderna på senare tid, tack vare islams och kristendomens alltför stora inflytande.  Förutom de 14 inlägg som finns under själva huvudsidan, så finns det också 9 inlägg under underrubriken ”Thunbergeri, Thunbergera, om det sjuka barnet vid namn Greta Thunberg, som skändligen fått skämma ut hela vårt land med sitt tal i FN. Hon lider som bekant svårt av FAS eller Fetal Alcohol Syndrome, ett resultat av att hennes mor missbrukade alkohol och andra vanebildande substanser under graviditeten, och resultatet blev som vi sett inte alls bra, utan ett mänskligt misslyckande. Underrubriken ”Yttrandefrihet” innehåller 3 inlägg om en central rättighet, som i vårt land sakta men säkert blir alltmer kringskuren, och hotas av många förbud, inte minst genom de kristnas och den (S)-märkta nomenklaturans inflytande. Till sist följer också en underrubrik märkt PK-hets, Center-pa-skit. och ”Gröna” Kommunister om en del mindre trevliga politiska företeelser och personer, som tyvärr ännu tillåts sätta sin prägel på vårt Sverige – men full yttrandefrihet innebär också att man har rätt att bekämpa dess fiender, vilket är viktigt att komma ihåg. Denna sida samlar 9 inlägg, som tagits bort ur det ordinarie flödet.

 

  • Huvudrubriken ”Eddan och Runorna” kommer till sist, och skall snart kompletteras. Huvudrubriken innehåller 22 inlägg, men följs av ”Hedniska Tankars Runkurs” som med inlägg ger dig den kunskap du behöver för att bli verkligt ”runsk” och inte minst vetande om den 24-typiga äldre runraden, samt hur du skall använda den för esoteriskt och religiöst bruk i din vardag. Hela runkursen är som du märker inte helt färdigskriven ännu, utan innehåller bara 18 delar av 24… Underrubriken ”Enskilda runinskrifter” innehåller 30 inlägg, både om runstenar och andra inskrifter från Sverige, övriga Norden eller världen utanför Norden. Avsnittet ”Runkampen” slutligen, innehåller 16 inlägg om hur en av de allra sämsta politiker vårt land någonsin haft, en kladdsock med namnet Morgan ”Mollgan” Johansson tog sig före att försöka förbjuda både Torshammaren och Runorna, eftersom han ville skada alla etniska svenskar och förstöra deras kulturella identitet. Som vi sett, misslyckades hans planer skändligen, och hans Regering har numera förpassats till den historiens sophög, där Regeringar av det slaget otvivelaktigt hör hemma. De Sverigefientliga krafterna segrade inte den gången, och det berodde bland annat på att jag själv tog initiativet till en offentlig namninsamling, som Nordiska Asa Samfundet förde vidare till seger – och kampen är inte avslutad ännu. Vi Asatroende kämpar fortfarande för trons och tankens frihet, mitt inne i vårt eget land !

 

Tillsammans blir nu detta ett artikelarkiv med 1077 inlägg, skrivna genom många år av hårt arbete i Asatrons tjänst. Ingen annan nu levande person med en bloggsida har någonsin skrivit så mycket. Och utan att förfalla till hybris eller självöverskattning må jag säga er alla, att det är svårt att vara ödmjuk, när man vet att man är bäst.

Dessutom fortsätter den löpande bloggen – som nu har 202 publicerade inlägg, och många många fler på gång.

Kom ihåg att vår Asatro är Evig, och som Särimner uppstår den åter varje dag !

Profilbild för Okänd

Vilken är den äldsta kyrkan i Sverige ? Här fanns INGA sådana före år 1000… (repris från 2020)

av

Jag fick en intressant läsarfråga häromdagen. Någon frågade mig om vilken den äldsta kyrkan i Sverige skulle vara, enligt min åsikt, därför att kristna forskare är partiska och inte vittnesgilla. Alla vet vi att Ansgars futtiga träkapell i Birka bara stod i 13 år, och att det fick uppföras på nåder där, långt utanför stadsmurarna och endast med hövitsmannen Herigers tillåtelse, eftersom han räknade sig som Ansgars vän till en början; trots att han aldrig var kristen själv. Men när den övernitiske prästen Nithard kom dit, klarnade förståndet hos Birka-borna och de insåg att de kristna ville ge sig på och förstöra alla andra gudamakters Hov, Hargar och Lundar i grannskapet. Mycket riktigt rev de det lilla kapellet, och drev ut alla kristna, efter att de fått ett mycket rättvist straff.

Nu påstår vissa journalister helt felaktigt, att man skulle ha återfunnit kapellet vid Korshamn norr om Birka, bara på grundval av högst fladdriga georadar-bilder, som visar en avlång stensättning, vilket också kan vara spår av en Vikingatida hall eller vilken 800-tals byggnad som helst.  Utgrävningarna vid Korshamn pågår fortfarande, och sansade forskare, som inte är kristna fanatiker eller medeltids-svärmare, tror att husgrunden snarare är spår efter en stormannagård, och inte alls ett kapell.

Korshamn på Björkös norra sida anses av sansade arkeologer ha spår av en Stormannagård med ett tillhörande Gudahov, och visst inget ”kapell”. Vem som ägde gården har heller såklart inte fastställts, och det är inte säkert, att Heriger, Hövitsman över Birka, bodde just där… (Man kan knappast bevisa sådant enbart med hjälp av georadar, eller enbart arkeologi )

Därmed finns faktiskt inga som helst bevis för att några kyrkobyggnader stadigvarande skulle ha existerat i det nuvarande Sverige före år 1000. Visserligen har en del lokalpatriotiska Östgötar påsått att St Lars Kyrka i Linköping skulle vara äldst i Sverige, eftersom man hittade träbjälkar från ca 1080 under den, enligt vad artiklar i Östgöta-Correspondenten meddelat. Men det är inget bevis det heller, eftersom man inte alls vet vad för slags byggnad träbjälkarna kom ifrån. Det kan mycket väl ha rört sig om en vanlig bondgård, en hövdingahall, eller mycket annat – och etablerade historiker är helt säkra på att Linköping inte fanns förrän långt in på 1100-talet.

Förekomst av skelettgravar i närheten är inget hållbart bevis för kristendom det heller, eftersom man redan i Birka undvek att kremera en del döda, och begravde dem i skelettgravar istället. De hedniska gravskicken har alltid skiftat, och man kan därför inte alls säga att skelettgravar ”måste” vara kristna, eller att alla brandgravar för den delen ”måste” vara hedniska. Seriösa arkeologer har alltid undvikit den sortens tendentiösa påståenden. Vad som däremot är sannolikt, och observerat många gånger om, är att de kristna så gott som alltid ”tog över” hedniska platser och gudahov vid sina kyrkobyggen. Detta bruk har iakttagits gång på gång, över hela landet, och inte bara på platser som Fröjel och Fröstuna (ursprungligen Frustuna – båda platserna är uppkallade efter Freja) eller Odensala, Torstuna och många många andra platser.  St Larskyrkan i Linköping, eller rättare sagt det trävirke som finns under den, kan mycket väl vara ett hedniskt gudahov från början.

För övrigt är likheten mellan Gudahoven – som byggdes av rest virke – alltså ”stavar” i Nordisk stil – och de senare sk ”Stavkyrkorna” mycket mycket stor, som alla kan se. Oftast går det inte att avgöra vad som var vad, och ett ursprungligt Gudahov kan mycket väl ha förvanskats och förvandlats till en kristen kyrka, och fungerat som en sådan i kanske en generation, innan de kristna på grund av vanvård och deras sedvanliga oförmåga att sköta om byggnader beslutade sig för att riva alltsammans, och bygga en sockenkyrka av sten istället. Så kan det ha gått till på väldigt många platser i landet, och bara för att man hittat ”gamla plankor” är detta inte alls ett bevis för ”tidiga stavkyrkor” som många kristna fanatiker och partiskt inställda forskare tyckt sig se, men aldrig aldrig kunnat bevisa..

I Urnes i Norge har man hittat en rikt utsmyckad portal, som måste ha suttit på en vikingatida hallbyggnad, men som senare fick agera vägg i en kristen kyrka, sedan man helt fräckt stängt den gamla dörröppningen med nya plankor – eller ”stavar”. De flesta forskare är helt ense om att det är delar av ett gammalt Gudahov det är fråga om, och för övrigt kan vi ju också se hur de kristna i alla tider förstört hedniska runstenar genom att mura in dem i kyrkobyggnaderna, och via ren vandalisering försökt ”ta över” ett kulturarv, som de skändat, förintat och försökt dölja för eftervärlden.

Också den kända Rökstenen, till exempel, satt inmurad och överkalkad i en kyrkvägg, och det gäller för många andra kända runinskrifter landet runt också. När man hittar spår efter äldre konstruktioner, är det alltså mycket sannolikt att anta, att det inte alls är några kristna byggnader det rör sig om, utan hedniska, som med avsikt byggts över, myllats ned under kyrkgolven eller förstörts. Så är fallet inte bara i Linköping, utan också med Norrvidinge Kyrka i Skåne. Här påstår de kristna – helt utan bevis – att en inmurad planka i kyrkväggen skulle komma från en äldre stavkyrka i trä. Dateringen stämmer naturligtvis – det kan man ju bevisa med dendrokronologi, men för byggnadens identitet, finns faktiskt inga bevis alls.

Så när som på Dalby Kyrka (1060 tal, och inga säkra ”trärester” under golvet), finns det få eller inga kyrkobyggnader i Skåne som bevisligen är äldre än 1080. 

Påståendena om att Varnhems kyrka skulle dölja kristna gravar från 800-talet är nys, lögn, snack i backen och medeltidsfånars uppenbara tramseri, skapat i ”Arn-land” till kristna nutidsturisters uppenbara förnöjelse. Inget man hittat där – förutom det faktum att det rör sig om skelettgravar – bevisar någon kristendom, och möjligen – men det är INTE säkert – har man hittat en kristen stengrund från 1040 ungefär. Dessutom har alla de storväxta män och krigare man hittat i Varnhem med sig knivar, brynen och vapen i gravarna – vilket är en hednisk sedvänja, och något som aldrig förekommer i kristet gravskick, utom långt in på medeltiden.

Drottens kyrka i Lund, samt ett par andra medeltidskyrkor där har påståtts vara de äldsta i (det nuvarande) Sverige, fastän de dåförtiden tillhörde Danmark. Också här har nys och båg, slipprig och fadd medeltidsromantik och kristna kyrkohistoriker av den Weibullska skolan ljugit turister och besökare fulla med sina kristna amsagor.

Man vet, att staden Lund grundades väster om Tre Högars Hedniska Tingsplats, ca 8 km från Dalby och som en efterträdare till det hedniska Uppåkra under Sven Tveskäggs tid, och det betyder det tidiga tusentalet. Dessutom var Lund ursprungligen försett med en hednisk ”Trelleborg” och en garnison hedniska krigare, av samma slag som residerade permanent vid Trelleborg i Danmark, Själland, och Trelleborg på Skånes sydkust. Borgen syns i det nutida gatunätet, och rymde på sin tid 240 x 4 = 960 man, precis som ”Fyrkat” i Danmark – oräknat de yttre husen, som rymde 16 x 80 = 1280 krigare utöver det.

Husens mått överensstämmer med utrymmet för en romersk centuria, vilken som bekant också bestod av 80 stridande personer, och 20 icke-stridande – och på så sätt, kan man av golvytan räkna ut sängplatsers, förvaringsutrymmens och matlagningseldars storlek – det är inte alls svårt att göra sådana beräkningar.

Med en hednisk garnison av 960 man, samt kanske 40 man i Sven Tveskäggs personliga hird, finns det inte minsta anledning att anta att Lund var något annat än en hednisk stad vid sin tillkomst. Man har påstått, att Sven Tveskägg skulle ha inlett sin regering år 985 (på hösten !) enligt Lundensiska lokalpatrioter, men vad betyder det ? Till och med en populärhistoriker som Dick Harrison vet att det inte var så, och Sven Tveskäggs första regeringsperiod kan inte ha infallit före 987.  Man vet också, att Palnatoke, som Harald Blåtand insatt som enväldig Jarl över Skåne, regerade i den östra Rikshalvan av Danmark, och man vet att Palnatoke var i livet ännu 1013, då han med Sven Tveskägg vid sin sida erövrade stora delar av England – och kung Sven var inte särdeles kristen vid denna tidpunkt.

När ”Lokalpatrioter” i Lund vill påstå att ”Drottens Kyrka” grundlades av Kung Sven själv, före år 1000 är det en sanning med modifikation. Drott betyder ju Kung, och det var den nye Kungens religion man fick sig påtvingad, med en byggnad man inte ville ha, och inte tyckte om, i en ny stad som man tvångsmässigt fick flytta till – Jämför med hur Sigtuna grundades i Sveariket omkring år 995 – men där fanns med all säkerhet inga kyrkor alls före 1080.

Frågan om när Lund egentligen grundades, är en fråga som få historiker kunnat enas om. Lund har faktiskt firat två jubileum, en gång 1970 – då man påstod att staden skulle vara 950 år – och ett tusenårsjubileum år 1990 – alltså bara 20 och inte alls 50 år senare, som man faktiskt borde om man räknar rätt..

Numera är alla ganska säkra på, att Lund INTE kan ha grundats som en kristen stad före år 1000. Många saker talar klart emot det förhållandet. För det första att Skånejarlen var i hög grad självständig, och att Sven inte alls härskade öster om Öresund. Man har slagit fast, att Erik Segersäll och svenskarna tillsammans med Styrbjörn Starke – ytterligare en Skånejarl – helt hade makten i hela Danmark 992-993, och då satt Sven Tveskägg i Jomsborg hos Palnatoke, som var jarl där också – det vet vi av Saxo Grammaticus. Dessutom – före slaget vid Svolder år 1000 hade kung Sven ingen makt, på någon sida om sundet, och först då kunde han samregera över Skåne tillsammans med Olof Skötkonung av Sverige, och Eirik Jarl Håkonsson av Lade, som hade den reella makten i Norge vid denna tid.

Politiskt sett var Lund – med sin garnison av skånska bondesoldater – inte någon lämplig plats för kyrkor alls. Det var först när Sven Tveskägg hade varit i London – efter 1013 – många tror fortfarande att Lund grundades med direkt inspiration från denna stad – Engelska myntmästare hörde ju bevisligen till de första invånarna – som Sven Tveskägg kunde grunda Lund, och låta bygga Drottens Kyrka där – men det var också bland de allra sista saker han alls gjorde… för kort därefter svek gudarna honom, och han dog av sjukdom, i Gainsborough, England. 

Vid floden Trent i Gainsborugh finns en ”tidal wave” eller stående tidvattenvåg, som lokalbefolkningen ännu kallar ”Aegir” – Namnet på Ägir eller vattendjupens gud enligt Asatron. Kristendomen vann aldrig där heller !

Sven Tveskägg som Englands erövrare, och tagare av Danagäld enligt en modern konstnärs uppfattning

Några bevis för att Drottens Kyrka i Lund är äldre än 1050-talet, har heller aldrig hittats vid utgrävningar där. Äldre skelettgravar finns – som vanligt i många Vikingatida städer – men det är som sagt inte alls något bevis för tidig kristendom, att en kristen kyrkogård långt senare restes på platsen.

Så var det med den saken ! Det finns alltså – enligt mig – inte ett enda påtagligt eller hållbart bevis för kristna kyrkor i Sverige förrän efter år 1013

Motbevisa mig om ni kan eller ens törs !!

Profilbild för Okänd

Island: 5 % av Befolkningen ASA-TROGEN

av

Från Island rapporteras att minst 5% av befolkningen övergått till Asatron, och tagit upp sina fäders sanna tro. Samtidigt med detta gör fanatiska kristna försök att racka ned på vår religion, precis som alltid. En av dessa löjliga profeter som fortfarande släpar runt med sitt eviga jesus-kör har mött en äkta Islänning, och konstaterar:

He criticises the state church’s decisions to accept homosexual practice and genderism in general. He is annoyed by the church’s very close ties to the state and its naïve and uncritical attitude towards socio-political developments. “It should actually be the moral conscience of the country, but instead it seems to be the exact opposite with its pedophile and homosexual scandals”, he says.

He has left the church and joined a neo-pagan community. “Unlike Christianity, people here live in harmony with nature”, he said. “Here, man is still man and woman – woman. And the gods you believe in and to whom you bring honor are much closer to you than the God of the church, who doesn’t even care about his church in any meaningful way”.

Islands befolkning har tröttnat på allt bögskval, och ADHD-LBTQB-kyrkan. De låter män vara män och kvinnor vara kvinnor, som det en gång var tänkt och skall vara. Jesus-jönsarna har inte längre något att komma med, för befolkningen har sundare ideal än så…

Asatron är den enda vägen framåt för Island – och Norden…

“It gives me stability and identity again”, says the friendly Icelander. “Just as it did in the days of the early Vikings”.